25.8.2005

En polisinrättning hade 6.4.2004 avslagit en utländsk persons ansökan om identitetskort, eftersom det inte fanns något tillförlitligt sätt att konstatera sökandens identitet. Personen i fråga, som hade anlänt till Finland 26.11.1990, hade vid asylförhör uppgivit sig vara född 11.12.1962 och med denna uppgift införts i befolkningsdatasystemet. På basis av ett somaliskt identitetsbevis, som sökanden hade uppvisat, hade personuppgifterna 1.3.1993 ändrats så, att födelsedatum hade ändrats till 1.1.1968 och sökanden hade på denna grund fått en ny personbeteckning. Inte heller den omständigheten att personen i fråga redan över 10 års tid hade uppträtt under den identitet som framgick av befolkningsdatasystemet innebar enligt förvaltningsdomstolen att det vore möjligt att tillförlitligt konstatera personens identitet.

I sina besvär anförde sökanden, att en rådstuvurätt år 1993 hade givit en dom i vilken den hade ansett att i målet inte hade styrkts att sökanden hade haft för avsikt att vilseleda myndigheterna genom att vid förhören uppge 11.12.1962 som sitt födelsedatum, när detta i verkligheten var 1.1.1968. Enligt ett utlåtande som centralkriminalpolisens kriminaltekniska laboratorium hade givit 1998 hade inga tecken på förfalskning konstaterats i stämplarna på det identitetsbevis som sökanden hade uppvisat eller den blankett på vilken beviset var skrivet. I beviset hade inte konstaterats något som tydde på att texten skulle ha ändrats eller fotografiet bytts ut. Sökanden hänvisade till 6 § i befolkningsdatalagen, i vilken det som utgångspunkt föreskrivs att personuppgifterna i befolkningsdatasystemet anses vara en tillförlitlig utredning om en person, samt till 6 § 3 mom. i medborgarskapslagen (359/2003), som föreskriver att om en utlänning minst de senaste 10 åren har använt den identitet som framgår av befolkningsdatasystemet, anses hans eller hennes identitet utredd enligt 1 mom., även om han eller hon tidigare har använt flera än en identitet.

Eftersom förvaltningsdomstolen och polisinrättningen inte hade beaktat de efter 1.3.1993 förändrade omständigheterna, särskilt inte bestämmelserna om utredd identitet i den lag om medborgarskap som hade trätt i kraft 1.6.2003, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att sökandens ansökan om att få ett identitetskort inte kunde avslås på de grunder som nämndes i förvaltningsdomstolens och polisinrättningens beslut. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och polisinrättningens beslut och återförvisade ärendet till polisinrättningen för ny behandling.