1556/1995

Vid försummelse att inom utsatt tid betala skatt som avses i 1 § lagen om skatteuppbörd (611/78) och som skall betalas till stat, kommun, församling eller folkpensionsanstalten beräknas skattetillägg och förseningsränta på skatt enligt denna lag. Denna lag tillämpas också på andra skatter som skall betalas till stat och kommun och på prestationer som kan jämställas med skatter.

Denna lag tillämpas på påföljderna av försummad eller fördröjd skattebetalning om inte något annat stadgas i lag.

Om skatt, som skall betalas på eget initiativ, lämnats obetald eller om betalningen fördröjts samt i samband med verkställandet av efterbeskattning beräknas ett skattetillägg på skatten. Skattetillägget motsvarar den av Finlands Bank årligen fastställda, med nio procentenheter förhöjda referensräntan för dröjsmålsräntan, dock minst 20 mark. Skattetillägget beräknas på skatt i hela mark så att den del som överstiger hela mark inte beaktas.

Med skatt som skall betalas på eget initiativ avses skatt eller avgift som den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten är skyldig att själv beräkna och på den lagstadgade betalningsdagen betala till länsskatteverket eller annan myndighet som uppbär skatt.

Skattetillägget beräknas från dagen efter den sista lagstadgade betalningsdagen för skatten till betalningsdagen, sistnämnda dag medräknad.

Om skatt som lämnats obetald debiteras, beräknas skattetillägget dock till den förfallodag som sätts ut för skatten, sistnämnda dag medräknad.

I samband med verkställande av efterbeskattning av andra skatter än sådana som skall betalas på eget initiativ beräknas skattetillägget från ingången av den tredje månad som följer på den månad då beskattningen slutförts till den förfallodag som satts ut för efterskatten.

På debiterad och obetald skatt som förfallit till betalning beräknas en förseningsränta, som motsvarar den av Finlands Bank årligen fastställda, med nio procentenheter förhöjda referensräntan för dröjsmålsräntan, dock minst 20 mark. Förseningsräntan uppbärs i hela mark så att den del som överstiger hela mark inte beaktas.

Förseningsräntan beräknas från dagen efter den förfallodag som satts ut för skatten till betalningsdagen, sistnämnda dag medräknad.

Om kvarskatt uppbärs hos den skattskyldige på grund av att förskott lämnats obetalt beräknas förseningsräntan på detta belopp till den dag skatten förfaller, nämnda dag medräknad. På delvis obetalda förskottsrater beräknas förseningsräntan från den dag delbetalning skett. Om förskott som debiterats vid uppbörd är större än den skatt som skall påföras uppbärs förseningsräntan på den del av förskottet som debiterats för mycket till den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen för samfunds och samfällda förmåners del och till sista dagen i mars det år som följer på skatteåret för andra skattskyldigas del.

Om skatt som lämnats obetald betalas genom delbetalningar, beräknas förseningsräntan särskilt för sig på varje obetalt belopp.

Om skatt genom beslut av myndighet i ett annat ärende än ett skattelättnadsärende har sänkts eller avlyfts, skall den förseningsränta som uppkommit på det sänkta eller avlyfta beloppet återbäras.

På skatteförhöjningar eller andra poster som fogas till skattekapitalet vid debitering av skatt uppbärs inte skattetillägg. På skattetillägg uppbärs inte förseningsränta.

Länsskatteverket eller annan myndighet som uppbär skatt skall lämna skattetillägg och förseningsränta helt eller delvis ouppburen, om betalningen av skatt har fördröjts på grund av någon myndighets förfarande. I beslut som fattats i ett dylikt ärende får ändring inte sökas genom besvär.

Finansministeriet kan bestämma att skattetillägg och förseningsränta inte skall uppbäras för den tid skattebetalning varit fördröjd på grund av hinder som inte berott på den betalningsskyldige.

Vid indrivning av skattetillägg och förseningsränta i utsökningsväg iakttas lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

Skattetillägg och förseningsränta skall redovisas till skattetagarna i samma förhållande som den skatt vars försenade eller försummade betalning föranlett uppbörden av skattetillägget eller förseningsräntan.

Skattetillägg och förseningsränta är inte skattepliktig inkomst i inkomstbeskattningen, inte heller avdragbar utgift.

Länsskatteverket eller annan myndighet som uppburit skatt återbär på ansökan skattetillägg och förseningsränta som uppburits felaktigt. Skattetillägg och förseningsränta som myndigheten annars konstaterar vara obefogade återbärs utan ansökan förutsatt att skattetillägget eller förseningsräntan inte skall användas till avkortning av skatteskuld enligt lagen om skatteuppbörd.

I beslut som fattats med stöd av 1 mom. får ändring sökas hos länsrätten genom besvär. Vid sökande av ändring iakttas lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

I länsrättens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Härvid iakttas 70 och 71 §§ lagen om beskattningsförfarande (1558/95).

Skattestyrelsen får meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Genom denna lag upphävs lagen den 13 februari 1976 om dröjsmålsränta och restavgift på skatt (145/76) jämte ändringar samt 37 § lagen om påförande av accis (1469/94).

Stadgandena om skattetillägg i denna lag tillämpas då den sista betalningsdagen för skatten infaller den dag lagen träder i kraft eller därefter. Om den sista betalningsdagen för skatten infaller innan lagen träder i kraft, tillämpas den lag som gällde innan denna lag trädde i kraft.

Stadgandena om förseningsränta i denna lag tillämpas på skatteskulder som är obetalda då denna lag träder i kraft. Förseningsränta på förskott som lämnats obetalt för skatteåret 1995 beräknas dock till slutet av den månad som föregått den månad då beskattningen slutförts. För den tid som föregår ikraftträdandet av denna lag uppbärs de dröjsmålspåföljder som avses i lagen om dröjsmålsränta och restavgift på skatt.

På efterskatt som debiteras enligt beskattningslagen (482/58), lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/90) eller fastighetsskattelagen (654/92) och som gäller skatteåret 1995 eller tidigare skatteår, uppbärs ränta som motsvarar dröjsmålsränta med iakttagande av de stadganden som gällde då denna lag trädde i kraft.