7.7.2006

Vid en år 2002 utförd skattegranskning av ett bolag som utförde underentreprenadarbeten vid ett skeppsvarv hade konstaterats att bolaget inte skulle ha haft rätt att för åren 1997-2001 betala skattefria dagtraktamenten och kilometerersättningar åt arbetstagare som genast vid anställningen började arbeta på skeppsvarvet. Debiteringen hade skett i enlighet med förslagen i skattegranskningsberättelsen. Skatteverket hade förkastat bolagets rättelseyrkande och förvaltningsdomstolen hade förkastat bolagets besvär. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i likhet med vad förvaltningsdomstolen hade ansett i sitt överklagade beslut att det i Helsingfors belägna skeppsvarvet var arbetstagarnas egentliga arbetsplats. Bolaget hade tolkat begreppet egentlig arbetsplats fel när det hade försummat de betalningar som bolaget i egenskap av arbetsgivare var skyldig att fullgöra för resekostnadsersättningar som bolaget hade betalt till sina arbetstagare. På denna grund borde bolagets besvär över förvaltningsdomstolens beslut alltså ha förkastats. I målet skulle dock ytterligare prövas om bolaget hade rätt till det godtrosskydd, som det hade yrkat.

I en år 1995 uppsatt berättelse över granskning av bolagets förskottsuppbörd under skatteåren 1993 och 1994 hade inte framställts andra anmärkningar om bolagets praxis beträffande ersättande av resekostnader än anmärkningar som gällde betalning av nattresepenning. Med hänsyn till detta skulle bolaget i ett ärende som lämnade rum för tolkning anses ha handlat i god tro i enlighet med en av myndigheten godkänd praxis, när bolaget efter den skattegranskning som hade verkställts år 1995 med undantag för utbetalningen av nattresepenning hade fortsatta sin tidigare praxis beträffande utbetalning av reseersättning till arbetstagarna. Eftersom inga särskilda skäl som skulle föranleda annat hade framgått, skulle ärendet avgöras till bolagets fördel. Bolaget kunde därför inte debiteras på försummade förskottsinnehållningar och arbetsgivares socialskyddsavgifter för åren 1997-2001.