MD:1980:17
- Keywords
- Vite, utdömande, Brytande mot förbud
- Year of case
- 1980
- Date of Issue
Detaljhandelns Centralförbund r.f. (föreningen) mot Bestline Products Oy (bolaget). - Utdömande av vite. Bolaget hade medelst marknadsdomstolens beslut 1980:1 vid vite förbjudits att genom förmedling av sin pyramidliknande försäljningsorganisation fortsätta att marknadsföra återförsäljningsrättigheter bl.a. genom att vädja till människornas personliga ekonomiska förhoppningar och genom att uppge högre på mark lydande förtjänstmöjligheter utan att förete pålitlig utredning om möjligheter att uppnå dem, samt genom att utlova eller erlägga de till organisationer hörande personerna ekonomisk fördel på basen av antalet nya rekryterade återförsäljare. Bolaget ansågs trots förbudet ha fortsatt med dylik marknadsföring. Vitet utdömdes på föreningens yrkande.
OtillbFörfL_1_§
VÄHITTÄISKAUPAN KESKUSLIITTO R.Y. DETALJHANDELNS CENTRALFÖRBUND R.F.:S YRKANDE
Marknadsdomstolen har med anledning av föreningens ansökan genom sitt utslag 1980:1 av den 20.3.1980 med stöd av 1 § och 6 § 1 mom. lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (OtillbFörfL) vid en miljon marks vite förbjudit Bestline Products Oy att i sin näringsverksamhet, antingen självt eller genom förmedling av personer tillhörande försäljningsorganisationen, fortsätta med i motiveringen till utslaget (punkterna 1 5) avsett eller därmed jämförbart förfarande.
I motiveringen till marknadsdomstolens förbud har uttalats bl.a. följande.
"Vid bedömningen av åtgärder som ingår i förfarande i näringsverksamhet enligt 1 § lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet skall förfarandet bedömas såson helhet. På grund av den i saken företedda utredningen anser marknadsdomstolen, att Bestline Products Oy:s förfarande stridit mot god affärsed och varit otillbörligt mot andra näringsidkare på följande sätt:
1. Vid rekrytering av personer till organisationen har bolaget, för att säkerställa att rekryteringen lyckas, vädjat till dessa personers personliga ekonomiska förhoppningar, trots att kandidaterna inter haft möjligheter att bedöma om det funnits reella möjligheter att förverkliga sina förhoppningar i den erbjudna verksamheten.
2. Till de som rekryteras har man uppgivit förtjänstmöjligheter av viss storlek utan att uppvisa någon tillförlitlig utredning om att det i allmänhet, även med beaktande av bolagets försäljningsorganisations obegränsade utvidgningstendens, skulle vara möjligt att uppnå dessa förtjänster.
3. Till möjligheten att bli medlem i försäljningsorganisationen eller för att avancera i densamma, har man kopplat utbildnings- och andra engångsavgifter utan att individualisera utbildningen eller annan motprestation och oberoende av om dem som betalat vill tillgodogöra sig motprestationen.
4. Vid försäljning av återförsäljarrättigheter har bolaget till dem som hör till organisation utlovat eller erlagt premier eller andra ekonomiska fördelar på basen av antalet nya återförsäljare, samt ställt som villkor för avancemang och för att kunna behålla ställningen i organisation, att vederbörande fortlöpande rekryterar nya personer till organisationen.
5. Personer som före sin anslutning till bolagets försäljningsorganisation inte har bedrivit näringsverksamhet har rekryterats så att personerna i fråga har köpt ett parti produkter, kallat grundlager, mot kontantbetalning utan att bolaget uppvisat pålitlig utredning om sannolika möjligheter att sälja det köpta partiet eller att bevilja dessa personer skälig rätt att returnera osålda produkter."
Föreningen har ansett, att bolaget brutit mot samtliga punkter i marknadsdomstolens förbud. Man har möjligtvis gjort vissa skenbara förändringar i bolagets marknadsföring, men marknadsdomstolens förbud gäller förutom i motiveringen till förbudet uttryckligen uppgivet, även därmed jämförbart förfarande.
Bolaget har brutit mot förbudet på flera orter i Finland vid eller efter sina rekryteringstillfällen som bolaget arrangerat genom sin försäljningsorganisation.
Bolaget har fortsättningsvis vädjat till de personers ekonomiska förhoppningar som varit föremål för dess marknadsföring trots att det inte funnits reella möjligheter att uppfylla dessa förhoppningar och uppgivit förtjänstmöjligheter av viss storlek utan att förete utredning om antalet personer tillhörande organisationen och ej heller i vilken mån detta kunde påverka förtjänstmöjligheterna. Till rekrytering och avancering inom försäljningsorganisationen har man fortfarande kopplat engångsavgifter till bolaget. Angående utbildningen har man emellertid inte givit närmare uppgifter. Bolaget har betonat vikten av att rekrytera nya representanter till affärsverksamheten och utlovat ekonomiska förmåner på basen av antalet nya återförsäljare eller deras inköp. Det är oväsentligt om den utlovade premien för rekrytering av nya medlemmar beror på nya återförsäljares antal eller deras inköp från bolaget, emedan en ny representant i varje fall köper ett s.k. grundpaket från bolaget, vilket enligt de vid behandlingen av själva förbudet i marknadsdomstolen hörda vittnen oftast förblir det enda köpet från bolaget. Bolagets marknadsföring riktar sig huvudsakligen till personer, vilka är helt oerfarna i affärslivet och som inte heller har fått tillförlitlig utredning om utsikterna för försäljning av grundlagret, för att inte tala om rätt till returnering av de osålda produkterna.
Föreställningarna vid bolagets "rekryteringstillfällen" sker i synnerligen snabb takt varvid den rekryterade i form av ett brandtal ges en hel del "Bestline-information"; man talar om nyttigheter såsom t.ex. egnahemshus, vilka ur allas synpunkt är åtråvärda och åstadskommer en sådan föreställning att vem som helst kan erhålla dessa förmåner genom att ansluta sig till Bestline-organisationen. Vid "rekryteringstillfällen" meddelas bl.a. att varje representant kan som biinkomst förtjäna 30 000 mark om året och t.o.m. mera beroende på hans egen förmåga. Vid inget av dessa "rekryteringstillfällen" har man talat om omfattningen av bolagets organisation eller ens om antalet försäljningschefer, representanter och försäljare inom ett visst område.
Vid "rekryteringstillfällen" har man anfört att försäljningsschefen erhåller provision på procentbasis för sina återförsäljares (representanters) inköp från bolaget. Då det att man blir representant förutsätter köp av ett s.k. grundpaket från bolaget, leder detta i praktiken till samma resultat som erläggande av provision p.g.a. antalet anskaffade representanter, emedan försäljningschefen får sin andel av grundpaketet.
Huvuddelen av publiken vid "rekryteringstillfällen" består av vanliga människor utan tidigare erfarenhet av affärslivet. De som på grund av den vid rekryteringstillfällena givna informationen ansluter sig till organisationen köper ett s.k. grundlager. För dem som är närvarande betonar man emellertid endast vikten av nyrekrytering och dess centrala ställning vid anskaffande av biinkomster medan själva försäljningen helt blir en bisak. Vid tillfällen talar man inte heller om eventuell rätt att returnera de osålda produkterna.
BESTLINE PRODUCTS OY:S BEMÖTANDE
Bolaget har bestridit att det brutit mot förbudet. Bolaget har gjort sitt bästa för att marknadsdomstolens utslag skulle ha efterföljts såväl inom bolaget som ute på fältet. För att försäkra sig om, att man inte bryter mot marknadsdomstolens förbud, ändrade bolaget sina marknadsföringsmetoder så, att de inte står i strid med förbudet.
Till alla försäljningschefer, representanter och försäljare sändes 28.3.1980 ett meddelande i vilket man redogjorde för de ändrade marknadsföringsmetoderna. I meddelandet förbjöds alla de personer att presentera bolagets affärsverksamhet, vilka inte deltagit i en särskild utbildningskurs avsedd för dem som håller presentationer. Avsikten för denna utbildning är att uttryckligen redogöra för marknadsdomstolens förbud och hur bolagets marknadsföring har förändrats efter sagda förbud. Man hade redogjort för dem som fått utbildning vad man får säga vid presentationstillfällen.
I samband med det ändrade marknadsföringssystemet frågar man inte längre människorna om deras ekonomiska förhoppningar. Från bolagets sida låter man ej heller förstå att man genom att ansluta sig till dess verksamhet kan uppnå sådana inkomster genom vilka eventuella personliga förhoppningar kan gå i uppfyllelse. Förtjänstmöjligheterna uppges inte heller uppgå till ett bestämt markbelopp, utan man ger bissa exempel av vilka det minsta markbeloppet borde kunna uppnås av vem som helst och det största är sådant, att man vid behov kan bevisligen bekräfta, att talrika personer uppnått det i exemplet angivna beloppet.
De som köper produkter från bolaget erhåller en provision eller riktigare sagt en rabatt (bonus) på basen av sina inköp av produkter. Det rör sig om en rabatt som är normal i affärslivet och som grundar sig på inköpsvolymen. Man förutsätter inte att någon för avancemang eller för att bevara sin ställning skulle fortlöpande rekrytera nya personer till verksamheten.
Envar, som är med i affärslivet för första gången, är oerfaren. Bl.a. för att avskaffa denna olägenhet har man i bolaget ansett det vara nödvändigt att ge utbildning åt de nyanslutna.
BESTLINE PRODUCTS OY:S KONKURSANSÖKAN
Bolaget har 24.10.1980 av egen ansökan försatts i konkurs.
FÖRFARANDET I MARKNADSDOMSTOLEN
Skriftväxling har ägt rum och en muntlig förberedelse har hållits 7.10.1980. Bolaget har inte deltagit i den muntliga förberedelsen. Ärendet har behandlats vid marknadsdomstolens sammanträde 3.11.1980. Vid sammanträdet har bolaget inte varit representerat. Däremot har till bolagets tillfälliga konkursförvaltare tillförordnad advokat Tom Brandt varit närvarande vid behandlingen.
BESTLINE PRODUCTS OY:S KONKURSBOS UTLÅTANDE
Den tillfälliga konkursförvaltaren har ansett, att föreningen inte längre är i behov av rättsskydd, emedan bolaget försatts i konkurs. Ansökan borde därför förkastas.
Den tillfälliga konkursförvaltaren har även ansett, att bolaget inte brutit mot marknadsdomstolens förbud.
BEVISNING
I marknadsdomstolen har såsom av föreningen åberopade vittnen hörts elmontören Unto Olavi Törrönen från Tammerfors och planeraren-programmeraren Jukka Tapani Salakari från Helsingfors. Vittnen har berättat bl.a. följande:
Törrönen
Törrönen hade ungefär i medlet av april 1980 blivit stannad på gatan i Tammerfors och man hade bett honom ge svar för en marknadsundersökning. Man hade frågat Törrönen bl.a. angående hans yrke och hans belåtenhet med sin nuvarande lön. Ytterligare hade man frågat om Törrönen var intresserad av biinkomster och hurdana inkomster han borde få för att åtaga sig bisysslor. Frågeställaren hade frågat efter hans telefonnummer för senare kontakt. Ungefär en vecka senare hade man ringt upp Törrönen och inbjudit honom till bolagets presentationstillfälle 28.10.1980 på "Kalevan Kilta" i Tammerfors. Vid presentationstillfället var närvarande 10 - 12 inbjudna och kanske 10 av bolagets representanter.
Vid detta tillfälle hade en montör i sitt inlägg beskrivit hur han med bolagets hjälp hade förbättrat sin ekonomiska ställning. Denna person hade i bolaget en fast inkomst om 9 000 mark i månaden, vilken gräns han t.o.m. lätt kunde överskrida. Det var lätt för vem som helst att i biinkomst komma upp till 30 000 mark om året. Den som höll framställningen hade redogjort för sina tidigare svaga levnadsvillkor. Pengarna hade varit slut och ingenting kunde man köpa för barnen. Familjeförhållandena hade varit dåliga med äktenskapsskillnad som följd. Efter att ha anslutit sig till bolaget hade föreläsaren ingått nytt äktenskap och "nu gick det verkligen bra". Pengarna förslog och med familjeförhållandena hade han inga svårigheter.
Under intervjun på gatan hade man beskrivit för Törrönen biinkomstmöjligheter av tre olika storleksklasser. Den minsta var c. 100 mark i veckan och den största några tusen mark i veckan. Vid presentationstillfället hade man försökt förmå Törrönen att komma med i bolagets verksamhet. Man hade erbjudit honom ett s.k. "representantens paket" som betingade 6 700 mark. Efter att ha förvärvat försäljare kunde representanten avancera till försäljningschef efter det han i stället för sig rekryterat en annan representant. Man hade förklarat för honom att det ännu under detta år var möjligt att direkt bli representant. Senare var det möjligt att ansluta sig till bolaget endast på det sättet, att man först började som försäljare.
Man hade inte närmare redogjort för bolagets organisation. I en karta över Södra-Finland på väggen hade man visserligen visat de orter på vilka bolaget hade verksamhet. Man hade inte berättat om bolagets verksamhet eller organisation i Tammerfors.
Vid tillfället hade man inte talat om försäljning. Inkomsten bestod av procentuella andelar av de förmedlade varornas priser. Denna andel varierade i de tre leden sålunda, att försäljaren hade den högsta prosentsatsen, representanten en lite mindre och det följande ledet den allra minsta andelen. Representanten behövde inte sälja produkten utan endast förmedla den till försäljarna.
Enligt Törrönen hade atmosfären vid tillfället varit overklig och otrolig. Den person som ursprungligen tagit kontakt med Törrönen hade till slut föreslagit sammanträffande följande dag för undertecknande av avtal. Törrönen hade emellertid inte samtyckt till detta och hade inte efter tillfället haft någon kontakt med bolaget eller dess representanter.
Salakari
En släkting till Salakaris hustru hade ringt och frågat om Salakari önskade förtjäna pengar på ett lätt sätt. Den som telefonerat hade anmodat Salakari och hans hustru att komma till bolagets första presentationstillfälle i Helsingfors den första måndagen i augusti 1980. Salakari hade anlänt till tillfället 5 - 10 minuter försenad då presentationen av bolagets verksamhet var i gång. Föreläsaren hade berättat, att det rörde sig om försäljning av rengöringsmedel, vilket arbete lämpar sig för personer som tycker om att resa. Föreläsaren hade berättat, att han själv förtjänade 6 000 mark. En person i Uleåborg hade kommit upp till 14 000 mark. Vid tillfället hade man framme en förteckning varav det framgick hur mycket vissa personer hade förtjänat. Vid tillfället hade även talat en person vid namn Rolf Kaiser, som hade färklarat, att han tidigare hade varit ägare till en servicestation och att han på den tiden inte kunnat åstadkomma någonting särskilt i sitt liv. När Kaiser hade anslutit sig till bolagets verksamhet hade hans liv förändrats bl.a. på så sätt, att han kunde bekosta sina barns studier och resor för sina föräldrar.
Vid presentationen hade man berättat om det lägsta försäljarledet som var ett 25 procents led. Representantens marginal var 40 procent. Man skulle tala närmare om bonus vid ett tillfälle följande dag. Man kunde direkt bli representant genom att köpa representantens paket. Man hade inte berättat någonting om försäljningsorganisationens omfattning. Man hade endast nämnt att det finns rum på toppen och att försäljare behövs fortlöpande. Inga uppgifter om personalens storlek angavs. Salakari hade fått den uppfattningen, att man tog ett obegränsat antal personer till bolaget för att sälja produkter inom vilket område som helst. På Salakaris fråga angående det eventuella kundantalet hade man svarat, att det finns 1 400 000 hushåll och ett stort antal hotell i Finland. Därför behövdes det fortlöpande ett ökat antal försäljare. Under presentationen hade man bl.a. nämnt att Sovjetunionen kunde vara ett gott marknadsföringsobjekt. Man hade erbjudit Salakari ett s.k. "representantens paket". Representanten leverade produkter till sina försäljare och hans ställning var närmast förmedlarens. Rekrytering av försäljare var förmånligt med tanke på produktens avsättning.
Salakari hade inte efter tillfället varit i kontakt med bolaget eller dess representanter.
MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE
Bestline Products Oy har försatts i konkurs 24.10.1980. Bolaget, vars konkurs börjat av dess egen ansökan, har emellertid egendom och bolaget var inte i likvidation då dess egendom avträddes till konkurs. Bolaget kan sålunda fortsätta med sin verksamhet. Försättande i konkurs leder inte till förlust av rättslig kapacitet. På dessa grunder anser marknadsdomstolen att föreningen har behov av rättsskydd i ärendet och att försättande av bolaget i konkurs inte utgör ett hinder för behandling och avgörande av ärendet som är anhängigt i marknadsdomstolen. Av denna orsak förkastar marknadsdomstolen yrkandet om förkastande av ansökan på grund av att bolaget försatts i konkurs.
Marknadsdomstolens förbud 20.3.1980 har delgivits Bestline Products Oy 26.3.1980. Bolaget har, då det fortsatt med sin verksamhet, delvis ändrat sina marknadsföringsmetoder. Ändringarna har emellertid varit delvis skenbara. Marknadsdomstolen anser med stöd av företedd bevisföring ha blivit utrett, att bolaget i sin näringsverksamhet handlat i strid med i marknadsdomstolens förbud individualiserat förbjudna eller därmed jämförbara förfarande på följande sätt:
Vid rekrytering av personer till bolagets verksamhet har man i syfte att göra rekryteringen framgångsrik fortsättningsvis vädjat till de rekryterades personliga ekonomiska förhoppningar trots att de rekryterade inte har haft möjlighet att bedöma om det funnits reella möjligheter att förverkliga dessa förhoppningar i den erbjudna verksamheten.
Till de rekryterade har även efter marknadsdomstolens utslag meddelats högre på mark lydande förtjänstmöjligheter utan att förete pålitlig utredning därom, att man över huvud taget har en möjlighet att uppnå dem även med beaktande av bolagets försäljningsorganisations obegränsade utvidningstendens.
I sin strävan att marknadsföra återförsäljningsrättigheter har bolaget fortsättningsvis utlovat eller erlagt ekonomisk förmån till dem som tillhör bolagets försäljningsorganisation på basen av nyrekryterade återförsäljares antal. Däremot har det inte utretts, att man skulle ha brutit mot marknadsdomstolens förbud på andra punkter.
MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE
Marknadsdomstolen finner rättvist att utdöma det i marknadsdomstolens utslag 20.3.1980 för tryggande av efterlevnad av för Bestline Products Oy meddelade förbud förelagda vitet om 1 000 000 mark.
Med stöd av 14 § 2 mom. lagen om marknadsdomstolens ålägges Bestline Products Oy att till staten ersätta de ur dess medel i saken erlagda vittnesarvodena om sammanlagt 338 mark.
Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Wilhelmsson, Aaltonen, Heikkilä, Ollikainen, Tammilehto, Oksanen och Vasara.