608/1948

Envar, som med stöd av avtal i egenskap av arbetstagare mot vederlag utför arbete åt annan, arbetsgivaren, under dennes ledning och uppsikt, äger rätt till skadestånd för olycksfall i arbete i enlighet med vad i denna lag stadgas. Såsom vederlag anses varje förmån, som har ekonomiskt värde.

För olycksfall, som drabbat arbetstagare i arbete, erlägges skadestånd jämväl åt hans anhöriga samt begravningshjälp, såsom i denna lag stadgas.

Vad i 1 och 2 mom. är sagt gäller även aktiebolags funktionär i ledande ställning och person i ledande ställning i annat företag eller annan sammanslutning, dock icke sådan funktionär i ledande ställning i aktiebolag, som antingen ensam eller tillsammans med medlemmar av sin familj äger mer än hälften av bolagets aktiekapital, ej heller sådan person i ledande ställning i annat företag eller annan sammanslutning, som bör anses hava motsvarande bestämmanderätt i företaget eller sammanslutningen. Vad i 1 och 2 mom. är sagt gäller även arbetstagare, vilka gemensamt såsom ett arbetslag förbundit sig att under arbetsgivarens ledning och uppsikt utföra visst arbete, så ock arbetstagare, som av dessa med arbetsgivarens samtycke anställts att biträda dem i arbetet.

Den, som enligt denna lag kan erhålla skadestånd för olycksfall i arbete, äger rätt till skadestånd enligt denna lag även för yrkessjukdom i enlighet med vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag tillämpas även på en arbetstagare som en finsk arbetsgivare sänder utomlands för att utföra arbete för samma arbetsgivare. Detsamma gäller en arbetstagare som av ett finskt företag sänds utomlands för att utföra arbete åt ett utländskt moder-, dotter- eller systerföretag inom samma ekonomiska helhet som det finska företaget, om arbetstagaren under den tid han arbetar utomlands alltjämt står i arbetsförhållande till det företag som sände honom utomlands.

Rätt till skadestånd på grund av olycksfall i arbete föreligger likväl inte, om arbetstagaren varaktigt hör till arbetsgivarens hushåll och är i rätt upp- eller nedstigande led släkt med denne eller hans make eller är hans adoptivbarn eller hans adoptivfar eller -mor eller gift med någon av dessa.

Denna lag gäller inte arbete på grund av vilket rätten till ersättning bestäms enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81) , om inte annorlunda stadgas i nämnda lag. (19.4.1985/329)

Denna lag gäller inte heller utövande av idrott. Bestämmelser om olycksfallsskydd vid utövande av idrott finns i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (575/2000) . (16.6.2000/576)

Angående parterna i offentligträttsligt tjänsteförhållande är gällande, vad i denna lag är stadgat om arbetsgivare och arbetstagare. Är den ena parten staten eller evangelisk-luthersk församling, skall likväl iakttagas, vad särskilt är stadgat.

2 mom. har upphävts genom L 30.12.2002/1314 . (30.12.2002/1314)

Utan hinder av i 2 mom. skall olycksfall som drabbat en elev som deltar i vuxenutbildning enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (763/90) ersättas enligt denna lag så att en studerande jämställs med en arbetstagare när försäkringsskyddet bestäms. När ovan nämnd utbildning ges skall på den som producerar utbildningstjänster tillämpas vad denna lag stadgar om arbetsgivare. (30.12.1992/1642)

I fråga om parterna i ett uppdragsavtal enligt familjevårdarlagen (312/92) gäller vad denna lag stadgar om arbetsgivare och arbetstagare.

Med olycksfall i arbete avses i denna lag olycksfall som med förorsakande av skada eller sjukdom drabbat arbetstagare: (10.7.1981/526)

Om en arbetstagare under förhållanden som avses i 1 mom. har ådragit sig

(30.12.2002/1314)

Såsom olycksfall i arbete anses även sådant olycksfall, som drabbat arbetstagare under omständigheter, nämnda i 1 mom., och som föranletts av krig eller väpnad konflikt.

På grund av ett olycksfall i arbete betalas ersättning också då en skada eller sjukdom som inte har orsakats av ett olycksfall i arbetet förvärras väsentligt och detta sannolikt beror på ett sådant olycksfall. Skadeståndet betalas härvid för den tid sjukdomen eller skadan varit förvärrad. (29.12.1988/1344)

Vad som i denna och i annan lag stadgas om olycksfall i arbete tillämpas också på sådan skada eller sjukdom som under omständigheter som avses i 4 § 1 mom. 1-3 punkten har åsamkats arbetstagaren av misshandel eller någon annan uppsåtlig gärning som begåtts av en annan person. Dagpenning och olycksfallspension kan dock förvägras arbetstagaren eller minskas antingen för en bestämd tid eller tills vidare, om arbetstagaren genom sitt handlande före den uppsåtliga gärningen väsentligt har medverkat till uppkomsten av skadan eller sjukdomen.

Skadestånd betalas inte för skada eller sjukdom som arbetstagare uppsåtligen åsamkat sig själv. (10.7.1981/526)

Dagpenning och olycksfallspension kan förvägras eller nedsättas antingen för viss tid eller tills vidare: (10.7.1981/526)

6 § har upphävts genom L 23.10.1992/948 .

7 § har upphävts genom L 23.10.1992/948 .

För skadeståndets erläggande skall arbetsgivaren, för såvitt annat icke följer av stadgandena i 9, 10 eller 12 §, i försäkringsanstalt, som är berättigad att i enlighet med denna lag giva försäkringar, upptaga försäkring.

Har arbetstagare i visst arbete flere arbetsgivare, svare dessa solidariskt för fullgörandet av de för arbetsgivare i denna lag föreskrivna skyldigheterna.

Arbetarskyddsmyndigheten skall övervaka att arbetsgivarna uppfyller sin försäkringsplikt enligt denna lag. Arbetarskyddsmyndigheten skall för vidtagande av de åtgärder som nämns i 36 § utan dröjsmål underrätta Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund om försummelser som gäller försäkringsplikten. (23.8.2002/723)

Staten är icke underkastad i denna lag stadgad försäkringsplikt, men skall vid i statens arbete inträffat olycksfall skadestånd utgivas enligt denna lag ur statsmedel.

Arbetsgivaren är fri från sin försäkringsplikt, tills antalet arbetsdagar som han låtit utföra under kalenderåret överstiger 12.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund svarar för att ett olycksfall i arbete som har drabbat den som är anställd hos en arbetsgivare som avses i 1 mom. ersätts enligt denna lag. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har rätt att av arbetsgivaren återkräva skadestånd som förbundet betalat, dock högst 83,75 euro per olycksfall.

Drabbar ett olycksfall i arbetet en arbetstagare i arbete hos en arbetsgivare som har försummat sin försäkringsplikt, svarar Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund för betalningen av skadestånd enligt denna lag. Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund har rätt att utöver den avgift som nämns i 36 § dessutom av arbetsgivaren återkräva vad som bestäms att skall betalas i skadestånd, dock högst 1 674,89 euro för varje olycksfall.

Uppstår annars än i anslutning till ett skadeståndsärende oklarhet om huruvida denna lag skall tillämpas på arbetet och har saken principiell betydelse, avgör Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund frågan på ansökan av ifrågavarande arbetstagare, arbetsgivare eller försäkringsanstalt.

12 § har upphävts genom L 24.6.2010/647 .

Genom förordning kan stadgas om sådana undantag från stadgandena i denna lag, vilka föranleds av ömsesidigt avtal med främmande stat. Social- och hälsovårdsministeriet kan utfärda närmare föreskrifter om verkställigheten av sådant avtal.

Skadestånd för skada eller sjukdom på grund av olycksfall i arbete utges: (23.10.1992/948)

(10.7.1981/526)

Utöver vad som nämns i 1 mom. ersätts den skadade för rehabilitering enligt vad som stadgas särskilt. (27.3.1991/627)

Likaledes ersättas av den skadade använda glasögon, hörapparater, tandproteser, stödförband och -korsetter samt proteser och artificiella organ, vilka gått sönder i samband med olycksfallet i arbete. (19.12.1969/812)

Oberoende av vad som föreskrivs i 1 mom. ersätts en arbetstagare för i 41 § 5 mom. angivna befogade och behövliga kostnader för läkarundersökning och anskaffning av uppgifter om arbetsförhållandena för utredande av om arbetstagarens sjukdom beror på arbetet, då kostnaderna har föranletts av en skada som ett olycksfall i arbetet kan misstänkas ha orsakat eller av en yrkessjukdomsutredning, även om det visar sig att skadan eller sjukdomen inte beror på ett olycksfall i arbetet för vilket skadestånd betalas eller inte är en yrkessjukdom som medför rätt till skadestånd. Då det misstänks att en sjukdom utgör yrkessjukdom, förutsätter rätten till skadestånd att undersökningen grundar sig på bedömning av en läkare som är förtrogen med företagshälsovård och på uppgifter om arbetstagarens arbetsförhållanden. När detta moment tillämpas gäller i övrigt vad som föreskrivs i 15 och 15 b §. (30.12.2004/1358)

Den skadade har rätt att få ersättning för till följd av skada eller sjukdom nödvändig sjukvård som med undvikande av onödiga kostnader ges med stöd av folkhälsolagen (66/1972) , lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) eller hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) såsom offentlig hälso- och sjukvård, såsom sådana tjänster som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) eller av en sådan självständig yrkesutövare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) , om försäkringsanstalten har gett en betalningsförbindelse om ersättning för vård så som nedan föreskrivs. (30.12.2010/1345)

Försäkringsanstalten har rätt att genom betalningsförbindelsen välja den vårdplats som den skadades skada eller sjukdom förutsätter. Vårdplatsen skall vara sådan att den skadade får sådan vård som den skada eller sjukdom som orsakats av olycksfallet förutsätter. Försäkringsanstalten skall utan dröjsmål underrätta den skadade eller dennes intressebevakare samt den verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården där den skadade vårdas om att den gett en betalningsförbindelse.

En i 1 mom. avsedd betalningsförbindelse krävs dock inte för det första läkarbesöket och en mindre vårdåtgärd i direkt anslutning till besöket. Med mindre vårdåtgärd avses sedvanlig i samband med läkarbesök utförd röntgenundersökning, gipsning, läggande av förband eller någon annan med dessa åtgärder jämförbar åtgärd. Betalningsförbindelse krävs inte heller för brådskande sjukvård som är nödvändig på grund av att den genom skada eller sjukdom skadade personens hälsotillstånd är utsatt för omedelbar fara.

Till sjukvård som ersätts enligt 15 § hör

Såsom sjukvård ersätts också därav föranledda nödvändiga resekostnader.

För sådan i 15 § 1 mom. avsedd vård som ges såsom offentlig hälso- och sjukvård betalas som ersättning till den skadade den klientavgift som tagits ut hos den skadade med stöd av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) . Om inte något annat bestäms i denna lag, skall försäkringsanstalten dessutom till den kommun eller samkommun som ordnar sjukvårdstjänsten för kostnader som producerandet av vården medför betala en avgift som bestäms enligt 13 a § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

För sådan i 15 § 1 mom. avsedd vård som ges såsom tjänster enligt lagen om privat hälso- och sjukvård och vård som ges av en självständig yrkesutövare betalas ersättning i enlighet med betalningsförbindelsen.

Om den i 2 mom. avsedda vården är brådskande vård eller ett första läkarbesök och mindre vårdåtgärder i direkt anslutning till besöket enligt 15 § 3 mom., betalas ersättning enligt de nödvändiga kostnader som vården medfört. För brådskande vård och det första läkarbesöket och mindre vårdåtgärder i anslutning till besöket inom den offentliga hälso- och sjukvården betalas ersättning enligt 1 mom.

En skadad som vårdas inom den öppna vården betalas ersättning för kostnader för sådan sjukvård som avses i 15 a § 2–4 punkten enligt de nödvändiga kostnader som vården orsakat.

Om vården av den skadade fortsätter vid en annan vårdplats än den som anges i betalningsförbindelsen, är försäkringsanstalten skyldig att ersätta den kostnad som den skadade själv hade varit tvungen att betala för motsvarande vård inom den offentliga hälso- och sjukvården enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

Om den verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som ger sjukvård i form av offentlig hälso- och sjukvård försummar att inom föreskriven tid göra den anmälan om inledande av vård som avses i 13 b § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården, är försäkringsanstalten skyldig att till kommunen eller samkommunen betala den avgift som bestäms enligt 13 a § i den nämnda lagen först för den vård som ges efter det att anmälningsskyldigheten har fullgjorts.

Den avgift som avses i 13 a § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården betalas inte för fortlöpande institutionsvård dygnet runt på grund av en skada eller sjukdom som orsakats av ett olycksfall. Institutionsvården kan inte anses vara fortlöpande innan vården har fortgått utan avbrott i minst tre månader.

Beloppet av dagpenning, olycksfallspension och familjepension fastställs så att (23.10.1992/948)

Menersättningen uppgår årligen till 60 procent av det i 28 § 6 mom. angivna minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten. (30.12.1992/1642)

Begravningshjälpen utgör 3 850,01 euro. (30.12.2004/1365)

Har sådant olycksfall i arbete, som lett till döden, inträffat utomlands, må begravningshjälpen, med avvikelse från ovan nämnda belopp, erläggas i enlighet med de verkliga och skäligberunna begravningskostnaderna. (23.12.1971/956)

I grundbeloppet av en löpande olycksfallspension företas en engångsförhöjning från ingången av det kalenderår fram till vilket fem kalenderår har förflutit från ingången av kalenderåret efter den tidpunkt då olycksfallet inträffade ( förhöjningsår ). Engångsförhöjningsprocenten bestäms enligt hur gammal arbetstagaren är vid ingången av förhöjningsåret. Förhöjningsprocenten är 16, om arbetstagaren är yngre än 31 år vid ingången av förhöjningsåret. Förhöjningsprocenten minskas med 0,457 procentenheter för varje år varmed åldern överstiger 30 år, så att förhöjningsprocenten är 0,462 om den skadade är 64 år vid ingången av förhöjningsåret. Någon engångsförhöjning företas inte om den skadade är äldre än 64 år vid ingången av förhöjningsåret. Vid behov meddelas närmare bestämmelser om beräkning av engångsförhöjningen genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. (30.12.2004/1365)

6 mom. har upphävts genom L 30.12.1992/1642 . (30.12.1992/1642)

Har till en arbetstagare på grund av ett olycksfall betalts lön för sjukdomstid enligt 2 kap. 11 § arbetsavtalslagen (55/2001) , är dagpenningen för lönebetalningstiden, dock högst för den ovan i 16 § 1 mom. nämnda tiden av fyra veckor, beträffande anställningsförhållandet i fråga lika stor som den betalda lönen. (26.1.2001/85)

Har lön för sjukdomstid inte betalts med anledning av olycksfall, skall dagpenningen för sådan arbetsoförmåga som ingår i den i 1 mom. nämnda tiden fastställas på grundval av den arbetsförtjänst som arbetstagaren har haft i arbetsförhållandet under en tid av högst fyra veckor före olycksfallet eller, om arbetsförhållandet har varat en kortare tid, under arbetsförhållandet.

Har lön för sjukdomstid inte betalts för hela den tid av arbetsoförmåga som ingår i den i 1 mom. nämnda tiden, skall dagpenningen för den tid för vilken lön för sjukdomstid inte har betalts fastställas enligt 2 mom.

Har till en arbetstagare på grund av ett olycksfall som lön för sjukdomstid med stöd av 2 kap. 11 § 1 mom. arbetsavtalslagen betalts endast en del av lönen eller har på grund av permittering eller av andra motsvarande skäl betalts sjukdomstidslön för förkortad arbetstid, skall dagpenningen för hela den tid av arbetsoförmåga som ingår i den i 1 mom. nämnda tiden fastställas så som bestäms i 2 mom. (26.1.2001/85)

Om arbetstagaren vid tiden för olycksfallet samtidigt står i två eller flera anställningsförhållanden, ska dagpenningen för den tid som avses i 1 mom. fastställas separat på grundval av varje anställningsförhållande. Om arbetstagaren vid tiden för olycksfallet utför arbete som är försäkrat enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981) eller annat företagararbete som är försäkrat enligt 57 § i denna lag, utgör dagpenningen 1/360 av årsarbetsförtjänsten vid tiden för olycksfallet enligt en försäkring enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare eller enligt en sådan försäkring som avses i 57 § 1 mom. (19.12.2008/993)

Är det sammanlagda beloppet av full dagpenning enligt denna paragraf mindre än det vore beräknat på grundval av den årsarbetsförtjänst som avses i 28 § 6 mom., skall dagpenningen för den i 1 mom. nämnda tiden betalas beräknad enligt nämnda årsarbetsförtjänst.

Från den dagpenning som avses i 16 § 1 mom. avdras 60 procent av det sammanlagda beloppet av sjukförsäkringens dagpenningspremie enligt 18 kap. 21 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen (1224/2004) , arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift för personer under 53 år enligt 153 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie enligt 18 § 1 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) .

Avdrag görs inte från dagpenning som

Dagpenning erlägges från dagen för olycksfallet, denna dag oräknad, för varje dag, sön- och helgdagar medräknade, till dess den av olycksfallet förorsakade skadan botats eller därav föranledd sjukdom upphört, likväl högst under ett års tid, räknat från dagen för olycksfallet. Dagpenning erlägges likväl icke, därest ej den skadade varit antingen helt eller delvis arbetsoförmögen minst tre på varandra följande dagar, dagen för olycksfallet oräknad.

Är den skadade helt arbetsoförmögen, skall dagpenning betalas till det i 16 § eller 16 a § angivna beloppet. (30.12.1992/1642)

Är arbetstagaren endast till en del oförmögen till arbete, utgör dagpenningen, om inte annat följer av 16 a §, en så stor del av det i 16 § angivna beloppet som motsvarar den nedsatta arbetsförmågan. Dagpenning betalas dock inte om inte arbetstagarens arbetsförmåga nedgått med åtminstone 10 procent och om inte den av olycksfallet orsakade minskningen av arbetsförtjänsten uppgår till minst en tjugondedel av det i 28 § 6 mom. angivna minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten. (30.12.1992/1642)

Utan hinder av 2 och 3 mom. skall till en person som vid tiden för olycksfallet studerar på heltid betalas dagpenning enligt full arbetsoförmåga för den tid som den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen huvudsakligen hindrar studierna. För den tid skadan eller sjukdomen avsevärt begränsar studierna betalas hälften av dagpenningen enligt full arbetsoförmåga. Med avvikelse från vad som bestäms i 28 § 3 mom. används härvid som grund för dagpenningen under de fyra veckor som följer på dagen för olycksfallet minimibeloppet av den årsarbetsförtjänst som avses i 28 § 6 mom. Om den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen under nämnda fyra veckor hindrar arbete under studietiden, betalas dagpenningen åtminstone till det belopp som föreskrivs i 16 a § 1–5 mom. (24.6.2004/545)

Om den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen inte hindrar eller begränsar studierna på det sätt som avses i 4 mom. men helt eller delvis hindrar arbete under studietiden efter den fyra veckors period som följer på dagen för olycksfallet, bedöms nedsättningen av arbetsförmågan på basis av det därav orsakade inkomstbortfallet, med beaktande av vad som föreskrivs i andra meningen i 3 mom. (24.6.2004/545)

Är arbetstagaren förhindrad att utföra arbete under tiden för fysikalisk vård som ingår i sjukvård som avses i 15 § i denna lag eller i rehabilitering som avses i 7 § lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/91) , skall han ersättas för inkomstbortfall för högst 30 dagar per kalenderår. Ersättning betalas inte för sådana dagar för vilka han får dagpenning på grund av olycksfall i arbete eller olycksfallspension till fullt belopp.

I ersättning betalas det belopp som arbetstagaren skulle ha fått som lön eller motsvarande arbetsförtjänst för tiden för fysikalisk vård och vårdresa.

Olycksfallspension utgår till arbetstagaren från och med den första dagen efter det utbetalningen av dagpenning upphörde eller, om dagpenning inte utgått, tidigast från den följande dagen efter den dag då olycksfallet skedde.

En förutsättning för att olycksfallspension skall erhållas är att arbetstagarens arbetsförmåga kan bedömas ha nedgått med minst 10 procent på grund av skada eller sjukdom som orsakats av olycksfallet. Dessutom förutsätts det att minskningen av arbetsförtjänsten utgör minst en tjugondedel av det i 28 § 6 mom. angivna minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten. Vid bedömningen av den nedsatta arbetsförmågan skall beaktas arbetstagarens kvarstående förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant till buds stående arbete som han skäligen kan förutsättas utföra med hänsyn till sin utbildning, tidigare verksamhet, ålder och boendeförhållanden samt andra därmed jämförbara omständigheter. (30.12.1992/1642)

Vid fastställandet av den nedsatta arbetsförmågan skall orsakssammanhanget mellan de minskade förvärvsinkomsterna och den av olycksfallet förorsakade skadan eller sjukdomen utredas genom behövliga utredningar om till exempel arbetstagarens arbete och hälsotillstånd samt förtjänster före olycksfallet och därefter. När inkomsterna efter olycksfallet jämförs med arbetstagarens årsarbetsförtjänst, justeras årsarbetsförtjänsten så att den överensstämmer med jämförelsetidpunktens nivå med den lönekoefficient som anges i 7 b § i lagen om pension för arbetstagare (395/1961) . (30.12.2004/1365)

Olycksfallspensionen uppgår till det i 16 § angivna beloppet, om arbetstagaren är helt oförmögen att utföra i 2 mom. avsett arbete. I övriga fall utgör olycksfallspensionen en så stor del av det ovan nämnda fulla pensionsbeloppet som motsvarar den nedsatta arbetsförmågan.

Utan hinder av 2 och 4 mom. skall till en person som vid tiden för olycksfallet studerar på heltid betalas olycksfallspension enligt full arbetsoförmåga för den tid som den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen huvudsakligen hindrar studierna. För den tid som skadan eller sjukdomen avsevärt begränsar studierna betalas hälften av olycksfallspensionen enligt full arbetsoförmåga. Om den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen inte på ovan avsett sätt hindrar eller begränsar studierna men helt eller delvis hindrar arbete under studietiden, bedöms nedsättningen av arbetsförmågan på basis av det därav orsakade inkomstbortfallet, med beaktande av vad som föreskrivs i 2 mom. (30.12.2002/1314)

Menersättning betalas till en arbetstagare som har fått bestående allmänt men av skada eller sjukdom som beror på olycksfall i arbetet. Menersättning betalas inte för nedsatt arbetsförmåga till följd av olycksfall, för kostnader på grund av behov av vård eller hjälp eller för andra skador för vilka det särskilt föreskrivs om ersättning i denna lag eller i lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991) .

Med allmänt men avses nedsatt funktionsförmåga till följd av olycksfall ( funktionsnedsättning ). Funktionsförmågan jämförs med funktionsförmågan hos en frisk person i samma ålder. Härvid beaktas de begränsningar som skadan eller sjukdomen, med hänsyn till dess art och svårighetsgrad, i regel medför i det dagliga livet. Vid bedömning av funktionsförmågan beaktas inte yrke, levnads- och bostadsförhållanden eller arbetstagarens andra individuella omständigheter. Vid bedömning av funktionsförmågan beaktas den förbättring av funktionsförmågan som nåtts med hjälp av en ledprotes, en protes eller något annat hjälpmedel. Ett men betraktas som bestående, när skadan eller sjukdomen enligt medicinsk sannolikhet inte längre kan botas. Denna bedömning får dock göras tidigast ett år efter olyckfallet.

För bedömning av omfattningen av ett allmänt men ska men orsakade av olika skador och sjukdomar ställas i relation till varandra genom att skadorna och sjukdomarna med hjälp av en invaliditetsklassificering delas in i 20 invaliditetsklasser utifrån deras medicinska art och svårighetsgrad. Invaliditetsklasserna anges med beteckningar som så nära som möjligt beskriver en eller flera skador eller sjukdomar, med allmännare beteckningar som beskriver en funktionsnedsättning hos en extremitet, ett sinne eller en annan funktionell helhet eller genom en beskrivning av den allmänna funktionsnedsättning som orsakas av skadan eller sjukdomen. Om inte något annat föreskrivs särskilt i grunderna för invaliditetsklassen, ingår i invaliditetsklassen den smärta som vanligen är förknippad med skadan och sjukdomen enligt allmän medicinsk erfarenhet.

Invaliditetsklassen bestäms genom att man i invaliditetsklassificeringen söker fram den beteckning och motsvarande invaliditetsklass som så exakt som möjligt beskriver en eller flera skador eller sjukdomar. Om en lämplig beteckning inte finns eller om den invaliditetsklass som gäller beteckningen till följd av skadans eller sjukdomens speciella art, omfattning eller svårighetsgrad inte motsvarar det men som uppstår, bestäms invaliditetsklassen på basis av en allmännare beteckning som beskriver funktionsnedsättningen hos en hel extremitet, ett sinne eller någon annan funktionell helhet. Invaliditetsklassen kan bestämmas på sistnämnda sätt också när flera skador eller sjukdomar hänför sig till samma extremitet, sinne eller funktionella helhet av annat slag.

Invaliditetsklassen höjs, om skadan eller sjukdomen på grund av ett särskilt smärttillstånd medför en större funktionsnedsättning än vad den med hänsyn till sin art normalt skulle medföra. På basis av ett medelsvårt smärttillstånd höjs invaliditetsklassen med minst en och högst två invaliditetsklasser. På basis av ett svårt smärttillstånd kan invaliditetsklassen höjas ännu mer än så. Invaliditetsklassen höjs inte om smärttillståndet, enligt den beteckning som tillämpas, beaktas som en sådan särskild faktor som inverkar på invaliditetsklassen.

Invaliditetsklassen höjs med beaktande av skadornas och sjukdomarnas art och svårighetsgrad, om den skada eller sjukdom som ska ersättas enligt denna lag hänför sig till ett organ eller en funktion som redan före olycksfallet var av exceptionell betydelse för arbetstagaren på grund av dennes tidigare skada eller sjukdom.

Invaliditetsklasserna för två eller flera skador eller sjukdomar ska för bestämmandet av det totala menet slås samman med hjälp av följande formel:

I formeln står K för invaliditetsklassen för det totala menet och A för en större och B för en lägre eller en annan lika stor invaliditetsklass. Den gemensamma invaliditetsklassen för tre skador och sjukdomar räknas ut genom att i formeln för A på ovan nämnt sätt används den sammanslagna invaliditetsklassen för två skador eller sjukdomar och genom att för B används den lägsta eller den tredje lika stora invaliditetsklassen. Om skadorna eller sjukdomarna är flera än tre, upprepas räkneoperationen på motsvarande sätt genom att den lägsta invaliditetsklass som är följande i ordningen alltid används för B. När formeln används avrundas den siffra som anger invaliditetsklassen till närmaste hela tal.

Formeln i 4 mom. används inte vid sammanslagningen av invaliditetsklasser när det gäller samtidiga skador eller sjukdomar på pariga organ som ersätter varandra eller på syn- och hörselsinnet.

Om ett men inte kan bestämmas på det sätt som föreskrivs i denna paragraf, eller om en sålunda bestämd invaliditetsklass avviker väsentligt från det men som olycksfallet, bedömt på basis av den allmänna funktionsnedsättningen, har orsakat, bedöms invaliditetsklassen på basis av den allmänna funktionsnedsättningen.

Invaliditetsklassen för det totala men som olycksfallet orsakat kan inte vara större än 20.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas i invaliditetsklassificeringen närmare bestämmelser om bedömningen av men av skador och sjukdomar samt om invaliditetsklasserna.

Menersättningens storlek per år bestäms i enlighet med tabellen nedan på grundval av skadans invaliditetsklass utifrån den minimiårsarbetsförtjänst som föreskrivs i 28 § 6 mom.

I fråga om skador eller sjukdomar som hör till invaliditetsklasserna 1–10 betalas menersättningen som ett engångsbelopp. För skador och sjukdomar som hör till invaliditetsklasserna 11–20 betalas menersättning enligt arbetstagarens val antingen som fortlöpande ersättning eller som ett engångsbelopp.

I fråga om skador och sjukdomar för vilka det enligt medicinsk erfarenhet är kännetecknande att skadan eller sjukdomen snabbt förvärras och leder till döden, ska en engångsersättning som motsvarar invaliditetsklass 10 betalas. När invaliditetsklassen överstiger 10, betalas menersättningen som fortlöpande ersättning enligt den invaliditetsklass som enligt medicinsk erfarenhet kan förutses med beaktande av att skadan eller sjukdomen förvärras. Fortlöpande menersättning minskas inte med kapitalvärdet av menersättning som betalats som ett engångsbelopp.

Engångsersättningen räknas ut som ett kapital som motsvarar menersättningens kapitalvärde, med beaktande av arbetstagarens statistiskt beräknade återstående medellivslängd vid tidpunkten för olycksfallet. Grunden för beräkning av kapitalvärdet är en på grundval av offentlig statistik gjord prognos för den förväntade återstående medellivslängden för män respektive kvinnor i varje ålders- och födelseårsklass. Räntefot vid beräkningen av kapitalvärden är den uppskattade framtida riskfria räntan på lång sikt. Närmare bestämmelser om hur kapitalvärdet av engångsersättningen bestäms utfärdas för högst tre kalenderår i sänder genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Om invaliditetsklassen senare blir minst en klass högre på grund av att en skada eller sjukdom förvärras, har arbetstagaren rätt att få menersättning på nytt i enlighet med de förändrade förhållandena. Den menersättning som betalas minskas härvid med ett belopp som motsvarar det betalda kapitalvärdet, bortsett från det undantag som nämns i 2 mom.

En arbetstagare som senare önskar byta ut en fortlöpande menersättning mot en engångsersättning har rätt till detta, bortsett från det undantag som nämns i 2 mom. Engångsersättningen räknas ut som ett kapital som motsvarar menersättningens kapitalvärde, med beaktande av arbetstagarens statistiskt beräknade återstående medellivslängd vid den tidpunkt då den fortlöpande menersättningen byts ut mot en engångsersättning. Grunden för beräkning av kapitalvärdet är en på grundval av offentlig statistik gjord prognos för den förväntade återstående medellivslängden för män respektive kvinnor i varje ålders- och födelseårsklass. Räntefot vid beräkningen av kapitalvärden är den i 3 mom. föreskrivna räntefoten ökad med en procentenhet. Närmare bestämmelser om hur kapitalvärdet bestäms utfärdas för högst tre kalenderår i sänder genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

För engångsersättningen av menersättning enligt 18 e § till män betalas tilläggsersättning till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan engångsersättningen till en kvinna och engångsersättningen till en man, när kvinnan och mannen är lika gamla och ingår i samma invaliditetsklass och skadan inträffade samma år.

Utgör olycksfallspensionen högst 20 procent av den pension som bestäms enligt 16 § 1 mom. 2 punkten, får den skadade med försäkringsanstaltens samtycke av särskilda skäl byta ut olycksfallspensionen mot dess motsvarande kapitalvärde. Nedgår arbetstagarens arbetsförmåga på grund av skada eller sjukdom som orsakats av olycksfallet och är förändringen väsentlig, börjar olycksfallspension utbetalas på nytt i enlighet med de ändrade förhållandena. Från pensionen skall härvid dras av den del som motsvarar det utbetalda kapitalet.

Om arbetstagaren till följd av den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen har blivit så hjälplös att han eller hon inte kan reda sig utan hjälp av en annan person eller om arbetstagaren annars orsakas exceptionell olägenhet av vården av skadan eller sjukdomen, skall till arbetstagaren enligt vad som föreskrivs i 2–5 mom. betalas mentillägg så länge de angivna förutsättningarna uppfylls.

Det högsta mentillägget betalas om arbetstagaren till följd av sin skada eller sjukdom dagligen behöver fortgående och tidskrävande vård, hjälp, övervakning eller handledning. Det högsta mentillägget är 23,41 euro per dag. (30.12.2004/1365)

Det mellersta mentillägget betalas om arbetstagaren till följd av sin skada eller sjukdom dagligen behöver regelbunden vård, hjälp, övervakning eller handledning. Det mellersta mentillägget är 15,80 euro per dag. (30.12.2004/1365)

Det lägsta mentillägget betalas om arbetstagaren till följd av sin skada eller sjukdom i vissa dagliga funktioner behöver regelbunden eller nästan regelbunden vård, hjälp, övervakning eller handledning. Det lägsta mentillägget är 7,03 euro per dag. (30.12.2004/1365)

De två första åren efter det att en person har blivit blind betalas till honom eller henne det högsta mentillägget och därefter hälften av detta belopp.

Mentillägg betalas emellertid inte för den tid som den skadade får vård på sjukhus eller annan anstalt.

För onormalt klädslitage som orsakas av långvarig användning av protes, något annat hjälpmedel eller av bandage eller förband till följd av en av ett olycksfall orsakad skada eller sjukdom betalas till arbetstagaren klädtillägg enligt 2 och 3 mom.

Förhöjt klädtillägg betalas om arbetstagaren är dubbelamputerad eller använder lårbens- eller underbensprotes, långt stödförband för en nedre extremitet, av hårt material tillverkad ryggortos eller korsett för bålen, bandage eller något annat hjälpmedel eller instrument som på grund av sin konstruktion eller sitt användningsändamål eller på grund av att det ofta måste användas orsakar onormalt klädslitage som är jämförbart med de förstnämnda fallen. Det förhöjda klädtillägget är 1,87 euro per dag. (30.12.2004/1365)

Klädtillägg betalas om arbetstagaren använder något av mjuka material tillverkat hjälpmedel, stöd eller bandage på ett litet område av kroppen eller annat hjälpmedel eller instrument vilket orsakar onormalt klädslitage som är mindre än det slitage som avses i 2 mom. Klädtillägget är 0,47 euro per dag. (30.12.2004/1365)

För kostnaderna för en ledarhund som behövs till följd av skada eller sjukdom betalas 4,68 euro per dag. (30.12.2004/1365)

Till en arbetstagare som till följd av en olycksfallsrelaterad skada eller sjukdom inte förmår sköta sitt hem, kan skälig ersättning betalas för nödvändiga extra kostnader, dock inte för längre tid än ett år från olycksfallet.

Har utbetalningen av skadestånd till arbetstagaren i de fall som nämns i 22 § 1 mom. eller 51 § 1 mom. avbrutits, betalas för avbrottstiden till arbetstagarens make eller barn eller till dem gemensamt sjuttio procent eller, då sådana ej finns, efter prövning även till andra anhöriga sammanlagt femtio procent av den dagpenning eller olycksfallspension som borde ha betalts till arbetstagaren för tiden för avbrottet.

För att få ersättning är arbetstagaren skyldig att ta emot av läkare föreskriven behandling som avser en förbättring av arbets- eller funktionsförmågan. Denna skyldighet gäller dock inte livsfarliga åtgärder eller vård som utan särskild orsak ges utanför Finland. Om mottagandet av vården fördröjs därför att arbetstagaren utan godtagbart skäl vägrar att ta emot av läkare föreskriven behandling vid den vårdplats som anges i betalningsförbindelsen, kan utbetalningen av dagpenning, olycksfallspension och menersättning avbrytas. Det som föreskrivs ovan i detta moment gäller också sådan medicinsk rehabilitering som avses i 7 § i lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991) . (30.12.2004/1358)

Har skadan förvärrats eller sjukdomstillståndet förlängts av en orsak som beror på den skadade och som inte är en följd av den skada eller sjukdom som skall ersättas, kan skadeståndet helt eller delvis innehållas för viss tid.

Om en försäkringsanstalt avbryter eller innehåller skadestånd med stöd av 1 eller 2 mom., skall anstalten meddela ett beslut med detta innehåll.

Om en arbetstagare har dött till följd av ett olycksfall, betalas efter honom familjepension och begravningshjälp. Familjepensionen betalas i form av efterlevandepension och barnpension.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller även när en person i sjöarbetsförhållande har försvunnit eller när utredning om dödsfall i andra fall inte kan företes, men det är sannolikt att arbetstagaren har dött till följd av ett olycksfall. I 59 § stadgas om de omständigheter under vilka en person i sjöarbetsförhållande anses försvunnen. I de fall som nämns i detta moment kan familjepension beviljas för viss tid.

En sådan arbetstagares dödsfall vars invaliditetsklass är minst 18 anses vara följden av ett olycksfall, om det inte kan anses sannolikt att den av olycksfallet orsakade skadan eller sjukdomen inte väsentligen har medverkat därtill.

En arbetstagares äkta make har rätt till efterlevandepension.

Till efterlevandepension är på ansökan, enligt vad som stadgas i 3 mom., berättigad även en sådan person med vilken arbetstagaren utan att vara gift fortgående levde i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden och med vilken arbetstagaren har eller hade haft ett gemensamt barn eller med vilken arbetstagaren har ett avtal om inbördes underhåll som fastställts av en myndighet. På motsvarande sätt föreligger rätt till pension även när ett gemensamt barn föddes efter arbetstagarens död.

En person som avses i 2 mom. är berättigad till efterlevandepension, om arbetstagaren inte var gift vid sin död. Om arbetstagaren vid sin död levde i äktenskapsliknande förhållanden enligt 2 mom. och åtskils från sin äkta make och ansökan om upplösning av äktenskapet var anhängig, har den person som avses i 2 mom. i stället för den äkta maken rätt till efterlevandepension.

En arbetstagares barn har rätt till barnpension om det inte har fyllt 18 år vid arbetstagarens död. Också ett sådant barn till arbetstagaren som har fyllt 18 år och som studerar på heltid eller genomgår yrkesutbildning eller som på grund av arbetsoförmåga orsakad av sjukdom, lyte eller skada vid arbetstagarens död var oförmöget att försörja sig har rätt till barnpension så länge nämnda omständighet föreligger, dock högst tills barnet fyller 25 år.

Också ett sådant barn till arbetstagarens äkta make eller till en person som avses i 23 a § 2 mom. har rätt till barnpension enligt 1 mom., om arbetstagaren svarade för barnets underhåll och maken eller den person som avses i 23 a § 2 mom. har rätt till efterlevandepension efter arbetstagaren.

Ett barn har alltid rätt till barnpension efter sin egen förälder. Barnpension betalas dock inte efter flera än två förmånslåtare samtidigt.

Om ett äktenskap har ingåtts efter det olycksfall i arbete som ledde till arbetstagarens död, har den äkta maken inte rätt till efterlevandepension, om det inte har fötts ett barn i äktenskapet eller om äktenskapet inte har pågått minst tre år. På motsvarande sätt har inte heller en person som avses i 23 a § 2 mom. och med vilken arbetstagaren fortgående levde i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden rätt till efterlevandepension i de fall då förhållandet har inletts efter olycksfallet i arbete, om inte ett gemensamt barn har fötts efter att det äktenskapsliknande förhållandet inleddes eller ett sådant i 23 a § 2 mom. avsett förhållande har fortgått minst tre år. Är den äkta maken eller en person som avses i 23 a § 2 mom. av ovan nämnda orsaker inte berättigad till efterlevandepension, har inte heller nämnda makes eller persons barn rätt till barnpension efter arbetstagaren.

Rätten till familjepension börjar dagen efter dagen för dödsfallet eller försvinnandet eller efter nämnda dag när de villkor som anges i 23 b § 1 mom. uppfylls.

Rätten till efterlevandepension upphör när den till efterlevandepension berättigade ingår äktenskap eller på det sätt som avses i 23 a § 2 mom. utan att ingå äktenskap lever fortgående i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden tillsammans med en annan person och förutsättningarna för pensionsrätt enligt nämnda lagrum uppfylls.

Rätten till barnpension upphör när de villkor för utbetalning av pension som anges i 23 b § 1 mom. upphör eller när barnet därförinnan har adopterats av någon annan än den som uppbär efterlevandepension efter arbetstagaren eller pensionstagarens make.

Efterlevandepensionens belopp är

När efterlevandepensionens storlek bestäms beaktas den till efterlevandepension berättigades arbetsinkomst eller pensionsinkomst på det sätt som stadgas i 24 b §.

Det sammanlagda beloppet av barnpensionerna är

Det sammanlagda beloppet av barnpensionerna fördelas jämnt mellan de barn som är berättigade till pension. Är föräldralösa barn berättigade till pension, läggs till det sammanlagda beloppet av barnpensionerna 15 procent av arbetstagarens årsarbetsförtjänst, dock högst så mycket att det sammanlagda beloppet av efterlevande- och barnpensionerna inte överstiger maximibeloppet av familjepensionen. Tillägget fördelas jämnt mellan de nämnda föräldralösa barnen.

Om antalet personer som är berättigade till familjepension förändras eller om det barn som är berättigat till barnpension blir föräldralöst, justeras familjepensionens belopp och fördelningen av pensionen mellan de till pension berättigade vid ingången av månaden efter förändringen och med beaktande även av vad som stadgas i 24 c § 2 mom.

Till ett barn som är berättigat till barnpension med stöd av familjepensionslagen (38/1969) betalas barnpensionen enligt denna lag dock minskad med grundbeloppet av barnpensionen enligt familjepensionslagen. Det belopp med vilket pensionen minskas utgörs av grundbeloppet av barnpensionen enligt familjepensionslagen vid ingången av det år då rätten till pension enligt denna lag uppkommer. När minskningen beräknas justeras grundbeloppet av barnpensionen enligt familjepensionslagen från nivån det år då rätten till pension uppkommit till nivån det år olycksfallet inträffade med det arbetspensionsindex som anges i 9 § i lagen om pension för arbetstagare. (30.12.2004/1365)

En till efterlevandepension berättigad vars rätt till pension i enlighet med 23 d § 2 mom. upphör på grund av äktenskap eller ett äktenskapsliknande förhållande enligt 23 a § 2 mom. erhåller ett engångsbelopp motsvarande tre års efterlevandepension. Som beräkningsgrund används den månatliga pension som senast utbetalats. Om den till efterlevandepension berättigade, oberoende av ett nytt äktenskap eller äktenskapsliknande förhållande, till följd av samma dödsfall är berättigad till familjepension enligt 8 § 5 mom. lagen om pension för arbetstagare, består engångsbeloppet dock endast av den del som överstiger beloppet av nämnda familjepension för tre års tid.

När en efterlevandepension fastställs beaktas den till efterlevandepension berättigades arbetsinkomst eller pensionsinkomst genom inkomstjämkning. Vid inkomstjämkningen minskas den efterlevandepension som avses i 24 §, om den till efterlevandepension berättigades arbetsinkomst eller pensionsinkomst vid arbetstagarens död översteg inkomstjämkningsgrunden. Avdraget är 30 procent av skillnaden mellan arbetsinkomsten eller pensionsinkomsten och inkomstjämkningsgrunden. Inkomstjämkningsgrunden är det i 28 § 6 mom. avsedda minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten vid tidpunkten för arbetstagarens död multiplicerat med 2,15.

För inkomstjämkningen fastställs den till efterlevandepension berättigades arbetsinkomst eller pensionsinkomst vid tidpunkten för arbetstagarens död. Vid fastställandet av arbetsinkomsten gäller i tillämpliga delar vad som i 28 § 1-5 mom. stadgas om en arbetstagares årsarbetsförtjänst. Såsom pensionsinkomst beaktas fortlöpande pensioner som nämns i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare samt därmed jämförbara familjepensioner samt minskad avträdelsepension enligt lagen om avträdelsepension (16/74) , ävensom fortlöpande olycksfallspension, livränta, familjepension och försörjningspension som utbetalas med stöd av denna lag, lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81) , lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/90) och lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48) samt annan lag enligt vilken ersättningen bestäms i enlighet med stadgandena i lagen om olycksfallsförsäkring, ävensom med dessa jämförbar ersättning som utbetalas med stöd av trafikförsäkringslagen (279/59) . Sådan familjepension eller därmed jämförbar ersättning som den till efterlevandepension berättigade har rätt till på grund av det dödsfall för vilket ersättning nu beviljas beaktas dock inte i inkomstjämkningen. Om pension eller annan motsvarande ersättning som den till efterlevandepension berättigade uppbär till följd av sin egen arbetsoförmåga inte beviljats till fullt belopp, beaktas den i inkomstjämkningen enligt beloppet av full förmån.

Om den till efterlevandepension berättigade uppbär i 2 mom. nämnd familjepension, försörjningspension, fortlöpande livränta eller pension enligt lagen om generationsväxlingspension för lantbruksföretagare (1317/90) eller lagen om avträdelsepension, skall i inkomstjämkningen med avvikelse från 1 mom. även beaktas hans arbetsinkomst eller den pensionsinkomst som han får på grund av arbetsoförmåga.

Som pensionsinkomst kan på samma grunder även beaktas förmåner som betalas från främmande stater och som motsvarar ovan nämnda förmåner.

Efterlevandepensionen betalas inkomstjämkad räknat från ingången av den trettonde kalendermånaden efter arbetstagarens död. Om den till efterlevandepension berättigade vid arbetstagarens död hade vårdnaden om ett eller flera barn som har rätt till barnpension efter arbetstagaren, betalas efterlevandepensionen inkomstjämkad dock först från det rätten till barnpension har upphört för alla dessa barn.

Om barnpension till följd av att barnet inleder studier eller yrkesutbildning börjar betalas efter att efterlevandepensionen har beviljats till inkomstjämkat belopp, betalas efterlevandepensionen även för denna tid enligt beloppet av den inkomstjämkade pension som den till efterlevandepension berättigade senast uppbar innan studierna inleddes, men dock högst till ett sådant belopp att det sammanlagda beloppet av efterlevandepensionen och barnpensionerna inte överstiger det i 16 § 1 mom. stadgade maximibeloppet för familjepensionen.

Den av inkomstjämkningen föranledda minskningen av efterlevandepensionen görs genom att det belopp som skall avdras justeras till nivån det år olycksfallet inträffade med den lönekoefficient som anges i 7 b § i lagen om pension för arbetstagare. (30.12.2004/1365)

I begravningshjälp betalas till arbetstagarens dödsbo det belopp som nämns i 16 §, om begravningskostnaderna har betalats ur dödsboets tillgångar. I annat fall betalas begravningshjälpen till dem som ombesörjer arbetstagarens begravning, dock inte mer än vad som borde ha betalts till dödsboet.

Om begravning till följd av försvinnande inte har kunnat äga rum, betalas begravningshjälpen till dem som kan betraktas som delägare i dödsboet.

Om arbetsgivaren på grund av olycksfall till arbetstagaren såsom förmån för sjuktid har betalt lön eller förskott eller erlagt annan betalning för sådan tid för vilken enligt denna lag betalas dagpenning, olycksfallspension eller i 17 a § nämnd ersättning, har arbetsgivaren rätt att dra av beloppet från den andel av skadeståndet som han enligt 12 § skall betala och att för den del som överskjuter denna andel direkt av försäkringsanstalten, mot redovisning, av det betalda beloppet återfå vad försäkringsanstalten skall betala till arbetstagaren i motsvarande skadeståndsrater för samma tid. Har två eller flera arbetsgivare betalt ovan nämnd lön eller annan förmån till arbetstagaren, fördelas skadeståndet till arbetsgivaren mellan arbetsgivarna i förhållande till de förmåner som de har erlagt för samma tidsperiod. De förmåner som under tiden för semester skall erläggas till arbetstagaren inräknas dock inte i dessa betalningar. (30.12.1992/1642)

Har arbetstagaren fått i 23 § lagen om utkomststöd (1412/1997) avsett utkomststöd i förskott skall dagpenning, olycksfallspension och i 17 a § nämnd ersättning som beviljats för motsvarande tid under i 1 mom. nämnda förutsättningar betalas som ersättning för utkomststödet till det organ som avses i 6 § 1 mom. socialvårdslagen (710/1982) på dess ansökan. (30.12.1999/1329)

Försäkringsanstalten bör lämna arbetstagare redovisning för de enligt 1 och 2 mom. innehållna skadeståndsbeloppen.

27 § har upphävts genom L 14.10.1994/893 .

Som årsarbetsförtjänst betraktas den arbetsförtjänst som arbetstagaren på grundval av sin arbetsförtjänst vid tiden för olycksfallet sannolikt skulle ha erhållit under en tidsperiod av ett år.

Om arbetstagarens arbetsförtjänst vid tiden för olycksfallet av skäl som avviker från det normala är högre eller lägre än hans stabiliserade förtjänstnivå, uppskattas årsarbetsförtjänsten enligt hans stabiliserade förtjänstnivå.

Som årsarbetsförtjänst för en heltidsstuderande som vid tiden för olycksfallet utbildar sig för ett yrke anses den arbetsinkomst som den studerande sannolikt skulle ha fått om han eller hon vid tiden för olycksfallet hade arbetat i uppgifter som motsvarar utbildningen efter avslutade studier och med tre års arbetserfarenhet. På detta sätt fastställs årsarbetsförtjänsten också då olycksfallet inträffar inom ett år efter att studierna slutförts, om arbetstagaren inte får den inkomst som avses ovan av arbete som motsvarar utbildningen. Som årsarbetsförtjänst för en person som får undervisning enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998) eller enligt gymnasielagen (629/1998) anses minst det dubbla beloppet av minimiårsarbetsförtjänsten enligt 6 mom. vid tiden för olycksfallet. (30.12.2002/1314)

Om det vid tiden för olycksfallet har förflutit högst fem år från det att en arbetstagare på vilken 3 mom. inte kan tillämpas har avslutat utbildning som avses i lagen om grundläggande utbildning och arbetstagaren på grund av arbetslöshet, arbetets tillfälliga natur eller av någon jämförbar orsak inte ännu har stabiliserade arbetsinkomster, används som årsarbetsförtjänst den arbetsinkomst som arbetstagaren i det arbete han eller hon utförde vid tiden för olycksfallet sannolikt skulle ha fått med tre års arbetserfarenhet. (30.12.2002/1314)

Om en arbetstagare vid tidpunkten för olycksfallet har utfört också arbete som var försäkrat enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare eller företagararbete som var försäkrat enligt 57 § 1 mom. i denna lag, ska i arbetstagarens årsarbetsförtjänst beaktas också årsarbetsförtjänsten enligt nämnda försäkring vid tiden för olycksfallet. (19.12.2008/993)

Om årsarbetsförtjänsten underskrider 9 211,76 euro höjs den till 9 211,76 euro. Årsarbetsförtjänsten höjs dock inte, om arbetstagaren vid tiden för olycksfallet fick

(21.12.2007/1359)

Vid bestämmandet av den årsarbetsförtjänst som avses i 28 § och av den dagpenning som skall betalas för den tid av fyra veckor som avses i 16 § 1 mom. 1 punkten betraktas som arbetsförtjänst penninglön på vilken förskottsinnehållning skall verkställas eller andra skattepliktiga förmåner som arbetstagaren uppbär och som bör anses som vederlag för det utförda arbetet. Naturaförmåner beaktas dock endast när årsarbetsförtjänsten fastställs. Arbetsförtjänst av arbete utomlands beaktas även om förskottsinnehållning inte skall verkställas på den i Finland.

Vid beräkning av ersättningen avrundas årsarbetsförtjänsten till närmaste med tio jämnt delbara eurobelopp. När avrundning åt båda hållen är möjlig verkställs den uppåt. (30.12.2002/1314)

En i denna lag avsedd försäkring kan beviljas av ett försäkringsbolag som enligt försäkringsbolagslagen (521/2008) eller lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) har rätt att i Finland bedriva försäkring i den skadeförsäkringsklass 1 som avses i 2 § 1 mom. i lagen om försäkringsklasser (526/2008) . (29.12.2009/1639)

Ett försäkringsbolag som har för avsikt att bedriva försäkring enligt denna lag i Finland skall senast två månader innan verksamheten inleds anmäla detta hos Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund.

På ett i lagen om försäkringsbolag avsett försäkringsbolag tillämpas för en i denna lag avsedd försäkringsrörelse lagen om försäkringsbolag och på ett utländskt bolag lagen om utländska försäkringsbolag, om inte något annat följer av denna lag.

Utöver vad som i lagen om försäkringsbolag föreskrivs om Försäkringsinspektionens rätt att förbjuda försäkringsbolags fusion, delning, flyttning av hemort och överlåtelse av försäkringsbestånd, får Försäkringsinspektionen inte ge sitt samtycke till fusion, delning eller flyttning av hemort eller överlåtelse av försäkringsbestånd enligt denna lag när det gäller ett finskt försäkringsbolag som bedriver försäkring enligt denna lag, om en sådan åtgärd väsentligt försvagar de försäkrades skydd eller äventyrar verksamhetsförutsättningarna för försäkringssystemet enligt denna lag eller dess förmåga att klara sina förpliktelser. När Försäkringsinspektionen ger sitt samtycke kan den till samtycket foga villkor som tryggar att förutsättningarna uppfylls.

Försäkringsinspektionen skall innan ett sådant ärende som avses i 1 mom. avgörs vid behov begära utlåtande av arbetsgivarnas, arbetstagarnas och tjänstemännens mest centrala centralorganisationer om åtgärdens inverkan på de allmänna förutsättningarna för verkställandet av försäkringssystemet enligt denna lag.

Det som bestäms i 1 och 2 mom. gäller i tillämpliga delar också förutsättningarna för samtycke enligt 64–66 § i lagen om utländska försäkringsbolag.

I de fall där staten är ersättningsskyldig med anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom skall ersättningen betalas av Statskontoret. Angående Statskontoret gäller då i tillämpliga delar vad som i denna lag bestäms om försäkringsanstalter. På Statskontoret tillämpas dock inte 29 § 3 mom., 41 b § 2 och 4-6 mom. eller 64 h § 1 och 2 mom. (23.8.2002/723)

Inrättas en statens olycksfallsförsäkringsanstalt, har statsrådet befogenhet att på densamma överflytta de uppgifter, som i denna lag föreskrivits för statens olycksfallsbyrå.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund sköter de uppgifter som förutsätts av samarbetet mellan försäkringsanstalter vilka bedriver försäkring enligt denna lag.

Utöver vad som i denna eller någon annan lag bestäms om uppgifterna skall Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund

När Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund behandlar ärenden som gäller ersättnings- och försäkringsplikt enligt denna lag iakttas dessutom i tillämpliga delar det som i denna lag bestäms om försäkringsanstalter. (30.12.2003/1373)

Finansinspektionen svarar för tillsynen över de förfaranden som ska iakttas i Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds ersättnings- och försäkringsverksamhet och över försäkringsmatematiska faktorer. (19.12.2008/905)

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har ett allmänt möte och en styrelse, vilka är förbundets organ. Förbundets verksamhet leds av verkställande direktören, som är underställd styrelsen. I förbundet finns dessutom en ersättningsnämnd för olycksfallsärenden.

Styrelsen för Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har högst 13 ordinarie medlemmar. Högst sju av dem företräder Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds medlemsanstalter samt tre arbetsgivarnas och tre arbetstagarnas och tjänstemännens viktigaste centralorganisationer. Styrelsen väljer inom sig en ordförande, och valet fastställs av social- och hälsovårdsministeriet. Till styrelsen hör dessutom högst fem ersättare, av vilka en skall företräda de viktigaste arbetsgivarcentralorganisationerna, en de viktigaste arbetstagar- och tjänstemannacentralorganisationerna och en den mest representativa organisationen för bevakning av lantbruksföretagarnas ekonomiska intressen.

Samtliga försäkringsanstalter som bedriver försäkring enligt denna lag skall höra till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund och delta i kostnaderna för dess uppgifter, så som bestäms i denna lag. Till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund hör dessutom Statskontoret och lantbruksföretagarnas i lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare avsedda olycksfallsförsäkringsanstalt. Statskontoret deltar i Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds verksamhet och kostnader endast till den del dessa hänför sig till verkställigheten av Statskontorets uppgifter enligt denna lag. I fråga om lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalts deltagande i Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds verksamhet och kostnader bestäms särskilt genom lag.

Närmare bestämmelser om Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds förvaltning och uppgifter ges i förbundets stadgar, som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet.

Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden har till uppgift att främja ett enhetligt ersättningsförfarande i enlighet med denna lag genom att ge allmänna anvisningar och utlåtanden. Nämnden ger dessutom Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund utlåtanden i ärenden som gäller försäkringsplikten enligt denna lag.

En försäkringsanstalt skall innan den avgör ett ersättningsärende som grundar sig på denna lag be ersättningsnämnden för olycksfallsärenden om ett utlåtande om beslutsförslaget, i fall ärendet gäller en principiell medicinsk eller rättslig fråga eller om det annars med tanke på en enhetlig ersättningspraxis är nödvändigt att behandla ärendet i nämnden. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund skall be nämnden om utlåtande även i sådana ärenden som avses i 11 a § och som gäller tillämpningen av denna lag. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om de ärenden i vilka ett utlåtande av nämnden skall begäras.

En försäkringsanstalt har rätt att be nämnden om ett utlåtande även i andra ärenden än förslag till ersättningsbeslut som avses i 2 mom. Även en besvärsinstans enligt denna lag kan vid behandlingen av ett besvärsärende begära nämndens utlåtande om tillämpningspraxisen.

Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden har en ordförande, tre juristmedlemmar, fyra arbetsmarknadsmedlemmar, fem medicinskt sakkunniga och ett behövligt antal ersättare, som social- och hälsovårdsministeriet utser för högst tre år i sänder. Medlemmarna skall vara förtrogna med lagstiftningen om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomar. Ordföranden och juristmedlemmarna skall ha avlagt juris kandidatexamen. De medicinskt sakkunniga skall vara i Finland legitimerade läkare som är förtrogna med försäkringsmedicin.

Till ordförande i ersättningsnämnden för olycksfallsärenden utses en medlem som företräder social- och hälsovårdsministeriet. Juristmedlemmarna och två av de medicinskt sakkunniga samt deras ersättare utses på förslag av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund. Av arbetsmarknadsmedlemmarna utses två på förslag av arbetsgivarnas och två på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens viktigaste centralorganisationer. Av arbetsmarknadsmedlemmarnas ersättare utses hälften på förslag av arbetsgivarnas och hälften på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens viktigaste centralorganisationer. Av de medicinskt sakkunniga utses en på förslag av arbetsgivarnas och en på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens viktigaste centralorganisationer. Nämnden, som också kan arbeta indelad i sektioner, utser ett behövligt antal vice ordförande bland sina juristmedlemmar.

Blir ordföranden, en medlem, en medicinskt sakkunnig eller en ersättare i ersättningsnämnden för olycksfallsärenden permanent förhindrad att sköta sina uppgifter, skall social- och hälsovårdsministeriet i dennes ställe för den återstående mandatperioden utse en ny ordförande, medlem, medicinskt sakkunnig eller ersättare, med beaktande av bestämmelserna i 1 och 2 mom.

Behandlingen av utlåtandeärenden i nämnden är skriftlig. Genom förordning av statsrådet bestäms om hur ärenden avgörs i nämnden, om nämndens beslutförhet och förvaltning samt om formen för nämndens utlåtanden. Nämnden fastställer de blanketter som skall användas vid begäran om utlåtanden. Utgifterna för nämndens verksamhet hänförs till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds kostnader. (30.12.2003/1373)

Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter få de uppgifter av en försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund som de förfogar över och som är nödvändiga för avgörande av ett utlåtandeärende.

I fråga om sekretess för nämndens handlingar som har samband med verkställigheten av denna lag samt rätten att ta del av en handling gäller i tillämpliga delar det som bestäms i 64 h § och i 3 kap. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) . Över ett beslut av nämnden i ett ärende som gäller rätt att ta del av en handling får besvär anföras hos en i 12 § förvaltningsprocesslagen (586/1996) avsedd behörig förvaltningsdomstol på det sätt förvaltningsprocesslagen föreskriver.

En försäkringsanstalt får inte vägra att bevilja eller hålla i kraft en i denna lag avsedd försäkring som har sökts hos anstalten.

När försäkringsanstalten beviljar en försäkring skall den ge den försäkringspliktiga försäkringstagaren ett skriftligt intyg över att försäkringen är en i denna lag avsedd obligatorisk försäkring. Intyget skall antecknas i försäkringsbrevet och i ett tillkännagivande som avses i 65 §. Begränsas innehållet i försäkringen i strid med denna lag, uppfyller försäkringen inte försäkringsplikten enligt denna lag.

När försäkringsanstalten beviljar en försäkring skall den ge försäkringstagaren en i 24 § 1 mom. personuppgiftslagen (523/1999) avsedd utredning om behandlingen av den skadades personuppgifter i anslutning till ett ersättningsärende enligt denna lag. (23.8.2002/723)

Försäkringsavtalet ingås att fortlöpa en försäkringsperiod åt gången. Försäkringsperioden är ett kalenderår. I fråga om en försäkring som träder i kraft under året löper den första försäkringsperioden likväl inte ut förrän den sista dagen av det kalenderår som följer på det år då försäkringen påbörjades. Försäkringstagaren kan skriftligen säga upp försäkringsavtalet så att det upphör att gälla den sista dagen i mars, juni, september eller december, dock inte förrän den första försäkringsperioden har löpt ut. Avtalet ska sägas upp senast tre kalendermånader före de ovannämnda dagarna för avtalets upphörande. Bestämmelser om försäkringstagarens uppsägningsrätt vid överlåtelse av försäkringsbestånd finns i 21 kap. 15 § i försäkringsbolagslagen. (13.12.2013/986)

Uppsägning av en obligatorisk försäkring enligt denna lag är giltig endast om det samtidigt visas att en ny försäkring träder i kraft i en annan försäkringsanstalt när giltighetstiden för den uppsagda försäkringen går ut.

Försäkringsavtalet kan också ingås för ett bestämt arbete eller företag som varar en begränsad tid. En sådan försäkring upphör utan uppsägning och försäkringsperioden är försäkringens giltighetstid. Fortsätter arbetet efter den tidpunkt som har antecknats i försäkringsbrevet, anses försäkringen dock vara i kraft tills arbetet har upphört. Försäkringstagaren skall i så fall före utgången av den tid som har antecknats i försäkringsbrevet underrätta försäkringsanstalten om att arbetet fortsätter.

Avslutas ett annat än i 3 mom. avsett arbete eller upphör företaget med sin verksamhet eller upphör försäkringsplikten av någon annan orsak, skall försäkringstagaren minst en månad före försäkringsperiodens utgång skriftligen underrätta försäkringsanstalten härom. Försummar försäkringstagaren detta, är han skyldig att med ett skäligt belopp ersätta försäkringsanstalten för de kostnader som försummelsen har vållat.

Konstateras en försäkringstagare vara medellös vid utmätning av en försäkringspremie eller är hans vistelseort okänd också för den verkställande myndigheten, anses försäkringsavtalet ha förfallit den dag då detta konstaterades.

Försätts en arbetsgivare som har tagit en i denna lag avsedd försäkring i konkurs, övergår arbetsgivarens skyldigheter enligt denna olycksfallsförsäkring på konkursboet från den dag då konkursen började. Konkursboet betalar försäkringspremierna för konkurstiden.

En försäkringsanstalt skall delge ministeriet villkoren för en obligatorisk försäkring som avses i denna lag två månader innan dessa tas i bruk. Ministeriet kan vid behov kräva att försäkringsanstalten skall tillställa ministeriet en utredning om de grunder för försäkringspremierna, blanketter och övriga handlingar som anstalten använder i sin verksamhet enligt denna lag.

Försäkringsgivarens ansvarighet anses börja från den tidpunkt när försäkringsanstalten eller dess ombud bevisligen mottog försäkringsansökan, om inte någon annan tidpunkt för ansvarighetens inträdande av särskilda skäl har avtalats. Tidpunkten när ansvarigheten börjar skall antecknas i försäkringsbrevet.

En försäkring som en arbetsgivare tagit för sitt företag eller arbete anses omfatta alla hans arbetstagare, om inte särskild försäkring tagits för viss del av företaget eller för visst arbete. Om en arbetsgivare visar att det arbete som en i 1 a § avsedd arbetstagare utför utomlands inte längre är tillfälligt, kan försäkringsanstalten på ansökan av arbetsgivaren i ett beslut fastställa att arbetstagaren inte längre omfattas av arbetsgivarens försäkring efter att arbetet utomlands pågått längre än två år. Beslutet träder i kraft från ingången av kalenderåret efter att det har vunnit laga kraft.

Ett försäkringsbolag ska ha kalkyleringsgrunder för försäkringspremierna i vilka det bestäms hur försäkringspremierna kalkyleras ( premiegrunder ). Grunderna ska godkännas av bolagets styrelse. Premiegrunderna ska tillämpas på samma sätt på alla försäkringstagare. Premiegrunderna ska innehålla entydiga beräkningsformler för försäkringspremierna och av dem ska framgå metoderna för att bestämma försäkringspremierna. Av informationen om metoderna ska det också framgå hur premiegrunderna ska tillämpas i samband med särskilda eller förändrade omständigheter som gäller försäkringstagaren.

Premiegrunderna kan ändras under försäkringsperioden på grund av ett tekniskt fel i premiegrunderna eller på grund av en omständighet som väsentligt inverkar på premienivån och som inte beror på försäkringsbolaget. En ändring av premiegrunderna ska tillämpas på alla försäkringstagare från och med ingången av försäkringsperioden i fråga.

Premiegrunder ska utarbetas särskilt för obligatorisk försäkring enligt denna lag, för frivillig försäkring för arbetstiden enligt 57 § 1 och 4 mom. och för fritidsförsäkring enligt 57 § 2 och 3 mom. Premiegrunderna ska utarbetas så att försäkringspremierna står i skälig proportion till kapitalvärdet av de förväntade kostnaderna för försäkringarna. När försäkringspremierna bestäms ska tryggandet av de försäkrade förmånerna och risken för olycksfall och yrkessjukdom beaktas.

Om omfattningen av det arbete som försäkringstagaren låtit utföra är tillräckligt stor med beaktande av den statistiska tillförlitligheten hos bedömningen av risken för olycksfall ( försäkringstagare med specialpremiegrunder ), ska försäkringstagarens ersättningar på grund av försäkringarna beaktas när försäkringspremien bestäms. I övriga fall ska försäkringstagarens försäkringspremie grunda sig på den riskklassificering som tillämpas i försäkringsbolaget ( försäkringstagare med tariffpremiegrunder ). Om flera försäkringstagare hör till samma ekonomiska sammanslutning, kan sammanslutningen behandlas som en enda försäkringstagare på det sätt som anges i premiegrunderna.

När försäkringspremien bestäms i fråga om en försäkringstagare med tariffpremiegrunder ska också arbetsgivarens dokumenterade förebyggande arbetarskyddsarbete beaktas.

När ett försäkringsbolag har fått en begäran om offert på försäkring av en försäkringstagare som har angett att lönebeloppet är minst 150 000 euro om året, har bolaget rätt att av det försäkringsbolag där försäkringen är eller har varit tecknad avgiftsfritt få löne- och skadeuppgifterna för varje obligatorisk försäkring som är föremål för offertbegäran. Rätten till uppgifter omfattar de fem senaste fulla försäkringsperioderna samt den aktuella försäkringsperioden ( statistiksammanställning ). Försäkringsbolaget ska utan dröjsmål lämna statistiksammanställningen, dock senast två veckor efter det att det försäkringsbolag som lämnar en offert har begärt den.

När en försäkringstagare överför sin försäkring till ett annat försäkringsbolag, ska det försäkringsbolag där försäkringen upphör lämna de löneuppgifter för varje obligatorisk försäkring som ska anges i statistiksammanställningen till det övertagande försäkringsbolaget. Löneuppgifterna ska lämnas för den senaste fulla och den aktuella försäkringsperioden inom två veckor från den sista dag för uppsägning som avses i 32 § 1 mom.

När försäkringstagaren har överfört sin försäkring till ett annat försäkringsbolag, ska det övertagande försäkringsbolaget utan dröjsmål av tidigare försäkringsbolag begära statistiksammanställningen över de försäkringar som överförts i fråga om en försäkringstagare med specialpremiegrunder enligt bolagets egna premiegrunder. Försäkringsbolaget ska överlämna statistiksammanställningen inom tre månader från begäran.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska ingå i statistiksammanställningen och bestämmelser om hur och i vilken form uppgifterna ska lämnas.

Arbetsinkomster som skall inräknas i det lönebelopp som försäkringspremien grundar sig på är den lön, resultatpremie eller något annat vederlag som har betalats eller avtalats att betalas som ersättning för arbete. Ett sådant vederlag anses som arbetsinkomst även då det betalas till arbetstagaren av ett konkursbo, av en sådan myndighet som enligt lönegarantilagen (866/1998) ansvarar för lönegarantin eller av någon annan betalare ( ställföreträdande betalare ) i stället för av arbetsgivaren. Till arbetsinkomsten räknas också sådant vederlag för arbete som enligt avtal helt eller delvis skall gottgöras i form av

Som sådant vederlag för arbete som avses i 1 mom. anses bland annat inte

(5.11.2010/944)

I de situationer som avses i 2 mom. 11 punkten förutsätts dessutom att ett avtal som är bindande för arbetsgivaren inte har ingåtts om betalningen av vinstpremie och att ägarna vid bolagsstämman efter räkenskapsperiodens utgång fattar ett bindande beslut om utbetalning av kontant vinstpremie och att vinstpremierna betalas efter detta. En tilläggsförutsättning är att ärendet behandlas i enlighet med lagen om samarbete inom företag (334/2007) eller på något annat motsvarande sätt. (5.11.2010/944)

Närmare bestämmelser om de arbetsinkomster som skall inräknas i det lönebelopp som ligger till grund för försäkringspremien utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

När en arbetstagare från Finland sänds utomlands för att arbeta eller när arbetstagaren anställs utomlands så att han eller hon omfattas av tillämpningsområdet för denna lag, betraktas med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. som arbetsinkomst den lön som borde betalas i Finland för motsvarande arbete. Om motsvarande arbete inte finns i Finland, betraktas den lön som annars kan anses motsvara nämnda arbete som arbetsinkomst.

Försäkringspremien ska bestämmas enligt de premiegrunder som gäller i början av försäkringsperioden. När försäkringsperioden upphör ska försäkringsbolaget se över försäkringspremien genom att tillämpa de premiegrunder som fastställts för försäkringsperioden i fråga samt de senaste tillgängliga uppgifter om försäkringstagaren som förutsätts i premiegrunderna. Om försäkringspremien avviker från den försäkringspremie som redan tagits ut, ska försäkringsbolaget kräva skillnaden av försäkringstagaren eller återbära den ( utjämningspremie ).

Utjämningspremien förfaller till betalning vid en tidpunkt som försäkringsbolaget bestämmer, dock senast ett år efter det att försäkringsperioden upphörde eller, om försäkringen har upphört under försäkringsperioden, efter det att försäkringen upphörde, om inte något annat följer av 37 § 2 mom. I fråga om försäkringstagare med specialpremiegrunder får dock tiden för betalning av utjämningspremien vara längre, om så har avtalats med försäkringstagaren, dock högst fyra år. I försäkringsvillkoren kan försäkringsbolaget fastställa beloppet av den minsta utjämningspremie som tas ut eller återbärs.

Försäkringsbolaget ska tillämpa premiegrunderna så att försäkringstagaren kan få en korrekt och tillräcklig bild av de faktorer som inverkar på försäkringspremien. Försäkringstagare med specialpremiegrunder ska få tillräcklig information även om försäkringspremiens utveckling på längre sikt.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund ska ha en riskklassificering av risken för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom, som grundar sig på uppgifter i registret över olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar enligt 64 § 2 mom. om bransch eller om arbete som försäkringstagaren låtit utföra. Oberoende av den riskklassificering som tillämpas i försäkringsbolaget ska bolaget ordna statistiken så att de uppgifter som förutsätts enligt den riskklassificering som Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund tillämpar finns tillgängliga för förbundet i enlighet med 64 § 3 mom.

Finansinspektionen ska årligen lägga fram en rapport om utfallet av försäkringarna enligt denna lag i varje försäkringsbolag under en period som minst omfattar de fem föregående kalenderåren.

Av en försäkringspremie för obligatorisk försäkring enligt denna lag ska 1,75 procent användas för främjande av arbetarskyddet enligt vad som bestäms i lagen om arbetarskyddsfonden (407/1979) . Försäkringsbolaget ska betala detta belopp till Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund, som sedan redovisar det till arbetarskyddsfonden enligt vad som bestäms genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

En arbetsgivare som skall försäkra sina anställda, men som konstateras ha försummat sin försäkringsplikt, är skyldig att till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund betala en avgift som motsvarar högst det fyrdubbla beloppet av en skälig försäkringspremie för den tid som försummelsen gäller, dock inte för en längre tid än det innevarande kalenderåret och de tre senaste kalenderåren.

Arbetsgivaren är skyldig att vid tecknande av försäkring samt därefter årligen ge försäkringsbolaget för fastställande av försäkringspremien och skötseln av försäkringen nödvändiga uppgifter om sin bransch, mängden arbete som arbetsgivaren låtit utföra, utbetalda löner för varje art av arbete, företagets ägarförhållanden och om det arbetarskyddsarbete som avses i 35 § 5 mom. Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om uppgifternas innehåll samt om när och i vilken form uppgifterna ska lämnas. (24.6.2010/647)

Om en försäkringsanstalt inte har kunnat fastställa den försäkringspremie som arbetsgivaren skall betala enligt 35 och 35 a § eller om arbetsgivarens försäkringspremie har fastställts till ett för lågt belopp på grund av att arbetsgivaren har försummat att lämna de uppgifter som anges i 1 mom. eller lämnat oriktiga uppgifter, har försäkringsanstalten rätt att med beaktande av bestämmelserna i 35 § utifrån ett uppskattat ansvar påföra arbetsgivaren en skälig försäkringspremie till högst det fyrfaldiga beloppet för den tid som försummelsen eller de oriktiga uppgifterna gäller. Från den på detta sätt fastställda försäkringspremien avdras den försäkringspremie som arbetsgivaren tidigare har betalat för den sistnämnda tiden. (30.12.2003/1373)

På en försenad försäkringspremie enligt denna lag och en avgift enligt 36 § ska arbetsgivaren för dröjsmålstiden betala årlig dröjsmålsränta enligt räntefoten i 4 a § 1 mom. i räntelagen (633/1982) . En försäkringspremie som drivs in i utsökningsväg höjs med 10 procent i ett för allt. När en försäkringsanstalt lämnar en försäkringspremie till utsökning kan försäkringsanstalten dock i stället för höjningen ta ut en ovan nämnd dröjsmålsränta på sin fordran. (18.1.2013/41)

En försäkringsanstalt får inte påföra arbetsgivaren en försäkringspremie efter det att fem år har förflutit från det att utjämningspremien för försäkringsperioden förföll till betalning. Arbetsgivarens försäkringspremie som fastställts enligt denna lag och en på premien för tiden för betalningsdröjsmål beräknad dröjsmålsränta enligt 1 mom. och en förhöjning av försäkringspremien får sökas ut utan dom eller beslut på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) . Verkställbara på samma sätt är de skadestånd och avgifter som arbetsgivaren skall betala enligt 10 § 2 mom. samt 11 och 36 §. (29.12.2005/1234)

Arbetsgivarens rätt till återbetalning av en försäkringspremie som betalats utan grund preskriberas tio år efter den dag då premien betalades, om preskriptionen inte avbrutits innan dess. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § lagen om preskription av skulder (728/2003) . Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid.

En försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund får inte påföra en arbetsgivare eller en försäkringsanstalt en premie eller avgift enligt denna lag som grundar sig på 10 § 2 mom., 11 §, 12 § 2 mom., 38 b och 38 c § eller 41 b § 6 mom. eller någon annan därmed jämförbar premie eller avgift när tio år har förflutit från det att försäkringsanstalten eller Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund fick kännedom om grunden för premie- eller betalningsplikten. Om inte något annat bestäms i denna lag, skall en sådan premie eller avgift uppbäras inom fem år från ingången av året efter det år då premien eller avgiften fastställdes. (29.12.2005/1234)

Obligatoriska försäkringar enligt denna lag upphör att gälla en månad efter det att försäkringstagaren fått vetskap om inledandet av försäkringsbolagets likvidation eller konkurs och om skyldigheten att inom den utsatta tiden teckna ny försäkring. Har försäkringstagaren inte dessförinnan tecknat försäkring i ett annat försäkringsbolag anses han ha försummat sin försäkringsplikt enligt denna lag. Förvaltning för det särskilda administrationsboet och för utländska försäkringsbolags del Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund förpliktas att utan dröjsmål skriftligen underrätta försäkringstagarna om ovan nämnda skyldighet att teckna försäkring i ett annat försäkringsbolag.

Om för en ersättning av obligatorisk försäkring enligt denna lag till följd av ett försäkringsbolags likvidation eller konkurs antingen delvis eller helt och hållet saknas säkerhet sedan tillläggsavgift enligt 14 kap. 5 § i försäkringsbolagslagen eventuellt har påförts försäkringstagarna, kan försäkringstagare förpliktas att betala tillskottspremie för olycksfallsförsäkringen enligt bestämmelserna i denna paragraf. Vad som bestäms i denna paragraf gäller inte en konsument eller en sådan näringsidkare som, med beaktande av arten och omfattningen av näringsverksamheten samt förhållandena i övrigt, i sin egenskap av försäkringsgivarens avtalspart kan jämställas med en konsument. (13.12.2013/986)

Tillskottspremie kan påföras sådan försäkringstagare som med stöd av ägande eller på andra grunder har utövat betydande inflytande på ett försäkringsbolags förvaltning, om bolaget vid bedrivandet av obligatorisk olycksfallsförsäkring som baserar sig på denna lag väsentligen underlåtit att iaktta bestämmelser eller föreskrifter om försäkringsrörelse eller i affärsverksamheten gjort sig skyldigt till brottsligt förfarande som inte kan betraktas som ringa. Den tillskottspremie som påförs enligt detta moment skall för varje enskild försäkringstagare vara lika stor som den ekonomiska nytta han fått.

Om tillskottspremie enligt 2 mom. inte räcker för att täcka den andel för vilken säkerheter saknas och om premierna för försäkring baserad på denna lag i genomsnitt har varit oskäligt låga i jämförelse med kostnaderna av försäkringarna och detta kan anses ha bidragit väsentligt till att försäkringsbolaget försatts i likvidation eller konkurs, kan utöver premien enligt 2 mom. dessutom en tillskottspremie påföras de andra försäkringstagare i bolaget som fått väsentlig ekonomisk nytta av de alltför låga försäkringspremierna. Tillskottspremien enligt detta moment får dock för varje enskild försäkringstagares del vara högst lika stor som den ekonomiska nytta som han till följd av alltför låga försäkringspremier har fått under de tre år som föregått försäkringsbolagets likvidation eller konkurs.

Beslut om tillskottspremie, dess storlek och redovisningen av den fattas av Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund. Ministeriet ger vid behov närmare föreskrifter om tillämpningen av detta moment. På debiterad tillskottspremie som förfallit till betalning och inte erlagts senast på förfallodagen uppbärs dröjsmålsränta enligt räntesats som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. Tillskottspremie jämte dröjsmålsränta får sökas ut utan dom eller beslut såsom stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61) .

Om för en ersättning av obligatorisk försäkring som baserar sig på denna lag till följd av ett försäkringsbolags likvidation eller konkurs antingen delvis eller helt saknas säkerhet sedan försäkringstagare har påförts tillskottspremie, skall de försäkringsbolag som bedriver nämnda försäkring gemensamt ansvara för ersättningen eller en del av den. Finansieringen av den andel för vilken säkerheter saknas sker genom att en årlig garantiavgift uppbärs hos de försäkringsbolag som bedriver på denna lag baserad obligatorisk olycksfallsförsäkring under debiteringsåret. Den merkostnad som garantiavgiften orsakar kan försäkringsbolaget inkludera i de olycksfallsförsäkringspremier som förfaller till betalning.

Avgiftens storlek fastställs i proportion till försäkringsbolagets premieinkomst av obligatoriska försäkringar enligt denna lag eller till en beräknad premieinkomst utgående från de risker som försäkringarna täcker. Avgiften får årligen utgöra högst två procent av ovan avsedd premieinkomst. Ministeriet utfärdar vid behov närmare föreskrifter om tillämpningen av detta moment.

På debiterad avgift och förskott på avgift som förfallit till betalning och inte erlagts senast på förfallodagen uppbärs dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. Avgift och förskott på avgift samt dröjmålsränta får sökas ut utan dom eller beslut så som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund ska i samband med ett finländskt försäkringsbolags likvidation eller konkurs sköta utbetalningen av ersättningar sedan försäkringsbeståndet och de tillgångar som svarar mot beståndet har överförts till förbundet samt även handha övriga uppgifter som anges i 23 kap. 21 § i försäkringsbolagslagen och i 49 § i lagen om utländska försäkringsbolag. Gäller likvidationen eller konkursen ett utländskt försäkringsbolag vars hemstat hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inträder förbundets skyldighet att betala ut ersättningar dock vid den tidpunkt som ministeriet bestämmer. När förbundet har betalt ersättning till den skadelidande, övergår dennes rätt till ersättning från administrations- eller konkursboet till förbundet upp till det belopp som förbundet har betalt ut i ersättning. (13.12.2013/986)

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har efter det att ett försäkringsbolag försatts i likvidation eller konkurs rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter få den information av försäkringsbolagets administrations- eller konkursbo som förbundet behöver för att kunna sköta sina uppgifter enligt 38 a–38 c §.

En arbetstagare som drabbats av olycksfall skall genast lämna ett meddelande om detta till arbetsgivaren eller dennes företrädare, som på begäran skall utfärda bevis över meddelandet. Arbetsgivaren skall utan dröjsmål till försäkringsanstalten anmäla ett olycksfall som kommit till arbetsgivarens kännedom och med anledning av vilket försäkringsanstalten kan vara ersättningsskyldig enligt denna lag. Anmälan skall göras på en blankett enligt formulär som godkänts av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund.

I olycksfallsanmälan skall anges

Närmare bestämmelser om de uppgifter som skall anges i olycksfallsanmälan kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Arbetsgivaren skall utan dröjsmål till polisen anmäla ett olycksfall i arbetet som har lett till döden eller svår skada. Polisen skall utan dröjsmål verkställa undersökning på olycksplatsen. Arbetsgivaren eller dennes företrädare skall kallas till undersökningen. Om polisundersökningen skall även uppgift ges till behörig arbetarskyddsmyndighet samt till den som skadats vid olycksfallet eller dennes företrädare. En kopia av undersökningsprotokollet skall ges till försäkringsanstalten och den som begärt undersökningen samt på begäran till parterna.

Angående olycksfall i arbete, som inträffat utomlands, skall anmälan göras antingen hos försäkringsanstalten eller hos det finska konsulat, där det inom kortaste tid kan ske. Konsulatet bör draga försorg om införskaffande av nödig utredning i saken och översända handlingarna till försäkringsanstalten.

Har olycksfall inträffat på fartyg, skall anmälan om olycksfallet tillsändas försäkringsanstalten från första hamn, från vilken detta kan ske, och i 39 § 2 mom. nämnda anmälan göras hos vederbörande polismyndighet i den finska hamn, där fartyget vid olycksfallet befinner sig eller vilken fartyget efter olycksfallet först anlöper, eller, om fartyget först anlöper utländsk hamn, där finskt konsulat finnes, hos denna myndighet.

Ansökan om skadestånd varom stadgas i denna lag skall göras hos försäkringsanstalten eller anmälan om olycksfallet inlämnas till försäkringsanstalten inom ett år från dagen för olycksfallet eller, om olycksfallet lett till döden eller en i sjöarbetsförhållande anställd har försvunnit, inom lika lång tid från dödsdagen eller den dag då den i sjöarbetsförhållande anställda enligt 59 § skall anses ha försvunnit, nämnda dag oräknad. Har anhängiggörandet av skadeståndsärendet av en orsak som beror på arbetstagaren fördröjts oskälig, kan han förvägras skadestånd för dröjsmålstiden, dock inte för året före anhängiggörandet. Närmare stadganden om sökande av ersättning kan utfärdas genom förordning. (30.12.1992/1642)

Anmälan om olycksfall, som gjorts hos försäkringsanstalt och konsulat samt i de fall, som avses i 39 § 2 mom. och 40 § 2 mom., hos polismyndighet, skall anses såsom ansökan, dock ej med avseende å sådant skadestånd, som enligt uttrycklig bestämmelse skall erläggas på ansökan.

Anmälan om olycksfall, så ock ansökan om skadestånd anses även hava blivit gjord hos försäkringsanstalten, så snart den avlämnats till anstaltens ombud eller, i fråga om statens arbeten, till den skadades närmaste förman.

Anmälan om olycksfall, så ock ansökan om skadestånd skall anses hava blivit gjord inom föreskriven tid, där anmälningen eller ansökan före sagda tids utgång postats för befordran till försäkringsanstalten.

För utbetalningen av skadeståndet skall försäkringsanstalten tillställas en läkares utredning om skadan eller sjukdomen. Arbetstagaren är dessutom skyldig att på yrkande av försäkringsanstalten för utredning av skadan eller sjukdomen låta undersöka sig hos en läkare som försäkringsanstalten har utsett eller på ett sjukhus som den anvisar, dock inte utom Finlands gränser, om inte något annat följer av någon särskild orsak. Försäkringsanstalten betalar kostnaderna för denna utredning. Arbetstagaren är dessutom skyldig att på begäran tillställa försäkringsanstalten utredning om övriga omständigheter som inverkar på skadeståndet. Lämnar arbetstagaren inte in utredningen inom skälig tid och anför han inget godtagbart skäl till sin försummelse, kan ärendets handläggning avbrytas tills utredningen lämnas. Om behandlingen av ärendet avbryts, skall försäkringsanstalten meddela ett beslut med detta innehåll. (20.12.1996/1204)

6 mom. har upphävts genom L 21.12.2007/1359 . (21.12.2007/1359)

Sedan försäkringsanstalten har mottagit en ansökan om skadestånd för olycksfall i arbetet eller en anmälan om sådant olycksfall eller ett i 39 § 2 mom. nämnt undersökningsprotokoll, skall anstalten se till att den så snart som möjligt till sitt förfogande får alla de handlingar som behövs för att skadeståndsärendet skall kunna avgöras, dock med beaktande av vad 41 § 5 mom. stadgar om inlämnande av läkarutlåtande.

Om försäkringsanstalten på något annat sätt än det som nämns i 1 mom. har fått kännedom om ett olycksfall för vilket den kan antas bli tvungen att betala skadestånd, skall anstalten vidta nödvändiga åtgärder för att ett skadeståndsärende enligt denna lag skall kunna göras anhängigt.

Intressebevakaren för talan för en person som inte fyllt 15 år i andra ärenden än sådana som gäller hans eller hennes person. En tjänsteman vid en försäkringsanstalt är inte enbart på grund av denna ställning jävig att behandla sådana ärenden om verkställigheten av denna lag där den försäkringsanstalt hos vilken han eller hon är anställd har ställning som arbetsgivare och inte heller sådana ärenden som gäller en arbetsgivare som ordnat skydd enligt denna lag i försäkringsanstalten, en arbetstagare i anställning hos en sådan arbetsgivare eller en företagare. (30.12.2003/1373)

Försäkringsanstalten skall meddela sitt beslut i skadeståndsärendet utan dröjsmål och senast inom tre månader efter att anstalten mottog den utredning som avses i 39, 41, 41 a, 44 och 46 §§. Ett beslut om hur förvärvs- eller pensionsinkomsterna hos den som har rätt till efterlevandepension påverkar denna pension skall dock meddelas inom ett år efter att en ansökan om skadestånd med anledning av dödsfall eller försvinnande gjordes hos försäkringsanstalten.

Har försäkringsanstalten inte meddelat sitt beslut inom den tid som föreskrivs i 1 mom. och beror dröjsmålet inte på att ärendet handläggs av en besvärsinstans eller ersättningsnämnden för olycksfallsärenden, övergår handläggningen av skadeståndsärendet till denna del på Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund. Förbundet skall se till att skadeståndsärendet behandlas på behörigt sätt och betala ut det skadestånd som lagen förutsätter.

Om inte något annat följer av 47 §, skall försäkringsanstalten betala ut ett skadestånd som grundar sig på dess eget beslut inom 14 dagar efter att beslutet gavs och ett skadestånd som grundar sig på ett beslut av en besvärsinstans inom 30 dagar efter att försäkringsanstalten mottog den utredning som nämns i 1 mom. och beslutet vann laga kraft.

Betalar en försäkringsanstalt inte ut skadeståndet så som föreskrivs i 3 mom., betalar Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund ut skadeståndet.

Ett ärende som syftar till ett förfarande enligt 2 och 4 mom. väcks i Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund på ansökan av den som är part i ärendet. Försäkringsanstalten skall utan dröjsmål tillställa Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund den utredning som förbundet har begärt för avgörande av ärendet samt de handlingar som försäkringsanstalten har i sin besittning. Har utredningen och handlingarna inte tillställts Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund inom en skälig tid som förbundet har bestämt, kan även detta betraktas som en grund på vilken det kan anses att meddelande av beslut och utbetalning av skadestånd har försummats. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund skall utan dröjsmål meddela sitt beslut med anledning av ansökan.

När ett ärende har överförts att behandlas av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, har förbundet rätt att av försäkringsanstalten återkräva det skadestånd som förbundet har betalt med stöd av denna paragraf samt skäliga kostnader för handläggning av ärendet och en försummelseavgift vars storlek ministeriet fastställer. På ansökan av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund fastställer ministeriet också grunderna för handläggningskostnaderna. Till den del som återkrävda skadestånd, handläggningskostnader och försummelseavgifter inte motsvarar de kostnader som enligt denna paragraf har uppstått för Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, skall försäkringsanstalterna delta i täckandet av dessa enligt vad 58 § föreskriver.

En försäkringsanstalt är skyldig att i ett skadeståndsärende ge arbetstagaren sådan rådgivning och service som denna lag förutsätter på arbetstagarens eget språk, antingen finska eller svenska. Arbetstagaren har också rätt att använda detta språk i sina kontakter med försäkringsanstalten.

Iakttar inte försäkringsanstalten bestämmelserna i 1 mom., skall Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund ge arbetstagaren sådan rådgivning och service som avses i momentet.

Gäller ett skadeståndsärende som behandlas av försäkringsanstalten bedömningen av en medicinsk fråga, skall en legitimerad läkare delta i handläggningen av ärendet och anteckna sin ståndpunkt i handlingarna. Försäkringsanstaltens läkare kan anteckna sin ståndpunkt i handlingarna utan att följa vad som i 23 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) bestäms om formkraven för rättsmedicinska intyg och utlåtanden.

Försäkringsanstalten skall delge ett beslut och en debitering enligt denna lag per brev som skickas till mottagaren under den postadress som denne har uppgivit. I beslutet skall också antecknas det datum då beslutet har postats, mottagarens namn samt den adress som mottagaren uppgivit för försäkringsanstalten. När det gäller det språk som beslutet skall skrivas på tillämpas språklagen (423/2003) . (30.12.2003/1373)

På en besvärsskrift, en anmälan om olycksfall, ett läkarutlåtande eller annan handling eller utredning skall försäkringsanstalten på ett tillförlitligt sätt anteckna datum när handlingen eller utredningen har inkommit till försäkringsanstalten.

3 mom. har upphävts genom L 29.12.2005/1234 . (29.12.2005/1234)

Försäkringsanstalten skall förvara de handlingar som ansluter sig till ordnandet av försäkringsskydd enligt denna lag eller ett skadeståndsärende på det sätt som föreskrivs i arkivlagen (831/1994) . Om arkivverket inte har bestämt att handlingar skall förvaras varaktigt, skall försäkringsanstalten förvara handlingar och uppgifter enligt följande:

Förvaringstiden för handlingar och uppgifter som gäller skadestånd enligt denna lag börjar från och med att anmälan om olycksfallet har inkommit till försäkringsanstalten eller att ärendet anhängiggjorts på något annat sätt vid försäkringsanstalten. Förvaringstiden för en handling eller uppgift som ansluter sig till en försäkring som tecknats enligt denna lag börjar från och med att handlingen eller uppgiften inkommit till försäkringsanstalten.

Kan den vars skadestånd det är fråga om på grund av sin ålder, skada eller sjukdom eller av annan orsak inte själv sköta sina angelägenheter och saknar han eller hon intressebevakare, kan en av försäkringsanstalten godkänd nära anhörig eller annan person som huvudsakligen skött honom eller henne föra hans eller hennes talan i ärenden som gäller skadestånd som avses i denna lag.

När anmälan om ett olycksfall i arbete har lämnats till en försäkringsanstalt och rätten till skadestånd är ostridig, men försäkringsanstalten anser att skadeståndsskyldigheten ankommer på en annan försäkringsanstalt, är förstnämnda försäkringsanstalt skyldig att utan dröjsmål på den skadeståndsskyldiga försäkringsanstaltens vägnar i förskott på skadeståndet utbetala ett belopp som till storleken ungefär motsvarar skadeståndet. Uppnås inte enighet om vilken försäkringsanstalt som är skadeståndsskyldig, skall denna fråga underställas besvärsnämnden för olycksfallsärenden för avgörande. Ändring i nämndens beslut får sökas genom besvär hos försäkringsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

Då enighet uppnåtts om vilken försäkringsanstalt som är skadeståndsskyldig eller då ärendet avgjorts genom beslut av besvärsnämnden för olycksfallsärenden, skall den skadeståndsskyldiga försäkringsanstalten omedelbart till den försäkringsanstalt som betalat förskottet erlägga vad denna med stöd av 1 mom. betalat, och förskottets belopp skall avdras från den slutliga betalningen.

Kan skadans eller sjukdomens utveckling eller den slutliga nedgången i arbetsförmågan inte med tillräcklig säkerhet uppskattas, skall skadeståndet beviljas för viss tid och skadeståndstagaren förpliktas att för erhållande av fortsatt skadestånd förete ny utredning om de omständigheter som inverkar på skadeståndets storlek. Behövliga kostnader för utredningens anskaffande bestrids av försäkringsanstalten.

Den som får olycksfallspension, menersättning och familjepension enligt denna lag skall på försäkringsanstaltens begäran och på egen bekostnad årligen tillställa försäkringsanstalten ett av en befolkningsregistermyndighet givet intyg eller annan tillförlitlig utredning över att han eller hon varit vid liv under den tid för vilken ersättning betalas. Försäkringsanstalten kan också kräva att den som får efterlevandepension på motsvarande sätt tillställer anstalten ett av en befolkningsregistermyndighet givet intyg eller annan tillförlitlig utredning över att han eller hon inte har ingått nytt äktenskap eller att förutsättningarna för utbetalning av efterlevandepension har upphört med stöd av 23 d § 2 mom.

Den som får ersättning enligt denna lag skall omedelbart underrätta försäkringsanstalten om följande förändringar i förhållandena som påverkar ersättningen:

Om väsentlig förändring sker i de omständigheter som påverkar storleken av olycksfallspension, menersättning eller till dem hörande tillägg, kan skadeståndets belopp rättas. (23.10.1992/948)

Skadeståndstagaren är skyldig att på uppmaning av försäkringsanstalten och på dess bekostnad för utredning av en skada eller sjukdom som inverkar på skadeståndet låta undersöka sig hos en läkare som försäkringsanstalten har utsett eller på ett sjukhus som den anvisar, dock inte utom Finlands gränser, om inte något annat följer av någon särskild orsak. Skadeståndstagaren är likaså skyldig att på försäkringsanstaltens begäran inom skälig tid till anstalten lämna utredning angående andra omständigheter som inverkar på skadeståndet. Underlåter skadeståndstagaren utan godtagbart skäl att iaktta en uppmaning till undersökning eller begäran om utredning, kan försäkringsanstalten avbryta utbetalningen av skadeståndet tills uppmaningen eller begäran har iakttagits. Om utbetalningen av skadeståndet avbryts, skall försäkringsanstalten meddela ett beslut med detta innehåll. (20.12.1996/1204)

Har försäkringsanstalt påyrkat läkarundersökning, bör densamma bestrida kostnaderna för denna undersökning och annan erforderlig utredning.

Dagpenning och därtill hörande tillägg skall utbetalas åtminstone en gång i månaden i efterskott, dock inte oftare än en gång i veckan. Olycksfallspension, fortlöpande menersättning och till dem hörande tillägg samt familjepension utbetalas, om inte parterna kommer överens om något annat, månadsvis i förskott. Är det månatliga beloppet mindre än 16,82 euro, kan utbetalningen ske med längre mellanrum, dock minst en gång om året. (8.6.2001/483)

Skadeståndet betalas till den som har beviljats skadeståndet om inte något annat bestäms i lag. Angående utbetalning av skadestånd till någon som har intressebevakare gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) . Skadeståndet till personer som inte fyllt 15 år betalas dock till intressebevakaren. (30.12.1999/1329)

Ersättningen betalas på försäkringsanstaltens bekostnad in på ett av ersättningstagaren angivet konto inom Europeiska unionen. Ersättningen kan dock betalas också på annat sätt, om det inte är möjligt att betala in den på ett konto eller om ersättningstagaren anför skäl som försäkringsanstalten godkänner. (25.10.2013/730)

Till den som skadats i statens arbete kan dock skadestånd betalas genom förmedling av den myndighet, i vars arbete olycksfallet har inträffat. (30.12.1999/1329)

Om det inte kan anses ändamålsenligt att betala ut skadeståndet till skadeståndstagaren själv på grund av hans eller hennes levnadsvanor, sjukdom eller av något annat särskilt skäl och om för honom eller henne inte har förordnats en intressebevakare, kan försäkringsanstalten med skadeståndstagarens samtycke besluta att dagpenning, olycksfallspension, livränta, familjepension eller försörjningspension betalas ut till ett sådant organ i skadeståndstagarens boningskommun som avses i 6 § 1 mom. socialvårdslagen och skall användas till vård av skadeståndstagaren och av en person som skadeståndstagaren enligt 2 § lagen om utkomststöd är skyldig att försörja. Skadeståndet får inte i strid med uttryckligt samtycke av skadeståndstagaren användas till någonting annat än omvårdnad under den månad som skadeståndet har betalats ut för. Om skadeståndstagaren får vård eller omvårdnad som avses i 61 a § 3 mom., skall skadeståndet användas på det sätt som 61 a § 3 mom. föreskriver. En framställning om utbetalning av pension i enlighet med 1 mom. kan göras av skadeståndstagaren, hans eller hennes make, någon annan anhörig, den person som huvudsakligen har hand om honom eller henne eller av det behöriga kollegiala organet i kommunen. (30.12.1999/1329)

Har en arbetstagare drabbats av olycksfall i arbete, vilket olycksfall bör anses vara av allvarlig art, och är den skadades eller hans anhörigs rätt till skadestånd uppenbar, är arbetsgivaren skyldig att på anhållan av skadeståndstagaren såsom förskott på skadeståndet betala

Enligt 1 mom. utbetalat förskott avdras från skadeståndet så som bestäms i 26 §.

Om olycksfallspension, menersättning eller ersättning för hemvårdskostnader skall indras, utbetalningen av den avbrytas eller dess belopp minskas av orsaker som inte kunnat förutses, görs ändringen den närmast följande dag då detta är möjligt.

Har till betalning förfallen skadeståndsrat eller annan utbetalning inte lyfts inom tre år, är rätten därtill förverkad.

Börjar skadestånd utbetalas på nytt efter det betalningen varit avbruten av orsak som beror av arbetstagaren, utbetalas skadestånd inte utan särskilda skäl retroaktivt för längre tid än ett år.

Till skadeståndstagare, som ådömts frihetsstraff eller hålls i rannsakningsfängelse eller efter förordnande skall intagas eller intagits i allmän arbetsinrättning eller annan motsvarande anstalt, utbetalas inte utan särskilda skäl dagpenning, olycksfallspension, till dem hörande tillägg eller familjepension för den tid varmed frihetsstraffet, den tid i rannsakningsfängelse som beaktats såsom avdrag från frihetsstraff eller vistelsen på anstalt överstiger tre månader. (10.7.1981/526)

Har försäkringsanstalt icke haft kännedom om i 1 mom. avsedda förhållanden, och har den till följd härav ej enligt sagda lagrum kunnat avbryta utbetalningen av skadeståndet, får den avdraga det för mycket erlagda beloppet från senare till äventyrs utgående skadestånd.

Socialministeriet kan giva försäkringsanstalterna närmare anvisningar och bestämmelser angående beredningen av skadeståndsärenden.

För sökande av ändring finns besvärsnämnden för olycksfallsärenden, försäkringsdomstolen och högsta domstolen. Bestämmelser om besvärsnämnden för olycksfallsärenden finns i lagen om besvärsnämnden för olycksfallsärenden (1316/2010) och bestämmelser om försäkringsdomstolen i lagen om försäkringsdomstolen (132/2003) . Bestämmelser om högsta domstolen finns i lagen om högsta domstolen (665/2005) .

En part som är missnöjd med en försäkringsanstalts beslut får söka ändring i beslutet hos besvärsnämnden för olycksfallsärenden genom skriftliga besvär. Den som är missnöjd med ett beslut av besvärsnämnden för olycksfallsärenden får söka ändring hos försäkringsdomstolen genom skriftliga besvär.

I försäkringsdomstolens beslut genom vilket avgjorts frågan om en kroppsskada, sjukdom eller ett dödsfall berättigar till skadestånd enligt denna lag eller om vem som ska erlägga skadestånd samt i försäkringsdomstolens beslut med anledning av grundbesvär får ändring sökas hos högsta domstolen genom besvär, om högsta domstolen med stöd av 30 kap. 3 § i rättegångsbalken meddelar besvärstillstånd.

Försäkringsanstaltens beslut ska oberoende av ändringssökande iakttas tills ärendet är avgjort genom ett lagakraftvunnet beslut. Ett lagakraftvunnet beslut av en försäkringsanstalt och besvärsnämnden för olycksfallsärenden verkställs som en lagakraftvunnen dom i tvistemål.

En part som anser att debiteringen av en avgift som har påförts enligt denna lag har stridit mot lag eller avtal får skriftligen anföra grundbesvär över debiteringen hos besvärsnämnden för olycksfallsärenden inom två år från ingången av året efter det år då fordran påfördes eller debiterades. Om sådana besvär anförs med anledning av utmätning, ska vad som föreskrivs om grundbesvär i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) dessutom tillämpas.

En part som är missnöjd med besvärsnämndens beslut i ett i 1 mom. avsett ärende får söka ändring i det hos försäkringsdomstolen genom skriftliga besvär.

Tiden för sökande av ändring är 30 dagar från den dag då parten fick del av försäkringsanstaltens eller besvärsnämnden för olycksfallsärendens beslut. Om det inte visas något annat, anses ändringssökanden ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den dag då beslutet postades under den adress som ändringssökanden har uppgett.

Besvärsskriften ska inom tiden för sökande av ändring lämnas till den försäkringsanstalt som har meddelat beslutet. I ärenden som gäller grundbesvär ska besvärsskriften lämnas till besvärsinstansen.

När ändring söks i försäkringsdomstolens beslut gäller i tillämpliga delar vad som i 30 kap. i rättegångsbalken föreskrivs om sökande av ändring i hovrätts avgörande. Tiden för begäran om besvärstillstånd och anförande av besvär är 60 dagar räknat från den dag då ändringssökanden fick del av försäkringsdomstolens beslut.

Om försäkringsanstalten till alla delar bifaller de yrkanden som framställts i besvären, ska den ge ett nytt beslut i ärendet. Det nya beslutet får överklagas så som föreskrivs i 53 a och 53 d §.

Om försäkringsanstalten inte kan ändra det överklagade beslutet så som anges i 1 mom., ska den inom 30 dagar efter besvärstidens utgång sända besvärsskriften, de handlingar som gäller besvärsärendet och sitt utlåtande till besvärsnämnden för olycksfallsärenden eller, om besvären avser besvärsnämndens beslut, till försäkringsdomstolen. Försäkringsanstalten kan då genom ett interimistiskt beslut ändra sitt tidigare beslut till den del den bifaller ett yrkande som framförts i besvären. Om försäkringsanstalten godkänner det yrkande som framställts i besvärsskriften helt eller delvis efter det att besvärsskriften redan har lämnats till besvärsinstansen, kan försäkringsanstalten likaså meddela ett interimistiskt beslut i ärendet. Besvärsinstansen ska utan dröjsmål underrättas om det interimistiska beslutet. En försäkringsanstalts interimistiska beslut får inte överklagas.

En avvikelse från den tidsfrist som anges i 2 mom. får göras, om inhämtande av behövlig tilläggsutredning med anledning av besvären förutsätter detta. Ändringssökanden ska då utan dröjsmål meddelas att tilläggsutredning skaffas. Besvärsskriften och utlåtandet ska dock tillställas den behöriga besvärsinstansen inom 60 dagar från besvärstidens utgång.

Har en besvärsskrift eller annan skrivelse som inom viss tid ska ges in till besvärsnämnden för olycksfallsärenden, försäkringsdomstolen eller högsta domstolen inkommit efter utgången av denna tid, kan den trots detta upptas till prövning, om det har funnits vägande skäl till förseningen.

Grundar sig en försäkringsanstalts beslut på klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller har det skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan försäkringsanstalten undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter dock att parten samtycker till att beslutet rättas.

Försäkringsanstalten ska rätta uppenbara skriv- eller räknefel eller andra jämförbara klara fel i sitt beslut. Ett fel får dock inte rättas, om rättelsen leder till ett resultat som är oskäligt för en part.

Om det i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad ersättning eller höjning av beviljad ersättning framkommer ny utredning, ska försäkringsanstalten pröva ärendet på nytt. Trots sitt tidigare lagakraftvunna beslut kan försäkringsanstalten bevilja den förvägrade ersättningen eller den tidigare beviljade ersättningen till ett större belopp. Också besvärsnämnden för olycksfallsärenden och försäkringsdomstolen kan vid behandlingen av ett ärende som gäller ändringssökande förfara på motsvarande sätt.

Om ett lagakraftvunnet beslut som en försäkringsanstalt har meddelat på grundval av denna lag grundar sig på felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan besvärsnämnden för olycksfallsärenden på yrkande av en part eller försäkringsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Besvärsnämnden ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. I ett beslut av besvärsnämnden får ändring inte sökas genom besvär. (17.6.2011/695)

Om ett lagakraftvunnet beslut som besvärsnämnden för olycksfallsärenden eller försäkringsdomstolen har meddelat på grundval av denna lag grundar sig på felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan försäkringsdomstolen på yrkande av en part eller försäkringsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Försäkringsdomstolen ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs.

Om försäkringsanstalten yrkar att ett beslut ska undanröjas, kan den avbryta utbetalningen av en förmån eller betala ut förmånen i enlighet med sitt yrkande till dess ärendet har avgjorts på nytt.

Ansökan om att ett beslut ska undanröjas ska göras inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Av särskilt vägande skäl kan ett beslut undanröjas även på ansökan som gjorts efter utgången av den föreskrivna tiden.

I fråga om extraordinärt ändringssökande gäller dessutom 31 kap. i rättegångsbalken.

Delgivning av det hörande som avses i 1 och 2 mom. ska ske på det sätt som bestäms i 59 § i förvaltningslagen (434/2003) . (17.6.2011/695)

Om någon har fått ersättning enligt denna lag till ett högre belopp än vad som föreskrivs i denna lag, ska försäkringsanstalten återkräva den grundlöst utbetalda ersättningen.

Det är möjligt att helt eller delvis avstå från återkrav av en grundlöst utbetald ersättning, om detta anses skäligt och utbetalningen av ersättningen inte ska anses vara en följd av ersättningssökandens eller dennes representants svikliga förfarande eller om det belopp som ska återkrävas är litet.

En grundlöst utbetald ersättning får återkrävas också genom kvittning mot andra framtida ersättningsposter än sådana som avses i andra meningen i 63 §. Utan ersättningstagarens samtycke får dock inte från den ersättningspost som var gång ska betalas dras av mer än en sjättedel av den del av ersättningen som återstår då på ersättningsposten verkställts förskottsinnehållning enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) eller innehållits källskatt enligt lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978) .

En grundlöst utbetald ersättning ska återkrävas inom tio år räknat från utbetalningsdagen. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet meddelades, om inte preskriptionen avbrutits före det. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder. Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid.

Vad som i detta kapitel föreskrivs om försäkringsanstaltens beslut gäller i tillämpliga delar beslut som Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund meddelat med stöd av denna lag. Försäkringsanstalten får inte söka ändring genom besvär i ett beslut som Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund eller en besvärsinstans har meddelat med stöd av 41 b § 1–5 mom.

Har en ansökan eller anmälan som ska inges till en försäkringsanstalt inom viss tid inkommit efter utgången av denna tid, utgör denna omständighet inte hinder för beviljande av skadestånd, om det funnits vägande skäl till förseningen.

Det som i första meningen i 41 a § 3 mom. föreskrivs om en parts och intressebevakares rätt att föra talan i ärenden enligt denna lag ska på motsvarande sätt tillämpas vid sökande av ändring i beslut av en försäkringsanstalt och besvärsnämnden för olycksfallsärenden.

Om en arbetsgivare, arbetsgivarens företrädare eller en person som tecknat en försäkring enligt 57 § 1 mom. uppsåtligen underlåter att lämna uppgifter enligt 37 och 64 a § eller uppsåtligen lämnar felaktiga uppgifter skall denne, om inte gärningen med hänsyn till sin menlighet och skadlighet samt andra omständigheter som har samband med den, bedömd som en helhet är ringa eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot skyldigheten att lämna uppgifter enligt lagen om olycksfallsförsäkring dömas till böter.

En arbetsgivare eller dennes företrädare som uppsåtligen försummar arbetsgivarens försäkringsplikt enligt denna lag eller uppsåtligen låter bli att utan dröjsmål göra i 39 § 1 mom. nämnd olycksfallsanmälan eller i 4 mom. i samma paragraf nämnd anmälan till polisen skall, om inte gärningen med hänsyn till sin menlighet och skadlighet samt andra omständigheter som har samband med den, bedömd som en helhet är ringa eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot arbetsgivarens skyldigheter enligt lagen om olycksfallsförsäkring dömas till böter. I fråga om brott mot tystnadsplikt gäller 35 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

I 1 och 2 mom. avses med

Till straff för en arbetsgivares eller dennes företrädares förfarande som är straffbart enligt denna paragraf döms den mot vars förpliktelser gärningen eller försummelsen strider. Vid bedömningen av detta skall beaktas dennes ställning, arten och omfattningen av hans eller hennes uppgifter och befogenheter samt även i övrigt hans eller hennes andel i att den lagstridiga situationen uppkommit och fortgått.

56 § har upphävts genom L 23.8.2002/723 .

56 a § har upphävts genom L 23.8.2002/723 .

En person som är bosatt i Finland har rätt att få försäkra sig själv samt de medlemmar av hans familj och övriga i hans arbete anställda personer som inte enligt denna lag skall försäkras obligatoriskt och på detta sätt säkerställa att han själv och nämnda personer har rätt till de förmåner som enligt denna lag beviljas vid olycksfall i arbete. (23.12.1998/1132)

Arbetsgivaren har dessutom rätt att få en enligt denna lag försäkrad person försäkrad även för olycksfall som inträffar under andra förhållanden än sådana som avses i 4 §. Försäkring kan emellertid inte fås för sådan ömhet som avses i 4 § 2 mom. 7 punkten och inte heller för skada eller sjukdom som har orsakats genom misshandel som avses i 4 a § eller genom en annan persons uppsåtliga gärning. (30.12.2002/1314)

För ovan i 2 mom. avsett olycksfall är arbetsgivare berättigad att även få försäkring, i fråga om vilken angående de skadestånd, som erläggas på grund av densamma, och angående förutsättningarna för utfående av skadestånd samt angående de till skadestånd berättigade stadgas genom förordning. Rätt till skadestånd på grund av sagda försäkring föreligger icke, såframt till följd av samma olycksfall med stöd av annan lag skall utgivas skadestånd, som bestämmes enligt denna lag.

Ett finskt företag har rätt att enligt 1 mom. få försäkra

(23.12.1998/1132)

Ovan i 1–4 mom. avsedda försäkringar skall anses såsom försäkringar enligt denna lag. I fråga om de försäkringar som avses i 2 och 3 mom. gäller dessutom i tillämpliga delar vad denna lag stadgar om försäkringar som avses i 8 §. För skadestånd som skall betalas enligt en försäkring som avses i 3 mom. har försäkringsanstalten likväl inte rätt till återvinning enligt 61 § i fråga om trafikförsäkring, och skadeståndet skall inte heller beaktas när ersättning med stöd av trafikförsäkringslagen bestäms med anledning av samma olycksfall. (22.12.1993/1470)

När försäkring enligt 1 eller 4 mom. söks skall en överenskommelse träffas om vilket belopp som skall anses utgöra den försäkrades årliga arbetsförtjänst. (23.12.1998/1132)

Statsrådet äger befogenhet att besluta, att till följd av i 57 § 2 mom. avsett olycksfall, som drabbat arbetstagare i arbetsavtalsförhållande till staten, skall utgivas skadestånd av statens medel i motsvarighet till den försäkring, som nämnes i 3 mom. av sagda paragraf.

Beträffande handläggning av skadeståndsärenden och utbetalning av skadestånd gäller i övrigt, vad om olycksfall i statens arbete är stadgat.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 15 och 15 b § ersätts på grundval av en sådan försäkring som avses i 57 § 2 och 3 mom. sjukvård enligt 15 a § med undvikande av onödiga kostnader, dock utan att den skadades hälsotillstånd äventyras. I ersättning betalas den del av kostnaderna som den skadade svarar för enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. De kostnader som överstiger denna del kan ersättas, om detta är motiverat med beaktande av vilken väsentlig inverkan väntetiden för sjukvård har på arbetsoförmågans varaktighet eller av någon annan särskild orsak. Den skadade är inte skyldig att utanför Finland ta emot vård som ett olycksfall i arbetet kräver, om inte annat följer av någon särskild orsak.

Försäkringsanstalterna är skyldiga att årligen till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund betala en avgift för att täcka kostnader som föranleds av andra uppgifter än sådana som finansieras enligt 60 b § 1 mom. Avgiftens grunder fastställs av social- och hälsovårdsministeriet på ansökan av förbundet för högst tre år i sänder. Försäkringsanstalterna redovisar avgifterna till förbundet. Närmare bestämmelser om redovisningen av avgifterna utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

I sjömansyrke anställd person anses försvunnen, om ingen underrättelse om honom och det fartyg, på vilket han senast varit anställd, ingått under tre gånger så lång tid, som kan antagas i allmänhet åtgå för fartygs resa från den ort, där det sist avhördes, till närmaste bestämmelseort, dock under minst tre månader.

I sjömansyrke anställd person, som då fartyget var på resa, genom att falla över bord eller annars bevisligen råkat i livsfarlig belägenhet och beträffande vilken det icke finnes grundat skäl att förmoda att han räddats, anses försvunnen, dock först då tre månader förflutit sedan händelsen.

Dagen för försvinnandet anses vara den dag, då fartyget lidit skeppsbrott eller till vilken de senaste underrättelserna om fartyget eller om den i sjömansyrket anställda personen hänföra sig.

De belopp som anges i 10 § 2 mom., 11 §, 12 § 1 mom., 28 § 6 mom., 35 a §, 53 § 5 mom. och 60 a § 4 mom. justeras kalenderårsvis med den lönekoefficient som anges i 96 § i lagen om pension för arbetstagare. De belopp som anges i 16 § 3 mom., 20 § 2–4 mom. och 20 a § 2–4 mom. justeras kalenderårsvis med det arbetspensionsindex som anges i 98 § i lagen om pension för arbetstagare. De justerade beloppen avrundas så att de i 20 § 2–4 mom., 20 a § 2–4 mom. och 60 a § 4 mom. angivna beloppen avrundas till närmaste cent, de i 10 § 2 mom., 12 § 1 mom. och 35 a § angivna beloppen avrundas till närmaste hela euro samt de i 11 §, 16 § 3 mom., 28 § 6 mom. och 53 § 5 mom. angivna beloppen avrundas till närmaste hela tio euro. (21.12.2007/1359)

Olycksfallspension, fortlöpande menersättning och familjepension justeras kalenderårsvis med arbetspensionsindexet enligt 98 § i lagen om pension för arbetstagare. (21.12.2007/1359)

Skadestånd som utges i ett för allt indexjusteras i enlighet med tidpunkten för skadeståndets betalning. (29.12.1983/1122)

4 mom. har upphävts genom L 30.12.1992/1642 . (30.12.1992/1642)

Begravningshjälpen samt men-, kläd- och ledarhundstillägget justeras kalenderårsvis med arbetspensionsindexet enligt 9 § i lagen om pension för arbetstagare. (30.12.2004/1365)

6 mom. har upphävts genom L 22.12.2006/1376 . (22.12.2006/1367)

Närmare stadganden om tillämpningen av denna paragraf utfärdas genom förordning.

Fördröjs utbetalningen av skadestånd som avses i denna lag, skall försäkringsanstalten betala det fördröjda skadeståndet förhöjt för dröjsmålstiden. Förhöjningen per år följer den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. Skyldighet att betala skadeståndet förhöjt gäller likväl inte prestationer, grundade på samordning eller regressrätt, mellan försäkrings- eller pensionsanstalter som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet. (3.3.1995/321)

Förhöjningen av skadeståndet skall räknas ut för varje dag av dröjsmålstiden, dock inte för tiden innan tre månader förflutit från utgången av den kalendermånad då försäkringsanstalten erhöll sådan utredning om skadeståndets grund och belopp som skäligen kan krävas, med beaktande även av försäkringsanstaltens möjligheter att skaffa utredning. För sådan skadeståndsrat som med stöd av ett och samma beslut skall betalas senare räknas dock förhöjningen från förfallodagen. Har ändring sökts i försäkringsanstaltens beslut, kan rättsmedelsinstansen, om försäkringsanstalten påvisar att i skadeståndstagarens förhållanden inträffat väsentlig förändring under den tid ändringsansökan varit anhängig, besluta att förhöjningen skall beräknas från en senare tidpunkt.

Beror det av skadeståndstagaren att skadestånd inte kunnat utbetalas i rätt tid, är försäkringsanstalten inte skyldig att betala skadeståndet förhöjt för längre tid än från den dag då hindret försäkringsanstalten veterligen upphörde. Om utbetalningen av skadeståndet fördröjs till följd av stadgande i lag eller på grund av avbrott i den allmänna samfärdseln eller i den allmänna betalningsrörelsen eller av annat liknande oöverstigligt hinder, är försäkringsanstalten inte skyldig att betala skadeståndet förhöjt för det dröjsmål som orsakats av dylikt hinder.

Skadeståndsförhöjning som understiger 5,39 euro betalas inte. (30.12.2004/1365)

Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar vid behov anvisningar till försäkringsanstalterna om tillämpningen av denna paragraf.

Försäkringsbolag som bedriver försäkring enligt denna lag ska varje år delta i finansieringen av de kostnader som avses i denna paragraf i proportion till premieinkomsten på det sätt som anges i 2–9 mom. ( fördelningssystemet ). Med premieinkomst avses i denna paragraf en sådan premieinkomst för en försäkring enligt denna lag som ingår i försäkringsbolagets resultaträkning. De kostnader som finansieras är (24.6.2010/647)

(21.12.2007/1359)

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund meddelar försäkringsbolagen senast den 31 maj det år som föregår utbetalningsåret för i 1 mom. nämnda förhöjningar, ersättningar och avgifter ( fördelningsåret ) det relationstal som bestämmer beloppet av de finansieringsandelar ( fördelningsavgifter ) som behövs för finansieringen av fördelningssystemet i proportion till fördelningsårets premieinkomst. Relationstalet skall grunda sig på ett kalkylerat belopp av de förhöjningar, ersättningar och avgifter enligt 1 mom. ( ersättningar enligt fördelningssystemet ) som försäkringsbolagen och förbundet beräknas betala under fördelningsåret, samt beloppen av premieinkomsterna. Dessutom skall i relationstalet beaktas det över- eller underskott ( fördelningssaldo ) som bildas av skillnaden mellan fördelningsavgifterna och ersättningarna enligt fördelningssystemet för de år som föregår fördelningsåret. Närmare bestämmelser om beaktandet av fördelningssaldot vid uträkningen av relationstalet utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Den bolagsspecifika fördelningsavgiften fås genom att multiplicera relationstalet enligt 2 mom. med försäkringsbolagets premieinkomst under fördelningsåret. Det bolagsspecifika fördelningssaldot bestäms utifrån försäkringsbolagens premieinkomst för fördelningsåret i proportion till det fördelningssaldo som influtit för fördelningsåret och de år som föregår detta. Det bolagsspecifika fördelningssaldot utgör försäkringsbolagets skuld till fördelningssystemet, om saldot visar överskott och försäkringsbolagets fordringar hos fördelningssystemet, om saldot visar underskott.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund gör senast den 31 maj under fördelningsåret upp en kalkyl över de ersättningar som förbundet och försäkringsbolagen beräknas betala ur fördelningssystemet under fördelningsåret, samt beloppen av de bolagsspecifika fördelningsavgifterna och fördelningssaldona. Närmare bestämmelser om grunderna för kalkylen utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund fastställer senast den 31 maj det år som följer efter fördelningsåret de ersättningar som förbundet och försäkringsbolagen skall betala enligt fördelningssystemet under fördelningsåret samt de bolagsspecifika fördelningsavgifterna och fördelningssaldona.

Försäkringsbolaget skall betala den kalkylerade fördelningsavgiften och den slutligt fastställda fördelningsavgiften samt en post som beror på förändringen i det bolagsspecifika fördelningssaldot till Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund, och förbundet skall redovisa den kalkylerade ersättningen och den slutligt fastställda ersättningen enligt fördelningssystemet samt den post som beror på förändringen i det bolagsspecifika fördelningssaldot till försäkringsbolagen. Närmare bestämmelser om fördelningsavgiften och redovisningen av den utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Till de slutliga betalningar som avses ovan i 6 mom. fogas en ränta som räknats på skillnaden mellan de slutliga betalningarna och förskottsbetalningarna för ett års tid räknat från den 1 juli under fördelningsåret. Som ränta används i 12 § i räntelagen nämnd referensränta som gäller nämnda dag.

I 1 mom. 3 punkten underpunkt f avses med stor skada ett skadefall som är begränsat i tid och rum eller en serie av händelser med samma ursprung, varav följer att ersättningar enligt denna lag betalas till en eller flera arbetstagare till ett belopp på sammanlagt över 75 000 000 euro ( gräns för stor skada ). (24.6.2010/647)

Ersättningar för stor skada ska beaktas endast till den del ersättningarna överskrider gränsen för stor skada. Försäkringsbolagets andel av en stor skada utgörs av de ersättningar som försäkringsbolaget betalar efter det att de ersättningar som alla försäkringsbolag sammanlagt har betalat för samma stora skada överskrider gränsen för stor skada. Som ersättningar beaktas dock inte de ersättningar som avses i 1 mom. 3 punkten underpunkterna a–e eller de ersättningar som försäkringsbolaget får med stöd regressrätten enligt 61 § 2 mom. (24.6.2010/647)

Om försäkringsbestånd till följd av delning eller överlåtelse av försäkringsbestånd har överförts från ett försäkringsbolag till ett annat, ska de faktiska och kalkylerade premieinkomster samt ersättningar enligt fördelningssystemet som hänför sig till de överförda försäkringarna, liksom den del av det fördelningssaldo som fastställts för det år som föregår fördelningsåret vilken motsvarar beloppet av dessa försäkringar, anses höra till det försäkringsbolag som försäkringsbeståndet överförts till när en i 60 b § 4 mom. avsedd kalkyl görs upp och fördelningsposterna enligt paragrafens 5 mom. fastställs.

Den, som enligt denna lag kommit i åt, njutande av skadestånd, äger rätt att på grund av annan lag av den, som vållat skadan, eller av annan skadeståndsskyldig erhålla skadestånd för följderna av densamma. Dock må ej sålunda utdömas mera än det belopp, varmed fullt skadestånd överstiger, vad enligt denna lag i skadestånd beviljats.

En försäkringsanstalt som har varit tvungen att enligt denna lag ersätta skada har rätt att av den i 1 mom. nämnda skadeståndsskyldige återfå det betalda beloppet, dock inte av den som redan har fullgjort sin skadeståndsskyldighet i god tro eller av den som är skadeståndsskyldig med stöd av produktansvarslagen (694/90) . Ersättningen till försäkringsanstalten får dock inte bestämmas till ett högre belopp än vad den skadade eller hans anhöriga hade varit berättigade att få. (8.1.1993/102)

Har en arbetstagare fått arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) för den tid för vilken arbetstagaren beviljas dagpenning eller olycksfallspension enligt denna lag retroaktivt, ska försäkringsanstalten på yrkande av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten betala den retroaktiva dagpenningen eller olycksfallspensionen till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten till den del dagpenningen eller olycksfallspensionen motsvarar beloppet av arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd som utbetalats för samma tid. (22.12.2009/1202)

Har en arbetstagare under den tid då ändringsansökan är anhängig i fråga om olycksfallspension, livränta, familjepension och försörjningspension i enlighet med denna lag tillfälligt fått av Folkpensionsanstalten utbetalad garantipension enligt lagen om garantipension (703/2010) eller pension enligt 72 § i folkpensionslagen (568/2007) för samma tid för vilken arbetstagaren beviljas ovan nämnd ersättning retroaktivt, ska försäkringsanstalten betala den retroaktiva olycksfallspensionen, livräntan, familjepensionen och försörjningspensionen till Folkpensionsanstalten till den del den motsvarar beloppet av pension som Folkpensionsanstalten betalat till ett för stort belopp för samma tid. På samma sätt kan förfaras om arbetstagaren har fått garantipension enligt lagen om garantipension eller pension enligt folkpensionslagen för samma tid för vilken försäkringsanstalten rättar eller i övrigt justerar beloppet för olycksfallspensionen, livräntan, familjepensionen och försörjningspensionen. (20.8.2010/719)

Om kommunen har ordnat vård eller omvårdnad på institution eller familjevård för skadeståndstagaren, skall försäkringsanstalten på yrkande av kommunen betala ut hans eller hennes olycksfallspension, livränta, familjepension och försörjningspension för tiden i vård eller omsorg på institution eller i familjevård för att användas på det sätt som 14 § lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) föreskriver.

Ersättning utbetalas dock i de fall som avses i 1–3 mom. till arbetslöshetskassan, folkpensionsanstalten eller kommunen endast under förutsättning att meddelande om rätten till nämnda ersättning har gjorts till försäkringsanstalten minst två veckor före den dag då ersättningen skall utbetalas.

Avtal, varigenom de förmåner minskas, som enligt denna lag tillkomma den till skadestånd berättigade, är ogiltigt.

Personligt skadestånd som enligt denna lag beviljats en skadad eller hans anhöriga får inte överföras på någon annan. Mentillägg, hjälplöshetstillägg, menersättning och begravningshjälp samt ersättning för sjukvårdskostnader eller i 14 § 3 och 4 mom., 20 § 2 och 3 mom. eller 44 § nämnda kostnader får inte mätas ut. (11.11.1988/945)

2 mom. har upphävts genom L 30.12.1999/1329 . (30.12.1999/1329)

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund skall föra statistik över olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar samt göra undersökningar som främjar förebyggandet av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, utredningar om förebyggande insatser och deras effekter samt undersökningar om sambandet mellan försäkringspremierna och risken för olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom. Förbundet kan också göra andra undersökningar och kalkyler som behövs för verkställigheten, uppföljningen och utvecklandet av denna lag.

För förebyggande av olycksfall i arbetet och för verkställighet och utveckling av denna lag för Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund register över olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som avses i denna lag, yrkessjukdomslagen (1343/1988) och lagen om olycksfallsersättning för statstjänstemän (449/1990) samt över försäkringar och ersättningar enligt denna lag ( register över olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar ).

För verkställighet av de uppgifter som avses i 1 mom. skall varje försäkringsanstalt och Statskontoret utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter kalenderårsvis lämna Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund behövliga uppgifter om

Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har rätt att utöver uppgifterna i 2 mom. utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter av försäkringsanstalten och Statskontoret på begäran få även andra uppgifter som behövs för undersökningar och kalkyler enligt 1 mom. Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har rätt att även av Institutet för arbetshygien, arbetarskyddsmyndigheten och polisen få sådana uppgifter om orsakerna till och följderna av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som behövs för de undersökningar och kalkyler som avses i 1 mom. Innan förbundet fattar beslut om vilka uppgifter som skall samlas in på basis av uppgiftsskyldigheten och om vilka tidsfrister och procedurer som skall tillämpas då uppgifterna lämnas, skall det samråda med uppgiftslämnarna.

De uppgifter som avses i 3 mom. 1–3 punkten skall ges särskilt för varje försäkring samt uppgifterna i 4–10 punkten särskilt för varje skada och specificerade med hjälp av den skadades personbeteckning. Även de uppgifter som avses i 4 mom. skall på begäran ges specificerade med hjälp av den skadades personbeteckning.

Utöver det som i övrigt bestäms om hemlighållande av uppgifter skall de personuppgifter som erhållits för uppdrag som avses i 1 mom. hållas hemliga och får inte användas eller lämnas ut för att användas när beslut som gäller den försäkrade fattas med undantag för fall enligt 64 d § 3 punkten. I övrigt tillämpas personuppgiftslagen på behandlingen av personuppgifter.

Närmare bestämmelser om innehållet i de uppgifter som avses i denna paragraf samt om hur och när uppgifterna skall ges in kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

En försäkringsanstalt, Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund och en besvärsinstans enligt denna lag har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att

När till arbetsgivaren lämnas en begäran om uppgifter som behövs för behandlingen av arbetstagarens ersättningsärende, får till arbetsgivaren utan arbetstagarens samtycke ges endast de sekretessbelagda uppgifter om arbetstagaren som är nödvändiga för att specificera de uppgifter som behövs i ersättningsärendet och för avgörandet av ersättningsärendet.

En försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har rätt att i arbetsgivarens handlingar granska riktigheten av de uppgifter som omfattas av arbetsgivarens skyldighet enligt denna lag att lämna uppgifter. En försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund har rätt att få handräckning av polisen och andra myndigheter för att få de ovan avsedda uppgifterna.

En försäkringsanstalt, Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund och en besvärsinstans enligt denna lag har rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som de enligt denna lag och 13 b § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården har rätt att få. Om de uppgifter som avses i 64 a § 1 mom. 1 och 2 punkten begärs i en viss form och detta medför merkostnader för den som lämnar ut uppgifterna ska merkostnaderna ersättas.

En i 2 mom. avsedd instans som begär uppgifter om en skadad persons hälsotillstånd har rätt att få dessa uppgifter i den form som specificerats i begäran om uppgifter. Den som lämnar ut uppgifterna har då rätt att i fråga om de uppgifter som den lämnat ut med stöd av 64 a § 1 mom. 3 punkten få en skälig ersättning av den som begärt uppgifterna för det arbete och de kostnader som utlämnandet förorsakat.

En yrkesutbildad person som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har rätt att få en skälig ersättning för utlåtanden som ges på basis av den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i 64 a § 1 mom. 3 punkten. Utlåtandet ska ges på en blankett enligt formulär som godkänts av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund. Om utlåtandet har givits av en person inom den hälso- och sjukvård som anordnas av en kommun eller en samkommun betalas ersättningen till kommunen eller samkommunen.

Utöver vad som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har en försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund rätt att, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, ge uppgifter som grundar sig på verkställigheten av denna lag enligt följande:

En försäkringsanstalt och dess ombud har rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter till ett annat företag som hör till samma koncern som försäkringsanstalten, till samma i 26 kap. i försäkringsbolagslagen avsedda försäkringsgrupp eller till samma i 30 kap. 3 § 2 mom. i den lagen avsedda ekonomiska sammanslutning samt till samma i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004) avsedda finans- och försäkringskonglomerat lämna ut sådana uppgifter som hänför sig till verkställigheten av denna lag och som behövs för skötseln av uppgifterna enligt denna lag, eller om det finns särskilda bestämmelser om detta i lag. (13.12.2013/986)

En försäkringsanstalt får inte i annan verksamhet utnyttja uppgifter som hänför sig till verkställigheten av denna lag och som omfattas av sekretessbestämmelserna eller andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, om det inte finns särskilda bestämmelser om detta i lag. Sådana uppgifter får inte heller lämnas till försäkringsanstaltens bolagsstämma, representantskap eller delägare.

Utan hinder av vad som bestäms i 2 och 3 mom. kan dock en försäkringsanstalt till ett annat företag som avses i 2 mom. lämna ut och i sin övriga försäkringsverksamhet använda de uppgifter om försäkringstagaren som behövs för kundbetjäning, skötseln av kundförhållanden och annan kundhantering. Sådana uppgifter är den försäkringstagande arbetsgivarens eller företagarens namn, personbeteckning, företags- och organisationsnummer och kundbeteckning, kontaktuppgifter, uppgifter om företagets ägarförhållanden och försäkringsarrangemang enligt denna lag och den lönesumma som ligger till grund för dem samt sådana uppgifter i anslutning till kundhanteringen som kan jämställas med dessa uppgifter.

Utöver vad som bestäms i denna eller i någon annan lag har Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund rätt att, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, lämna ut uppgifter som erhållits av försäkringsanstalten och Statskontoret med stöd av 64 § enligt följande:

Om en försäkringsanstalt eller Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund lämnar enligt denna lag erhållna uppgifter vidare med stöd av 64 c och 64 d §, ansvarar de för att innehållet i de uppgifter som lämnas ut motsvarar de uppgifter som de fick av den som gav dem.

Vad som i denna lag bestäms om tystnadsplikt och brott mot den gäller också dem som fått sekretessbelagda uppgifter med stöd av 64 c § 2 och 4 mom.

Utöver vad som i lagen om offentlighet i myndigheters verksamhet bestäms om parternas rätt att få uppgifter ur en handling och om utlämnande av uppgifter skall försäkringsanstalten och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund på begäran och utan dröjsmål samt med beaktande av en arbetstagares boningsort och övriga förhållanden bereda arbetstagaren möjlighet att på lämpligt sätt ta del av de handlingar i försäkringsanstaltens och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds besittning som gäller arbetstagarens ersättningsärende. Om arbetstagarens rätt att granska uppgifter om sig själv i personregister bestäms i personuppgiftslagen.

Arbetsgivaren skall se till att det för förebyggande av olycksfall och för utredning av ersättnings- och försäkringsärenden förs en olycksfallsförteckning. I förteckningen skall anges den skadade arbetstagarens personbeteckning och andra individualiseringsuppgifter, tidpunkten för olycksfallet i arbetet, förhållanden under vilka olycksfallet i arbetet inträffat och orsakerna till det, arbetets art, de skador och sjukdomar som olycksfallet i arbetet orsakat och, om möjligt, namn och adressuppgifter i fråga om åtminstone två personer som var närvarande när olycksfallet inträffade samt andra för ovan nämnda ändamål nödvändiga uppgifter.

Olycksfallsförteckningen skall utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter på begäran uppvisas för arbetarskyddsmyndigheten, polisen och för den av arbetstagarna valda arbetarskyddsfullmäktigen för utförande av uppgifter som bestäms i lag.

Närmare bestämmelser om förande av olycksfallsförteckning och om de uppgifter som skall antecknas i den kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet tillämpas på offentligheten i försäkringsanstaltens och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds handlingar och verksamhet då de hänför sig till verkställigheten av denna lag till den del som föreskrivs i 4 § 2 mom. i nämnda lag, om inte något annat anges i denna eller i någon annan lag. På verkställigheten av denna lag tillämpas inte 18 kap. 6, 6 b och 6 c § lagen om försäkringsbolag eller 79 § 1 och 4–8 mom. samt 80 § lagen om utländska försäkringsbolag.

På sekretessen som gäller handlingar och sådana uppgifter i dem som erhållits eller uppgjorts vid utförandet av uppdrag enligt denna lag eller uppdrag som hänför sig till verkställigheten av denna lag samt i fråga om tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande i fråga om uppgifter som erhållits vid utförandet av dessa uppdrag tillämpas 22–24 och 35 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet också när det inte är fråga om handlingar och uppgifter som uppgjorts eller erhållits för uppdrag som hör till utövandet av offentlig makt enligt 4 § 2 mom. i nämnda lag. Beträffande utlämnande av uppgifter gäller härvid i tillämpliga delar 7 kap. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Utöver vad som bestäms i 24 § 1 mom. 20 punkten lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet är också sådana handlingar och uppgifter sekretessbelagda som hänför sig till verkställigheten av denna lag och som gäller försäkringstagarens och arbetsgivarens ekonomiska ställning.

Utöver vad som bestäms i 29 § 3 mom. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har en försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund rätt att öppna en teknisk anslutning

Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får också sökas sekretessbelagda uppgifter utan samtycke av den vars intressen skyddas genom sekretessen.

Innan en teknisk anslutning öppnas, skall den som begär uppgifter lägga fram en utredning för den som öppnar anslutningen om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.

Arbetsgivaren skall se till att denna lag, uppgift om det försäkringsbolag som försäkrat arbetet och en av bolaget given, i 31 § 3 mom. avsedd utredning om behandlingen av personuppgifter, samt uppgift om försäkringen innehåller i 12 § 1 mom. avsedd självrisk hålls tillgängliga på arbetsplatsen. Arbetarskyddsmyndigheten skall övervaka att arbetsgivaren fullgör dessa skyldigheter.

65 a § har upphävts genom L 23.8.2002/723 .

65 b § har upphävts genom L 23.8.2002/723 .

Närmare bestämmelser angående verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949, och genom densamma upphäves lagen den 12 april 1935 om arbetares olycksfallsförsäkring (152/35) .

På grund av olycksfall, som inträffat före denna lags ikraftträdande, utfallande livränta må ej med stöd av 59 § i lagen om arbetares olycksfallsförsäkring eller däremot svarande stadgande i tidigare lag minskas. (30.12.1948/954)

Ersättningsärende jämlikt tidigare lagar behandlas intill den 1 september 1949 i den ordning, som skulle iakttagas då denna lag trädde i kraft. Därefter iakttages den i denna lag föreskrivna ordningen för behandling, dock så att försäkringsdomstolen slutbehandlar därstädes den 31 augusti 1949 anhängiga ärenden. (30.12.1948/954)