204/1996

Staten svarar så som stadgas i denna lag för ägarbostadslån som kreditinstitut, försäkringsbolag eller pensionsanstalter beviljar privatpersoner.

Med ägarbostadslån avses i denna lag en låntagares bostadslån eller den del av lånet som motsvarar högst 85 procent av anskaffningspriset för en bostad, om det totala lånebeloppet är större än så.

Som ägarbostadslån kan betraktas också ett sådant bostadslån som uppfyller villkoren i denna lag och för vilket staten ursprungligen inte har svarat till någon som helst del, men som vid ett bostadsbyte används för finansiering av en bostad som anskaffas i stället. Den andel av summan av ett gammalt och ett eventuellt nytt lån som skall betraktas som ägarbostadslån kan vara högst 85 procent av anskaffningspriset för den bostad som anskaffas i stället.

Om det totala beloppet av ett bostadslån är större än ägarbostadslånet, skall låneamorteringarna i första hand användas för täckande av ägarbostadslånet. Anteckning om detta skall göras i låneavtalet.

Med bostad avses i denna lag minst hälften av de aktier eller andelar som medför rätt att besitta en bostadslägenhet eller minst hälften av ett egnahemshus.

En bostad som finansieras med lån enligt denna lag skall vara belägen i Finland.

Statsborgen gäller ägarbostadslån som har beviljats privatpersoner, om avsikten är att lånet skall användas för

Staten svarar enbart för sådana ägarbostadslån för vilka tagaren meddelat lånebeviljaren att han önskar statsborgen.

Statsborgen utgör högst 20 procent av det vid respektive tidpunkt utestående kapitalet av ett ägarbostadslån. Statsborgen täcker dessutom den ränta och eventuella dröjsmålsränta som riktar sig till denna kapitalandel. Staten svarar för kapitalet av ägarbostadslån som riktar sig till en och samma bostad, dock högst upp till 150 000 mark.

För statsborgen krävs att låntagaren anskaffar bostaden i huvudsak som bostad i första hand för sig själv eller sin familj.

Staten svarar för en lånebeviljares slutliga förluster av ägarbostadslånekapital ända upp till det maximibelopp som stadgas i 5 §, när förlusterna beror på gäldenärens insolvens, till den del de medel som fås av säkerheterna för lånet inte täcker de obetalda amorteringarna och räntorna på lånet. Vidare svarar staten inför lånebeviljaren för de räntor och dröjsmålsräntor som riktar sig till den kapitalandel som staten skall ersätta.

Den primära säkerheten för ett ägarbostadslån enligt denna lag skall vara de aktier eller andelar som medför rätt att besitta den bostad lånet gäller eller en inteckning i den fastighet lånet gäller eller någon annan lika betryggande realsäkerhet. Säkerheten skall gälla för ägarbostadslånet med bättre förmånsrätt än för låntagarens eventuella andra ansvarsförbindelser.

Om en bostad som har anskaffats med ett ägarbostadslån enligt denna lag överlåts eller övergår till en ny ägare på något annat sätt än med stöd av giftorätt eller arvsrätt, upphör statsborgens giltighetstid den dag bostaden överlåts. Om låntagaren dock inom rimlig tid från överlåtelsedagen anskaffar en bostad för vars finansiering och eventuella ombyggnad han använder lånet, fortsätter statsborgen att gälla. Den andel av det gamla lånet och av ett eventuellt nytt lån som skall betraktas som ägarbostadslån kan vara högst 85 procent av anskaffningspriset för den bostad som anskaffats i stället.

Statskontoret skall underrättas om överlå- telse av bostaden samt om eventuellt köp eller annat fång som gäller en bostad som anskaffas i stället.

För att statsborgen skall gälla krävs att lånebeviljaren sköter ägarbostadslånet och säkerheterna för det enligt denna lag och de stadganden och bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt med iakttagande av god banksed.

Lånebeviljaren är skyldig att bevaka statens intressen när egendom som utgör säkerhet för ett ägarbostadslån omsätts i pengar.

Om det totala bostadslånebeloppet är större än det ägarbostadslån som avses i 2 §, skall intäkterna av en försäljning av den egendom som utgör säkerhet i första hand användas för att täcka ägarbostadslånets andel av lånet. Anteckning om detta skall göras i låneavtalet.

Statskontoret betalar av statens medel ersättning enligt denna lag till kreditgivaren när den slutliga förlusten har klarlagts efter att gäldenärens och en eventuell borgensmans insolvens har konstaterats och den egendom som utgör säkerhet har sålts.

Om lånebeviljaren efter att ersättningen har betalts kan driva in utestående amorteringar och räntor hos låntagaren, skall lånebeviljaren till staten redovisa en andel som motsvarar statsborgen.

Ersättningen för förlusterna kan, om statens bostadsfond så beslutar, lämnas obetald eller gottgörelsebeloppet sänkas, om denna lag eller de stadganden och bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller god banksed inte har iakttagits vid beviljandet eller skötseln av bostadslånet eller vid skötseln av säkerheterna för det och om statens fördel har kränkts genom förfarandet.

Statskontoret har rätt att hos låntagaren uppbära den ersättning som på grundval av statsborgen har betalts till lånebeviljaren samt dröjsmålsränta på denna regressfordran enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen (633/82), räknat från dagen för betalning av ersättningen. Anteckning om detta skall göras i låneavtalet.

En ersättning som betalts till lånebeviljaren av statens medel på grundval av statsborgen enligt denna lag kan på ansökan, om statens bostadsfond så beslutar, lämnas oin-driven hos den som inte rimligtvis kan anses klara av betalningarna på grund av bestående arbetsoförmåga, långvarig arbetslöshet eller försörjningsplikt eller av någon därmed jämförbar orsak.

För statsborgen uppbärs genom långivarens förmedling av låntagaren en avgift till staten i samband med att lånet eller dess första post lyfts, avgiften är 1,5 procent av säkerheten för det beviljade ägarbostadslaret. Om borgensavgiftens storlek kan stadgas genom förordning.

Borgensavgift uppbärs inte, om lånet har beviljats som räntestödslån enligt lagen om räntestödslån för anskaffande av ägarbostad (639/82) eller lagen om räntestöd för ägarbostadslån (1204/93).

Borgensavgifterna bokförs som inkomst för statens bostadsfond.

Lånebeviljaren skall enligt de anvisningar statskontoret meddelat underrätta detta om lånet, lånevillkoren och eventuella senare ändringar i lånevillkoren samt om låntagarens dröjsmål med betalningen och de indrivningsåtgärder dessa gett upphov till.

Lånebeviljaren och låntagaren är skyldiga att lämna statens bostadsfond och statskontoret de uppgifter dessa anser vara behövligamed tanke på tillsynen över statsborgen.

Statens bostadsfond utövar tillsyn över lå- nebeviljarens verksamhet när statsborgen enligt denna lag används.

Ändring i beslut som statens bostadsfond har fattat med stöd av 11 och 12 §§ får sökas genom besvär hos länsrätten i den ordning som lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) stadgar.

Ändring i länsrättens beslut får inte sökas genom besvär.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Statsborgen enligt denna lag får inte överskrida ett maximibelopp som fastställts i statsbudgeten.

Miljöministeriet fastställer fördelningen av maximibeloppet av statsborgen mellan lånebeviljarna på förslag av statens bostadsfond.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

Vad denna lag stadgar gäller också lån som upptagits före lagens ikraftträdande och uppfyller villkoren i denna lag, om lånet har beviljats och bostaden har anskaffats eller byggandet har inletts den 1 januari 1996 eller därefter. Denna lag gäller i 2 § 2 mom. avsedda gamla lån också då de beviljats före den 1 januari 1996. För statsborgen krävs härvid att låntagaren betalar borgensavgift enligt 14 §, om det inte är fråga om ett lån enligt 14 § 3 mom.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.