12.11.2012

I 115 § 1 mom. i miljöskyddslagen föreskrivs att om det av orsaker som inte är beroende av tillståndshavaren är förenat med avsevärda svårigheter för denna att inom den utsatta tiden iaktta ett villkor i ett miljötillstånd och om en senareläggning av iakttagandet inte medför risk för betydande förorening av miljön, kan tillståndsmyndigheten på ansökan förlänga tidsfristen med högst tre år.

Ordalydelsen i ovan nämnda lagrum hindrar inte en tolkning enligt vilken en ansökan om förlängning av den tidsfrist som avses i nämnda lagrum kan göras flera än en gång. Ansökan kunde således inte avslås enbart på den grunden att tidsfristen redan hade förlängts flera än en gång och så, att tidsfristen sammanlagt förlängst med över tre år.

Vid bedömningen av förutsättningarna att förlänga tidsfristen beaktade högsta förvaltningsdomstolen att det åtminstone inte längre i det skedet när ansökan gjordes fanns någon sådan orsak att underlåta att iaktta villkoret som inte skulle ha varit beroende av sökanden. Dessutom beaktade högsta förvaltningsdomstolen att när tillståndsvillkoret till följd av uppskoven inte hade iakttagits, hade detta kunnat medföra en sådan långvarig belastning för grundvattnet som redan i sig medför risk för förorening av miljön.

Miljöskyddslagen 115 § 1 mom.