239/1970

Havandeskap kan på begäran av den gravida avbrytas fram till utgången av den tolfte veckan av havandeskapet.

Havandeskap kan på begäran av den gravida avbrytas efter den tolfte veckan av havandeskapet, när havandeskapets fortskridande eller förlossningen på grund av sjukdom, kroppsskada eller svaghet hos den gravida skulle medföra fara för hennes liv eller hälsa.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan dessutom på begäran av den gravida bevilja tillstånd till avbrytande av havandeskap efter den tolfte veckan av havandeskapet, när

Om avbrytande av havandeskap söks med stöd av en grund som nämns i 3 mom. 1–5 punkten, ska det i ansökan dessutom anges och motiveras varför havandeskapet har upptäckts sent eller varför avbrytandet av havandeskapet har fördröjts.

Är en kvinna på grund av sinnessjukdom, psykisk efterblivenhet eller rubbad själsverksamhet oförmögen att framställa en giltig begäran om avbrytande av havandeskap, kan åtgärden utföras på ansökan av hennes lagliga företrädare, om vägande skäl talar för åtgärden.

3 § har upphävts genom L 8.7.2022/730 .

Innan havandeskap avbryts i enlighet med denna lag ska den som begär abort underrättas om vad aborten innebär och vilka verkningar den har. Den som begär eller överväger abort samt den andra föräldern har rätt att få behövligt psykosocialt stöd. (20.12.2022/1097)

Kvinnan vars havandeskap avbrutits bör få vägledning beträffande barnbegränsning såsom därom genom förordning närmare stadgas.

Havandeskap ska avbrytas i ett så tidigt skede som möjligt.

I ett fall som avses i 1 § 2 mom. är en förutsättning för avbrytande av havandeskapet ett bifallande beslut av två läkare.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan i ett fall som avses i 1 § 3 mom. bevilja tillstånd till avbrytande av havandeskapet fram till utgången av den tjugonde veckan av havandeskapet.

Närmare bestämmelser om ansökan om avbrytande av havandeskap, om de handlingar som ska fogas till ansökan och om ansökningsförfarandet får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Trots vad som föreskrivs i 1 och 5 § kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ge tillstånd till avbrytande av havandeskap, om hos fostret genom fostervattens- eller ultraljudsundersökning, serologiska undersökningar eller någon annan motsvarande tillförlitlig undersökning konstaterats en svår sjukdom eller kroppsskada, dock inte efter den tjugofjärde veckan av havandeskapet.

Ett sådant tillståndsbeslut av två läkare som avses i 5 § 2 mom. innehåller ett separat och i detalj motiverat skriftligt utlåtande av vardera läkaren. Av läkarna ska den ena vara en läkare som ger utlåtande om avbrytande av havandeskap ( läkare med behörighet att ge utlåtande ) och den andra den läkare som utför ingreppet ( ingreppsläkare ). Läkare med behörighet att ge utlåtande och ingreppsläkare har inte rätt att utan grund vägra ta upp en begäran om avbrytande av havandeskap till prövning.

Om ett beslut av två läkare är negativt, kan tillstånd till avbrytande av havandeskapet sökas hos Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.

Innan beslut om avbrytande av havandeskap fattas ska vid sådant avbrytande av havandeskap som avses i 1 § 2 och 3 mom. samt i 5 a §, om det anses finnas skäl till det, det väntade barnets far ges tillfälle att framföra sin uppfattning i saken.

Innan beslut som grundar sig på 1 § 3 mom. 1 punkten fattas ska, när det anses finnas skäl till det, utredning om den gravida och hennes familjs levnads- och övriga förhållanden begäras hos en social myndighet eller hos en barnmorska, sjukskötare eller motsvarande person.

Om den gravida har fått specialvård med anledning av en svår sjukdom, ska läkaren med behörighet att ge utlåtande innan beslutet fattas såvitt möjligt inhämta uppgifter om den gravidas hälsotillstånd av den läkare som vårdat henne på grund av sjukdomen.

8 § har upphävts genom L 20.12.2022/1097 .

Om ett havandeskap ska avbrytas på grund av skäl som avses i 1 § 2 mom. och prövning av förutsättningarna för ingreppet på det sätt som anges i 5 och 6 § inte kan ske utan att den gravidas liv eller hälsa, på grund av det uppkomna dröjsmålet eller av någon annan orsak, allvarligt skulle äventyras, får havandeskapet avbrytas av en legitimerad läkare utan iakttagande av de sistnämnda bestämmelserna.

Ärenden som enligt 1, 5, 5 a och 6 §§ ankommer på rättsskyddscentralen för hälsovården handläggs vid nämnden för abort- och steriliseringsärenden så som närmare stadgas genom förordning.

Rättsskyddscentralen skall handlägga i 1 mom. nämnda ärenden i brådskande ordning. I rättsskyddscentralens beslut i sådana ärenden får ändring inte sökas genom besvär.

Beslut i ärenden som hör till nämnden för abort- och steriliseringsärenden kan fattas vid ett ordinarie sammanträde eller vid ett sammanträde som helt eller delvis äger rum i en elektronisk miljö ( elektroniskt sammanträde ).

Rättsskyddscentralen för hälsovården skall övervaka att läkarna med behörighet att avge utlåtande och ingreppsläkarna eftersträvar en opartisk och enhetlig praxis.

12 § har upphävts genom L 21.5.1999/623 .

Den som uppsåtligen avbryter havandeskap i strid med bestämmelserna i 1, 2, 5, 5 a eller 6–9 § eller gör ett försök till detta ska, om inte gärningen utgör brott enligt 22 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, för brott mot bestämmelserna i lagen om avbrytande av havandeskap dömas till böter.

Den som lämnar en myndighet eller en läkare en osann uppgift med rättslig betydelse i ett ärende som gäller avbrytande av havandeskap, skall dömas till böter, om inte gärningen är straffbar enligt 16 kap. 8 § strafflagen.

Vad som i denna lag föreskrivs om en kvinna tillämpas oberoende av könsfastställelse på en gravid person.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning av statsrådet.

Formulären för de blanketter som används i abortärenden fastställs genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan dessutom vid behov meddelas närmare bestämmelser om behandlingen av abortärenden. Rättsskyddscentralen för hälsovården skall se till att läkare med behörighet att avge utlåtanden och ingreppsläkare iakttar enhetlig praxis vid tolkningen av grunderna för abort.

Denna lag träder i kraft den, 1 juni 1970 och genom densamma upphäves lagen den 17 februari 1950 om avbrytande av havandeskap (82/50) .