26.8.2005

Ett bolag hade tidigare beviljats miljötillstånd för gruvdrift i dagbrott. När tyngdpunkten i verksamheten ändrades så, att den kom att ligga under markytan, hade bolaget ansökt om ändring av den föreskrift i tillståndet i vilken bestämdes vilken olägenhet som verksamheten fick medföra i form av skakning. Enligt föreskriften fick sprängningar i gruvan utföras dagtid mellan klockan 7 och 22. Bolaget ansökte om att föreskriften skulle ändras så, att sprängningarna fick utföras dygnet om i den del av gruvan som låg under jord. Miljötillståndsverket hade med stöd av 58 § i miljöskyddslagen ändrat den föreskrift som verket hade meddelat. Enligt den ändrade föreskriften fick sprängningar utföras i gruvan dagtid mellan klockan 7 och 22. I den underjordiska delen av gruvan fick sprängningar dessutom utföras alla tider på dygnet, men sprängningarna fick inte medföra skakningar vilkas vibrationsnivå nattetid mellan klockan 22 på kvällen och 7 på morgonen översteg riktvärdet 2 mm/s på den närmast liggande fastighet där någon var bosatt.

Vasa förvaltningsdomstol motiverade sitt beslut med 28 § 3 mom. i miljöskyddslagen, inte med 58 § i samma lag, och förkastade bolagets besvär om att riktvärdet för vibrationsnivån inte skulle nämnas i det beslut av miljötillståndsverket med vilket tillståndsvillkoret hade ändrats.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att när gruvdriften ändrades på det sätt som avsågs i ansökan, skulle skakningseffekter komma att uppträda i större utsträckning än i den gruvdrift för vilken miljötillstånd tidigare hade beviljats. Eftersom den ändring för vilken tillstånd söktes kunde öka en sådan förorening av miljön som avsågs i 3 § 1 mom. 1 punkten i miljöskyddslagen och som yttrade sig i skakningar, hade det varit nödvändigt att komplettera det tidigare tillståndsvillkoret. Därför borde miljötillståndsverket ha behandlat ansökan som en ansökan som avsågs i 28 § 3 mom. i miljöskyddslagen, som gällde en jämförd med tidigare verksamhet ökad skakningseffekt, och inte som en ändring av ett miljötillstånd som avsågs i 58 § i miljöskyddslagen. Miljötillståndsverket borde ha gjort en omprövning av tillståndsvillkoren endast till den del som det var fråga om att förebygga skakning och inte till den del som det var fråga om de övriga miljöolägenheter som gruvdriften förorsakade, och på samma sätt ha omprövat tillståndsvillkoren endast till den del som dessa gällde förebyggande av skakningar.

Bolagets besvär över förvaltningsdomstolens beslut förkastades utan att slutresultatet i förvaltningsdomstolens beslut ändrades.