12.11.2009

Några personer hade anhängiggjort ett byggtillsynsärende och yrkat att kommunen skulle vidta åtgärder för att avlägsna en konstruktion som hade placerats på pontoner vid en strand och som påminde om en sedvanlig byggnad med åstak. De som hade anhängiggjort ärendet ägde fastigheter på holmar som låg mittemot den fastighet på fastlandet där den konstruktion som hade anmälts för byggnadstillsyn var placerad så, att det vattenområde som skilde dem från fastigheten i fråga på sitt smalaste ställe var 150 meter brett. Förvaltningsdomstolen hade avvisat de besvär som nämnda personer hade anhängiggjort över kommunens byggnads- och miljönämnds beslut att inte vidta åtgärder som avses i 182 § i markanvändnings- och bygglagen.

Utgångspunkten är att det krävs antingen åtgärdstillstånd eller bygglov för att hålla en konstruktion av ovan nämnt slag på ett strandområde. Om rätten att söka ändring i ett beslut av ovan nämnt slag bestäms i 192 § i markanvändningslagen och om tillståndet har beviljats utan att undantag beviljats enligt 171 § i markanvändnings- och bygglagen, bestäms rätten att söka ändring enligt 193 § i markanvändnings- och bygglagen.

De som hade anhängiggjort byggtillsynsförfarandet hade ett juridiskt intresse att få lagligheten av att hålla kvar konstruktionen klarlagd. Byggnads- och miljönämndens beslut att inte vidta åtgärder påverkade således direkt deras rätt och fördel så som avses i 6 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen. Förvaltningsdomstolen borde inte ha avvisat ändringssökandenas besvär utan att pröva dem i sak.

Förvaltningsprocesslagen 6 § 1 mom.
Markanvändnings- och bygglagen 171 §, 182 § 1 mom., 190 § 5 mom. samt 192 och 193 §
Markanvändnings- och byggförordningen 62 § 1 mom. 3 punkten