485/2004

I denna lag föreskrivs om de skyddsåtgärder som skall iakttas i hamnar.

Denna lag innehåller även de bestämmelser om nationellt genomförande som förutsätts i Europaparlamentets och rådets förordning om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar (EG) nr 725/2004, nedan förordningen om sjöfartsskydd.

I denna lag avses med

Den behöriga myndigheten har till uppgift att övervaka att bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd och bestämmelserna i denna lag efterlevs.

Gränsbevakningsväsendet, polisen och Tullen ska informera Transport- och kommunikationsverket om brister som de observerat i efterlevnaden av de bestämmelser som avses i 1 mom. Transport- och kommunikationsverket ska utan dröjsmål vidta åtgärder för att avhjälpa bristerna. Om en brist till sin karaktär är sådan att dess avhjälpande kräver snabba åtgärder, kan även en annan behörig myndighet vidta omedelbara åtgärder för att avhjälpa bristen. Myndigheten ska också genast informera Transport- och kommunikationsverket om detta.

Transport- och kommunikationsverket, Gränsbevakningsväsendet och Tullen ska informera polisen om de allvarliga brister som de observerat i efterlevnaden av de bestämmelser som avses i 1 mom. med tanke på bedömningen av den skyddsnivå som definieras i kapitel XI-2 regel 1 punkt 1.14 i bilagan till SOLAS-konventionen och i 2 § 5–8 punkten i denna lag.

Den behöriga myndigheten ska, trots sekretessbestämmelserna, till en annan behörig myndighet lämna information som behövs med tanke på uppnåendet av syftet med denna lag. Informationen kan förmedlas elektroniskt på det sätt som föreskrivs i denna lag.

Transport- och kommunikationsverket är den nationella myndighet med ansvar för sjöfartsskyddet och skyddsåtgärderna i hamnar som avses i artikel 2.6 i förordningen om sjöfartsskydd. Dessutom har Transport- och kommunikationsverket till uppgift att

Transport- och kommunikationsverket får bemyndiga ett i 2 § 42 punkten i lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg (1686/2009) avsett, av verket erkänt klassificeringssällskap att utföra sådana säkerhetskontroller som avses i förordningen om sjöfartsskydd. Dessutom får verket bemyndiga ett sådant klassificeringssällskap att utfärda ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat för det kontrollerade fartyget.

På anställda hos klassificeringssällskap som avses i 1 mom. tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför säkerhetskontroller som avses i det momentet och utfärdar ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat för det kontrollerade fartyget. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974) .

Gränsbevakningsväsendet har, utöver vad som i övrigt bestäms i denna lag, till uppgift att

Polisen har, utöver vad som i övrigt föreskrivs i denna lag, till uppgift att

Utöver vad som i övrigt föreskrivs i denna lag ska Tullen efter att ha erhållit information om ett fartyg som är i finsk hamn eller anlöper finsk hamn och angående vilket det finns grundad anledning att misstänka att fartyget inte uppfyller bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd och om det finns grundad anledning att misstänka att fartyget medför säkerhetsrisker eller att fartyget är utsatt för ett säkerhetshot eller ett säkerhetstillbud, vidta de kontrollåtgärder som avses i kapitel XI-2 regel 9 punkterna 1.2 och 1.3 eller punkten 2.5 i bilagan till SOLAS-konventionen, vilken utgör bilaga till förordningen om sjöfartsskydd.

För varje hamn skall göras en skyddsutredning.

I skyddsutredningen skall på behörigt sätt beaktas de detaljerade krav som anges i bilaga I till hamnskyddsdirektivet, särdragen hos olika hamndelar och de skyddsutredningar av hamnanläggningarna i hamnen som utförts i enlighet med förordningen om sjöfartsskydd.

Skyddsutredningen skall ses över när omständigheterna förändras och med minst fem års mellanrum.

På basis av skyddsutredningen för en hamn skall uppgöras en hamnskyddsplan.

I hamnskyddsplanen skall beaktas minst de detaljerade krav som anges i bilaga II till hamnskyddsdirektivet.

Hamnskyddsplanen skall inbegripa de skyddsplaner som i enlighet med förordningen om sjöfartsskydd gjorts upp för hamnanläggningarna i hamnen.

I hamnskyddsplanen skall för varje skyddsnivå som avses i 2 § 5–8 punkten och särskilt för varje hamndel fastställas

Hamnskyddsplanen skall ses över när omständigheterna förändras och med minst fem års mellanrum.

Om gränserna för en hamnanläggning har fastställts så att den omfattar hela hamnskyddsområdet skall de bestämmelser i förordningen om sjöfartsskydd som gäller detta ha företräde.

Varje hamn skall ha en skyddschef. En skyddschef kan vara skyddschef för flera hamnar. Hamnskyddschefen skall vara kontaktperson för hamnskyddsfrågor. Hamnskyddschefen och hamnanläggningens skyddschef skall samarbeta sinsemellan.

Innehavare av samhällsviktiga hamnar ska sörja för riskhanteringen i fråga om de kommunikationsnät och informationssystem som de använder.

Transport- och kommunikationsverket ska bedöma hur den riskhantering som avses i 1 mom. påverkar säkerheten inom sjöfarten. Verket kan ålägga en i 1 mom. avsedd hamninnehavare att vidta korrigerande åtgärder för att eliminera en betydande risk som inverkar på säkerheten inom sjöfarten. Skyldigheten kan förenas med vite. Bestämmelser om vite finns i viteslagen (1113/1990) .

Bestämmelser om när en i 1 mom. avsedd hamn ska betraktas som samhällsviktig utfärdas genom förordning av statsrådet.

Innehavare av samhällsviktiga hamnar ska utan dröjsmål lämna Transport- och kommunikationsverket en anmälan om betydande informationssäkerhetsrelaterade störningar som är riktade mot kommunikationsnät eller informationssystem som de använder.

Om det ligger i allmänt intresse att det görs en anmälan om en störning, kan Transport- och kommunikationsverket ålägga den som tillhandahåller tjänsten att informera om saken eller efter att ha hört den anmälningspliktiga själv informera om saken.

Transport- och kommunikationsverket ska bedöma om en sådan störning som avses i 1 mom. berör de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen och vid behov underrätta de berörda medlemsstaterna.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om när en sådan störning som avses i 1 mom. är betydande samt om innehållet i och utformningen av anmälan och hur den ska lämnas in.

I syfte att förhindra olagliga gärningar som skadar fartyg, hamnskyddsområden eller personer som befinner sig inom sådana får det utföras kontroller av fartyg, fartygs last, lastenheter och lastunderlag, förnödenheter som används för proviantering av fartyget och utrustande av fartyget samt byggnader, lokaler och förvaringsutrymmen i anslutning till hamnskyddsområdet. Kontroller får dock inte utföras i sådana delar av byggnader och fartyg som uteslutande används som bostadsutrymmen. Kontroller i sådana utrymmen som används för boende och som också används som driftsställe eller för affärsverksamhet får utföras endast om detta av grundad anledning är nödvändigt för att förhindra gärningar som avses i detta moment.

Säkerhetskontroller av postförsändelser skall genomföras på ett sätt som inte äventyrar brevhemligheten.

I sådant syfte som avses i 1 mom. kan med hjälp av metalldetektor eller någon annan liknande teknisk anordning kontrolleras att en passagerare inte i sina kläder har eller annars bär på sig eller har med sig farliga föremål. Passageraren kan då också utfrågas. Om det finns grundad anledning att misstänka att någon har med sig ett farligt föremål kan denna kontrolleras i syfte att finna föremålet. Även personer som arbetar på fartyget eller inom hamnskyddsområdet kan åläggas att genomgå säkerhetskontroll eller bli utfrågade samt, om särskilda skäl kräver det, även personer som i övrigt vistas där.

På fartyget eller inom hamnskyddsområdet har den som utför kontroller rätt att frånta en person farliga föremål eller ämnen som påträffas vid kontrollen eller någon annanstans och vars innehav förbjuds någon annanstans i lag.

De föremål eller ämnen som fråntagits en person skall överlämnas till polisen eller, om inget hinder föreligger enligt lag, returneras till den kontrollerade när han eller hon avlägsnar sig från fartyget eller hamnskyddsområdet.

Den som utför kontroller på ett fartyg eller inom ett hamnskyddsområde får förordna att farliga föremål som en person med stöd av ett behörigt tillstånd eller annars lagligen har rätt att föra med sig, före tillträdet till fartyget eller hamnskyddsområdet ska överlämnas för att förvaras separat ombord på fartyget eller inom hamnskyddsområdet. Föremålen ska returneras då personen lämnar fartyget eller hamnskyddsområdet. Om ett föremål inte då riskfritt kan returneras, ska det överlämnas till polisen antingen för att återlämnas till den person som blivit kontrollerad eller för åtgärder som anges i 2 kap. 15 § i polislagen (872/2011) .

En gränsbevakningsman, en polisman eller en tullman har rätt att utföra en sådan säkerhetskontroll som avses i denna lag för att förhindra att farliga föremål används för olagliga gärningar som skadar ett fartyg eller ett hamnskyddsområde eller personer som befinner sig där.

Även andra personer än en gränsbevakningsman, en polisman eller en tullman har rätt att utföra säkerhetskontroller av de skäl som avses i 1 mom. om de uppfyller de villkor som i 35 § i lagen om privata säkerhetstjänster (1085/2015) ställs för godkännande som ordningsvakt eller om de har fått en av Transport- och kommunikationsverket godkänd utbildning till säkerhetskontrollör enligt skyddsreglerna för den civila luftfarten och om polisen i båda fallen har godkänt dem för uppgiften. När polisen behandlar ett ärende som gäller godkännande har polisen rätt att använda de registeruppgifter som en i säkerhetsutredningslagen avsedd begränsad säkerhetsutredning av person får bygga på. Polisens godkännande gäller i hela landet.

De säkerhetskontrollörer som avses i 2 mom. har inte rätt att utföra kontroller i utrymmen som omfattas av hemfriden. De har inte heller rätt att använda maktmedel.

Bestämmelser om fartygets befälhavares rätt och skyldighet att upprätthålla ordning och säkerhet på fartyget finns i 13 kap. 18 § i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011) .

Säkerhetskontrollerna skall utföras så att de inte vållar onödig olägenhet för den person eller det objekt som kontrolleras. Åtgärden får inte onödigt försvåra eller störa den övriga verksamheten på fartyget eller i hamnskyddsområdet. (2.2.2007/69)

Kontroller som gäller personer skall utföras finkänsligt.

Om någon vägrar underkasta sig en sådan kontroll som avses i denna lag eller om det med fog kan misstänkas att personen utgör ett hot mot sjösäkerheten, kan en gränsbevakningsman, polisman eller tullman förvägra personen tillträde till fartyget eller hamnskyddsområdet eller avlägsna personen från fartyget eller hamnskyddsområdet. Åtgärden får vid behov vidtas med användande av sådana maktmedel som kan anses nödvändiga och försvarbara med hänsyn till äventyrandet av sjösäkerheten, uppträdandet hos den som skall avlägsnas samt övriga omständigheter.

Bestämmelser om excess i samband med användningen av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen (39/1889) .

De uppgifter om fartyget som hänför sig till sjöfartsskyddet och som avses i artikel 6 i förordningen om sjöfartsskydd ska lämnas till Transport- och kommunikationsverket på det sätt som verket bestämmer.

Transport- och kommunikationsverket får på de villkor som anges i artikel 7 i förordningen om sjöfartsskydd på ansökan medge befrielse från skyldigheten att lämna uppgifter enligt 1 mom.

Hamninnehavaren ska för bedömningen av skyddsnivån utan dröjsmål informera polisen om alla sådana faktorer som hamninnehavaren fått kännedom om och som kan ha betydelse för det sjöfartsskydd som avses i förordningen om sjöfartsskydd eller i denna lag. På samma gång ska även Transport- och kommunikationsverket, Gränsbevakningsväsendet och Tullen informeras.

Fartygets befälhavare skall för bedömningen av skyddsnivån utan dröjsmål informera hamninnehavaren eller polisen om alla sådana faktorer som befälhavaren fått kännedom om och som kan ha betydelse för det sjöfartsskydd som avses i förordningen om sjöfartsskydd eller i denna lag.

Den behöriga myndigheten har, utan hinder av sekretessbestämmelserna, rätt att utan avgift till påseende få sådana med hänsyn till uppnåendet av syftet med förordningen om sjöfartsskydd och syftet med denna lag nödvändiga dokument, passagerarförteckningar samt övrigt material och andra förteckningar som hamninnehavaren, redaren eller fartygets befälhavare skall uppgöra eller förvara samt att utan avgift få kopior av dessa. Den behöriga myndigheten har också rätt att via en teknisk anslutning få material som finns i elektronisk form. Den behöriga myndigheten får överlämna material som erhållits på detta sätt enbart till en annan behörig myndighet. Uppgifterna får endast användas för skötseln av de uppgifter som avses i förordningen om sjöfartsskydd eller i denna lag.

Den behöriga myndigheten har rätt att av fartygets befälhavare och andra som tjänstgör på fartyget samt av dem som arbetar inom hamnskyddsområdet få information och bistånd när det gäller att kontrollera att fartyget eller hamnskyddsområdet uppfyller bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd och bestämmelserna i denna lag. (2.2.2007/69)

Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag har polisen, Gränsbevakningsväsendet och Tullen rätt att, efter att på förhand med ett lämpligt tecken ha meddelat detta, på platser till vilka allmänheten har tillträde inom området för en finsk hamn som avses i denna lag bedriva sådan teknisk övervakning som avses i 4 kap. 1 § 1 mom. i polislagen, 29 § i gränsbevakningslagen (578/2005) och 28 § i tullagen (304/2016) för genomförande av sjöfartsskyddet. Teknisk övervakning får dock inte bedrivas mot platser som omfattas av hemfriden, eller mot toaletter, omklädningsrum eller andra motsvarande platser, och inte heller mot personalutrymmen eller sådana arbetsrum som anvisats arbetstagarna för deras personliga bruk. Automatisk upptagning av ljud eller bild med hjälp av en teknisk anordning får göras om detta behövs i syfte att förhindra brott som avses i 34 a kap. i strafflagen eller i syfte att identifiera personer som är efterlysta för brott som avses i det kapitlet eller som på sannolika skäl misstänks för sådana brott. De myndigheter som nämns i detta moment får inom hamnskyddsområdet placera anordningar som används för den tekniska övervakningen, om inte detta medför oskälig olägenhet för hamninnehavaren. (28.6.2024/431)

Polisen, Gränsbevakningsväsendet och Tullen har rätt att av hamninnehavaren och redaren till sitt förfogande få övervakningsmaterial från tekniska anordningar som fortlöpande förmedlar eller tar upp bilder och som av hamninnehavaren eller redaren placerats inom ett sådant finskt hamnskyddsområde eller ombord på ett sådant finskt fartyg som avses i denna lag, om skyddsnivå 1 eller 2 har angetts. Uppgifter som avses i detta moment får lämnas ut även via ett gränssnitt eller annars i elektronisk form.

Den behöriga myndigheten inför på egen bekostnad ett system med hjälp av vilket den kan ta emot och behandla sådana uppgifter som avses i 16 och 17 §. Den behöriga myndigheten svarar även för kostnaderna för anslutningen av systemet till ett kommunikationsnät.

Redaren och hamninnehavaren har rätt att av statens medel få ersättning för omedelbara kostnader för investeringar i samt användning och underhåll av system, utrustning och programvara som anskaffats enbart för de behov som den behöriga myndigheten uppgett. Redaren och hamninnehavaren har rätt att av statens medel få ersättning även för omedelbara kostnader som orsakats av en åtgärd som den behöriga myndigheten förordnat om. Beslut om ersättning för kostnader fattas av kommunikationsministeriet.

Redaren och hamninnehavaren får för sin kommersiella verksamhet inte använda system, utrustning eller programvara som bekostats av den behöriga myndigheten.

Om hamninnehavaren inte iakttar bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd eller bestämmelserna i denna lag ska Transport- och kommunikationsverket, efter att ha hört den som gjort sig skyldig till försummelsen, meddela behövliga anvisningar och förelägganden för avhjälpande av bristerna eller missförhållandena. Verket får fastställa en frist för avhjälpandet av bristerna eller missförhållandena.

Om hamninnehavaren motsätter sig kontroll, inte överlämnar material som avses i 16 eller 17 § eller inte iakttar ett föreläggande som avses i 1 mom. eller underlåter att avhjälpa en brist eller ett missförhållande inom den frist som Transport- och kommunikationsverket fastställt, får verket enligt prövning avbryta arbetet vid hamnanläggningen eller inom hamnskyddsområdet tills felet eller bristen har avhjälpts eller materialet överlämnats. Polisen och hamninnehavaren ska utan dröjsmål informeras om beslutet.

Varje behörig myndighet är inom sitt verksamhetsområde skyldig att bistå en annan behörig myndighet.

Den som utför en säkerhetskontroll har rätt att underrätta Tullen eller Gränsbevakningsväsendet om iakttagelser som är relevanta för verksamheten vid inrättningen.

Bestämmelser om avgift för utförande av skyddsutredningar, godkännande av skyddsplaner och för utfärdande av certifikat samt om grunderna för avgifterna finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) .

Om det vid kontroller som avses i denna lag upptäcks sådana brister som enligt förordningen om sjöfartsskydd eller denna lag berättigar till att stoppa ett fartyg, begränsa fartygets verksamhet eller avbryta arbetet vid en hamnanläggning eller inom ett hamnskyddsområde, skall redaren, dennes representant i Finland eller hamninnehavaren ersätta alla kostnader som hänför sig till de extra kontrollerna.

Informationen i skyddsutredningar och skyddsplaner får behandlas endast av de personer som en behörig myndighet har anvisat för uppgiften, av redarens, fartygets, hamnanläggningens och hamnens skyddschefer samt av de personer som skyddscheferna anvisat för uppgiften. (2.2.2007/69)

En person som är anställd hos en redare, på ett fartyg eller hos en hamninnehavare eller en person som hos dessa sörjer för skyddsarrangemang får inte för en utomstående röja vad han eller hon i sina arbetsuppgifter har fått veta om skyddsutredningar och skyddsplaner eller om omständigheter som anknyter till genomförandet av dessa och inte heller vad som framkommit i samband med kontroll av postförsändelser. (2.2.2007/69)

I lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) föreskrivs om den tystnadsplikt som gäller den som är anställd hos en myndighet, den som verkar på uppdrag av en myndighet eller den som är anställd hos den som utför ett myndighetsuppdrag.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter den informationsskyldighet som avses i 13 § eller inte iakttar ett föreläggande som Transport- och kommunikationsverket meddelat med stöd av 19 § ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för förseelse mot sjöfartsskyddet dömas till böter.

Bestämmelser om straff för ingivande av osant intyg till en behörig myndighet finns i 16 kap. 8 § i strafflagen.

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 22 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte gärningen utgör brott enligt 40 kap. 5 § i strafflagen eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag.

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) .

Besvär ska behandlas utan dröjsmål. Ändringssökande förhindrar inte stoppandet av ett fartyg, begränsandet av verksamheten på ett fartyg, vid en hamnanläggning eller inom ett hamnskyddsområde och inte heller verkställandet av ett beslut om tvångsåtgärder enligt 12 § som hänför sig till en person, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av statsrådet.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.