1353/1992

En pantlåneinrättning är ett aktiebolag som har bildats för att bedriva pantlånerörelse och som har fått koncession för rörelsen. Med pantlånerörelse avses i denna lag utgivande av penninglån till allmänheten mot pant i lös egendom, då långivningen sker i form av affärsverksamhet i enlighet med denna lag.

Pantlånerörelse får endast bedrivas av pantlåneinrättningar.

Denna lag tillämpas inte på sådan långivning mot pant i lös egendom om vilken stadgas särskilt.

Bankinspektionen utövar tillsyn över pantlåneinrättningarnas verksamhet.

Koncession för pantlånerörelse skall sökas hos finansministeriet. Koncession kan även sökas för en pantlåneinrättning som skall bildas innan den antecknas i handelsregistret.

Till ansökningen skall fogas stiftelseurkunden och ett förslag till reglemente. Finansministeriet har rätt att även kräva andra uppgifter om sökanden som ministeriet anser vara behövliga.

Finansministeriet skall innan ett koncessionsärende avgörs inhämta utlåtande om ansökningen av bankinspektionen samt polisen på orten.

Koncession för pantlånerörelse skall beviljas en sökande vars verksamhet inte strider mot allmänt intresse och vars ekonomiska verksamhetsbetingelser och förvaltning uppfyller de krav som ställs på en tillförlitlig pantlånerörelse.

En pantlåneinrättnings aktiekapital skall vara minst en miljon mark.

Aktiekapitalet skall i sin helhet betalas in i pengar innan pantlåneinrättningen inleder verksamheten.

I en pantlåneinrättnings bolagsordning skall utöver vad lagen om aktiebolag (734/78) stadgar bestämmas

En pantlåneinrättnings bolagsordning och ändringar i den fastställs av bankinspektionen.

Bolagsordningen och ändringarna i den skall fastställas, om de är lagenliga och det inte finns särskilda skäl till vägran.

Varje pantlåneinrättning skall ha ett reglemente i vilket föreskrivs

Bankinspektionen fastställer pantlåneinrättningens reglemente och ändringar i detta. Innan bankinspektionen fastställer reglementet eller ändringarna skall den bereda konsumentombudsmannen tillfälle att bli hörd i saken.

Bankinspektionen skall tillställas en anmälan om grundande och nedläggning av filialer för en pantlåneinrättning. Till anmälan skall fogas de handlingar som bankinspektionen bestämmer.

Innan en pantlåneinrättning inleder sin verksamhet skall den tillställa bankinspektionen

Ändras de uppgifter som anges i 1 mom., skall bankinspektionen utan dröjsmål underrättas om detta.

Har en pantlåneinrättning beslutat öka eller nedsätta aktiekapitalet eller ta upp lån mot konvertibla skuldebrev eller optionslån, skall inrättningen utan dröjsmål sända bankinspektionen styrkta kopior av besluten och utdrag ur registermyndighetens anteckning därom.

En pantlåneinrättnings styrelse skall ha minst tre medlemmar och minst en suppleant.

Inrättningen skall ha en verkställande direktör och en vice verkställande direktör.

En pantlåneinrättnings bolagsstämma skall årligen välja minst två revisorer och minst en revisorssuppleant för granskning av inrättningens förvaltning och räkenskaper. Revisorn skall vara myndig samt tillräckligt förtrogen med redovisning och ekonomiska angelägenheter. Minst en revisor och en revisorssuppleant skall vara av Centralhandelskammaren godkänd revisor eller revisionssammanslutning.

Vad denna lag stadgar om revisor skall på motsvarande sätt tillämpas på en revisorssuppleant.

En pantlåneinrättning får endast bedriva pantlånerörelse och verksamhet som har ett omedelbart samband med denna.

En pantlåneinrättning får endast äga aktier och andelar i andra pantlåneinrättningar samt i sammanslutningar vilka bedriver verksamhet som har ett omedelbart samband med pantlånerörelse samt aktier och andelar som annars är nödvändiga för inrättningen.

Utöver vad som stadgas i 2 mom. får en pantlåneinrättning äga fastigheter och aktier eller andelar i fastighetssammanslutningar till ett belopp som är högst 20 procent av inrättningens balansomslutning, om inte bankinspektionen av särskilda skäl beviljar tillstånd till ett större belopp.

En pantlåneinrättning får inte ta emot en sak som pant, om inte pantsättaren styrker sin identitet och är myndig eller om det finns skäl att misstänka att pantsättaren saknar rätt att pantsätta saken.

Låntagaren skall ges ett till innehavaren ställt pantkvitto.

På begäran av låntagaren får pantkvittot skrivas i hans namn och förses med anteckning om att kvittot endast får överlåtas till en namngiven person. Vad som i denna lag stadgas om innehavare av pantkvitto tillämpas även på den till vilken ett i detta moment angivet pantkvitto överlåtits och som innehar kvittot.

Då ett pantkvitto har överlåtits till en namngiven person, skall denne anmäla överlåtelsen till pantlåneinrättningen. Gör han det inte mister han sin rätt att lösa ut panten.

På pantkvittot skall antecknas lånets ordningsnummer, datum för pantsättningen, lånets förfallodag, lånekapitalet och räntan samt de kreditkostnader som pantsättningen medför och övriga lånevillkor. Kvittot skall dessutom innehålla uppgifter om pantens art och de pantsatta föremålens antal samt vid behov deras mått och vikt.

Varje pantlåneinrättning skall föra ett register över de uppgifter som nämns i 1 mom. I registret skall dessutom antecknas låntagarens namn, hemadress och personbeteckning samt, om pantkvittot endast får överlåtas till en namngiven person, anteckning också om detta samt om en eventuell överlåtelse av pantkvittot.

En pantlåneinrättning får inte på förhand uppbära ränta eller någon annan kreditkostnadsersättning.

Ett penninglån mot pant får inte förfalla till betalning tidigare än fyra månader efter den dag då lånet gavs. Den som innehar pantkvittot har rätt att lösa ut panten innan lånet förfaller genom att betala lånekapitalet, räntan och andra överenskomna kreditkostnader.

Innehavaren av pantkvittot kan avtala med pantlåneinrättningen om förnyande av lånet.

Pantlåneinrättningen får inte lämna ut en pant, om inte den som innehar pantkvittot styrker sin identitet.

Vad som stadgas i 10 kap. 2 § handelsbalken tillämpas inte på försäljning av en pant som innehas av en pantlåneinrättning.

Har i pant givits aktier som medför rätt till besittning av en lägenhet som enbart eller huvudsakligen är avsedd att användas av låntagaren som bostad, skall låntagaren underrättas om att lånet har förfallit till betalning. Av denna underrättelse skall framgå att panten säljs, om inte lånet betalas genom att lånekapitalet, räntan och annan avtalad kreditkostnadsersättning betalas inom två månader efter anmälan.

Om en pant inte löses ut senast den dag då lånet förfaller till betalning, har pantlåneinrättningen rätt att vidta åtgärder för försäljning av panten. Inrättningen skall sälja panten på offentlig auktion. Aktier som nämns i 21 § 2 mom. skall dock på yrkande av låntagaren eller om de ägs av någon annan än låntagaren, på yrkande av ägaren säljas med anlitande av en fastighetsförmedlare.

Pantlåneinrättningen får inte sälja en pant tidigare än en månad efter lånets förfallodag eller, i det fall som avses 21 § 2 mom., efter anmälan. Utan samtycke av den som innehar pantkvittot får panten säljas senare än fyra månader från lånets förfallodag endast om det med hänsyn till säsongvariationer eller andra omständigheter som påverkar pantens försäljningspris finns grundad anledning till detta. Också i detta fall skall panten säljas inom ett år från förfallodagen.

Så länge panten är osåld har pantkvittots innehavare rätt att lösa ut den genom att till inrättningen betala lånekapitalet, räntorna och annan avtalad kreditkostnadsersättning samt ersättning för kostnader som beror på försäljningsåtgärder. Ränta får inte uppbäras för längre tid än fyra månader från förfallodagen.

Guld- och silverföremål vilkas metallvärde lätt kan fastställas får inte säljas under detta.

Värdepapper som noteras på fondbörsen får utan hinder av 22 § 1 mom. säljas genom börsens förmedling. Värdepapper för vilka de offentliga kurserna regelbundet fastställs av värdepappersförmedlare eller sammanslutning av värdepappersförmedlare får på motsvarande sätt säljas med anlitande av värdepappersförmedlare eller en sådan sammanslutning.

Då värdepapper som avses i 1 mom. säljs på auktion, får detta inte ske till ett pris som understiger den köpkurs som har noterats närmast före försäljningen.

Har överskott uppkommit vid försäljning av pant, skall pantlåneinrättningen underrätta låntagaren samt, om någon annan än låntagaren har anmält att pantkvittot förkommit, även den som gjort anmälan.

Pantlåneinrättningen skall betala överskottet till innehavaren av pantkvittot eller till den som enligt 27 § får lösa ut panten. Yrkande om betalning av överskottet skall framställas inom ett år från försäljningsdagen. Sker detta inte, har pantlåneinrättningen rätt till överskottet.

Genom förordning kan stadgas att 1 mom. inte skall tillämpas, om överskottet är mindre än det belopp som fastställs i den.

Har pantkvittot förkommit, skall den som förlorat det utan dröjsmål meddela pantlåneinrättningen detta samt när och hur kvittot har förkommit.

Pantlåneinrättningen skall föra en särskild förteckning över pantkvitton som enligt anmälan har förkommit. Förteckningen skall visas för den som styrker sin identitet.

Är den som anmäler att ett pantkvitto förkommit någon annan än låntagaren, skall låntagaren underrättas om att denna anmälan har gjorts.

Har låntagaren anmält att pantkvittot förkommit får han, om ingen annan gör anspråk på panten, lösa ut denna sedan lånet förfallit och en månad förflutit från registrering enligt 26 § 2 mom., dock senast två månader efter lånets förfallodag.

Är den som anmält att ett pantkvitto har förkommit någon annan än låntagaren får han, om ingen annan åberopar rätt till panten, lösa ut denna sedan två månader förflutit från förfallodagen eller, om anmälan som avses i 26 § 3 mom. har gjorts efter förfallodagen, två månader efter anmälan.

Finns det grundad anledning att misstänka att en sak som erbjudits som pant har stulits eller att pantsättaren annars olovligen fått saken i sin besittning, skall pantlåneinrättningen omedelbart anmäla detta till förundersökningsmyndigheten. På samma sätt skall förfaras om det finns grundad anledning att anta om pantkvittots innehavare eller den som enligt 27 § anmäler att kvittot förkommit, svikligen och utan laglig rätt kräver att få lösa ut panten.

Panterna skall vara försäkrade mot skador på ett betryggande sätt.

Stadgandena i 12 kap. 7 § lagen om aktiebolag gäller inte pantlåneinrättningar.

Finansministeriet beviljar pantlåneinrättningarna de tillstånd som avses i 2 kap. 1 § 2 mom. och 8 kap. 4 § 1 mom. lagen om aktiebolag.

I en pantlåneinrättnings firma skall ordet pant ingå.

Underrättelse som avses i 21 § 2 mom. och 26 § 3 mom. anses ha skett då ett meddelande har skickats som rekommenderat brev under den adress som låntagaren har uppgivit eller som pantlåneinrättningen annars känner till.

Styrelsemedlemmarna och suppleanterna i en pantlåneinrättning, verkställande direktören och vice verkställande direktören, en filialföreståndare, revisorerna och de anställda är skyldiga att hemlighålla vad de i sin verksamhet fått veta om en kunds eller någon annans enskilda förhållanden, ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemlighet. Uppgifter som skall hemlighållas får inte heller lämnas till bolagsstämman eller till en aktieägare.

En pantlåneinrättning får lämna upplysningar som avses i 1 mom. endast till åklagar- och polismyndigheterna för utredande av brott samt till sådana myndigheter som enligt lag annars har rätt att få uppgifter av detta slag.

Pantlåneinrättningarna skall i den omfattning som bankinspektionen bestämmer tillställa denna de villkor som används vid avtal mellan inrättningen och dess kunder.

Om bankinspektionen konstaterar att pantlåneinrättningen i användningen av avtalsvillkor handlar i strid med stadgandena i konsumentskyddslagen (38/78), skall den begära ett utlåtande av konsumentombudsmannen.

Bankinspektionen kan förbjuda användningen av ett avtalsvillkor, om avtalsvillkoret inte hör till pantlånerörelsen eller om det med beaktande av parternas ställning och förhållanden skall anses vara oskäligt för kunden.

Användningen av avtalsvillkor utgående från konsumentskyddet övervakas även av konsumentombudsmannen.

En pantlåneinrättnings grundare, en styrelsemedlem eller suppleant, verkställande direktören och vice verkställande direktören samt en anställd är skyldig att ersätta skada som han i sin verksamhet uppsåtligen eller av vållande har orsakat låntagaren, innehavaren av ett pantkvitto eller någon annan genom att bryta mot denna lag, bolagsordningen eller reglementet.

Pantlåneinrättningens revisor är skadeståndsskyldig enligt de grunder som stadgas i 1 mom. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av vållande orsakats inrättningen av hans biträde. Om en revisionssammanslutning är revisor, ansvarar denna samt den som är huvudansvarig för revisionen för skadan.

Om jämkning av skadestånd samt fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera skadeståndsskyldiga gäller 2 och 6 kap. skadeståndslagen (412/74).

Den som

skall, om inte strängare straff stadgas i någon annan lag, för pantlånebrott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som

skall, om inte gärningen är ringa eller strängare straff stadgas i någon annan lag, för pantlåneförseelse dömas till böter.

För pantlåneförseelse kan också dömas en medlem eller suppleant i pantlåneinrättningens styrelse, verkställande direktören eller vice verkställande direktören eller en anställd, om han uppsåtligen lämnar myndigheterna en oriktig eller vilseledande uppgift om inrättningen eller någon kund. Detsamma gäller en revisor hos pantlåneinrättningen som uppsåtligen lämnar en oriktig uppgift eller försummar att göra anmärkning eller anmälan om någon brist eller något missbruk som han har observerat.

Har genom brott eller förseelse som nämns i denna lag endast någon enskilds rätt blivit kränkt, får allmänna åklagare inte väcka åtal, om inte målsäganden har anmält brottet till åtal.

Har en pantlåneinrättning i sin verksamhet inte iakttagit denna lag eller föreskrifter som meddelas med stöd av den eller inrättningens bolagsordning eller reglemente, kan bankinspektionen vid vite ålägga inrättningen att fullgöra sin skyldighet.

Länsstyrelsen i det län där pantlåneinrättningen har sin hemort dömer ut vitet.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.