Go to front page
Precedents

8.2.2012

Precedents

Supreme Administrative Court Precedents

HFD:2012:8

Keywords
Handlingsoffentlighet, Skyddspolisen, Statens säkerhet, Internationellt underrättelsesamarbete, Konfidentiellt informationsutbyte, Underrättelsetjänst, Offentlighetsprincipen, Skaderekvisitklausul, Sekretesspresumtion
Year of case
2012
Date of Issue
Register number
774/1/10
Archival record
174

Skyddpolisen hade i samband med internationellt underrättelsesamarbete kommit i besittning av så kallat Rosenholzmaterial och uppgifter ur detta. Journalister framställde en begäran om utlämnande av handlingar och uppgifter ur detta informationsmaterial, som fanns hos skyddspolisen. Skyddspolisen avslog journalisternas begäran och förvaltningsdomstolen deras besvär över skyddspolisens beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen tog del av informationsmaterialet hos skyddspolisen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att materialet fortfarande hade betydelse med tanke på skyddspolisens uppgift att skydda Finlands säkerhet.

Högsta förvaltningsdomstolen påpekade också, att man förutom innehållet i handlingarna också skulle lägga märke till hur skyddspolisen hade fått handlingarna. Skyddspolisen hade fått informationsmaterialet som en del av underrättelsernas informationsutbyte, som enligt hävdvunnen internationell sed är konfidentiellt och förknippat med klausuler som begränsar användningen av materialet. Man kunde inte förutsätta att skyddspolisen med anledning av begäran uttryckligen borde ha frågat sin samarbetspartner hur man ställde sig till en eventuell utlämning av uppgifterna.

Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att om det informationsmaterial som skyddspolisen hade i sin besittning skulle bli offentligt, skulle detta försämra skyddspolisens möjligheter till internationellt samarbete och göra andra säkerhets- och underrättelsetjänster mindre benägna att i fortsättningen ge skyddspolisen upplysningar som man kommit över genom underrättelseverksamhet. Att gå miste om sådana upplysningar skulle försämra skyddspolisens förutsättningar att sköta sin uppgift att skydda Finlands säkerhet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det inte på det sätt som avses i 24 § 1 mom. 9 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet var uppenbart att inte utlämnande av uppgifter ur materialet skulle äventyra statens säkerhet. Skyddspolisen hade kunnat avslå journalisternas begäran om utlämnande av handlingar och uppgifter och förvaltningsdomstolen journalisternas besvär över skyddspolisens beslut.

Eftersom informationsmaterialet var sekretessbelagt enligt 24 § 1 mom. 9 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, fanns det inte anledning för högsta förvaltningsdomstolen att i sitt beslut ta ställning till om materialet var sekretessbelagt även enligt punkterna 2, 3, 5, 26 och 32 i nämnda 24 § 1 mom.

Finlands grundlag 12 § 2 mom.
Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet 1 § 1 mom., 9 § 1 mom., 10 §, 17 § 1 och 2 mom., 22 § 1 och 2 mom., 24 § 1 mom. 9 punkten och 2 mom.
Polisförvaltningslagen 10 § 1 mom.

Se även HFD 2003:77 och HFD 2010:31.

Top of page