304/2011

Syftet med denna lag är att främja järnvägstrafiken, järnvägssystemets säkerhet och driftskompatibilitet samt en effektiv användning av bannätet. Lagen har också som mål att skapa likvärdiga och icke-diskriminerande förutsättningar för verksamhet på järnvägsmarknaden.

Lagen tillämpas på järnvägssystemet i Finland, på banarbete, på trafiken på bannätet samt på fordon som används på bannätet. Bestämmelserna i 4, 5 och 5 a kap. tillämpas inte på de privata spåranläggningar som Europeiska kommissionen på grundval av erhållen anmälan har beslutat att ska undantas från tillämpningsområdet för bestämmelserna om tilldelning av kapacitet och om banavgifter i kapitel IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde, nedan järnvägsmarknadsdirektivet . Även förvaltarna av dessa privata spåranläggningar ska garantera ett öppet och icke-diskriminerande tillträde till sitt bannät och till tjänsterna vid spårförbindelserna. Dessutom ska prissättningen av de tjänster som tillhandahålls på bannätet och i samband med det vara skälig och likvärdig. Det regleringsorgan som avses i 13 kap. har rätt till information om tilldelning av kapacitet på privata spåranläggningar, om tjänsteutbud och om prissättning av tjänster. (4.12.2015/1394)

Lagen tillämpas inte på

I denna lag avses med

3 § har upphävts genom L 4.5.2018/345 .

En järnvägsoperatör ska för bedrivande av järnvägstrafik ha ett säkerhetsintyg som består av en sådan A-del och en sådan B-del som avses i 7 §. B-delen i säkerhetsintyget krävs dock inte av dem som bedriver järnvägstrafik enbart på hamnområden eller järnvägsgränsstationer på spåranläggningar med en spårvidd som avviker från den spårvidd som används i Finland.

Säkerhetsintyg krävs inte av ett järnvägsföretag som bedriver i den i Sankt Petersburg den 28 april 2015 mellan Republiken Finlands regering och Ryska federationens regering ingångna överenskommelsen om direkt internationell järnvägstrafik avsedd järnvägsgränstrafik enbart på spåranläggningar mellan riksgränsen och en järnvägsgränsstation och på spåranläggningar på en järnvägsgränsstation, om järnvägsföretaget har registrerats i någon annan stat än en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. (21.12.2016/1337)

En järnvägsoperatör ska ansöka om säkerhetsintygets A-del och B-del hos Trafiksäkerhetsverket. En sökande med en giltig A-del som beviljats i någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska av Trafiksäkerhetsverket beviljas säkerhetsintygets B-del innan sökanden kan inleda järnvägstrafik i Finland.

Sökanden ska i ansökan uppge om den gäller person- eller godstrafik eller bådadera eller växlingsarbete. Till ansökan ska sökanden foga en kopia av dokumentationen över sitt säkerhetsstyrningssystem och en utredning över hur de övriga förutsättningarna för beviljande av säkerhetsintyg enligt 6 § är uppfyllda samt specificera vilken del av bannätet ansökan gäller. Sökanden ska på Trafiksäkerhetsverkets begäran utan dröjsmål, dock senast en månad från den dag då sökanden fått del av Trafiksäkerhetsverkets begäran om tilläggsutredning, lämna de kompletterande uppgifter som behövs för att avgöra ärendet.

Trafiksäkerhetsverket ska bevilja sökanden säkerhetsintygets A-del, om sökanden har ett i 40 § avsett säkerhetsstyrningssystem som uppfyller kraven.

Trafiksäkerhetsverket ska bevilja sökanden säkerhetsintygets B-del, om sökanden visar att

Innan säkerhetsintyget beviljas ska Trafiksäkerhetsverket dessutom kontrollera att järnvägsoperatörer som inte är järnvägsföretag har en i 90 § avsedd ansvarsförsäkring eller något annat motsvarande arrangemang. Dessutom ska verket kontrollera att sökandens fordon uppfyller de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet i fråga om drift och trafikledning till de delar som specifikationerna är tillämpliga.

Med säkerhetsintygets A-del godkänner Trafiksäkerhetsverket sökandens säkerhetsstyrningssystem och med säkerhetsintygets B-del sökandens sådana dokument och förfaranden som hänför sig till uppfyllandet av de villkor som föreskrivs i 6 § 2 och 3 mom.

Trafiksäkerhetsverket ska avgöra en ansökan om säkerhetsintyg inom fyra månader från det att verket har fått alla de uppgifter som behövs för avgörandet. Verket kan förena säkerhetsintyget med villkor som tryggar järnvägssystemets säkerhet med beaktande av arten och omfattningen av sökandens verksamhet.

Trafiksäkerhetsverket beviljar säkerhetsintyg för högst fem år i sänder. Ett i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet beviljat säkerhetsintygs A-del är giltig inom hela samarbetsområdet. En B-del som beviljats av verket är giltig endast i Finland.

Om arten eller omfattningen av intygsinnehavarens verksamhet förändras i något väsentligt avseende, ska denne ansöka om ändring av säkerhetsintyget till de delar som förändringen inverkar på förutsättningarna för säkerhetsintyget. Intygsinnehavaren ska dessutom omedelbart underrätta Trafiksäkerhetsverket om andra betydande ändringar som har inverkan på förutsättningarna för säkerhetsintyget samt om anställning av nya personalkategorier och ibruktagande av nya fordonstyper.

Trafiksäkerhetsverket kan på ansökan av intygsinnehavaren eller efter att ha fått en underrättelse som avses i 1 mom. och en ansökan som intygsinnehavaren har gjort på basis av den ändra ett säkerhetsintyg som verket har beviljat eller en del av det, om förutsättningarna för beviljande av intyget har förändrats. Verket kan dessutom vid behov på ansökan av intygsinnehavaren ändra intyget eller en del av det, om bestämmelserna eller föreskrifterna om förutsättningarna för beviljande av säkerhetsintyg ändras väsentligt. Verket kan kräva att intygsinnehavaren ansöker om ändring av säkerhetsintyget.

Om intygsinnehavaren inte längre uppfyller förutsättningarna för att få ett säkerhetsintyg, ska Trafiksäkerhetsverket ge denne möjlighet att avhjälpa bristerna inom skälig tid. Tidsfristen får inte vara kortare än två månader. När tidsfristen har löpt ut ska verket efter att ha hört intygsinnehavaren återkalla säkerhetsintyget eller en del av det helt och hållet eller för viss tid, om intygsinnehavaren inte har avhjälpt bristerna eller i övrigt inte längre uppfyller förutsättningarna för att få säkerhetsintyg, och bristerna måste anses vara väsentliga.

Verket kan dock omedelbart återkalla ett säkerhetsintyg som det har beviljat, om det är fråga om en särskilt allvarlig brist som kan medföra fara för järnvägssystemets säkerhet.

Verket ska återkalla ett säkerhetsintyg som det har beviljat, om verket konstaterar att innehavaren av säkerhetsintyget inte har börjat bedriva järnvägstrafik eller ansökt om koncession för bedrivande av järnvägstrafik eller vidtagit andra åtgärder för inledande av järnvägstrafik inom 12 månader efter det att säkerhetsintyget beviljades. (13.12.2013/939)

4 mom. har upphävts genom L 3.5.2013/323 . (3.5.2013/323)

10 § har upphävts genom L 4.5.2018/345 .

11 § har upphävts genom L 4.5.2018/345 .

12 § har upphävts genom L 4.5.2018/345 .

13 § har upphävts genom L 4.5.2018/345 .

14 § har upphävts genom L 4.5.2018/345 .

15 § har upphävts genom L 4.5.2018/345 .

Bannätsförvaltare ska ha ett säkerhetstillstånd för projektering, byggande, underhåll och förvaltning av bannätet.

En bannätsförvaltare ska ansöka om säkerhetstillstånd hos Trafiksäkerhetsverket. Sökanden ska till ansökan foga utredning om att förutsättningarna för att få säkerhetstillstånd är uppfyllda.

Sökanden ska på Trafiksäkerhetsverkets begäran utan dröjsmål och senast en månad från den dag då sökanden fått del av verkets begäran om tilläggsutredning lämna de kompletterande uppgifter som behövs för att avgöra ärendet.

Trafiksäkerhetsverket ska bevilja sökanden säkerhetstillstånd om sökandens säkerhetsstyrningssystem uppfyller de krav som ställs i 40 § och sökanden visar att den med sitt säkerhetsstyrningssystem och sina övriga interna förfaranden kan trygga en säker projektering, ett säkert byggande och underhåll samt en säker förvaltning av bannätet. Genom sitt säkerhetstillstånd godkänner Trafiksäkerhetsverket bannätsförvaltarens säkerhetsstyrningssystem och de åtgärder som bannätsförvaltaren har vidtagit för att följa de regler och föreskrifter som gäller bannätet.

Trafiksäkerhetsverket ska fatta beslut om beviljande av säkerhetstillstånd inom fyra månader från det att alla uppgifter som behövs för att avgöra ärendet har sänts in till verket.

Verket kan förena säkerhetstillståndet med villkor som tryggar järnvägssystemets säkerhet med beaktande av arten och omfattningen av sökandens verksamhet.

Trafiksäkerhetsverket beviljar säkerhetstillstånd för högst fem år i sänder.

Bannätsförvaltaren ska utan dröjsmål underrätta Trafiksäkerhetsverket om förändringar som har betydelse för säkerhetstillståndet och om väsentliga ändringar i principerna för användning eller underhåll av bannätet och dess anläggningar.

Verket kan efter att ha underrättats enligt 1 mom. på ansökan av tillståndshavaren ändra säkerhetstillståndet, om förutsättningarna för beviljande av säkerhetstillståndet har förändrats. Dessutom kan verket vid behov på ansökan av tillståndshavaren ändra säkerhetstillståndet, om bestämmelserna eller föreskrifterna om förutsättningarna för beviljande av säkerhetstillstånd ändras i något väsentligt avseende. Verket kan kräva att tillståndshavaren ansöker om ändring av säkerhetstillståndet.

Om innehavaren av ett säkerhetstillstånd inte längre uppfyller förutsättningarna för beviljande av säkerhetstillstånd, ska Trafiksäkerhetsverket ge tillståndshavaren möjlighet att avhjälpa bristen inom en rimlig tid som inte får vara kortare än två månader. När tidsfristen löpt ut ska verket efter att ha hört tillståndshavaren helt eller delvis återkalla säkerhetstillståndet helt och hållet eller för viss tid, om tillståndshavaren inte har avhjälpt bristen eller i något annat avseende inte längre uppfyller förutsättningarna för beviljande av säkerhetstillstånd och om bristen måste anses vara väsentlig.

Verket kan emellertid återkalla ett säkerhetstillstånd omedelbart när det är fråga om en synnerligen allvarlig brist som kan äventyra järnvägssystemets säkerhet.

3 mom. har upphävts genom L 3.5.2013/323 . (3.5.2013/323)

Trafikverket får i egenskap av förvaltare av statens bannät delegera uppgifter som gäller tilldelning av bankapacitet och rutter till en utomstående serviceproducent under förutsättning att denne inte är ett järnvägsföretag eller ett företag som har bestämmande inflytande i ett järnvägsföretag.

Trafikverket ska se till att delegeringen av uppgifter inte resulterar i uppkomsten av intressekonflikter och att konfidentialiteten av kommersiellt känsliga uppgifter garanteras.

Trafikverket bär dock alltid i egenskap av förvaltare av statens bannät ansvaret också för de uppgifter som den delegerat till en utomstående serviceproducent.

Om Trafikverket delegerar uppgifter som gäller tilldelning av bankapacitet och rutter till en utomstående serviceproducent, ska verket ingå avtal med producenten om produktionen av tjänster för Trafikverket. Serviceproducenten sköter sitt uppdrag under verkets tillsyn och i enlighet med dess anvisingar. Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på en hos serviceproducenten anställd person som sköter sådana uppgifter som avses i avtalet. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974) .

Sådan bankapacitet på bannätet som beviljats enligt detta kapitel får användas för järnvägstrafik av järnvägsföretag som fått koncession enligt II avd. 5 kap. 1 § 1 punkten i lagen om transportservice och som också i andra avseenden uppfyller förutsättningarna för bedrivande av järnvägstrafik enligt den paragrafen. Också andra järnvägsoperatörer får för att bedriva trafik använda bankapacitet som beviljats enligt detta kapitel, om förutsättningarna för bedrivande av trafik enligt nämnda paragraf uppfylls. (4.5.2018/345)

På direkt internationell järnvägstrafik mellan Finland och Ryssland tillämpas den överenskommelse som ingåtts om den. (4.12.2015/1394)

Ett järnvägsföretag som bedriver internationell persontrafik mellan Finland och en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har rätt att ta upp och lämna av passagerare på stationer som finns utmed järnvägsrutter där internationell persontrafik bedrivs. Det huvudsakliga syftet för den internationella persontrafiken ska vara att befordra passagerare mellan stationer som finns i olika stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. (13.12.2013/939)

Det regleringsorgan som avses i 71 § ska besluta om det huvudsakliga syftet för ett järnvägsföretag som bedriver i 3 mom. avsedd persontrafik är att bedriva internationell persontrafik mellan Finland och en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om avgörande av ärendet begärs av

(13.12.2013/939)

Trafikverket får begränsa rätten att använda statens bannät för internationell persontrafik som avses i 20 § 3 mom. samt ett järnvägsföretags rätt att ta upp och lämna av passagerare i internationell persontrafik som avses i det nämnda momentet på järnvägsrutter där något annat järnvägsföretag bedriver persontrafik enligt ett avtal om allmän trafik som ingåtts med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70. Rätten att ta upp och lämna av passagerare får begränsas endast om det regleringsorgan som avses i 71 § anser att utnyttjandet av rätten kan äventyra den ekonomiska balansen i ett avtal om allmän trafik.

Regleringsorganet tar upp ett i 1 mom. avsett ärende för behandling på begäran av

Den myndighet som avses i 2 mom. 1 punkten och det järnvägsföretag som avses i 2 punkten ska till regleringsorganet ge in alla uppgifter som behövs för beslutsfattandet. Efter att alla behövliga uppgifter kommit in till regleringsorganet ska detta inleda samråd med parterna inom en månad efter att ha mottagit den begäran som avses i 2 mom. Efter samråd med alla parter ska regleringsorganet ge ett beslut med motiveringar inom sex veckor efter att ha fått alla de behövliga uppgifterna.

Trafikverket, den myndighet som avses i 2 mom. 1 punkten, det järnvägsföretag som avses i 2 punkten och ett järnvägsföretag som ansökt om rätt att använda bannätet kan begära att regleringsorganet inom en av regleringsorganet utsatt skälig tid som inte får vara kortare än en månad behandlar ett ärende som avses i 1 mom. på nytt, om de förutsättningar som regleringsorganet bestämt har uppfyllts.

Bannätsförvaltare kan ingå ramavtal med dem som ansöker om bankapacitet. I ett ramavtal avtalar man om särdragen i fråga om den bankapacitet som sökanden behöver. Ramavtalet berättigar inte sökanden att få den bankapacitet som anges i avtalet, och sökanden kan inte beviljas ensamrätt till bannätet i fråga.

Ramavtal får ingås för högst fem år i sänder. Bannätsförvaltare kan av särskilda skäl ingå ramavtal för en längre tid. Grunden för att ingå avtal för längre tid än fem år kan dock endast vara avtal som har samband med en parts transportverksamhet, särskilda investeringar eller särskilda affärsrisker. Även för trafik på en sådan särskild järnvägslinje eller del av den som avses i 23 § kan avtal om bankapacitet ingås för längre tid, dock högst 15 år. Grunden för sådana förlängda avtal kan endast utgöras av omfattande och långsiktiga investeringar, som sökanden ska motivera på tillbörligt sätt.

Ramavtalet ska innan det undertecknas lämnas till det regleringsorgan som avses i 13 kap. för godkännande. Regleringsorganet ska inom en månad efter att det mottagit ramavtalet meddela parterna i ramavtalet ifall ändringar i avtalet krävs innan det kan godkännas och undertecknas.

Trots det som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) är uppgifterna om ramavtal, för hur lång tid de ingåtts och grunderna för dem samt specifika uppgifter om den bankapacitet som ramavtalet gäller offentliga. Regleringsorganet har emellertid trots sekretessbestämmelserna rätt att få uppgifter om ingående av avtal och grunderna för avtalen samt om innehållet i ramavtal.

Den som ansöker om bankapacitet ska ansöka om bankapacitet enligt vad som föreskrivs i denna paragraf. Ansökan om bankapacitet kan utöver av järnvägsoperatörer göras också av de behöriga myndigheter som ansvarar för trafikavtalen för persontrafiken i järnvägstrafiken, de sökande som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik samt inrättningar som ger utbildning för järnvägsbranschen, som kan ansöka om bankapacitet för sin egen undervisningsverksamhet.

Ansökan om bankapacitet ska göras hos bannätsförvaltaren för varje tågplaneperiod tidigast tolv och senast åtta månader innan tågplaneperioden börjar. Det går att ansöka om ny bankapacitet eller om ändring av bankapaciteten för regelbunden trafik också efter ett beslut om tilldelning av bankapacitet, dock senast fyra veckor innan ändringen av bankapaciteten för regelbunden trafik träder i kraft.

Om den som ansöker om bankapacitet och bannätsförvaltaren har ingått ett sådant ramavtal om användning av bankapacitet som avses i 21 §, ska ansökan om bankapacitet lämnas i enlighet med det avtalet.

Om bannätsförvaltaren i samband med ansökan om bankapacitet av den som ansöker om bankapacitet kräver sådan förskottsbetalning eller sådana säkerheter som unionslagstiftningen tillåter, ska bannätsförvaltaren meddela detta i sin beskrivning av bannätet.

Närmare bestämmelser om ansökan om bankapacitet och om ansökningstiderna samt om tågplaneperioden, om ändringstidpunkterna under tågplaneperioden och om tidsfristerna i anslutning till dem utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som ansöker om bankapacitet kan hos Trafikverket ansöka om bankapacitet också för internationella järnvägslinjer inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Om tillräckligt med alternativa järnvägslinjer kan reserveras för bedrivande av övrig järnvägstrafik, kan en bannätsförvaltare genom ett beslut reservera en viss järnvägslinje eller en del av den som särskild. Bannätsförvaltaren ska höra berörda järnvägsoperatörer innan den reserverar en järnvägslinje eller en del av den som särskild. På en särskild järnvägslinje eller del av den har den trafik för vilken järnvägslinjen eller en del av den har reserverats som särskild prioritet vid tilldelande av bankapacitet. När en järnvägslinje eller en del av den reserveras som särskild får dock inte sådana järnvägsoperatörer som bedriver andra typer av trafik hindras från att använda järnvägslinjen eller delen i fråga, om det på linjen i fråga finns kapacitet att tillgå.

Bannätsförvaltaren ska i den beskrivning av bannätet som avses i 32 § publicera uppgifter om den särskilda järnvägslinjen eller delen av den.

Om en bannätsförvaltare under tågplaneprocessen märker att ansökningarna om bankapacitet är oförenliga, ska den sträva efter att samordna ansökningarna så gott det går. Bannätsförvaltaren har rätt att vid samordningsprocessen föreslå alternativ bankapacitet som avviker från den bankapacitet som har begärts.

Bannätsförvaltaren ska lösa eventuella konflikter genom förhandling med berörda sökanden. Förhandlingarna ska bygga på att bannätsförvaltaren ger alla som ansöker om kapacitet följande uppgifter inom rimlig tid, kostnadsfritt och i skriftlig form:

Bannätsförvaltaren ska fastställa principerna för samordningsprocessen i den beskrivning av bannätet som avses i 32 §. Bannätsförvaltaren är även skyldig att i beskrivningen av bannätet presentera det förfarande genom vilket man löser konflikter som gäller bankapaciteten.

Om en bannätsförvaltare efter samordningsprocessen för bankapaciteten och hörandet av sökandena i enlighet med 23 a § inte kan fördela bankapaciteten på en järnvägslinje eller på en del av den på ett sätt som tillfredsställer sökandena, ska bannätsförvaltaren meddela att järnvägslinjen eller delen av den i fråga är överbelastad. En järnvägslinje eller del av den kan även konstateras vara överbelastad om det under tågplaneperioden är uppenbart att järnvägslinjen eller en del av den är överbelastad.

På en överbelastad järnvägslinje eller del av den kan bannätsförvaltaren ta i bruk en sådan förhöjd grundavgift som avses i 37 a §, och om ingen förhöjd avgift har tagits i bruk eller om den inte har lett till att överbelastningen elimineras, kan bannätsförvaltaren besluta om prioritetsordningen för järnvägslinjen, i enlighet med vilken en viss typ av trafik kan prioriteras när kapaciteten på den överbelastade järnvägslinjen eller delen av den tilldelas. Prioritetsordningen ska beakta tjänstens samhälleliga betydelse i förhållande till de andra trafiktjänsterna. När prioritetsordningen fastställs ska man sträva efter att behandla alla dem som tillhandahåller tjänster så likvärdigt och icke-diskriminerande som möjligt.

Det är möjligt att avvika från prioritetsordningen till förmån för en sökande som bedriver internationell trafik eller en sökande som bedriver trafik som i övrigt upprätthåller eller förbättrar järnvägstransportsystemets eller kollektivtrafikens funktionsduglighet. Detsamma gäller, om avslag på ansökan skulle medföra oskälig olägenhet för sökanden eller för affärsverksamhet som bedrivs av dennes kunder. Avvikande från prioritetsordningen för tilldelning av kapacitet på en överbelastad järnvägslinje eller del av den förutsätter en kapacitetsanalys som avses i 29 §. Bannätsförvaltaren ska i den beskrivning av bannätet som avses i 32 § publicera principerna för prio-ritetsordningen för tilldelning av kapacitet på en överbelastad järnvägslinje eller del av den.

Bannätsförvaltaren har trots sekretessbestämmelserna rätt att för avgörandet av prioritetsordningen konfidentiellt få behövliga uppgifter inklusive motivering av dem som ansöker om kapacitet. Bannätsförvaltaren ska avgöra prioritetsordningen inom tio dagar från att den förhandling som avses i 23 a § har avslutats.

Bannätsförvaltare ska i så stor utsträckning som möjligt sträva efter att tillmötesgå alla ansökningar om bankapacitet samt besvara ansökningarna likvärdigt med hänsyn till alla begränsningar som rör sökandena, även de ekonomiska konsekvenserna för deras affärsverksamhet.

En bannätsförvaltare som har bannät med trafik som löper enligt en tågplan ska på basis av ansökningarna upprätta ett tågplaneförslag för den följande tågplaneperioden inom fyra månader från utgången av tiden för ansökan om bankapacitet.

Tågplaneförslaget ska i första hand grunda sig på att den sökta bankapaciteten beviljas. Bannätsförvaltaren kan emellertid erbjuda sökanden bankapacitet som inte väsentligt avviker från den som ansökan gäller, om situationen kräver samordning.

Bannätsförvaltaren ska sända tågplaneförslaget för kännedom till dem som har ansökt om bankapacitet och till övriga berörda parter inom den tid som avses i 1 mom. och höra parterna om tågplaneförslaget samt ge dem en tidsfrist på minst en månad för att framföra sina synpunkter på tågplaneförslaget.

Bannätsförvaltare ska på basis av tågplaneförslaget samt remissförfarandet enligt 25 § 4 mom. besluta om tilldelning av bankapacitet på likvärdiga och icke-diskriminerande grunder för en tågplaneperiod. Bannätsförvaltarna ska då särskilt se till persontrafikens, godstrafikens samt banunderhållets behov och att bannätet utnyttjas på ett effektivt sätt. Beslutet ska, om inte annat följer av detta kapitel, fattas också med beaktande av prioritetsordningen för särskild och överbelastad järnvägslinje eller del av den. Beslut om att ändra eller omfördela bankapacitet för regelbunden trafik under tågplaneperioden ska fattas på de grunder som anges i 25 § 1 mom. med iakttagande av vad som föreskrivs om förfarandet i 22 § 2 mom. och i den förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 22 § 5 mom.

Bannätsförvaltarna ska informera alla som har ansökt om bankapacitet om hur de har fördelat bankapaciteten mellan sökandena. Om en bannätsförvaltare låter en del av bankapaciteten bli reservkapacitet som ska fördelas senare, ska alla sökanden även informeras om detta.

Den som ansöker om bankapacitet och behöver tillfällig bankapacitet utan dröjsmål för en eller flera järnvägslinjer kan hos en bannätsförvaltare ansöka om brådskande bankapacitet också utan att iaktta den tidsfrist för ansökan om bankapacitet för regelbunden trafik som nämns i 22 § 2 mom. Ansökningar om bankapacitet som lämnas av museitrafikoperatörer ska alltid behandlas skyndsamt. Bannätsförvaltaren ska avgöra ansökan om bankapacitet inom fem arbetsdagar efter att ansökan lämnats in. Närmare bestämmelser om ansökan om brådskande bankapacitet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bannätsförvaltaren ska bevilja brådskande bankapacitet enligt ansökan, om tillräcklig bankapacitet kan anvisas för det ändamål som anges i ansökan. Om inte annat följer av 26 § 1 mom., ska brådskande bankapacitet beviljas den som först har ansökt om den.

Ansökningar om bankapacitet för att möjliggöra underhållsarbeten på banan ska lämnas i samband med tågplaneprocessen som avses i 25 §. Bannätsförvaltare ska ta tillräcklig hänsyn till hur planerade underhållsarbeten på banan påverkar de övriga sökande, i tågplaneprocessen förbereda sig på effektivt och systematiskt underhållsarbete samt beakta även behovet av oplanerat underhållsarbete.

Bannätsförvaltare ska så snart som möjligt informera alla parter ifall bankapacitet inte finns att tillgå till följd av oplanerat underhållsarbete och om detta påverkar andra som innehar bankapacitet.

Andra innehavare av bankapacitet än järnvägsoperatörer kan överlåta bankapacitet som har beviljats dem till järnvägsoperatörer för affärsverksamhet. Till övriga delar får innehavare av bankapacitet inte överlåta bankapacitet som de har beviljats till någon annan, och det är inte tillåtet att bedriva handel med bankapacitet. Om någon som ansöker om eller innehar bankapacitet har sålt kapacitet som tidigare beviljats, får bannätsförvaltaren i fortsättningen inte bevilja denna sökande eller innehavare kapacitet. Innehavare av bankapacitet ska utan dröjsmål meddela bannätsförvaltaren om outnyttjad bankapacitet. Om en innehavare av bankapacitet utnyttjar beviljad bankapacitet i strid med detta moment, ska bannätsförvaltaren höra denna om saken och vid behov återkalla den bankapacitet som beviljats denne.

Bannätsförvaltarna beslutar om tröskelkvoter för minimiutnyttjande av bankapacitet, vilka ska publiceras i den beskrivning av bannätet som avses i 32 §. En bannätsförvaltare kan, efter att först ha hört innehavaren av bankapacitet, vid behov återkalla beviljad bankapacitet eller en del av den, om innehavaren under minst 30 dagar har utnyttjat bankapaciteten mindre än tröskelkvoten för en järnvägslinje eller en del av den förutsätter.

Bankapacitet får dock inte återkallas, om den har blivit outnyttjad av andra än ekonomiska skäl som inte är beroende av innehavaren av bankapacitet eller av den järnvägsoperatör som utnyttjar bankapaciteten. Bannätsförvaltaren kan alltid återkalla bankapacitet för sådan tid då en järnvägsoperatör som ansökt om bankapacitet inte har något säkerhetsintyg för bedrivande av järnvägstrafik.

Bannätsförvaltaren kan helt eller delvis återkalla bankapacitet på en järnvägslinje som till följd av ett tekniskt fel i bannätet, en olyckshändelse eller ett skadefall tillfälligt har tagits ur bruk. Bannätsförvaltaren ska då i möjligaste mån erbjuda innehavaren av bankapacitet alternativa järnvägslinjer. Bannätsförvaltaren är inte skyldig att betala ersättning för eventuell skada till innehavaren av bankapacitet, om inte annat avtalats med stöd av 30 §.

Bannätsförvaltare kan ta i bruk en avgift för bokning av bankapacitet, genom vilken effektivt utnyttjande av bankapaciteten uppmuntras. Bannätsförvaltarna tar ut bokningsavgiften när bankapaciteten tilldelas. Avgiften betalas tillbaka till sökanden i samband med uttagandet av den banavgift som avses i 37 §, om den beviljade bankapaciteten har utnyttjats.

Bokningsavgiften ska tas ut hos sådana som ansöker om bankapacitet som regelbundet har underlåtit att utnyttja beviljade linjer eller delar av dessa. För uttagande av bokningsavgifter ska bannätsförvaltarna i beskrivningen av bannätet publicera utvärderingsgrunderna för regelbundet underlåtande att utnyttja kapacitet och linjer eller delar av dem. Dessa utvärderingsgrunder övervakas av det regleringsorgan som avses i 13 kap. och som har rätt att på begäran få kompletterande uppgifter om dem av bannätsförvaltaren och att avgöra meningsskiljaktigheter som gäller utvärderingsgrunderna.

Om Trafikverket i egenskap av förvaltare av statens bannät tar i bruk en avgift för bokning av bankapacitet, ska det publicera utvärderingsgrunderna för bokningsavgiften i sin beskrivning av bannätet. På basis av dessa får närmare bestämmelser om avgifter för bokning av bankapacitet på statens bannät utfärdas i kommunikationsministeriets förordning om Trafikverkets avgiftsbelagda prestationer (1026/2014) .

Om en bannätsförvaltare med stöd av 24 § konstaterar att en järnvägslinje är överbelastad, ska den inom sex månader efter konstaterandet av överbelastningen göra en kapacitetsanalys. I analysen ska utredas orsakerna till överbelastningen, utvecklingen av trafiken, hinder för utveckling av bannätet samt de åtgärder på kort och medellång sikt som bannätsförvaltaren kan vidta för att eliminera eller minska överbelastningen på den järnvägslinje eller del av den som är föremål för analysen. Dessutom ska bannätsförvaltaren i analysen beskriva de metoder genom vilka alla ansökningar kan tillgodoses fullt ut.

Kapacitetsanalysen ska omfatta bannätet, driften och karaktären av den trafik som bedrivs samt alla dessa faktorers inverkan på bankapaciteten. De åtgärder som ska beaktas i analysen ska särskilt avse omledning av trafik till andra linjeavsnitt, ändring av tågplaner, ändrade hastigheter och förbättringar av bannätet.

Om en bannätsförvaltare har gjort en kapacitetsanalys enligt 1 mom. ska den inom sex månader efter det att analysen blivit klar upprätta en kapacitetsförstärkningsplan. Bannätsförvaltaren ska upprätta en kapacitetsförstärkningsplan efter att ha hört dem som använder den överbelastade järnvägslinjen eller delen av den. I kapacitetsförstärkningsplanen ska anges orsakerna till överbelastningen, den sannolika utvecklingen av järnvägstrafiken, hinder för utveckling av bannätet samt alternativ och kostnader för kapacitetsförstärkning.

Om de åtgärder som fastställs i en bannätsförvaltares kapacitetsförstärkningsplan inte leder till att orsakerna till överbelastningen elimineras, ska bannätsförvaltaren avbryta att ta ut den banavgift som avses i 37 §. Bannätsförvaltaren ska meddela kommunikationsministeriet och det regleringsorgan som avses i 13 kap. om detta. Bannätsförvaltaren får dock fortsätta att ta ut banavgifter, om regleringsorganet på ansökan av bannätsförvaltaren har konstaterat att kapacitetsförstärkningsplanen inte kan genomföras på grund av faktorer som står utanför bannätsförvaltarens kontroll eller att de alternativ för eliminering av överbelastningen som står till buds inte är ekonomiskt hållbara.

Bannätsförvaltarna ska sköta förfarandet vid tilldelning av bankapacitet och i den beskrivning av bannätet som avses i 32 § publicera principerna och kriterierna för tilldelning av kapacitet. Bannätsförvaltarna ska se till att kapaciteten i enlighet med Europeiska unionens lagstiftning, denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den tilldelas på ett rättvist sätt och utan att diskriminera någon. Bannätsförvaltarna ska behandla sådana uppgifter konfidentiellt som omfattas av affärshemligheten och som de har fått av dem som ansöker om bankapacitet.

Bannätsförvaltarna ska samarbeta för att samordna bankapaciteten så att smidighet i trafiken garanteras.

Bannätsförvaltare ska ingå avtal om användning av bannätet med järnvägsföretag. I ett sådant avtal ska det bestämmas om användningen av de i 33 § avsedda tjänster som bannätsförvaltaren tillhandahåller och andra praktiska arrangemang i anslutning till järnvägstrafiken samt om de ersättningar som avses i 31 § och om grunderna för dem.

Bannätsförvaltare ska ingå användningsavtal med varje järnvägsföretag på likvärdiga, transparenta och skäliga villkor. Bannätsförvaltarna ska publicera de förfaranden som gäller användningsavtalet i sin beskrivning av bannätet. Avtalet ska främja en effektiv användning av bannätet och järnvägstrafikens punktlighet samt förebygga sådana driftavbrott i bannätet som beror på järnvägstrafik och banhållning. Avtal ska ingås för varje tågplaneperiod med beaktande av den bankapacitet som beviljats för perioden. Avtalet kan ändras, om de beslut om tilldelning av bankapacitet som ingåtts under tågplaneperioden eller andra för avtalet relevanta faktorer kräver det.

Bannätsförvaltare kan även ingå sådana avtal om användning av bannätet som avses i denna paragraf med andra järnvägsoperatörer under de förutsättningar som föreskrivs i paragrafen.

Bannätsförvaltare får inte ingå avtal om användning av bannätet förrän järnvägsföretaget uppfyller de förutsättningar för bedrivande av järnvägstrafik som anges i 3 § 1 mom. 1–3 och 5 punkten. Bannätsförvaltare får inte ingå avtal om användning av bannätet med en annan järnvägsoperatör förrän järnvägsoperatören har ett i 4 § avsett säkerhetsintyg, förrän den i enlighet med 26 § har beviljats den bankapacitet som den behöver för den tilltänkta trafiken och förrän den i övrigt uppfyller förutsättningarna för bedrivande av järnvägstrafik. Andra som ansöker om bankapacitet ska ange den järnvägsoperatör som kommer att utnyttja den bankapacitet som beviljas. Bannätsförvaltaren ingår i detta fall avtal om användning av bannätet med den angivna järnvägsoperatören i fråga.

I syfte att effektivisera användningen av bannätet och främja järnvägstrafikens punktlighet samt minska sådana driftavbrott i bannätet som beror på järnvägstrafik och banhållning, ska järnvägsföretagen och bannätsförvaltarna motiveras att begränsa störningar som beror på deras verksamhet och höja bannätets prestanda med hjälp av verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav på utförande i enlighet med denna paragraf. Systemet ska vara opartiskt, icke-diskriminerande och förenligt med proportionalitetsprincipen. Bannätsförvaltarna och järnvägsoperatörerna ska vid verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav på utförande följa grundprinciperna i punkt 2 i bilaga VI till järnvägsmarknadsdirektivet.

Ett järnvägsföretag ska betala bannätsförvaltaren ersättning i enlighet med de grunder som anges i det avtal om användning av bannätet som avses i 30 §, om den trafik som järnvägsföretaget bedriver, av skäl som beror på järnvägsföretaget, väsentligt avviker från den bankapacitet som beviljats företaget. Bannätsförvaltaren ska betala järnvägsföretaget ersättning i enlighet med avtalet om användning av bannätet, om bannätets användbarhet på grund av trafikstörningar som beror på bannätsförvaltaren avviker väsentligt från den bankapacitet som beviljats järnvägsföretaget och om detta inverkar negativt på järnvägssystemets funktionsduglighet.

Om järnvägsföretaget och bannätsförvaltaren är av olika åsikt i en fråga som gäller verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav på utförande, ska de begära avgörande i frågan av det regleringsorgan som avses i 13 kap. Regleringsorganet ska fatta ett beslut inom tio dagar efter det att järnvägsföretaget eller bannätsförvaltaren har gett alla de dokument som rör ärendet för regleringsorganets kännedom.

Bannätsförvaltarna ska, efter att ha hört berörda parter, separat för varje tågplaneperiod upprätta och publicera en beskrivning av bannätet på finska och svenska eller alternativt på något annat av Europeiska unionens officiella språk. Beskrivningen av bannätet ska innehålla den information som anges i bilaga IV till järnvägsmarknadsdirektivet.

Bannätsförvaltarna ska i beskrivningen av bannätet publicera uppgifter om bannätets art och omfattning samt ge närmare uppgifter om det minimipaket av tillträdestjänster som avses i 33 § samt om de förutsättningar som rör rätten att utnyttja de anläggningar för tjänster som finns i anslutning till bannätsförvaltarens bannät och tillhandahållandet av tjänster på anläggningarna i fråga. Dessutom ska bannätsförvaltarna i beskrivningen av bannätet publicera uppgifter om de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag i fråga om

När en bannätsförvaltare upprättar en beskrivning av bannätet ska den höra innehavarna av bankapacitet samt dem som ansöker om bankapacitet och vill ha tillträde till Finlands bannät. Om de uppgifter som avses i 2 mom. förändras under beskrivningens giltighetstid, ska bannätsförvaltaren höra innehavarna av bankapacitet och dem som ansöker om bankapacitet om de uppgifter som ändras och utan dröjsmål publicera de nya uppgifterna.

Beskrivningen av bannätet ska publiceras i elektronisk form på bannätsförvaltarens webbsida minst fyra månader innan den ansökningstid för bankapacitet som avses i 22 § inleds. Beskrivningen av bannätet ska uppdateras regelbundet. Trafikverket ska se till att de beskrivningar av bannätet som förvaltare av privata spåranläggningar publicerar i elektronisk form länkas till bannätsförvaltarnas gemensamma webbsida.

Trafikverket får efter att ha hört Trafiksäkerhetsverket besluta att en spåranläggning som hör till statens bannät är en museijärnväg på vilken endast museitrafik får bedrivas. På en spåranläggning som bestäms vara en museijärnväg får inte finnas annan persontrafik eller godstrafik. Trafikverket ska bereda de järnvägsoperatörer som bedriver trafik på spåranläggningar från vilka det finns trafikförbindelse till den spåranläggning som ska bestämmas vara en museijärnväg, tillfälle att bli hörda innan verket fattar beslut om museijärnvägen.

Bannätsförvaltare ska som ersättning för den grundavgift som avses i 37 § på likvärdiga och icke-diskriminerande villkor tillhandahålla järnvägsoperatörer det minimipaket av tillträdestjänster som avses i punkt 1 i bilaga II till järnvägsmarknadsdirektivet. Bannätsförvaltare ska som ersättning för grundavgiften dessutom garantera tillträdesrätt till banan för att komma till de anläggningar för tjänster som avses i 34 §.

Om en tjänsteleverantör producerar tilläggstjänster som avses i punkt 3 i bilaga II till järnvägsmarknadsdirektivet, ska den på begäran tillhandahålla dem till järnvägsoperatörer likvärdigt och utan att diskriminera någon.

Om en tjänsteleverantör till någon utomstående som behöver tjänster tillhandahåller extra tjänster som avses i punkt 4 i bilaga II till järnvägsmarknadsdirektivet, ska den på begäran tillhandahålla dem till alla som behöver tjänster likvärdigt, på lika villkor och utan att diskriminera någon. Tjänsteleverantörer är inte skyldiga att producera extra tjänster om de produceras endast för eget bruk.

Om sådana tilläggstjänster som avses i 2 mom. eller sådana extra tjänster som avses i 3 mom. tillhandahålls av endast en aktör, får den avgift som tas ut för tjänsterna inte överstiga kostnaden för att tillhandahålla tjänsterna jämte en skälig avkastning.

Uppgift om detaljer i fråga om bannätsförvaltares tjänster som avses i denna paragraf och tillgången på dem samt om tillgängliga spårförbindelser ska tas in i den beskrivning av bannätet som avses i 32 §. Sådana tjänsteleverantörer som inte står under en bannätsförvaltares kontroll ska lämna uppgifter om de avgifter som tas ut för rätten att utnyttja anläggningarna för tjänster och om de avgifter som tas ut för tjänsterna samt uppgifter om de tekniska förutsättningarna för tillträdesrätt, så att de kan inkluderas i beskrivningen av bannätet, eller informera bannätsförvaltaren om den webbsida där uppgifterna offentligt finns att tillgå kostnadsfritt.

Närmare bestämmelser om de tjänster som avses i denna paragraf och om villkoren för dem utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bannätsförvaltare, järnvägsföretag och tjänsteleverantörer ska på icke-diskriminerande villkor tillhandahålla dem som ansöker om tjänster de tjänster som avses i punkt 2 i bilaga II till järnvägsmarknadsdirektivet samt spårförbindelser. Om dessa tjänster tillhandahålls av någon annan än en bannätsförvaltare, ska den som tillhandahåller tjänsterna ha separata konton för alla dessa tjänster och anläggningar för tjänster, inklusive separata balans- och resultaträkningar. Uppgift om detaljer i fråga om bannätsförvaltares tjänster som avses i denna paragraf och tillgången på dem samt om tillgängliga spårförbindelser ska tas in i den beskrivning av bannätet som avses i 32 §. Övriga tjänsteleverantörer ska lämna uppgifter om de avgifter som tas ut för rätten att utnyttja anläggningarna för tjänster och om de avgifter som tas ut för tjänsterna samt uppgifter om de tekniska förutsättningarna för tillträdesrätt, så att de kan inkluderas i beskrivningen av bannätet, eller informera bannätsförvaltaren om den webbsida där uppgifterna offentligt finns att tillgå kostnadsfritt.

Tjänsteleverantörer ska så fort som möjligt svara på den anhållan om att få tillgång till de tjänster och spårförbindelser som avses i 1 mom. eller om att utnyttja en anläggning för tjänster som framställts av den som ansöker om tjänster, även i det fall att det föreligger flera anhållanden om tillgång till tjänster eller utnyttjande av en anläggning för tjänster. Det regleringsorgan som avses i 13 kap. kan sätta ut en tid inom vilken en tjänsteleverantör ska besvara anhållan från den som ansöker om tjänsten. En tjänsteleverantör kan avslå ansökan endast om det finns sådana praktiskt möjliga alternativ till tjänsten i enlighet med marknadsförhållandena som möjliggör bedrivande av persontrafiken och godstrafiken i fråga på samma eller ett alternativt linjeavsnitt under ekonomiskt godtagbara förutsättningar. Den som vägrar tillhandahålla tjänster är skyldig att skriftligen motivera det nekande beslutet och ska instruera den som ansöker om tjänster var och på vilka villkor praktiskt möjliga alternativ finns att tillgå. En tjänsteleverantör är inte skyldig att investera i tjänster för att kunna bemöta alla anhållanden om tjänster på det sätt som anges i ansökningarna. Den som ansöker om tjänster kan begära avgörande av regleringsorganet om en tjänsteleverantör vägrar tillhandahålla tjänster. Regleringsorganet kan vidta de åtgärder det anser behövliga för att se till att en lämplig andel av kapaciteten för tillhandahållande av tjänster tilldelas utomstående sökande.

Den ersättning som tas ut för tjänster eller för utnyttjande av anläggningar för tjänster ska vara likvärdig för alla som ansöker om tjänster. Ersättningen får inte överstiga kostnaden för att tillhandahålla tjänsterna jämte en skälig avkastning. I prissättningen av tjänster eller utnyttjande av anläggningar för tjänster får inte finnas ogrundade villkor eller begränsningar och inte heller villkor eller begränsningar som uppenbart begränsar konkurrensen. Ersättningen ska betalas till tjänsteleverantören, och den ska användas för finansieringen av tjänsteleverantörens verksamhet.

Närmare bestämmelser om de tjänster och spårförbindelser som avses i denna paragraf och om ordnandet av dem utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om en tjänsteleverantör under minst två på varandra följande år inte har använt en sådan anläggning för tjänster som avses i denna paragraf eller i den förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av den och om de som ansöker om tjänster för tjänsteleverantören har uttryckt sitt intresse för rätten att utnyttja anläggningen för tjänster i fråga, ska anläggningens ägare offentliggöra att driften av anläggningen helt eller delvis kan hyras. Ägare till anläggningar för tjänster har dock inte denna skyldighet, om de kan visa att en pågående omläggningsprocess hindrar att anläggningen i fråga används av dem som ansöker om tjänster. Regleringsorganet kan på begäran av dem som ansöker om tjänster avgöra sådana frågor om uthyrning av anläggningar för tjänster som avses i denna paragraf.

Om ett järnvägsföretag med dominerande marknadsställning är ansvarigt för att tillhandahålla följande tjänster, ska tjänsterna ordnas på ett sådant sätt att de i organisatoriskt avseende och i fråga om beslutsfattande är separata samt oberoende i förhållande till järnvägsföretagets övriga organisation:

En läroanstalt som avses i II avd. 8 kap. 3 § i lagen om transportservice ska på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt mot ersättning tillhandahålla utbildningstjänster till bolag och sammanslutningar som bedriver verksamhet enligt denna lag, om utbildningen behövs för uppfyllande av kraven för erhållande av säkerhetsintyg eller säkerhetstillstånd. Ersättningen ska vara likvärdig och rimlig i förhållande till kostnaderna för utbildningen och en skälig avkastning. (4.5.2018/345)

Det regleringsorgan som avses i 13 kap. övervakar att utbudet av utbildningstjänster och utbildningstjänsterna samt den arbetshandledning som hör samman med dem är likvärdiga och icke-diskriminerande och att de ersättningar som tas ut för utbildningstjänsterna är rimliga, likvärdiga och icke-diskriminerande. Regleringsorganet kan avgöra en fråga om utbildningstjänster i enlighet med 71 b §.

Närmare bestämmelser om utbildningstjänster som avses i 1 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bannätsförvaltaren ansvarar för trafikledningen på sitt bannät eller för att trafikledningen ordnas på det sätt som trafiken på bannätet kräver och ser till att trafikledningstjänster tillhandahålls på lika villkor. Förvaltaren kan ordna trafikledningstjänsterna själv eller upphandla dem hos offentliga eller privata serviceproducenter. Andra bannätsförvaltare än Trafikverket får också avtala med Trafikverket om ordnandet av trafikledningen på sin spåranläggning eller på en del av denna. (13.12.2013/939)

Trafikverket ansvarar för att ordna och koordinera trafikledningen på statens bannät i hela landet.

Bannätsförvaltarna ska avtala om de praktiska trafikarrangemangen och trafikledningsarrangemangen när deras bannät står i förbindelse med varandra och det bedrivs trafik mellan dem .

Om en bannätsförvaltare upphandlar trafikledningstjänster hos ett annat bolag eller hos en annan sammanslutning, ska förvaltaren i sitt eget säkerhetsstyrningssystem beakta det bolags eller den sammanslutnings verksamhet som tillhandahåller trafikledningstjänsterna.

Bolag eller andra sammanslutningar som tillhandahåller trafikledningstjänster ska tillhandahålla tjänster opartiskt för alla järnvägsoperatörer och för de bannätsförvaltare som begär tjänster av bolaget eller sammanslutningen och vars spåranläggningar har tillräcklig teknisk beredskap och andra förutsättningar för mottagande av tjänster. Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på bolagets eller sammanslutningens anställda när de sköter trafikledningstjänster som avses i denna paragraf. Bestämmelser om ersättning för person- och sakskador i spårtrafik finns i lagen om ansvar i spårtrafik (113/1999) . (13.12.2013/939)

Tjänsteleverantörer ska tillhandahålla regleringsorganet som avses i 13 kap. uppgifter om prissättningen av anläggningar för tjänster och av tjänster. Tjänsteleverantörer ska kunna visa att deras avgifter tas ut i enlighet med det förfarande som meddelats i beskrivningen av bannätet. Om regleringsorganet behandlar ett ärende om prissättning av sådana tjänster som avses i detta kapitel, ska tjänsteleverantören visa att det pris som tas ut för dess produkt eller tjänst är rimligt och icke-diskriminerande med beaktande av kostnaderna. Regleringsorganet är vid bedömningen av prissättningen inte bundet till de principer som används i tjänsteleverantörens kostnadsredovisning.

Tjänsteleverantörer ska ha tillgång till verifierbara metoder och regler, på basis av vilka kostnaderna justeras och bokförs enligt anläggning, separat för tjänsterna som helhet och för faciliteterna med utrustning. Tjänsteleverantörer är skyldiga att påvisa sambandet mellan kostnadsredovisningen och prissättningen.

Regleringsorganet kan genom ett beslut på förhand fastställa metoderna för prissättning för en tjänsteleverantör eller av en enskild tjänst, om det finns problem som gäller utbudet av tjänster på marknaden och om prissättning i enlighet med 1 mom. inte räcker för att korrigera dem. Regleringsorganet ska på förhand kunna bedöma om en tjänsteleverantör i sin prissättning följer de metoder som regleringsorganet fastställt.

Närmare bestämmelser om prissättning av tjänster som avses i detta kapitel utfärdas genom förordning av statsrådet.

Kommunikationsministeriet är den behöriga myndighet som avses i detta kapitel. Ministeriet ska på begäran lämna Europeiska kommissionen uppgifter om principerna för avgifter för användning av bannät. Ministeriet har rätt att för detta ändamål på begäran få uppgifter av bannätsförvaltarna om deras praxis för avgifter.

En bannätsförvaltares praxis för avgifter ska vara enhetlig på hela bannätet, med undantag för de i 37 a § 4 mom. avsedda förhöjda avgifter på nya delar av bannätet som tas ut för att täcka investeringskostnaderna för byggandet av dem. Bannätsförvaltare får inte fastställa avgifter som strider mot Europeiska unionens lagstiftning, denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Som banavgift för användning av bannät uttas en grundavgift och andra särskilt föreskrivna avgifter som har samband med banavgiften. Den grundavgift som tas ut för det minimipaket av tillträdestjänster som avses i 33 § 1 mom. ska vara direkt baserad på kostnaderna för bedrivande av järnvägstrafik. Bannätsförvaltare får även ta ut banavgift av företag som sköter banunderhåll.

Bannätsförvaltarna ska med iakttagande av kapitel IV avsnitt 2 i och bilaga II till järnvägsmarknadsdirektivet på likvärdiga och icke-diskriminerande villkor hos järnvägsoperatörerna ta ut en grundavgift för minimipaketet av tillträdestjänster och för andra tjänster som tillhandahålls, med beaktande av hur mycket de utnyttjas.

Banavgiften ska betalas till den bannätsförvaltare vars bannät eller tjänster järnvägsoperatören har utnyttjat. Bannätsförvaltarna ska använda de avgifter som tas ut till finansiering av kostnader för underhåll av bannätet. Bannätsförvaltarna ska behandla sådana uppgifter konfidentiellt som omfattas av affärshemligheten och som de har fått av järnvägsoperatörer i samband med uttagande av avgifter.

Bannätsförvaltare får uppmuntra järnvägsoperatörer att minska bullret från järnvägstrafiken genom att bevilja rabatt för tågmateriel som förorsakar lite buller och för utrustande i efterhand med bromsteknik för låga bullernivåer. Bannätsförvaltaren får även uppmuntra till installering i tågen av det system som följer den europeiska standarden för automatisk tågkontroll genom att bevilja rabatt på banavgiften. Bannätsförvaltare får även alternativt höja grundavgiften för att nå de mål som avses i detta moment.

Bannätsförvaltare får ta i bruk tidsbundna rabatter på banavgiften för att uppmuntra till utveckling av ny järnvägstrafik eller rabatter som uppmuntrar till utnyttjande av lågtrafikerade banor. Enhetliga rabattsystem ska tillämpas för likartade tjänster. Rabatter ska beviljas alla järnvägs-operatörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt, och de får gälla endast de avgifter som tas ut på delen av bannätet i fråga.

Om en del av bannätet är överbelastad i sin helhet eller under vissa tider, får bannätsförvaltaren ta ut en förhöjd banavgift på delen av bannätet i fråga. Bannätsförvaltaren ska använda den förhöjda banavgiften till att täcka kostnaderna för eliminering av överbelastningen.

Bannätsförvaltare får även ta ut en förhöjd avgift på nya delar av bannätet för att täcka investeringskostnaderna för byggandet av dem.

Om inte något annat följer av Europeiska unionens lagstiftning, får de rabatter på och förhöjningar av grundavgiften som avses i denna paragraf inte vara större än 50 procent av nivån på grundavgiften. Om en bannätsförvaltare anser att en ännu större förhöjning av banavgiften krävs för att de mål som avses i 1, 3 och 4 mom. ska kunna nås, ska bannätsförvaltaren skriftligen motivera den förhöjning av banavgiften som föreslås för det regleringsorgan som avses i 13 kap. Ur motiveringen ska framgå varför bannätsförvaltaren använder förhöjningar av i stället för rabatter på grundavgiften för att nå de mål som avses i 1 mom. Ur motiveringen ska även framgå de åtgärder som bannätsförvaltaren vidtar för att eliminera den överbelastning som avses i 3 mom. samt den tidsperiod under vilken en förhöjd avgift tas ut. Regleringsorganet ska inom 10 arbetsdagar efter att ha fått bannätsförvaltarens skriftliga motivering fatta beslut om huruvida den föreslagna förhöjningen av banavgiften är godtagbar.

Bannätsförvaltare ska innan de tar i bruk de rabatter och förhöjningar som avses i denna paragraf höra de järnvägsoperatörer som bedriver trafik på det bannät som omfattas av rabatten eller förhöjningen, dem som ansöker om bankapacitet och vill bedriva trafik på bannätet i fråga samt det regleringsorgan som avses i 13 kap. och kommunikationsministeriet.

Bannätsförvaltare får, om marknaden kan tåla detta, ta ut tilläggsavgifter i enlighet med principer om effektivitet, öppenhet och icke-diskriminering. En förutsättning för att tilläggsavgifter ska kunna tas i bruk är att bannätsförvaltaren klassificerar marknaden åtminstone i enlighet med järnvägsmarknadsdirektivet och bedömer hur tilläggspriset påverkar marknaden. Avgifterna får inte vara så höga att de järnvägsoperatörer som endast kan betala grundavgiften jämte ett vinstuttag som marknaden i fråga kan bära hindras från att utnyttja bannätet. Bannätsförvaltaren ska i beskrivningen av bannätet visa de tilläggstjänster och extra tjänster som i marknadsklassen i fråga erbjuds som ersättning för tilläggsavgifterna på bannätet. Marknadsklassificeringen ska publice-ras i beskrivningen av bannätet, och den ska ses över minst vart femte år. Närmare bestämmelser om klassificering av marknaden och om avgifter för användning av bannät i enlighet därmed utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om Trafikverket i egenskap av förvaltare av statens bannät tar i bruk tilläggsavgifter, ska verket följa lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) och grunderna för prissättning i enlighet med kommunikationsministeriets förordning om Trafikverkets avgiftsbelagda prestationer som utfärdats med stöd av den lagen.

Innan tilläggsavgifterna fastställs ska bannätsförvaltaren höra järnvägsoperatörer samt det regleringsorgan som avses i 13 kap. Regleringsorganet ska informera bannätsförvaltaren om huruvida tilläggsavgifterna följer Europeiska unionens lagstiftning och de bestämmelser som gäller i Finland. Tilläggsavgifterna kan inte fastställas förrän regleringsorganet har konstaterat att de följer gällande bestämmelser.

Bannätsförvaltarna ska vart femte år till kommunikationsministeriet och regleringsorganet avlägga rapport om tilläggsavgifterna och om huruvida tilläggsavgifterna har uppmuntrat järnvägsoperatörerna till att förbättra sin produktivitet och konkurrenskraft på det sätt som avses i järnvägsmarknadsdirektivet.

Bannätsförvaltarna ska publicera avgifterna och grunderna för dem i beskrivningen av bannätet. Bannätsförvaltarna ska även tillhandahålla det regleringsorgan som avses i 13 kap. den information om avgifterna och grunderna för dem som behövs i dess tillsynsuppdrag.

Bannätsförvaltarna beslutar om debitering av banavgiften och tar hos järnvägsoperatörerna ut avgiften kalendermånadsvis eller annars så som man särskilt kommer överens om. De banavgifter som en bannätsförvaltare har debiterat är direkt utsökbara.

Varje bannätsförvaltare ska ha ett register eller annat motsvarande system med uppdaterade uppgifter om sin egendom eller den egendom den är ansvarig att förvalta. I registret ska ingå uppgifter om ombyggnad och modernisering av bannätet och om kostnader för detta.

Varje bannätsförvaltare ska fastställa en metod för hur kostnaderna ska fördelas mellan de tjänstekategorier som järnvägsföretag erbjuds och de kostnader som dessa medför. Bannätsförvaltaren ska tillhandahålla det regleringsorgan som avses i 13 kap. information om den metod som används, och regleringsorganet övervakar att förfarandet är likvärdigt och icke-diskriminerande.

Den behöriga myndigheten ska ge bannätsförvaltarna incitament till kostnadseffektivitet i förvaltningen av bannät.

Under kommunikationsministeriets och Trafikverkets förhandlingar om verkets resultatmål ska det följas upp hur Trafikverket i egenskap av förvaltare av statens bannät har lyckats förbättra kostnadseffektiviteten. Om man tack vare förbättrad kostnadseffektivitet har kunnat sänka de avgifter som tas ut hos järnvägsoperatörerna utan att ge avkall på järnvägssäkerheten och en hög servicenivå, kan ministeriet föreslå att extra finansiering i statsbudgeten beviljas för banhållningen, inom anslagsramen.

Om kommunikationsministeriet och förvaltaren av en privat spåranläggning har ingått ett sådant avtal som avses i 4 a § 2 mom. i banlagen (110/2007) , kan förfarandet i 2 mom. i denna paragraf även tillämpas på förvaltaren av den privata spåranläggningen.

Järnvägssystemets säkerhetsnivå ska upprätthållas och utvecklas enligt de möjligheter som Europeiska unionens lagstiftning samt den tekniska och vetenskapliga utvecklingen inom branschen ger.

Bannätsförvaltarna och järnvägsoperatörerna ansvarar för en trygg användning av järnvägssystemet och för hantering av de risker som användningen medför. De ska vid behov i samråd med varandra vidta behövliga riskhanteringsåtgärder. Bannätsförvaltarna och järnvägsoperatörerna ska ha en organisation som garanterar säkerheten och ett sådant säkerhetsstyrningssystem som avses i 40 §.

Vad som i 2 mom. föreskrivs om bannätsförvaltares och järnvägsoperatörers ansvar begränsar inte ansvaret hos tillverkare av eller underhålls- eller tjänsteleverantörer för maskiner, anläggningar och annan utrustning och annat material som används i järnvägssystemet och inte heller hos upphandlande enheter för att de maskiner, anläggningar och andra material och tjänster som de levererat stämmer överens med gällande krav och är säkra. (13.12.2013/939)

Järnvägssystemets och dess delars minimisäkerhetsnivå definieras i de gemensamma säkerhetsmål som avses i artikel 7 i järnvägssäkerhetsdirektivet. Trafiksäkerhetsverket ska vid behov ändra sina säkerhetsföreskrifter för järnvägstrafiken så att de gemensamma säkerhetsmålen kan uppfyllas. Vad som i detta moment föreskrivs om Trafiksäkerhetsverkets skyldighet att ändra sina säkerhetsföreskrifter gäller också statsrådets och ministeriets skyldighet att ändra de bestämmelser om järnvägssäkerhet som har utfärdats genom förordning.

De gemensamma säkerhetsmetoder som avses i artikel 6 i järnvägssäkerhetsdirektivet används vid bedömningen av hur säkerhetsnivån uppnåtts, säkerhetsmålen uppfyllts och övriga säkerhetskrav iakttagits.

Järnvägsoperatörerna och bannätsförvaltarna ska ha säkerhetsstyrningssystem som överensstämmer med bestämmelserna och föreskrifterna om järnvägssäkerhet och uppfyller de krav som framgår av bilaga III till järnvägssäkerhetsdirektivet. Vid bedömningen av de krav som ställs på ett säkerhetsstyrningssystem ska verksamhetens art och omfattning beaktas. Ett säkerhetsstyrningssystem ska säkerställa hanteringen av de risker som sammanhänger med organisationens verksamhet.

En bannätsförvaltare ska i sitt säkerhetsstyrningssystem beakta den inverkan som järnvägsoperatörernas verksamhet har på bannätet samt se till att alla järnvägsoperatörer kan bedriva verksamhet i enlighet med de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet och de nationella säkerhetsföreskrifterna samt i enlighet med villkoren i säkerhetsintyget. Dessutom ska bannätsförvaltaren efter att ha hört de järnvägsoperatörer som använder bannätet utreda möjligheterna att inom ramen för sitt säkerhetsstyrningssystem samordna operatörernas förfaranden i nödsituationer.

Järnvägsoperatörens och bannätsförvaltarens verkställande direktör, generaldirektör eller någon annan med ansvar för den operativa ledningen svarar för att säkerhetsstyrningssystemet tas i bruk och upprätthålls inom den organisation som de leder.

Trafiksäkerhetsverket kontrollerar att de gemensamma säkerhetsmålen nås och järnvägssäkerheten utvecklas. För ändamålet används gemensamma säkerhetsindikatorer. Verket ska i sin årsberättelse redogöra för de säkerhetsindikatorer som räknas upp i bilaga I till järnvägssäkerhetsdirektivet samt publicera en årsrapport över sin verksamhet under det föregående kalenderåret och sända den till ministeriet och Europeiska järnvägsbyrån senast den 30 september.

Bannätsförvaltarna och järnvägsoperatörerna ska varje kalenderår samla in uppgifter om hur föregående kalenderårs säkerhetsmål har uppnåtts och sammanställa en säkerhetsrapport om saken. Rapporten ska ges in till Trafiksäkerhetsverket senast den 30 juni.

Närmare bestämmelser om gemensamma säkerhetsindikatorer och om Trafiksäkerhetsverkets årsrapport utfärdas genom förordning av statsrådet.

Förvaltaren av statens bannät samt den som tillhandahåller trafikledningstjänster ska sörja för riskhanteringen i fråga om de kommunikationsnät och informationssystem som denne använder.

Förvaltaren av statens bannät samt den som tillhandahåller trafikledningstjänster ska utan dröjsmål lämna Trafiksäkerhetsverket en anmälan om betydande informationssäkerhetsrelaterade störningar som är riktade mot kommunikationsnät eller informationssystem.

Om det ligger i allmänt intresse att en störning anmäls kan Trafiksäkerhetsverket ålägga den som tillhandahåller tjänsten att informera om saken eller, efter att ha hört den anmälningspliktiga, själv informera om saken.

Trafiksäkerhetsverket ska bedöma om en sådan störning som avses i 2 mom. berör de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen och vid behov underrätta de berörda medlemsstaterna.

Trafiksäkerhetsverket har, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller utlämnande av information, rätt att lämna ut dokument som det fått eller upprättat i samband med sina uppgifter enligt denna paragraf samt att röja sekretessbelagd information för Kommunikationsverket, om det är nödvändigt för skötseln av informationssäkerhetsrelaterade uppgifter.

Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om när en sådan störning som avses i 2 mom. är betydande samt om innehållet i och utformningen av anmälan och hur den ska lämnas in.

Järnvägssystemet samt dess delsystem och driftskompatibilitetskomponenter ska uppfylla de väsentliga krav på järnvägssystem som ska iakttas vid projektering, tillverkning, utsläppande på marknaden, ibruktagande, ombyggnad, modernisering och användning av delsystem och driftskompatibilitetskomponenter.

De väsentliga kraven gäller delsystemens säkerhet, tillförlitlighet och driftklarhet, hälsoeffekter, miljöeffekter, tekniska driftskompatibilitet samt tillgänglighet. Närmare bestämmelser om de delsystem i järnvägssystemet som avses i bilaga II till driftskompatibilitetsdirektivet och om innehållet i de väsentliga krav som avses i bilaga III till direktivet utfärdas genom förordning av statsrådet. (13.12.2013/939)

I avsaknad av relevanta specialfall som berör Finland kan Trafiksäkerhetsverket i enlighet med artikel 9 i driftskompatibilitetsdirektivet begära undantag från tekniska specifikationer för driftskompatibilitet

Den upphandlande enheten kan föreslå att Trafiksäkerhetsverket ber Europeiska kommissionen, nedan kommissionen , om undantag från en teknisk specifikation för driftskompatibilitet. Om verket anser att begäran om undantag är motiverad ska det vidarebefordra begäran till kommissionen. Verket kan emellertid i sådana fall som avses i 1 mom. 1, 3, 5 och 6 punkten bevilja den upphandlande enheten rätt att tillämpa alternativa bestämmelser redan innan kommissionen har godkänt undantaget.

Den upphandlande enheten ska på yrkande av Trafiksäkerhetsverket ge verket uppgifter om de arbeten, varor och tjänster som begäran om undantag avser och motivera avvikelsen från specifikationen. Dessutom ska enheten i samband med begäran om undantag enligt 1 mom. 1 punkten ge verket uppgifter om de motiveringar enligt vilka ett projekt kan anses vara långt framskridet.

Närmare bestämmelser om begäran om undantag och om undantagsförfarandet utfärdas genom förordning av statsrådet.

För ibruktagande av strukturella delsystem krävs det tillstånd av Trafiksäkerhetsverket.

Verket ska bevilja tillstånd för ibruktagande av strukturella delsystem som uppfyller de väsentliga kraven. Vid behandlingen av tillståndsansökan ska verket framför allt granska att delsystemet är tekniskt kompatibelt med det system i vilket det ska integreras samt att integreringen är säker.

Verket ska vid behandlingen av tillståndsansökan också granska att delsystemet uppfyller de krav i de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet som gäller drift och underhåll till den del som kraven ska tillämpas. Verket ska efter det att delsystemets infrastruktur har tagits i bruk alltid utföra en granskning enligt 2 mom. och enligt detta moment när verket beviljar ett säkerhetstillstånd enligt 16 § och på fordon alltid när verket beviljar ett säkerhetsintyg enligt 4 §. Dessutom ska granskning utföras när verket övervakar säkerhetstillstånd och säkerhetsintyg. Vid granskningen ska de bedömnings- och kontrollförfaranden som anges i de relevanta tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet användas. (27.6.2014/515)

Bedömningen av överensstämmelsen hos järnvägssystemets strukturella delsystem görs på basis av de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet och de föreskrifter som Trafiksäkerhetsverket meddelar om delsystem eller andra bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats om dem.

Överensstämmelsen hos ett strukturellt delsystem ska påvisas med en EG-kontrollförklaring, om krav som fastställts i tekniska specifikationer för driftskompatibilitet för delsystemet gäller för det. För bedömningen av överensstämmelsen ska sökanden be ett i 61 § avsett anmält organ tillämpa ett EG-kontrollförfarande. Sökanden kan vara en upphandlande enhet eller den som byggt upp eller tillverkat ett delsystem eller dessas företrädare som är etablerad i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Det anmälda organet ansvarar för EG-kontrollen av delsystemet från och med projekteringsskedet fram till överlåtelsen före ibruktagandet. EG-kontrollen omfattar projekteringen och uppbyggnaden av delsystemet samt provningen innan det tas i bruk.

Överensstämmelsen hos ett strukturellt delsystem ska bedömas genom en FI-kontroll som avses i 65 § och påvisas med en FI-kontrollförklaring, till den del krav som fastställts i tekniska specifikationer för driftskompatibilitet inte gäller för delsystemet.

EG-kontrollförklaringen och FI-kontrollförklaringen avseende ett strukturellt delsystem ska riktas till Trafiksäkerhetsverket. EG-kontrollförklaringen ska avfattas på samma språk som det tekniska underlaget. Trafiksäkerhetsverket kan kräva att en EG-kontrollförklaring översätts till finska eller svenska.

Närmare bestämmelser om andra uppgifter som ska framgå av EG-kontrollförklaringen och FI-kontrollförklaringen och om förutsättningarna för att utfärda kontrollförklaringar samt om kontrollförfarandet utfärdas genom förordning av statsrådet.

En plan för tillverkning eller uppbyggnad av ett nytt delsystem samt för ombyggnad eller modernisering av ett befintligt delsystem ska ges in till Trafiksäkerhetsverket. Genomförandet av planen kan inledas först när verket har beslutat om det på basis av ombyggnads- eller moderniseringsplanen för ett delsystem behövs ett nytt tillstånd för ibruktagande. Ett nytt tillstånd ska alltid krävas om det planerade arbetet kan påverka den övergripande säkerhetsnivån för de berörda delsystemen negativt. (13.12.2013/939)

Verket ska underrätta sökanden om behovet av ett tillstånd för ibruktagande senast fyra månader efter det att sökanden har gett in alla för behandlingen behövliga dokument till verket. Samtidigt ska verket meddela i vilken utsträckning tekniska specifikationer för driftskompatibilitet ska tillämpas på projektet.

Om verket anser att ett nytt tillstånd för ibruktagande behövs för ett ombyggt eller moderniserat delsystem, men de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet inte till alla delar tillämpas, ska verket meddela kommissionen grunderna för att de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet inte tillämpas, vilka bestämmelser som tillämpas i stället för dem samt de bedömningsorgan eller andra sammanslutningar som ansvarar för kontrollförfarandet av delsystemet. (13.12.2013/939)

Om avsikten är att använda ett delsystem innan ett tillstånd för ibruktagande har beviljats enligt 44 §, ska användningstillstånd för byggtiden sökas hos Trafiksäkerhetsverket. Verket kan bevilja tillstånd för moderniserings- eller ombyggnadsprojekt som färdigställs etappvis, om delsystemet behövs för att trygga tillräckliga trafikförbindelser och järnvägssystemets säkerhet inte äventyras. För bedömning av förutsättningarna för ett användningstillstånd för byggtiden ska sökanden ge Trafiksäkerhetsverket en beskrivning av trafikbehovet och de planerade arbetena samt av de åtgärder genom vilka säkerheten i järnvägssystemet tryggas.

Användningstillstånd för byggtiden får beviljas för högst tre år åt gången. Trafiksäkerhetsverket får förena tillståndet med villkor och begränsningar genom vilka säkerheten i järnvägssystemet tryggas. Om det under tillståndets giltighetstid sker förändringar i omständigheter som inverkar på säkerheten eller i övriga förutsättningar för tillståndet, ska Trafiksäkerhetsverket underrättas. Verket gör en bedömning av huruvida förutsättningarna för beviljande av tillstånd har förändrats och om ett nytt tillstånd måste sökas. Verket kan då kräva att ansökan om nytt tillstånd ges in inom en skälig tid som verket bestämmer.

Vad som i 48 § föreskrivs om återkallande av tillstånd för ibruktagande av delsystem gäller även användningstillstånd för byggtiden. Användningstillstånd för byggtiden kan inte beviljas för fordon.

Trafiksäkerhetsverket får på ansökan bevilja ett visstidstillstånd för provkörning för testning av sådana fordon som är försedda med ett delsystem som enligt de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet eller en föreskrift som meddelats med stöd av denna lag ska undergå kontroller som kräver att delsystemet används i järnvägssystemet. Tillstånd kan beviljas för högst tio månader.

Sökanden ska för bedömningen av förutsättningarna för tillståndet för provkörning i samband med ansökan till verket lämna in en plan om förflyttning av fordonet, om de kontroller som ska utföras på delsystemet samt om de åtgärder genom vilka säkerheten i järnvägssystemet tryggas. En förutsättning för beviljande av tillstånd för provkörning är att järnvägssystemets säkerhet inte äventyras på grund av genomförandet av kontrollerna. Ett fordon som är försett med ett delsystem för vilket det finns ett tillstånd för provkörning får inte användas i kommersiell trafik.

Verket kan förena ett tillstånd för provkörning med begränsningar och villkor som syftar till att trygga järnvägssystemets säkerhet. Delsystemet får användas endast i enlighet med tillståndsvillkoren.

Vad som i 48 § föreskrivs om återkallande av tillstånd för ibruktagande av delsystem, gäller också tillstånd som beviljats med stöd av denna paragraf.

Trafiksäkerhetsverket beviljar tillstånd för ibruktagande av ett strukturellt delsystem tills vidare när förutsättningarna enligt 44 § uppfylls. Verket kan förena ett tillstånd för ibruktagande med sådana begränsningar och villkor som syftar till att trygga delsystemets säkerhet och driftskompatibilitet i järnvägssystemet. Begränsningarna och villkoren får inte stå i strid med väsentliga krav.

Om ett delsystem inte uppfyller de väsentliga krav som ställts på det eller om tillståndshavaren inte iakttar begränsningarna eller villkoren i tillståndet, ska verket uppmana tillståndshavaren att inom en skälig tid om minst två månader avhjälpa konstaterade fel och försummelser. Om felet eller försummelsen måste anses vara av väsentlig art och om tillståndshavaren inte har avhjälpt felet eller försummelsen inom utsatt tid, får verket återkalla tillståndet för ibruktagande helt och hållet eller för viss tid. Verket kan också begränsa eller helt förbjuda användningen av ett delsystem.

Verket kan återkalla ett tillstånd för ibruktagande med omedelbar verkan om det är fråga om en särskilt allvarlig brist som kan äventyra järnvägssystemets säkerhet.

Trafiksäkerhetsverket får på ansökan bevilja tillstånd för ibruktagande av ett delsystem till ett fordon med avvikelse från bestämmelserna i 44 § efter det att sådana test enligt de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet och de nationella normerna som påverkar säkerheten har genomförts och sökanden har lämnat in till verket den mellanliggande EG-kontrollförklaring som sökanden upprättat utifrån det med det mellanliggande kontrollförfarandet förenliga mellanliggande EG-kontrollintyg enligt bilaga VI till driftskompatibilitetsdirektivet som sökanden fått av det anmälda organet och den FI-kontrollförklaring som grundar sig på en FI-kontroll enligt 65 § samt kontrollorganets utredning över orsakerna till att alla test inte har kunnat genomföras. Sökanden ska inom tolv månader från beviljandet av ett tillstånd för ibruktagande, i enlighet med villkoren i tillståndet till verket lämna in för kännedom den slutliga EG-kontrollförklaring om delsystemet som avses i de bestämmelser om järnvägssystemets säkerhet och driftskompatibilitet som utfärdats med stöd av denna lag. Om sökanden inte lämnar in alla handlingar inom utsatt tid, ska verket förhindra användningen av fordonet.

Vad som i 48 § föreskrivs om återkallande av tillstånd för ibruktagande, gäller också tillstånd för ibruktagande av ett delsystem till ett fordon.

Driftskompatibilitetskomponenter får släppas ut på marknaden endast om de stämmer överens med väsentliga krav. Dessutom ska driftskompatibilitetskomponenter installeras och användas på avsett sätt och underhållas korrekt. Bedömningen av driftskompatibilitetskomponenters överensstämmelse ska göras på basis av de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet. Varje driftskompatibilitetskomponent ska granskas i ett förfarande för bedömning av överensstämmelsen och lämpligheten för användning enligt de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet.

En driftskompatibilitetskomponents överensstämmelse ska påvisas med en EG-försäkran om överensstämmelse eller med en EG-försäkran om lämplighet för användning. I detta syfte ska tillverkaren eller dennes inom unionen etablerade företrädare be ett i 61 § avsett anmält organ göra en bedömning av komponentens överensstämmelse eller av dess lämplighet för användning.

Om Trafiksäkerhetsverket anser att en EG-försäkran om överensstämmelse upprättats felaktigt eller annars otillbörligt, ska tillverkaren eller dennes i unionen etablerade ombud på yrkande av verket se till att en driftskompatibilitetskomponent överensstämmer med kraven. Om överensstämmelsen fortfarande brister, ska verket vidta alla behövliga åtgärder för att begränsa eller förbjuda utsläppande på marknaden av driftskompatibilitetskomponenten i fråga eller säkerställa att komponenten dras tillbaka från marknaden på det sätt som föreskrivs i 4 mom. (13.12.2013/939)

Om en driftskompatibilitetskomponent för vilket det beviljats en EG-försäkran om överensstämmelse eller en EG-försäkran om lämplighet för användning har släppts ut på marknaden och används på avsett sätt sannolikt inte uppfyller de väsentliga kraven, ska Trafiksäkerhetsverket vidta alla behövliga åtgärder för att begränsa komponentens användningsområde, förbjuda dess användning eller dra tillbaka den från marknaden och ange skälen till beslutet samt underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits.

Reservdelar till delsystem som redan är i bruk när motsvarande tekniska specifikation för driftskompatibilitet träder i kraft får installeras i dessa delsystem utan att de behöver underställas det förfarande för bedömning av överensstämmelse och lämplighet för användning som anges i den tekniska specifikationen.

EG-försäkran om överensstämmelse och EG-försäkran om lämplighet för användning ska avfattas på samma språk som instruktionsboken för driftskompatibilitetskomponenten. Trafiksäkerhetsverket kan kräva att en EG-försäkran om överensstämmelse eller en EG-försäkran om lämplighet för användning ska översättas till finska eller svenska. Närmare bestämmelser om uppgifter som ska ingå i försäkran om överensstämmelse och försäkran om lämplighet för användning utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om en driftskompatibilitetskomponent inte uppfyller väsentliga krav, får den inte släppas ut på marknaden, saluföras, säljas eller i övrigt överlåtas till någon annan för användning i ett järnvägssystem eller användas i ett sådant system.

Utsläppande på marknaden, saluföring, försäljning eller annan överlåtelse eller användning av en driftskompatibilitetskomponent som uppfyller de väsentliga kraven får inte förbjudas, begränsas eller försvåras på andra grunder än sådana som gäller iakttagandet av väsentliga krav och som anges i denna eller någon annan lag eller föreskrivs med stöd av lag.

För att ta i bruk ett fordon krävs ett av Trafiksäkerhetsverket beviljat tillstånd för ibruktagande.

Ett tillstånd för ibruktagande som beviljats med stöd av denna paragraf begränsar inte iakttagandet av de villkor som Trafiksäkerhetsverket har ställt med stöd av 7 § 2 mom. när verket beviljar säkerhetsintyg eller med stöd av 17 § 3 mom. när verket beviljar säkerhetstillstånd. (27.6.2014/515)

Om Trafiksäkerhetsverket avslår en ansökan om tillstånd för ibruktagande av ett fordon, kan sökanden inom en månad efter att ha mottagit det negativa beslutet skriftligen begära att verket omprövar det. Sökanden ska uppge vilket beslut den vill få omprövat samt i vilka avseenden och på vilka grunder.

Efter att verket har upptagit sitt beslut till omprövning kan det ändra beslutet, återkalla beslutet eller avslå begäran om omprövning inom två månader efter att ha fått begäran. Om begäran om omprövning inte har gjorts inom den tid som anges i 1 mom. upptas den inte till prövning.

Trafiksäkerhetsverket ska bevilja tillstånd för ibruktagande utan andra kontroller, om

Om fordonet är försett med alla EG-kontrollförklaringar som avses i 45 §, men dess strukturella delsystem inte har godkänts i enlighet med bestämmelserna i 8 kap., ska verket kontrollera den tekniska kompatibiliteten mellan fordonets strukturella delsystem och deras säkra integrering med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 4.3 och 6.3 i järnvägssäkerhetsdirektivet. På öppna punkter och på de specialfall som specificeras i de tekniska specifikationerna för driftskompabilitet tillämpas föreskrifter meddelade av Trafiksäkerhetsverket som gäller för dem eller andra bestämmelser eller föreskrifter som gäller för dem.

Trafiksäkerhetsverket beviljar tillstånd för ibruktagande för fordon vars strukturella delsystem inte uppfyller alla krav som gäller för dem i de tekniska specifikationerna vid tidpunkten för ibruktagandet av fordonet

Trafiksäkerhetsverket ska godkänna en fordonstyp när verket beviljar tillstånd för ibruktagande av fordonet. Verket kan också på ansökan bevilja godkännanden för fordonstyper. Verket ska utan ytterligare kontroll godkänna ett fordon som fått typgodkännande i Finland enligt den försäkran om typöverensstämmelse som sökanden lämnat in till verket. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om försäkran om typöverensstämmelse och utarbetandet av den. (27.6.2014/515)

Om de föreskrifter som gäller ett fordon har ändrats, ska verket meddela om redan beviljade typgodkännanden ska förbli giltiga. En ny ansökan om typgodkännande måste lämnas in, om Trafiksäkerhetsverket meddelar att ett godkännande inte längre är giltigt. De kriterier som verket kontrollerar vid förnyat typgodkännande får endast avse ändrade föreskrifter.

De typgodkännanden som Trafiksäkerhetsverket beviljar antecknas i ett europeiskt register över godkända fordonstyper. Registret förs av Europeiska järnvägsbyrån.

Typgodkännandena gäller inte sådana i 57 § avsedda fordon i samtrafik som anländer från Ryska federationen, fordon som har godkänts innan denna lag träder i kraft och som moderniseras eller byggs om efter det att lagen trätt i kraft och inte heller fordon som har beviljats tillstånd för ibruktagande i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och för vilka ansöks kompletterande tillstånd att ta i bruk fordon i enlighet med 55 eller 56 §.

Fordon för vilka tillstånd för ibruktagande beviljats i någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha ett kompletterande tillstånd innan de tas i bruk i Finland. Genom det kompletterande tillståndet för ibruktagande ska det särskilt säkerställas att fordonet är kompatibelt med bannätet och de fasta installationerna och är lämpat för användning i Finlands klimat. Kompletterande tillstånd för ibruktagande krävs dock inte för fordon som används endast på hamnområden eller järnvägsgränsstationer på spåranläggningar med en spårvidd som avviker från den spårvidd som används i Finland. (13.12.2013/939)

Trafiksäkerhetsverket beviljar kompletterande tillstånd för ibruktagande om fordonet har ett i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet beviljat giltigt tillstånd för ibruktagande av de strukturella delsystemen och om de övriga i denna paragraf och i 55 eller 56 § angivna förutsättningarna är uppfyllda.

Trafiksäkerhetsverket kan kräva att riskanalyser ska genomföras eller att olika tester ska genomföras på bannätet. Trafiksäkerhetsverket ska höra sökanden för att bestämma den krävda till-läggsinformationens, riskanalysernas eller testernas räckvidd och innehåll. Om Trafiksäkerhetsverket kräver att tester genomförs på bannätet innan verket meddelar sitt beslut angående en ansökan om beviljande av tillstånd för ibruktagande, ska Trafikverket efter att ha hört sökanden vidta alla behövliga åtgärder för att säkerställa att de tester som behövs kan genomföras inom tre månader från det att sökanden har lagt fram en begäran till Trafikverket om att tester ska genomföras. Trafiksäkerhetsverket ska vid behov vidta åtgärder för att testerna genomförs. (27.6.2014/515)

4 mom. har upphävts genom L 27.6.2014/515 . (27.6.2014/515)

Om Trafiksäkerhetsverket inte fattar något beslut om kompletterande tillstånd för ibruktagande av ett fordon inom den tid som föreskrivs i 55 eller på motsvarande sätt i 56 §, anses fordonet i fråga vara typgodkänt för användning i Finland tre månader efter tidsfristens utgång.

Sökanden ska till Trafiksäkerhetsverket för beviljande av ett i 54 § avsett kompletterande tillstånd att ta i bruk ett fordon som överensstämmer med de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet i fråga om delsystem lämna in följande dokumentation om fordonet eller fordonstypen tillsammans med uppgifter om planerad användning på bannätet:

Verket ska besluta om kompletterande tillstånd enligt 1 mom. så snart som möjligt och senast

Sökanden ska till Trafiksäkerhetsverket för beviljande av ett kompletterande tillstånd enligt 54 § för ibruktagande av ett fordon som inte uppfyller kraven för strukturella delsystem i de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet lämna in följande dokumentation om fordonet eller fordonstypen tillsammans med uppgifter om den planerade användningen av fordonet på bannätet:

(13.12.2013/939)

Om verket anser att användningen av fordonet inom Finlands järnvägssystem skulle vara förenad med betydande säkerhetsrisker, kan det ifrågasätta information som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten och avslå ansökan om kompletterande tillstånd för ibruktagande.

Verket ska besluta om kompletterande tillstånd enligt 1 mom. så snart som möjligt och senast

Fordon som används i direkt internationell järnvägstrafik mellan Finland och Ryssland och anländer från Ryska federationen ska ha Trafiksäkerhetsverkets tillstånd för ibruktagande. Verket beviljar tillstånd för sådana fordon och fordonstyper som i Ryska federationen eller i en annan stat som hör till organisationen för järnvägssamarbete (OSJD) har giltigt tillstånd för ibruktagande eller därmed jämförbart tillstånd. Fordonen får gå i trafik endast i direkt internationell järnvägstrafik mellan Finland och Ryssland. Bestämmelser om de krav som gäller för fordon finns i den i Sankt Petersburg den 28 april 2015 mellan Republiken Finlands regering och Ryska federationens regering ingångna överenskommelsen om direkt internationell järnvägstrafik och i den med stöd av den överenskommelsen ingångna överenskommelsen mellan kommunikationsministeriet i Finland och Ryska federationens transportministerium och dess bilagor.

Järnvägsföretag som bedriver i 1 mom. avsedd direkt internationell järnvägstrafik i Finland ska ansöka om tillstånd för ibruktagande hos Trafiksäkerhetsverket innan de inleder trafik med fordon på Finlands bannät. Överensstämmelsen hos fordon ska påvisas med en anmälan som sökanden ger in till verket. Sökanden ska anmäla att det för fordonet eller fordonstyperna har beviljats tillstånd för ibruktagande eller ett därmed jämförbart tillstånd i Ryska federationen eller någon annan stat som hör till organisationen för järnvägssamarbete (OSJD). Verket avgör ansökan om tillstånd för ibruktagande på basis av det meddelande som sökanden lämnat in. Tillstånd kan beviljas på elektronisk väg.

Innan ett fordon tas i bruk eller används på Finlands bannät ska det anvisas en enhet som ansvarar för dess underhåll. Den underhållsansvariga enheten ska registreras i det fordonsregister som avses i 68 §.

Den underhållsansvariga enheten ska med hjälp av underhållssystemet säkerställa att de fordon som den ansvarar för är säkra och driftklara. Detta begränsar dock inte det ansvar som järnvägsoperatören och bannätsförvaltaren enligt 39 § har för att fordonet är säkert i drift.

Den underhållsansvariga enheten ska säkerställa att varje fordon hålls i skick i enlighet med dess underhållsbok samt enligt gällande underhållskrav och tekniska specifikationer för driftskompatibilitet.

Den underhållsansvariga enheten kan vara ett järnvägsföretag, en bannätsförvaltare eller en fordonsinnehavare. Den underhållsansvariga enheten ska utföra underhållsarbetena på fordonet. Den kan också upphandla underhållsarbeten hos en underhållsverkstad med vilken den avtalat om materielunderhåll.

Den enhet som ansvarar för underhåll av godsvagnar ska vara certifierad i enlighet med artikel 14 a i järnvägssäkerhetsdirektivet.

Certifiering för organ som ansvarar för underhåll av godsvagnar ska ansökas hos ett behörigt certifieringsorgan inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I Finland får Trafiksäkerhetsverket och organ som särskilt ackrediterats för certifieringsuppgiften vara certifieringsorgan.

Certifiering ska beviljas på ansökan i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 445/2011 om ett certifieringssystem för enheter som ansvarar för underhåll av godsvagnar och om ändring av förordning (EG) nr 653/2007. Certifieringen gäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Trafiksäkerhetsverket kan vid behov för bistånd i skötseln av certifieringsuppgifterna anlita utomstående sakkunniga med tillräcklig sakkunskap och i övrigt sådana förutsättningar som behövs för att bistå vid skötseln av uppgifterna.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas inte på en enhet som ansvarar för underhåll av godsvagnar som endast används i musei- eller växlingstrafik.

Närmare bestämmelser om certifiering av en enhet som ansvarar för underhåll eller av en underhållsfunktion och om de krav som ställs på utomstående sakkunniga utfärdas genom förordning av statsrådet.

Trafiksäkerhetsverket kan på ansökan bevilja undantag från vad som i 58 § föreskrivs om de krav som ställs på anvisande av underhållsansvarig enhet och i 59 § om certifieringskrav som ställs på underhållsansvariga enheter, när det gäller underhåll av fordon som används i järnvägssamtrafik mellan Finland och Ryssland. Undantag ska sökas i samband med ansökan om säkerhetsintyg enligt 5 §. Sökanden ska till ansökan foga en motivering till undantaget och beskriva alternativa åtgärder för säkerställande av fordonens underhåll. Järnvägssäkerheten får inte äventyras genom att undantag beviljas. Trafiksäkerhetsverket kan, efter att ha gett tillståndshavaren tillfälle att bli hörd, återkalla sitt beslut om undantag om det anses orsaka onödiga risker för järnvägssystemet.

Trafiksäkerhetsverket utser på ansökan ett anmält organ för järnvägssystem för viss tid eller tills vidare. Förutsättningarna för att ett organ ska utses till ett anmält organ är att

Trafiksäkerhetsverket kan förena sitt beslut om att utse ett anmält organ med sådana begränsningar eller villkor för organets verksamhet som säkerställer att organets uppgifter sköts på behörigt sätt.

Det anmälda organet ska omedelbart informera verket om sådana förändringar i sin verksamhet som kan ha betydelse för dess verksamhetsförutsättningar.

Trafiksäkerhetsverket kan helt och hållet eller för viss tid återkalla sitt beslut om att utse ett anmält organ, om organet inte uppfyller fastställda krav och bristen måste anses vara väsentlig eller om organet i något väsentligt avseende handlar i strid med driftskompatibilitetsdirektivet eller denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser eller föreskrifter. Innan verket återkallar sitt beslut ska det ge organet möjlighet att avhjälpa bristen inom skälig tid, som inte får vara kortare än två månader.

Närmare bestämmelser om de krav som ska ställas på ett anmält organ och dess anställda utfärdas genom förordning av statsrådet.

De anmälda organen ansvarar för EG-kontrollförfarandet när det gäller delsystem och för avfattandet av EG-kontrollintyg som ska fogas till EG-kontrollförklaringar samt för avfattandet av tekniska dokument. Dessutom ansvarar de anmälda organen för förfarandet vid bedömning av driftskompatibilitetskomponenternas överensstämmelse och lämplighet för användning samt för avfattandet av sådana EG-intyg om överensstämmelse samt EG-intyg om lämplighet för användning som ska fogas till en EG-försäkran om överensstämmelse eller en EG-försäkran om lämplighet för användning. De anmälda organen får utfärda intyg om överensstämmelse för serier av delsystem eller vissa delar av dessa delsystem, om det ingår bestämmelser om detta förfarande i de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet. (13.12.2013/939)

När det gäller uppbyggnad, ombyggnad och modernisering av ett delsystem har det anmälda organ som ansvarar för EG-kontrollen till uppgift att säkerställa att de väsentliga krav som gäller för delsystemet iakttas. Kontrollen av delsystemet börjar i planeringsskedet och omfattar hela byggtiden ända till den överlåtelse som sker innan delsystemet tas i bruk. I uppdraget ingår också att kontrollera delsystemets gränssnitt i förhållande till det system i vilket det ska integreras.

Det tekniska underlaget för EG-kontrollförklaringen ska innehålla alla behövliga dokument som gäller delsystemets egenskaper och, i tillämpliga fall, alla intyg om driftskompatibilitetskomponenternas överensstämmelse med kraven. Det bör också innehålla alla uppgifter om villkor och begränsningar för användning samt anvisningar om kontinuerlig eller periodisk övervakning, inställningar och underhåll.

Det anmälda organet kan anlita en underleverantör för en del av de åtgärder som avses i denna paragraf, om underleverantören uppfyller de villkor för att bli utsedd till anmält organ som avses i 61 § 1 mom., med undantag för villkoren i 1 och 5 punkten, och om underleverantören utför uppdraget i enlighet med de krav som föreskrivs i denna lag eller bestäms eller föreskrivs med stöd av den. Det anmälda organet ansvarar för den anlitade underleverantörens åtgärder.

Det anmälda organet får utfärda delrapporter om vissa stadier i kontrollförfarandet eller vissa delar av delsystemet. Tillverkaren kan på basis av delrapporten avfatta en EG-försäkran om överensstämmelse för stadiet i fråga.

Närmare bestämmelser om de anmälda organens uppgifter, EG-kontrollförfarandet för delsystem, förfarandet vid bedömning av driftskompatibilitetskomponenternas överensstämmelse eller lämplighet för användning samt delrapporter och förfarandet för att utfärda sådana utfärdas genom förordning av statsrådet.

Det anmälda organ som ansvarar för kontrollen av ett projekt i samband med tillverkningen eller uppbyggnaden av ett delsystem ska under projektet regelbundet göra kontroller för att säkerställa att driftskompatibilitetsdirektivet, denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser följs. Det anmälda organet får också göra oanmälda kontroller. Organet ska överlämna en kontrollrapport till sökanden. Kontrollrapporten ska också fogas till de tekniska dokument som överlämnas i samband med kontrollintyget för delsystemet. Närmare bestämmelser om de kontrollförfaranden som avses i detta moment samt om kontrollrapporter utfärdas genom förordning av statsrådet.

En företrädare för det anmälda organet har vid utförandet av uppgifter enligt denna paragraf rätt att få tillträde till byggplatser, tillverkningsanläggningar, lagerutrymmen, provningsanläggningar och övriga platser dit tillträde behövs för genomförande av en kontroll, med undantag för utrymmen som används för boende av permanent natur. Det anmälda organet har vid genomförandet av kontroller trots sekretessbestämmelserna rätt att få arbetsplaner och andra dokument som behövs för kontrollen. Personalen vid det anmälda organet ska hemlighålla alla de uppgifter som den har fått när den utför de uppgifter som föreskrivs för det anmälda organet i denna lag. (27.6.2014/515)

Ett anmält organ ska avfatta dokument och korrespondens i samband med EG-kontrollförfaranden på något av de officiella språken i den medlemsstat där sökanden är etablerad. Alternativt kan man använda något annat språk som sökanden godkänner. Trafiksäkerhetsverket kan vid behov kräva att dokumenten översätts till finska eller svenska.

På det anmälda organets och dettas underleverantörers anställda tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppgifter som avses i 62 och 63 §. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974) .

Med FI-kontroll avses bedömning av överensstämmelse när det gäller delsystem eller delar av sådana delsystem för vilka inte gäller krav som fastställts i de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet.

Trafiksäkerhetsverket ansvarar för FI-kontrollerna. Trafiksäkerhetsverket kan vid behov utse ett anmält organ att ansvara för bedömningen av de nationella bestämmelser som gäller ett delsystem vid FI-kontroller. För det anmälda organet gäller då de förutsättningar och villkor som anges i 61 §.

Trafiksäkerhetsverket kan anlita en underleverantör för uppgifter som avses i denna paragraf, om underleverantören uppfyller de villkor för att bli utsedd till anmält organ som föreskrivs i 61 § 1 mom., med undantag för villkoren i 1 och 5 punkten, och om underleverantören utför uppgiften i enlighet med de krav som föreskrivs i denna lag eller bestäms eller föreskrivs med stöd av den. Trafiksäkerhetsverket ansvarar för underleverantörens åtgärder.

Trafiksäkerhetsverket, ett anmält organ som det utsett eller en underleverantör som verket anlitar kan under ett projekt göra inspektioner i järnvägsoperatörers, bannätsförvaltares och andra inom järnvägssystemet verksamma aktörers lokaler, med undantag för utrymmen som används för permanent boende, för att säkerställa att driftskompatibilitetsdirektivet, denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter följs. Också oanmälda inspektioner får göras. En inspektionsrapport ska överlämnas till sökanden.

För Trafiksäkerhetsverket, för det anmälda organ som verket utsett och för den underleverantör som verket anlitar gäller i samband med FI-kontroller de rättigheter och skyldigheter som enligt 63 och 64 § gäller för anmälda organ i samband med EG-kontroller.

Bestämmelser om sådan oberoende säkerhetsbedömning av järnvägssystemet och dess delsystem som utförs av organ som ansvarar för oberoende säkerhetsbedömning finns i kommissionens förordning (EG) nr 352/2009 om antagande av en gemensam säkerhetsmetod för riskvärdering och riskbedömning som avses i artikel 6.3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG. En oberoende säkerhetsbedömning görs också vid tillämpning av tekniska standarder, om dessa förutsätter en oberoende bedömning som en del av bedömningen av systemets säkerhetsnivå.

Trafiksäkerhetsverket ska på ansökan utse ett organ för sådan oberoende säkerhetsbedömning som förutsätts antingen i den 1 mom. avsedda förordningen av kommissionen eller i tekniska standarder. Förutsättningar för att ett organ ska utses till att ansvara för oberoende säkerhetsbedömning är att

Om ett för en oberoende säkerhetsbedömning ansvarigt organs uppgifter sköts av en separat, identifierbar del av en juridisk person, anses organet inte enbart på denna grund förlora sitt oberoende vid tillämpning av 2 mom. 2 punkten.

Trafiksäkerhetsverket kan i sitt beslut om att utse ett organ som ansvarar för oberoende säkerhetsbedömning ta in sådana begränsningar eller villkor för organets verksamhet som säkerställer att dess uppgifter sköts på behörigt sätt.

Trafiksäkerhetsverket kan helt och hållet eller för viss tid återkalla sitt beslut att utse ett för en oberoende säkerhetsbedömning ansvarigt organ, om organet

Innan verket återkallar sitt beslut ska det ge organet möjlighet att avhjälpa bristen inom skälig tid, som inte får vara kortare än två månader.

Närmare bestämmelser om de krav som ska ställas på ett för oberoende säkerhetsbedömning ansvarigt organ och dess uppgifter samt om organets kontrollförfarande och kontrollrapporter utfärdas genom förordning av statsrådet. (13.12.2013/939)

Ett organ som ansvarar för oberoende säkerhetsbedömning ska avfatta dokument och korrespondens i samband med kontrollförfaranden på något av de officiella språken i den medlemsstat där sökanden är etablerad. Alternativt kan man använda något annat språk som sökanden godkänner. Trafiksäkerhetsverket kan vid behov kräva att dokumenten översätts till finska eller svenska.

På anställda hos organ som ansvarar för oberoende säkerhetsbedömning tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppgifter som avses i 66 §. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

Trafiksäkerhetsverket tilldelar fordon ett fordonsnummer i samband med att verket registrerar fordonet första gången i det fordonsregister som avses i 68 §. (13.12.2013/939)

Den som ansöker om första tillstånd för ibruktagande av ett fordon ansvarar för att fordonet i fråga märks med sitt fordonsnummer. Trafiksäkerhetsverket får vid behov ändra ett fordonsnummer och kräva att fordonsinnehavaren ändrar märkningen av fordonet. (13.12.2013/939)

På fordon som används i järnvägssamtrafik mellan Finland och Ryssland kan det användas fordonsnummer som tilldelats i ett tredjeland.

Järnvägsföretag som i Finland bedriver järnvägssamtrafik mellan Finland och Ryssland ska utan obefogat dröjsmål så snart de fått de uppgifter som avses i V avd. 2 kap. 3 § i lagen om transportservice och senast i sin ansökan om tillstånd för ibruktagande enligt 57 § lämna Trafiksäkerhetsverket följande uppgifter om fordon som anländer från Ryska federationen för anteckning i trafik- och transportregistret:

Säkerhetsmyndigheter och organ som undersöker olyckor i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har för skötseln av inspektionsuppgifter och uppgifter i samband med undersökning av olyckor trots sekretessbestämmelserna rätt att få sådana uppgifter som Trafiksäkerhetsverket med stöd av V avd. 2 kap. 3 § i lagen om transportservice för in i registret. På motiverad begäran ska uppgifter lämnas också till andra till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet hörande staters regleringsorgan, till Europeiska järnvägsbyrån, till järnvägsoperatörer och till bannätsförvaltare samt till personer och organisationer som registrerar fordon eller som anges vid registreringen av fordon.

Innan ett fordon tas i bruk i järnvägssystemet ska det registreras. Registrering av fordon ska sökas hos Trafiksäkerhetsverket, om fordonet tas i bruk första gången i Finland. Rullande materiel registreras fordonsvis i det fordonsregister som Trafiksäkerhetsverket för, om det första tillståndet för ibruktagande av fordonet har beviljats i Finland. En förutsättning för ibruktagande i Finland av ett fordon som första gången tagits i bruk i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är att fordonet är registrerat i den statens fordonsregister. (13.12.2013/939)

Verket ska avregistrera ett fordon, om

Ett registrerat fordons ägare eller innehavare ska göra anmälan till verket, om

Anmälan ska göras utan ogrundat dröjsmål efter det att ägaren eller innehavaren av fordonet har fått kännedom om ändringen. Om någon anmälan inte har gjorts inom 30 dagar efter det att ägaren eller innehavaren har fått kännedom om ändringen, kan verket förbjuda användning av fordonet.

Verket ska vid behov underrätta behöriga myndigheter i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om ändringar som i enlighet med 3 mom. har gjorts i fordonsregistret.

5 mom. har upphävts genom L 4.5.2018/345 . (4.5.2018/345)

Trafiksäkerhetsverket ska för främjande av järnvägssystemets driftskompatibilitet föra ett banregister. I banregistret införs uppgifter om egenskaperna hos delsystemen i bannätet och hos delsystemens delar samt om dessas kompatibilitet med de egenskaper som anges i de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet.

Bannätsförvaltarna ska till registret lämna uppdaterade uppgifter i fråga om det bannät de förvaltar. Dessutom ska bannätsförvaltarna till registret lämna uppdaterade uppgifter om ändringar i bannätet.

Närmare bestämmelser om hur uppgifterna ska lämnas och inom vilka tidsfrister utfärdas genom förordning av statsrådet.

I anslutning till Trafiksäkerhetsverket finns ett regleringsorgan för järnvägssektorn. Regleringsorganet ska ordnas som organisatoriskt, funktionellt, hierarkiskt och i fråga om beslutsfattande rättsligt självständig myndighetsverksamhet vid verket.

Personalen vid regleringsorganet ska handla oberoende av och utan koppling till bannätsförvaltare, dem som ansöker om bankapacitet, järnvägsoperatörer och sådana myndigheter som deltar i tilldelning av ett avtal om allmän trafik.

Generaldirektören för Trafiksäkerhetsverket har inte rätt att förbehålla sig rätten att avgöra ärenden som hör till regleringsorganets behörighet.

Statsrådet utnämner chefen för regleringsorganet för fem år i sänder. Behörighetsvillkor för tjänsten som chef för regleringsorganet är lämplig högre högskoleexamen, god förtrogenhet med järnvägstrafikbranschen eller en annan nätbransch och med de uppgifter som ingår i tjänsten samt erfarenhet av ledarskap.

Chefen för regleringsorganet får inte sägas upp på grund av en orsak som har samband med hans eller hennes beslutsfattande. När tjänsteförhållandet för chefen för regleringsorganet upphör får han eller hon under de följande 12 månaderna inte övergå till anställning hos företag på järnvägsmarknaden, bannätsförvaltare eller sådana sammanslutningar eller företag som verkar som tjänsteleverantör.

Chefen för regleringsorganet får vid skötseln av sin uppgift inte ta emot instruktioner av andra myndigheter eller andra offentliga eller privata sammanslutningar.

Chefen för regleringsorganet ska handla oberoende av alla marknadsintressen kopplade till järnvägssektorn och får inte ha någon koppling till några reglerade företag eller sammanslutningar. Chefen för regleringsorganet ska årligen senast den 31 december lämna en åtagande- och intresseförklaring till kommunikationsministeriet. Ur förklaringen ska framgå de direkta eller indirekta intressen och åtaganden som kan anses inverka negativt på hans eller hennes oberoende och som kan påverka utförandet av hans eller hennes uppgifter.

Utöver vad som i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om jäv ska chefen för regleringsorganet inte delta i beslut i ärenden som rör ett företag till vilket han eller hon hade en direkt eller indirekt anknytning under de 12 månaderna före inledandet av ett förfarande.

Regleringsorganet ska övervaka, kontrollera och främja att järnvägsmarknaden är fungerande, opartisk och icke-diskriminerande. Regleringsorganet ska utöver vad som föreskrivs annanstans i denna lag

Regleringsorganet prövar och avgör ärenden som hör till dess behörighet på eget initiativ eller på initiativ av järnvägsoperatörer, bannätsförvaltare, dem som ansöker om bankapacitet, tjänsteleverantörer, dem som ansöker om tjänster, läroanstalter som tillhandahåller utbildningstjänster, företag som behöver utbildningstjänster, de behöriga myndigheter som avses i IV avd. 1 kap. 4 § i lagen om transportservice eller andra vars rättigheter ärendet kan gälla. Regleringsorganet ska i samband med avgörandet av ett ärende besluta om lämpliga åtgärder för att motverka diskriminering, snedvridning av konkurrensen och all annan icke önskvärd utveckling. (24.5.2017/323)

Regleringsorganet får använda de metoder som Trafiksäkerhetsverket enligt 78 § har rätt att använda i sitt tillsynsuppdrag.

Regleringsorganet ska minst en gång vartannat år rådfråga företrädare för användare av järnvägstjänster för godstransport och persontrafik i syfte att ta hänsyn till deras syn på järnvägsmarknaden.

Regleringsorganet har trots sekretessbestämmelserna rätt att utan obefogat dröjsmål av järnvägsoperatörer, bannätsförvaltare, dem som ansöker om bankapacitet, läroanstalter som avses i 23 § i lagen om säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter i järnvägssystemet, företag som behöver utbildningstjänster, tjänsteleverantörer, dem som ansöker om tjänster, behöriga myndigheter som avses i IV avd. 1 kap. 4 § i lagen om transportservice och andra berörda aktörer få de uppgifter och utredningar som behövs för tillsyn över och uppföljning av järnvägsmarknaden eller för behandlingen av ärenden som organet fått i uppgift eller på eget initiativ åtagit sig att avgöra. (24.5.2017/323)

Den information som begärts ska lämnas till regleringsorganet inom den rimliga tidsperiod som regleringsorganet fastställer och som inte får vara längre än en månad, om inte regleringsorganet i undantagsfall tillåter att denna tidsperiod får förlängas med högst två veckor. Regleringsorganet får förena begäran om lämnande av uppgifter med administrativt tvång som avses i 87 §.

Bokföringsinformation som avses i bilaga VIII till järnvägsmarknadsdirektivet ska på begäran lämnas till regleringsorganet. Regleringsorganet har rätt att utföra inspektioner i bannätsförvaltares, tjänsteleverantörers och järnvägsoperatörers lokaler för att kontrollera efterlevnaden av de krav på separata konton som avses i 34 § 1 mom. och 92 §. Den tjänsteman som utför inspektionen har rätt att granska dokument och data som kan vara av betydelse för tillsynen och att gratis ta kopior av dem. Regleringsorganets rätt att utföra inspektioner gäller dock inte utrymmen som används för boende av permanent natur. På förfarandet vid inspektioner tillämpas 39 § i förvaltningslagen. Regleringsorganet kan vid inspektioner anlita sakkunniga som organet bemyndigat, om det behövs för inspektionerna. En sakkunnig som bistår regleringsorganet ska vara förtrogen med bokföringsinformationen och relaterade krav. När de sakkunniga sköter uppgifter som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar på dem. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

Regleringsorganet ska inom en månad efter att ha mottagit ett besvärsärende påbörja behandlingen av besvären och begära in relevant kompletterande information för avgörandet av ärendet, om inte något annat särskilt föreskrivs i denna lag. Organet ska avgöra besvären och delge parterna sitt beslut senast inom sex veckor efter att ha mottagit all den information enligt 1 mom. som behövs för avgörandet av ärendet.

Regleringsorganets beslut är bindande för parterna, och regleringsorganet kan säkerställa att besluten följs genom att använda påföljder i enlighet med 86–88 §. Regleringsorganets beslut ska publiceras i elektronisk form på regleringsorganets webbsida.

En part får begära omprövning hos regleringsorganet, om en bannätsförvaltares beslut gäller

Omprövning som avses i 1 mom. begärs hos regleringsorganet så som föreskrivs i förvaltningslagen. Regleringsorganet ska avgöra en sådan begäran om omprövning som avses i denna paragraf inom sex veckor efter att ha fått tillgång till den utredning som behövs för avgörandet av ärendet. Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning ska dock i ärenden som gäller prioritetsordning i enskilda fall, tilldelning av bankapacitet och tilldelning av brådskande bankapacitet meddelas inom tio dagar efter det att regleringsorganet har fått tillgång till den utredning som behövs för avgörandet av ärendet.

Järnvägsoperatörer, de som ansöker om bankapacitet, företag som behöver utbildningstjänster, bannätsförvaltare, tjänsteleverantörer och andra som tillhandahåller tjänster samt behöriga myndigheter som avses i IV avd. 1 kap. 4 § i lagen om transportservice kan föra andra ärenden än sådana som avses i 72 § till regleringsorganet för prövning och avgörande, om de anser att någon handlar i strid med denna lag eller krav som utfärdats med stöd av den eller mot kravet på icke-diskriminering och opartiskhet. Regleringsorganet kan också på eget initiativ ta saken till prövning. (24.5.2017/323)

Ett ärende som gäller meningsskiljaktigheter och som förts till regleringsorganet för prövning ska i första hand avgöras genom förlikning. Om förlikningen inte leder till resultat, ska regleringsorganet ge sitt avgörande inom sex veckor efter att ha fått tillgång till den utredning som behövs för att avgöra ärendet.

Ett ärende som regleringsorganet på eget initiativ åtagit sig att avgöra ska i första hand avgöras genom förhandlingar. Om förhandlingarna inte leder till resultat, ska regleringsorganet ge sitt avgörande inom sex veckor efter att ha fått tillgång till den utredning som behövs för att avgöra ärendet. I brådskande ärenden ska regleringsorganet ge sitt avgörande inom en månad efter att ha fått tillgång till den utredning som behövs för att avgöra ärendet.

Regleringsorganet ska samarbeta och utbyta information med Trafiksäkerhetsverket, som är tillståndsmyndighet enligt järnvägsmarknadsdirektivet och nationell säkerhetsmyndighet för järnvägarna, i syfte att motverka skadliga effekter på konkurrensen och säkerheten inom järnvägsmarknaden. (4.5.2018/345)

Regleringsorganet kan ge Trafiksäkerhetsverket rekommendationer i ärenden som kan påverka konkurrensen på järnvägsmarknaden. Trafiksäkerhetsverket kan ge regleringsorganet rekommendationer i ärenden som kan påverka järnvägssystemets säkerhet. (4.5.2018/345)

Den myndighet som har fått rekommendationer ska beakta rekommendationerna i sitt beslutsfattande, utan att detta ändå begränsar myndighetens självständighet i ärenden som hör till dess behörighet. Om myndigheten väljer att avvika från rekommendationen, ska den skriftligen presentera orsakerna till att den avviker från rekommendationen.

Trafiksäkerhetsverket utfärdar föreskrifter om hur i driftskompatibilitetsdirektivet avsedda tekniska specifikationer för driftskompatibilitet ska genomföras. Verket kan dessutom utfärda föreskrifter som kompletterar de tekniska specifikationerna.

Trafiksäkerhetsverket kan i syfte att säkerställa järnvägssystemets säkerhet och tekniska funktion utfärda närmare föreskrifter om

Trafiksäkerhetsverket kan av särskilt vägande skäl bevilja undantag från de föreskrifter som det meddelat, förutsatt att järnvägssystemets säkerhet och tekniska funktion inte äventyras. Beslutet kan förenas med villkor och begränsningar för att trygga säkerheten. Trafiksäkerhetsverket kan kräva att sökanden gör en riskanalys. Undantag måste sökas innan åtgärder vidtas.

Undantag enligt denna paragraf kan inte beviljas från föreskrifterna om genomförande av tekniska specifikationer för driftskompatibilitet.

Trafiksäkerhetsverket ansvarar för tillsynen över järnvägssystemet. Tillsynsskyldigheten enligt denna paragraf gäller också spåranläggningar som avses i 1 § 3 mom. 3 och 4 punkten samt fordon som trafikerar på dem.

Trafiksäkerhetsverket övervakar

Trafiksäkerhetsverket kan utföra sitt tillsynsuppdrag med eller utan förhandsanmälan.

Verket har för skötseln av sitt tillsynsuppdrag rätt att

Trafiksäkerhetsverket kan anlita sakkunnighjälp om det behövs för tillsynen. När de sakkunniga sköter i detta moment avsedda uppgifter tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar på dem. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning finns i 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011) . (30.12.2013/1172)

Järnvägsoperatörer och bannätsförvaltare ska ha tillräcklig beredskap för faror och olyckor som hotar järnvägarna.

Trafiksäkerhetsverket kan ålägga järnvägsoperatörer, bannätsförvaltare och aktörer som sköter trafiksäkerhetsuppgifter inom järnvägssystemet att delta i räddningsövningar och i järnvägstrafikens räddningstjänst, dock högst fem dygn per kalenderår.

Bestämmelser om utredning av olyckor och tillbud på järnväg finns i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser (525/2011) . En olycka eller ett tillbud som inte utreds med stöd av den lagen kan dock utredas av Trafiksäkerhetsverket, om detta behövs för att främja järnvägssäkerheten.

Innehavare av säkerhetstillstånd ska förbereda sig för undantagsförhållanden och se till att verksamheten fortgår så störningsfritt som möjligt också under sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1552/2011) och vid därmed jämförbara störningar under normala förhållanden. De ska på det sätt som deras verksamhet kräver delta i beredskapsplanering och på förhand förbereda verksamhet som bedrivs under undantagsförhållanden och vid därmed jämförbara störningar under normala förhållanden.

Utöver vad som i beredskapslagen föreskrivs om statsrådets och ministeriets behörighet, får närmare bestämmelser om ordnandet av den beredskapsplanering enligt denna paragraf som behövs för förberedelser för undantagsförhållanden och därmed jämförbara störningar under normala förhållanden utfärdas genom förordning av statsrådet.

I händelse av störningar inom järnvägssystemet på grund av tekniska missöden eller olyckor ska bannätsförvaltare vidta alla behövliga åtgärder i enlighet med de bestämmelser om förberedelse som avses i 81 § för att återställa situationen till det normala.

I en sådan situation som avses i 1 mom. och om det är nödvändigt på grund av en störning som gör att infrastrukturen under en period blir oanvändbar, får de linjer som tilldelats tas ur bruk utan förvarning under den tid som behövs för att reparera systemet. En bannätsförvaltare kan kräva att järnvägsföretag ger tillgång till de resurser som den anser vara behövliga för att återställa situationen till det normala så snart som möjligt. Järnvägsföretagen har rätt att ta ut en skälig ersättning för användningen av resurserna.

Det regleringsorgan som avses i 13 kap. ska kontrollera att järnvägsföretagen behandlas likvärdigt vid störningar. Regleringsorganet ska dessutom kontrollera att järnvägsföretagen följer de krav på resurser som bannätsförvaltare kan ställa enligt 2 mom. i denna paragraf.

Järnvägsoperatörerna och bannätsförvaltarna ska, utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag, utan dröjsmål underrätta Trafiksäkerhetsverket om olyckor och olyckstillbud som de fått kännedom om.

Den information som avses i 1 mom. är sekretessbelagd med stöd av 24 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Dessutom kan Trafiksäkerhetsverket hemlighålla en omständighet som gäller den information som avses i 1 mom., om utlämnandet av uppgifter om omständigheten skulle äventyra de framtida möjligheterna att få information. (13.12.2013/939)

Närmare bestämmelser om den anmälningsskyldighet som avses i denna paragraf och om dess innehåll utfärdas genom förordning av statsrådet.

Trafiksäkerhetsverket får inte vidta rättsliga åtgärder på grund av oöverlagda eller oavsiktliga överträdelser som det får kännedom om enbart på grund av en anmälan med stöd av 82 §, förutom när det är fråga om en sådan försummelse av skyldigheter som kan betraktas som grov oaktsamhet eller ett förfarande som är straffbart enligt strafflagen (39/1889) .

Ett järnvägsföretag, en bannätsförvaltare och en annan aktör som avses i denna lag får inte på ett diskriminerande sätt bemöta arbetstagare i sin tjänst eller andra personer som lämnar en rapport om ett eventuellt olyckstillbud som de känner till.

Trafiksäkerhetsverket ska se till att rekommendationer som getts med stöd av lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser blir vederbörligen beaktade och att bannätsförvaltarna och järnvägsoperatörerna på basis av dem vidtar åtgärder som behövs för att trygga järnvägssystemets säkerhet. Trafiksäkerhetsverket kan vid behov använda administrativt tvång enligt 87 § om en aktör inom järnvägssystemet inte vidtar rekommenderade åtgärder.

Det nät som används för kommunikation inom järnvägstrafiken får användas endast för kommunikation som gäller trafiksäkerheten. Trafikverket ska se till att tele- och radiokommunikationen inom järnvägstrafiken, datan från säkerhetsanordningar samt annan information som behövs för undersökning av olyckstillbud och olyckor upptas och förvaras så att den är skyddad mot obehörig insyn. Informationen ska förstöras när den inte längre behövs för sitt syfte.

Om inte något annat följer av annan lagstiftning, får Trafiksäkerhetsverket och Trafikverket använda i denna paragraf avsedda inspelningar av tele- och radiokommunikation inom järnvägstrafiken och identifieringsuppgifterna för inspelningarna enligt följande:

(27.6.2014/515)

Om inte något annat följer av annan lagstiftning, har järnvägsoperatörer, förvaltare av privata spåranläggningar och bolag som erbjuder trafikledningstjänster rätt att få inspelningar av talkommunikation inom järnvägstrafiken och identifieringsuppgifter som gäller dem för undersökning av olyckstillbud och olyckor i aktörens verksamhet i syfte att förebygga motsvarande händelser samt för att utveckla den talkommunikation som hänför sig till säkerheten inom järnvägstrafiken. Den rätt att få upplysningar som avses i detta moment gäller endast sådana inspelningar av talkommunikation inom järnvägstrafiken där aktören själv eller aktörens personal är part. (27.6.2014/515)

Bestämmer Olycksutredningscentralen sig för att inleda en säkerhetsutredning i fråga om en händelse, får de inspelningar som avses i 2 och 3 mom. och identifieringsuppgifterna om dem dock användas enligt 2 mom. och lämnas ut med stöd av 3 mom. först när centralen har fått de inspelningar och identifieringsuppgifter som behövs för utredningen och bedömer att det inte är till skada för utredningen att de lämnas ut och används. (27.6.2014/515)

Den som utan giltig koncession uppsåtligen bedriver koncessionspliktig järnvägstrafik ska för olovligt bedrivande av järnvägstrafik dömas till böter.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

Den som uppsåtligen i strid med 8 och 9 kap. tar i bruk ett delsystem eller en driftskompatibilitetskomponent eller använder, släpper ut på marknaden, saluför, säljer eller annars överlåter ett delsystem eller en driftskompatibilitetskomponent ska, om gärningen inte är ringa eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag, för brott motkraven på driftskompatibilitet hos järnvägssystem dömas till böter.

Om en förare eller en person som sköter en annan uppgift som väsentligt påverkar järnvägssäkerheten utför sin arbetsuppgift trots att han eller hon till följd av alkoholförtäring har förhöjd alkoholhalt i blodet eller har använt något annat berusningsmedel än alkohol så att det i hans eller hennes kropp finns en konstaterbar mängd av ämnet ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för användning av berusningsmedel i järnvägstrafiken dömas till böter. (4.5.2018/345)

Den som bryter mot en förpliktelse som har ålagts eller ett förbud som har meddelats med stöd av denna lag och som har förenats med vite, med hot om tvångsutförande eller med hot om avbrytande behöver inte dömas till straff för samma gärning. (4.12.2015/1394)

Trafiksäkerhetsverket och det regleringsorgan som avses i 13 kap. kan ge ett järnvägsföretag eller en annan järnvägsoperatör eller bannätsförvaltare som avses i denna lag en anmärkning eller varning, om denne handlar i strid med denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. En varning kan ges, om en anmärkning med beaktande av de omständigheter som framgår i ärendet som helhet inte kan anses vara tillräcklig. (4.12.2015/1394)

En anmärkning kan ges muntligt eller skriftligt. En varning ska ges skriftligt.

Trafiksäkerhetsverket får ålägga en järnvägsoperatör eller en bannätsförvaltare att avhjälpa fel eller försummelser samt ålägga denne förpliktelser eller förbjuda en åtgärd, om denne trots en anmärkning eller varning handlar i strid med denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Trafiksäkerhetsverket kan förena åläggandet med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande.

Regleringsorganet kan förena besvarande av begäran och iakttagande av beslut med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande.

Bestämmelser om vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande finns i viteslagen (1113/1990) .

Trafiksäkerhetsverket har rätt att avbryta en åtgärd eller annan händelse som hotar eller påverkar järnvägen, om det finns grundad anledning att anta att järnvägssystemets säkerhet eller män-niskors liv eller hälsa är hotade. På samma grunder kan Trafiksäkerhetsverket eller det regleringsorgan som avses i 13 kap. avbryta en åtgärd eller händelse som orsakar betydande egendoms- eller miljöskador eller annan sådan verksamhet som inverkar negativt på verksamheten på järnvägsmarknaden.

Statens bannät underhålls och byggs ut i den utsträckning som statliga budgetanslag och övrig finansiering tillåter. Den banavgift som avses i 5 kap. ska användas för finansiering av banhållningen. Banavgiften beaktas i statsbudgeten.

En järnvägsoperatör ska ha en gällande tillräcklig ansvarsförsäkring eller ha vidtagit motsvarande arrangemang för att täcka skada som orsakas någon annan genom användning av fordon på bannätet och som operatören enligt lag eller avtal ansvarar för. Vid bedömningen av försäkringens eller arrangemangets tillräcklighet ska hänsyn tas till verksamhetens art och omfattning samt till de risker som verksamheten medför. Försäkringen ska vara i kraft under hela den tid som verksamheten bedrivs.

Om ett ärende som det regleringsorgan som avses i 13 kap. behandlar gäller ett förfarande som kan bryta mot bestämmelserna om konkurrensbegränsningar i konkurrenslagen (948/2011) , kan regleringsorganet hänskjuta ärendet till behandling i enlighet med den lagen till den del det är fråga om konkurrensbegränsningar. (4.12.2015/1394)

När järnvägsmarknadens konkurrensbegränsningar och deras skadliga verkningar bedöms ska denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den beaktas.

Om en järnvägsoperatör äger eller förvaltar bannät ska den, i enheter som organisatoriskt och i fråga om beslutsfattande är oberoende, skilja följande beslut som är väsentliga för tillträde till bannätet från beslut som gäller bedrivande av järnvägstrafik:

Järnvägsföretag ska upprätta en verksamhetsplan som innehåller investerings- och finansieringsprogram. I verksamhetsplanen och i programmen i enlighet med den ska anges medlen för hur järnvägsföretaget ska uppnå ekonomisk balans och övriga tekniska, ekonomiska och finansiella mål.

Järnvägsföretag ska i sin bokföring iaktta de bestämmelser som gäller inom Europeiska unionen och i Finland. Järnvägsföretag ska i bokföringen presentera separata resultaträkningar och balansräkningar för affärsverksamhet som gäller bedrivande av järnvägstrafik och för affärsverksamhet som gäller förvaltning av bannätet. Dessutom ska separata resultaträkningar och balansräkningar presenteras för affärsverksamhet som gäller tillhandahållande av godstransport och persontrafik på järnvägarna. Sådan offentlig finansiering för persontrafiktjänster som beviljats med stöd av artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 får inte överföras till affärsverksamhet som gäller tillhandahållande av järnvägsföretagets övriga trafiktjänster eller till annan affärsverksamhet.

Järnvägsföretagen ska lämna de resultaträkningar och balansräkningar som avses i 2 mom. samt sammandrag av dem till regleringsorganet, som kontrollerar att järnvägsföretagens bokföring följer särredovisning av funktionerna samt att offentligt stöd inte överförs till stöd av annan affärsverksamhet och att inte inkomster från någon verksamhet har använts för att täcka kostnader för annan affärsverksamhet. Om regleringsorganet anser att det inte på ett tillräckligt sätt kan kontrollera ett järnvägsföretags bokföring och den särredovisning som avses i 2 mom., ska järnvägsföretaget genomföra de ändringar i åtskillnaden av funktionerna och i bokföringen över dem som regleringsorganet kräver.

Omprövning av ett beslut som fattats med stöd av 60, 67 och 69 § får begäras hos Trafiksäkerhetsverket i enlighet med förvaltningslagen. Trafiksäkerhetsverkets beslut med anledning av begäran om omprövning samt andra beslut som fattats med stöd av denna lag får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996) , om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Förvaltningsdomstolens beslut i ärenden som gäller återkallande av koncession, säkerhetsintyg eller säkerhetstillstånd, återkallande av tillstånd för ibruktagande av delsystem, återkallande av tillstånd för ibruktagande av fordon, återkallande av utseende av anmälda organ eller organ som ansvarar för oberoende säkerhetsbedömning, återkallande av bankapacitet, ett åläggande, en förpliktelse eller ett förbud enligt 87 § eller ingripande i åtgärd eller händelse enligt 88 § får överklagas på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Annat beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Om ett ärende som avses i 7, 13, 17 eller 72 § inte har avgjorts inom angiven tid får sökanden anföra besvär. Besvären anses avse ett avslag på ansökan. Besvär får anföras tills ett beslut har meddelats med anledning av ansökan. Kommunikationsministeriet, Trafiksäkerhetsverket och regleringsorganet ska underrätta besvärsmyndigheten om att ett beslut har meddelats. På anförande och behandling av besvär tillämpas i övrigt förvaltningsprocesslagen.

Regleringsorganets beslut med anledning av en begäran om omprövning som meddelats med stöd av 72 § får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Regleringsorganets beslut som meddelats med stöd av 73 § i ett ärende som gäller meningsskiljaktigheter får överklagas genom besvär hos marknadsdomstolen. Ett beslut av marknadsdomstolen får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

Ett beslut som fattats med stöd av denna lag ska iakttas även om det överklagas, om så bestäms i beslutet och om besvärsmyndigheten inte bestämmer något annat.

När förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen behandlar besvär över beslut av Trafiksäkerhetsverket om tillstånd för ibruktagande av fordon kan de begära utlåtande i ärendet från Europeiska järnvägsbyrån.

Järnvägsoperatörerna och bannätsförvaltarna ska trots företagshemlighet ge Trafiksäkerhetsverket och på motsvarande sätt ministeriet de upplysningar som dessa behöver för att bevilja tillstånd och intyg enligt denna lag.

Järnvägsoperatörerna ska trots företagshemlighet ge Trafikverket de upplysningar som verket behöver för att bestämma banavgifter enligt 37 § samt för statistik och forskning.

Trots företagshemlighet är ett järnvägsföretag skyldigt att till ministeriet ge den information som ministeriet behöver för kontroller enligt 13 § 4 mom.

Trafiksäkerhetsverket ska utan dröjsmål anmäla beviljande, förnyande, ändring och återkallande av säkerhetsintyg enligt 4 § till ministeriet, järnvägsoperatörerna, bannätsförvaltarna och Europeiska järnvägsbyrån. Dessutom ska verket utan dröjsmål anmäla återkallande av ett säkerhetsintygs A-del eller B-del till den medlemsstats säkerhetsmyndighet som har utfärdat den andra delen av intyget.

Verket ska utan dröjsmål anmäla beviljande, förnyande, ändring och återkallande av säkerhetstillstånd enligt 16 § till ministeriet, järnvägsoperatörerna, bannätsförvaltarna och Europeiska järnvägsbyrån.

Närmare bestämmelser om de anmälningsskyldigheter som avses i 1 och 2 mom. och om de tidsfrister som gäller för dem utfärdas genom förordning av statsrådet. (13.12.2013/939)

Uppgifter som påverkar järnvägssäkerheten får inte utföras av en person som till följd av alkoholförtäring har förhöjd alkoholhalt i blodet eller som har använt något annat berusningsmedel så att det i hans eller hennes kropp finns en konstaterbar mängd av ämnet.

Uppgifter som påverkar järnvägssäkerheten får inte heller utföras av den som på grund av sjukdom eller trötthet eller av någon annan liknande orsak inte kan fullgöra uppgiften utan att äventyra trafiksäkerheten.

Denna lag träder i kraft den 15 april 2011.

Genom denna lag upphävs järnvägslagen (555/2006) , nedan den gamla lagen .

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

Bestämmelserna i statsrådets förordning om tjänster som skall tillhandahållas järnvägsoperatörer (1059/2007) , vilken har utfärdats med stöd av den gamla lagen, tillämpas som sådana tills annat föreskrivs eller bestäms om dem.

Koncession som har beviljats med stöd av 5 § i den gamla lagen är i kraft till den 1 september 2012 som en koncession enligt denna lag. Efter det ska koncessionshavaren ha koncession enligt denna lag.

Avtal som Trafikverket med stöd av 56 § i den gamla lagen har ingått med förvaltare av en privat spåranläggning om ibruktagande och underhåll av en anslutning av en privat spåranläggning samt tillstånd som gäller anslutning av en privat spåranläggning till statens bannät gäller som sådana.

Säkerhetsintyg beviljade med stöd av 31 § i den gamla lagen och säkerhetstillstånd som Trafikverket beviljats med stöd av 32 § i den gamla lagen är i kraft som sådana under den tid för vilken de har beviljats.

Sådana förvaltare av privata spåranläggningar som förvaltar spåranläggningar som är belägna i en kusthamn eller på ett hamnområde som ingår i det transeuropeiska transportnät som avses i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet, ska ansöka om säkerhetstillstånd för dessa spåranläggningar hos Trafiksäkerhetsverket tidigast den 1 augusti 2011 och senast den 1 juni 2012. Övriga förvaltare av privata spåranläggningar som hör till lagens tillämpningsområde ska ansöka om säkerhetstillstånd hos Trafiksäkerhetsverket tidigast den 1 januari 2012 och senast den 1 augusti 2013.

När ett i 60 § avsett undantag som gäller anvisande och certifiering av underhållsansvariga enheter för fordon från tredjeländer ansöks för första gången, ska ansökan göras hos Trafiksäkerhetsverket senast den 31 maj 2011 med iakttagande av det förfarande som avses i 8 §.

Fordon som används i samtrafik mellan Finland och Ryssland och som anländer från Ryska federationen ska från och med den 1 januari 2013 ha ett sådant av Trafiksäkerhetsverket utfärdat tillstånd för ibruktagande som avses i 57 §. Om ett fordon som används i samtrafik mellan Finland och Ryssland och anländer från Ryska federationen har tagits i bruk på det statliga bannätet i Finland före den 19 juli 2008, krävs dock inget tillstånd för ibruktagande.

Föreskrifter som Järnvägsverket, Banförvaltningscentralen och Trafiksäkerhetsverket har utfärdat med stöd av den gamla lagen och med stöd av järnvägslagen (198/2003) och lagen om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet (561/2002) , vilka upphävdes genom den gamla lagen, fortsätter att gälla som Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter, tills något annat bestäms om dem.

Sådana före den 19 juli 2008 beviljade tillstånd för ibruktagande av fordon eller motsvarande tillstånd som berättigar till ibruktagande av fordon, även tillstånd som beviljats med stöd av internationella avtal, är fortfarande i kraft i enlighet med de villkor utifrån vilka tillstånden har beviljats. (27.6.2014/515)