9.11.2012

En tjänsteinnehavare hade avslagit A:s ansökan om utkomststöd för januari - mars 2011 med den motiveringen att A hade möjlighet att trygga sin försörjning med hjälp av sina tillgångar. Social- och hälsovårdsnämndens individsektion avslog A:s rättelseyrkande med att konstatera att A ägde en fastighet med ett beskattningsvärde om drygt 9 000 euro. A hade med ett beslut i april 2010 fått tid att inom år 2010 ordna upp sin ekonomiska situation, till exempel genom att realisera nämnda fastighet.

Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. Den fastighet som A fått i gåva av sina far- eller morföräldrar år 1996 var inte beboelig och inte heller annars nödvändig för att A skulle kunna säkra sin utkomst. När man dessutom tog hänsyn till att A hade fått åtta månader på sig att sälja fastigheten, hade den kunnat beaktas som disponibel tillgång för A när man fattade beslut om hans utkomststöd för januari - mars 2011.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och social- och hälsovårdsnämndens individsektions beslut och återförvisade ärendet till sektionen för ny handläggning och beviljande av lagenligt utkomststöd.

När utkomststöd bestämdes, kunde man beakta bara de tillgångar som personen i fråga disponerade över när utkomststödet beviljades. Till A:s tillgångar hörde ovan nämnda fastighet, men den var inte en disponibel tillgång för A i den bemärkelse som avses i 6 § och 12 § 1 mom. i lagen om utkomststöd. När utkomststöd beviljades avsågs med disponibla tillgångar sådana tillgångar som var lätta att realisera och som kunde tas i bruk utan att realisering behövde tillgripas. Det var således inte möjligt att ställa som villkor för beviljande av utkomststöd att sökanden sålde honom tillhörig fast egendom med förmögenhetsvärde. A:s fastighet kunde inte beaktas som hans tillgångar när man bestämde om hans rätt till utkomststöd.

I samband med att utkomststöd beviljas är det möjligt att bestämma att utkomststödet eller en del av det återkrävs av mottagaren, bland annat av hans tillgångar. Med sitt beslut hade högsta förvaltningsdomstolen inte tagit ställning till och inte ens kunnat ta ställning till huruvida det i samband med handläggningen av A:s ansökan om utkomststöd fanns grunder att bestämma att utkomststödet eller en del av det skulle återkrävas enligt 20 § i lagen om utkomststöd.

Lagen om utkomststöd 1 § 1 mom., 2 § 1 mom., 6 §, 12 § 1 och 2 mom., 20 § 1 mom. 1 punkten och 21 § 1 mom.