12.2.2010

Miljöinspektören i A kommun hade med sitt beslut godkänt en plan som A och B kommuner i samråd hade gjort upp för en snöskoterled, till den del som leden gick över områden i A kommun. Leden förenade befintliga eller planerade snöskoterleder på tre kommuners områden.

Miljönämnden i A kommun hade avslagit det rättelseyrkande över miljöinspektörens beslut som hade framställts av X naturskyddsdistrikt rf., vars stadgeenliga verksamhetsområde omfattade bland annat A och B kommuner.

Förvaltningsdomstolen avvisade föreningens besvär över miljönämndens beslut utan att pröva besvären, eftersom beslutet inte hade avsett föreningen eller direkt påverkat dess rätt, skyldighet eller fördel på det sätt som avses i 92 § 1 mom. i kommunallagen och föreningen följaktligen inte med stöd av partsställning hade rätt att överklaga beslutet. Föreningen hade inte heller besvärsrätt som medlem i kommunen.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde på besvär av föreningen förvaltningsdomstolens beslut till ovan nämnda del och ansåg att föreningen hade rätt att söka ändring i den ordning som föreskrivs i kommunallagen.

Som skäl för beslutet angav högsta förvaltningsdomstolen att man vid prövningen av omfattningen av föreningens besvärsrätt i målet skulle beakta terrängtrafiklagens syfte, som enligt dess 1 § är att förebygga men och olägenheter som användningen av motordrivna fordon i terräng och på snöskoterleder kan orsaka naturen eller den övriga miljön, naturnäringarna eller allmänt rekreationsbruk eller något annat allmänt eller enskilt intresse samt att främja trafiksäkerheten, och dessutom skulle beakta A kommuns med lagens syfte förknippade skyldighet att anpassa sin snöskoterled till de snöskoterleder som planerades på närliggande områden. A kommuns avgöranden och val beträffande snöskoterleden inverkade således på motsvarande avgöranden i de andra kommunerna inom föreningens verksamhetsområde och möjligheterna att anpassa den kommungränsöverskridande snöskoterleden till leden från A kommun.

I skälen till sitt beslut påpekade högsta förvaltningsdomstolen vidare att beslut som fattas med stöd av 15 och 16 § i terrängtrafiklagen även är nära förbundna med A kommuns och grannkommunernas avgöranden och val i frågor som gäller markanvändning. Under de förutsättningar som framgår av 191 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen får föreningen framställa rättelseyrkanden och anföra kommunalbesvär över sådana avgöranden.

Finlands grundlag 20 § 1 och 2 mom.
Terrängtrafiklagen 1 § 1 mom. samt 15, 16 och 31 §
Kommunallagen 88 §, 89 § 1 och 2 mom., 90 § 1 och 2 mom. samt 92 § 1 mom.

Se även HFD 17.10.2006 liggare 2724. Beträffande snöskoterled, jfr HFD 2008:17.