21.1.2013

Sedan A sommaren 2004 hade drabbats av hjärnblödning, led han av tetrapares, afasi och symptomatisk epilepsi. A led också av diabetes, typ 2, som medicinerades med tabletter och han var MRSA-bärare. A hade också nästan daglig huvudvärk. Han talade i viskningar med några ord eller i korta meningar. A låg huvudsakligen till sängs och behövde hjälp med allt.

Den omständigheten att en person behövde hjälp och omsorg av en annan person dygnet om innebar inte nödvändigtvis att han inte kunde beviljas serviceboende. Med hänsyn till den utredning som läkarutlåtandena och övriga handlingar erbjöd om A:s sjukdom och hjälpbehov, skulle A anses vara en sådan gravt handikappad person som avses i 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp och 11 § i förordningen om service och stöd på grund av handikapp, som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom fortlöpande, under olika tider av dygnet eller annars i särskilt stor utsträckning behöver en annan persons hjälp för att klara av sina dagliga sysslor. A skulle dock inte anses vara i fortgående behov av sluten vård, eftersom hans servicebehov inte huvudsakligen förutsatte fortlöpande eller långvarig vård av personer med sjukvårds- eller annan specialkompetens. A kunde garanteras tillräcklig omsorg genom vårdtjänster inom den öppna vården.

Kommunen skulle således ordna serviceboende för A.

Finlands grundlag 19 § 1 mom.
Lagen om service och stöd på grund av handikapp 3 § 1 och 2 mom., 4 § 1 mom. och 8 § 2 mom.
Förordningen om service och stöd på grund av handikapp 11 §