21.12.2016

Tre förundersökningar som hörde till samma ärendehelhet hade varit relativt länge anhängiga vid en polisinrättning. Ett ärende som först registrerats som ett S-ärende och sedan omregistrerats till ett R-ärende hade avslutats efter att ha varit anhängigt i 2 år och 4 månader. De två anda ärendena hade avbrutits eller avslutats efter att ha varit anhängiga i 1 år och 5 månader respektive 1 år och 4 månader.

Enligt utredningen hade ärendena i brist på bevis kunnat avslutas redan ca ett år tidigare än vad de gjorde, men bland annat på grund av prioritering av vissa andra brottmål som hotade att preskriberas hade avslutandet dröjt. I ett ärende hade ansvaret för förundersökningen efter att förundersökningsledaren blivit tjänstledig inte genast överförts på en annan förundersökningsledare.

Polisstyrelsen ansåg i sitt utlåtande att polisinrättningen trots allt hade handlat skäligen aktivt, med beaktande av att fasta tidsgränser för förundersökning inte kan fastställas, de misstänkta brotten inte hade preskriverats under förundersökningen och de problem som personalminskningen medfört. Polisstyrelsen ansåg dock att utredningarna trots omständigheterna kunde ha avslutats snabbare.

Biträdande justitiekanslern förenade sig med Polisstyrelsens bedömning och fäste polisirättningens uppmärksamhet på skyldigheten att göra förundersökning utan onödigt dröjsmål.