28.9.2007

A:s enskilda firma hade med stöd av 24 § 1 mom. i inkomstskattelagen ombildats till aktiebolag. Firmans vinst för den sista räkenskapsperioden 1.1.2002 - 8.7.2002 hade varit 5 009,54 euro och A:s privatuttag hade varit 23 549,16 euro. Vid utgången av den enskilda firmans räkenskapsperiod och i aktiebolagets ingående balans hade det egna kapitalet varit negativt med 22 971,38 euro. Enligt det sakkunnigutlåtande som givits för att lämnas till handelsregistermyndigheternas motsvarade den egendom som aktiebolaget fick vid ombildningen till sitt gängse värde åtminstone aktiebolagets aktiekapital.

Firmans eget kapital hade blivit negativt så, att räkenskapsårets vinst för det första verksamhetsåret 1999 hade varit 20 106,19 euro och privatuttagen hade varit 28 448,82 euro (det negativa egna kapitalet vid räkenskapsperiodens utgång var 8 342,63 euro). Under skatteåret 2000 hade räkenskapsperiodens vinst på motsvarande sätt varit 30 041,56 euro och privatuttagen 33 229,90 euro (det negativa egna kapitalet vid räkenskapsperiodens utgång var 11 530,97 euro) och för skatteåret 2001 hade räkenskapsperiodens vinst varit 35 209,13 euro och privatuttagen 28 109,92 euro (det negativa egna kapitalet vid räkenskapsperiodens utgång var 4 431,76 euro).

Förvaltningsdomstolen hade på skatteombudets besvär som inkomst av förtäckt dividend som A fått av aktiebolaget betraktat det belopp varmed firmans privatuttag under den sista räkenskapsperioden hade överstigit räkenskapsperiodens vinst, eller 18 539,68 euro.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde på A:s besvär förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft skatterättelsenämndens beslut med bland annat följande motiveringar: I ärendet hade inte framgått att privatuttagen skulle ha skett omedelbart före ändringen av verksamhetsformen eller annars gjorts i exceptionella poster. Privatuttagens belopp hade inte väsentligt avvikit från de uttag som under tidigare år hade gjorts ur bolaget, även om beloppet fördelat per månad var något högre än tidigare. Det översteg dock inte vad som kan betraktas som ett vanligt uttag för företagarens uppehälle. I ärendet hade inte heller framgått att uttagen skulle ha finansierats på något exceptionellt sätt eller att ett belopp motsvarande uttagen skulle ha bokförts som lånefordran på företagaren. Skatteåret 2002.

Lagen om beskattningsförfarande 28 § 1 mom. och 29 § 1 mom.