120/2004

En gäldenär som inte kan svara för sina skulder kan försättas i konkurs så som bestäms i denna lag. Domstolen beslutar på ansökan av gäldenären eller en borgenär om huruvida gäldenären skall försättas i konkurs.

Konkurs är ett insolvensförfarande som omfattar gäldenärens samtliga skulder och som innebär att gäldenärens egendom används till att betala konkursfordringarna. För att syftet med konkursen skall nås, övergår bestämmanderätten över gäldenärens egendom på borgenärerna när konkursen börjar. För vården och försäljningen av gäldenärens egendom samt för övrig förvaltning av konkursboet finns en boförvaltare, som domstolen utser.

Bestämmelserna i denna lag tillämpas, om inte något annat bestäms någon annanstans i lag eller har överenskommits med en främmande stat.

Om ett ärende har sådan anknytning till en annan medlemsstat som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden, och den förordningen tillämpas på medlemsstaten i fråga, ska den förordningen tillämpas i stället för denna lag. (16.6.2017/364)

I fråga om den ordning i vilken borgenärerna skall få betalning och om återvinning till konkursbo samt om tillsynen över förvaltningen av konkursbon bestäms särskilt.

Fysiska personer samt sammanslutningar, stiftelser och andra juridiska personer kan försättas i konkurs. En juridisk person kan försättas i konkurs också när den juridiska personen har avregistrerats eller upplösts. Också dödsbon och konkursbon kan försättas i konkurs.

Staten, välfärdsområden, välfärdssammanslutningar, landskapet Åland, kommuner, samkommuner eller andra offentligrättsliga samarbetsorgan för kommuner, statliga affärsverk, självständiga offentligrättsliga inrättningar eller den evangelisk-lutherska eller ortodoxa kyrkan eller församlingar eller kyrkliga samfälligheter inom den evangelisk-lutherska eller ortodoxa kyrkan kan inte försättas i konkurs. (29.6.2021/640)

Med avvikelse från vad som i 2 mom. föreskrivs om självständiga offentligrättsliga inrättningar kan dock ett offentligrättsligt universitet som avses i 1 § i universitetslagen (558/2009) försättas i konkurs.

En konkurs börjar när gäldenären försätts i konkurs genom domstolens beslut.

Med en konkursfordran avses en sådan fordran på gäldenären i fråga om vilken förbindelsen har ingåtts eller rättsgrunden för fordran har uppstått före konkursen. Konkursfordringar är också pantfordringar samt fordringar vilkas grund eller belopp är förenade med villkor eller tvistiga eller oklara av någon annan orsak. I ett fortlöpande skuldförhållande anses som konkursfordran den del av fordran som hänför sig till tiden före konkursens början.

Gäldenären blir inte fri från ansvar för de konkursfordringar för vilka det inte inflyter full betalning vid konkursen.

En gäldenär som är insolvent kan försättas i konkurs, om inte något annat bestäms i denna lag eller någon annanstans.

Med insolvens avses i denna lag att gäldenären inte kan betala sina skulder när de förfaller till betalning och att denna oförmåga inte är endast tillfällig.

En borgenär kan yrka att en gäldenär skall försättas i konkurs, om borgenärens fordran på gäldenären

Om borgenärens fordran är obetydlig och det med hänsyn till kostnaderna för och nyttan av ett konkursförfarande måste anses uppenbart oändamålsenligt eller klart stå i strid med god indrivningssed att försätta gäldenären i konkurs, skall borgenärens konkursansökan avvisas utan prövning.

3 mom. har upphävts genom L 15.6.2007/709 . (15.6.2007/709)

En gäldenär skall anses vara insolvent om han uppger sig vara insolvent och det inte visar sig finnas särskilda skäl att inte godta denna upplysning.

Om inte annat visas, skall en gäldenär också anses vara insolvent särskilt när

En gäldenär kan försättas i konkurs med stöd av 2 mom. 3 punkten endast om borgenären ansöker om detta inom tre månader efter att den tidsfrist som nämns i punkten har gått ut och skulden ännu är obetald. Borgenären skall delge gäldenären den betalningsuppmaning som avses i punkten bevisligen eller, om det finns förutsättningar enligt 11 kap. 7 § rättegångsbalken, med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i nämnda paragraf. I betalningsuppmaningen skall fordrans grund och belopp anges. Dessutom skall gäldenären i betalningsuppmaningen upplysas om att borgenären kan yrka att gäldenären försätts i konkurs om skulden inte betalas inom föreskriven tid efter att gäldenären har fått betalningsuppmaningen.

En gäldenär kan inte försättas i konkurs på ansökan av en borgenär, om

Med säkerhet avses också borgen.

En gäldenär som är försatt i likvidation samt ett dödsbo och ett konkursbo kan försättas i konkurs också när tillgångarna inte täcker skulderna. Ett dödsbo kan dock försättas i konkurs enbart om konkursen med hänsyn till boets omfattning, realiseringen av egendomen eller någon annan särskild orsak är ett ändamålsenligt förfarande när det gäller att använda boets egendom för betalning av boets och den avlidnes skulder.

När konkursen har börjat förlorar gäldenären rätten att råda över den egendom som ingår i konkursboet.

En rättshandling som gäldenären företar beträffande egendom som ingår i konkursboet är inte bindande för konkursboet. Rättshandlingen binder dock konkursboet om gäldenären har företagit rättshandlingen innan en anteckning om att konkursen har börjat fördes in i det register över konkursärenden som avses i 22 kap. 1 § och den andra parten inte visste eller borde ha vetat att gäldenären inte hade rätt att råda över sin egendom. I sådana fall har konkursboet dock rätt att vägra lämna ut egendom eller att yrka att egendomen ska återlämnas mot att boet ersätter den andra parten för det vederlag som denne har betalat och de behövliga kostnader som slutförandet av rättshandlingen har förorsakat denna andra part.

En uppsägning eller någon annan motsvarande handling som företas av eller mot gäldenären efter att uppgiften om att konkursen har börjat har förts in i registret över konkursärenden är bindande för konkursboet, om inte

En betalning till gäldenären efter att konkursen har börjat är giltig, utom när betalaren visste eller borde ha vetat att gäldenären inte hade rätt att ta emot betalningen. Om betalningen har skett innan uppgiften om att konkursen har börjat fördes in i registret över konkursärenden, anses betalaren ha varit i god tro, om inte något annat visas. Om betalningen har skett efter det att uppgiften fördes in i registret, anses betalaren inte ha varit i god tro, om inte något annat visas.

Om en rättegång som gäller egendom som ingår i konkursboet är anhängig mellan gäldenären och tredje man när konkursen börjar, skall konkursboet ges tillfälle att fortsätta rättegången. Om konkursboet inte använder sig av tillfället kan gäldenären fortsätta rättegången. Konkursboet kan förpliktas att ersätta endast de rättegångskostnader som den andra parten har förorsakats genom att konkursboet har fört talan.

Efter att konkursen har börjat har gäldenären rätt att väcka talan om egendom som ingår i konkursboet, om boet har beslutat att inte väcka talan. Gäldenärens rätt att väcka talan gäller dock inte en talan om återgång av en rättshandling eller någon annan talan som kan väckas endast av konkursboet eller en borgenär.

Om konkursboet önskar ingå förlikning med tredje man i ett mål eller ärende som avses i 1 eller 2 mom., har gäldenären rätt att väcka talan eller fortsätta rättegången om gäldenären ställer säkerhet för vad tredje man erbjudit konkursboet som förlikning.

Den vinst eller nytta som gäldenären får genom en rättegång som avses i 1–3 mom. ingår i konkursboet. Gäldenären har dock rätt att få den ersättning för rättegångskostnader som den andra parten eventuellt åläggs att betala.

En talan som syftar till att ge en borgenär en verkställighetsgrund mot konkursboet för sin konkursfordran får inte väckas efter att konkursen har börjat. En pantborgenär får dock väcka talan för att driva in en fordran ur pantsatt egendom.

Om en rättegång som gäller en konkursfordran är anhängig mot gäldenären när konkursen börjar, skall konkursboet ges tillfälle att fortsätta rättegången. Om boet inte svarar på käromålet, kan käranden yrka på avgörande i saken, om inte gäldenären fortsätter rättegången. Konkursboet kan förpliktas att ersätta endast de rät-tegångskostnader som den andra parten har förorsakats genom att konkursboet har fört talan.

Skatter och offentliga avgifter samt andra med dem jämställbara fordringar påförs trots att en konkurs har börjat, så som särskilt bestäms därom.

Efter att konkursen har börjat får utsökningsåtgärder som syftar till att driva in en konkursfordran inte riktas mot egendom som ingår i konkursboet. Angående realisering av pantsatt egendom gäller vad som bestäms i 17 kap.

Vad som bestäms i 1 mom. gäller på motsvarande sätt säkringsåtgärder som syftar till indrivning av en fordran.

Om egendom som ingår i konkursboet har utmätts innan konkursen började, ska verkställigheten avbrytas samt den utmätta egendomen och de penningmedel som eventuellt har influtit överlämnas till konkursboet, om inte konkursboet yrkar att verkställigheten ska fortsättas för konkursboets räkning. Om en annons om försäljning av den utmätta egendomen har publicerats innan konkursen har börjat, kan verkställigheten avbrytas endast om konkursboet begär det. Konkursboet svarar för verkställighetskostnaderna, om verkställigheten fortsätter på konkursboets begäran eller om en försäljning som redan utannonserats inställs. (16.6.2017/364)

I fråga om realisering av pantsatt egendom gäller vad som bestäms i 17 kap. Har dock pantsatt egendom före konkursens början utmätts för betalning av någon annan än pantborgenärens fordran, iakttas vad som bestäms i 1 mom. Är egendomen redan såld, skall penningmedlen fördelas mellan pantborgenärerna enligt vad som bestäms i utsökningsbalken (705/2007) . I fråga om realisering av egendom som är föremål för företagsinteckning tillämpas dock vad som bestäms i 1 mom. (15.6.2007/709)

Utan hinder av vad som bestäms i 1 mom. skall till sökanden redovisas de medel som för betalningen av underhållsbidrag till ett barn har mätts ut av lön, pension eller näringsinkomst.

Om konkursboet anser att egendom som är föremål för anhängiga utsökningsbesvär eller en anhängig tvist om verkställighet ingår i konkursboet, kan konkursboet träda in som part i stället för borgenären. Domstolen skall ge konkursboet tillfälle att höras och behandlingen av saken kan fortsätta om konkursboet använder sig av sin rätt att träda in som part i stället för borgenären.

Om gäldenären när konkursen börjar inte har fullgjort ett avtal i vilket gäldenären är part, skall motparten uppmana konkursboet att meddela om konkursboet vill tillträda avtalet. Om konkursboet inom skälig tid meddelar att boet vill tillträda avtalet och ställer godtagbar säkerhet för fullgörelsen av avtalet, får avtalet inte hävas.

Konkursboets motpart har utan hinder av 1 mom. rätt att häva avtalet, om det på grund av avtalets personliga karaktär eller av något annat särskilt skäl inte kan förutsättas att avtalsparten fortsätter avtalet med boet.

En konkursfordran som inte har förfallit till betalning anses i konkursen ha förfallit till betalning i förhållandet mellan borgenären och gäldenären. Detta gäller dock inte en villkorlig fordran eller ett skadestånd eller en sådan motsvarande skuld vars belopp och grund inte kan konstateras utan en särskild utredning, eller en fordran som förutsätter prestation av borgenären.

Bestämmelsen i 1 mom. om att en fordran anses vara förfallen till betalning tillämpas inte om konkursen läggs ned eller en högre domstol upphäver beslutet om att försätta gäldenären i konkurs.

Angående hur en konkurs inverkar på preskriptionen av en konkursfordran bestäms särskilt.

Rättsverkningarna av att en konkurs börjar förblir i kraft även om ändring söks i beslutet att försätta gäldenären i konkurs. Rättsverkningarna upphör, om beslutet att försätta gäldenären i konkurs upphävs. Domstolen kan dock när den upphäver beslutet, av något särskilt skäl bestämma att rättsverkningarna skall gälla tills beslutet vinner laga kraft eller något annat bestäms i saken.

Om konkursen läggs ned, förfaller eller annars upphör, upphör rättsverkningarna av att konkursen börjar när domstolen ger sitt beslut, om inte domstolen av något särskilt skäl bestämmer att rättsverkningarna skall gälla tills beslutet vinner laga kraft eller något annat bestäms i saken.

Bestämmelser om inverkan av upphävande av beslutet att försätta gäldenären i konkurs och av nedläggning av konkursen på ett saneringsprogram som förfallit finns i 66 § i lagen om företagssanering (47/1993) . (17.5.2019/664)

När rättsverkningarna av en konkurs upphör, skall boförvaltaren underrätta utmätningsmannen om saken och ge utmätningsmannen tillfälle att inom skälig tid mäta ut sådan gäldenären tillhörig egendom som inte behövs för betalning av konkurskostnaderna eller konkursboets övriga skulder. Boförvaltaren behöver dock inte underrätta utmätningsmannen ifall det är uppenbart obehövligt därför att tillgångarna är obetydliga eller av någon annan orsak. Egendom som inte mäts ut skall återlämnas till gäldenären.

En gäldenär skall bemötas sakligt vid utredningen och vården av boet, och gäldenärens intressen skall därvid beaktas på behörigt sätt.

Boförvaltaren ska efter att konkursen börjat informera följande personer om de tjänster som avses i 1 § i lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning (813/2017) samt om möjligheten att ansöka om skuldsanering för privatpersoner:

(25.5.2022/390)

En gäldenär har en likadan rätt som borgenärerna att av boförvaltaren få uppgifter om konkursboet och dess vård samt om frågor som behandlas vid borgenärssammanträdet och i annat beslutsförfarande för borgenärer. Gäldenären har också rätt att delta i borgenärssammanträdet samt att där och i ett annat beslutsförfarande framföra sin åsikt.

Boförvaltaren kan begränsa gäldenärens rätt att få uppgifter och att delta i borgenärssammanträdet eller annat beslutsförfarande, om begränsningen kan anses nödvändig för att trygga boets eller en utomståendes rättigheter eller av något annat särskilt skäl. Uppgifterna skall dock lämnas när det inte längre finns något hinder att göra det.

Om gäldenären är en fysisk person, skall gäldenären och de som för sin försörjning är beroende av gäldenären beviljas bidrag av konkursboets medel, om deras utkomst inte annars är tryggad. När bidrag beviljas, skall hänsyn också tas till gäldenärens förvärvsmöjligheter och verksamhet för utredningen av boet samt konkursboets möjligheter att betala bidrag. Bidrag kan beviljas högst under de sex månader som följer efter att konkursen har börjat. Meningsskiljaktigheter som gäller bidrag avgörs av domstolen.

När konkursgäldenären är ett bolag, tillämpas vad som bestäms i 1 mom. också på en bolagsman i ett öppet bolag, ansvarig bolagsman i ett kommanditbolag och aktieägare i ledningen för ett aktiebolag då dessa har fått sin huvudsakliga försörjning av bolaget.

Boförvaltaren har rätt att utan gäldenärens samtycke omhänderta och öppna brevförsändelser och andra meddelanden samt paket som är adresserade till gäldenären och som hänför sig till gäldenärens ekonomiska verksamhet eller till utredningen av konkursboet.

På begäran av boförvaltaren skall ett postföretag till boförvaltaren överlämna i 3 § lagen om posttjänster (313/2001) avsedda brevförsändelser och postpaket som anlänt till gäldenären och som hänför sig till dennes ekonomiska verksamhet eller till utredningen av konkursboet eller sända dem till den adress som boförvaltaren anvisar.

Gäldenären skall medverka till att boförvaltaren kan utföra sina uppgifter och att konkursförfarandet kan slutföras på behörigt sätt.

Gäldenären skall särskilt

Gäldenären skall lämna boförvaltaren sina kontaktuppgifter och vid behov vara anträffbar för denne. På boförvaltarens begäran skall gäldenären infinna sig i boförvaltarens eller gäldenärens verksamhetslokaler för att fullgöra sin skyldighet enligt 1 mom.

Om gäldenären är misstänkt vid en förundersökning eller står åtalad för ett brott är han eller hon inte skyldig att lämna boförvaltaren uppgifter enligt 5 § om de omständigheter som misstanken eller åtalet grundar sig på.

Gäldenären ska med sin underskrift styrka att boförteckningen är riktig. En gäldenär som inte kan bestyrka boförteckningen i oförändrad form ska framföra eller till boförteckningen foga de kompletteringar, rättelser och andra anmärkningar som gäldenären anser behövliga. Om gäldenären har låtit bli att lämna uppgifter med stöd av 5 a §, ska gäldenären uppge detta senast när han eller hon styrker att boförteckningen är riktig. (31.1.2013/86)

På yrkande av boförvaltaren kan domstolen bestämma att gäldenären i stället för att underteckna boförteckningen ska inställa sig i domstolen och där med ed eller försäkran styrka att boförteckningen är riktig. På motsvarande sätt kan gäldenären åläggas att lämna andra uppgifter för boförteckningen än de som avses i 5 a §. Om gäldenären inte med sin underskrift har styrkt att boförteckningen är riktig, kan gäldenären också efter det att konkursen har avslutats åläggas att på ovan föreskrivet sätt med ed eller försäkran bestyrka boförteckningen. Vad som i detta moment bestäms om boförteckningen gäller i ett dödsbos konkurs bouppteckningsinstrumentet och skyldigheten att lämna uppgifter för det. (31.1.2013/86)

Konkursen fortsätter även om gäldenären till följd av utevaro eller av någon annan orsak inte har styrkt att boförteckningen är riktig.

Om gäldenären är skyldig att inställa sig vid domstolen eller någon annanstans för att lämna upplysningar om konkursboet, skall gäldenären av boets medel få skälig ersättning för sådana nödvändiga kostnader för resa och uppehälle som han har förorsakats när han har fullgjort skyldigheter som föreskrivs i 5 eller 6 §. Meningsskiljaktigheter som gäller sådan ersättning avgörs av domstolen.

Om det uppenbarligen finns grunder för att godkänna en konkursansökan, kan domstolen innan den beslutar att gäldenären skall försättas i konkurs

I fråga om de säkringsåtgärder som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten gäller dessutom i tillämpliga delar 7 kap. 5 § 1 mom. och 10–13 § rättegångsbalken.

Ett utreseförbud som avses i 1 mom. 3 punkten kan gälla högst till dess att gäldenären har bestyrkt boförteckningen. Under förbudets giltighetstid kan dock ett nytt förbud meddelas med stöd av 9 § 2 mom. Pass eller identitetskort som godkänns som resedokument får inte utfärdas för den som meddelats utreseförbud. Om ett pass eller ett identitetskort som godkänns som resedokument redan har utfärdats för gäldenären, ska passet eller identitetskortet överlämnas till polisen för den tid förbudet gäller. (25.8.2016/666)

Domstolen kan efter att konkursen har börjat bestämma att gäldenären inte får lämna landet, om det finns sådana förutsättningar för ett förbud som anges i 8 § 1 mom. 3 punkten. Utreseförbudet kan gälla högst till dess att gäldenären har bestyrkt boförteckningen.

Om det hos domstolen har framställts ett yrkande enligt 6 § om att gäldenären skall bestyrka boförteckningen inför domstol, kan domstolen samtidigt besluta om utreseförbud för gäldenären. Förbudet gäller högst till dess att gäldenären har fullgjort sin skyldighet.

Beslut om de säkringsåtgärder som avses i 8 och 9 § kan fattas på yrkande av en borgenär eller boförvaltaren. Om saken är brådskande, kan beslutet meddelas utan att gäldenären ges tillfälle att bli hörd. Domstolen skall på eget initiativ eller på yrkande av gäldenären eller en borgenär omgående häva beslutet när det inte längre finns orsak att hålla det i kraft. Om konkursansökan avslås, avvisas utan prövning eller avskrivs eller om konkursen läggs ned förfaller beslutet. När domstolen beslutar försätta gäldenären i konkurs skall den samtidigt bestämma om huruvida ett utreseförbud som har meddelats med stöd av 8 § skall förbli i kraft.

Domstolen ska se till att gäldenären omedelbart på ett lämpligt sätt underrättas om utreseförbudet och skyldigheten att överlämna passet och ett sådant identitetskort som godkänns som resedokument till polisen samt om att förbudet har hävts eller förfallit. Domstolen ska utan dröjsmål göra motsvarande anmälan till polisen så att uppgiften kan registreras i polisens informationssystem. Uppgifterna ska utan dröjsmål avföras ur registret när förbudet har upphävts eller förfallit. (25.8.2016/666)

Ändring i ett beslut om en säkringsåtgärd eller ett utreseförbud får inte sökas genom besvär. Gäldenären får dock utan tidsfrist anföra klagan över beslutet. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

Om gäldenären försummar sin skyldighet att enligt 5 § medverka och lämna uppgifter så att boförvaltaren inte kan sköta sitt uppdrag på behörigt sätt, eller om gäldenären vägrar att bestyrka boförteckningen eller att enligt 6 § lämna uppgifter för boförteckningen, skall domstolen på yrkande av boförvaltaren ålägga gäldenären att fullgöra sin skyldighet vid vite. Fullgör gäldenären inte utan dröjsmål sin skyldighet, skall vitet dömas ut.

Om gäldenären fortsätter sin tredska trots att ett vite har dömts ut med stöd av 1 mom., kan domstolen på yrkande av boförvaltaren bestämma att gäldenären skall hållas häktad tills skyldigheten har fullgjorts. Domstolen kan bestämma om häktning av gäldenären också utan att vite föreläggs eller ett förelagt vite döms ut, om det är uppenbart att gäldenären kommer att tredskas trots vitet. En gäldenär får inte hållas häktad längre än sex månader. Om gäldenären upphör med sin tredska tidigare, skall domstolen underrättas om detta, och domstolen skall fortsätta behandlingen av saken utan dröjsmål och senast inom fyra dygn efter att gäldenären har meddelat att han eller hon upphör med sin tredska. Domstolen skall bestämma att gäldenären skall friges genast när det inte längre finns förutsättningar för häktning. Gäldenären skall underrättas om att behandlingen av saken fortsätter när tredskan har upphört.

Gäldenären skall ges tillfälle att bli hörd med anledning av att boförvaltaren har framställt ett yrkande enligt 1 eller 2 mom. Om gäldenären håller sig undan eller är på okänd ort, kan ett vite föreläggas och ett häktningsyrkande behandlas även om gäldenären inte har givits tillfälle att bli hörd. Domstolen skall se till att gäldenären genast informeras om vitet på ett ändamålsenligt sätt. En gäldenär som utan laga hinder har uteblivit från behandlingen av ett häktningsyrkande kan förordnas att häktas trots sin utevaro.

En polisman som griper en gäldenär som har förordnats att häktas med stöd av denna paragraf skall underrätta gäldenären om att behandlingen av saken fortsätter när tredskan har upphört.

Besvär får inte anföras över ett beslut om tvångsmedel. Klagan över beslutet får dock anföras utan tidsfrist. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

Genom förordning av justitieministeriet bestäms hur handlingar som gäller en häktad gäldenärs ärende skall tillställas polisen för att den fortsatta behandlingen av ärendet skall tryggas.

Om en sammanslutning eller stiftelse har försatts i konkurs, tillämpas bestämmelserna om gäldenär i 5–7 § och om utreseförbud i 8–10 § samt bestämmelserna i 11 § på den som är personligen ansvarig för sammanslutningens förpliktelser, på sammanslutningens, stiftelsens eller någon annan juridisk persons verkställande direktör eller styrelsemedlem, likvidator eller någon annan person i motsvarande ställning, samt på den som under det år som närmast föregått konkursansökan har haft en ovan avsedd ställning i sammanslutningen, stiftelsen eller den juridiska personen.

Om gäldenären är ett konkursbo, skall vid tillämpningen av de lagrum som nämns i 1 mom. också boförvaltaren i det konkursbo som försatts i konkurs betraktas som gäldenär.

Om gäldenären är ett dödsbo, skall vid tillämpningen av de lagrum som nämns i 1 mom. den delägare i dödsboet som haft dödsboet i sin vård betraktas som gäldenär.

Om domstolen så beslutar, skall vid tillämpningen av de lagrum som nämns i 1 mom. som gäldenär även betraktas

Domstolen kan fatta ett beslut som avses i 4 mom. på yrkande av boförvaltaren eller en borgenär. Domstolen skall ge den som beslutet skulle komma att gälla tillfälle att bli hörd. Ändring i beslutet får inte sökas genom besvär. Klagan över beslutet får dock anföras utan tidsfrist. Klagan skall behandlas i brådskande ordning.

Om en konkursgäldenärs behörighet att sköta befattningar eller uppdrag har begränsats någon annanstans i lagstiftningen, gäller begränsningen från det att konkursen har börjat till dess att boförteckningen har bestyrkts. Om inte något annat föreskrivs, är begränsningarna dock i kraft högst fyra månader från det att konkursen har börjat.

I konkursboet ingår med de undantag som föreskrivs i detta kapitel den egendom som gäldenären har när konkursen börjar och får före konkursens slut. I en fysisk persons konkursbo ingår dock inte egendom eller inkomster som denne förvärvar efter att konkursen har börjat.

I konkursboet ingår också egendom som återvinns till boet med stöd av lagen om återvinning till konkursbo (758/1991) eller på någon annan grund.

Egendom som har kommit i stället för egendom som ingår i konkursboet samt egendomens avkastning ingår i konkursboet.

När domstolens behörighet i ett ärende som gäller försättande av en gäldenär i konkurs har grundat sig på 7 kap. 1 § 2 mom., omfattar konkursboet endast den egendom som gäldenären har i Finland.

Egendom som inte kan utmätas ingår inte i konkursboet.

I konkursboet ingår dock

(15.6.2007/709)

Ett villkor som begränsar gäldenärens rätt att överlåta lös egendom vidare är inte bindande för konkursboet, om inte något annat följer av 7 §.

Bokföringsmaterial som gäller gäldenärens rörelse eller yrke ingår i konkursboet.

Gäldenärens rätt till arv eller testamente ingår inte i konkursboet, om gäldenären efter arvlåtarens död men före konkursens början har avstått från denna rätt eller senast tre månader efter att ha fått kännedom om arvlåtarens död och om sin rätt till arv eller testamente avstår från denna rätt på det sätt som bestäms i 17 kap. 2 a § ärvdabalken (40/1965) .

Egendom som tillhör en utomstående och som gäldenären har i sin besittning ingår inte i konkursboet, om den kan avskiljas från gäldenärens egendom. Egendom som tillhör en utomstående skall överlämnas till ägaren eller till någon som denne har bestämt på villkor som konkursboet har rätt att kräva att uppfylls.

Vad som bestäms i 6 § gäller med de undantag som nämns nedan i detta kapitel också lös egendom till vilken överlåtaren ( säljare ) har en rätt som baserar sig på ett ägar- eller återtagningsförbehåll.

Har överenskommelsen om ägar- eller återtagningsförbehållet ingåtts efter att gäldenären med stöd av överlåtelseavtalet har fått egendomen i sin besittning, är förbehållet utan verkan gentemot konkursboet. Likaså är ett ägar- eller återtagningsförbehåll utan verkan gentemot konkursboet, om gäldenären trots förbehållet har rätt att överlåta egendomen vidare, foga den till annan egendom eller annars bestämma om egendomen på samma sätt som en ägare.

Om ett ägar- eller återtagningsförbehåll enligt ett överlåtelseavtal som gäller lös egendom upphör att gälla när köpesumman har betalats, har konkursboet rätt att tillträda avtalet genom att underrätta säljaren om detta och genom att i enlighet med de tidigare villkoren betala den obetalda köpesumma som har förfallit till betalning jämte dröjsmålsränta. Säljaren skall underrättas och skulden betalas inom skälig tid efter att säljaren har framställt en begäran om saken eller yrkat på att återfå egendomen.

Konkursboet har också rätt att genast lösa in egendomen genom att betala säljarens fordran med anledning av överlåtelsen, minskad med de räntor och övriga kreditkostnader som hänför sig till den återstående kredittiden.

I de fall som avses i 1 och 2 mom. ansvarar konkursboet inte för skadestånd eller avtalsvite eller för andra motsvarande påföljder som beror på ett avtalsbrott från gäldenärens sida.

Säljaren har rätt att yrka på att återfå egendom på basis av ett ägar- eller återtagningsförbehåll och att yrka på uppgörelse, även om villkoren för återtagande eller uppgörelse inte är uppfyllda enligt lagen om avbetalningsköp (91/1966) eller 7 kap. konsumentskyddslagen (38/1978) . Också konkursboet har rätt att yrka på uppgörelse.

Vad som i 7–9 § bestäms om säljare gäller också finansbolag och andra sammanslutningar eller personer till vilka säljarens på ett överlåtelseavtal baserade rättigheter och skyldigheter har överförts.

Egendom som påstås tillhöra en utomstående ingår i konkursboet, om den utomståendes ställning grundar sig på ett förmögenhetsarrangemang eller annat arrangemang vars rättsliga form inte motsvarar arrangemangets verkliga innehåll eller syfte och om den rättsliga formen uppenbart används för att undvika verkställighet eller undanhålla borgenärerna egendomen. Vad som ovan bestäms om egendom gäller också inkomst som gäldenären styr till ovan nämnda arrangemang.

Vid bedömningen av det verkliga innehållet i och syftet med ett i 1 mom. avsett arrangemang skall beaktas om gäldenären har en bestämmanderätt som är jämförbar med en ägares eller kan vidta åtgärder som är jämförbara med dem som en ägare kan vidta samt de fördelar gäldenären har fått av arrangemanget och andra motsvarande omständigheter.

En borgenär har rätt att med de undantag som föreskrivs i 2 och 5 § använda sin konkursfordran till kvittning mot en skuld som borgenären har till gäldenären när konkursen börjar. Borgenären har rätt till kvittning även om borgenärens skuld eller fordran inte har förfallit till betalning när kvittningsmeddelandet lämnas.

Bestämmelser om borgenärens skyldighet att lämna uppgifter om den fordran som används till kvittning finns i 12 kap. 12 §.

En borgenär får inte till kvittning använda en fordran som inte medför rätt till betalning ur konkursboet eller en fordran som är efterställd enligt 6 § 1 mom. 3–5 punkten lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning (1578/1992) .

En sådan fordran på gäldenären som borgenären har förvärvat genom överlåtelse från tredje man senare än tre månader före den fristdag som avses i 2 § lagen om återvinning till konkursbo, får inte användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade på borgenären när överlåtelsen skedde. Detsamma gäller en fordran som på nämnda sätt har förvärvats tidigare, om borgenären när överlåtelsen skedde hade grundad anledning att anta att gäldenären var insolvent.

En borgenär som har åtagit sig en betalningsförpliktelse gentemot gäldenären under sådana omständigheter att förfarandet kan jämställas med att gäldenären betalar en skuld har inte kvittningsrätt till den del betalningen hade kunnat återvinnas till konkursboet.

En regressrätt som grundar sig på en borgensförbindelse, en tredjemanspantsättning eller ett solidariskt skuldförhållande anses vid tillämpningen av 1 och 2 § ha förvärvats när förpliktelsen uppkom.

Om konkursboet överlåter en fordran så att en borgenär förlorar sin möjlighet till kvittning, skall boet ersätta den skada som därigenom orsakats borgenären.

Ett kreditinstitut får inte kvitta sin fordran mot medel som gäldenären har på ett konto i kreditinstitutet när konkursen börjar eller som vid denna tidpunkt finns i kreditinstitutet för överföring till gäldenärens konto, om kontot enligt kontovillkoren kan användas för skötsel av betalningsrörelse.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden finns det bestämmelser om finska domstolars behörighet i frågor som gäller försättande av en gäldenär i konkurs, när platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen finns i Finland eller i någon annan sådan medlemsstat i Europeiska unionen på vilken den förordningen tillämpas. (16.6.2017/364)

Om platsen där konkursgäldenärens huvudsakliga intressen finns är belägen i en annan stat än en stat som avses i 1 mom., är en finsk domstol behörig, om gäldenären har ett verksamhetsställe eller sådan egendom i Finland att det kan anses ändamålsenligt att konkursen inleds i Finland. En finsk domstol är dock inte behörig om gäldenären har försatts i konkurs i Danmark, Island eller Norge och gäldenären har haft sin hemort i den staten.

Ett ärende som gäller försättande av en gäldenär i konkurs behandlas av den domstol inom vars domkrets gäldenärens allmänna forum finns. Ett ärende som gäller en sammanslutning, en stiftelse eller någon annan juridisk person behandlas dock av den domstol inom vars domkrets förvaltningen av sammanslutningen, stiftelsen eller den juridiska personen i huvudsak handhas i Finland. Är ingen domstol behörig på dessa grunder, behandlas ärendet av den domstol inom vars domkrets gäldenären huvudsakligen har bedrivit sin verksamhet eller har egendom eller där det med beaktande av omständigheterna annars är ändamålsenligt att behandla ärendet.

Om gäldenären ingår i en koncern, kan ett ärende som gäller försättande av gäldenären i konkurs, utan hinder av 1 mom. behandlas i någon annan domstol som är behörig att behandla ett ärende som gäller försättande av en gäldenär inom samma koncern i konkurs, om det är ändamålsenligt att behandlingen sker i denna domstol.

I lagen om företagssanering (47/1993) föreskrivs vilken domstol som är behörig att behandla en konkursansökan som görs under saneringsförfarandet.

Ett ärende som gäller försättande av ett dödsbo i konkurs prövas av den domstol som avses i 10 kap. 17 § i rättegångsbalken. I andra hand prövas ärendet av den domstol som avses i 18 § 1 mom. 9 punkten i nämnda kapitel. (13.3.2009/161)

Den domstol som har beslutat försätta gäldenären i konkurs eller till vilken ärendet har överförts är behörig att behandla även sådana i denna lag avsedda ärenden som gäller

Om gäldenären ingår i en koncern, kan behandlingen av de ärenden som avses i 1 mom. också efter att konkursen har börjat överföras till en domstol som är behörig att behandla konkursärenden för andra gäldenärer inom samma koncern. I det beslut genom vilket ärendet har överförts får ändring inte sökas genom besvär.

Om en gäldenär har förordnats att häktas till följd av tredska och en helg infaller när gäldenärens ärende senast ska behandlas, kan ärendet trots vad som föreskrivs ovan behandlas av den jourhavande tingsrätt som avses i 3 kap. 1 § 1 mom. i tvångsmedelslagen (806/2011) . (22.7.2011/867)

Vid behandlingen av ett konkursärende iakttas i tillämpliga delar vad som bestäms om behandlingen av ansökningsärenden.

Ett ärende som gäller konkurs skall behandlas så snabbt som saken kräver.

Ett ärende som gäller försättande av en gäldenär i konkurs anhängiggörs genom en skriftlig ansökan. Av ansökan skall framgå

Ansökan skall undertecknas av sökanden eller den som har avfattat ansökan. Till ansökan skall fogas den handling eller någon annan skriftlig utredning som sökanden åberopar och, om gäldenären är en sammanslutning, stiftelse eller någon annan juridisk person, ett utdrag ur registret i fråga. Till en gäldenärs ansökan skall dessutom fogas ett beslut om eller samtycke till att egendomen överlämnas till konkurs. Gäldenären skall till sin ansökan också foga uppgifter om sin egendom och dess värde samt om skuldernas sammanlagda belopp och en förteckning över de största borgenärerna och borgenärernas kontaktinformation.

Till en ansökan om att ett dödsbo skall försättas i konkurs skall fogas bouppteckningsinstrumentet, eller om ett sådant inte finns att tillgå, någon annan utredning om att dödsboet är överskuldsatt.

Domstolen kan kräva annan utredning om g§äldenärens ekonomiska ställning, om detta av särskilda skäl är nödvändigt för att ärendet skall kunna avgöras.

Om domstolen anser att den inte är behörig i ett ärende som gäller försättande av en gäldenär i konkurs, skall den på sökandens begäran överföra ärendet till en behörig domstol.

Om den domstol till vilken ett ärende har överförts med stöd av 1 mom. anser att den inte är behörig i ärendet, skall den avvisa ärendet utan prövning.

I ett beslut genom vilket ett ärende har överförts med stöd av 1 mom. får ändring inte sökas genom besvär.

Om domstolen överför ett ärende som gäller försättande av en gäldenär i konkurs till en annan domstol, förblir beslut som fattats av den förstnämnda domstolen i kraft tills något annat beslutas vid den fortsatta behandlingen av saken. Detsamma gäller när en högre domstol överför saken till en behörig domstol med stöd av 10 kap. 29 § rättegångsbalken.

Domstolen ska delge gäldenären borgenärens konkursansökan samt ge gäldenären tillfälle att före utsatt dag ge ett skriftligt yttrande. Domstolen ska för den händelse att gäldenären motsätter sig konkursansökan fråga gäldenären om denne begär att saken behandlas i sammanträde, samt informera om möjligheten att avgöra saken utan behandling i sammanträde, om begäran inte framförts. (17.5.2019/664)

Om gäldenären motsätter sig konkursansökan kan saken behandlas i kansliet endast om domstolen anser att behandling i sammanträde är onödig och gäldenären inte har begärt behandling i sammanträde. Till sammanträdet kallas gäldenären och den borgenär som har gjort ansökan. Borgenärens ansökan kan avgöras även om gäldenären uteblir från sammanträdet eller inte ger något yttrande. (17.5.2019/664)

Behandlingen av en borgenärs konkursansökan kan skjutas upp om det finns ett godtagbart skäl att göra det. Behandlingen av ärendet kan utan borgenärens samtycke på yrkande av gäldenären skjutas upp högst en vecka.

Om ansökan gäller ett dödsbo, skall enligt domstolens prövning dödsboet och den avlidnes största borgenärer samt boutredningsmannen, om en boutredningsman har förordnats, ges tillfälle att ge ett skriftligt yttrande.

Om en konkursansökan har anhängiggjorts före den ansökan på vilken gäldenären har försatts i konkurs, skall domstolen pröva om gäldenären kan försättas i konkurs med anledning av denna tidigare ansökan.

Vad som bestäms i 1 mom. gäller också en ansökan som anhängiggörs efter den ansökan på vilken gäldenären har försatts i konkurs. Om beslutet att försätta gäldenären i konkurs vinner laga kraft, förfaller den ansökan som har anhängiggjorts senare.

10 § har upphävts genom L 31.1.2013/86 .

Domstolen skall undersöka om det finns förutsättningar att försätta gäldenären i konkurs.

I beslutet att försätta gäldenären i konkurs ska det antecknas klockslaget när beslutet meddelades eller avkunnades samt dagen när konkursansökan blev anhängig. I beslutet ska det också anges huruvida domstolens internationella behörighet grundar sig på artikel 3.1 eller 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden eller på 1 § 2 mom. i detta kapitel. (16.6.2017/364)

I fråga om rättsverkningarna av att en konkurs börjar bestäms i 3 kap. och om förordnande av boförvaltare i 8 kap.

Bestämmelser om kungörelse om att konkursen börjar samt om meddelanden om konkursen finns i 22 kap.

Beslut om att en konkurs skall läggas ned kan fattas om gäldenären och den borgenär som har gjort konkursansökan ansöker om detta gemensamt eller, när gäldenären har försatts i konkurs på egen ansökan, på ansökan av gäldenären. En förutsättning för att konkursen skall läggas ned är att nedläggningsansökan görs inom åtta dagar efter att gäldenären har försatts i konkurs och att giltiga skäl för nedläggningen anförs. Domstolen skall ge boförvaltaren och, enligt prövning, borgenärerna tillfälle att bli hörda i saken.

Meddelande om att konkursen läggs ned lämnas så som bestäms i 22 kap.

Angående ersättande av rättegångskostnaderna i ett ärende som gäller försättande av en gäldenär i konkurs och i andra konkursärenden iakttas 21 kap. rättegångsbalken.

En domstol som har avgjort ett ärende som gäller försättande av en gäldenär i konkurs skall utan dröjsmål vidarebefordra en ändringsansökan till den domstol som skall behandla den. Besvären skall behandlas i brådskande ordning.

Det kan inte avtalas om att ett ärende som avses i detta kapitel ska handläggas av någon annan domstol, om inte något annat följer av någon annan lag, Europeiska gemenskapens lagstiftning eller internationella fördrag som är bindande för Finland.

Boförvaltaren förordnas av domstolen när konkursen börjar. Flera än en boförvaltare kan förordnas, om detta är nödvändigt på grund av uppdragets omfattning eller av någon annan orsak. Förvaltningen kan delas mellan boförvaltarna så som domstolen bestämmer.

Innan en boförvaltare förordnas skall domstolen ge de största borgenärerna och den som föreslås bli förordnad till boförvaltare samt, enligt prövning, gäldenären, de övriga borgenärerna och lönegarantimyndigheten tillfälle att bli hörda. På begäran av en borgenär kan domstolen uppmana den som har föreslagits till boförvaltare att utreda grunderna för sitt arvodesyrkande.

Domstolen skall ge boförvaltaren ett intyg över att boförvaltaren har förordnats till uppdraget.

Om en boförvaltare inte kan förordnas genast när konkursen börjar, skall domstolen förordna en tillfällig boförvaltare. En boförvaltare skall förordnas inom två veckor efter att den tillfälliga boförvaltaren har förordnats.

Den som har förordnats eller skall förordnas till boförvaltare kan förordnas till boförvaltare också för en annan konkursgäldenär inom samma koncern eller samma ekonomiska helhet, om detta kan anses ändamålsenligt med hänsyn till förvaltningen av konkursbona och det inte finns skäl att anta att det uppstår några sådana intressekonflikter som väsentligt skulle försvåra skötseln av uppdraget.

Domstolen kan förordna en boförvaltare utöver de boförvaltare som har förordnats tidigare. Domstolen kan av särskilda skäl förordna en boförvaltare för en bestämd uppgift eller för en viss tid. I saken iakttas i tillämpliga delar vad som bestäms om förordnande av boförvaltare.

Till boförvaltare kan förordnas en person som samtycker till uppdraget och som har den skicklighet, förmåga och erfarenhet som uppdraget kräver och som också annars är lämplig för uppdraget. En boförvaltare får inte stå i ett sådant förhållande till gäldenären eller någon borgenär att detta kan vara ägnat att äventyra boförvaltarens oberoende i förhållande till gäldenären eller opartiskhet gentemot borgenärerna eller annars äventyra personens förmåga att sköta uppdraget på behörigt sätt.

Den som har samtyckt till uppdraget som boförvaltare ska underrätta domstolen om alla de omständigheter som kan vara ägnade att äventyra eller väcka befogade misstankar om hans eller hennes opartiskhet eller oberoende som boförvaltare. Boförvaltaren ska dessutom underrätta domstolen om de omständigheter på basis av vilka han eller hon har sådan i 1 mom. avsedd skicklighet, förmåga och erfarenhet som uppdraget kräver och även i övrigt är lämplig för uppdraget. (25.5.2022/390)

En boförvaltare kan skiljas från sitt uppdrag, om

En boförvaltare kan på egen begäran skiljas från uppdraget, om det finns giltig orsak till detta.

En ny boförvaltare skall förordnas i stället för en boförvaltare som har skilts från uppdraget, om detta inte är onödigt.

Ett yrkande om att en boförvaltare skall skiljas från uppdraget kan framställas av gäldenären eller av en borgenär. Domstolen skall ge boförvaltaren och, enligt prövning, gäldenären och borgenärerna tillfälle att bli hörda med anledning av ansökan om att boförvaltaren skall skiljas från uppdraget.

Ett beslut om att skilja en boförvaltare från uppdraget skall iakttas trots att det har överklagats, om inte den domstol där ärendet är anhängigt till följd av att ändring har sökts bestämmer något annat.

En boförvaltare har rätt att av konkursboets medel för sitt uppdrag få ett arvode som är skäligt med hänsyn till uppdragets svårighetsgrad, det arbete som har utförts, boets omfattning och andra omständigheter samt att få ersättning för de kostnader som orsakats boförvaltaren och som har behövts för förvaltningen av boet. Utöver detta arvode får boförvaltaren inte ta ut någon förmån för sig själv eller för någon som står i ett nära förhållande till boförvaltaren.

Boförvaltarens arvode kan nedsättas, om boförvaltaren har skiljts från uppdraget med stöd av 6 § 1 mom. 1 eller 2 punkten eller om boförvaltaren väsentligt har försummat sina uppgifter eller skyldigheter.

När boförvaltaren har förordnats till uppdraget beslutar borgenärerna utan dröjsmål och vid behov även senare och efter att ha hört boförvaltaren om de närmare grunderna för boförvaltarens arvode och ersättningar. Arvodet och kostnadsersättningen betalas med skäliga mellanrum under uppdragets gång. Borgenärerna kan besluta att en del av arvodet ska betalas när boförvaltaruppdraget upphör. Borgenärerna beslutar om betalningen av arvodet och ersättningen efter att boförvaltaren lämnat en utredning över de åtgärder som utgör grunden för betalningen.

Tvister som gäller arvodet och ersättningen avgörs av domstolen på ansökan av boförvaltaren, gäldenären eller en borgenär. Ansökan ska göras inom en månad från borgenärernas beslut om arvodet och ersättningen.

När en konkurs läggs ned eller förfarandet annars upphör innan borgenärerna har beslutat om boförvaltarens arvode, bestämmer domstolen beloppet av arvodet. Boförvaltaren har rätt att få ersättning också för de nödvändiga kostnader som boförvaltaren har haft för uppdraget. Domstolen beslutar om ersättningen och om vem som är skyldig att betala arvodet och kostnadsersättningen.

Gäldenären är skyldig att betala boförvaltarens arvode och kostnadsersättning. En borgenär kan dock åläggas att helt eller delvis betala det belopp som skall betalas till boförvaltaren, om borgenärens försummelse eller bristfälliga eller vilseledande uppgifter från borgenären har varit orsaken till att gäldenären har försatts i konkurs eller att ett beslut om att konkursen skall upphöra har fördröjts. Om gäldenären är betalningsskyldig, har boförvaltaren rätt att innehålla en tillräcklig del av den egendom som ingår i konkursboet för betalningen av arvodet och kostnadsersättningen samt att sälja egendomen och ta ut sin fordran ur försäljningspriset.

I 10 och 11 kap. bestäms om boförvaltarens arvode när konkursen förfaller eller fortsätter som en offentlig utredning.

Boförvaltaren har utan hinder av sekretessbestämmelserna samma rätt som gäldenären att för utredningen och vården av konkursboet få behövliga uppgifter om gäldenärens bankkonton, betalningsrörelse, finansieringsavtal och finansieringsförbindelser samt om gäldenärens förmögenhet och beskattning och om andra omständigheter som gäller gäldenärens ekonomiska ställning eller den ekonomiska verksamhet som gäldenären har bedrivit.

I ett dödsbos konkurs har boförvaltaren en motsvarande rätt att få uppgifter om den avlidne och om dödsboet som boförvaltaren enligt 1 mom. har rätt att få om gäldenären.

Om boförvaltaren försummar någon av sina uppgifter eller skyldigheter enligt denna lag, kan domstolen på yrkande av en borgenär eller gäldenären och efter att ha gett boförvaltaren tillfälle att bli hörd, vid vite förplikta boförvaltaren att fullgöra uppgiften eller skyldigheten inom en utsatt tid.

Om boförvaltarens uppdrag upphör innan konkursen avslutas därför att boförvaltaren skiljs från uppdraget eller av någon annan orsak, skall boförvaltaren ge borgenärerna en redovisning av vilken tillräckligt väl framgår hur konkursboets egendom har förvaltats, boets penningmedel har använts och vilka andra åtgärder som har vidtagits. Om det finns flera boförvaltare, skall redovisning dock ges endast om en boförvaltare som fortsätter sitt uppdrag eller en borgenär yrkar det. Om konkursen läggs ned eller beslutet att försätta gäldenären i konkurs upphävs, skall redovisningen ges till gäldenären.

Om boförvaltarens uppdrag upphör innan konkursen avslutas, skall boförvaltaren utan dröjsmål till sin efterträdare överlämna den egendom som ingår i konkursboet och som boförvaltaren har i sin besittning.

Boförvaltaren ska göra en förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder ( boförteckning ). Av boförteckningen ska tillräckligt specificerat framgå åtminstone gäldenärens egendom när konkursen började, vilket belopp realiseringen av egendomen väntas avkasta samt gäldenärens största borgenärer och deras fordringar, de största övriga förbindelserna samt en uppskattning av det totala antalet övriga skulder och förbindelser. Boförvaltaren ska till boförteckningen foga ett sammandrag över gäldenärens ekonomiska situation, om det är ändamålsenligt med ett sammandrag. (17.5.2019/664)

Boförteckningen ska göras inom två månader från konkursens början. Om det finns betydande brister eller fel i gäldenärens bokföring eller om boförteckningen inte kan färdigställas inom föreskriven tid därför att boet är omfattande eller av något annat särskilt skäl, ska boförvaltaren göra upp boförteckningen utan ogrundat dröjsmål. I sådana fall ska boförvaltaren underrätta domstolen om datum då boförteckningen beräknas vara klar och orsakerna till att boförteckningen inte har färdigställts inom föreskriven tid samt föra in dessa uppgifter i ärendehanteringssystemet för konkurs- och företagssaneringsärenden. (17.5.2019/664)

I ett dödsbos konkurs ersätts boförteckningen av bouppteckningsinstrumentet, om ett bouppteckningsinstrument har satts upp före konkursen.

Boförvaltaren skall sända boförteckningen eller sammandraget till gäldenären, de största borgenärerna samt också till övriga borgenärer som begär att få dem.

Boförvaltaren skall göra en utredning om gäldenären och dennes verksamhet före konkursen ( gäldenärsutredning ). Av utredningen skall framgå åtminstone följande:

Gäldenärsutredningen ska göras inom två månader från konkursens början. Om gäldenärsutredningen inte kan färdigställas inom föreskriven tid på grund av boets omfattning eller av något annat särskilt skäl, ska boförvaltaren göra gäldenärsutredningen utan ogrundat dröjsmål. I sådana fall ska boförvaltaren underrätta domstolen om datum då gäldenärsutredningen beräknas vara klar och orsakerna till att gäldenärsutredningen inte har färdigställts inom föreskriven tid samt föra in dessa uppgifter i ärendehanteringssystemet för konkurs- och företagssaneringsärenden. (17.5.2019/664)

Boförvaltaren skall sända gäldenärsutredningen till gäldenären och till de största borgenärerna samt på begäran också till de övriga borgenärerna, förundersökningsmyndigheten och åklagaren. (31.1.2013/86)

4 mom. har upphävts genom L 17.11.2017/751 . (17.11.2017/751)

Boförvaltaren skall se till att gäldenärens bokföring fullgörs fram till den tidpunkt när konkursen började och att ett bokslut upprättas för den räkenskapsperiod som avslutades när konkursen började. Detta är boförvaltaren dock inte skyldig att göra om bokföringen när konkursen börjar är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för ett tillförlitligt bokslut eller om det inte kan anses motivarat att slutföra bokföringen och upprätta bokslut därför att boets tillgångar är obetydliga eller av någon annan orsak.

Om gäldenärens bokföringsmaterial är i någon annans än gäldenärens besittning, skall bokföringsmaterialet överlämnas till konkursboet. Konkursboet skall ersätta endast de kostnader som leveransen av materialet förorsakar.

Borgenärerna kan besluta om särskild granskning av gäldenärens räkenskaper och verksamhet, om gäldenärens bokföring eller andra omständigheter ger anledning till detta.

Om gäldenärens bokföring har försummats så att konkursboet inte utan oskäliga svårigheter har kunnat klarlägga den bokföringsskyldiges ekonomiska resultat och ställning eller viktiga affärshändelser i den bokföringsskyldiges rörelse, skall de som ansvarar för försummelsen betala en ersättning till boet för skäliga kostnader för att slutföra bokföringen.

Domstolen skall besluta att en konkurs skall förfalla, om konkursboets medel inte räcker till för att betala kostnaderna för konkursförfarandet och ingen av borgenärerna åtar sig att svara för dessa, eller om den utdelning som borgenärerna skulle få av de medel som ingår i konkursboet skulle bli så obetydlig att det av denna orsak inte kan anses ändamålsenligt att fortsätta konkursen. Domstolen kan dock inte bestämma att konkursen skall förfalla om konkursen fortsätter som en sådan offentlig utredning som avses i 11 kap.

Boförvaltaren ska innan denne gör en ansökan om att konkursen ska förfalla ge de största borgenärerna tillfälle att bli hörda. Boförvaltaren ska inom en månad efter att boförteckningen och gäldenärsutredningen har blivit klara delge borgenärerna sin framställning om att konkursen ska förfalla och, om det finns anledning, fråga borgenärerna om de åtar sig att svara för kostnaderna för konkursförfarandet. Boförvaltaren ska lämna framställningen även till konkursombudsmannen och gäldenären. Om förutsättningarna för att en konkurs förfaller inte kan bedömas inom ovan avsedda tid, ska boförvaltaren lämna framställningen till borgenärerna utan ogrundat dröjsmål och föra in orsaken till dröjsmålet i ärendehanteringssystemet för konkurs- och företagssaneringsärenden.

Boförvaltaren ska göra en ansökan om att konkursen ska förfalla hos domstolen utan ogrundat dröjsmål efter det att de största borgenärerna har hörts i enlighet med 1 mom. Ansökan kan även göras av en borgenär, gäldenären eller konkursombudsmannen. Ansökan kan inte göras förrän boförteckningen och gäldenärsutredningen är klara.

Boförvaltaren ska till sin ansökan om att konkursen ska förfalla foga boförteckningen och gäldenärsutredningen samt sin uppskattning om vad konkursförfarandet kommer att kosta och vilka medel som finns att tillgå för betalning av kostnaderna. Om ansökan har gjorts av en borgenär, gäldenären eller konkursombudsmannen, ska boförvaltaren på domstolens begäran för behandlingen av ärendet översända boförteckningen och gäldenärsutredningen samt sin uppskattning om vad konkursförfarandet kommer att kosta och vilka medel som finns att tillgå för betalning av kostnaderna.

Om det finns anledning till det, ska domstolen ge gäldenären, de största borgenärerna och konkursombudsmannen tillfälle att bli hörda med anledning av boförvaltarens ansökan om att konkursen ska förfalla. Om ansökan har gjorts av någon annan än boförvaltaren, ska boförvaltaren, gäldenären, de största borgenärerna och konkursombudsmannen ges tillfälle att bli hörda med anledning av den.

När konkursen förfaller har boförvaltaren rätt till ett skäligt arvode och till ersättning för de nödvändiga kostnader som boförvaltaren har haft för uppdraget. Arvodet och ersättningen tas av konkursboets medel. Boförvaltaren har rätt att innehålla egendom som ingår i konkursboet för betalningen av arvodet och ersättningen samt att sälja denna egendom och ta ut sin fordran ur försäljningspriset.

Domstolen beslutar om arvodets och ersättningens storlek samt till vilken del ersättningen ska betalas av statens medel. Boförvaltaren ska ge domstolen en specificerad räkning över sina åtgärder och, om ersättning yrkas av statens medel, en utredning om i vilken mån gäldenären har medel som kan användas till betalning av ersättningen. Boförvaltaren ska sända räkningen till de största borgenärerna, gäldenären och konkursombudsmannen samtidigt som framställningen om att konkursen ska förfalla delges dem med stöd av 2 § 1 mom. Domstolen ska enligt prövning ge gäldenären, borgenärerna och konkursombudsmannen tillfälle att bli hörda i saken. Konkursombudsmannen har rätt att även på eget initiativ yttra sig om boförvaltarens arvodesanspråk och söka ändring i beslutet. (17.5.2019/664)

Av statens medel betalas till boförvaltaren i arvode och ersättning för kostnaderna för uppgörandet av boförteckningen och gäldenärsutredningen ett belopp om högst 1 000 euro och endast till den del konkursboets medel inte räcker till för att betala arvodet och ersättningen.

Om boförvaltaren gör en anmälan som grundar sig på en i 14 kap. 5 § 4 mom. avsedd brottsmisstanke till polisen eller framställer en begäran som avses i 19 a § 2 mom. i lagen om näringsförbud (1059/1985) , kan till honom eller henne för det därav föranledda extra arbetet betalas arvode och ersättning för kostnaderna av statens medel, dock högst 600 euro. Av statens medel betalas arvode och ersättning endast till den del konkursboets medel inte räcker till för att betala arvodet och ersättningen. (17.11.2017/751)

Om konkursen fortsätter som en offentlig utredning, kan konkursombudsmannen besluta att den ersättning till boförvaltaren som ska tas av boets medel ska betalas av statens medel, om detta är ändamålsenligt med tanke på den offentliga utredningen. Boförvaltaren ska då till den offentliga utredaren överlämna den i konkursboet ingående egendom som boförvaltaren har innehållit.

En borgenär kan åta sig att svara för kostnaderna för konkursförfarandet genom att underrätta boförvaltaren om detta. Borgenären kan meddela att ansvaret gäller endast till dess att de åtgärder har vidtagits som specificeras i den förbindelse som borgenären ger. Ansvarsbegränsningen får dock inte kränka borgenärernas jämställdhet och skall vara ändamålsenlig med tanke på det fortsatta förfarandet.

Som kostnader för konkursförfarandet betraktas rättegångsavgifterna för domstolsförfarandet, boförvaltarens arvode samt övriga kostnader för utredning och vård av boet.

Om boförvaltaren anser att en borgenärs meddelande om att borgenären åtar sig att svara för kostnaderna för konkursförfarandet inte kan godkännas i den lydelse som meddelandet har givits eller om borgenären inte ställer en sådan säkerhet som har yrkats, eller om det inte kan anses ändamålsenligt att fortsätta konkursen, kan boförvaltaren eller borgenären föra frågan om och på vilka villkor borgenärens förbindelse kan godkännas till domstolen för avgörande. Yrkandet skall framställas innan domstolen beslutar om huruvida konkursen skall förfalla.

Meddelanden om att konkursen förfaller skall ges så som bestäms i 22 kap.

Ändring får inte sökas genom besvär i ett beslut genom vilket en ansökan om att konkursen ska förfalla har avslagits. (17.5.2019/664)

Domstolen kan på framställning av konkursombudsmannen besluta att konkursen skall fortsätta som offentlig utredning, om detta kan anses befogat därför att boets tillgångar är obetydliga, det finns utredningsbehov som gäller gäldenären eller konkursboet eller av något annat särskilt skäl. Det att en borgenär åtar sig att svara för kostnaderna för konkursförfarandet utgör inget hinder för domstolen att fatta ett sådant beslut.

Domstolen ska ge boförvaltaren och enligt prövning gäldenären och de största borgenärerna tillfälle att bli hörda med anledning av konkursombudsmannens framställning. Boförvaltarens arvode fastställs enligt vad som föreskrivs i 10 kap. 4 och 5 §. (17.5.2019/664)

När domstolen har bestämt att konkursen ska fortsätta som offentlig utredning, upphör boförvaltarens förordnande och borgenärernas beslutanderätt i konkursen. Förvaltningen av ett konkursbo som är föremål för offentlig utredning sköts och beslutanderätten utövas av en person som har förordnats av konkursombudsmannen, är behörig som boförvaltare ( offentlig utredare ) och i vars besittning konkursboets egendom ska överlämnas. (31.1.2013/86)

I fråga om den offentliga utredaren gäller vad som i denna eller i någon annan lag föreskrivs om boförvaltare. Om de medel som ingår i konkursboet uppenbarligen räcker till för utdelning till borgenärerna, kan den offentliga utredaren bestämma om bevakningen av fordringarna enligt vad som föreskrivs i denna lag. Den offentliga utredaren ska fullgöra boförvaltarens redogörelse- och informationsskyldighet enligt 14 kap. 11 §, om inte konkursombudsmannen bestämmer något annat. (17.5.2019/664)

Konkursombudsmannen kan återkalla sitt förordnande till den offentliga utredaren, om det finns orsak till detta.

De kostnader för konkursförfarandet som föranleds av den offentliga utredningen betalas av statens medel till den del konkursboets medel inte räcker till för att betala dem. Konkursombudsmannen beslutar om betalning av kostnaderna.

Den offentliga utredaren skall göra en slutredovisning för konkursboet så som bestäms i 19 kap. Konkursombudsmannen skall granska och godkänna slutredovisningen.

Slutredovisningen skall tillställas gäldenären. Borgenärerna skall tillställas slutredovisningen endast när konkursboets tillgångar räcker till betalning av utdelning.

Den del som gäller utdelningen i den av konkursombudsmannen godkända slutredovisningen får klandras. På klander tillämpas 19 kap. 6 §. Missnöjesanmälan krävs dock inte. (17.5.2019/664)

Om den utdelning som borgenärerna skulle få av de medel som ingår i konkursboet skulle bli så obetydlig att det inte kan anses ändamålsenligt att göra upp en utdelningsförteckning, ska vad som föreskrivs i 3 kap. 12 § iakttas.

Om det vid den offentliga utredningen framgår att konkursboets tillgångar räcker till för att täcka kostnaderna för konkursförfarandet och det annars är befogat att återföra förvaltningen av konkursboet på borgenärerna, skall domstolen på framställning av konkursombudsmannen eller en borgenär förordna en boförvaltare för konkursboet och besluta att konkursboets förvaltning återförs på borgenärerna.

Konkursombudsmannen skall sända sin framställning om att en boförvaltare skall förordnas och att förvaltningen av konkursboet skall återföras på borgenärerna till gäldenären och de största borgenärerna. Domstolen kan enligt prövning höra gäldenären och borgenärerna med anledning av framställningen. Om framställningen gjorts av en borgenär, skall domstolen ge konkursombudsmannen och den offentliga utredaren samt, enligt prövning, gäldenären och de övriga borgenärerna tillfälle att bli hörda.

Meddelanden om att konkursen fortsätter som offentlig utredning eller att förvaltningen av konkursboet återförs på borgenärerna skall ges så som bestäms i 22 kap.

Ändring får inte sökas genom besvär i ett beslut genom vilket det har bestämts att konkursen skall fortsätta som offentlig utredning eller genom vilket konkursboets förvaltning har återförts på borgenärerna.

En borgenär har oberoende av nationalitet, boningsort eller hemort rätt att bevaka sin fordran och få betalning för den i en konkurs samt att utöva de övriga rättigheter som en borgenär har enligt denna lag.

En borgenär kan för sin konkursfordran få utdelning av gäldenärens realiserade egendom eller av sådan gäldenären tillhörig egendom som utgör säkerhet för betalning av borgenärens fordran eller använda sin fordran till kvittning av en skuld som borgenären har till gäldenären, så som bestäms i denna eller i någon annan lag.

3 mom. har upphävts genom L 15.6.2007/709 . (15.6.2007/709)

Värdet av en fordran i främmande valuta bestäms i finskt mynt enligt kursen den dag då konkursen började.

En borgenär kan bevaka sin fordran på gäldenären till det belopp som fordran uppgick till när konkursen började, utan hänsyn till om borgenären efter det har fått betalning av en borgensman. Borgenären har dock inte denna rätt om borgensmannen har betalat hela den huvudförpliktelse som borgensmannen svarar för före den i 5 § avsedda bevakningsdagen. (17.5.2019/664)

Vad som i 1 mom. bestäms om en borgensman gäller också den som har ställt tredjemanspant och en medgäldenär som tillsammans med gäldenären är solidariskt ansvarig för skulden.

En borgenär har inte rätt att få betalning för lön eller arvode eller för en konkursfordran som gäller någon annan därmed jämställbar förmån till den del borgenärens fordran står i ett uppenbart missförhållande till vad som kan anses skäligt med hänsyn till det arbete som har utförts och omständigheterna i övrigt, om fordran bestrids på denna grund.

Skatt till en främmande stat och andra därmed jämförbara offentliga avgifter som har påförts i en främmande stat kan inte beaktas i konkursen, om fordran inte kan anses vara förenlig med grunderna för Finlands rättsordning eller om en skatt eller offentlig avgift som har påförts i Finland inte godkänns i ett insolvensförfarande i den främmande staten.

Har någon ansökan om att konkursen ska förfalla inte gjorts när boförteckningen och gäldenärsutredningen är klara, ska boförvaltaren utan ogrundat dröjsmål bestämma dagen när borgenärerna senast ska bevaka sina fordringar ( bevakningsdag ). Bevakningsdagen ska infalla tidigast en månad och senast två månader efter att den bestämdes. Om boförvaltaren inte har bestämt någon bevakningsdag inom en månad efter det att boförteckningen och gäldenärsutredningen blivit klara, ska boförvaltaren föra in orsaken till dröjsmålet i ärendehanteringssystemet för konkurs- och företagssaneringsärenden. (17.5.2019/664)

Boförvaltaren ska utan dröjsmål meddela Rättsregistercentralen att bevakningsdagen har bestämts. Bestämmelser om kungörelse om bevakning av fordringar i konkurs ( konkursbevakning ) och meddelanden som anknyter till bevakningen finns i 22 kap. (16.6.2017/364)

Oberoende av att bevakningsdagen har bestämts kan en konkurs förordnas att förfalla så som föreskrivs i 10 kap.

Boförvaltaren kan bestämma en ny bevakningsdag, om det är nödvändigt på grund av att ett fel har begåtts när bevakningsdagen bestämdes eller av någon annan orsak.

En borgenär kan få utdelning för sin konkursfordran, om

En fordran som har anmälts till domstolen senast på bevakningsdagen anses ha bevakats i tid. En fordran som en borgenär har anmält efter bevakningsdagen kan beaktas endast på de villkor som föreskrivs om efterbevakning.

Bestämmelser om konkursbevakning i en emittents konkurs finns i 17 §.

I fråga om innehållet i samt granskning och komplettering av en anmälan som avses i 1 mom. 1 punkten gäller vad som föreskrivs i 7, 14 och 15 §.

I bevakningsskriften skall uppges

Borgenären skall för boförvaltaren noggrant precisera det avtal, den förbindelse eller något annat skriftligt bevis som borgenären åberopar samt meddela var handlingarna kan fås, om de inte tillställs boförvaltaren.

Om ett stort antal borgenärer har konkursfordringar som hänför sig till samma grund eller till en grund av samma slag och det inte råder någon oklarhet om grunden för fordringarna och deras belopp, ska boförvaltaren i förslaget till utdelningsförteckning beakta obevakade fordringar. Sådana fordringar behöver dock inte beaktas i förslaget till utdelningsförteckning, om det är klart att de inte kommer att få någon utdelning. Boförvaltaren kan även i andra fall i förslaget till utdelningsförteckning beakta en obevakad konkursfordran som på ovannämnda sätt kan anses klar.

Boförvaltaren ska i god tid före bevakningsdagen sända borgenären ett meddelande om till vilket belopp fordran beaktas i förslaget till utdelningsförteckning. Om antalet obevakade fordringar som ska beaktas är stort, kan boförvaltaren i stället för att sända ett särskilt meddelande informera borgenärerna på lämpligt sätt om att fordringarna inte behöver bevakas.

En fordran som följer av ett anställningsförhållande ska anses vara bevakad om boförvaltaren har antecknat fordran i den förteckning som avses i 13 § i lönegarantilagen (866/1998) eller 11 § i lagen om lönegaranti för sjömän (1108/2000) .

Vad som föreskrivs i 1–3 mom. hindrar inte en borgenär från att bevaka sin fordran.

En borgenär som önskar få betalning ur sådan gäldenären tillhörig egendom som utgör pant för borgenärens fordran skall lämna boförvaltaren de uppgifter om sin fordran och panträtten som skall uppges i bevakningsskriften. Uppgifterna skall lämnas senast på bevakningsdagen eller, om borgenären före det vidtar åtgärder för att realisera panten, i god tid innan åtgärderna vidtas. Om åtgärder för att realisera panten har vidtagits innan konkursen har börjat, skall fordran anmälas och uppgifterna om panträtten ges utan dröjsmål efter att konkursen har börjat. Om borgenären utan godtagbart skäl anmäler sin fordran först efter bevakningsdagen, skall borgenären till konkursboet betala ett belopp som motsvarar den avgift som anges i 16 § 1 mom.

Vid utredningen av en fordran som avses i 1 mom. iakttas vad som i denna lag bestäms om utredning av fordringar som har bevakats i konkurs och av andra fordringar som skall beaktas i förslaget till utdelningsförteckning.

En borgenär som har egendom som tillhör gäldenären som säkerhet för en fordran på någon annan än gäldenären skall på boförvaltarens begäran och inom den tid som denne bestämmer lämna boförvaltaren de uppgifter om sin fordran och panträtten som skall uppges i bevakningsskriften. Uppgifterna skall dock alltid ges innan borgenären vidtar åtgärder för att realisera panten. Om borgenären utan godtagbart skäl försummar sin anmälningsskyldighet, skall borgenären till konkursboet betala ett belopp som motsvarar den avgift som anges i 16 § 1 mom.

När en borgenär som säkerhet för sin fordran på konkursgäldenären eller någon annan gäldenär har en sådan företagsinteckning i gäldenärens egendom som avses i företagsinteckningslagen (634/1984) , skall borgenären bevaka sin fordran så som bestäms i denna lag.

Vid utredningen av en sådan fordran på konkursgäldenären som avses i 1 mom. iakttas vad som i denna lag bestäms om utredning av fordringar som har bevakats i konkurs och av andra fordringar som skall beaktas i förslaget till utdelningsförteckning.

En borgenär som önskar använda sin fordran till kvittning av en skuld som borgenären har till gäldenären skall i samband med kvittningsmeddelandet ge boförvaltaren de uppgifter om sin fordran som skall uppges i bevakningsskriften. Om borgenären utan godtagbart skäl anmäler sin fordran först efter bevakningsdagen, skall borgenären till konkursboet betala ett belopp som motsvarar den avgift som anges i 16 § 1 mom.

Vid utredningen av en fordran som avses i 1 mom. iakttas vad som i denna lag bestäms om utredning av fordringar som har bevakats i konkurs och av andra fordringar som skall beaktas i förslaget till utdelningsförteckning.

Boförvaltaren skall i förslaget till utdelningsförteckning beakta fordrans förmånsrätt, om förmånsrätt har yrkats eller om grunden för förmånsrätten framgår tillräckligt klart av bevakningsskriften eller om boförvaltaren annars känner till den.

Boförvaltaren skall i den omfattning som god boförvaltningssed förutsätter kontrollera om de bevakade fordringarna är befogade och om någon fordran eventuellt har förmånsrätt. Om boförvaltaren upptäcker att bevakningen innehåller ett räkne- eller skrivfel eller något annat klart fel som motsvarar dessa, kan boförvaltaren rätta bevakningen på eget initiativ. Borgenären skall informeras om rättelsen, om det inte är uppenbart obehövligt.

Om en bevakningsskrift inte är avfattad på finska, svenska eller engelska och borgenären inte på begäran lämnar en översättning av den, ska boförvaltaren se till att skriftens innehåll till behövliga delar översätts till något av dessa språk. (16.6.2017/364)

Vad som bestäms i 1 och 2 mom. gäller också fordringar som avses i 9, 10 och 12 §.

Boförvaltaren skall uppmana en borgenär att komplettera eller rätta sin bevakning, om boförvaltaren upptäcker att bevakningen innehåller en sådan brist eller ett sådant fel som är av betydelse för utredningen av fordran. Borgenären skall på boförvaltarens begäran också tillställa denne de handlingar som behövs för att utreda borgenärens fordran.

Om borgenären upptäcker en sådan brist eller ett sådant fel som avses i 1 mom., kan borgenären komplettera eller rätta sin bevakning också efter bevakningsdagen. Efter bevakningsdagen kan borgenären anmäla en ny fordran eller framställa tilläggsyrkanden endast i form av en sådan efterbevakning som avses i 16 §.

Vad som bestäms i 1 och 2 mom. gäller också fordringar som avses i 9, 10 och 12 §.

En borgenär kan bevaka sin fordran och framställa tilläggsyrkanden ännu efter bevakningsdagen ( efterbevakning ), om borgenären till konkursboet betalar en avgift vars storlek är en procent av beloppet av den fordran som bevakas eller av tilläggsyrkandet. Avgiften är dock alltid minst 600 och högst 6 000 euro. Om borgenären inte har informerats om bevakningen eller fordran på grund av laga förfall lämnats obevakad, får avgiften inte tas ut. Avgiften får inte heller tas ut om gäldenären är en privatperson och det med beaktande av hans eller hennes förhållanden skulle vara oskäligt att ta ut avgiften.

Om en borgenär på grund av återvinning har fått behov av att bevaka sin fordran eller om en borgenär av någon annan orsak inte har varit medveten om och inte heller borde ha varit medveten om en fordran före bevakningsdagen, skall boförvaltaren ge borgenären en skälig tid att bevaka sin fordran. För efterbevakningen får då inte tas ut någon avgift enligt 1 mom. Boförvaltaren kan befria borgenären från skyldigheten att bevaka sin fordran vid efterbevakning, om det inte finns något behov av att bevaka fordran.

Efterbevakning beaktas inte efter att utdelningsförteckningen har fastställts. I fråga om att ta in en fordran i en fastställd utdelningsförteckning gäller dock vad som bestäms i 13 kap. 16 §.

När en borgenärs fordran grundar sig på ett i 2 kap. 1 § i värdepappersmarknadslagen (746/2012) avsett värdepapper som gäldenären har emitterat, beaktas fordran i förslaget till utdelningsförteckning utan att den bevakas, om uppgifter om rättsinnehavarna finns i värdeandelsregistret eller annars kan utredas på ett tillförlitligt sätt med hjälp av ett register över rättsinnehavare eller ett konto. I annat fall ska rättsinnehavaren inom två år från konkursens början till boförvaltaren lämna värdepapperet eller, om inget skriftligt bevis har utfärdats över värdepapperet, de uppgifter om fordran som ska uppges i bevakningsskriften.

Boförvaltaren ska publicera ett meddelande om att konkursen har börjat på samma sätt som en emittent ska fullgöra sin informationsskyldighet enligt lag. De omständigheter som avses i 1 mom. ska anges i meddelandet och, om det med stöd av 22 kap. 2 eller 4 § publiceras en kungörelse i saken, i kungörelsen.

Bestämmelser om tillsättning av ett ombud för att övervaka realiseringen av konkursboet finns i 29 § i lagen om Finansinspektionen (878/2008) .

Boförvaltaren skall göra upp ett förslag till fördelning av de medel som ingår i boet mellan borgenärerna ( förslag till utdelningsförteckning ), om det inte är uppenbart att borgenärerna inte kommer att få utdelning av de medel som ingår i konkursboet. I förslaget skall antecknas

Efterställda fordringar enligt 6 § lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning behöver inte antecknas i förslaget.

Boförvaltaren ska ha förslaget till utdelningsförteckning klart inom en månad efter bevakningsdagen eller, om konkursboet är omfattande, inom två månader efter bevakningsdagen ( fristdagen för förslaget till utdelningsförteckning ). Domstolen kan på begäran av boförvaltaren förlänga denna tid av särskilda skäl. (17.5.2019/664)

Boförvaltaren skall sända förslaget till utdelningsförteckning eller uppgift om att det har blivit klart till gäldenären och till de borgenärer som har begärt det. Förslaget skall utan begäran tillställas de borgenärer vilkas bevakningar boförvaltaren har bestridit eller mot vilkas bevakningar boförvaltaren framställer någon annan anmärkning.

Till förslaget till utdelningsförteckning skall fogas en redogörelse för borgenärernas och gäldenärens rätt att bestrida fordringarna.

En borgenär får yttra sig om boförvaltarens förslag till utdelningsförteckning till den del det gäller gäldenärens fordran eller bevakning. Yttrandet skall tillställas boförvaltaren inom en av denne utsatt tid som inte får vara längre än en månad efter den dag då förslaget till utdelningsförteckning blev klart.

En borgenär kan bestrida en annan borgenärs fordran som har antecknats i förslaget till utdelningsförteckning eller dess förmånsrätt. Bestridandet kan också gälla en fordran som har bestridits av boförvaltaren. Också gäldenären kan bestrida en fordran. Bestridandet skall specificeras och motiveras.

Om en borgenär eller gäldenären gör ett bestridande skall de sända ett skriftligt yttrande om detta till boförvaltaren senast en månad efter den dag då förslaget till utdelningsförteckning blev klart. Bestridanden som framställts efter denna tid beaktas inte.

Boförvaltaren skall ge en borgenär vars fordran har bestridits av en annan borgenär eller av gäldenären tillfälle att yttra sig om bestridandet och komma med utredning till stöd för sitt yrkande. Om borgenären yttrar sig skall boförvaltaren, om det finns orsak till detta, ge den som har bestridit fordran tillfälle att ytterligare inkomma med ett yttrande i saken. Boförvaltaren kan också redogöra för sin egen uppfattning om bestridandet och om borgenärens yttrande samt informera parterna om denna uppfattning.

Utredningen och yttrandet om bestridandet skall begäras på ett för ändamålet lämpligt sätt. En utredning eller ett yttrande som har inkommit efter den tid som boförvaltaren har satt ut kan lämnas utan avseende.

Boförvaltaren kan ännu efter det att förslaget till utdelningsförteckning har blivit klart bestrida en fordran som i förslaget har antecknats som godkänd. Den borgenär vars fordran bestridits skall ges tillfälle att yttra sig om bestridandet så som bestäms i 5 §. Boförvaltaren kan göra nya bestridanden tills han eller hon överlämnar utdelningsförteckningen till domstolen.

Om det efter att förslaget till utdelningsförteckning har överlämnats visar sig finnas en fordran som på basis av efterbevakning skall beaktas i förslaget, skall boförvaltaren rätta förslaget. Före rättelsen skall boförvaltaren ge de borgenärer som avses i 2 § 2 mom. och gäldenären tillfälle att bestrida fordran, om inte detta skall anses uppenbart onödigt därför att fordran är obetydlig eller av någon annan orsak. Också boförvaltaren kan bestrida fordran. I fråga om bestridandet och behandlingen av det gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i 3–6 och 8 §.

Parterna kan under de olika faserna av behandlingen av ärendet ingå förlikning i tvister som gäller fordringar. Boförvaltaren skall i den omfattning som god boförvaltningssed förutsätter främja en förlikning av tvisterna.

En fordran eller dess förmånsrätt anses ha godkänts, om den inte har bestridits inom föreskriven tid eller om bestridandet har återkallats.

När en borgenärs fordran har bestridits, bestäms borgenärens rätt till utdelning enligt hur bestridandet har avgjorts. Om en rättegång som gäller fordran redan har anhängiggjorts vid en allmän domstol eller om ärendet behandlas i något annat förfarande, fastställs utdelningen för denna fordran på basis av det belopp som bestäms i rättegången eller förfarandet.

Boförvaltaren skall efter att ha hört borgenärerna och gäldenären göra upp en utdelningsförteckning ( boförvaltarens utdelningsförteckning ) genom att i förslaget till utdelningsförteckning göra de ändringar som boförvaltaren anser nödvändiga till följd av bestridanden och yttranden. Boförvaltaren skall också rätta skriv- och räknefel samt andra klara fel i förslaget till utdelningsförteckning.

Boförvaltaren skall överlämna utdelningsförteckningen till domstolen för fastställelse senast tre månader efter fristdagen för förslaget till utdelningsförteckning. Om en fordran har bestridits, skall boförvaltaren sända de handlingar som gäller bestridandet till domstolen tillsammans med utdelningsförteckningen. Om parterna fortfarande hörs eller förlikningsförhandlingar pågår, skall boförvaltaren informera domstolen om detta.

Boförvaltarens utdelningsförteckning skall sändas till gäldenären och till de borgenärer som har begärt att få den. Förteckningen skall utan begäran tillställas de borgenärer som har bestridit en fordran eller vilkas fordran har bestridits.

När boförvaltaren har överlämnat utdelningsförteckningen till domstolen, skall domstolen pröva de bestridanden som framförts och andra meningsskiljaktigheter som gäller bevakningarna.

Ett bestridande skall godkännas till den del det är uppenbart befogat eller till den del den borgenär vars fordran bestridits har medgivit att bestridandet är riktigt. Ett bestridande som är uppenbart ogrundat skall förkastas. Om saken redan är avgjord genom ett avgörande som har vunnit laga kraft eller om en allmän domstol inte är behörig i saken, avvisas bestridandet utan prövning.

Om ett bestridande inte kan avgöras på basis av den utredning som har lagts fram, skall behandlingen av bestridandet fortsätta med iakttagande i tillämpliga delar av vad som bestäms om behandlingen av tvistemål.

Om den som har bestridit en fordran har uteblivit från domstolssammanträdet, anses bestridandet ha återkallats. Om en borgenär vars fordran har bestridits har uteblivit, kan fordran inte godkännas i utdelningsförteckningen till den del den inte är uppenbart befogad eller den som har bestridit fordran inte avstår från sitt bestridande. Saken avgörs då genom dom.

Om en part inte har inkommit med ett begärt skriftligt yttrande av vilket skulle framgå hur parten förhåller sig till de frågor som har ställts i begäran, har detta samma verkan som om parten hade uteblivit från sammanträdet.

Om en borgenär anmäler en fordran först efter att boförvaltarens utdelningsförteckning överlämnats till domstolen, skall boförvaltaren underrätta domstolen om saken och med iakttagande av vad som bestäms i 7 § överlämna den rättade utdelningsförteckningen till domstolen. För efterbevakningen tas hos borgenären ut en avgift enligt vad som bestäms i 12 kap. 16 §.

Domstolen skall kontrollera att boförvaltarens utdelningsförteckning uppfyller kraven enligt 1 § och att bestämmelserna om förfarandet vid behandlingen av förslaget till utdelningsförteckning har iakttagits. Domstolen skall också meddela ett avgörande om en fordran som har bestridits, om inte bestridandet avgörs särskilt.

Om boförvaltarens utdelningsförteckning har gjorts upp så som avses i 1 mom., skall domstolen fastställa förteckningen och bestämma vilka borgenärer som har rätt att få utdelning för sina fordningar i konkursen ( fastställd utdelningsförteckning ).

Om boförvaltarens utdelningsförteckning innehåller ett skriv- eller räknefel eller något annat klart fel, kan domstolen på eget initiativ uppmana boförvaltaren att rätta felet.

Ändring i domstolens beslut genom vilket utdelningsförteckningen har fastställts får sökas av en borgenär eller gäldenären, i strid med vars bestridande eller yttrande saken har avgjorts. Också boförvaltaren har rätt att söka ändring i beslutet, om utdelningsförteckningen har fastställts i strid med boförvaltarens förslag.

Domstolen skall underrätta boförvaltaren samt den borgenär eller gäldenären som har gjort bestridandet eller yttrandet om vilken dag utdelningsförteckningen har fastställts.

Om utdelningsförteckningen ändras till följd av att ändring har sökts gäller ändringen samtliga borgenärer.

I fråga om rättelse av ett skriv- eller räknefel eller något annat klart fel i en fastställd utdelningsförteckning gäller vad som i 24 kap. 10 § i rättegångsbalken föreskrivs om rättelse av dom.

På yrkande av boförvaltaren eller en borgenär kan domstolen i utdelningsförteckningen beakta en fordran eller en förmånsrätt som av en orsak som inte beror på borgenären har blivit obeaktad till följd av ett fel eller en försummelse vid behandlingen eller av någon annan sådan orsak. Utdelningsförteckningen kan ändras på motsvarande sätt om borgenären till följd av återvinning har fått behov av att bevaka sin fordran, eller om borgenären av någon annan orsak inte kände till och inte heller borde ha känt till fordran innan utdelningsförteckningen fastställdes.

På yrkande av boförvaltaren eller en borgenär kan domstolen i utdelningsförteckningen precisera storleken på en fordran som fastställts som villkorlig vad gäller beloppet.

Om det finns anledning, kan domstolen ge boförvaltaren i uppdrag att sända yrkandet om ändring av utdelningsförteckningen för kännedom till gäldenären och de borgenärer som domstolen anser att behöver höras. En fordran som yrkats bli fogad till utdelningsförteckningen och beloppet av en fordran som med stöd av 3 mom. yrkats bli preciserat kan bestridas. I fråga om bestridande och behandlingen av ett bestridande gäller vad som föreskrivs i 3–6 och 8 §.

Det avgörande som i konkursen fattas om en borgenärs fordran bestämmer vilken rätt borgenären har att få betalning för sin fordran ur den egendom som ingår i konkusboet.

Ett konkursbo skall utredas effektivt, ekonomiskt och snabbt samt så att ingens rättigheter kränks.

Beslutanderätten i konkursboet utövas av borgenärerna till den del saken inte enligt lag skall avgöras eller skötas av boförvaltaren.

Boförvaltaren skall sköta sitt uppdrag omsorgsfullt och med iakttagande av god boförvaltningssed. Boförvaltaren skall verka för borgenärernas gemensamma bästa.

Boförvaltaren skall i sitt uppdrag iaktta borgenärernas anvisningar och vad de bestämmer i frågor som borgenärerna har rätt att besluta om.

Bestämmelser om tillsynen över ett konkursbos förvaltning finns i lagen om övervakning av förvaltningen av konkursbon (109/1995) .

Boförvaltaren ska

(16.6.2017/364)

En tillfällig boförvaltare skall vidta de åtgärder som är absolut nödvändiga för att boförvaltaren skall få egendom som ingår i konkursboet i sin besittning eller som är nödvändiga för vården av egendomen eller för att trygga konkursboets rättigheter och undvika ekonomiska förluster.

Boförvaltaren har för fullgörande av sina uppgifter rätt att få handräckning av polisen enligt 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011) . (22.7.2011/867)

Om det finns skäl att misstänka att gäldenären kan ha gjort sig skyldig till brott mot borgenärerna, till bokföringsbrott eller till något annat sådant brott i näringsverksamheten som kan ha en betydelse som är större än ringa med hänsyn till borgenärernas rätt till betalning eller till boutredningen, ska boförvaltaren vid behov göra en anmälan om brottsmisstanken till polisen. Bestämmelser om boförvaltarens rätt att begära utredning av förutsättningarna för meddelande av näringsförbud finns i 19 a § 2 mom. i lagen om näringsförbud. (17.11.2017/751)

Boförvaltaren företräder konkursboet. Om det finns flera boförvaltare, företräder var och en av dem konkursboet. Om domstolen har fördelat uppgifterna mellan boförvaltarna eller förordnat en boförvaltare för en viss uppgift, företräder boförvaltaren konkursboet endast i sådana angelägenheter som hör till hans eller hennes uppgifter.

Konkursboet kan inte åberopa bristande behörighet eller befogenhet hos boförvaltaren mot en annan part som har varit i god tro.

Den andra parten eller en utomstående kan inte åberopa bristande behörighet eller befogenhet hos boförvaltaren.

Vad som bestäms i 2 och 3 mom. hindrar inte att bristande behörighet eller befogenhet hos boförvaltaren åberopas till stöd för ett skadeståndsanspråk.

En boförvaltare kan i sitt uppdrag anlita sakkunniga och biträden i den omfattning detta är ändamålsenligt med hänsyn till utredningen av boet.

Boförvaltaren behandlar och avgör ärenden som gäller uppgörande av boförteckningen och gäldenärsutredningen, utredning av fordringar och uppgörande av utdelningsförteckningen, lönegaranti samt övriga ärenden som enligt lag eller på grund av sakens natur hör till boförvaltaren.

Boförvaltaren har rätt att fatta beslut i ärenden som hör till konkursboets löpande förvaltning, om inte borgenärerna särskilt har bestämt annorlunda beträffande någon viss sak.

Boförvaltaren kan fatta beslut om åtgärder som det hör till borgenärerna att besluta om, när åtgärderna inte kan skjutas upp utan olägenheter för konkursboet. Innan åtgärden vidtas skall boförvaltaren i mån av möjlighet höra den borgenärsdelegation som avses i 12 § eller de största borgenärerna.

Borgenärerna kan ge boförvaltaren i uppdrag att besluta om frågor som det hör till borgenärerna att besluta om. Beslutanderätt får dock inte överföras i frågor som gäller hur tillsynen över konkursförvaltningen allmänt ordnas, boförvaltarens arvode eller överlämnande av konkursboet till konkurs. I borgenärernas beslut skall specificeras till vilken del och för hur lång tid beslutanderätten överförs samt hur boförvaltaren skall informera borgenärerna om sina beslut. Borgenärerna kan också besluta att boförvaltaren för sina beslut i frågor som avses i denna paragraf skall inhämta godkännande av borgenärsdelegationen. Borgenärerna kan när som helst helt eller delvis återkalla överföringen av beslutanderätten.

Boförvaltaren får inte verkställa ett sådant beslut av borgenärerna som är lagstridigt eller inte faller inom ramen för borgenärernas beslutanderätt.

Boförvaltaren skall årligen utarbeta en redogörelse för konkursboets förvaltning ( årsredogörelse ), om inte borgenärssammanträdet beslutar att redogörelsen skall ges oftare. Årsredogörelsen skall utarbetas före utgången av den månad som motsvarar den månad när konkursen började.

Av årsredogörelsen skall framgå särskilt

Årsredogörelsen skall sändas till de största borgenärerna och gäldenären samt på begäran till de övriga borgenärerna.

Boförvaltaren skall på begäran ge borgenärerna också andra uppgifter om konkursboet och förvaltningen av det än de som avses i 2 mom.

Borgenärerna kan tillsätta en borgenärsdelegation, som är ett rådgivande organ som bistår boförvaltaren, övervakar boförvaltarens verksamhet och utför de uppgifter som borgenärssammanträdet har gett den. En borgenärsdelegation skall tillsättas för ett omfattande konkursbo, om det inte finns särskilda skäl att inte tillsätta en sådan.

Om en borgenärsdelegation inte har tillsatts för ett omfattande konkursbo, kan domstolen tillsätta en sådan på yrkande av boförvaltaren eller en borgenär. Domstolen skall ge de största borgenärerna och enligt prövning också andra borgenärer tillfälle att bli hörda i saken, så att de olika borgenärsgruppernas åsikter kan beaktas. Domstolen kan meddela sådana föreskrifter om delegationens sammansättning, uppgifter och mandattid som domstolen anser nödvändiga.

Borgenärsdelegationen skall vara sammansatt så att de viktigaste borgenärsgrupperna är företrädda. Delegationen skall ha minst tre medlemmar. Delegationen väljer en ordförande inom sig. Delegationen sammankallas av boförvaltaren eller ordföranden. Delegationen fattar sina beslut med enkel majoritet.

Borgenärsdelegationen och dess medlemmar har rätt att i behövlig omfattning få uppgifter av boförvaltaren för fullgörandet av sina uppgifter.

Boförvaltaren, en borgenär eller en medlem av borgenärsdelegationen eller den som är anställd hos dem eller ett biträde eller en sakkunnig som anlitas av dem får inte för en utomstående röja eller för enskild vinning utnyttja vad han eller hon i samband med förfarandet har fått veta om gäldenärens ekonomiska ställning, hälsotillstånd eller andra personliga omständigheter eller om gäldenärens eller konkursboets företagshemligheter, om inte den i vars intresse tystnadsplikten har föreskrivits ger sitt samtycke till att uppgifterna röjs eller något annat föreskrivs i lag. Tystnadsplikten hindrar inte konkursboets förvaltning från att använda sig av uppgifterna till den del detta är nödvändigt för förvaltningen och utredningen av boet eller för realisering av egendomen.

Gäldenären får inte för en utomstående röja eller för egen vinning utnyttja vad han eller hon i samband med förfarandet har fått veta och som berör en företagshemlighet i konkursboet, om inte den i vars intresse tystnadsplikten har föreskrivits ger sitt samtycke till att uppgifterna röjs eller något annat föreskrivs i lag. Gäldenären får inte heller röja eller utnyttja en företagshemlighet som ansluter sig till verksamhet som har bedrivits före konkursens början, om det är uppenbart att röjandet eller utnyttjandet kan sänka värdet på den egendom som ingår i boet eller försvåra dess realisering.

Straff för brott mot den tystnadsplikt som anges i 13 § döms ut enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen (39/1889) , om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag.

Borgenärernas beslutanderätt får utövas av de borgenärer som har en konkursfordran på gäldenären. Denna rätt har efter bevakningsdagen endast de borgenärer som har bevakat sin fordran och de borgenärer vilkas fordran annars kan beaktas i utdelningsförteckningen samt en pantborgenär som har lagt fram en utredning om sin fordran på gäldenären. Om en borgenär är skyldig att betala en avgift enligt 12 kap. 16 § 1 mom., har borgenären den rätt som avses här först efter att avgiften har betalts.

I ett ärende som gäller egendom i vilken företagsinteckning har fastställts kan beslutanderätten under de förutsättningar som anges i 1 mom. utövas också av de borgenärer vilka som säkerhet för en fordran på någon annan än gäldenären har sådan gäldenären tillhörig egendom som omfattas av företagsinteckningen.

Borgenärerna utövar sin beslutanderätt vid borgenärssammanträdet. Sammanträdet kan också hållas så att deltagarna har kontakt med varandra per telefon, video eller med hjälp av någon annan teknisk anordning.

I ett ärende som annars borde behandlas vid borgenärssammanträdet kan boförvaltaren be borgenärerna att meddela sin ståndpunkt skriftligen, med ett elektroniskt meddelande eller på något annat ändamålsenligt sätt ( annat beslutsförfarande ). Tidsfristen för meddelandet får inte vara kortare än två veckor, om inte detta är nödvändigt därför att saken är brådskande. Även gäldenären skall ges tillfälle att meddela sin ståndpunkt i ärendet. Ett beslut som har fattats i ett sådant annat beslutsförfarande samt tidpunkten för beslutet skall meddelas åtminstone de borgenärer som har meddelat sin ståndpunkt, samt gäldenären.

En borgenärs röstetal utgörs av beloppet av borgenärens konkursfordran vid respektive tidpunkt. En efterställd fordran medför ingen rösträtt, om det är uppenbart att fordran inte kommer att få någon utdelning i konkursen. En villkorlig, stridig eller annars oklar fordran värderas till sitt sannolika belopp. En villkorlig regressfordran medför dock rösträtt, om inte borgenären utövar sin rösträtt med stöd av samma fordran.

När en borgenär såsom säkerhet för sin fordran på någon annan än gäldenären har sådan gäldenären tillhörig egendom i vilken företagsinteckning har fastställts, är borgenärens röstetal högst det belopp av fordran som täcks av den del av den företagsintecknade egendomen till vilken borgenären har förmånsrätt.

Meningsskiljaktigheter om det belopp till vilket en borgenärs fordran skall beaktas vid en omröstning avgörs av boförvaltaren eller, om saken kommer upp vid borgenärssammanträdet, av ordföranden.

Som borgenärssammanträdets beslut gäller den mening som har omfattats av de borgenärer vilkas röstetal utgör mer än hälften av röstetalet för de borgenärer som har deltagit i omröstningen. Om beslutet har fattats genom annat beslutsförfarande, räknas borgenärernas röstetal på basis av röstetalet för de borgenärer som har meddelat sin ståndpunkt. Vid lika röstetal eller om ingen av borgenärerna deltar i sammanträdet eller meddelar sin ståndpunkt, avgörs saken vid borgenärssammanträdet enligt ordförandens åsikt och i annat beslutsförfarande enligt boförvaltarens åsikt. Boförvaltaren och gäldenären har alltid rätt att framföra sin åsikt om den fråga i vilken beslut skall fattas.

Om avsikten är att överlåta gäldenärsföretagets affärsverksamhet eller förmögenhet eller en del av den som en funktionell helhet till en sådan mottagare som själv eller vars ägare står i ett sådant i 3 mom. avsett nära förhållande till gäldenären, den som äger gäldenärsföretaget eller en borgenär, förutsätter ett beslut om överlåtelse att beslutet understöds av såväl de borgenärer vilkas fordringar uppgår till mer än hälften av de fordringar som har förmånsrätt med stöd av panträtt eller på någon annan grund, som av de borgenärer vilkas fordringar uppgår till mer än hälften av de övriga fordringarna. En fordran som säkras av en pant- eller förmånsrättsgrundande retentionsrätt eller av företagsinteckning i gäldenärens egendom betraktas som en fordran med förmånsrätt till den del den pantsatta egendomens värde enligt boförvaltarens bedömning täcker fordran.

Vad som bestäms i 2 mom. tillämpas då mottagaren eller, om mottagaren är en sammanslutning, den som äger minst en femtedel av sammanslutningen står i ett sådant nära förhållande som avses i 3 § lagen om återvinning till konkursbo till

En borgenär får inte rösta i en fråga

Vad som i 1 mom. bestäms om en borgenär gäller också den som företräder eller är ombud för en borgenär.

Meningsskiljaktigheter om huruvida borgenären är jävig avgörs av boförvaltaren eller, om saken kommer upp vid borgenärssammanträdet, av ordföranden.

Boförvaltaren sammankallar borgenärssammanträdet. Det första sammanträdet ska hållas inom två månader efter att boförteckningen blev klar och senast sex månader efter att konkursen började, om det inte av särskilda skäl är onödigt att hålla sammanträde. Det första sammanträdet kan vid behov också hållas innan boförteckningen blivit klar förutsatt att de största borgenärerna har utretts på ett tillförlitligt sätt. I övrigt ska borgenärssammanträdet hållas vid behov. (17.5.2019/664)

Borgenärsdelegationen och de borgenärer som företräder minst en tiondedel av de konkursfordringar som har bevakats eller som annars skall tas upp i utdelningsförteckningen har rätt att yrka att borgenärssammanträdet skall sammankallas för att behandla ett uppgivet ärende.

Om boförvaltaren trots ett yrkande som avses i 2 mom. underlåter att sammankalla borgenärssammanträdet, kan domstolen på yrkande av en borgenär och med iakttagande av vad som bestäms i 8 kap. 10 § ålägga boförvaltaren att sammankalla borgenärssammanträdet. Om en borgenär har begärt att sammanträde skall sammankallas för att behandla ett uppgivet ärende, men boförvaltaren inte har ansett det behövligt att sammankalla borgenärssammanträdet, kan borgenären föra sin begäran till domstolen för prövning.

En borgenär vars fordran understiger 3 000 euro får efter bevakningsdagen kallelse till borgenärssammanträdet eller uppmaning att meddela sin ståndpunkt endast om borgenären på förhand har meddelat boförvaltaren att borgenären deltar i beslutsfattandet. Även om borgenären inte har lämnat ett sådant meddelande, har borgenären rätt att delta i utövningen av beslutanderätten.

När en kallelse till borgenärssammanträde utfärdas före bevakningsdagen ska kallelsen sändas till de kända borgenärerna och till gäldenären. Kallelsen kan vid behov publiceras i den officiella tidningen, i en eller flera för ändamålet lämpliga dagstidningar eller på något annat ändamålsenligt sätt.

Om en kallelse till borgenärssammanträde utfärdas efter bevakningsdagen, ska den sändas till de borgenärer som har rätt att utöva borgenärernas beslutanderätt och till gäldenären. Kallelsen ska sändas till mottagarna i tillräckligt god tid.

Boförvaltaren ska underrätta Rättsregistercentralen om tiden och platsen för ett borgenärssammanträde som hålls före bevakningsdagen. Uppgifterna om borgenärssammanträdet förs in i registret över konkursärenden enligt vad som föreskrivs särskilt om detta.

Boförvaltaren är ordförande vid borgenärssammanträdet. Om boförvaltaren är jävig eller annars förhindrad, utser borgenärerna ordföranden.

Vid sammanträdet kan beslut fattas endast i de frågor som nämns i kallelsen samt i andra frågor som skall avgöras i brådskande ordning. Viktiga frågor kan dock avgöras endast om borgenärerna och gäldenären har informerats om saken senast en vecka före sammanträdesdagen. Sammanträdet kan alltid avgöra en fråga om alla de borgenärer som har kallats till sammanträdet ger sitt samtycke till det. Samtycke av en frånvarande borgenär kan inhämtas också i efterhand.

Ordföranden skall se till att ett protokoll förs över sammanträdet i den omfattning som god boförvaltningssed förutsätter. Protokollet skall justeras, och det skall på begäran tillställas gäldenären och borgenärerna. Om vid sammanträdet har fattats beslut i någon fråga som inte har nämnts i kallelsen, skall protokollet alltid tillställas gäldenären.

Borgenärerna får inte fatta beslut som är ägnade att ge en borgenär eller någon annan otillbörlig fördel på konkursboets eller någon annan borgenärs bekostnad eller som är uppenbart oskäliga mot en borgenär eller gäldenären.

Domstolen kan på ansökan av gäldenären eller en borgenär upphäva eller, om det är möjligt med hänsyn till sakens natur, ändra borgenärernas beslut, om beslutet inte har tillkommit i riktig ordning och det felaktiga förfarandet har kunnat inverka på slutresultatet eller om felet annars kan anses vara betydande eller om beslutet strider mot 10 §.

Den som har varit närvarande vid borgenärssammanträdet och som vill ansöka om att ett beslut skall upphävas skall utan dröjsmål anmäla missnöje hos sammanträdets ordförande, vid äventyr att personen förlorar sin talan. Om beslutet har fattats i annat beslutsförfarande, skall missnöje anmälas hos boförvaltaren senast en vecka efter att boförvaltaren har informerat om beslutet. Om den sista dagen av denna tid inte är en vardag kan anmälan göras följande vardag. En borgenär som har deltagit i beslutet kan yrka att beslutet skall upphävas endast om beslutet har fattats i strid med borgenärens ståndpunkt. En borgenär som inte varit närvarande vid borgenärssammanträdet men som på behörigt sätt kallats till sammanträdet, kan inte åberopa att beslutet inte har tillkommit i riktig ordning. Detsamma gäller en borgenär som inte vid annat beslutsförfarande har uttryckt sin ståndpunkt trots att boförvaltaren har gett borgenären tillfälle till det.

En ansökan om att borgenärernas beslut skall upphävas eller ändras skall göras inom en månad från borgenärssammanträdet eller, om beslutet har fattats i annat beslutsförfarande, inom en månad efter att boförvaltaren har informerat om beslutet. Om ett yrkande att borgenärssammanträdets beslut skall upphävas framställs av någon som inte har informerats om sammanträdet och som inte har varit närvarande vid det eller har boförvaltaren nekat gäldenären rätt att vara närvarande vid det sammanträde som har behandlat saken, räknas tiden från det att boförvaltaren informerade sökanden om beslutet eller sökanden annars fick del av det. Ansökan skall alltid göras inom tre månader från beslutet.

Boförvaltaren för konkursboets talan, om inte de borgenärer som har biträtt beslutet beslutar att själva föra talan. Boförvaltaren skall se till att dessa borgenärer underrättas om ansökan.

Ett konkursbo skall ha en sådan bokföring som boets omfattning och natur förutsätter. Boförvaltaren skall se till att konkursboets bokföring är ordnad på ett ändamålsenligt sätt.

Borgenärerna beslutar om revision skall verkställas. I ett omfattande konkursbo skall revision dock verkställas.

Konkursboet ansvarar för skulder som beror på konkursförfarandet eller som grundar sig på ett avtal eller en förbindelse som boet har ingått samt för skulder för vilka boet ansvarar enligt denna eller någon annan lag ( massaskulder ).

Konkursboet ansvarar också för en skälig fordran som grundar sig på att gäldenärens bokföring slutförs och som hänför sig till de senaste två månaderna före konkursens början. Detta ansvar gäller dock inte sådana personers fordringar som har varit anställda hos gäldenären.

Konkursgäldenären ansvarar för konkursboets skulder endast med den del av sin egendom som ingår i boet.

Den egendom som ingår i konkursboet skall vårdas omsorgsfullt och på ett ändamålsenligt sätt.

Konkursboets penningmedel skall förvaras på ett tillförlitligt sätt och hållas åtskilda från andra tillgångar.

Till den del konkursboets penningmedel inte behövs för boets utgifter skall de placeras på ett ändamålsenligt och betryggande sätt, om de inte genast kan delas ut till borgenärerna.

Konkursboet skall realisera den egendom som ingår i boet på det sätt som är fördelaktigast för boet så att ett så gott försäljningsresultat som möjligt nås.

På ansökan av konkursboet kan egendom som ingår i konkursboet också säljas i den ordning som bestäms i utsökningsbalken, om utmätningsmannen samtycker till det. Samtycke behövs dock inte om försäljningen gäller en fastighet eller ett fartyg eller luftfartyg som kan intecknas. I 14 § finns bestämmelser om försäljning av pantsatt egendom i den ordning som föreskrivs i utsökningsbalken. (15.6.2007/709)

Boförvaltaren får inte för egen räkning förvärva egendom som ingår i konkursboet. Boförvaltaren skall se till att egendom inte säljs eller annars överlåts till ett biträde som boförvaltaren anlitar eller till boförvaltarens eller biträdets närstående.

Om gäldenären har överklagat beslutet om att försätta gäldenären i konkurs, kan fullföljdsdomstolen på yrkande av gäldenären förbjuda konkursboet att sälja egendom i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att undvika förluster eller för att betala kostnaderna för förvaltningen av konkursboet och vården av konkursboets egendom eller meddela andra begränsningar för försäljningen. Förbudet och begränsningarna är i kraft tills fullföljdsdomstolen bestämmer något annat.

Den avkastning som pantsatt egendom ger under konkursen räknas pantborgenären till godo och delas ut senast när köpesumman för egendomen fördelas.

Konkursboet har rätt att omedelbart efter försäljnings- och verkställighetskostnaderna få ersättning för de nödvändiga kostnader som boet har orsakats av vård och försäljning av pantsatt egendom som ingår i boet, till vilka också hänförs boförvaltarens arvode för åtgärder i anslutning till försäljningen.

Om konkursboet har givit en pantborgenär i uppdrag att ha hand om vården av pantsatt egendom som ingår i boet, har borgenären samma rätt som konkursboet att få ersättning för de nödvändiga kostnader som vården har förorsakat.

Konkursboet får sälja pantsatt egendom som ingår i boet endast med pantborgenärens samtycke eller om domstolen beviljar tillstånd med stöd av 13 §.

Om konkursboet säljer pantsatt egendom och pantskulden inte betalas, förblir panträtten i kraft, om inte rättsinnehavaren samtycker till något annat eller om inte något annat bestäms nedan. Detsamma gäller också andra rättigheter för vilka egendomen svarar.

Om konkursboet betalar en pantskuld, övergår pantborgenärens företräde till betalning på konkursboet.

När en pantskuld enligt 3 kap. 9 § har förfallit till betalning vid konkursens början, har borgenären rätt att av pantens värde få det belopp som gäldenären hade varit skyldig att betala, om borgenären hade sagt upp skulden till följd av ett avtalsbrott från gäldenärens sida.

En pantborgenär får utöva sina på panträtten grundade rättigheter att realisera egendomen och ta ut sin fordran ur köpesumman utan hinder av konkursen, om inte något annat följer av 12–14 §. Pantborgenären skall dock först anmäla sin fordran till boförvaltaren så som bestäms i 12 kap. När panten säljs skall också konkursboets intressen beaktas.

Borgenären skall i god tid före försäljningen informera boförvaltaren på vilket sätt egendomen kommer att säljas samt tiden och platsen för försäljningen. Borgenären skall utan dröjsmål ge konkursboet en redovisning över försäljningen av panten och hur köpeskillingen har använts samt överlämna ett eventuellt överskott till boet.

Om en borgenär i strid med 1 eller 2 mom. har vidtagit åtgärder för att realisera en pant, kan domstolen på yrkande av konkursboet förbjuda eller avbryta åtgärderna eller, om det är nödvändigt för att trygga boets rättigheter, bestämma om andra åtgärder.

Om pantsatt egendom har sålts i strid med 1 eller 2 mom., skall borgenären till konkursboet betala ett belopp som motsvarar den avgift som avses i 12 kap. 16 § 1 mom.

För att klarlägga en pantborgenärs rättigheter eller trygga konkursboets intressen har konkursboet rätt att för högst två månader förbjuda en pantborgenär att vidta åtgärder för att realisera en pant eller fortsätta realiseringsåtgärderna. Förbudet träder i kraft när boet bevisligen har delgivit borgenären förbudet. När konkursboet av en borgenär har fått ett meddelande som avses i 11 § 2 mom., skall boet delge borgenären förbudet inom två veckor efter att boet fick del av meddelandet. Förbud kan utfärdas endast en gång.

Ett konkursbo kan på förhand avstå från att utöva sin rätt enligt 1 mom.

Om en pantborgenär i strid med 1 mom. har vidtagit åtgärder för att realisera en pant iakttas bestämmelserna i 11 § 3 mom.

När konkursboet har tillställt utmätningsmannen ett meddelande om ett sådant förbud som avses i 1 mom., skall utmätningsmannen avbryta verkställigheten. Om en kungörelse har utfärdats om försäljning av den pantsatta egendom som förbudet avser, svarar konkursboet för de kostnader som förorsakas av att försäljningen återkallas.

På ansökan av konkursboet kan domstolen bevilja boet tillstånd att sälja pantsatt egendom som ingår i boet, om boet har fått ett köpanbud på egendomen som överstiger det gängse auktionsvärdet för egendomen och pantborgenären inte gör sannolikt att ett bättre försäljningsresultat för egendomen kan fås på något annat sätt. Domstolen skall ge pantborgenärerna tillfälle att bli hörda. Av tillståndsbeslutet skall framgå de väsentliga villkoren för köpet. I tillståndet skall domstolen förplikta pantborgenären att överlämna egendomen och pantbreven eller motsvarande inteckningshandlingar till konkursboet, som skall överlåta dem till köparen mot betalning av köpeskillingen.

När en sådan ansökan av konkursboet som avses i 1 mom. har blivit anhängig, kan domstolen på yrkande av boet förbjuda pantborgenären att vidta åtgärder för att realisera den pantsatta egendomen eller bestämma att redan vidtagna åtgärder skall avbrytas.

Konkursboet kan sälja egendomen när beslutet att bevilja tillstånd har vunnit laga kraft. Egendomen säljs utan bibehållande av panträttigheterna. Köpesumman fördelas på samma sätt som medel som inflyter vid utmätning. Till den del pantbreven eller motsvarande inteckningshandlingar inte har kunnat överlåtas till köparen, skall boförvaltaren för dödande anmäla de inteckningar som riktar sig mot den sålda egendomen.

Om ett köp som avses i 1 mom. går åter, återfår pantborgenären rätten att realisera egendomen och boet kan inte längre beviljas tillstånd att sälja egendomen.

Ett konkursbo får ansöka om att också pantsatt egendom skall säljas i den ordning som bestäms i utsökningsbalken, men utan pantborgenärens samtycke får en sådan ansökan göras först när tre år har förflutit sedan konkursen började. Till ansökan skall fogas en utredning om att pantborgenären har underrättats om försäljningen senast tre månader innan ansökan om utsökning gjordes och att borgenären inte inom de följande två månaderna efter underrättelsen har anhängiggjort någon ansökan om att försäljningen skall förbjudas. (15.6.2007/709)

På ansökan av pantborgenären kan domstolen förbjuda konkursboet att ansöka om försäljning enligt 1 mom., om det finns särskilda skäl till detta på grund av att egendomen väntas stiga i värde eller någon annan därmed jämförbar grund, eller om en försäljning inte kan anses motiverad med hänsyn till det skede i vilket utredningen av boet befinner sig och de kostnader vården av egendomen förorsakar boet. Förbudet kan utfärdas för högst ett år åt gången. Domstolen skall ge de övriga pantborgenärer som har panträtt i samma egendom tillfälle att bli hörda. Om borgenärens ansökan avslås, kan boet ansöka om försäljning när beslutet har vunnit laga kraft.

När pantsatt egendom säljs med stöd av 1 mom., bestäms inget lägsta belopp för godtagbara anbud för den fastighet som skall säljas. (15.6.2007/709)

Utmätningsmannen skall till konkursboet redovisa det överskott som återstår sedan av medlen från försäljningen av utmätt egendom har betalts realiseringskostnaderna och de fordringar för vilka egendomen svarar med stöd av något annat än företagsinteckning.

Utmätning av egendom som ingår i konkursboet förfaller när egendomen säljs. Boförvaltaren skall se till att utmätningsmannen informeras om försäljningen. Utmätningsmannen skall underrätta inskrivningsmyndigheten om att utmätningen har förfallit, så som bestäms i utsökningsbalken.

Vad som i detta kapitel bestäms om en pantborgenär gäller inte en borgenär vars panträtt i egendom som ingår i konkursboet grundar sig på företagsinteckning. Om egendom som är föremål för företagsinteckning säljs med stöd av 3 § 2 mom. i den ordning som föreskrivs i utsökningsbalken, bestäms den ordning i vilken borgenärerna får betalning av dessa medel enligt bestämmelserna om konkurs. (15.6.2007/709)

De bestämmelser i detta kapitel som begränsar en pantborgenärs rätt att realisera en pant gäller inte en borgenär vars pant utgörs av värdepapper som är föremål för offentlig handel och som ingår i konkursboet.

Till borgenärerna betalas utdelning i konkursen i enlighet med den fastställda utdelningsförteckningen. Innan utdelningsförteckningen har fastställts kan till borgenärerna betalas utdelning med stöd av 3 § och förskott på utdelningen med stöd av 4 §.

När konkursboet har blivit utrett och den egendom som ingår i boet har realiserats skall de återstående tillgångarna utan dröjsmål delas ut till borgenärerna.

Om en borgenär inte skulle få större utdelning än 50 euro av de medel som ingår i konkursboet, kan borgenärens fordran lämnas obeaktad vid fördelningen av medlen.

Till borgenärer med obetydliga fordringar kan boförvaltaren betala utdelning till ett belopp som motsvarar den sannolika utdelningen, om detta är ändamålsenligt med tanke på förfarandet och borgenären inte inom en tid som boförvaltaren bestämmer meddelar att han motsätter sig betalningen. Utdelningen kan beräknas utan att ränta, dröjsmålsränta eller annan påföljd för betalningsdröjsmål som gäller fordran behöver beaktas.

Konkursboet eller borgenären kan inte senare framställa yrkanden på den grund att utdelningens slutliga belopp skulle ha varit större eller mindre än vad som har betalts med stöd av 1 mom.

Förskott på utdelningen skall betalas när boet har tillräckliga penningmedel och det kan anses ändamålsenligt att förskott betalas, med hänsyn till det skede som utredningen av fordringarna befinner sig i, det belopp som skall fördelas samt kostnaderna för fördelningen. Konkursboets förmåga att svara för sina egna förpliktelser får inte äventyras genom utbetalning av förskott.

Vid utbetalningen av förskott iakttas lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning, om inte någon annan ordning är fördelaktigare för konkursboet och denna ordning inte äventyrar borgenärernas rätt att få utdelning till korrekt belopp.

Av den som erhåller förskott kan krävas säkerhet. Säkerhet krävs dock inte av offentliga samfund, offentligrättsliga inrättningar eller föreningar eller av en borgenär vars betalningsförmåga i en återbetalningssituation annars kan anses obestridlig.

Om pantens värde inte täcker en pantborgenärs fordran, betalas förskott på utdelningen för den del av pantfordran som pantens värde sannolikt inte täcker. Om borgenärens fordran är villkorlig, stridig eller annars oklar, betalas förskott på den del av fordran som boförvaltaren anser sannolik vid den tidpunkt när bedömningen görs.

Om en borgensman efter konkursens början har erlagt en betalning till borgenären, får borgensmannen utdelning för den regressfordran som har uppstått genom betalningen först när borgenären har fått betalning för hela den huvudförpliktelse som borgensmannen svarar för. Detsamma gäller den som har ställt tredjemanspant och en medgäldenär som tillsammans med konkursgäldenären är solidariskt ansvarig för skulden och som efter att konkursen börjat har erlagt en betalning till borgenären.

Boförvaltaren skall betala utdelning till borgenärerna när slutredovisningen har godkänts, om det inte till följd av att ändring har sökts är skäl att skjuta upp betalningen tills beslutet har vunnit laga kraft.

Utdelningen till en borgenär kan dras av från det som borgenären på grund av återvinning eller av någon annan orsak skall återbära till konkursboet. På motsvarande sätt kan borgenären från det belopp som skall återbäras dra av den utdelning som hör till borgenären.

Utbetalningen av en utdelning eller ett förskott på utdelningen kan skjutas upp, om borgenärens fordran inte är slutlig eller borgenären inte har kunnat nås eller det finns något annat hinder för utbetalningen.

Räntan på en utdelning eller ett förskott på utdelning som avses i 1 mom. ingår i konkursboet. Ränta för tiden efter att slutredovisningen har godkänts tillfaller dock borgenären.

En borgenär förlorar sin rätt till utdelning om borgenärens fordran är villkorlig, stridig eller annars oklar och borgenären inte inom tre år efter att slutredovisningen godkändes har underrättat boförvaltaren om fordrans slutliga belopp eller orsakerna till att fordran inte har blivit slutlig. En ny tidsfrist börjar löpa när underrättelsen lämnas. Den utdelning som borgenären på detta sätt förlorar fördelas mellan de övriga borgenärer som har rätt till utdelning. Om det inte är ändamålsenligt att fördela dessa medel på grund av deras obetydliga belopp, antalet borgenärer och kostnaderna för fördelningen, skall medlen redovisas till staten.

Vad som bestäms i 1 mom. gäller på motsvarande sätt en borgenär som inte har kunnat nås eller till vilken utdelning inte har kunnat betalas av någon annan orsak.

En borgenär som har mottagit ett överstort förskott på utdelningen är skyldig att till boet återbetala det överskjutande beloppet, om det förskott som har betalts är större än den slutliga utdelningen och det belopp som skall återbetalas inte kan tas ur en säkerhet som borgenären har ställt. På det belopp som skall återbetalas skall betalas ränta för tiden mellan betalningsdagen och dagen för återbetalningen, enligt vad som bestäms i 3 § 2 mom. räntelagen (633/1982) . Boförvaltaren kan besluta att förskottet inte skall återkrävas, om det överskjutande beloppet är obetydligt eller om återkrav annars är oändamålsenligt.

Boförvaltaren skall göra upp en slutredovisning när konkursboet har blivit utrett och den egendom som ingår i boet har realiserats.

Slutredovisning kan göras upp även om boet delvis är outrett av den anledningen att egendom som utgör pant för en fordran eller annan egendom vars värde är obetydligt inte har sålts eller att en konkursfordran eller en liten del av fordringarna är oklar.

Slutredovisningen skall innehålla uppgifter om konkursboets förvaltning och utdelningen till borgenärerna.

Av den del av slutredovisningen som gäller förvaltningen skall framgå

Den del av slutredovisningen som gäller utdelningen skall innehålla

Boförvaltaren skall styrka slutredovisningen med sin underskrift.

Boförvaltaren och konkursombudsmannen kan komma överens om att de i 2 § 2 mom. 2 punkten avsedda åtgärderna som är nödvändiga för att konkursboet skall kunna utredas överförs på konkursombudsmannen eller någon som denne förordnar.

Slutredovisningen skall godkännas vid borgenärssammanträdet.

Boförvaltaren skall underrätta Rättsregistercentralen om att slutredovisningen har godkänts. Närmare bestämmelser om meddelandets innehåll kan utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Om slutredovisningen innehåller ett skriv- eller räknefel eller något annat därmed jämställbart klart fel som det är nödvändigt att rätta för att utdelningen skall kunna korrigeras eller av någon annan orsak, skall boförvaltaren rätta felet på eget initiativ eller på yrkande av en borgenär eller gäldenären. Boförvaltaren kan överföra rättelsen till borgenärerna för godkännande, om detta är nödvändigt på grund av dess betydelse.

Slutredovisningen kan inte rättas efter det att utdelningen har redovisats till borgenärerna.

I ett sådant beslut av boförvaltaren som avses i 1 mom. och som gäller rättelse av ett fel får ändring inte sökas genom besvär. I fråga om klander av borgenärernas beslut gäller vad som bestäms i 6 §.

I fråga om klander av borgenärssammanträdets beslut i ett ärende som gäller godkännande av slutredovisningen tillämpas vad som bestäms i 15 kap. 11 och 12 §.

När en ansökan som avses i 1 mom. har anhängiggjorts, kan domstolen på yrkande av boförvaltaren bevilja denne tillstånd att betala utdelningen till borgenärerna innan saken har avgjorts och avgörandet har vunnit laga kraft.

Konkursen avslutas när slutredovisningen har godkänts.

Boförvaltaren skall i minst tio år efter godkännandet av slutredovisningen bevara de handlingar som är viktiga med tanke på konkursboets utredning och vård samt egendomens realisering och konkursboets förvaltning. Gäldenärens och konkursboets bokföring skall dock bevaras i enlighet med vad som föreskrivs i bokföringslagen (1336/1997) . Närmare bestämmelser om de handlingar som skall bevaras utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Om nya tillgångar uppdagas eller om det annars behövs utredningsåtgärder efter att konkursen har avslutats, har boförvaltaren rätt att utan något särskilt förordnande vidta behövliga åtgärder i saken. Boförvaltaren har rätt att av boets medel ta ut ett skäligt arvode och ersättning för behövliga kostnader som boförvaltaren har haft. Boförvaltaren ska sammanställa en redogörelse över sina åtgärder. Redogörelsen ska lämnas till konkursombudsmannen och de borgenärer som saken gäller, om detta inte är uppenbart onödigt på grund av sakens ringa betydelse. (17.5.2019/664)

Om boförvaltaren är förhindrad att vidta de åtgärder som avses i 1 mom. eller om det är nödvändigt därför att boets tillgångar är obetydliga, kan domstolen på yrkande av konkursombudsmannen bestämma att utredning i efterhand skall göras med iakttagande i tillämpliga delar av vad som bestäms om offentlig utredning.

Vid utdelning av nya tillgångar ur ett konkursbo kan en obetydlig utdelning lämnas utan avseende under de förutsättningar som bestäms i 18 kap. 2 §. Om en utdelning av medlen inte är ändamålsenlig på grund av deras obetydliga belopp, antalet borgenärer eller kostnaderna för utdelningen, skall medlen redovisas till staten.

Boförvaltaren är skyldig att ersätta en skada som boförvaltaren själv eller dennes i 14 kap. 7 § avsedda biträde uppsåtligen eller av oaktsamhet i sitt uppdrag har orsakat konkursboet. Detsamma gäller en skada som ett brott mot denna lag har orsakat en borgenär, gäldenären eller någon annan.

En sammanslutning för vars räkning boförvaltaren utför uppgifter som hör till förvaltningen av boet svarar solidariskt för en skada som boförvaltaren eller dennes biträde har orsakat i skötseln av sitt uppdrag.

En konkursborgenär är skyldig att ersätta en skada som konkursborgenären uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat konkursboet, en borgenär, gäldenären eller någon annan genom att medverka i ett förfarande som strider mot denna lag.

Gäldenären är skyldig att ersätta en skada som gäldenären har orsakat konkursboet eller en borgenär genom att väsentligt försumma sin skyldighet att medverka enligt denna lag.

I fråga om jämkning av skadestånd och fördelning av ansvaret mellan flera skadeståndsskyldiga gäller vad som bestäms i skadeståndslagen (412/1974) .

Rätten till ett skadestånd som avses i 1 och 2 § preskriberas enligt vad som bestäms i lagen om preskription av skulder (728/2003) .

I en konkurs kan en förlikning som avslutar konkursförfarandet fastställas. En förutsättning för att förlikning skall kunna fastställas är att

En förlikning begränsar inte en sådan pantborgenärs rätt som har motsatt sig förlikningen.

Till den handling som gäller förlikningen skall fogas boförvaltarens uppskattning av den utdelning som avses i 1 mom. 2 punkten.

På yrkande av en borgenär som avses i 1 § 1 mom. 2 punkten skall domstolen avgöra om den utdelning som skall betalas till borgenären på basis av förlikningen motsvarar den slutliga utdelningen. Borgenären skall framställa sitt yrkande inom en månad efter att borgenären har fått kännedom om förlikningen. Gäldenären skall ges tillfälle att bli hörd med anledning av yrkandet.

I ett beslut genom vilket ett yrkande som gäller utdelning har avgjorts får ändring sökas särskilt genom besvär.

På ansökan av gäldenären skall domstolen fastställa en förlikning, om det finns förutsättningar för fastställande av förlikningen enligt 1 § och ett sådant yrkande som avses i 2 § inte har framställts inom föreskriven tid. Om ett yrkande har framställts, tas frågan om förlikning upp till behandling efter att yrkandet om utdelning har avgjorts och avgörandet har vunnit laga kraft.

På yrkande av en borgenär som motsatt sig förlikning kan en förlikning dock inte fastställas om den kränker borgenärernas jämställdhet eller annars är oskälig för borgenären.

En fastställd förlikning avslutar konkursförfarandet. Boförvaltarens förordnande och borgenärernas beslutanderätt i konkursen upphör.

De uppgifter om behandlingen av konkursärenden som förts in i registret över konkursärenden ska vara tillgängliga avgiftsfritt via det allmänna datanätet. Bestämmelser om registret över konkursärenden finns i lagen om konkurs- och företagssaneringsregistret (137/2004) .

Boförvaltaren ska se till att en kungörelse om att konkursen har börjat publiceras i den officiella tidningen, i en eller flera dagstidningar eller på något annat ändamålsenligt sätt, om boförvaltaren anser att kungörelse är nödvändig på grund av antalet okända borgenärer eller gäldenärens bristfälliga bokföring eller av någon annan orsak.

Boförvaltaren ska begära publicering av en kungörelse utomlands, om detta följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden eller av ett internationellt fördrag som är bindande för Finland, på det sätt som förutsätts i förordningen eller i det internationella fördraget. Boförvaltaren kan begära publicering av en kungörelse utomlands också i annat fall, om det är nödvändigt att kungörelsen publiceras.

Av den kungörelse som avses i 1 mom. ska datum och klockslag för försättande av gäldenären i konkurs framgå. Närmare bestämmelser om innehållet i kungörelsen i den officiella tidningen utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Domstolen ska på lämpligt sätt underrätta gäldenären och den borgenär som har gjort konkursansökan eller som har hörts i saken om sitt beslut i ett ärende som gäller försättande av en gäldenär i konkurs.

Om gäldenären försätts i konkurs, ska domstolen utan dröjsmål underrätta boförvaltaren om beslutet. Boförvaltaren ska underrätta borgenärerna om att konkursen har börjat. De utländska borgenärer som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden ska underrättas på det sätt som förordningen förutsätter. Bestämmelser om övriga meddelanden som boförvaltaren ska lämna med anledning av att konkursen har börjat utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Boförvaltaren ska lämna ett meddelande om konkursbevakningen till gäldenären och de borgenärer som har lämnat boförvaltaren sina kontaktuppgifter, eller som boförvaltaren annars känner till. De utländska borgenärer som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden ska underrättas på det sätt som förordningen förutsätter.

Boförvaltaren ska se till att en kungörelse om konkursbevakningen publiceras i den officiella tidningen, om kungörelse är nödvändig på grund av antalet okända borgenärer eller av någon annan orsak. Bevakningsdagen ska framgå av kungörelsen. Närmare bestämmelser om innehållet i kungörelsen i den officiella tidningen utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Om en konkurs läggs ned ska domstolen underrätta gäldenären, den borgenär som har gjort konkursansökan eller som har hörts i saken samt boförvaltaren om nedläggningen. Boförvaltaren ska lämna underrättelse om att konkursen har lagts ned också till de borgenärer till vilka boförvaltaren lämnade underrättelse om att konkursen började.

Boförvaltaren eller den offentliga utredaren ska enligt vad domstolen bestämmer underrätta gäldenären och borgenärerna om att ett beslut om att gäldenären försatts i konkurs har upphävts, om att konkursen har förfallit och om att förlikning har fastställts, liksom om offentlig utredning och om att förvaltningen av konkursboet har återförts på borgenärerna. Bestämmelser om övriga meddelanden som hör samman med den offentliga utredningen eller avslutande av konkursen och som boförvaltaren eller den offentliga utredaren ska lämna utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Domstolen ska för införande av uppgiften i handelsregistret utan dröjsmål underrätta Patent- och registerstyrelsen om att en gäldenär har försatts i konkurs, om att konkursen har lagts ned eller förfallit samt om att beslutet om att försätta gäldenären i konkurs har upphävts.

Rättsregistercentralen ska utan dröjsmål efter att ha fått anmälan om att slutredovisningen har godkänts underrätta Patent- och registerstyrelsen om saken för införande av denna uppgift i handelsregistret.

De underrättelser som avses i 1 och 2 mom. kan lämnas via konkurs- och företagssaneringsregistret.

Boförvaltaren kan sända sådana meddelanden, kallelser och andra delgivningar samt handlingar som avses i denna lag på ändamålsenligt sätt

Om boförvaltaren sänder delgivningen på det sätt som avses i 1 mom. 2 eller 3 punkten, ska boförvaltaren med hjälp av en elektronisk dataöverföringsmetod underrätta mottagaren av delgivningen, på den adress som denne uppgett, om att handlingen har förts in i ärendehanteringssystemet för konkurs- och företagssaneringsärenden eller i något annat elektroniskt system, om inte något annat har överenskommits med mottagaren.

Borgenärerna och gäldenären kan lämna boförvaltaren de yttranden, bemötanden och meddelanden som avses i denna lag genom att föra in dem i ärendehanteringssystemet för konkurs- och företagssaneringsärenden eller genom att sända dem till boförvaltaren med hjälp av en elektronisk dataöverföringsmetod eller per post.

Handlingar som förts in i ärendehanteringssystemet för konkurs- och företagssaneringsärenden och meddelanden som har sänts med användning av en elektronisk dataöverföringsmetod anses ha anlänt till mottagaren inom utsatt tid, om de har anlänt så som det föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) .

Med omfattande konkursbon avses i denna lag konkursbon där konkursgäldenären är en sammanslutning eller stiftelse där minst två av följande tre villkor är uppfyllda när konkursen börjar:

Boförvaltaren kan ta ut en avgift för kopiering och översändande av en handling, om handlingen har översänts på gäldenärens eller en borgenärs begäran och kostnaderna för detta inte kan betraktas som sedvanliga.

Kostnaderna för översättning av en bevakningsskrift kan dras av från den utdelning som tillfaller borgenären, om skriften har avfattats på något annat språk än finska, svenska eller engelska och borgenären inte har lämnat in en översättning av den till något av dessa språk. (16.6.2017/364)

I sådana beslut av samordnaren som avses i artikel 69.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden får ändring sökas hos den tingsrätt som har avgjort ansökan om att inleda ett samordningsförfarande för koncerner. Ändring ska sökas inom 30 dagar från det att förvaltaren har fått del av samordnarens beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2004.

Genom denna lag upphävs konkursstadgan av den 9 november 1868 (31/1868) jämte ändringar, nedan den tidigare lagen .

1. Om inte något annat bestäms i 2–13 mom., tillämpas denna lag på konkurser som börjar efter lagens ikraftträdande.

2. Om en konkursansökan är anhängig när denna lag träder i kraft, bestäms förutsättningarna för att en konkurs skall börja enligt den tidigare lagen. Gäldenären kan dock inte försättas i konkurs om ett hinder för detta finns enligt 2 kap. 2 § 2 mom. eller 4 § i denna lag.

3. Bestämmelserna i 4 kap. 1–5, 7 samt 9–12 § om gäldenärens ställning i konkursen tillämpas även om konkursen har börjat före lagens ikraftträdande.

4. Bestämmelserna i 8 kap. om boförvaltare tillämpas även om konkursen har börjat före lagens ikraftträdande. Bestämmelserna om boförvaltarens arvode tillämpas dock endast om boförvaltaren har förordnats efter lagens ikraftträdande. Har i konkursen förordnats en interimistisk boförvaltare före lagens ikraftträdande, tillämpas den tidigare lagen på den interimistiska boförvaltaren.

5. Bestämmelserna i 9 kap. 5 § om den ersättning som skall betalas till följd av försummelse av bokföringen tillämpas inte på försummelser som har skett före lagens ikraftträdande.

6. Bestämmelserna i denna lag om offentlig utredning tillämpas även om konkursen har börjat före lagens ikraftträdande.

7. Bestämmelserna i 14 kap. om borgenärernas och boförvaltarens beslutanderätt och om överföring av beslutanderätt tillämpas även om konkursen har börjat före lagens ikraftträdande. Om borgenärerna under den tid som den tidigare lagen har varit i kraft har gett boförvaltaren rätt att besluta om någon åtgärd, gäller detta bemyndigande högst ett år efter att denna lag trätt i kraft.

8. Bestämmelserna i 15 kap. om utövning av borgenärernas beslutanderätt tillämpas även om konkursen har börjat före lagens ikraftträdande. De skall dock inte tillämpas på borgenärssammanträde som har sammankallats före lagens ikraftträdande. Om konkursen har börjat innan denna lag träder i kraft, bestäms borgenärernas rösträtt enligt den tidigare lagen.

9. Med undantag för 10 och 12 §, tillämpas bestämmelserna i 17 kap. om vård och försäljning av egendom som ingår i konkursboet och om pantborgenärer även om konkursen har börjat före lagens ikraftträdande, dock så att

10. Vad som i 18 kap. 3–5 § föreskrivs om betalning av utdelning på grundval av boförvaltarens beslut och om förskott på utdelningen tillämpas även om konkursen börjat före lagens ikraftträdande.

11. Bestämmelserna i 19 kap. om slutredovisning och utredning i efterhand tillämpas även om konkursen har börjat före lagens ikraftträdande.

12. Bestämmelserna i 20 kap. om skadeståndsskyldighet tillämpas inte på skador som har orsakats före lagens ikraftträdande.

13. Bestämmelserna i 21 kap. om förlikning tillämpas även om konkursen har börjat före lagens ikraftträdande.

Om det i någon annan författning hänvisas till konkursstadgan eller till någon annan författning som upphävts genom denna lag, tillämpas motsvarande bestämmelse i denna lag.

Vad som i någon annan författning bestäms om god man eller syssloman i ett konkursbo gäller den boförvaltare som avses i denna lag.

Vad som i någon annan författning bestäms om inställelsedag vid konkurs gäller den bevakningsdag som avses i 12 kap. 5 §.