29.12.2010

I lagen fanns inga närmare bestämmelser om de omständigheter som utgjorde villkor för beviljande av kompetensbrev för laddare, det vill säga om sökandens ålder, yrkesskicklighet eller övriga egenskaper som sökanden skulle ha. I den förordning som hade utfärdats med stöd av lagen hade villkoren preciserats så, att med dem avsågs att sökanden i fråga om sin hälsa och andra egenskaper kunde anses lämplig för uppgifter som till exempel sprängare. Bestämmelserna i lagen om laddare och i den förordning som har utfärdats med stöd av den gav den som tillämpade bestämmelserna en stor prövningsrätt när det gällde att avgöra vilket hälsotillstånd och vilken annan lämplighet man kunde förutsätta att den som skötte en laddares uppgifter skulle ha för att bli godkänd av myndigheten. Frågan var inte reglerad på ett sätt som uppfyllde de krav på exakthet och tydliga gränser som är en allmän förutsättning för att ingrepp i de grundläggande fri- och rättigheter ska vara tillåtna. Av detta följde dock inte att sökanden, som uppfyllde de övriga villkoren, borde ha beviljats det behörighetsbrev som han hade ansökt om.

I en situation som denna, där det var öppet hur bestämmelsen om sökandens lämplighet skulle tillämpas, begränsades myndigheten prövningsrätt av en annan bestämmelse i grundlagen, när hänsyn togs till de arbetsuppgifter som en person kunde komma att sköta efter att han hade godkänts som laddare. En person som verkade som laddare hade rätt att köpa och använda explosiva varor, varför man vid prövningen av en sådan persons lämplighet dessutom skulle ta hänsyn till behovet att garantera andra personers säkerhet, enligt vad som föreskrivs i 7 § 1 mom. och 22 § i grundlagen. Vid prövningen av huruvida en sökande i fråga om sina egenskaper skulle anses lämplig att verka som laddare var det således tillåtet för arbetarskyddsmyndigheten och förvaltningsdomstolen att ta hänsyn till upplysningar om tidigare domar mot sökanden, brottsmisstankar som han var föremål för samt hans verksamhet i övrigt.

När det gällde ändringssökanden skulle det anses finnas brister i hans lämplighet, varför han inte hade rätt att få det kompetensbrev för laddare som han hade ansökt om.

I målet var det även fråga om huruvida en förvaltningsmyndighet i ett negativt beslut på en ansökan kunde sätta ut en tid under vilken ansökningar gällande samma behörighetsbrev inte alls skulle tas till prövning samt hur ett sådant förfarande förhöll sig till de rättigheter som tryggas enligt 21 § 1 mom. i grundlagen.

Finlands grundlag 7 § 1 mom., 18 § 1 mom., 21 § 1 mom., 22 § och 80 § 1 mom.
Lagen om laddare (219/2000) 1 § 1 mom. och 2 §
Statsrådets förordning om kompetensbrev för laddare (122/2002) 1, 2 och 4 §