13.9.1988

EKOVILLA OY:S ANSÖKAN

Ekovilla Oy har yrkat att A. Ahlström Oy med stöd av 1 och 2 § i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (OtillbFörfL) förbjudas att vid marknadsföringen av värmeisoleringsmaterial

1. kalla cellull för isoleringsmaterial tillverkat av avfallspapper;

2. använda ett konstaterande att då stomkonstruktionerna rör på sig får det av avfallspapper tillverkade pappersisoleringsmaterialet sprickor på samma sätt som gamla sågspånsmaterial; samt

3. konstatera att pappersisoleringsmaterialen suger i sig vatten på samma sätt som den tidning de är tillverkade av och att orenheter i luften samtidigt sugs in i pappersisoleringsmaterialen, vilka man bör undvika att använda.

Ekovilla Oy har yrkat att förbudet meddelas temporärt tills saken slutligt är avgjord.

Ekovilla Oy har därtill yrkat att A. Ahlström Oy förpliktas ersätta dess rättegångskostnader med 45 000 mark jämte 16 § ränta från den dag marknadsdomstolen meddelat sitt utslag.

Svaranden har publicerat skriften "Direktiv för val och montering av björnfällar", i vilken behandlas bakgrundsfaktorer i anslutning till värmeisolering samt värmeisolering av egnahemshus.

I skriften jämförs den björnfäll svaranden tillverkar med den cellull sökanden tillverkar.

Skriften som funnits tillgänglig i minuthandelsaffärer för byggförnödenheter har i huvudsak riktat sig till sk. engångsbyggare, dvs. byggare av nya egnahemshus och grundreparerare. Man eftersträvar i skriften att utnyttja den bristfälliga kunskap engångsbyggarna (icke professionella byggare) har i fråga om olika egenskaper hos isoleringsmaterial. I skriften framställs påståenden om cellullens egenskaper på ett sådant sätt att en person som saknar kunskap om isoleringsmaterialens egenskaper kan få en uppfattning om att cellullen är ett ofördelaktigt isoleringsmaterial. De facto kan dessa egenskaper vara fördelaktiga för användaren.

1. I svarandens skrift kallas cellullen för "ett isoleringsmaterial som är rivet av avfallspapper". Vid tillverkningen av cellull används som råmaterial rent, torkat tidnings/insamlingspapper. Att kalla cellull för ett isoleringsmaterial tillverkat av avfallspapper är ägnat att ge en negativ bild av det material som används vid tillverkningen av cellull. Man strävar till att genom förfarandet förklena cellullen som produkt samt utnyttja engångsbyggarens okunskap beträffande isoleringsmaterialens egenskaper och tillverkningsmetoder. Konsumenten får också en felaktig bild av slutproduktens kvalitet.

2. I svarandens skrift konstateras att björnfällen bibehåller sin smidighet oberoende av att konstruktionerna lever, varför det inte uppstår sprickor. I jämförelseavsikt konstateras att cellullen inte är ett elastiskt isoleringsmaterial. Vidare påstår man i skriften att det uppstår sprickor i cellullen då stomkonstruktionen rör på sig på samma sätt som i fråga om de gamla sågspånsisoleringsmaterialen.

På samma sida förekommer en schematisk bild och en text, i vilken man utreder att den lodräta sprickan i väggen avsevärt försämrar värmeisoleringsförmågan.

Påståendet att cellullen skulle spricka på samma sätt som sågspånsisoleringsmaterialen håller inte streck. Blåscellullen blåses maskinellt in i det utrymme som skall isoleras. Dess täthet är 60 - 70 kg per kubikmeter och den blåses till så stor täthet att cellullsisoleringsmaterialet rör sig med konstruktionerna och det uppstår inte sprickor i väggkonstruktionerna. I broschyren har man strävat till att skapa en bild av att cellullen inte skulle vara ett bra värmeisoleringsmaterial. Där förekom dock inte uppgifter om värmeisoleringsförmågan i enlighet med det officiella typgodkännandet för någotdera isoleringsmaterialet.

Jämförelsen mellan cellull och sågspånsisoleringsmaterial är avsedd att förklena sökandens produkt inför konsumenterna. Sågspån har ju inte på många år förekommit som isoleringsmaterial i byggnader.

3. I svarandens broschyr konstaterar man att den av glasull tillverkade björnfällen inte suger i sig vatten. Man påstår att cellull suger i sig vatten som en tidning. Man påstår dess utom i annonsen att orenheter i luften absorberas i pappersisoleringsmaterialen och konstaterar att användningen av cellull borde undvikas.

Cellullen har en jämnviktsfukt som beror på omständigheterna. Den har förmåga att binda upp till tio gånger sin egen vikt vatten vid olycksfallssituationer och sålunda minska vattenskadorna på andra konstruktioner. Jämnviktsfukten kan enligt typgodkännandet uppgå till högst 12 % och till och med då fuktighetsgraden uppgår till 18 % känns isoleringsmaterialet helt torrt. Väsentligt är att isoleringsmaterialet i normalanvändning naturligtvis finns inne i konstruktionen och hålls torrt i enlighet med sitt typgodkännande. I annonsen ges dock en vilseledande bild av att cellull i normalt bruk skulle absorbera rikligt med vatten.

Björnfällen förmår inte binda fukt vilket leder till att nästan all fuktbelastning riktar sig mot övriga konstruktioner. Detta medför att belastningen på konstruktionerna ökar vid ett vätskeolycksfall.

Påståendet att orenheter i luften skulle bindas i cellullen strävar grundlöst till att väcka skräck om hälsorisker hos konsumenten. Man har inte kunnat konstatera att isoleringsmaterial tillverkade av blåscellull skulle vara skadliga för konsumenternas hälsa. Däremot har man misstänkt att glasullen skulle ha samband med uppkomsten av lungcancer.

Uppgifterna i svarandens skrift "Direktiv för val och montering av björnfällar" innehåller jämförelser mellan björnfäll och cellull. I skriften uppmanas man till och med direkt att låta bli att använda cellull vid isolering. Det är utan tvekan fråga om sk. jämförande reklam, som enligt finsk rättspraxis och i den finska juridiska litteraturen samt artikel 5 i de internationella grundreglerna för god reklam bör vara abslut sann.

Uppgifterna uppmanar engångsbyggaren, vilken skriften är avsedd för, att jämföra björnfäll med cellull utgående från de uppgifter som presenterats i annonsen. Svaranden strävar till att utnyttja läsekretsens okunskap genom att utföra jämförelsen felaktigt på ett sådant sätt att man grundlöst får björnfällen att framstå som ett betydligt bättre isoleringsmaterial än cellull. Förfarandet strider mot artikel 2 i de internationella grundreglerna för god reklam.

De uppgifter som jämförs i broschyren ger inte en korrekt helhetsbild av skiljaktigheterna mellan produkterna. Egenskaperna hos kärandens produkter har presenterats på ett sådant sätt att en engångsbyggare, som inte känner till byggbranschen, får en felaktig bild av egenskapernas verkliga betydelse. I skriften uppmanar man därtill direkt till att undvika användningen av cellull som isoleringsmaterial. På detta sätt försöker man ge läsaren av annonsen en färdig slutsats av jämförelsen. Förfarandet bör alltså anses strida mot god affärssed.

Påståendena som framställts är ägnade att förklena sökandens produkt. Förfarandet strider mot artikel 7 i de internationella grundreglerna om god reklam.

A. AHLSTRÖM OY:S BEMÖTANDE

A. Ahlström Oy har yrkat att Ekovilla Oy:s samtliga yrkanden förkastas och att sökanden förpliktas ersätta bolagets rättegångskostnader med 55 000 mark jämte 16 % dröjsmålsränta.

1. I svarandens broschyr har man inte på något ställe nämnt Selluvilla (Cellull) utan man talar om pappersisoleringsmaterial och isoleringsmaterial rivet av avfallspapper. Selluvilla är inte det enda pappersisoleringsmaterialet som förekommer på marknaden, utan sådana tillverkas i flere olika länder.

Selluvilla är tillverkat av tidningspapper, dvs. av typiskt avfallspapper. Med tanke på konsumenterna skulle det till och med vara vilseledande att tala om någonting annat än avfallspapper då man beaktar att en tidning innehåller mycket annat än bara papper, t.ex. trycksvärta och olika slags kemikalier.

Begreppet avfallspapper har inarbetats att inbegripa även begagnade (gamla) tidningar. Sålunda håller påståendet, enligt vilket ordet avfallspapper skulle inge konsumenterna en förklenande bild av det material som används för framställningen av Selluvilla, inte streck.

Benämningen insamlingspapper, som Ekovilla Oy använder om sitt råmaterial förekommer inte överhuvudtaget i ordboken Nykysuomen sanakirja.

2. Sökanden påstår att tätheten för Selluvilla uppgår till 60 - 70 kg per kubikmeter och att den blåses till en så stor täthet, att det inte uppkommer sprickor i väggkonstruktionerna då de rör på sig utan rör sig med konstruktionerna. Dessa påståenden håller inte streck. Enligt typgodkännandet för Selluvilla uppgår inte tätheten för materialet till mera än 35 kg per kubikmeter, dvs. hälften av vad man påstått. Därtill är Selluvilla inte ett elastiskt material, vilket medför att materialet trycks in och sålunda även spricker. Sprickor uppstår till exempel i närheten av rör, balkar och elledningar. Detta leder till att värmeisoleringsförmågan försvagas, vilket kan ha en särskild betydelse speciellt i en konstruktion som saknar fuktspärr.

Till marknadsdomstolen har ingivits ett utlåtande, ett undersökningsreferat och bilder av ett insjunkningstest, under vilket som opartiskt vittne/övervakare en representant för Riihimäki-Hyvinge handelskammare var närvarande. Under testet framgick det klart att det uppstår sprickor i Selluvilla fastän materialet skulle vara inblåst på vederbörligt sätt. Det är allmänt känt att dylika sprickor medför nedsatt värmeisoleringsförmåga varför omständigheten inte behöver utredas närmare.

Sprickorna är en följd av att pappersisoleringsmaterialen som i små bitar blåses in i konstruktionernas håligheter med tiden har en tendens att sjunka ihop så att luften som funnits mellan isoleringsmaterialsflagorna som en följd av rörelser och skakningar i konstruktionerna försvinner. Även fukt som absorberas av pappersisoleringsmaterialen påverkar ihopsjunkandet och ökar sålunda sprickorna.

Beträffande Ekovilla Oy:s förebrående över att det i vårt reklammaterial inte förekommer ett omnämnande om cellullens eller björnfällens värmeisoleringsförmåga enligt typgodkännadet kan man konstatera, att det skulle vara rent av vilseledande att meddela dessa värden eftersom man i typgodkännandet förutsätter att isoleringsmaterialet applicerats med användning av fuktspärr. Selluvilla marknadsförs å sin sida som ett isoleringsmaterial som inte förutsätter fuktspärr dvs. tvärt emot vad man förutsätter i typgodkännandet. Av denna orsak är de olika värdena och mätmetoderna beträffande materialen inte jämförbara och att ange värdena i vår skrift skulle inte ha varit meningsfullt. I typgodkännandet förekommer det inte ens någon norm för konstruktioner som saknar fuktspärr.

3. Vardera parten i detta ärende har konstaterat att ett pappersisoleringsmaterial suger i sig vatten/fukt, vilket mineralull inte gör. Fukt nedsätter värmeisoleringsförmågan. En uppgift för fuktspärren är att förhindra att fukt i innerluften når isoleringsmaterialet. De meningar i vår broschyr Ekovilla Oy har hänvisat till har osakligt ryckts från sitt rätta sammanhang, dvs. fuktspärrens betydelse för luftens rörelse.

I Ekovilla Oy:s marknadsföring för man fram begreppet konstruktion som andas. En sådan konstruktion saknar fuktspärr. I en dylik konstruktion sugs innerluftens fukt in i isoleringsmaterialet. Då isoleringsmaterialet stått i kontakt med träkonstruktionen en längre tid kan man lätt tänka sig att träkonstruktionen eventuellt murknar på grund av ökad svampväxtlighet. Selluvilla innehåller visserligen kemikalier som förhindrar svampväxtlighet. Dessa rör sig med tiden i isoleringsmaterialet, varvid deras effekt i ytsskiktet försvagas.

Såväl ytterluftens orenheter som orenheter i innerluften i en konstruktion som saknar fuktspärr absorberas i värmeisoleringsmaterialet. Isoleringsmaterialet fungerar som filter men man kan inte byta ut det såsom man brukar göra med smutsiga filter. Av denna orsak kommer isoleringsmaterialet att med tiden bli fullt av orenheter. Ett dylikt isoleringsmaterial, som dessutom är relativt fuktigt, är inte det bästa möjliga. I broschyren har man inte egentligen påstått att de orenheter som absorberas av cellullen skulle vara skadliga för hälsan. Å andra sidan kan de till exempel förorsaka svampväxtlighet, som med hjälp av den höga fuktigheten får konstruktionerna att murkna.

I vår skrift "Direktiv för val och montering av björnfällar" har inte anförts någonting sådant som i fråga om sitt framställningssätt eller innehåll skulle strida mot lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet.

KONSUMENTOMBUDSMANNENS (KO) STÄLLNINGSTAGANDE

KO har meddelat att han inte skrider till åtgärder med anledning av ansökan.

YRKANDET PÅ TEMPORÄRT FÖRBUD

Marknadsdomstolen har inte bifallit yrkandet på temporärt förbud.

MOTIVERINGARNA FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Sökanden och svaranden marknadsför värmeisoleringsmaterial för småhus. Grundråmaterialet för de produkter sökanden marknadsför är tidnings-/insamlingspapper, för de produkter svaranden marknadsför glasull. Sökanden marknadsför sina produkter benämnda Selluvilla (Cellull) och svaranden sina produkter benämnda Karhuntalja (Björnfäll).

A. Ahlström Oy har under våren 1987 publicerat skriften "Direktiv för val och montering av björnfällar". I skriften behandlas bakgrundsfaktorer i anslutning till värmeisolering och värmeisolering av egnahemshus. Boken har distribuerats i minuthandelsbutiker som säljer byggnadsförnödenheter.

1. På det första uppslaget i skriften konstaterar man bland annat: "ett isoleringsmaterial som tillverkats av till exempel avfallspapper är inte ett elastiskt isoleringsmaterial". Ett papper som efter användningen inte är avsett att bevaras kallas allmänt för "avfallspapper". Benämningen ger inte en felaktig bild av vilket material som använts som råmaterial för cellullen. Uttrycket ger inte heller en felaktig bild av den produkt sökanden marknadsför och benämningen kan inte heller anses som en förklenande benämning.

2. Texten på första uppslaget fortsätter: "Såvida stomkonstruktionerna rör på sig, uppstår det sprickor i isoleringsmaterialet på samma sätt som i de gamla sågspånsmaterialen."

Svaranden har utrett att det till följd av skakningar kan uppstå sprickor i cellullsisoleringsmaterial. Svaranden har dock inte visat att det skulle uppstå sprickor då stomkonstruktionen rör på sig eller att det skulle uppstå sprickor på samma sätt som i sågspånsisoleringsmaterial. Marknadsföringspåståendet är sålunda obevisat och strider därmed mot god affärssed.

3. På det tredje uppslaget i skriften konstateras: "pappersisoleringsmaterialen suger i sig vatten som de tidningar de tillverkas av. Samtidigt sugs orenheter i luften in i pappersisoleringsmaterialen, vilkas användning det är skäl att undvika."

På grund av det material cellullsisoleringsmaterialet är tillverkat av kan det suga i sig betydligt mera fukt än mineralull. Ur det utlåtande statens tekniska forskningsanstalt (STF) givit 30.5.1988 framgår att i en konstruktion som byggts i enlighet med god byggnadssed ändras fukten i isoleringsmaterialet närmast i enlighet med luftens relativa fuktighet (den hygroskopiska fuktigheten). Högre fukthalter i isoleringsmaterialet än denna hygroskopiska fuktighet innebär enligt utlåtandet alltid funktionsstörningar för taket.

Under förhållanden som kan anses som normala utgör den fukt som bundits i isoleringsmaterialet en bråkdel av det isoleringsmaterialet i sig förmår absorbera. Ur reklamen framgår inte att isoleringsmaterialet absorberar en betydande mängd fukt enbart under exceptionella förhållanden. Det i marknadsföringen använda uttrycket är sålunda ägnat att ge en vilseledande bild av betydelsen av fuktabsorberingsförmågan under normalförhållanden.

Cellull är ett av miljöministeriet typgodkänt värmeisoleringsmaterial. Svaranden har inte visat att cellullen under normala förhållanden skulle absorbera luftorenheter som skulle utgöra en fara för hälsa eller säkerhet. Marknadsföringspåståendet är sålunda obevisat och strider mot god affärssed.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner riktigt att med stöd av 1, 2 och 6 § i OtillbFörfL vid vite av tvåhundratusen (200 000) mark förbjuda A. Ahlström Oy att vid marknadsföringen av värmeisoleringsmaterial

- ge en obevisad bild av att det skulle uppstå sprickor i cell ull på samma sätt som i sågspånsisoleringsmaterial på grund av att stomkonstruktionen rör på sig (2);

- ge en vilseledande eller obevisad bild av betydelsen av cell ullens vattenabsorberingsegenskaper (3);

Förbuden skall iakttagas omedelbart.

A. Ahlström Oy förpliktas ersätta Ekovilla Oy:s rättegångskostnader med yrkade fyrtiofemtusen (45 000) mark jämte sexton (16) % ränta från den dag detta utslag delges.

De i ärendet framställda yrkandena förkastas i övrigt.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Tala, Aaltonen, Kortekangas, Modeen, Mustonen och Viljanen