23.3.2011

Aktiebolaget A hade planerat att för sina anställda ta en sjukvårdsförsäkring som skulle komplettera bolagets företagshälsovård, som gavs av allmänläkare. Försäkringen skulle omfatta alla de cirka 700 ordinarie anställda i bolaget och dess dotterbolag som varit anställda över sex månader hos bolaget. Försäkringen skulle utan självrisk täcka kostnaderna för vård av sjukdom eller olycksfall till ett belopp av högst 10 000 euro per sjukdoms- eller olycksfall. Ersättningsgilla vårdkostnader skulle enligt försäkringsvillkoren vara kostnader för undersökning och vård av sjukdom eller skada, bland annat kostnader för operation och vårddygn på sjukhus, upp till det i försäkringsbrevet angivna beloppet. Vård av och undersökningar ordinerade av specialläkare skulle ersättas endast med remiss av företagshälsovårdsläkaren. Endast i akutfall skulle en anställd kunna söka vård direkt. Försäkringen skulle även täcka kostnader för läkemedel. Den genomsnittliga årliga försäkringspremien skulle komma att vara 273 euro per anställd.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att med hänsyn såväl till försäkringens villkor för hur tjänsterna kunde anlitas som det belopp som arbetsgivaren betalade för försäkringen skulle de tjänster som sjukvårdsförsäkringen gjorde tillgängliga för de anställda och som kompletterade allmänläkarvården inom företagshälsovården inte anses vara osedvanliga eller orimliga. Försäkringspremierna ansågs inte vara skattepliktig inkomst för de anställda och bolaget var inte skyldigt att verkställa förskottsinnehållning med anledning av sjukvårdsförsäkringen för de anställda.

Koncernskattecentralens förhandsavgörande, som har gällt till utgången av år 2009.

Omröstning 3-2.

Lagen om förskottsuppbörd 13 § 3 mom.
Inkomstskattelagen 69 § 1 mom. 1 punkten