11.3.2011

En stad hade beslutat att med andra kommuner i samma region ingå ett avtal om att ordna sjuktransporterna i samråd. Enligt avtalet skulle sjuktransporterna utföras av ett såsom affärsverk fungerande räddningsverk i en stad som var part i avtalet, men varje enskild kommun skulle dock fortfarande vara ansvarig för att sjuktransporterna i kommunen ordnades enligt folkhälsolagen. I avtalet bestämdes bland annat om den årsavgift som kommunerna skulle betala och som skulle fastställas av räddningsverkets direktion, samt att ekonomisk vinning inte skulle eftersträvas genom verksamheten, utan den skulle drivas enligt den så kallade självkostnadsprincipen.

Avtalet ansågs vara ett skriftligt avtal mellan juridiskt fristående enheter om en verksamhet där det primära syftet var att komma överens om produktion av tjänster mot ekonomisk vederlag och skulle således betraktas som ett i lagen om offentlig upphandling definierat upphandlingskontrakt. Staden utövade dock tillsammans med de övriga kommunerna tillsyn över räddningsverket, bland annat genom sina företrädare i direktionen och med stöd av bestämmelserna i avtalet, på samma sätt som staden utövade tillsyn över sina egna verksamhetsställen. Räddningsverket utövade också huvudparten av sin verksamhet tillsammans med nämnda kommuner. Lagen om offentlig upphandling skulle därför inte tillämpas på avtalsarrangemanget. Omröstning om skälen 4-1.

Lagen om offentlig upphandling 1 § 3 mom. (348/2007), 5 § 1 punkten, 10 § och 76 § (348/2007)
Kommunallagen 2 § 3 mom., 76 § 1 och 2 mom. samt 77 § 1 mom.
Folkhälsolagen 5 § 2 mom. och 14 § 1 mom. 3 punkten (928/2005)
Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) 4 § 1 mom.