485/2004

Denna lag innehåller de bestämmelser om nationellt genomförande som förutsätts i Europaparlamentets och rådets förordning om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar (EG) nr 725/2004, nedan förordningen om sjöfartsskydd.

I denna lag avses med

Den behöriga myndigheten har till uppgift att övervaka att bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd och bestämmelserna i denna lag efterlevs.

Gränsbevakningsväsendet, polisen och tullverket skall informera Sjöfartsverket om brister som de observerat i efterlevnaden av de bestämmelser som avses i 1 mom. Sjöfartsverket skall utan dröjsmål vidta åtgärder för att rätta till bristerna. Om en brist till sin karaktär är sådan att dess avhjälpande kräver snabba åtgärder, kan även en annan behörig myndighet vidta omedelbara åtgärder för att rätta till bristen. Myndigheten skall genast informera Sjöfartsverket om detta.

Sjöfartsverket, gränsbevakningsväsendet och tullverket skall informera polisen om de allvarliga brister som de observerat i efterlevnaden av de bestämmelser som avses i 1 mom. med tanke på bedömningen av den skyddsnivå som definieras i kapitel XI-2 regel 1 punkt 1.14 i bilagan till SOLAS-konventionen, vilken utgör bilaga till förordningen om sjöfartsskydd.

Den behöriga myndigheten skall, utan hinder av sekretessbestämmelserna, till en annan behörig myndighet lämna information som behövs med tanke på uppnåendet av syftet med denna lag. Informationen kan förmedlas elektroniskt på det sätt som föreskrivs i denna lag.

Sjöfartsverket är den nationella myndighet med ansvar för sjöfartsskyddet som avses i artikel 2.6 i förordningen om sjöfartsskydd. Därutöver har Sjöfartsverket till uppgift att

Gränsbevakningsväsendet har, utöver vad som i övrigt bestäms i denna lag, till uppgift att

Polisen har, utöver vad som i övrigt bestäms i denna lag, till uppgift att

Utöver vad som i övrigt bestäms i denna lag skall tullverket efter att ha erhållit information om ett fartyg som är i finsk hamn eller anlöper finsk hamn och angående vilket det finns grundad anledning att misstänka att fartyget inte uppfyller bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd och om det finns grundad anledning att misstänka att fartyget medför säkerhetsrisker eller att fartyget är utsatt för ett säkerhetshot eller ett säkerhetstillbud, vidta de kontrollåtgärder som avses i kapitel XI-2 regel 9 punkterna 1.2 och 1.3 eller punkten 2.5 i bilagan till SOLAS-konventionen, vilken utgör bilaga till förordningen om sjöfartsskydd.

I syfte att förhindra olagliga gärningar som skadar fartyg, hamnanläggningar eller personer som befinner sig där får det utföras kontroller av fartyg, fartygs last, lastenheter och lastunderlag, förnödenheter som används för proviantering av fartyget och utrustande av fartyget samt byggnader, lokaler och förvaringsutrymmen i anslutning till hamnanläggningen. Kontroller får dock inte utföras i sådana delar av byggnader och fartyg som uteslutande används som bostadsutrymmen. Kontroller i sådana utrymmen som används för boende och som också används som driftsställe eller för affärsverksamhet får utföras endast om detta av grundad anledning är nödvändigt för att förhindra gärningar som avses i detta moment.

Säkerhetskontroller av postförsändelser skall genomföras på ett sätt som inte äventyrar brevhemligheten.

I sådant syfte som avses i 1 mom. kan med hjälp av metalldetektor eller någon annan liknande teknisk anordning kontrolleras att en passagerare inte i sina kläder har eller annars bär på sig eller har med sig farliga föremål. Passageraren kan också utfrågas. Om det finns grundad anledning att misstänka att någon har med sig ett farligt föremål kan denne kontrolleras i syfte att finna föremålet. Även personer som arbetar på fartyget eller i hamnanläggningen kan åläggas att genomgå säkerhetskontroll eller bli utfrågade samt, om särskilda skäl kräver det, även personer som i övrigt vistas där.

På fartyget eller i hamnanläggningen har den som utför kontroller rätt att frånta en person farliga föremål eller ämnen som påträffas vid kontrollen eller någon annanstans och vars innehav förbjuds någon annanstans i lag.

De föremål eller ämnen som fråntagits en person skall överlämnas till polisen eller, om inget hinder föreligger enligt lag, returneras till den kontrollerade när han eller hon avlägsnar sig från fartyget eller hamnanläggningen.

Den som utför kontroller på ett fartyg eller i en hamnanläggning får förordna att farliga föremål som en person med stöd av ett behörigt tillstånd eller annars lagligen har rätt att föra med sig, före tillträdet till fartyget eller hamnanläggningen skall överlämnas för att förvaras separat ombord på fartyget eller i hamnanläggningen. Föremålen skall returneras då personen lämnar fartyget eller hamnanläggningen. Om ett föremål inte då riskfritt kan returneras, skall det överlämnas till polisen antingen för att återlämnas till den person som blivit kontrollerad eller för åtgärder som anges i 24 § i polislagen (493/1995).

En gränsbevakningsman, en polisman eller en tullman har rätt att utföra en sådan säkerhetskontroll som avses i denna lag för att förhindra att farliga föremål används för olagliga gärningar som skadar ett fartyg eller en hamnanläggning eller personer som befinner sig där.

Andra än i 1 mom. nämnda personer kan ges i uppdrag att utföra i 1 mom. avsedda säkerhetskontroller om de uppfyller de villkor som i 10 § i lagen om ordningsvakter (533/1999) ställs för godkännande som ordningsvakt eller om de har fått en sådan utbildning enligt ett utbildningsprogram som Luftfartsverket fastställt och som avses i 9 § 2 mom. i lagen om säkerhetskontroller inom flygtrafiken (305/1994) och om polisen i båda fallen har godkänt dem för uppgiften. Vid behandlingen av godkännandet har polisen rätt att använda de registeruppgifter på vilka en begränsad säkerhetsutredning enligt lagen om säkerhetsutredningar (177/2002) kan grunda sig.

De säkerhetskontrollörer som avses i 2 mom. har inte rätt att utföra kontroller i utrymmen som omfattas av hemfriden. De har inte heller rätt att använda maktmedel.

Bestämmelser om fartygets befälhavares rätt och skyldighet att upprätthålla ordning och säkerhet på fartyget finns i 74 § i sjömanslagen (423/1978).

Säkerhetskontrollerna skall utföras så att de inte vållar onödig olägenhet för den person eller det objekt som kontrolleras. Åtgärden får inte onödigt försvåra eller störa den övriga verksamheten på fartyget eller i hamnanläggningen.

Kontroller som gäller personer skall utföras finkänsligt.

Om någon vägrar underkasta sig en sådan kontroll som avses i denna lag eller om det med fog kan misstänkas att personen utgör ett hot mot sjösäkerheten, kan en gränsbevakningsman, polisman eller tullman förvägra personen tillträde till fartyget eller hamnanläggningen eller avlägsna personen från fartyget eller hamnanläggningen. Åtgärden får vid behov vidtas med användande av sådana maktmedel som kan anses nödvändiga och försvarbara med hänsyn till äventyrandet av sjösäkerheten, uppträdandet hos den som skall avlägsnas samt övriga omständigheter.

Bestämmelser om överdriven användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen (39/1889).

De uppgifter om fartyget som hänför sig till sjöfartsskyddet och som avses i artikel 6 i förordningen om sjöfartsskydd skall tillställas Sjöfartsverket på det sätt som Sjöfartsverket bestämmer.

Hamninnehavaren skall för bedömningen av skyddsnivån utan dröjsmål informera polisen om alla sådana faktorer som hamninnehavaren fått kännedom om och som kan ha betydelse för det sjöfartsskydd som avses i förordningen om sjöfartsskydd eller i denna lag. På samma gång skall även Sjöfartsverket, gränsbevakningsväsendet och tullverket informeras.

Fartygets befälhavare skall för bedömningen av skyddsnivån utan dröjsmål informera hamninnehavaren eller polisen om alla sådana faktorer som befälhavaren fått kännedom om och som kan ha betydelse för det sjöfartsskydd som avses i förordningen om sjöfartsskydd eller i denna lag.

Den behöriga myndigheten har, utan hinder av sekretessbestämmelserna, rätt att utan avgift till påseende få sådana med hänsyn till uppnåendet av syftet med förordningen om sjöfartsskydd och syftet med denna lag nödvändiga dokument, passagerarförteckningar samt övrigt material och andra förteckningar som hamninnehavaren, redaren eller fartygets befälhavare skall uppgöra eller förvara samt att utan avgift få kopior av dessa. Den behöriga myndigheten har också rätt att via en teknisk anslutning få material som finns i elektronisk form. Den behöriga myndigheten får överlämna material som erhållits på detta sätt enbart till en annan behörig myndighet. Uppgifterna får endast användas för skötseln av de uppgifter som avses i förordningen om sjöfartsskydd eller i denna lag.

Den behöriga myndigheten har rätt att av fartygets befälhavare och övriga personer som tjänstgör på fartyget samt av personer som arbetar i hamnanläggningen få information och hjälp i övervakningen av att fartyget eller hamnanläggningen uppfyller bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd och bestämmelserna i denna lag.

Utöver vad som bestäms någon annanstans i lag har polisen, gränsbevakningsväsendet och tullverket rätt att, efter att på förhand med ett lämpligt tecken ha meddelat detta, på platser till vilka allmänheten har tillträde på området för en finsk hamnanläggning som avses i denna lag företa sådan teknisk övervakning som avses i 28 § 1 mom. 1 punkten i polislagen för genomförande av sjöfartsskyddet. Teknisk övervakning får dock inte ske på platser som omfattas av hemfriden, på toaletter, i omklädningsrum eller på någon annan motsvarande plats, eller i personalutrymmen eller i arbetsrum som anvisats arbetstagarna för deras personliga bruk. Automatisk upptagning av ljud eller bild med hjälp av en teknisk anordning får göras när detta är nödvändigt i syfte att förhindra brott som avses i 34 a kap. i strafflagen samt i syfte att identifiera personer som är efterlysta för brott som avses i nämnda kapitel eller som på sannolika skäl misstänks för sådana brott. De myndigheter som nämns i detta moment får i hamnanläggningarna placera anordningar som används för den tekniska övervakningen, om inte detta medför oskälig olägenhet för hamninnehavaren.

Polisen, gränsbevakningsväsendet och tullverket har rätt att av hamninnehavaren och redaren till sitt förfogande få övervakningsmaterial från tekniska anordningar som fortlöpande förmedlar eller tar upp bilder och som av hamninnehavaren eller redaren placerats i en sådan finsk hamnanläggning eller ombord på ett sådant finskt fartyg som avses i denna lag, ifall skyddsnivå 2 eller 3 fastställts i enlighet med koden för sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar, vilken ingår i kapitel XI-2 i bilagan till SOLAS-konventionen. Uppgifter som avses i detta moment får lämnas ut även genom teknisk anslutning.

På behandling av uppgifter som erhållits med hjälp av teknisk övervakningsutrustning tillämpas bestämmelserna i personuppgiftslagen (523/1999), lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (761/2003), lagen om gränsbevakningsväsendet (320/1999) eller tullagen (1466/1994), oberoende av om upptagningarna utgör ett sådant personregister som avses i personuppgiftslagen eller inte.

Den behöriga myndigheten inför på egen bekostnad ett system med hjälp av vilket den kan ta emot och behandla sådana uppgifter som avses i 16 och 17 §. Den behöriga myndigheten svarar även för kostnaderna för anslutningen av systemet till ett kommunikationsnät.

Redaren och hamninnehavaren har rätt att av statens medel få ersättning för omedelbara kostnader för investeringar i samt användning och underhåll av system, utrustning och programvara som anskaffats enbart för de behov som den behöriga myndigheten uppgett. Redaren och hamninnehavaren har rätt att av statens medel få ersättning även för omedelbara kostnader som orsakats av en åtgärd som den behöriga myndigheten förordnat om. Beslut om ersättning för kostnader fattas av kommunikationsministeriet.

Redaren och hamninnehavaren får för sin kommersiella verksamhet inte använda system, utrustning eller programvara som bekostats av den behöriga myndigheten.

Om hamninnehavaren inte iakttar bestämmelserna i förordningen om sjöfartsskydd eller bestämmelserna i denna lag skall Sjöfartsverket, efter att ha hört den som gjort sig skyldig till försummelsen, meddela behövliga anvisningar och förelägganden för avhjälpandet av bristerna eller missförhållandena. Sjöfartsverket får fastställa en frist för avhjälpandet av bristerna eller missförhållandena.

Om hamninnehavaren motsätter sig kontroll, inte överlämnar material som avses i 16 eller 17 § eller inte iakttar ett föreläggande som avses i 1 mom. eller underlåter att avhjälpa en brist eller ett missförhållande inom den frist som Sjöfartsverket fastställt, får verket enligt prövning avbryta arbetet vid hamnanläggningen tills felet eller bristen har avhjälpts eller materialet har överlämnats. Polisen och hamninnehavaren skall utan dröjsmål informeras om beslutet.

Varje behörig myndighet är inom sitt verksamhetsområde skyldig att bistå en annan behörig myndighet.

Bestämmelser om avgift för utförande av skyddsutredningar, godkännande av skyddsplaner och för utfärdande av certifikat samt om avgiftsgrunderna finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Om det vid kontroller som avses i denna lag uppdagas sådana brister som enligt förordningen om sjöfartsskydd eller denna lag berättigar till stoppande av ett fartyg eller begränsning av fartygets verksamhet eller avbrytande av arbetet vid hamnanläggningen, skall redaren, dennes representant i Finland eller hamninnehavaren ersätta alla kostnader i anslutning till extra kontroller.

Information som ingår i skyddsutredningar och skyddsplaner får behandlas endast av de personer som en behörig myndighet har anvisat för uppgiften, av redarens, fartygets och hamnanläggningens skyddschefer samt av de personer som skyddscheferna anvisat för uppgiften.

En person som är anställd hos en redare, på ett fartyg eller i en hamnanläggning eller en person som hos dessa sörjer för skyddsarrangemang får inte för en utomstående röja vad han eller hon i sina arbetsuppgifter har fått veta om skyddsutredningar och skyddsplaner samt om omständigheter som anknyter till genomförandet av dessa och inte heller vad som framkommit i samband med kontroll av postförsändelser.

I lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) föreskrivs om den tystnadsplikt som gäller den som är anställd hos en myndighet, den som verkar på uppdrag av en myndighet eller den som är anställd hos den som utför ett myndighetsuppdrag.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter den informationsskyldighet som avses i 13 § eller inte iakttar ett föreläggande som Sjöfartsverket meddelat med stöd av 19 § skall, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för förseelse mot sjöfartsskyddet dömas till böter.

Bestämmelser om straff för ingivande av osant intyg till en behörig myndighet finns i 16 kap. 8 § i strafflagen.

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 22 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte gärningen utgör brott enligt 40 kap. 5 § i strafflagen eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag.

I ett beslut som den behöriga myndigheten fattat med stöd av denna lag och förordningen om sjöfartsskydd får ändring sökas enligt förvaltningsprocesslagen (586/1996). Besvären skall behandlas utan dröjsmål.

Ändringssökande hindrar inte att ett fartyg stoppas, att verksamheten på ett fartyg eller vid en hamnanläggning begränsas eller att ett beslut om en i 12 § avsedd tvångsåtgärd som hänför sig till en person verkställs, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av statsrådet.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.