308/2006

Denna lag gäller utövande av inkvarteringsverksamhet och förplägnadsverksamhet.

I denna lag avses med

Med förplägnadsverksamhet avses i denna lag också servering av mat eller dryck endast till personalen vid en sammanslutning, stiftelse eller inrättning eller till någon annan begränsad personkrets ( personalrestaurang ). På personalrestauranger tillämpas dock inte 3 och 4 §.

När det gäller ordnande av offentliga tillställningar i inkvarterings- och förplägnadsrörelser tillämpas lagen om sammankomster (530/1999) , om tillställningarna inte hör till rörelsens normala verksamhet.

I fråga om hemlighållande och utlämnande av personuppgifter tillämpas lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) , om inte något annat föreskrivs i denna lag. Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan dataskyddsförordningen , och i dataskyddslagen (1050/2018) . (14.12.2018/1126)

Bestämmelser om skyldighet att göra anmälan till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten finns i hälsoskyddslagen (763/1994) . Bestämmelser om godkännandeförfarandet för livsmedelslokaler finns i livsmedelslagen.

Denna lag tillämpas inte på

3 § har upphävts genom L 28.12.2017/1103 .

3 a § gällde temporärt 30.3.2020–31.5.2020 genom L 153/2020, 9.3.2021–28.3.2021 genom L 184/2021 och 29.3.2021–18.4.2021 genom L 257/2021.

4 § har upphävts genom L 28.12.2017/1103 .

En utövare av inkvarterings- och förplägnadsverksamhet och rörelsens personal har rätt att vägra en person tillträde till rörelsen, om det finns grundad anledning till detta av skäl som hänför sig till upprätthållandet av ordningen eller rörelsens verksamhetsidé. Verksamhetsutövaren och rörelsens personal har också rätt att vägra servera en kund mat eller dryck och vid behov avlägsna en kund som stör andra kunder eller annars orsakar störningar i rörelsen eller inte uppfyller de villkor som ställts för tillträde. Bestämmelser om förbud mot diskriminering finns i 8 § i diskrimineringslagen (1325/2014) .

2 mom. har upphävts genom L 21.8.2015/1093 . (21.8.2015/1093)

En utövare av inkvarteringsverksamhet ansvarar för att det görs en anmälan om resanden ( resandeanmälan ). För resande som deltar i en gruppresa kan det göras gemensam resandeanmälan. Av anmälan skall i fråga om utövaren av inkvarteringsverksamhet framgå firma samt företags- och organisationsnummer och inkvarteringsrörelsens besöksadress. I resandeanmälan skall följande uppgifter antecknas ( uppgifter om resande ):

Dessutom kan resanden i resandeanmälan uppge om inkvarteringen hänför sig till fritid, arbete, möte eller något annat.

Bestämmelserna i 1 mom. 1 och 3 punkten gäller också sådana i 1 § 2 mom. 10 punkten avsedda ledare för en gruppresa som företräder researrangören.

Bestämmelserna i 1 mom. 4 punkten gäller inte resande som är bosatta i Finland. Bestämmelserna i 1 mom. 5 punkten gäller inte nordiska medborgare eller resande som är bosatta i Finland.

Resanden skall med sin underskrift styrka uppgifterna om resanden i resandeanmälan. Ledaren för en gruppresa kan dock på de resandes vägnar som deltar i gruppresan underteckna en gemensam resandeanmälan enligt 1 mom. De personer som avses i 1 mom. 2 punkten behöver inte underteckna resandeanmälan.

En utövare av inkvarteringsverksamhet eller rörelsens personal skall i samband med inkvarteringen kontrollera resandens identitet genom resedokumentet eller på något annat tillförlitligt sätt eller, om en gemensam resandeanmälan enligt 1 mom. har gjorts, enbart identiteten för ledaren för gruppresan. Detta moment gäller inte resande som är bosatta i Finland eller personer som avses i 1 mom. 2 punkten.

En utövare av inkvarteringsverksamhet kan med hjälp av automatisk databehandling eller manuellt föra ett register över de uppgifter om resande som avses i 6 § 1 och 2 mom. ( resanderegister ). Uppgifterna om resande och resanderegistret används för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt för att förebygga och utreda brott och för att sammanställa statistik.

En utövare av inkvarteringsverksamhet får använda uppgifter om resande och resanderegister för kundservice och direktmarknadsföring. Bestämmelser om den registrerades rätt att invända mot behandling av personuppgifter finns i dataskyddsförordningen. (14.12.2018/1126)

En utövare av inkvarteringsverksamhet skall utan hinder av bestämmelserna om sekretess i fråga om utlänningar utan dröjsmål tillställa polisinrättningen i det härad inom vars verksamhetsområde verksamhetsutövarens inkvarteringsrörelse är belägen de uppgifter om resande som avses i 6 § 1 mom. Uppgifterna om resande kan också förmedlas elektroniskt till polisinrättningen.

Polisen har rätt att av utövaren av inkvarteringsverksamhet få uppgifter om resande enligt 6 § 1 mom. också i fråga om andra resande än sådana som avses i 1 mom., om uppgifterna behövs för tjänsteuppdrag.

Utövaren av inkvarteringsverksamhet ska förvara resandeanmälningarna och uppgifterna om resande i ett års tid från den dag då resandeanmälningarna undertecknades. Efter det ska de förstöras. I resanderegistret ska uppgifterna om resande förvaras i ett års tid från det att de infördes. Efter det ska de utplånas. I fråga om radering av sådana uppgifter i registret som används för kundservice och direktmarknadsföring tillämpas dock dataskyddsförordningen. (14.12.2018/1126)

En utövare av inkvarteringsverksamhet och polisen skall utan hinder av bestämmelserna om sekretess på begäran lämna behövliga uppgifter om resande som avses i 6 § 1 mom. till

Det som i 6–9 § bestäms om utövare av inkvarteringsverksamhet gäller också dem som driver i 18 § i lagen om friluftsliv (606/1973) avsedda campingplatser och andra för liknande inkvartering avsedda områden.

Det som i 6 § bestäms om resande, makar och minderåriga barn som följer med resande gäller också personer som i syfte att få inkvartering anländer till områden som avses i 18 § i lagen om friluftsliv. Det som bestäms i 6 § 3 mom. skall tillämpas på motsvarande sätt.

Polisinrättningarna i häradet utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag inom sitt verksamhetsområde.

Om en utövare av inkvarteringsverksamhet åsidosätter en skyldighet enligt 6 § 1 mom. eller 8 eller 9 §, ska polisinrättningen efter att ha fått kännedom om saken ålägga utövaren att fullgöra sin skyldighet inom utsatt tid.

Om ett åläggande som meddelats med stöd av 1 mom. inte har iakttagits, kan polisinrättningen meddela ett nytt åläggande och förena det med vite. Bestämmelser om vite finns i viteslagen (1113/1990) .

Om utövandet av inkvarterings- och förplägnadsverksamhet har medfört oskäliga olägenheter för boendemiljön eller allvarliga störningar i den allmänna ordningen och säkerheten, kan polisinrättningen ge verksamhetsutövaren en varning. Om verksamhetsutövaren trots varningen inte rättar sitt förfarande, kan polisinrättningen begränsa rörelsens öppettid eller för viss tid förbjuda utövandet av verksamheten helt eller delvis. Verksamhetsförbudet får inte gälla längre än i tre månader.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter sitt i 6 § 1 mom. föreskrivna ansvar för att det görs en resandeanmälan ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för förseelse mot bestämmelserna om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet dömas till böter.

Bestämmelser om straff för diskriminering finns i 11 kap. 9 § i strafflagen (39/1889) .

Bestämmelser om straff för dataskyddsbrott finns i 38 kap. 9 § i strafflagen. (14.12.2018/1126)

Den som bryter mot ett åläggande som meddelats med stöd av denna lag och som förenats med vite får inte dömas till straff för samma gärning.

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) . Bestämmelser om sökande av ändring i beslut som gäller föreläggande och utdömande av vite finns i viteslagen. (13.6.2024/361)

Ett i denna lag avsett beslut om begränsning av öppettiden och om verksamhetsförbud för viss tid ska iakttas även om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Besvärsmyndigheten ska behandla ett ärende som gäller verksamhetsförbud för viss tid skyndsamt.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.

Genom denna lag upphävs förordningen av den 19 april 1991 om inkvarterings- och förplägnadsrörelser (727/1991) jämte ändringar.