3.3.2011

A, som innehade en professorstjänst vid ett universitet, hade 6.11.2007 till professorskollegerna vid sin fakultet sänt en skrivelse, där han hade kritiserat ledningen av universitetet. Samtidigt hade han även kritiserat chefernas handlande med exempel där han nämnde anställda vid universitetet på ett sådant sätt att de lätt kunde identifieras. Universitetets rektor hade 5.2.2008 givit professor A en skriftlig varning enligt 24 § i statstjänstemannalagen. Orsaken till varningen hade varit bland annat nämnda skrivelse. Enligt A innebar varningen ett ingrepp i hans yttrandefrihet. Tjänstemannanämnden avslog A:s rättelseyrkande med hänvisning till att den i 12 § 1 mom. i grundlagen garanterade yttrandefriheten inte är obegränsad. När en tjänsteman yttrar sig skriftligen i offentligheten ska han ta hänsyn även till sin tjänsteplikt.

Högsta förvaltningsdomstolen prövade frågan även med hänsyn till den yttrandefrihet som garanteras var och en enligt artikel 10 i Europeiska människorättskonventionen. Den skriftliga varningen innebar ett ingrepp i A:s yttrandefrihet, men det fanns grund för ett sådant ingrepp enligt14 § 2 mom. i tjänstemannalagen och målsättningen för åtgärden hade varit godtagbar enligt artikel 10.2. i människorättskonventionen, då man med den hade velat skydda andra personers rättigheter och anseende. A hade visserligen rätt att låta också andra få veta vilken negativ uppfattning han hade om universitetets ledning och chefernas handlande. Genom att föra fram uppgifter om andra personer på ett för deras anseende sårande och nedsättande sätt och ge skrivelsen en bred spridning bland professorskollegerna vid fakulteten hade A dock uppfört sig på ett sätt som inte motsvarade de krav som hans ställning och uppgifter medförde. Eftersom A trots en tidigare muntlig anmärkning och en skriftlig anmärkning hade fortsatt med sina skrivelser på ett sätt som ansågs osakligt, hade universitetet inte längre något lindrigare medel än en skriftlig varning till sitt förfogande om man ville reagera på A:s verksamhet. Åtgärden att med en skriftlig varning begränsa A:s yttrandefrihet hade således även stått i rätt proportion till syftet med åtgärden och således motiverats med orsaker som varit tillräckliga med hänsyn till artikel 10 i människorättskonventionen. Högsta förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär.

Finlands grundlag 12 § 1 mom.
Europeiska människorättskonventionen artikel 10
Statstjänstemannalagen 14 § 1 och 2 mom. samt 24 §