Beaktats t.o.m. FörfS 1003/2019.

18.12.1995/1556

Lag om skattetillägg och förseningsränta

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 §
Tillämpningsområde

Vid försummelse att inom utsatt tid betala skatt som avses i 1 § i lagen om skatteuppbörd (11/2018) beräknas dröjsmålspåföljder på skatten enligt denna lag. Denna lag tillämpas också på andra skatter som ska betalas till staten och kommunen och på prestationer som ska jämställas med skatter, om inte något annat föreskrivs om påföljderna av försummad eller fördröjd betalning i någon annan lag. (12.1.2018/20)

1 mom. har ändrats genom L 20/2018, som träder i kraft 1.11.2019. Den tidigare formen lyder:

Vid försummelse att inom utsatt tid betala skatt som avses i 1 § i lagen om skatteuppbörd (769/2016) beräknas dröjsmålspåföljder på skatten enligt denna lag. Denna lag tillämpas också på andra skatter som ska betalas till staten och kommunen och på prestationer som ska jämställas med skatter, om inte något annat föreskrivs om påföljderna av försummad eller fördröjd betalning i någon annan lag. (9.9.2016/787)

Denna lag tillämpas på påföljderna av försummad eller fördröjd skattebetalning om inte något annat stadgas i lag.

2 §
Skattetillägg

Om någon annan skatt som ska betalas på eget initiativ än en sådan som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd lämnats obetald eller om betalningen fördröjts samt i samband med verkställandet av efterbeskattning beräknas ett skattetillägg på skatten. Skattetillägget motsvarar den i 12 § i räntelagen (633/1982) avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med sju procentenheter, sammanlagt dock minst tre euro. (12.1.2018/20)

1 mom. har ändrats genom L 20/2018, som träder i kraft 1.11.2019. Den tidigare formen lyder:

Om någon annan skatt som ska betalas på eget initiativ än en sådan som avses i 7 § i lagen om skatteuppbörd lämnats obetald eller om betalningen fördröjts samt i samband med verkställandet av efterbeskattning beräknas ett skattetillägg på skatten. Skattetillägget motsvarar den i 12 § i räntelagen (633/1982) avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med sju procentenheter, sammanlagt dock minst tre euro. (27.1.2017/51)

Med skatt som ska betalas på eget initiativ avses skatt eller avgift som den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten är skyldig att själv beräkna och på den lagstadgade betalningsdagen betala till Skatteförvaltningen eller någon annan myndighet som uppbär skatt. (11.6.2010/535)

3 §
Beräkning av skattetillägg

Skattetillägget beräknas från dagen efter den sista lagstadgade betalningsdagen för skatten till betalningsdagen, sistnämnda dag medräknad.

Om skatt som lämnats obetald debiteras, beräknas skattetillägget dock till den förfallodag som sätts ut för skatten, sistnämnda dag medräknad.

I samband med verkställande av efterbeskattning av andra skatter än sådana som ska betalas på eget initiativ beräknas skattetillägget från ingången av den tredje månad som följer på den månad då beskattningen slutförts till den förfallodag som satts ut för skatten. (27.1.2017/51)

4 § (3.5.2002/346)
Förseningsränta

På debiterad och obetald skatt som förfallit till betalning beräknas en förseningsränta som motsvarar den i 12 § räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med sju procentenheter, sammanlagt dock minst tre euro.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på skatt som hör till tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd. (12.1.2018/20)

2 mom. har ändrats genom L 20/2018, som träder i kraft 1.11.2019. Den tidigare formen lyder:

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på skatt som avses i 4 och 7 § i lagen om skatteuppbörd, på förskott eller andra belopp som påförts med stöd av lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) eller sjukförsäkringslagen (1224/2004), på arvsskatt, gåvoskatt, tonnageskatt eller på källskatt som påförs inkomsttagaren. (27.1.2017/51)

5 §
Beräkning av förseningsränta

Förseningsräntan beräknas från dagen efter den förfallodag som satts ut för skatten till betalningsdagen, sistnämnda dag medräknad.

2 mom. har upphävts genom L 27.1.2017/51. (27.1.2017/51)

Om skatt som lämnats obetald betalas genom delbetalningar, beräknas förseningsräntan särskilt för sig på varje obetalt belopp.

5 a § (27.1.2017/51)
Dröjsmålsränta och nedsatt dröjsmålsränta

Dröjsmålsränta beräknas på obetald skatt som hör till tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd och på skatt som påförs i samband med rättelse av beskattningen enligt 57 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). Dröjsmålsräntan är referensräntan enligt 12 § i räntelagen för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med sju procentenheter. (12.1.2018/20)

1 mom. har ändrats genom L 20/2018, som träder i kraft 1.11.2019. Den tidigare formen lyder:

Dröjsmålsränta räknas på obetald skatt som avses i 4 och 7 § i lagen om skatteuppbörd, på förskott eller andra belopp som påförts med stöd av lagen om förskottsuppbörd eller sjukförsäkringslagen, på arvsskatt, gåvoskatt, tonnageskatt och källskatt som påförs inkomsttagaren samt på skatt som påförs i samband med rättelse av beskattningen enligt 57 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). Dröjsmålsräntan är den gällande referensräntan enligt 12 § i räntelagen för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med sju procentenheter.

På kvarskatt enligt lagen om beskattningsförfarande och på skatt som påförs till följd av ändring i beskattningen samt på förskott som avses i lagen om förskottsuppbörd och som förfaller till betalning efter den månad som infaller efter skatteårets utgång, ska beräknas en ränta som är den gällande referensräntan enligt 12 § i räntelagen för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med två procentenheter, dock minst 0,5 procent (nedsatt dröjsmålsränta).

Dröjsmålsränta beräknas inte på skattetillägg, dröjsmålsränta eller nedsatt dröjsmålsränta.

5 b § (27.1.2017/51)
Beräkning av dröjsmålsränta

Dröjsmålsränta på obetald skatt beräknas från den dag som följer på förfallodagen till den dag då skatten betalas.

På skatt som avses i 7 § i lagen om skatteuppbörd och på skatt som betalas genom en särskild ordning som avses i 12 a kap. i mervärdesskattelagen (1501/1993) beräknas dröjsmålsränta från dagen efter den i lag föreskrivna sista betalningsdagen för skatten till den dag då skatten betalas. På förseningsavgift, skatteförhöjning och försummelseavgift som gäller skatt enligt 7 § i lagen om skatteuppbörd eller annan skatt som betalas på eget initiativ och omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd, och som påförts av Skatteförvaltningen samt på återbäring som återkrävs med stöd av 34 § i den lagen beräknas dröjsmålsränta dock från den dag som följer på den förfallodag som anges i beskattningsbeslutet till betalningsdagen för skatten eller avgiften. (15.3.2019/344)

2 mom. har ändrats genom L 344/2019, som träder i kraft 1.11.2019. Den tidigare formen lyder:

På skatt som avses i 7 § i lagen om skatteuppbörd beräknas dröjsmålsränta från dagen efter den förfallodag som avses i 32 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) till den dag då skatten betalas. På förseningsavgift, skatteförhöjning och försummelseavgift som gäller skatt enligt 7 § i lagen om skatteuppbörd och som påförts av Skatteförvaltningen samt på återbäring som återkrävs med stöd av 34 § i den lagen beräknas dröjsmålsränta dock från den dag som följer på den förfallodag som anges i beskattningsbeslutet till betalningsdagen för skatten eller avgiften.

På överlåtelseskatt beräknas dröjsmålsränta från dagen efter den föreskrivna sista betalningsdagen för skatten till den dag då skatten betalas. På förseningsavgift och skatteförhöjning som Skatteförvaltningen påför i fråga om överlåtelseskatt beräknas dröjsmålsränta dock från dagen efter den förfallodag som satts ut i beskattningsbeslutet till den dag då skatten eller avgiften betalas. (12.1.2018/20)

3 mom. har tillfogats genom L 20/2018, som träder i kraft 1.11.2019.

Dröjsmålsränta enligt 57 § i lagen om beskattningsförfarande beräknas från dagen efter kvarskattens eller fastighetsskattens första förfallodag till förfallodagen för skatt som påförs till följd av en ändring i beskattningen. (12.1.2018/20)

4 mom. har ändrats genom L 20/2018, som träder i kraft 1.11.2019. Den tidigare formen lyder:

Dröjsmålsränta enligt 57 § i lagen om beskattningsförfarande beräknas från dagen efter kvarskattens första förfallodag till förfallodagen för skatt som påförs till följd av en ändring i beskattningen.

5 c § (27.1.2017/51)
Beräkning av nedsatt dröjsmålsränta

På kvarskatt beräknas nedsatt dröjsmålsränta från den första dagen i den andra månaden efter skatteårets utgång till förfallodagen för den första kvarskatteraten.

På förskott som förfaller till betalning efter den månad som infaller efter skatteårets utgång beräknas nedsatt dröjsmålsränta från den första dagen i den andra månaden efter skatteårets utgång till förskottets förfallodag.

På skatt till följd av en ändring i beskattningen beräknas nedsatt dröjsmålsränta från den första dagen i den andra månaden efter skatteårets utgång till skattens förfallodag. Nedsatt dröjsmålsränta beräknas dock inte för den tid för vilken dröjsmålsränta beräknas på skatten.

Om en del av skatten till följd av en ändring i beskattningen har betalats tillbaka till den skattskyldige som skatteåterbäring, beräknas nedsatt dröjsmålsränta till denna del från dagen efter återbäringsdagen till skattens förfallodag.

Från nedsatt dröjsmålsränta som beräknas på en kvarskatt som påförs då beskattningen för ett skatteår slutförs avdras 20 euro, dock högst räntans belopp.

På skatteförhöjning och förseningsavgift räknas inte nedsatt dröjsmålsränta. (12.1.2018/20)

6 mom. har ändrats genom L 20/2018, som träder i kraft 1.11.2019. Den tidigare formen lyder:

På en skatteförhöjning räknas inte nedsatt dröjsmålsränta.

5 d § (15.3.2019/344)

5 d § har upphävts genom L 15.3.2019/344, som träder i kraft 1.11.2019. Den tidigare formen lyder:

5 d § (12.1.2018/20)
Undantag som gäller särskilda ordningar för mervärdesskatt

Med avvikelse från 2 § beräknas ett skattetillägg på mervärdesskatt på vilken tillämpas en särskild ordning enligt 12 a kap. i mervärdesskattelagen (1501/1993), om skatten lämnats obetald eller om betalningen fördröjts.

Med avvikelse från 4 och 5 a § tillämpas 4 § 1 mom. och tillämpas inte 5 a § på mervärdesskatt på vilken tillämpas en särskild ordning enligt 12 a kap. i mervärdesskattelagen.

5 d § har tillfogats genom L 20/2018, som träder i kraft 1.11.2019.

6 § (27.1.2017/51)
Återbäring av förseningsränta och dröjsmålsräntor

Om skatt genom beslut av en myndighet i ett annat ärende än befrielse från skatt har sänkts eller avlyfts, ska den förseningsränta, dröjsmålsränta eller nedsatta dröjsmålsränta som uppkommit på det sänkta eller avlyfta beloppet återbäras.

7 §
Avstående från uppbörd av skattetillägg, förseningsränta och dröjsmålsräntor (27.1.2017/51)

På skatteförhöjningar eller andra poster som fogas till skattekapitalet vid debitering av skatt uppbärs inte skattetillägg. På skattetillägg uppbärs inte förseningsränta.

Skatteförvaltningen och en annan myndighet som uppbär skatt ska lämna skattetillägg, förseningsränta, dröjsmålsränta och nedsatt dröjsmålsränta helt eller delvis ouppburen, om betalningen av skatt har fördröjts på grund av någon myndighets förfarande. (27.1.2017/51)

Dröjsmålsränta och nedsatt dröjsmålsränta som Skatteförvaltningen påfört kan lämnas helt eller delvis ouppburen, om betalningen har fördröjts av orsaker som inte berott på den skattskyldige, av ett giltigt skäl eller av andra särskilda skäl. (12.1.2018/20)

3 mom. har ändrats genom L 20/2018 och trädde i kraft 1.5.2018. Den tidigare formen lyder:

Dröjsmålsränta och nedsatt dröjsmålsränta som Skatteförvaltningen påfört kan lämnas helt eller delvis ouppburen, om betalningen har fördröjts av orsaker som inte berott på den skattskyldige eller av någon annan särskild orsak. (27.1.2017/51)

7 a § (27.1.2017/51)
Närmare bestämmelser om skattetillägg, förseningsränta och dröjsmålsräntor som inte tas ut

Genom förordning av finansministeriet får det utfärdas bestämmelser om att skattetillägg, förseningsränta, dröjsmålsränta eller nedsatt dröjsmålsränta inte ska tas ut för den tid betalningen varit fördröjd på grund av hinder som inte berott på de skattskyldiga.

8 § (27.1.2017/51)
Indrivning av skattetillägg, förseningsränta och dröjsmålsräntor i utsökningsväg

Vid indrivning av skattetillägg, förseningsränta, dröjsmålsränta och nedsatt dröjsmålsränta i utsökningsväg iakttas lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

9 § (27.1.2017/51)
Redovisning av skattetillägg, förseningsränta och dröjsmålsräntor till skattetagarna

Skattetillägg, förseningsränta, dröjsmålsränta och nedsatt dröjsmålsränta ska redovisas till skattetagarna i samma förhållande som den skatt vars försenade eller försummade betalning föranlett uppbörden av skattetillägget, förseningsräntan, dröjsmålsräntan eller den nedsatta dröjsmålsräntan.

10 § (27.1.2017/51)
Skattetillägg, förseningsränta och dröjsmålsräntor vid inkomstbeskattningen

Skattetillägg, förseningsränta, dröjsmålsränta och nedsatt dröjsmålsränta är inte skattepliktig inkomst eller avdragbar utgift i inkomstbeskattningen.

11 § (27.1.2017/51)
Återbäring

Skatteförvaltningen eller en annan myndighet som uppburit skatt återbär på yrkande skattetillägg, förseningsränta, dröjsmålsränta och nedsatt dröjsmålsränta som uppburits felaktigt. Skattetillägg, förseningsränta, dröjsmålsränta och nedsatt dröjsmålsränta som myndigheten annars konstaterar vara obefogade återbärs utan yrkande förutsatt att de inte ska användas till avkortning av en skatteskuld enligt lagen om skatteuppbörd.

11 a § (9.9.2016/787)
Ändringssökande

Den skattskyldige, någon annan som ansvarar för skatten och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut som Skatteförvaltningen meddelat med stöd av denna lag. Ändring söks hos skatterättelsenämnden genom skriftlig begäran om omprövning. Begäran om omprövning ska framställas inom 60 dagar från det att den ändringssökande fick del av Skatteförvaltningens beslut. Beslutet kan delges den skatteskyldige eller den som ansvarar för skatten på det sätt som föreskrivs i 26 c § i lagen om beskattningsförfarande. Tidsfristen för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas dock från det att beslutet fattades. I övrigt tillämpas på förfarandet vad som i lagen om beskattningsförfarande bestäms om förfarandet för en begäran om omprövning.

Den skattskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning genom besvär hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skattskyldiges hemkommun hörde då Skatteförvaltningens beslut fattades. Besvärstiden är 60 dagar från delfåendet av omprövningsbeslutet. Besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas från det att omprövningsbeslutet fattades. På förfarandet tillämpas i övrigt vad som bestäms om besvärsförfarandet i lagen om beskattningsförfarande.

I beslut som någon annan myndighet än Skatteförvaltningen meddelat med stöd av denna lag får ändring sökas genom besvär hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets den skatt- eller betalningsskyldiges hemkommun hörde då beslutet fattades. Vid sökande av ändring iakttas i övrigt förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Vid sökande av ändring iakttas då 70 och 71 § i lagen om beskattningsförfarande.

Den skattskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i skatterättelsenämndens beslut enligt 2 mom. genom prejudikatsbesvär på det sätt som föreskrivs i 71 a–71 d § i lagen om beskattningsförfarande.

12 § (27.1.2017/51)
Närmare föreskrifter

Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om förfarandet vid påförande av skattetillägg, förseningsränta, dröjsmålsränta och nedsatt dröjsmålsränta samt om beräkning av dem.

13 §
Ikraftträdande och övergångsstadganden

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Genom denna lag upphävs lagen den 13 februari 1976 om dröjsmålsränta och restavgift på skatt (145/76) jämte ändringar samt 37 § lagen om påförande av accis (1469/94).

Stadgandena om skattetillägg i denna lag tillämpas då den sista betalningsdagen för skatten infaller den dag lagen träder i kraft eller därefter. Om den sista betalningsdagen för skatten infaller innan lagen träder i kraft, tillämpas den lag som gällde innan denna lag trädde i kraft.

Stadgandena om förseningsränta i denna lag tillämpas på skatteskulder som är obetalda då denna lag träder i kraft. Förseningsränta på förskott som lämnats obetalt för skatteåret 1995 beräknas dock till slutet av den månad som föregått den månad då beskattningen slutförts. För den tid som föregår ikraftträdandet av denna lag uppbärs de dröjsmålspåföljder som avses i lagen om dröjsmålsränta och restavgift på skatt.

På efterskatt som debiteras enligt beskattningslagen (482/58), lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/90) eller fastighetsskattelagen (654/92) och som gäller skatteåret 1995 eller tidigare skatteår, uppbärs ränta som motsvarar dröjsmålsränta med iakttagande av de stadganden som gällde då denna lag trädde i kraft.

RP 112/95, StaUB 31/95, RSv 104/95

Ikraftträdelsestadganden:

26.10.2001/930:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Det skattetillägg som avses i 2 § räknas för åren före lagens ikraftträdande enligt de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet vid efterbeskattning av andra skatter än sådana som skall betalas på eget initiativ.

RP 91/2001, FiUB 12/2001, RSv 101/2001

3.5.2002/346:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

Lagen tillämpas första gången på skattetillägg och förseningsränta kalenderåret 2003.

RP 232/2001, EkUB 3/2002, RSv 36/2002, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG (300L0035); EGT nr L 200, 8.8.2000, s. 35

22.12.2005/1081:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2005.

RP 91/2005, FiUB 22/2005, RSv 141/2005

18.4.2008/255:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2008.

RP 148/2007, FiUB 5/2008, RSv 25/2008

7.8.2009/614:

Denna lag träder i kraft den 14 augusti 2009.

Det 1 § 1 mom. som gäller vid ikraftträdandet tillämpas till och med den 31 december 2009. (16.10.2009/760)

RP 221/2008, FiUB 7/2009, RSv 66/2009

16.10.2009/760:

Denna lag träder i kraft den 21 oktober 2009.

Lagen tillämpas redan från och med den 14 augusti 2009.

RP 129/2009, FiUB 12/2009, RSv 115/2009

22.12.2009/1261:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och gäller till och med den 31 december 2010.

Lagen tillämpas på skattetillägg och förseningsränta som ska beräknas för tiden från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2010.

RP 133/2009, FiUB 39/2009, RSv 208/2009

11.6.2010/535:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.

RP 288/2009, FiUB 12/2010, RSv 37/2010

9.9.2016/787:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

Vid sökande av ändring i beslut av Skatteförvaltningen som meddelats före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 29/2016, FiUB 9/2016, RSv 104/2016

27.1.2017/51:

Denna lag träder i kraft den 1 november 2017.

Lagen tillämpas första gången i fråga om samfund och samfällda förmåner vid beskattningen för 2017 samt i fråga om övriga skattskyldiga vid beskattningen för 2018. Vid beskattningen för tidigare år tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Bestämmelserna om dröjsmålsränta tillämpas i fråga om samfunds och samfällda förmåners obetalda skatt första gången den dag lagen trädde i kraft samt i fråga om övriga gäldenärers obetalda skatt från och med den 1 november 2018. Ränta för den tid som föregår dessa tidpunkter ska räknas enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Bestämmelsen om förseningsräntans minimibelopp på tre euro tillämpas dock inte på förseningsränta som i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet räknats på skatt som var obetald då lagen trädde i kraft.

Bestämmelserna i 5 b § 2 mom. samt i 6, 7, 7 a, 8–11 och 12 § tillämpas dock från och med lagens ikraftträdande.

Bestämmelserna om nedsatt dröjsmålsränta tillämpas på förskott som påförs samfund och samfällda förmåner den dag lagen trädde i kraft och därefter samt på förskott som påförs andra skattskyldiga den 1 november 2018 och därefter.

Nedsatt dröjsmålsränta för samfund och samfällda förmåner för vilka skatteåret 2017 löper ut senast den 30 september 2017 räknas från dagen efter den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen, dock senast från den dag lagen trädde ikraft.

RP 237/2016, FiUB 34/2016, RSv 255/2016

12.1.2018/20:

Denna lag träder i kraft den 1 november 2019. Lagens 7 § 3 mom. träder dock i kraft den 1 maj 2018.

För tiden före lagens ikraftträdande beräknas ränta och skattetillägg i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Bestämmelsen om förseningsräntans minimibelopp på tre euro tillämpas dock inte på förseningsränta som i enlighet med de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande beräknats på skatt som var obetald vid ikraftträdandet.

RP 97/2017, FiUB 26/2017, RSv 182/2017

15.3.2019/344:

Denna lag träder i kraft den 1 november 2019.

RP 283/2018, FiUB 30/2018, RSv 39/2018

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.