31.12.2007

Enligt 23 § i kommunallagen ger kommunstyrelsen vid behov dem som företräder kommunen i olika sammanslutningars förvaltningsorgan anvisningar om hur kommunen skall ställa sig till de frågor som behandlas. Stadsstyrelsen i X hade 27.3.2006 beslutat ge ett aktiebolag som staden ägde i uppgift att i bolagets ägo förvärva aktierna i ett bolag som ägde en travbanefastighets markområden och byggnader. I sitt beslut hade stadsstyrelsen bestämt den högsta köpesumman som fick betalas för fastigheten samt ställt andra villkor för köpet och föreslagit att fullmäktige för sitt vidkommande skulle godkänna det ägarpolitiska avgörande som stadsstyrelsens beslut innebar. Stadsfullmäktige hade 3.4.2006 med det överklagade beslutet för sitt vidkommande godkänt det ägarpolitiska avgörandet i stadsstyrelsens beslut.

Stadsfullmäktiges beslut omfattade de anvisningar som staden i egenskap av ägare hade givit aktiebolaget om att förvärva aktierna i det bolag som ägde travbanebolagets markområden och byggnader. Fullmäktige hade även för sitt vidkommande förutsatt att köpet slöts på ovan nämnt sätt. Fullmäktige kunde dock inte med sitt beslut på ett juridiskt bindande sätt fatta kommunala förvaltningsbeslut i ett separat privaträttsligt aktiebolags verksamhet. Fullmäktigebeslutet var således inte en sådan anvisning till kommunens företrädare om vilken ståndpunkt kommunen skulle ta i ärendet gällande förvärvet av aktierna som avses i 23 § 2 mom. i kommunallagen. I sitt beslut hade fullmäktige inte heller på något sätt beslutat om användning av kommunens egna medel. På dessa grunder gällde stadsfullmäktiges beslut endast beredning, på det sätt som avses i 91 § i kommunallagen, och kommunalbesvär fick därför inte anföras över beslutet. Förvaltningsdomstolens beslut att förkasta de besvär som hade anförts över K stadsfullmäktiges beslut skulle därför upphävas och undanröjas och besvären avvisas utan prövning.

Kommunallagen 23 § 2 mom. och 91 §.