578/2005

I denna lag föreskrivs om passerande av riksgränsen och om övervakning av riksgränsen och de passerande samt om gränsbevakningsväsendets och gränsbevakningsmännens uppgifter och befogenheter.

Lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning (577/2005) innehåller bestämmelser om ordnandet av Gränsbevakningsväsendets förvaltning, utbildning och forskningsverksamhet samt om Gränsbevakningsväsendets tjänster och om särskilda rättigheter och skyldigheter för Gränsbevakningsväsendets tjänstemän. Bestämmelser om behandlingen av personuppgifter och om rätten att få och lämna ut uppgifter i Gränsbevakningsväsendets verksamhet finns i denna lag, i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet (639/2019) , i sjöräddningslagen (1145/2001) samt annanstans i lag. Bestämmelser om Gränsbevakningsväsendets uppgifter vid brottsbekämpning finns i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet (108/2018) . Bestämmelser om samarbetet mellan polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet finns också i lagen om samarbete mellan polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet (687/2009) . (10.5.2019/642)

Bestämmelser om inre gräns, yttre gräns, gränsövergångsställe, gränskontroll, gränsövervakning och in- och utresekontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), nedan kodexen om Schengengränserna . I denna lag föreskrivs det om de nationella uppgifter och befogenheter som följer av den förordningen och om beslutsordningen vid gränsbevakningsväsendet. (28.6.2017/425)

I denna lag avses med

Gränsbevakningsväsendets uppgift är att upprätthålla gränssäkerheten. Gränsbevakningsväsendet samarbetar med andra myndigheter samt med organisationer och invånare för att upprätthålla gränssäkerheten. Gränsbevakningsväsendet ansvarar för samarbetet med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och sköter det internationella samarbete som gränsbevakningsväsendets uppgifter omfattar. (8.9.2017/619)

I samarbete med andra myndigheter utför gränsbevakningsväsendet tillsynsuppgifter som anges särskilt samt vidtar åtgärder för förebyggande, avslöjande och utredning av brott samt förande av brott till åtalsprövning.

Gränsbevakningsväsendet utför polis- och tulluppgifter, efterspanings- och räddningsuppgifter och prehospital akutsjukvård samt deltar i det militära försvaret. Bestämmelser om gränsbevakningsväsendets uppgifter inom området för sjöräddningstjänsten finns i sjöräddningslagen.

Gränsbevakningsväsendet verkar där det är motiverat för upprätthållande av gränsordningen och gränssäkerheten, genomförande av gränskontroll och utförande av sådana uppgifter med anknytning till det militära försvaret som ankommer på gränsbevakningsväsendet, samt på havsområdet och inom den ekonomiska zon som avses i lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004) . Gränsbevakningsväsendet verkar på andra platser endast om det behövs för att slutföra en lagstadgad uppgift, ge handräckning eller ge assistans till en annan finsk myndighet.

Gränsbevakningsväsendet deltar i samarbete som avses i kapitel 5 i rådets beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet ( Prümsamarbete ) och samarbete som avses i rådets beslut 2008/617/RIF om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper ( Atlassamarbete ).

Gränsbevakningsväsendet ska utföra sina uppgifter effektivt och ändamålsenligt. När förhållandena kräver det ska uppgifterna ställas i viktighetsordning.

Uppgifterna ska utföras sakligt och opartiskt samt med främjande av likabehandling och försonlighet. Gränsbevakningsväsendet ska i första hand genom råd, uppmaningar och befallningar sträva efter att upprätthålla gränssäkerheten.

Åtgärderna ska kunna försvaras i förhållande till hur viktigt, farligt och brådskande uppdraget är, det mål som eftersträvas samt uppträdande, ålder, hälsa och andra motsvarande omständigheter som gäller den person som är föremål för åtgärden och övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen.

Man får inte ingripa i någons rättigheter i större utsträckning och ingen får orsakas större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för att utföra uppdraget.

Befogenheter får utövas endast i föreskrivna syften.

Grunderna för en frihetsbegränsande åtgärd ska meddelas den som är föremål för åtgärden eller hans eller hennes företrädare så snart detta är möjligt med beaktande av personens tillstånd och övriga omständigheter.

Om inte något annat föreskrivs i lag har också en person som utsätts för andra än frihetsbegränsande åtgärder eller en företrädare för denne rätt att bli informerad om grunderna för en åtgärd så snart detta är möjligt utan att åtgärden äventyras.

En gränsbevakningsman ska vid tjänsteutövning medföra ett tjänstetecken enligt 24 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning. En gränsbevakningsman ska vid behov presentera sig som gränsbevakningsman för den som är föremål för en åtgärd och på begäran visa upp sitt tjänstetecken, om presentationen eller uppvisandet kan ske utan att åtgärden äventyras.

Gränsbevakningsväsendet ska se till att en gränsbevakningsman som har utfört ett tjänsteuppdrag vid behov kan identifieras.

En gränsbevakningsman har rätt att avstå från en åtgärd, om slutförandet av den kunde medföra följder som är oskäliga med hänsyn till det resultat som eftersträvas.

Den som begärt en åtgärd av Gränsbevakningsväsendet och vars omedelbara rättigheter ärendet gäller, har rätt att få veta grunden för att Gränsbevakningsväsendet avstår från åtgärden.

I polisuppgifter iakttas principerna i polislagen (872/2011) och i andra lagar som gäller polisens uppgifter. I tulluppgifter iakttas principerna i tullagen (304/2016) och lagen om brottsbekämpning inom Tullen (623/2015) samt i andra lagar som gäller tullövervakning. I förundersökningsuppgifter iakttas principerna i förundersökningslagen (805/2011) , tvångsmedelslagen (806/2011) och lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet samt i andra lagar som gäller förundersökningsmyndighetens uppgifter.

En gränsbevakningsman ska respektera de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, och när han eller hon utövar sina befogenheter välja det motiverbara alternativ som bäst tillgodoser dessa rättigheter.

Bestämmelser om hamnar, järnvägsstationer och andra platser eller områden som fungerar som gränsövergångsställen och om gränsövergångsställenas öppettider samt om fördelningen av in- och utresekontrolluppgifter mellan gränsbevakningsväsendet, polisen och Tullen på olika gränsövergångsställen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Inrikesministeriet ska se till att den förteckning över gränsövergångsställen som avses i artikel 5.1 andra stycket och artikel 39.1 b i kodexen om Schengengränserna lämnas till Europeiska kommissionen. (28.6.2017/425)

Gränsbevakningsväsendet ger en person tillstånd att passera den yttre gränsen på något annat ställe än via ett gränsövergångsställe och vid en annan tidpunkt än under ett gränsövergångsställes fastställda öppettider ( tillstånd att passera gränsen ). Tillstånd att passera gränsen ges om det finns vägande skäl till det och förfarandet inte äventyrar upprätthållandet av gränssäkerheten. Tillståndet kan förenas med villkor som är nödvändiga för upprätthållandet av gränssäkerheten.

Ett tillstånd att passera gränsen kan återkallas eller villkoren för tillståndet ändras, om förhållandena efter det att tillståndet givits förändrats så att förfarandet kan äventyra upprätthållandet av gränssäkerheten.

Ändring får inte sökas genom besvär i ett beslut enligt vilket en ansökan om tillstånd att passera gränsen avslås eller enligt vilket ett tillstånd återkallas eller villkoren för tillståndet ändras.

14 § har upphävts genom L 4.6.2010/478 .

Statsrådet beslutar om sådant tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna som avses i kapitel 2 i avdelning III i kodexen om Schengengränserna. Om ett hot som riktas mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan emellertid förutsätter omedelbara åtgärder i ett ärende, beslutar inrikesministeriet om de behövliga åtgärderna innan frågan avgörs av statsrådet.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om hur en fråga som gäller återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna utan dröjsmål ska behandlas hos polisen, Tullen och gränsbevakningsväsendet samt om hur meddelanden och rapporter ska lämnas och om hur samråd ska ske.

Statsrådets allmänna sammanträde fattar beslut om framställning av begäran till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån om en snabb gränsinsats som avses i artikel 37.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624, nedan gräns- och kustbevakningsförordningen . Om ett hot som riktas mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan emellertid ovillkorligen förutsätter att begäran framställs utan dröjsmål, får begäran framställas av inrikesministern innan frågan avgörs av statsrådets allmänna sammanträde.

Statsrådets allmänna sammanträde fattar beslut om åtgärder när Finland tar emot bistånd som avses i artikel 42 i gräns- och kustbevakningsförordningen i en situation som kräver brådskande insatser vid den yttre gränsen.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om beslutsfattande tillämpas om inte något annat följer av lagen om beslutsfattande om internationellt bistånd, samverkan eller annan internationell verksamhet (418/2017) . (29.12.2022/1311)

Inrikesministeriet beslutar om inrikesförvaltningens myndigheters årliga deltagande i den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrkas verksamhet.

Gränsbevakningsväsendet samordnar genomförandet av Europas integrerade gränsförvaltning i Finland och Finlands deltagande i Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns verksamhet.

Gränsbevakningsväsendet beslutar om sitt deltagande i andra insatser hos Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån än de som avses i 1 mom. samt inom sitt ansvarsområde om lämnande av eller begäran om i gräns- och kustbevakningsförordningen avsett tekniskt eller operativt bistånd.

Staben för gränsbevakningsväsendet är den nationella kontaktpunkt som avses i artikel 13 i gräns- och kustbevakningsförordningen och upprätthåller den nationella samordningscentral som avses i artikel 21 i den förordningen.

Vad som i 3 mom. föreskrivs om beslutsfattande tillämpas om inte något annat följer av lagen om beslutsfattande om internationellt bistånd, samverkan eller annan internationell verksamhet. (29.12.2022/1311)

Gränsbevakningsväsendet beslutar om sitt deltagande i andra än i 15 b § avsedda internationella uppdrag. (8.9.2017/619)

Chefen för gränsbevakningsväsendet beslutar om gränsbevakningsväsendets deltagande i Prümsamarbete och Atlassamarbete.

Det som föreskrivs om beslutsfattande i 1 och 2 mom. tillämpas om inte något annat följer av lagen om beslutsfattande om internationellt bistånd, samverkan eller annan internationell verksamhet. (29.12.2022/1311)

För tekniskt eller operativt bistånd som gränsbevakningsväsendet lämnar i samband med ett internationellt uppdrag får en avgift tas ut till ett belopp som är lägre än det självkostnadsvärde som avses i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) och som motsvarar de merkostnader som biståndet medför för gränsbevakningsväsendet.

Gränsbevakningsväsendet är ansvarig myndighet när Finland tar emot bistånd för att upprätthålla gränssäkerheten ( gränssäkerhetsbistånd ) som en del av genomförandet av artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen eller artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller av en annan stat i en situation där åtgärder enligt gräns- och kustbevakningsförordningen inte blir tillämpliga.

Gränsbevakningsväsendet kan lämna gränssäkerhetsbistånd till en medlemsstat i Europeiska unionen som en del av genomförandet av artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen eller artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller till en annan stat i en situation där åtgärder enligt gräns- och kustbevakningsförordningen inte blir tillämpliga.

Inrikesministeriet beslutar om begäran om gränssäkerhetsbistånd av en annan stat och om lämnande av gränssäkerhetsbistånd till en annan stat om något annat inte följer av lagen om beslutsfattande om internationellt bistånd, samverkan eller annan internationell verksamhet. Bestämmelser om beslutsfattandet om begäran om eller lämnande av gränssäkerhetsbistånd i anslutning till genomförandet av 42.7 i fördraget om Europeiska unionen eller artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt finns i lagen om beslutsfattande om internationellt bistånd, samverkan eller annan internationell verksamhet.

Statsrådet kan besluta att ett gränsövergångsställe ska stängas eller att gränsövergångstrafiken ska begränsas för viss tid eller tills vidare, om stängningen eller begränsningen är nödvändig för att avvärja ett allvarligt hot som riktas mot den allmänna ordningen, den nationella säkerheten eller folkhälsan. Inrikesministeriet beslutar om behövliga omedelbara åtgärder i brådskande situationer innan frågan avgörs av statsrådet. Inrikesministeriet ska lägga fram sitt beslut vid statsrådets allmänna sammanträde utan dröjsmål.

Statsrådet kan besluta att ansökan om internationellt skydd ska koncentreras till ett eller flera gränsövergångsställen vid riksgränsen i Finland, om det är nödvändigt för att avvärja ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen, den nationella säkerheten eller folkhälsan och om det är fråga om

Om statsrådet har fattat ett beslut enligt 2 mom., får internationellt skydd sökas vid riksgränsen i Finland endast vid ett sådant gränsövergångsställe till vilket ansökan om internationellt skydd har koncentrerats. Undantag från detta kan göras i enskilda fall med beaktande av rättigheterna för barn, personer med funktionsnedsättning och andra särskilt utsatta personer.

Gränsövergångsställen får inte stängas, gränsövergångstrafiken får inte begränsas och ansökan om internationellt skydd får inte koncentreras i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att avvärja ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen, den nationella säkerheten eller folkhälsan. Beslutet ska upphävas när det inte längre är nödvändigt för att avvärja nämnda hot. Inrikesministeriet ska i tillräcklig omfattning informera om ett sådant beslut som avses i denna paragraf.

Åtgärderna enligt denna paragraf får inte utgöra ett hinder för finska medborgares rätt att komma in i landet eller vars och ens rätt att lämna landet eller kränka rättigheterna för personer som omfattas av Europeiska unionens lagstiftning om fri rörlighet eller vars och ens rätt till internationellt skydd.

Närmare bestämmelser om hur en fråga som avses i denna paragraf ska behandlas utan dröjsmål hos polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Gränsbevakningsväsendet är den ledande gränskontrollmyndigheten och samordnar verksamheten vid andra myndigheter som deltar i gränskontroll av persontrafik.

Gränsbevakningsväsendet är den nationella Etias-enhet som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226.

Ändring i ett beslut som den nationella Etias-enheten fattat med stöd av artikel 36, 37, 40 eller 41 i den förordning som nämns i 1 mom. får sökas genom besvär. Om ett resetillstånd har återkallats på sökandens begäran enligt artikel 41.8 i den förordningen, får ändring i beslutet dock inte sökas genom besvär. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) .

Bestämmelser om behandlingen av personuppgifter vid den nationella Etias-enheten finns i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet.

18 § har upphävts genom L 4.6.2010/478 .

19 § har upphävts genom L 4.6.2010/478 .

Gränsbevakningsväsendet kontrollerar förares körskick och fordons trafikduglighet samt iakttagandet av vägtrafiklagen (267/1981) vid gränsövergångsställena. Gränsbevakningsväsendet ser även i övrigt till att allmän ordning och säkerhet upprätthålls vid gränsövergångsställen, i Gränsbevakningsväsendets lokaler och på områden som är i Gränsbevakningsväsendets besittning när polisen är förhindrad att göra det.

Gränsbevakningsväsendet ska utan dröjsmål meddela polisen om åtgärder som inte är obetydliga och som anknyter till i 1 mom. avsett upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.

I ordningslagen (612/2003) föreskrivs om tillsynen över efterlevnaden av bestämmelser om innehav av farliga föremål och föremål och ämnen som lämpar sig för att skada någon annan samt av bestämmelser om intagande av rusmedel.

På begäran av en polisman som hör till befälet kan Gränsbevakningsväsendet i enskilda fall sköta sådana i 33 § avsedda brådskande polisåtgärder som behövs för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och som polisen inte utan dröjsmål kan sköta.

När en gränsbevakningsman konfronteras med en situation kan han eller hon vidta en åtgärd enligt 1 mom. även utan begäran från polisen, om åtgärden inte kan uppskjutas utan att hälsa eller egendom äventyras. Polisen ska utan dröjsmål underrättas om åtgärden. En gränsbevakningsman ska på en polismans begäran avstå från att utföra en åtgärd eller avbryta en påbörjad åtgärd.

Om en sampatrullering mellan en gränsbevakningsman och en polisman har planerats på förhand och ska anses som ändamålsenlig, får gränsbevakningsmannen utföra nödvändiga polisåtgärder på patrulleringsområdet under ledning av polisen i uppgifter som syftar till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Gränsbevakningsväsendet kan på begäran av en polisman som tillhör befälet tillhandahålla utrustning, personalresurser och särskilda sakkunnigtjänster för polisens bruk, om det på grund av ett särskilt hot är nödvändigt i syfte att avvärja ett brott som är avsett att begås i terroristiskt syfte, att gripa en farlig person, att skingra en folkmassa som genom att obehörigen samlas äventyrar allmän ordning och säkerhet eller utgör hinder för trafiken eller att skydda mot brott och störande beteende.

Lagen om sjöfartsskydd på vissa fartyg och i hamnar som betjänar dem och om tillsyn över skyddet (485/2004) , nedan lagen om sjöfartsskydd , innehåller bestämmelser om gränsbevakningsväsendets uppgifter när det gäller att avvärja hot mot sjösäkerheten. (4.6.2010/478)

Bestämmelser om handräckning finns i 77 och 77 a–77 i §. (20.5.2022/343)

Gränsbevakningsväsendet kan för statens räkning genomföra en transport, där beredskap för särskilda skyddsåtgärder krävs för att garantera en säker transport.

Gränsbevakningsväsendet kan vid behov utse en gränsbevakningsman som genomgått specialutbildning enligt förordning av inrikesministeriet ( säkerhetsman ) att garantera säkerheten för statsledningen och vid statsbesök samt för gränsbevakningsväsendets tjänstemän och personer som är gäster hos eller transporteras av gränsbevakningsväsendet och som behöver särskilt skydd, eller för att skydda särskilda tillgångars immunitet.

Vid sidan av Tullen sköter också gränsbevakningsväsendet tullövervakning och därmed sammanhängande förberedande tullåtgärder vid riksgränsen och vid de gränsövergångsställen där Tullen inte har ordnat tullövervakning.

På begäran av Tullen kan gränsbevakningsväsendet sköta tullövervakning som avser personers in- och utresa även vid ett gränsövergångsställe där Tullen i övrigt sköter tullövervakningen. En gränsbevakningsman kan på en tullmans begäran delta i genomförandet av en enskild tullåtgärd.

Gränsbevakningsväsendet övervakar med avseende på till Finland ankommande och från Finland avgående fartyg verkställandet av internationella förpliktelser som är bindande för Finland, av beslut som antagits med stöd av artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen, av förordningar som antagits med stöd av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, av förordningar som utfärdats med stöd av lagen om uppfyllande av vissa förpliktelser som grundar sig på Finlands medlemskap i Förenta Nationerna och Europeiska unionen (659/1967) eller av frysningsbeslut som meddelats med stöd av lagen om frysning av tillgångar i syfte att bekämpa terrorism (325/2013) .

Gränsbevakningsväsendet deltar i rikets försvar och ger i detta syfte sin personal och de värnpliktiga som förordnats till gränsbevakningsväsendet samt de kvinnor som antagits för att fullgöra frivillig militärtjänst militärutbildning samt upprätthåller och utvecklar försvarsberedskapen i samarbete med försvarsmakten.

Om försvarsberedskapen kräver det, kan gränstrupperna eller delar av dem genom förordning av republikens president anslutas till försvarsmakten.

Bestämmelser om gränsbevakningsväsendets deltagande i den frivilliga försvarsutbildningen och i annan frivilligverksamhet finns i lagen om frivilligt försvar (556/2007) . (11.5.2007/557)

Utöver vad som bestäms i sjöräddningslagen deltar gränsbevakningsväsendet genom att tillhandahålla utrustning, personalresurser och sakkunnigtjänster i annan räddningsverksamhet samt i efterspaning av personer som gått vilse i terrängen eller som där annars är i behov av akut hjälp, om detta kan anses nödvändigt med hänsyn till olyckans eller nödlägets omfattning eller speciella natur.

Gränsbevakningsväsendet kan sköta en brådskande sjuktransport, om ingen myndighet som ansvarar för sjuktransporter eller näringsidkare som tillhandahåller sjuktransportservice kan sköta transporten utan att räddningen äventyras.

Gränsbevakningsväsendet kan delta i sådan prehospital akutsjukvård som avses i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) enligt vad som särskilt avtalas. (19.9.2014/749)

Bestämmelserna i 2 kap. 4 § 1 och 2 mom. i polislagen om genomsökning för att få tag på en person som ska hämtas till polisundersökning, om avspärrning av platser och områden för att trygga polisundersökning i 2 kap. 8 § 1 och 4 mom. i den lagen och om polisundersökning i 6 kap. i samma lag ska iakttas vid gränsbevakningsväsendets utredning av förutsättningarna för en utlännings inresa, vistelse i landet och utresa och för avlägsnande av en utlänning ur landet. Detsamma gäller även utredning av en sådan gränstilldragelse som avses i överenskommelsen angående ordningen på gränsen mellan Finland och Sovjetunionen och ordningen för utredning av gränstilldragelser (FördrS 32/1960). (29.6.2016/503)

Den person som är föremål för undersökningen är skyldig att vara närvarande vid undersökningen högst 12 timmar åt gången.

Vad som i 2 kap. 4 § 2 mom., 6 kap. 3 § 2 mom. och 6 kap. 4 § 2 mom. i polislagen föreskrivs om polismän som hör till befälet tillämpas vid gränsbevakningsväsendet på gränsbevakningsmän med minst löjtnants grad.

Utöver vad som föreskrivs i denna eller någon annan lag har en gränsbevakningsman, för att genomföra gränskontroller enligt kodexen om Schengengränserna, rätt att utan brottsmisstanke (19.9.2014/749)

Den som ska kontrolleras ska på uppmaning av en gränsbevakningsman infinna sig för in- eller utresekontroll med sina saker och sitt fordon på den plats som anvisats honom eller henne.

Den gränsbevakningsman som tjänstgör som chef vid ett gränsövergångsställe eller en gränsbevakningsman med minst löjtnants grad beslutar om hindrandet av den som ska kontrolleras från att avlägsna sig samt om tillfälligt omhändertagande av föremål och fordon enligt 1 mom. 1 och 2 punkten medan in- eller utresekontrollen genomförs. I brådskande fall kan den gränsbevakningsman som genomför in- eller utresekontrollen hindra den som ska kontrolleras från att avlägsna sig samt omhänderta föremål och fordon. Gränsbevakningsmannen ska i sådana fall utan dröjsmål överföra ärendet för avgörande till den gränsbevakningsman som tjänstgör som chef vid gränsövergångsstället eller till en gränsbevakningsman med minst löjtnants grad. (19.9.2014/749)

Att en person som har för avsikt att passera gränsen avstår från att göra det hindrar inte att in- eller utresekontroll genomförs, om den behövs för att utreda identiteten eller försäkra sig om att personen inte medför föremål eller ämnen som han eller hon inte har rätt att inneha eller att föra över gränsen. (19.9.2014/749)

En gränsbevakningsman har rätt att på grundval av kontrollen vidta befogade åtgärder som hör till de uppgifter som ankommer på gränsbevakningsväsendet.

Den gränsbevakningsman som tjänstgör som chef vid ett gränsövergångsställe eller en gränsbevakningsman med minst löjtnants grad beslutar om kroppsvisitation enligt 28 § 1 mom. 9 punkten. En gränsbevakningsman som utför in- eller utresekontroll kan dock besluta om kroppsvisitation som riktas mot en persons ytterkläder eller personens medhavda bagage eller som utförs manuellt eller med en teknisk anordning.

Kroppsvisitationer ska registreras i Gränsbevakningsväsendets personregister. Ett protokoll med en tillräckligt noggrann redogörelse för förrättningens gång ska dessutom upprättas över sådan kroppsvisitation som utförs med stöd av de befogenheter som innehas av den som tjänstgör som chef vid gränsövergångsstället eller av en gränsbevakningsman med minst löjtnants grad. Den som kroppsvisiterats ska på begäran ges en kopia av protokollet.

Med teknisk övervakning avses fortlöpande eller upprepat iakttagande eller fortlöpande eller upprepad avlyssning av fordon, fordonsförare, fotgängare eller allmänheten med hjälp av en teknisk anordning samt automatisk upptagning av ljud eller bild.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att bedriva teknisk övervakning i närheten av riksgränsen, på havsområden, vid havskusten, i luftrummet, på gränsövergångsställen och i deras omedelbara närhet samt på områden som är i Gränsbevakningsväsendets besittning och i deras omedelbara närhet för genomförande av gränskontroller, upprätthållande av gränssäkerheten och gränsordningen, utförande av tillsynsuppgifter som ankommer på Gränsbevakningsväsendet samt skydd av Gränsbevakningsväsendets verksamhet.

Teknisk övervakning får inte bedrivas mot sådana hemfridsskyddade platser som avses i 24 kap. 11 § i strafflagen (39/1889) eller mot toaletter, omklädningsrum eller andra motsvarande platser, och inte heller mot personalutrymmen eller sådana arbetsrum som anvisats arbetstagare för deras personliga bruk.

Det ges ingen separat information om teknisk övervakning i gränszonen, på havsområden, från havskusten ut mot havet eller i luftrummet. När det gäller annan teknisk övervakning ska information ges genom lämplig skyltning.

Med radioteknisk övervakning avses att med hjälp av någon annan teknisk anordning än radar observera, identifiera, lokalisera, specificera och följa radiofrekventa elektromagnetiska vågor och radioutrustning med hjälp av egenskaperna hos de elektromagnetiska vågorna.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att bedriva radioteknisk övervakning i närheten av riksgränsen, på havsområden, vid havskusten, i luftrummet, på gränsövergångsställen och i deras omedelbara närhet samt på områden som är i Gränsbevakningsväsendets besittning och i deras omedelbara närhet, för att skapa en lägesbild som behövs för gränskontroller, för upprätthållande av gränssäkerheten, för upprätthållande av gränsordningen eller för skydd av Gränsbevakningsväsendets verksamhet.

Gränsbevakningsväsendet har dessutom rätt att bedriva radioteknisk övervakning för att lokalisera en person som befinner sig i uppenbar nöd eller i omedelbar fara.

Chefen för gräns- och sjöavdelningen vid staben för Gränsbevakningsväsendet fattar beslut om radioteknisk övervakning. Beslutet ska vara skriftligt.

Det ges ingen separat information om radioteknisk övervakning.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att för utförande av radioteknisk övervakning behandla förmedlingsuppgifter om också annan radiokommunikation än sådan som är avsedd för allmän mottagning samt lokaliseringsuppgifter. Förmedlingsuppgifter om radiokommunikationen får behandlas endast i den utsträckning uppgifterna är nödvändiga för att den radiotekniska övervakningen ska kunna riktas eller för att övervakningsobjekt ska kunna åtskiljas eller avgränsas. Efter behandlingen ska förmedlingsuppgifterna utplånas eller ges en sådan form att de inte kan kopplas till en enskild fysisk person.

Genom radioteknisk övervakning får det inte inhämtas information om innehållet i andra radiomeddelanden än sådana som är avsedda för allmän mottagning.

På behandlingen av information från radioteknisk övervakning tillämpas lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet.

Om det framgår att radioteknisk övervakning har bedrivits mot något annat område än ett sådant som avses i 29 a § eller mot information som inte får användas för utförande av radioteknisk övervakning, ska upptagningarna och anteckningarna om den information som inhämtats utplånas utan dröjsmål.

Gränsbevakningsväsendet får installera teknisk utrustning för teknisk övervakning och radioteknisk övervakning i gränszonen samt på gränsövergångsställen och i deras omedelbara närhet utan tillstånd av mark- eller vattenområdets ägare eller innehavare. På andra ställen får teknisk utrustning installeras tillfälligt för högst sex månader åt gången utan tillstånd av mark- eller vattenområdets ägare eller innehavare. För skada och olägenhet som orsakas av installationen av den tekniska utrustningen betalas ersättning enligt gängse pris till ägaren eller innehavaren av mark- eller vattenområden.

Transport- och kommunikationsverket ska kontrollera att det tekniska system som används vid radioteknisk övervakning inte på grund av sina egenskaper orsakar skadliga störningar i ett allmänt kommunikationsnäts anordningar eller tjänster.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att mot gängse ersättning av ägaren eller innehavaren till en trafikplats som är gränsövergångsställe få sådana övervakningsutrymmen till sitt förfogande som behövs för in- och utresekontrollen.

En näringsidkare ska senast fyra månader innan gränsövergångstrafik inleds meddela gränsbevakningsväsendet om att trafik kommer att inledas. Nya rutter och turer ska meddelas senast två månader innan trafiken inleds. (19.9.2014/749)

En gränsbevakningsman som tjänstgör som chef vid ett gränsövergångsställe och en gränsbevakningsman med minst löjtnants grad har rätt att för att underlätta gränstrafikens och in- och utresekontrollernas smidighet styra passagerare och trafikmedlens personal i fråga om hur de rör sig genom att ange behövliga leder från trafikmedlet eller den yttre gränsen till den plats där in- och utresekontrollen sker samt genom tidsmässiga begränsningar för vistelse.

För automatisk identifiering av personer som enligt efterlysning som har utfärdats av en behörig myndighet ska delges stämning, gripas, anhållas, tas i förvar, häktas eller tas under observation av myndigheterna har gränsbevakningsväsendet rätt att på ett gränsövergångsställe använda bild- och ljudupptagningar som skapas vid teknisk övervakning.

Utöver vad som föreskrivs annanstans i lag har en gränsbevakningsman rätt att i 20 § avsedda situationer för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet vid gränsövergångsställen, i Gränsbevakningsväsendets lokaler och på områden som är i Gränsbevakningsväsendets besittning

Beslut om i 1 mom. 2 punkten avsett avspärrande eller utrymmande av ett område samt om i 3 punkten avsett tillträde till utrymmen som används för boende av permanent natur ska fattas av en gränsbevakningsman med minst kaptens eller kaptenlöjtnants grad, om detta är möjligt med beaktande av hur brådskande situationen är.

Över de åtgärder som vidtagits med stöd av 1 mom. 3 och 7–9 punkten ska det upprättas protokoll eller göras motsvarande anteckningar i någon annan handling.

Utöver vad som föreskrivs i 32 § och annanstans i lag, har Gränsbevakningsväsendet rätt att i 20 § avsedda situationer för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet vid gränsövergångsställen, i Gränsbevakningsväsendets lokaler och på områden som är i Gränsbevakningsväsendets besittning kortvarigt använda i 25 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet avsedd teknisk avlyssning och i 27 § 1 mom. i den lagen avsedd optisk observation trots bestämmelserna i 2 mom. i de paragraferna, om det är nödvändigt för att Gränsbevakningsväsendets åtgärd tryggt ska kunna vidtas och sådan överhängande fara avvärjas som hotar den persons liv eller hälsa som vidtar åtgärden eller den persons liv eller hälsa som ska gripas eller skyddas.

Beslut om i denna paragraf avsedd teknisk avlyssning och optisk observation fattas av en anhållningsberättigad tjänsteman vid Gränsbevakningsväsendet.

I polisuppdrag för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet enligt 21 § samt för förhindrande av brott som begås i terroristiskt syfte och skötsel av särskilda situationer enligt 22 §, i Prümsamarbete och Atlassamarbete och i sådana uppgifter enligt lagen om sjöfartsskydd som ska skötas av Gränsbevakningsväsendet har en gränsbevakningsman de befogenheter som avses i 2 och 3 kap. i polislagen samt rätt att utföra sådan teknisk avlyssning som avses i 5 kap. 17 § 5 mom. i polislagen och sådan optisk observation som avses i 19 § 5 mom. i det kapitlet, om inte en polisman som hör till befälet eller polisens fältchef begränsar dem.

Vad som i 2 kap. 4 § 2 mom., 6 § 3 mom. och 8 § 2 mom. i polislagen föreskrivs om polismän som hör till befälet tillämpas vid Gränsbevakningsväsendet på gränsbevakningsmän med minst kaptens eller kaptenlöjtnants grad. Beslut om utövande av den i 5 kap. 17 § 5 mom. i polislagen avsedda befogenheten att utföra teknisk avlyssning och den i 19 § 5 mom. i det kapitlet avsedda befogenheten att utföra optisk observation i en situation som avses i 1 mom. fattas av en anhållningsberättigad tjänsteman vid Gränsbevakningsväsendet.

När Gränsbevakningsväsendet i situationer som avses i 32 a § kortvarigt använder i 25 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet avsedd teknisk avlyssning eller i 27 § 1 mom. i den lagen avsedd optisk observation för att Gränsbevakningsväsendets åtgärd tryggt ska kunna vidtas och sådan överhängande fara avvärjas som hotar den persons liv eller hälsa som vidtar åtgärden eller den persons liv eller hälsa som ska gripas eller skyddas, tillämpas dessutom vad som i 3 kap. i den lagen föreskrivs om förutsättningarna och förfarandena för utövandet av befogenheterna i fråga samt om behandlingen av den information som inhämtats med stöd av befogenheterna.

När Gränsbevakningsväsendet i situationer som avses i 33 § använder i 5 kap. 17 § 5 mom. i polislagen avsedd teknisk avlyssning eller i 19 § 5 mom. i det kapitlet avsedd optisk observation för att Gränsbevakningsväsendets åtgärd tryggt ska kunna vidtas och sådan överhängande fara avvärjas som hotar den persons liv eller hälsa som vidtar åtgärden eller den persons liv eller hälsa som ska gripas eller skyddas, tillämpas dessutom vad som i 5 kap. i polislagen föreskrivs om förutsättningarna och förfarandena för utövandet av befogenheterna i fråga samt om behandlingen av den information som inhämtats med stöd av befogenheterna. Vad som i polislagen föreskrivs om anhållningsberättigade tjänstemän, tillämpas på anhållningsberättigade tjänstemän vid Gränsbevakningsväsendet.

Bestämmelser om tillsynen över teknisk avlyssning och optisk observation vid Gränsbevakningsväsendet finns i 62 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet.

I tulluppgifter enligt 24 § har en gränsbevakningsman de befogenheter som avses i 3 kap. och 29 § i tullagen.

Förutsätter en tulluppgift kroppsbesiktning eller annan granskning än granskning av bagage eller ytterkläder utan att förundersökning görs, ska 18 § i tullagen iakttas. Beslut om åtgärden ska fattas av en anhållningsberättigad tjänsteman eller en gränsbevakningsman med minst majors grad.

En gränsbevakningsman som genomgått specialutbildning enligt 23 § 2 mom. får utföra säkerhetsuppgifter som avses i 23 § med de befogenheter som anges i 2 och 3 mom. i denna paragraf om inte en polisman som hör till befälet eller polisens fältchef begränsar dem. Gränsbevakningsväsendet ska på förhand meddela polisen om att säkerhetsuppgifter utförs.

En gränsbevakningsman får spärra av, stänga eller utrymma platser och områden som är i allmänt bruk eller förbjuda eller begränsa vistelse där, om detta är nödvändigt för att utföra en säkerhetsuppgift.

En gränsbevakningsman har rätt att avlägsna en person från en plats, om det utifrån personens hotelser eller övriga uppträdande finns grundad anledning att anta eller utifrån personens tidigare uppträdande är sannolikt att denne kommer att göra sig skyldig till brott mot liv, hälsa eller frihet eller till egendomsbrott. Personen kan gripas om det sannolikt inte räcker att denne avlägsnas från platsen och ett brott inte annars kan förhindras eller en störning eller fara inte annars kan avvärjas. Den som gripits ska utan dröjsmål överlämnas till polisen.

Gränsbevakningsväsendet har vid skötseln av uppgifter enligt 24 a § rätt att vägra ett utländskt fartyg tillträde till Finlands inre territorialvatten. På samma grunder får gränsbevakningsväsendet hindra ett utländskt fartyg som har avgått från finsk hamn att lämna Finlands territorialvatten och ett fartyg under finsk flagg att lämna Finlands territorialvatten eller ekonomiska zon.

Gränsbevakningsväsendet har i sådana uppgifter med anknytning till det militära försvaret som avses i 25 § och som försvarsmakten ger Gränsbevakningsväsendet för att trygga Finlands territorium, befolkningens livsbetingelser och statsledningens handlingsfrihet samt för att försvara den lagliga samhällsordningen rätt att utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag vid behov använda sådan vapenmakt med krigsmateriel som är slagkraftigare än en tjänstemans personliga vapen när ett väpnat angrepp eller ett motsvarande yttre hot riktas mot Finland. Användningen av vapenmakt med krigsmateriel ska vara förenlig med internationella förpliktelser som är bindande för Finland.

Den som fullgör värnplikt eller sådan frivillig militärtjänst som avses i lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor (194/1995) har, när denne anlitas som förstärkning inom Gränsbevakningsväsendets verksamhet så som avses i 30 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning, om det är nödvändigt av grundad anledning som anknyter till upprätthållandet av gränssäkerheten eller på grund av ett behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning, under en gränsbevakningsmans omedelbara uppsikt och tillsyn tillfälligt rätt att

Den som fullgör värnplikt eller frivillig militärtjänst har inte vid utövandet av de befogenheter som avses i 1 mom. rätt att få uppgifter ur de personregister som avses i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet eller ur andra register eller informationssystem som har upprättats för myndighetsändamål.

Bestämmelser om rätten för den som fullgör värnplikt eller frivillig militärtjänst att använda nödvändiga maktmedel under en gränsbevakningsmans uppsikt finns i 35 § 2 mom. i denna lag och bestämmelser om rätten till nödvärn finns i 4 kap. 4 § i strafflagen. Bestämmelser om rätten att använda maktmedel i territorialövervakningsuppdrag finns i territorialövervakningslagen. Bestämmelser om rätten för en militärperson och militär förman att använda maktmedel finns i 23, 23 b och 23 c § i lagen om försvarsmakten (551/2007) .

Beslut om förordnande av den som fullgör värnplikt eller frivillig militärtjänst till en uppgift som förutsätter i 34 d § 1 mom. avsedda befogenheter fattas av chefen för den regionala gränsbevakningsmyndighet vars verksamhetsområde berörs av ärendet. De åtgärder som vidtas samt deras regionala och tidsmässiga utsträckning ska specificeras i beslutet. Åtgärderna får inte överskrida vad som är nödvändigt för att upprätthålla gränssäkerheten eller på grund av ett behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning.

Den som fullgör värnplikt eller frivillig militärtjänst kan förordnas att utföra en uppgift som förutsätter i 34 d § 1 mom. avsedda befogenheter endast om personen har tillräcklig utbildning för uppgiften.

På den som fullgör värnplikt eller frivillig militärtjänst och som utövar i 34 d § 1 mom. avsedda befogenheter tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. I fråga om tystnadsplikt och tystnadsrätt tillämpas 17 och 17 a–17 d § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i 80 och 80 a–80 d § i denna lag samt i skadeståndslagen (412/1974) .

Vad som föreskrivs i 34 d–34 f § tillämpas också på kadetter och på studerande på grundkursen för gränsbevakare när de förordnas att utföra i 26 b § 1 mom. i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning avsedda andra uppgifter än sådana som ingår i utbildningen.

I ett tjänsteuppdrag får en gränsbevakningsman, om inte annat bestäms någon annanstans i lag, för att bryta ner motstånd, avlägsna en person från en plats, gripa en person, förhindra att någon som berövats sin frihet flyr, avlägsna ett hinder eller avvärja ett överhängande brott eller någon annan farlig gärning eller händelse använda maktmedel i den mån det behövs och kan anses försvarligt. Frågan om gränsbevakningsmannens maktmedel är försvarliga skall bedömas med hänsyn till hur viktigt och brådskande tjänsteuppdraget är, hur farligt motståndet är, vilka resurser som står till förfogande samt övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen. Om det är nödvändigt att använda maktmedel skall de endast användas i en sådan omfattning och så länge som det nödvändigtvis krävs för utförandet av det lagstadgade tjänsteuppdraget ( principen om lindrigaste medel ).

Den som på begäran eller med samtycke av en gränsbevakningsman tillfälligt bistår en gränsbevakningsman i en situation där bistånd från en utomståendes sida skall anlitas vid användning av maktmedel på grund av ett synnerligen viktigt och brådskande gränsbevakningsuppdrag har rätt att under gränsbevakningsmannens uppsikt använda sådana nödvändiga maktmedel som gränsbevakningsmannen med stöd av sina befogenheter ger fullmakt till.

Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen (39/1889) . I territorialövervakningslagen (755/2000) finns bestämmelser om rätten att använda maktmedel i territorialövervakningsuppdrag. I 31 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning föreskrivs om hur rätten för en militärperson och militär förman att använda maktmedel enligt 23 § i lagen om försvarsmakten (551/2007) tillämpas inom gränsbevakningsväsendet. (11.5.2007/554)

En gränsbevakningsman har i tjänsteuppdrag dessutom rätt till nödvärn enligt vad som föreskrivs i 4 kap. 4 § i strafflagen. I sådana fall av nödvärn handlar gränsbevakningsmannen under tjänsteansvar. Vid bedömningen av om nödvärn kan försvaras ska de krav beaktas som kan ställas på gränsbevakningsmannen med beaktande av dennes utbildning och erfarenhet. (19.9.2014/749)

De medlemmar som hör till en enhet i den stående styrkan som är utplacerad i Finland på Finlands begäran eller med stöd av artikel 42 i gräns- och kustbevakningsförordningen, har när de följer anvisningar av en behörig finsk tjänsteman, samma befogenheter att utföra uppgifter enligt kodexen om Schengengränserna som gränsbevakningsmännen har enligt denna lag, med undantag för beslut om nekad inresa enligt artikel 14 i kodexen, samt uppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 656/2014 om fastställande av regler för övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser.

De i 1 mom. avsedda medlemmarna i den stående styrkan har även rätt att använda maktmedel enligt 35 § 1 mom. i en behörig finsk tjänstemans närvaro, om deras hemmedlemsstat eller Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån har gett sitt samtycke i enlighet med artikel 82.7 i gräns- och kustbevakningsförordningen och rätten inte har begränsats i den operativa plan som avses i artikel 38 eller i de anvisningar som Finland har meddelat enligt artikel 43 i den förordningen.

Den som utför ett tjänsteuppdrag och har anledning att befara sådant motstånd som avses i 35 § 1 mom. eller ett obehörigt angrepp enligt 4 kap. 4 § 1 mom. i strafflagen ska på ett lämpligt och ändamålsenligt sätt bereda sig på användning av maktmedel med beaktande av vad som förskrivs i 2 kap. och i 35 § 1 mom. i denna lag.

En person som är föremål för ett tjänsteuppdrag ska varnas för risken att bli utsatt för maktmedel, om det är möjligt och ändamålsenligt att varna denne. Varningen ska ges på ett för ändamålet lämpligt och begripligt sätt.

Skjutvapen får användas endast när det är fråga om att stoppa en persons verksamhet som orsakar direkt och allvarlig fara för någon annans liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att stoppa verksamheten. Skjutvapen får dessutom användas i brådskande och viktiga uppdrag för att avlägsna föremål, djur eller motsvarande hinder. Skjutvapen får inte användas för att skingra folksamlingar, om det inte i vapnen används gaspatroner eller andra motsvarande projektiler i enlighet med särskilda föreskrifter.

Med användning av skjutvapen avses varning för användning av ett skjutvapen som avses i 2 § i skjutvapenlagen (1/1998) , hot om användning av skjutvapen och avlossande av skott. Det betraktas inte som användning av skjutvapen att ta fram och osäkra ett skjutvapen.

Beslut om vapenhot och avlossande av skott ska fattas av chefen för gränsbevakningsväsendet, biträdande chefen för gränsbevakningsväsendet, avdelningschefen för gräns- och sjöavdelningen vid staben för gränsbevakningsväsendet, kommendörerna eller biträdande kommendörerna för gränsbevaknings- och sjöbevakningssektionerna, chefen för en gränsbyrå eller sjöbyrå vid en gränsbevaknings- eller sjöbevakningssektion eller en gränsbevakningsman med minst kaptens eller kaptenlöjtnants grad, om detta är möjligt med beaktande av hur brådskande situationen är.

Rörelse- och handlingsfriheten för en person som är föremål för tjänsteuppdrag får begränsas med handbojor, plastfängsel eller på något annat motsvarande sätt, om det är nödvändigt för att i samband med tjänsteuppdraget förhindra rymning, betvinga våldsamt uppträdande eller avvärja överhängande risk för våld.

Begränsning av rörelse- och handlingsfriheten får inte fortgå längre än nödvändigt. Begränsningen får inte åsamka den person som är föremål för åtgärden fara eller onödig smärta.

I 11 kap. 2 § i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006) föreskrivs om användning av fängsel på gripna som hålls i förvar hos gränsbevakningsväsendet.

En sådan tjänsteman från en medlemsstat i Europeiska unionen och från en annan stat som tillämpar kodexen om Schengengränserna som behörig med stöd av kodexen som Schengränserna har, när tjänstemannen lämnar gränssäkerhetsbistånd enligt 15 d § 1 mom. till Gränsbevakningsväsendet i ett uppdrag som Gränsbevakningsväsendet ansvarar för, de befogenheter som en gränsbevakningsman med stöd av denna lag har att utföra uppdrag som följer av kodexen om Schengengränserna enligt order och anvisningar av en behörig finsk tjänsteman, med undantag för beslut enligt artikel 14 att neka inresa. Tjänstemännen har även rätt att använda maktmedel enligt 35 § 1 och 4 mom. i en behörig finländsk tjänstemans närvaro, om deras hemviststat har gett sitt samtycke och rätten inte har begränsats i Finlands begäran om bistånd. Bestämmelser om excess i nödvärn finns i 4 kap. 4 § 2 mom. och 7 § i strafflagen. Bestämmelser om excess vid användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen.

Tjänstemannen har med sin hemviststats samtycke rätt att på finskt territorium bära tjänstevapen, ammunition, maktmedelsredskap och annan utrustning. Tillåtna tjänstevapen, ammunition, maktmedelsredskap och annan utrustning ska anges i Finlands begäran om bistånd.

Inrikesministeriet ska till en sådan tjänsteman från en medlemsstat i Europeiska unionen eller en annan stat som tillämpar kodexen om Schengengränserna och som i Finland utför uppgifter som avses i 35 e § vid lämnande av gränssäkerhetsbistånd enligt 15 d § 1 mom. utfärda ett tidsbestämt ackrediteringsdokument, av vilket tjänstemannens befogenheter framgår. Ackrediteringsdokumentet ska dessutom innehålla tjänstemannens namn, nationalitet, tjänsteställning och fotografi. Tjänstemannen ska medföra ackrediteringsdokumentet och på begäran visa upp det. Ackrediteringsdokumentet ska lämnas tillbaka till inrikesministeriet när lämnandet av bistånd har upphört.

Tjänstemannen ska vid utförandet av uppdrag enligt 35 e § bära sin egen uniform, om inte en behörig finsk tjänsteman bestämmer något annat.

Tjänstemannen jämställs med finska tjänstemän när det gäller brott som tjänstemannen begått eller utsatts för samt skador som tjänstemannen har orsakat. Om en skada som orsakats av tjänstemannen beror på en allvarlig försummelse eller är uppsåtlig, kan det skadestånd som betalats ut med anledning av skadan helt eller delvis utkrävas av tjänstemannens hemviststat. Tjänstemannen omfattas av den tillämpliga lagstiftningen om disciplin och tjänsteförhållande i sin hemviststat.

Bestämmelser om tjänstemannens rätt att använda Gränsbevakningsväsendets personregister finns i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet.

En gränsbevakningsman har vid lämnande av gränssäkerhetsbistånd de befogenheter som föreskrivs i denna lag att utföra uppdrag enligt kodexen om Schengengränserna på begäran av den medlemsstat i Europeiska unionen eller en annan stat som tillämpar kodexen om Schengengränserna och som får bistånd. Befogenheterna kan dock inte överskrida de befogenheter som ges gränsbevakningsmannen av den stat som får bistånd. (29.12.2022/1311)

Dessutom har en gränsbevakningsman rätt enligt bestämmelserna i 35 § 1 och 4 mom. och bestämmelser som utfärdats med stöd av denna lag att använda sådana för uppdraget behövliga och försvarliga maktmedel som är förenliga med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat i Europeiska unionen som får bistånd, om inte den medlemsstat som får bistånd begränsar dem.

En gränsbevakningsman har rätt att vid lämnandet av bistånd bära sin egen uniform och att bära tjänstevapen, ammunition, maktmedelsredskap och annan utrustning, om inte den medlemsstat som får bistånd bestämmer något annat.

På en gränsbevakningsmans tjänsteplikt och rättigheter när han eller hon utför uppdrag som avses i 15 b–15 d § utanför finskt territorium tillämpas samma bestämmelser och föreskrifter som gäller för tjänsteuppdrag som utförs i Finland, om inte den mottagande staten med stöd av Europeiska unionens lagstiftning eller en internationell överenskommelse begränsar rättigheterna.

På en gränsbevakningsman som deltar i uppdrag enligt 15 d § tillämpas lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag (1522/2016) .

När gränsbevakningsmän utför uppgifter som avses i gräns- och kustbevakningsförordningen bestäms deras behörighet i enlighet med de författningar som gäller tjänsteuppdrag som utförs i Finland. Gränsbevakningsmännens befogenheter får dock inte överskrida de befogenheter som fastställs i artikel 82.2 i den förordningen.

För utförande av ett enskilt uppdrag som ankommer på gränsbevakningsväsendet har en gränsbevakningsman rätt att av var och en få veta namn, personbeteckning, eller om sådan saknas, födelsedatum och nationalitet samt var personen i fråga kan anträffas.

Om en person vägrar lämna uppgifter som avses i 1 mom. eller om personen inte kan identifieras på annat sätt har gränsbevakningsmannen rätt att utreda identiteten med hjälp av signalement. Härvid ska i tillämpliga delar iakttas vad som i 8 kap 33 § 2–4 mom. i tvångsmedelslagen föreskrivs om genomsökning av personer.

En gränsbevakningsman har rätt att gripa en person som vägrar lämna uppgifter som nämns i 1 mom. eller som lämnar sannolikt falska uppgifter om nämnda omständigheter, förutsatt att gripandet är nödvändigt för att klarlägga uppgifterna. Den som har gripits ska friges så snart behövliga uppgifter erhållits, dock senast 24 timmar efter gripandet.

En gränsbevakningsman har rätt att gripa en person som enligt en behörig myndighets efterlysning ska gripas, anhållas, häktas eller tas i förvar. En person som gripits ska utan dröjsmål lämnas till polisen om han eller hon inte omedelbart ska friges.

En annan efterlyst än en sådan som avses i 1 mom. är skyldig att på uppmaning av en gränsbevakningsman infinna sig på en polisstation eller någon annan plats där åtgärder som förutsätts enligt efterlysningen kan vidtas. Om personen i fråga inte iakttar uppmaningen eller om det är sannolikt att personen försöker undgå en åtgärd som nämns i efterlysningen, har en gränsbevakningsman rätt att gripa personen för att en åtgärd som nämns i efterlysningen ska kunna vidtas.

Om inte något annat föreskrivs i lag om tiden för de åtgärder som efterlysningen förutsätter, är den efterlysta skyldig att i högst sex timmar från gripandet vara närvarande för dessa åtgärder.

Utöver vad som föreskrivs annanstans i lag har en gränsbevakningsman rätt att bestämma att ett fordon ska stoppas och flyttas och att flytta fordonet samt reglera trafiken, om det behövs för genomförande av gränskontroll, utförande av en polisuppgift, övervakning av utlänningar eller utförande av en säkerhetsuppgift, för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet vid ett gränsövergångsställe och på områden som är i Gränsbevakningsväsendets besittning, på grund av en trafikolycka, för sådan övervakning av användningen av fordon som Gränsbevakningsväsendet utför inom sitt ansvarsområde, för övervakning av jakt eller för förhindrande eller utredning av brott.

Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag har en gränsbevakningsman rätt att ingripa i ett i 2 § 21 punkten i luftfartslagen (864/2014) avsett obemannat luftfartygs färd, om det är nödvändigt för upprätthållande av gränssäkerheten, för utförande av en säkerhetsuppgift eller ett sjöräddningsuppdrag eller för skydd av en synnerligen viktig verksamhet inom Gränsbevakningsväsendet.

En gränsbevakningsman har rätt att i en situation som avses i 1 mom. kortvarigt rikta sådana behövliga maktmedel och tekniska åtgärder som kan anses vara försvarliga mot obemannade luftfartyg och deras fjärrstyrningsanordningar och styrnings- och kontrollförbindelser samt andra sådana delar i det system som krävs för att använda obemannade luftfartyg ( helhetssystem ). Frågan om huruvida maktmedlen och åtgärderna kan försvaras ska bedömas med hänsyn till hur viktigt och brådskande tjänsteuppdraget är, hur farlig det obemannade luftfartygets verksamhet är, vilka resurser som står till förfogande samt övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen. Om det är nödvändigt att använda maktmedel eller vidta tekniska åtgärder ska detta ske endast i en sådan omfattning och så länge som det nödvändigtvis krävs för att utföra den uppgift som avses i 1 mom. Åtgärderna får inte orsaka mer än ringa störningar i annan radiokommunikation eller i ett allmänt kommunikationsnäts anordningar eller tjänster.

En gränsbevakningsman har rätt att behandla radiokommunikation, förmedlingsuppgifter och lokaliseringsuppgifter som har samband med fjärrstyrningen av ett obemannat luftfartyg i syfte att ingripa i dess färd samt för att identifiera en del i helhetssystemet för det obemannade luftfartyget och för att fastställa dess position. Sådana uppgifter som kan kopplas till en fysisk person och som fåtts med hjälp av radiokommunikation eller härrör ur förmedlingsuppgifter eller lokaliseringsuppgifter ska utan dröjsmål utplånas, om inte något annat föreskrivs i lag.

Inrikesministeriet kan för högst sju dygn i sänder förbjuda eller begränsa sjötrafiken på en begränsad del av Finlands territorialvatten och på Saima kanal, om det är nödvändigt för upprätthållande av gränssäkerheten. I brådskande fall som direkt äventyrar gränssäkerheten kan beslutet fattas av chefen för den regionala gränsbevakningsmyndighet vars verksamhetsområde ärendet huvudsakligen gäller, efter att han eller hon har hört andra regionala gränsbevakningsmyndigheter vars verksamhetsområde berörs av ärendet. Inrikesministeriet ska utan dröjsmål underrättas om det beslut som fattats av chefen för den regionala gränsbevakningsmyndigheten. Inrikesministeriet kan fatta beslut om att fortsätta eller upphöra med avbrytandet eller begränsningen av sjötrafiken.

Innan ett beslut enligt 1 mom. fattas ska Trafikverket och Tullen beredas tillfälle att bli hörda, om inte situationens brådskande natur nödvändigtvis kräver att beslutet verkställs omedelbart. Trafikverket svarar för att informera berörda parter om ett i 1 mom. avsett beslut och deltar i verkställigheten av beslutet.

Ett i 1 mom. avsett beslut ska omedelbart återtas eller dess omfattning begränsas, när det inte längre är nödvändigt att avbryta eller begränsa sjötrafiken för upprätthållande av gränssäkerheten.

En tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet samt värnpliktiga och personer i frivillig militärtjänst som anlitats för att stödja gränsbevakningsväsendets verksamhet har rätt att röra sig på annans mark- och vattenområde till fots, på skidor och med gränsbevakningsväsendets fordon, om det är nödvändigt för utförande av gränsbevakningsväsendets uppgifter. Färdsel på gårdsområden och därmed jämförbara områden som reserverats för ett särskilt ändamål skall dock undvikas, om det inte finns något tvingande skäl att röra sig där med anledning av en uppgift som ankommer på gränsbevakningsväsendet.

För skada och olägenhet som orsakas av färdseln på någon annans mark- och vattenområde betalas till områdets ägare eller innehavare ersättning enligt gängse pris.

I fråga om Gränsbevakningsväsendets rätt att tillfälligt använda andra fastigheter än sådana som stadigvarande används av Gränsbevakningsväsendet då detta är nödvändigt med tanke på militär övningsverksamhet, upprätthållande av gränssäkerheten eller en höjning av försvarsberedskapen gäller vad som i 14 § i lagen om försvarsmakten föreskrivs om försvarsmaktens rätt att tillfälligt använda andra fastigheter än sådana som stadigvarande används av försvarsmakten. Vad som i 3 och 4 mom. i den paragrafen föreskrivs om staben för en försvarsgren inom försvarsmakten, garnisonschefen eller den som leder övningen, tillämpas inom Gränsbevakningsväsendet på staben för Gränsbevakningsväsendet, en kommendör för en förvaltningsenhet och en gränsbevakningsman med minst kaptens eller kaptenlöjtnants grad. (11.1.2019/9)

Om det är nödvändigt för utförandet av ett brådskande enskilt uppdrag vid Gränsbevakningsväsendet som gäller upprätthållande av gränsordningen och gränssäkerheten, övervakning och tryggande av den territoriella integriteten eller upprätthållande och utveckling av försvarsberedskapen och situationen inte annars kan hanteras, har en gränsbevakningsman med minst kaptens eller kaptenlöjtnants grad rätt att

Gränsbevakningsväsendet betalar full ersättning för egendom som tas i bruk och ersätter skador på egendomen. Ägaren eller innehavaren får inte beordras att överlåta sådan i 1 mom. 1 punkten avsedd egendom som denne samtidigt själv behöver för att avvärja en olycka eller någon annan allvarlig situation, om det inte är nödvändigt för att rädda människoliv.

Vid utövning av sina befogenheter enligt denna lag eller någon annan lag har en gränsbevakningsman rätt att i ett enskilt fall inom sitt ansvarsområde ge befallningar och meddela förbud som är förpliktande för var och en.

En gränszon kan inrättas vid den yttre gränsen, om det är nödvändigt för övervakning av gränsordningen och upprätthållande av gränssäkerheten. Gränszonen kan på land sträcka sig högst tre kilometer och till havs högst fyra kilometer från Finlands riksgräns, sådan den avses i internationella avtal som är bindande för Finland ( gränslinje ).

Närmare bestämmelser om inrättande av gränszonen och om zonens bredd och läge utfärdas genom förordning av statsrådet. Gränszonen får inte fastställas så att den är bredare än vad som är nödvändigt för att gränsövervakningen skall kunna genomföras.

Ägare eller innehavare av mark- eller vattenområden är skyldiga att på gränszonen tillåta att gränszonens bakre gräns märks ut på mark- eller vattenområdet på statens bekostnad samt att märkena underhålls. Till ägare eller innehavare av mark- eller vattenområden ska betalas ersättning enligt gängse pris för skador och olägenheter som märkena medför. (19.9.2014/749)

Ägare och innehavare av mark- eller vattenområden är skyldiga att tillåta att stängsel eller andra hinder uppförs på gränszonen på statens bekostnad om det är nödvändigt för att upprätthålla gränssäkerheten.

Hinder får inte uppföras på områden som enligt 24 kap. 11 § i strafflagen omfattas av hemfriden. Hindren ska uppföras och placeras så att rättigheterna hos ägare och innehavare av mark- eller vattenområden samt samernas rättigheter inte begränsas mer än vad som är nödvändigt för att uppnå det mål som eftersträvas med hindren. Ägare och innehavare av mark- eller vattenområden ska i god tid på förhand underrättas om uppförande av bestående hinder.

För skador och olägenheter som orsakas av uppförande av hinder någon annanstans än vid kanten av en gränsöppning vid Finlands gräns betalas ersättning enligt gängse pris till ägaren och innehavaren av mark- eller vattenområdet.

Ägare och innehavare av mark- eller vattenområden är skyldiga att på statens bekostnad tillåta att

Rätten att avlägsna träd och annan växtlighet och rätten att utföra schaktnings- och vattenbyggnadsarbeten samt rätten att anlägga stråk och vägar gäller inte på gårdsplaner och i trädgårdar. Ägare och innehavare av mark- eller vattenområden ska i god tid på förhand meddelas om avlägsnande av träd och annan växtlighet, schaktnings- och vattenbyggnadsarbeten samt om anläggande av stråk eller vägar.

För skada och olägenhet som orsakas av avlägsnande av träd och annan växtlighet, schaktnings- och vattenbyggnadsarbeten samt av anläggande av stråk eller vägar betalas ersättning enligt gängse pris till ägaren och innehavaren av mark- eller vattenområdet.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag är det inom gränszonen förbjudet att

Om inte något annat föreskrivs i denna eller någon annan lag krävs inom gränszonen tillstånd för

Tillstånd ( gränszonstillstånd ) beviljas på grund av boende, arbete, yrke, näring, affärsverksamhet eller hobby eller av något annat godtagbart skäl och om det är uppenbart att utövandet av den rätt som beviljats i tillståndet inte äventyrar upprätthållandet av gränsordningen eller gränssäkerheten.

Gränszonstillstånd beviljas

Gränszonstillståndet kan förenas med sådana nödvändiga villkor för verksamhet och färdsel inom gränszonen enligt 52 § 1 mom. som krävs för upprätthållandet av gränsordningen och gränssäkerheten. Tillståndsvillkoren kan ändras om förutsättningarna för beviljande av tillstånd förändras väsentligt. (19.9.2014/749)

Ett gränszonstillstånd upphör att gälla när tillståndshavaren dör. Gränszonstillståndet skall återkallas, om tillståndshavaren begär det.

Ett gränszonstillstånd kan återkallas, om

Ett gränszonstillstånd kan återkallas för viss tid under den tid förundersökning och eventuell rättegång pågår, om tillståndshavaren på sannolika skäl misstänks ha gjort sig skyldig till ett sådant brott som avses i 2 mom. 1 punkten eller om han eller hon har gjort sig skyldig till en sådan förseelse som avses i 2 punkten.

När ett behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning förutsätter det, kan gränszonstillståndet för andra än de personer som avses i 53 § 1 mom. 1 och 2 punkten återkallas för högst en månad åt gången, om detta är nödvändigt för upprätthållande av gränsordningen eller gränssäkerheten. Beslutet om återkallande av tillståndet ska omedelbart återtas när det inte längre är nödvändigt. Ett i detta moment avsett beslut om återkallande av gränszonstillståndet kan delges genom offentlig delgivning enligt 55 § i förvaltningslagen (434/2003) . (11.1.2019/9)

I stället för att tillståndet återkallas kan tillståndshavaren ges en varning i de fall som avses i 54 § 2 mom., om det med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att återkalla tillståndet.

Gränsbevakningsväsendet, polisen och Tullen övervakar att bestämmelserna om gränszon följs. (19.9.2014/749)

Gränszonstillståndet skall medföras och på yrkande visas upp för en gränsbevakningsman, polisman eller tullman. Om innehavaren av ett tillstånd inte kan förete bevis på ett giltigt tillstånd, kan han eller hon föreläggas att förete bevis för den övervakande myndigheten inom sju dagar från föreläggandet ( föreläggande att förete bevis ).

Ärenden som gäller gränszonstillstånd och varningar avgörs av den regionala gränsbevakningsmyndighet vars verksamhetsområde ärendet huvudsakligen gäller, efter att myndigheten har hört andra regionala gränsbevakningsmyndigheter vars verksamhetsområde berörs av ärendet. (19.9.2014/749)

Utöver vad som i 52 § föreskrivs om tillståndsplikt ska till gränsbevakningsmyndigheten på förhand anmälas ( gränszonsanmälan )

När ett behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning förutsätter det, kan gränsbevakningsmyndigheten bestämma att en gränszonsanmälan ska göras på förhand om vistelse i gränszonen, om anmälan är nödvändig för upprätthållande av gränsordningen eller gränssäkerheten. Anmälningsskyldigheten kan påföras för högst en månad åt gången. Anmälningsskyldighet ska upphävas omedelbart när den inte längre är nödvändig. Ett beslut om anmälningsskyldighet som avses i detta moment kan delges genom offentlig delgivning enligt 55 § i förvaltningslagen.

Gränszonsanmälan görs till den regionala eller lokala gränsbevakningsmyndighet vars verksamhetsområde anmälan gäller. Gränsbevakningsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om hur man ska röra sig eller vistas, hur skjutvapnen ska riktas, hur mycket sprängämnen som får användas på en gång, i vilken riktning träden ska fällas och på vilket sätt samt om andra åtgärder för att förhindra oavsiktliga gränstilldragelser, om det är nödvändigt för upprätthållande av gränsordningen eller gränssäkerheten.

Med avvikelse från de förbud som föreskrivs i fråga om gränszonen är det tillåtet att röra sig på en rågata och i gränsvatten i gränsbevakningsväsendets, polisens, Tullens, försvarsmaktens och Forststyrelsens jakt- och fiskeövervakares tjänsteuppdrag, i räddningsverksamhet och i samband med att riksgränsen passeras lagligt.

Gränszonstillstånd eller gränszonsanmälan krävs inte i gränsbevakningsväsendets, polisens, Tullens, försvarsmaktens och Forststyrelsens jakt- och fiskeövervakares tjänsteuppdrag, i räddningsverksamhet eller för nödvändig vistelse i gränszonen i samband med att riksgränsen passeras lagligt, för färdsel i gränsvatten eller i en gränsöppning eller för innehav och användning av skjutvapen, skjutförnödenheter, sprängämnen och fjäderdrivna vapen.

Gränsbevakningsmän samt polismän och tullmän som sköter övervakningsuppgifter i gränszonen har rätt att

Den regionala gränsbevakningsmyndigheten kan förordna att en byggnad, ett stängsel eller en annan konstruktion som uppförts utan tillstånd eller i strid med ett förbud skall rivas eller avlägsnas och förbjuda användning av byggnaden samt förelägga vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande, på det sätt som närmare bestäms i viteslagen (1113/1990) .

Beslut enligt denna paragraf får verkställas trots att ändring har sökts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

I brådskande fall kan ett sådant tillstånd som avses i 52 § 1 mom. 1, 2, 4 och 5 punkten beviljas muntligen. Ändring i ett muntligen meddelat beslut genom vilket en ansökan godkänns i sin helhet får inte sökas genom besvär. Ett beslut som meddelats muntligen och i vilket ändring inte får sökas meddelas skriftligen endast på särskild begäran. Ändring i ett annat beslut som gäller gränszonstillstånd får sökas genom besvär.

Ett beslut om uppförande av hinder enligt 50 § och ett beslut om åtgärder enligt 50 a § 1 mom. får verkställas trots ändringssökande.

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. (20.12.2022/1205)

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) .

På behandlingen av personer som berövats sin frihet tillämpas inom gränsbevakningsväsendet, om inte något annat föreskrivs nedan, bestämmelserna i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen. (19.9.2014/749)

Bestämmelserna om polisen i den lag som nämns i 1 mom. gäller gränsbevakningsväsendet i fråga om personer som hålls i förvar hos gränsbevakningsväsendet. Vad som i nämnda lag bestäms om polismän eller väktare gäller gränsbevakningsmän vid gränsbevakningsväsendet. Vad som i lagen i fråga bestäms om chefen för en förvaringslokal eller en anhållningsberättigad tjänsteman som förordnats av chefen gäller chefen för en förvaringslokal vid gränsbevakningsväsendet.

Med undantag av vad som föreskrivs i

Vid behandlingen av utlänningar som tagits i förvar skall iakttas vad som föreskrivs i 123 § i utlänningslagen (301/2004) samt vid behandlingen av berusade vad som föreskrivs i lagen om behandling av berusade (461/1973) . Bestämmelser om gripande som hänför sig till militär disciplin och om verkställighet av straff finns i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten (255/2014) . (19.9.2014/749)

En person som gränsbevakningsväsendet har gripit eller anhållit skall utan ogrundat dröjsmål överlämnas till polisen, om personen inte omedelbart skall friges eller överlämnas till en annan förundersökningsmyndighet, en förvarsenhet för utlänningar eller en fångvårdsmyndighet. Överlämnandet skall ske inom 48 timmar från gripandet.

En gränsbevakningsman har rätt att utföra den transport som behövs för att överlämna en person som berövats sin frihet till en annan myndighet.

En person som berövats sin frihet får hos gränsbevakningsväsendet förvaras i en lämplig lokal som staben för gränsbevakningsväsendet godkänt för ändamålet.

När försvarslokalen godkänns skall de rättigheter beaktas som den som berövats sin frihet tillförsäkras i de 61 § nämnda lagarna. (29.9.2006/843)

Gränsbevakningsväsendets förvarslokaler skall bevakas dygnet runt.

En gränsbevakningsman har i samband med gripande, anhållande, häktning, tagande i förvar och andra åtgärder som riktar sig mot den personliga friheten rätt att kontrollera vad en person har i sina kläder eller annars på sig eller i medhavda saker, för att förvissa sig om att personen inte innehar föremål eller ämnen varmed denne kan äventyra sin förvaring eller utsätta sig själv eller andra för fara. En gränsbevakningsman får i samband med tjänsteuppdrag kroppsvisitera en person för att hitta sådana föremål eller ämnen också i andra fall, om det av grundad anledning behövs för att trygga gränsbevakningsmannens säkerhet i arbetet och fullgörandet av tjänsteuppdraget.

I samband med frihetsbegränsande åtgärder kan en person kroppsvisiteras eller saker som personen för med sig kontrolleras också för att hitta dokument som behövs för identifiering av denne.

Farliga föremål och ämnen som avses i 1 mom. ska vid behov fråntas den visiterade. Också sådana föremål och ämnen ska fråntas den visiterade som det annars enligt lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av lag är förbjudet att inneha.

Säkerhetsvisitation verkställs manuellt, med tränad hund, med metalldetektor eller någon annan motsvarande teknisk anordning eller på något annat jämförbart sätt.

Visitationen får inte kränka den visiterades personliga integritet mer än vad som är nödvändigt för utförande av uppdraget. Vid visitationen ska iakttas den diskretion som förhållandena kräver.

Utöver vad som bestäms i denna lag eller någon annan lag har en gränsbevakningsman som fullgör en uppgift som föreskrivs i lag rätt att tillfälligt ta om hand skjutvapen, sprängämnen och andra farliga föremål, en del av eller ett tillbehör till ett föremål och andra farliga ämnen, om den som innehar dem med hänsyn till sin ålder, sitt berusnings- eller sinnestillstånd eller andra omständigheter med fog kan misstänkas orsaka överhängande fara för allmän ordning och säkerhet.

I stället för ett helt föremål kan även en del av eller ett tillbehör till föremålet omhändertas, om en fara som avses i 1 mom. kan avvärjas genom att delen fråntas innehavaren.

Bestämmelser om omhändertagande av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler finns i skjutvapenlagen.

Farliga föremål och ämnen som gränsbevakningsväsendet tagit om hand med stöd av 65 § 3 mom. eller 66 § 1 mom. ska återlämnas till innehavaren utan dröjsmål och senast inom 14 dygn, om inte en åtgärd som avses i 3 mom. eller i 7 kap. i tvångsmedelslagen vidtas redan före det. Om ett föremål eller ämne inte riskfritt kan återlämnas till innehavaren, ska det överlämnas till polisen för åtgärder enligt 2 kap. 15 § i polislagen, enligt skjutvapenlagen eller någon annan lag.

En del av eller ett tillbehör till ett föremål som tagits om hand av gränsbevakningsväsendet med stöd av 66 § 2 mom. ska alltid återlämnas, om gränsbevakningsväsendet inte redan tidigare tagit om hand hela föremålet med stöd av 66 § 1 mom.

En sådan tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet som avses i 2 kap. 9 § 1 mom. 3 punkten i tvångsmedelslagen får bestämma att ett föremål eller ämne av ringa värde ska förstöras.

Ägaren och innehavaren ska ges tillfälle att bli hörda före förstöringen, om det inte är fråga om egendom av ringa värde. Över omhändertagandet och förstöringen ska det upprättas protokoll eller göras motsvarande anteckningar i någon annan handling.

I syfte att sörja för säkerheten och trygga ordningen eller skydda egendom kan säkerhetskontroller utföras vid gränsbevakningsväsendets ledningsstaber och i andra viktiga lokaler som gränsbevakningsväsendet har och på områden som gränsbevakningsväsendet besitter.

Beslut om säkerhetskontroll fattas av chefen för den förvaltningsenhet inom gränsbevakningsväsendet som besitter lokalen eller området.

Vid en säkerhetskontroll kan alla fordon och personer som kommer till eller befinner sig i gränsbevakningsväsendets lokaler eller på områden som gränsbevakningsväsendet besitter kontrolleras, liksom även saker som de har med sig. Chefen för förvaltningsenheten avgör i vilken utsträckning säkerhetskontroller ska ordnas.

En säkerhetskontroll kan utföras av en gränsbevakningsman eller av någon annan anställd hos gränsbevakningsväsendet som har utbildats för uppgiften eller av en person som har utbildats för uppgiften och godkänts av polisen ( säkerhetskontrollör ).

Säkerhetskontroller ska utföras så att de inte medför onödig olägenhet för den som kontrolleras eller skadar egendom.

En säkerhetskontrollör har rätt att med hjälp av en metalldetektor eller någon annan liknande teknisk anordning eller ett tränat djur kontrollera ett fordon eller en person som önskar tillträde till eller befinner sig i gränsbevakningsväsendets lokaler eller ett område som gränsbevakningsväsendet besitter samt saker som personen medför, för att utreda att sådana föremål eller ämnen inte medförs av personen eller i fordonet genom vilka säkerheten eller ordningen kan äventyras eller som kan användas för att skada egendom. Säkerhetskontrollören har rätt att också på annat sätt kontrollera fordon och de saker som en person medför.

Om det på grund av säkerhetskontroll eller annars finns grundad anledning att misstänka att en person för med sig sådana föremål eller ämnen som avses i 1 mom., kan personen kroppsvisiteras för att föremålen eller ämnena ska kunna hittas. Säkerhetskontrollören ska då vara av samma kön som den kroppsvisiterade.

En säkerhetskontrollör har rätt att frånta en person ett i 68 § 1 mom. avsett föremål eller ämne som påträffats vid en kontroll eller på något annat sätt eller vars innehav annars är förbjudet enligt lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av lag.

Fråntagna föremål och ämnen ska återlämnas till den kontrollerade när han eller hon avlägsnar sig från gränsbevakningsväsendets lokaler, om det inte finns något hinder för det enligt lag.

Om en person vägrar underkasta sig säkerhetskontroll kan säkerhetskontrollören avlägsna personen och dennes fordon från gränsbevakningsväsendets lokaler eller ett område som gränsbevakningsväsendet besitter.

För att avlägsna en person eller ett fordon från gränsbevakningsväsendets lokaler eller ett område som gränsbevakningsväsendet besitter kan en säkerhetskontrollör använda sådana maktmedel som kan anses vara försvarliga med hänsyn till personens uppträdande och övriga omständigheter. Någon annan än en gränsbevakningsman får dock inte använda maktmedel för att avlägsna en person från gränsbevakningsväsendets lokaler eller ett område som gränsbevakningsväsendet besitter, om inte något annat följer av annan lagstiftning.

Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen.

Kommendören för en gränsbevakningssektion, sjöbevakningssektion eller bevakningsflygdivisionen vid gränsbevakningsväsendet och chefen för Gräns- och sjöbevakningsskolan har rätt att låta utföra en i 25 § 1 mom. i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten avsedd undersökning eller genomsökning av en anställd vid gränsbevakningsväsendet som inte omfattas av 45 kap. i strafflagen, om det finns anledning att misstänka att bestämmelserna i det nämnda momentet har överträtts. Det som i momentet föreskrivs om försvarsmaktens egendom ska inom gränsbevakningsväsendet tillämpas på dess egendom och sådan till försvarsmakten hörande egendom som är i gränsbevakningsväsendets besittning.

När egendom som tillhör gränsbevakningsväsendet eller som tillhör försvarsmakten och är i gränsbevakningsväsendets besittning innehas olovligt eller olagligt tillämpas 25 § 2 mom. i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten på egendomen. Detsamma gäller narkotika och alkoholdrycker som innehas olovligt eller olagligt.

Genom förordning av inrikesministeriet får det utfärdas bestämmelser om begränsningar av eller förbud mot rätten att vistas i lokaler eller områden som Gränsbevakningsväsendet besitter, om det är nödvändigt för att förhindra fara för personer eller för att skydda en synnerligen viktig verksamhet inom Gränsbevakningsväsendet. En tillfällig begränsning av eller ett tillfälligt förbud mot rätten att vistas inom en del av ett militärt övningsområde eller en del av ett övningsområde som hänför sig till gränssäkerheten eller på en fastighet som Gränsbevakningsväsendet tagit i användning enligt 39 § 3 mom. kan för den tid övningen pågår eller fastigheten används meddelas av en gränsbevakningsman med minst kaptens eller kaptenlöjtnants grad.

En person som bryter mot ett förbud eller en begränsning av rätten att vistas i den lokal eller det område som förbudet eller begränsningen gäller kan avlägsnas därifrån. Om det är uppenbart att det inte är tillräckligt att en person avlägsnas från platsen och ett brott mot förbudet eller begränsningen inte annars kan förhindras, kan personen gripas. Den som har gripits kan hållas i förvar så länge det är sannolikt att han eller hon gör sig skyldig till brott mot förbudet eller begränsningen, dock högst i 24 timmar från gripandet.

Den som uppsåtligen

ska för gränszonsförseelse dömas till böter.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot en begränsning av eller ett förbud mot att röra sig i en lokal eller ett område som gränsbevakningsväsendet besitter skall, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot begränsning av rätten att röra sig i gränsbevakningsväsendets lokaler eller områden dömas till böter.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet obehörigen använder gränsbevakningsväsendets emblem, antingen som sådant eller upptaget i märke eller bildlig framställning, eller använder ett märke som är förvillande likt gränsbevakningsväsendets emblem, ska för obehörig användning av gränsbevakningsväsendets emblem dömas till böter.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet i 23 § 1 mom. i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning, ska för obehörig användning av gränsbevakningsväsendets uniform dömas till böter, om inte strängare straff föreskrivs någon annanstans i lag.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet i 23 § 2 mom. i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning, ska för obehörig användning av gränsbevakningsmans emblem dömas till böter, om inte strängare straff föreskrivs någon annanstans i lag.

Bestämmelser om straff för tredska mot gränsbevakningsman finns i 16 kap. 4 a § i strafflagen. Bestämmelser om straff för riksgränsbrott finns i 17 kap. 7 och 7 a § i strafflagen, om straff för territoriekränkning i 7 b § i nämnda kapitel och om straff för ordnande av olaglig inresa i 8 och 8 a § i nämnda kapitel. Bestämmelser om brott mot offentlig frid finns i 24 kap. 3 § i strafflagen.

För att fullgöra sina uppgifter kan gränsbevakningsväsendet idka sådan luftfart uteslutande för statsändamål som avses i 5 § i luftfartslagen (1194/2009) . I gränsbevakningsväsendets luftfart ska luftfartslagen iakttas, om inte något annat föreskrivs någon annanstans eller, i fråga om statsluftfartyg som används för motsvarande ändamål, i internationella avtal som är förpliktande för Finland. (22.12.2009/1195)

Om utförandet av ett flyguppdrag vid gränsbevakningsväsendet nödvändigtvis kräver det, får ett luftfartyg som används av gränsbevakningsväsendet landa eller starta från någon annan flygplats än en sådan som avses i luftfartslagen. Bestämmelserna om försäkringsskyldighet i luftfartslagen gäller inte luftfartyg som inom gränsbevakningsväsendet används för statsändamål.

Chefen för gränsbevakningsväsendet fattar beslut om landning och start från en annan flygplats än en sådan som avses i luftfartslagen och om avvikande förfarande enligt 5 § 2 mom. i luftfartslagen i fråga om gränsbevakningsväsendets luftfart. Innan ett förfarande genomförs och avvikelse görs ska luftfartsmyndigheterna höras, om det avvikande förfarandet kan äventyra flygsäkerheten. (22.12.2009/1195)

För att fullgöra sina uppgifter kan gränsbevakningsväsendet för statens behov idka annan sjöfart än handelssjöfart. Bestämmelser om tillämpning av sjölagen (674/1994) på sådan sjöfart finns i 1 kap. 9 § i nämnda lag.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att i fråga om räddningsuppgifter som gränsbevakningsväsendet har utfört avstå från i sjölagen avsedd bärgarlön såväl i fråga om staten som gränsbevakningsväsendets tjänstemän, värnpliktiga och personer i frivillig militärtjänst som deltagit i en räddningsuppgift på statens vägnar. Om man inte avstår från bärgarlön gäller i fråga om fördelningen av lönen vad som genom förordning av statsrådet bestäms om grunderna för fördelning av bärgarlön i sådana fall.

Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag kan Gränsbevakningsväsendet på begäran lämna statliga myndigheter handräckning för fullgörande av en lagstadgad tillsynsskyldighet. Bestämmelser om bistånd som Gränsbevakningsväsendet lämnar polisen och Tullen finns i lagen om samarbete mellan polisen, Tullen och gränsbevakningsväsendet.

Gränsbevakningsväsendet är skyldigt att ge räddningsmyndigheter, polisen, Tullen och Försvarsmakten handräckning som förutsätter användning av sådan utrustning och sådana personalresurser och sakkunnigtjänster som Gränsbevakningsväsendet har och som nämnda myndigheter vid den tidpunkten inte har tillgång till. Gränsbevakningsväsendet kan ge en annan finsk myndighet assistans utanför finskt territorium i uppdrag som omfattas av deras verksamhetsområden med beaktande av målsättningen för och principerna i Förenta nationernas stadga (FördrS 1/1956) och av andra folkrättsliga regler, om Gränsbevakningens assistans behövs på grund av Gränsbevakningsväsendets befogenheter, specialkompetens eller -utrustning. En förutsättning för handräckningen och assistansen är att den inte äventyrar utförandet av andra viktiga uppgifter som enligt lag ska skötas av Gränsbevakningsväsendet.

Beslut om handräckning fattas av chefen för en förvaltningsenhet eller av en gränsbevakningsman med minst löjtnants grad som vid förvaltningsenheten skriftligen har förordnats att sköta uppdraget. Beslut om assistans som ges utanför finskt territorium fattas av chefen för Gränsbevakningsväsendet. Om det är fråga om assistans utanför finskt territorium som är särskilt betydande med tanke på den inre säkerheten, fattas beslutet av inrikesministeriet. Bestämmelser om beslutsfattandet vid lämnande av och begäran om internationellt bistånd finns dessutom i lagen om beslutsfattande om internationellt bistånd, samverkan eller annan internationell verksamhet.

Polisen har rätt att få sådan handräckning av Gränsbevakningsväsendet i vilken det ingår slagkraftigare för polisuppdrag lämpad beväpning än den beväpning som vid Gränsbevakningsväsendet godkänts för utförande av gränssäkerhetsuppgifter ( krävande handräckning ). En förutsättning är att givandet av den krävande handräckningen inte äventyrar utförandet av andra viktiga uppgifter som ankommer på Gränsbevakningsväsendet.

En ytterligare förutsättning är att den krävande handräckningen utifrån iakttagelser eller på annat sätt erhållna specificerade uppgifter om en situation, ett evenemang eller en tillställning med fog kan antas vara nödvändig för att förhindra eller avbryta följande brott som allvarligt äventyrar liv eller hälsa för ett stort antal människor:

För att förhindra eller avbryta sådana terrordåd som anges i Europeiska unionens lagstiftning eller i internationella överenskommelser som är bindande för Finland har polisen rätt att få sådan assistans som till innehållet motsvarar handräckning enligt 1 mom. när den på ett havsområde eller inom en ekonomisk zon som hör till en medlemsstat i Europeiska unionen på medlemsstatens begäran utför ett sådant uppdrag som hör till polisens verksamhetsområde och som grundar sig på Europeiska unionens lagstiftning eller en internationell överenskommelse som är bindande för Finland. Maktmedlen ska vara förenliga med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som får bistånd och med medlemsstatens begäran. På assistansen tillämpas det som föreskrivs om handräckning i denna paragraf och i 77 c–77 g, om något annat inte följer av lagen om beslutsfattande om internationellt bistånd, samverkan eller annan internationell verksamhet. (29.12.2022/1311)

Utöver vad som föreskrivs i 77 a § kan krävande handräckning ges för att skydda statschefer, ministrar och höga representanter för mellanstatliga internationella organisationer och Europeiska unionen, när dessa är på statsbesök eller andra officiella besök i Finland, och för att trygga deras besök. En förutsättning är att personen under sitt besök med fog bedöms vara utsatt för hot om ett i 77 a § 2 mom. avsett brott som allvarligt äventyrar liv eller hälsa på grund av sin ställning, den internationella ställningen för den stat eller organisation som personen representerar eller av någon annan motsvarande orsak och för vars förhindrande eller avbrytande handräckning är nödvändig.

Inrikesministeriet begär krävande handräckning av Gränsbevakningsväsendet. Statsrådet beslutar vid allmänt sammanträde om krävande handräckning under de förutsättningar som anges i 77 a eller 77 b §.

Om det inte är möjligt att sammankalla statsrådets allmänna sammanträde tillräckligt snabbt får inrikesministeriet omedelbart besluta om krävande handräckning.

Med avvikelse från 1 och 2 mom. beslutar inrikesministeriet under de förutsättningar som anges i 77 a eller 77 b § om sådan krävande handräckning som inbegriper i 77 a § 1 mom. avsedd beväpning vars verkan kan begränsas till ett noggrant specificerat objekt utan att orsaka utomstående uppenbar fara. Närmare bestämmelser om den beväpning som avses i detta moment utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om det är uppenbart att en begäran om handräckning på grund av situationens oförutsägbarhet inte hinner behandlas på det sätt som avses 3 mom. utan att människors liv eller hälsa omedelbart och allvarligt äventyras, får staben för Gränsbevakningsväsendet på begäran av Polisstyrelsen besluta om sådan krävande handräckning som avses i 3 mom. Polisstyrelsen ska utan dröjsmål underrätta inrikesministeriet om begäran om handräckning och staben för Gränsbevakningsväsendet ska utan dröjsmål underrätta inrikesministeriet om beslutet om handräckning.

Inrikesministeriet ska utan dröjsmål föredra ett i 2–4 mom. avsett ärende som gäller krävande handräckning för statsrådet, som vid allmänt sammanträde kan besluta om den krävande handräckningen ska fortsätta eller upphöra.

Inrikesministeriet ska i fråga om beslut som fattats med stöd av 1–3 eller 5 mom. och staben för Gränsbevakningsväsendet i fråga om beslut som fattats med stöd av 4 mom. och som gäller att ge krävande handräckning utan dröjsmål underrätta republikens president.

Ett beslut om att ge krävande handräckning gäller högst så länge som förutsättningarna för att ge krävande handräckning föreligger.

Gränsbevakningsväsendet bestämmer utrustningen för och storleken på den handräckningsavdelning som behövs för fullgörandet av ett krävande handräckningsuppdrag.

Handräckningsavdelningen leds enligt anvisningar av den polisman som leder situationen av en till dess chef förordnad gränsbevakningsman som tjänstgör i en militär tjänst vid Gränsbevakningsväsendet.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att under ledning och uppsikt av polisen vid krävande handräckning till polisen använda sådan beväpning som avses i 77 a § 1 mom. Beväpningen får användas endast av en gränsbevakningsman som tjänstgör i en militär tjänst vid Gränsbevakningsväsendet.

Polisen svarar för den allmänna ledning av situationen som behövs för ett tryggt utförande av ett krävande handräckningsuppdrag samt för samordningen av polisens och Gränsbevakningsväsendets funktioner.

Polisen ska i synnerhet se till att handräckningsavdelningens chef har tillräcklig information om handräckningsuppdraget, verksamhetsmiljön, uppdragets art och hur allvarligt det är samt om eventuella risker med avseende på arbetarskyddet.

Den polisman som leder situationen vid ett krävande handräckningsuppdrag ska ha tillräcklig förtrogenhet med den i 77 a § 1 mom. avsedda beväpning som används vid handräckningen och om beväpningens funktion.

Polisen ska övervaka att förutsättningarna för krävande handräckning föreligger. När förutsättningarna har upphört ska polisen beordra att genomförandet av handräckningen ska upphöra.

Polisen leder vid krävande handräckningsuppdrag användningen av sådan beväpning som avses i 77 a § 1 mom. och beslutar om användningen av den i enlighet med polislagen samt 2 och 3 mom. Beslut om användning av maktmedel som ingår i krävande handräckning i handräckningssituationen fattas av en polisman som hör till befälet.

De maktmedel som används i krävande handräckningssituationer ska vara försvarliga i förhållande till hur viktigt och brådskande uppdraget är, hur farligt motståndet är, de resurser som står till förfogande och övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen. Om användning av maktmedel ska om möjligt den som är föremål för tjänsteuppdraget varnas på förhand.

I krävande handräckningssituationer får sådan beväpning som avses i 77 a § 1 mom. användas endast om det är nödvändigt för att avvärja en allvarlig fara som omedelbart hotar människors liv eller hälsa och det inte är möjligt att avvärja faran med lindrigare medel. Vid bedömningen av om maktmedlen är försvarliga ska i synnerhet utomstående personers rättigheter och säkerhet beaktas.

Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen samt om excess i nödvärn i 4 kap. 4 § 2 mom. och 7 § i strafflagen.

Gränsbevakningsväsendet svarar för kostnaderna för givande av krävande handräckning.

Om den krävande handräckningen binder stora resurser eller drar ut på tiden så att detta medför betydande kostnader för Gränsbevakningsväsendet, har Gränsbevakningsväsendet dock rätt att av den som begärt krävande handräckning få ersättning för sina direkta kostnader. Gränsbevakningsväsendet beslutar om att belägga verksamheten med avgift och om uttagandet av ersättningen efter att ha förhandlat om saken med den som begärt krävande handräckning.

För förberedelserna inför ett enskilt sådant krävande handräckningsuppdrag som avses i 77 a § får Polisstyrelsen begära att Gränsbevakningsväsendet på förhand placerar utrustning och personal i syfte att uppnå den beredskap som behövs för att handräckningsuppdraget ska kunna skötas på behörigt sätt, om det kan antas att sådan beväpning som avses i 77 a § 1 mom. behövs för fullgörandet av uppdraget. Vid förberedelserna ska hänsyn tas till den hotbedömning som gjorts av situationen, ändamålsenligheten i användningen av resurserna och en helhetsbedömning av situationen.

Beslut om sådana förberedelser som avses i 1 mom. fattas av staben för Gränsbevakningsväsendet. Inrikesministeriet ska utan dröjsmål underrättas om begäranden och beslut som gäller förberedelser. Inrikesministeriet får besluta om avbrytande av förberedelserna.

Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag får en polisenhet av Gränsbevakningsväsendet begära sådan handräckning som behövs för att avlägsna ett hinder och som innefattar användning av sådan beväpning som avses i 77 c § 3 mom. Chefen för förvaltningsenheten beslutar om att ge handräckning för avlägsnande av ett hinder.

Trots vad som anges i 77 f § 3 mom. får sådan beväpning som avses i 77 c § 3 mom. användas för att avlägsna ett föremål eller något annat motsvarande hinder, om användningen av maktmedel och avlägsnandet av hindret inte medför fara för liv eller hälsa och det behövs för att utföra ett brådskande och viktigt handräckningsuppdrag.

En myndighet ska lämna gränsbevakningsväsendet sådan handräckning som behövs för fullgörande av ett uppdrag som ankommer på gränsbevakningsväsendet och som myndigheten är behörig att lämna. Bestämmelser om bistånd som lämnas till gränsbevakningsväsendet finns också i lagen om samarbete mellan polisen, Tullen och gränsbevakningsväsendet. (22.5.2015/626)

Beslut om begäran om handräckning fattas av chefen för en förvaltningsenhet eller av en gränsbevakningsman med minst löjtnants grad som vid förvaltningsenheten skriftligen har förordnats att sköta uppdraget. (30.1.2018/109)

Gränsbevakningsväsendet har rätt att få handräckning av försvarsmakten i form av sådan utrustning, personal och särskild sakkunskap som behövs för uppdrag som har samband med upprätthållande av gränssäkerheten i hemlandet samt uppdrag som Gränsbevakningsväsendet ska sköta enligt lagen om sjöfartsskydd, om handräckningen kan ske utan att den äventyrar utförandet av andra uppgifter som enligt lag ska skötas av försvarsmakten.

Den som ger handräckning som avses i denna paragraf har i ett synnerligen viktigt och brådskande uppdrag rätt att under en gränsbevakningsmans uppsikt använda sådana för uppdraget behövliga maktmedel som gränsbevakningsmannen med stöd av sina befogenheter ger fullmakt till och som med hänsyn till situationen kan anses vara försvarliga. Bestämmelser om rätten till nödvärn finns i 4 kap. 4 § i strafflagen.

Begäran om handräckning framställs av staben för Gränsbevakningsväsendet eller, i brådskande fall, av den förvaltningsenhet som behöver handräckning. Huvudstaben, marinstaben, flygstaben eller arméstaben fattar beslut om att ge handräckning. I brådskande fall får garnisonschefen, kommendören för ett truppförband eller en chef för en militär inrättning besluta att ge handräckning.

I en situation som avses i 15 b och 15 d § kan Försvarsmakten ge Gränsbevakningsväsendet assistans som motsvarar handräckning för utförande av Gränsbevakningsväsendets uppdrag inom en annan stats territorium. Assistansen omfattar inte militära maktmedel och inte heller en gränsbevakningsmans befogenheter. Bestämmelser om utomståendes rätt att använda nödvändiga maktmedel under en gränsbevakningsmans uppsikt finns i 35 § 2 mom. och bestämmelser om rätten till nödvärn i 4 kap. 4 § i strafflagen. Bestämmelser om excess i nödvärn finns i 4 kap. 4 § 2 mom. och 7 § i strafflagen. Bestämmelser om excess vid användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen.

Bestämmelser om begäran om assistans av Försvarsmakten finns i 79 § 3 mom. När det gäller assistans som anknyter till gränssäkerhetsbistånd enligt 15 d § eller när det är fråga om ekonomiskt särskilt betydelsefull assistans är det dock inrikesministeriet som ska fatta beslutet om begäran om assistans av Försvarsmakten. Beslut om att ge assistans som inrikesministeriet begär fattas enligt det förfarande som anges i 12 § 3 mom. i lagen om försvarsmakten. Bestämmelser om beslutsfattandet vid lämnande av och begäran om internationellt bistånd finns dessutom i lagen om beslutsfattande om internationellt bistånd, samverkan eller annan internationell verksamhet.

Försvarsmakten svarar själv för kostnaderna för den handräckning som försvarsmakten ger Gränsbevakningsväsendet när handräckningen är nödvändig med beaktande av uppdragets art och hur brådskande det är.

Om handräckningen binder stora resurser och drar ut på tiden så att den väsentligt försvårar de grundläggande funktionerna vid försvarsmakten eller den enhet som ger handräckningen eller orsakar betydande kostnader, har försvarsmakten rätt att få ersättning för sina direkta kostnader.

Efter att med den enhet vid Gränsbevakningsväsendet som begärt handräckningen ha förhandlat och avtalat om att verksamheten ska bli avgiftsbelagd, beslutar försvarsmakten om uttag av ersättning.

Person- och sakskador som orsakats utomstående genom tvångsåtgärder som gränsbevakningsväsendet vidtagit ska ersättas av statens medel.

Bestämmelserna i detta kapitel inskränker inte den skadelidandes rätt till ersättning med stöd av skadeståndslagen (412/1974) eller någon annan lag.

Ersättning som avses i 80 § kan jämkas eller förvägras, om den skadelidande genom sitt eget handlande eller sina egna försummelser väsentligen har medverkat till att skadan uppkommit.

Bestämmelser om tjänstemäns och arbetstagares ersättningsansvar då de har orsakat skada och i fråga om deras skyldighet att till staten betala det som staten betalat i ersättning i enlighet med denna lag finns i 4 och 6 kap. i skadeståndslagen.

En tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet ska utan dröjsmål göra anmälan hos sin chef om en person- eller sakskada som uppstått vid utförandet av ett tjänsteuppdrag, om skadan inte är att anses såsom ringa.

Vid behov eller på begäran av den skadelidande eller den som utfört tjänsteuppdraget ska det göras en utredning om hur den skada som avses i 1 mom. har orsakats. Vid utredningen ska det utredas bland annat under vilka omständigheter tjänsteuppdraget har utförts, lednings- och ansvarsförhållandena i samband med tjänsteuppdraget, skadans storlek samt i vilken mån den skadelidande genom sitt eget handlande eller sina egna försummelser har medverkat till att skadan uppkommit. Utredningen görs av polisen, om det inte är fråga om ett skadeärende som ska handläggas som ett militärt rättegångsärende.

Den som skadats i samband med ett tjänsteuppdrag ska utan dröjsmål ges vård och vid behov ska läkarhjälp ordnas. Om en person uppger sig ha fått skador på grund av en gränsbevakningsmans åtgärd ska personen så snart som möjligt ges tillfälle att bli undersökt av en läkare eller, om detta inte omedelbart är möjligt, av en ojävig person. Kostnaderna för vården och läkarhjälpen ska betalas i förskott av statens medel.

Beslut om ersättning för skador som avses i detta kapitel fattas av den förvaltningsenhet inom vars område tjänsteuppdraget eller huvuddelen av detta har utförts. Vid överföring av ett ersättningsärende till en annan förvaltningsenhet tillämpas det som föreskrivs i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning eller någon annanstans i lag eller i föreskrifter som utfärdats med stöd av lag.

Ansökan om ersättning ska göras skriftligen inom sex månader från den dag då tjänsteuppdraget utfördes eller den ersättningsberättigade fick vetskap om skadan. Av särskilda skäl får ersättning sökas också senare.

En förvaltningsenhets beslut om ersättning får inte överklagas.

Ersättning för personskador betalas i enlighet med lagen om statens skadeståndsverksamhet (978/2014) . (28.11.2014/982)

För handräckning som gränsbevakningsväsendet lämnar andra myndigheter kan tas ut en avgift till ett lägre belopp än prestationens självkostnadsvärde enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) eller avstås från att ta ut avgift, om den uppgift som handräckningen gäller hör till gränsbevakningsväsendets egna uppgifter eller om handräckning lämnas i samband med att gränsbevakningsväsendet utför en egen uppgift eller om så föreskrivs någon annanstans.

Utan hinder av bestämmelserna i lagen om grunderna för avgifter till staten har gränsbevakningsväsendet rätt att avstå från att ta ut avgift för en sjuktransport enligt 26 § 2 mom., om det i ett enskilt fall vore uppenbart oskäligt att ta ut avgift.

Gränsbevakningsväsendet kan bära upp en lägre hyra än den gängse av en tjänsteman som tjänstgör vid gränsbevakningsväsendet, om det finns särskilda skäl till det på grund av den flyttningsskyldighet som iakttas inom gränsbevakningsväsendet eller på grund av organiseringen av gränsbevakningsväsendets uppgifter.

82 § har upphävts genom L 30.1.2018/109 .

83 § har upphävts genom L 29.12.2022/1311 .

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser

Genom förordning av inrikesministeriet utfärdas närmare bestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 september 2005.

Genom denna lag upphävs lagen av den 12 mars 1999 om gränsbevakningsväsendet (320/1999) och lagen av den 17 maj 1947 om gränszon (403/1947) jämte ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Bestämmelserna om gränszonstillstånd i denna lag tillämpas även på gränszonstillstånd som har beviljats före denna lags ikraftträdande.

Ägare till sådana stängsel och motsvarande konstruktioner som före lagens ikraftträdande uppförts närmare än 50 meter från gränslinjen och som försvårar gränsbevakningsväsendets patrullverksamhet och annan för upprätthållandet av gränssäkerheten nödvändig verksamhet har rätt att få ersättning enligt gängse pris för stängslet eller konstruktionen, om order givits att stängslet eller konstruktionen skall rivas och ordern verkställts.