11.3.2021

Förvaltningsdomstolen hade upphävt ledargruppens för specialomsorger beslut om att fortsätta specialomsorger oberoende av A:s vilja. Förvaltningsdomstolen hänvisade till att A inte hade konstaterats ha någon intellektuell funktionsnedsättning. A kunde ändå konstateras av flera olika orsaker ha behov av specialomsorger, vilka enligt förvaltningsdomstolen i första hand skulle ombesörjas med allmänna socialtjänster enligt socialvårdslagen. Enligt förvaltningsdomstolen uppfylldes inte kriterierna för specialomsorger oberoende av personens vilja enligt 32 § 1 mom. och 38 § 1 mom. i lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda (specialomsorgslagen).

Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till sin tidigare rättspraxis (HFD 2021:7), enligt vilken lagens subjektiva tillämpningsområde med fog kan anses omfatta sådana personer som på grund av medfödd eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom eller skada hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska funktioner. Av utredningen i ärendet framgick att A:s symptom och beteende i sin helhet var väldigt svåra. A skulle anses omfattas av specialomsorgslagens subjektiva tillämpningsområde på grund av helheten de i utvecklingsåldern diagnosticerade Tourettes syndrom och de övriga syndromen (tvångstankar och tvångssyndrom) bildade. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg därför att A oberoende av sin vilja kunde förordnas specialomsorger trots att hen inte hade någon intellektuell funktionsnedsättning. Eftersom också de övriga förutsättningarna för att fortsätta specialomsorgerna uppfylldes, upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens beslut och fastställde ledargruppens för specialomsorger beslut om att fortsätta specialomsorgerna oberoende av A:s vilja.

Lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda 1 §, 32 § 1 mom. och 38 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Outi Suviranta, Janne Aer, Monica Gullans, Juha Lavapuro och Ari Wirèn. Föredragande Milla Wartiovaara.