30.10.2013

En landsbygdsnäringsmyndighet hade 9.11.2010 fattat beslut om nationell tilläggsdel till kompensationsbidraget (LFA) för stödåret 2010. I detta beslut söktes inte nu ändring i högsta förvaltningsdomstolen.

De åkerarealbaserade stöden till X:s gårdbruk hade varit föremål för granskning 19 - 20.10.2010.

Med informationen från granskningen som grund hade landsbygdsnäringsmyndigheten 24.3.2011 fattat beslut om återkrav av den nationella tilläggsdelen till LFA-stödet för stödåret 2010.

Landsbygdsnäringsmyndigheten hade 16.6.2011, likaså med informationen från granskningen som grund, fattat ett nytt beslut om den nationella tilläggsdelen till LFA-stödet för 2010. I detta beslut söktes nu ändring hos högsta förvaltningsdomstolen. Enligt det nya stödbeslutet hade detta nya stödbeslut för 2010 grundat sig på de iakttagelser om arealer som gjorts vid granskningen.

Ansökningsnumret och ansökningsdagen var densamma i båda besluten om tilläggsdel för 2010. Följaktligen gällde det nya stödbeslutet, på det sätt som närmare framgick av handlingarna, samma sak som det beslut som landsbygdsnäringsmyndigheten gett 9.11.2010 om nationell tilläggsdel till LFA-stödet. Denna omständighet framgick dock inte av det nya beslutet, av vilket det däremot framgick att beslutet hade fattats med anledning av den information som man fått vid granskningen och att man då hade hade konstaterat att åkerarealen var mindre än vad som uppgetts i ansökan.

Det nya stödbeslut som nu var föremål för ändringssökande var till sin juridiska karaktär ett beslut i vilket myndigheten endast konstaterade resultatet av granskningen av X:s gårdsbruk samt innebörden i det beslut om återkrav av nationell tilläggsdel som fattats med anledning av granskningen. Det nya stödbeslutet hade således inga självständiga rättsverkningar. Det avgörande som hade relevans för X:s rättsliga ställning var stödbeslutet 9.11.2010 och landsbygdsnäringsmyndighetens återkravsbeslut 24.3.2011. X hade sökt ändring i sistnämnda beslut, men beslutet hade inte ändrats.

När en landsbygdsnäringsmyndighet går till väga på ovan nämnt sätt, uppstår det oklarhet, i synnerhet när ett nytt stödbeslut har föregåtts av ett återkravsbeslut. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att i de situationer där det överhuvudtaget är nödvändigt att fatta ett nytt stödbeslut för samma år, ska det i motiveringen till beslutet tydligt nämnas när myndigheten har fattat det tidigare stödbeslutet och eventuella återkravsbeslutet samt också nämnas vad det nya beslutet innebär för stödtagaren. Med beaktande av att det tidigare stödbeslutet i motsats till det nya inte hade grundat sig på informationen från granskningen, avslog högsta förvaltningsdomstolen dock X:s besvär över det nya stödbeslutet.

Lagen om nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen (1559/2001) 5 §, sådan den lydde före ändringen 195/2013, samt 10 a § (1446/2006) 2 och 3 mom.

Lagen om förfarandet vid skötseln av stöduppgifter i fråga om landsbygdsnäringar (1336/1992) 7 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori och förvaltningsråden Eila Rother, Timo Viherkenttä, Leena Äärilä och Mikko Pikkujämsä. Föredragande Mia Ekman (avvikande mening).