543/1994

Denna lag tillämpas på andra försäkringar än lagstadgade försäkringar.

Lagen tillämpas dock på försäkringar enligt trafikförsäkringslagen (460/2016) och patientförsäkringslagen (948/2019) till den del detta föreskrivs i de nämnda lagarna.

Lagen tillämpas även på miljöskadeförsäkringar, om inte något annat föreskrivs i lagen om miljöskadeförsäkring (81/1998) .

Denna lag gäller inte återförsäkring.

I denna lag avses med

Pensionsförsäkring jämställs vid tillämpningen av denna lag med livförsäkring.

En försäkring som erbjuds en grupp och där premien helt eller delvis ska betalas av den försäkrade ( gruppförmånsförsäkring ) betraktas vid tillämpningen av denna lag som en individuell försäkring. (14.5.2010/426)

En pensionsförsäkring som en arbetsgivare har tecknat för en grupp arbetstagare och vars tilläggspensionsskydd inte har underställts lagen om pension för arbetstagare (395/61) ( icke formbunden arbetspensionsförsäkring ) skall dock vid tillämpningen av denna lag jämställas med gruppförsäkring trots att arbetsgivaren uppbär en del av premien hos arbetstagarna.

Ett avtalsvillkor är ogiltigt, om det till nackdel för någon annan försäkrad eller ersättningsberättigad än försäkringstagaren avviker från vad denna lag föreskriver.

Ett avtalsvillkor som till nackdel för försäkringstagaren avviker från bestämmelserna i denna lag är ogiltigt i förhållande till en konsument samt till en sådan annan fysisk eller juridisk person som i sin egenskap av försäkringsgivarens avtalspart kan jämställas med en konsument, med beaktande av arten och omfattningen av sin näringsverksamhet eller annan verksamhet samt förhållandena i övrigt. Bestämmelserna i detta moment gäller inte gruppförsäkring.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. gäller inte kredit- eller borgensförsäkring, sådan sjöförsäkring eller annan transportförsäkring som har tecknats av en näringsidkare och inte heller sådan försäkring av luftfartyg som har tecknats av en näringsidkare.

På gruppförsäkring tillämpas 1–4, 4 b, 5, 5 a–5 d, 8, 9, 9 a, 15, 18, 20, 20 a, 22–37, 44 och 46 §, 47 § 3 mom., 48–51, 55, 56, 59–61 och 67–82 §. På gruppförsäkring som är i kraft endast under ett tillfälligt besök på en avtalad plats eller under deltagande i verksamhet som pågår högst en månad tillämpas endast 1–4 §, 4 b § 1 mom., 5 § 1, 3 och 4 mom., 5 a och 5 b §, 5 d § 1 mom., 8, 9, 9 a och 22–37 §, 47 § 3 mom., 55, 59–61, 69–75, 81 och 82 §.

På en placeringsförsäkring i vilken det inte finns någon försäkrad ( kapitaliseringsavtal ) tillämpas 1–3, 4 b, 5, 5 a–5 d, 6, 6 a, 7–9, 9 a, 12, 13, 13 a, 51 och 52 §.

Försäkringsgivaren ska innan den erbjuder en försäkring begära in upplysningar av försäkringssökanden om dennes behov av och krav på försäkring och fastställa försäkringsbehovet med beaktande av de erhållna uppgifterna.

Vid distribution av placeringsförsäkringar ska av försäkringssökanden dessutom begäras upplysningar om dennes erfarenhet av och kunskaper om investeringsområdet för försäkringen i fråga samt, när personliga rekommendationer ges, upplysningar om sökandens ekonomiska situation, inklusive risktoleransen och förmågan att bära förluster.

Innan ett försäkringsavtal ingås ska försäkringsgivaren ge försäkringssökanden information om försäkringsformer, om försäkringspremierna och försäkringsvillkoren samt annan information som behövs för valet av en försäkring som lämpar sig för det försäkringsbehov som sökanden fastställts ha. När informationen ges ska uppmärksamhet även fästas vid väsentliga begränsningar i försäkringsskyddet.

Innan ett placeringsförsäkringsavtal ingås ska försäkringsgivaren dessutom fästa uppmärksamhet vid sådana omständigheter som är väsentliga för valet av olika slags placeringsförsäkringar och investeringsobjekt som hänför sig till dem, med särskild hänsyn till sökandens tidigare erfarenhet av och kunskaper om investeringar samt målet med investeringen. Uppgifter om avgifter som tas ut för placeringsförsäkringen och investeringsobjekt som hänför sig till den ska räknas samman så att försäkringssökanden kan förstå kostnaderna för försäkringen liksom deras kumulativa verkan på försäkringens avkastning och kapitaltillväxt. Försäkringssökanden ska även varnas för de risker som är förknippade med försäkringen eller investeringsobjekt som hänför sig till den eller den föreslagna investeringsstrategin, samt ges information om hur riskerna kan hanteras på ett ändamålsenligt sätt med beaktande av målet med investeringen. Bestämmelser om lämnande av faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter finns dessutom i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter).

Den information som avses i 1 och 2 mom. ska ges i begriplig form och så att hänsyn tas till försäkringens komplexitet och huruvida försäkringssökanden är konsument eller en person som i enlighet med 3 § 2 mom. kan jämställas med en konsument, eller någon annan person, samt kundens eller kundgruppens övriga egenskaper.

Bestämmelser om den förhandsinformation som ska ges till konsumenten vid distansförsäljning av försäkringar finns i 6 a kap. i konsumentskyddslagen (38/1978) .

De uppgifter som ska ges innan avtal ingås ska lämnas i pappersform, i någon annan varaktig form eller på en webbplats. Närmare bestämmelser om vilket sätt som ska användas för att lämna uppgifter i förekommande fall samt allmänna krav på lämnandet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Det standardiserade faktablad som gäller de skadeförsäkringar som avses i bilaga I till Solvens II-direktivet ska dock lämnas i pappersform eller i någon annan varaktig form. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska anges i faktabladet, om faktabladets språk samt om annat som gäller faktabladet får utfärdas genom förordning av statsrådet med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 20.5–20.9 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 om försäkringsdistribution. Närmare bestämmelser om formerna för det standardiserade faktabladet och om hur uppgifterna i det ska presenteras i detalj utfärdas genom kommissionens tekniska tillsynsstandarder.

Trots bestämmelserna i 1 och 2 mom. ska försäkringssökanden innan försäkringsavtalet ingås alltid på begäran få uppgifterna i pappersform. Ingen avgift får tas ut för tillhandahållandet av uppgifterna. På telefonförsäljning av försäkringar tillämpas bestämmelserna i 6 a kap. 11 § 2 mom. i konsumentskyddslagen.

Om försäkringsgivaren ger försäkringssökanden en personlig rekommendation om valet av en eller flera försäkringar, ska försäkringsgivaren motivera varför den försäkring eller de försäkringar som rekommenderas bäst motsvarar försäkringssökandens försäkringsbehov. Motsvarande rådgivningsskyldighet gäller försäkringsgivaren också då försäkringsavtal ingås med en person vars vanliga vistelseort eller fasta driftställe finns i en EES-stat där denna rådgivning krävs enligt lag vid försäljning av försäkringar.

Om försäkringsgivaren inte får de upplysningar av försäkringssökanden som behövs för en personlig rekommendation, ska försäkringsgivaren varna kunden om att en personlig rekommendation inte kan ges.

Försäkringsgivaren ska bedöma huruvida den planerade försäkringen med eventuella anknutna tilläggstjänster är ändamålsenlig för kunden med beaktande av dennes erfarenhet av och kunskaper om investeringsområdet för försäkringen i fråga. Om försäkringsgivaren bedömer att placeringsförsäkringen med eventuella anknutna tilläggstjänster inte är ändamålsenlig, ska försäkringsgivaren varna sökanden om det. Om försäkringssökanden inte lämnar tillräckliga upplysningar för att försäkringens och anknutna tilläggstjänsters ändamålsenlighet ska kunna bedömas, ska försäkringsgivaren varna sökanden om att försäkringens och anknutna tilläggstjänsters ändamålsenlighet för sökanden inte kan bedömas.

Om det har avtalats om tillhandahållande av en personlig rekommendation om placeringsförsäkringar, ska försäkringsgivaren rekommendera försäkringssökanden sådana försäkringar som är lämpliga för sökanden med beaktande av dennes erfarenhet av och kunskaper om investeringsområdet för försäkringarna i fråga samt sökandens mål med investeringen och ekonomiska situation, inklusive risktolerans och förmåga att bära förluster. Även de rekommenderade tilläggstjänsterna ska vara lämpliga för försäkringssökanden. Om försäkringssökanden inte lämnar tillräckliga upplysningar för att försäkringens och de anknutna tilläggstjänsternas lämplighet ska kunna bedömas, ska försäkringsgivaren varna sökanden om att en personlig rekommendation inte kan ges.

Av rekommendationen ska åtminstone framgå hur den rekommenderade försäkringen motsvarar sökandens förväntningar, ekonomiska situation och mål med investeringen. Rekommendationen ska lämnas till försäkringssökanden innan försäkringsavtalet ingås, på papper eller i någon annan varaktig form på det sätt som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet. Rekommendationen får dock lämnas i varaktig form omedelbart efter det att avtalet har ingåtts, om avtalet ingås med hjälp av en sådan teknik för distanskommunikation att rekommendationen inte kan lämnas i en varaktig form innan avtalet ingås och försäkringssökanden har gett sitt samtycke till att få rekommendationen i efterhand och inte har önskat senarelägga ingåendet av avtalet trots att försäkringsgivaren har erbjudit denna möjlighet. Försäkringssökanden ska också informeras om huruvida försäkringsgivaren kommer att ge en regelbunden bedömning av försäkringens lämplighet för sökanden.

Om försäkringen gäller en sådan stor risk som avses i 31 kap. 4 § i försäkringsbolagslagen (521/2008) , behöver de upplysningar som avses ovan i 4 b § 1 mom. inte begäras av försäkringssökanden och den information som avses i 5 § 1, 3 och 4 mom., 5 a § 2 mom., 5 b § och 7 § 1 mom. inte lämnas till försäkringssökanden.

Om försäkringssökanden är en professionell kund som avses i 1 kap. 23 § i lagen om investeringstjänster (747/2012) , behöver de upplysningar som avses i 4 b § 2 mom. i denna lag inte begäras av denne eller den information som avses i 5 § 2 mom. inte lämnas till denne, och inte heller behöver det göras en i 5 c § avsedd bedömning av placeringsförsäkringens ändamålsenlighet och lämplighet. (8.5.2020/324)

Efter det att försäkringsavtalet ingåtts ska försäkringsgivaren utan obefogat dröjsmål ge försäkringstagaren en handling som upptar avtalets viktigaste innehåll ( försäkringsbrev ), samt försäkringsvillkoren. Bestämmelser om lämnande av avtalsvillkoren vid distansförsäljning av försäkringar till en konsument finns i 6 a kap. 11 § i konsumentskyddslagen. (20.4.2018/238)

Om försäkringsgivaren enligt försäkringsvillkoren har rätt att under försäkringens avtalade giltighetstid ( försäkringsperiod ) ändra premien eller andra avtalsvillkor för en personförsäkring, skall en anteckning om detta tas in i försäkringsbrevet.

Om en konsument eller den som enligt 3 § 2 mom. kan jämställas med en konsument inte meddelas försäkring ska grunden för avslaget meddelas försäkringssökanden, om inte avslaget grundar sig på 4 kap. 5 § i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017) . Grunden ska meddelas skriftligen. Den ska vara förenlig med lag och god försäkringssed.

Försäkringsgivaren ska årligen lämna försäkringstagaren ett meddelande i varaktig form med upplysningar om försäkringsbeloppet och om andra sådana omständigheter beträffande försäkringen som är av uppenbar betydelse för försäkringstagaren. Bestämmelser om de upplysningar som ska ges i det årliga meddelandet finns dessutom i 26 och 27 §.

Om det är fråga om en placeringsförsäkring ska försäkringsgivaren dessutom regelbundet ge försäkringstagaren information om de kostnader som tagits ut för ändringar som på uppdrag av denne har gjorts i försäkringen eller i anknutna placeringsobjekt.

Om försäkringsgivaren har förbundit sig att regelbundet bedöma huruvida en tecknad placeringsförsäkring med anknutna tilläggstjänster är lämplig för försäkringstagaren, ska de bedömningar som ges vara aktuella och åtminstone beskriva hur den rekommenderade försäkringen och de anknutna tilläggstjänsterna motsvarar försäkringstagarens förväntningar, ekonomiska situation och mål med investeringen.

Efter ett försäkringsfall ska försäkringsgivaren lämna behövliga upplysningar till den som har rätt att kräva en prestation av försäkringsgivaren.

Av beslut med anledning av en ersättningsansökan och av andra beslut som gäller försäkring skall, såvida det inte med hänsyn till förhållandena är uppenbart onödigt, framgå om och på vilket sätt ärendet kan hänskjutas till domstol, konsumentklagonämnden eller något annat motsvarande organ.

Om försäkringsgivaren eller dennes representant vid marknadsföringen av en försäkring har underlåtit att ge försäkringstagaren behövlig information om försäkringen eller har gett honom felaktiga eller vilseledande uppgifter, anses försäkringsavtalet vara i kraft med det innehåll som försäkringstagaren hade skäl att sluta sig till utgående från den information han fått.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller på motsvarande sätt i det fall att om försäkringen under dess giltighetstid har getts bristfällig, felaktig eller vilseledande information som kan anses ha inverkat på försäkringstagarens förfarande. Detta gäller dock inte information som försäkringsgivaren eller dennes representant efter ett försäkringsfall har gett om en förestående ersättning.

Genom förordning av justitieministeriet får det utfärdas närmare bestämmelser om hur de uppgifter som nämns i artiklarna 183–185 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) ska lämnas. (20.3.2015/315)

I Europeiska kommissionens delegerade rättsakter finns det närmare bestämmelser om de principer som försäkringsgivare ska iaktta vid distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter. Finansinspektionen får dessutom meddela föreskrifter om hur kostnaderna för och intäkterna av placeringsförsäkringar samt tillväxten för försäkringssparandet ska beräknas och meddelas till kunden. Finansinspektionen får meddela föreskrifter som kompletterar 5 och 7 § i fråga om information om hur återköpsvärdet som baseras på betalade försäkringspremier utvecklas samt hur uppgifter om försäkringsersättningar som utbetalas vid skadefall ska anges. (20.4.2018/238)

Försäkringsgivaren får inte avslå en ansökan om personförsäkring på den grunden att ett försäkringsfall har inträffat eller den tilltänkte försäkrades hälsotillstånd har försämrats efter det att ansökningshandlingarna lämnats in eller sänts till försäkringsgivaren. Om premien och de övriga avtalsvillkoren bestäms på basis av den försäkrades hälsotillstånd skall bestämningsgrunden vara hälsotillståndet vid den tidpunkt då ansökningshandlingarna lämnades in eller sändes till försäkringsgivaren.

Försäkringsgivarens ansvar inträder när försäkringsgivaren eller försäkringstagaren ger eller sänder ett antagande svar på den andra avtalspartens anbud, om ingen annan tidpunkt har avtalats enskilt med försäkringstagaren. (14.5.2010/426)

Om försäkringstagaren till försäkringsgivaren har överlämnat eller avsänt en skriftlig försäkringsansökan och om det är uppenbart att försäkringsgivaren skulle ha godkänt ansökan, ansvarar försäkringsgivaren också för försäkringsfall som har inträffat efter att ansökan överlämnades eller avsändes.

Om det med beaktande av försäkringens art eller av någon annan särskild orsak föreligger skäl därtill, får det i försäkringsvillkoren anges att premiebetalning är en förutsättning för att försäkringsgivarens ansvar ska inträda. Försäkringsgivaren ska för att få åberopa en sådan bestämmelse i försäkringsvillkoren göra en anteckning om detta på premiefakturan. (14.5.2010/426)

En försäkringsansökan eller ett antagande svar som försäkringstagaren har överlämnat eller avsänt till försäkringsgivarens representant anses ha blivit överlämnat eller avsänt till försäkringsgivaren.

Om det inte finns utredning om vilken tid på dygnet ett svar eller en ansökan har överlämnats eller avsänts, anses detta ha skett klockan 24.00.

Försäkringstagaren har rätt att när som helst säga upp en försäkring att upphöra under försäkringsperioden. Uppsägningen skall ske skriftligen. Annan uppsägning är ogiltig. Om försäkringstagaren inte har angivit något datum, upphör försäkringen att gälla när uppsägningsmeddelandet har överlämnats eller avsänts till försäkringsgivaren. Någon uppsägningsrätt finns dock inte, om försäkringsperioden enligt avtalet är kortare än 30 dagar.

Om besparing har uppkommit av de premier som försäkringstagaren har betalat, har försäkringstagaren rätt att avbryta premiebetalningen och enligt försäkringsvillkoren få en försäkring som motsvarar försäkringens sparandel ( fribrev ) eller få en sparandel som räknats ut enligt försäkringsvillkoren ( återköpsvärde ).

När en personförsäkring upphör har försäkringstagaren rätt till återköpsvärdet, även om försäkringsgivaren annars vore fri från ansvar.

I villkoren för en pensionsförsäkring får det dock föreskrivas att försäkringstagaren inte har sådan rätt till återköpsvärdet som föreskrivs i 1 eller 2 mom.

Försäkringstagaren har rätt att frånträda ett avtal om pensionsförsäkring eller sparlivförsäkring genom att meddela detta skriftligen till försäkringsgivaren inom 30 dagar efter den dag då försäkringstagaren fick kännedom om godkännandet av försäkringsansökan eller anbudet. Ångerfristen börjar dock inte löpa innan försäkringstagaren fått de handlingar som avses i 6 § eller, vid distansförsäljning av försäkringar, förhandsinformationen och avtalsvillkoren enligt 6 a kap. i konsumentskyddslagen i varaktig form.

Försäkringsgivaren skall, utan dröjsmål och senast inom 30 dagar efter att ha fått meddelandet om frånträde, återbetala de premier som försäkringstagaren har betalat enligt försäkringsavtalet. Om försäkringens sparandel beror på hur det valda placeringsobjektets värde utvecklas, får dock försäkringsgivaren från de premier som skall återbetalas dra av ett belopp som motsvarar minskningen i placeringsobjektets värde den dag då meddelandet om frånträde kom fram. Kan någon annan utredning inte lämnas om den tidpunkt vid vilken ett meddelande om frånträde har kommit fram, anses ett meddelande som sänts per post ha kommit fram till försäkringsgivaren den sjunde dagen efter avsändandet och ett elektroniskt meddelande den dag som det avsändes.

Om det till en pensionsförsäkring eller sparlivförsäkring hör någon annan försäkring, återgår den accessoriska försäkringen när försäkringstagaren frånträder huvudförsäkringen. Angående försäkringsgivarens rätt att kräva premie för det försäkringsskydd som försäkringstagaren fått före den accessoriska försäkringens återgång gäller vad som föreskrivs i 45 § 1 mom.

Försäkringsgivaren har rätt att göra ett avdrag som avses i 2 mom. eller debitera premie för en i 3 mom. avsedd försäkrings giltighetstid endast om detta meddelats försäkringstagaren på förhand.

Vid uppsägning av en pensionsförsäkring har försäkringstagaren rätt att få återköpsvärdet överfört till en annan pensionsförsäkring som försäkringstagaren tecknat eller till ett sparkonto enligt lagen om bundet långsiktigt sparande (1183/2009) . Det kan dock ingå i försäkringsvillkoren att försäkringstagen inte har någon överföringsrätt, om försäkringen inte har ett dödsfallsskydd.

Av uppsägningen ska det framgå till vilken försäkringsgivare eller tjänsteleverantör av sparavtal återköpsvärdet ska överföras. Försäkringsgivaren är skyldig att överföra medlen senast 30 dagar efter att ha fått uppsägningen. Den övertagande försäkringsgivaren eller tjänsteleverantören ska utan dröjsmål meddela försäkringstagaren att medlen har mottagits. Med avvikelse från det som anges i 12 § upphör en uppsagd pensionsförsäkring att gälla när medlen har överförts.

Om en livförsäkring har upphört på grund av återköp, har försäkringstagaren rätt att utan utredning om den försäkrades hälsotillstånd fortsätta försäkringen som en dödsfallsförsäkring ( fortsatt försäkring ) med de ändringar som följer av utbetalningen av återköpsvärdet.

Försäkringsgivaren skall i samband med återköp sända försäkringstagaren ett meddelande om möjligheten att få fortsatt försäkring. I annat fall är försäkringsgivarens ansvar under sex månader efter utbetalningen av återköpsvärdet detsamma som om fortsatt försäkring hade sökts. Om försäkringsgivaren sänder meddelandet under denna tid, upphör ansvaret dock när meddelandet avsänts.

Ansökan om fortsatt försäkring skall göras inom sex månader från det försäkringsgivaren avsänt meddelandet om rätten att få fortsatt försäkring, dock inom ett år från utbetalningen av återköpsvärdet.

Försäkringsgivaren har rätt att säga upp en skadeförsäkring att upphöra under försäkringsperioden, om

Försäkringsgivaren ska efter att ha fått vetskap om uppsägningsgrunden säga upp försäkringen skriftligen utan obefogat dröjsmål. I meddelandet om uppsägningen ska uppsägningsgrunden anges. Om uppsägningen inte görs på det sätt som anges i detta moment förlorar försäkringsgivaren sin uppsägningsrätt, om inte försäkringstagaren i de fall som avses i 1 mom. 2 punkten svikligen har åsidosatt sin upplysningsplikt enligt 26 § 1 mom. Försäkringen upphör att gälla en månad efter det att uppsägningsmeddelandet har avsänts. (14.5.2010/426)

Om försäkringsgivarens rätt att säga upp en försäkring på grund av försenad premiebetalning stadgas i 39 §.

Det kan bestämmas i villkoren för en skadeförsäkring att försäkringsgivarens ansvar fortsätter en försäkringsperiod i sänder, om ingendera avtalsparten säger upp avtalet ( fortlöpande skadeförsäkring ).

Försäkringsgivaren har rätt att säga upp en fortlöpande skadeförsäkring att upphöra i slutet av försäkringsperioden. För uppsägningen ska det finnas en grund som överensstämmer med god försäkringssed. Uppsägningsmeddelandet ska sändas till försäkringstagaren senast en månad före försäkringsperiodens utgång. I meddelandet ska uppsägningsgrunden anges, om inte uppsägningen grundar sig på 4 kap. 5 § i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Om uppsägningen inte görs på det sätt som anges i detta moment är uppsägningen ogiltig. (28.6.2017/458)

Bestämmelser om försäkringstagarens rätt att säga upp en försäkring finns i 12 §.

Försäkringsgivaren har rätt att säga upp en personförsäkring, om

Försäkringsgivaren får även säga upp en personförsäkring, om

Försäkringsgivaren ska efter att ha fått vetskap om uppsägningsgrunden säga upp försäkringen skriftligen utan obefogat dröjsmål. I meddelandet om uppsägningen ska uppsägningsgrunden anges. Om uppsägningen inte görs på det sätt som anges i detta moment förlorar försäkringsgivaren sin uppsägningsrätt. Försäkringen upphör att gälla en månad efter det att försäkringsgivaren har sänt uppsägningsmeddelandet till försäkringstagaren.

Bestämmelser om försäkringsgivarens rätt att säga upp en försäkring på grund av försenad premiebetalning finns i 39 §.

I villkoren för olycksfallsförsäkringar och sjukförsäkringar för vilka regelbunden premiebetalning har avtalats ( premieperiod ) får det föreskrivas att försäkringsgivaren har rätt att säga upp försäkringen att upphöra att gälla vid utgången av premieperioden. Om premieperioden är kortare än ett år eller det inte har avtalats om någon premieperiod, har försäkringsgivaren endast rätt att säga upp försäkringen att upphöra att gälla vid utgången av kalenderåret.

En försäkring får inte sägas upp av den anledningen att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats efter det att försäkringen tecknades eller av den anledningen att ett försäkringsfall har inträffat. Uppsägningsgrunden ska även i övrigt vara förenlig med god försäkringssed.

Ett meddelande om uppsägning ska sändas till försäkringstagaren senast en månad före den tidpunkt då försäkringsperioden går ut enligt 1 mom. I meddelandet ska uppsägningsgrunden anges. Om uppsägningen inte görs på det sätt som anges i denna paragraf är uppsägningen ogiltig.

Utöver vad som bestäms om uppsägning av försäkringar får det i försäkringsvillkoren för gruppförmånsförsäkringar föreskrivas att försäkringen upphör att gälla för en försäkringstagare också på grund av att denne utträder eller utesluts ur gruppen. Om en försäkring upphör att gälla på denna grund, ska försäkringsgivaren skriftligen meddela försäkringstagaren om grunden och tidpunkten för försäkringens upphörande. Försäkringen får upphöra att gälla tidigast en månad efter det att meddelandet sänts.

Försäkringsgivaren har rätt att under försäkringsperioden ändra premien eller andra avtalsvillkor för en skadeförsäkring så att de motsvarar nya förhållanden endast om

Försäkringsgivaren skall efter att ha fått kännedom om en sådan omständighet som nämns i 1 mom. utan obefogat dröjsmål sända ett meddelande om hur och från vilken tidpunkt premien eller de övriga avtalsvillkoren ändras. I meddelandet skall nämnas att försäkringstagaren har rätt att säga upp försäkringen. Om försäkringsgivaren inte sänder något meddelande enligt detta moment, förlorar försäkringsgivaren sin rätt att ändra premien eller villkoren, utom i det fall att försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligen.

I försäkringsvillkoren för fortlöpande skadeförsäkring får föreskrivas att försäkringsgivaren har rätt att ändra premien och övriga avtalsvillkor på de grunder som närmare anges i försäkringsvillkoren. Försäkringsgivaren har dessutom rätt att göra sådana mindre ändringar i försäkringsvillkoren som inte påverkar försäkringsavtalets huvudsakliga innehåll.

I samband med premiefakturan ska försäkringsgivaren sända försäkringstagaren ett meddelande om hur premien eller övriga avtalsvillkor ändras. I meddelandet ska nämnas att försäkringstagaren har rätt att säga upp försäkringen. Ändringen träder i kraft vid ingången av den första försäkringsperiod som infaller efter att en månad förflutit efter det att försäkringsgivaren sände ett i detta moment avsett meddelande om ändring av avtalsvillkoren till försäkringstagaren.

Om en försäkringstagare eller en försäkrad uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte kan anses vara ringa har försummat sin upplysningsplikt enligt 22 § och försäkringsgivaren skulle ha meddelat försäkring endast mot högre premie eller annars på andra villkor än de avtalade, om försäkringsgivaren hade fått korrekta och fullständiga upplysningar, ska försäkringen fortsätta med de premierna och på de villkoren. Detsamma gäller om försäkringstagaren eller den försäkrade när han eller hon uppfyllde sin upplysningsplikt handlade svikligen men försäkringsavtalet ändå är bindande för försäkringsgivaren med stöd av 24 § 3 mom.

Försäkringen fortsätter på motsvarande sätt att gälla med ändrade villkor, om det i en omständighet som hänför sig till den försäkrade och som är av betydelse för bedömningen av försäkringsgivarens ansvar har skett en sådan förändring som avses i 27 § och försäkringsgivaren skulle ha meddelat försäkringen endast mot högre premie eller annars på andra villkor i det fall att omständigheten skulle ha förelegat i förändrad form redan då försäkringen meddelades.

När försäkringsgivaren har fått kännedom om att upplysningsplikten försummats eller att en omständighet som hänför sig till den försäkrade förändrats, ska försäkringsgivaren utan obefogat dröjsmål sända ett meddelande till försäkringstagaren om hur och när premien eller andra avtalsvillkor ändras. I meddelandet ska nämnas att försäkringstagaren har rätt att säga upp försäkringen. Om försäkringsgivaren inte sänder något meddelande i enlighet med detta moment förlorar försäkringsgivaren sin rätt att ändra premien eller villkoren.

I försäkringsvillkoren för en personförsäkring får föreskrivas att försäkringsgivaren har rätt att ändra premien och övriga avtalsvillkor på de grunder som närmare anges i försäkringsvillkoren. Premien och de övriga avtalsvillkoren får dock inte ändras av den anledningen att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats efter det att försäkringen tecknades eller av den anledningen att ett försäkringsfall har inträffat.

Premien och de övriga avtalsvillkoren för en livförsäkring får ändras endast om det finns särskilda skäl för en ändring på grund av förändringar i den allmänna skadeutvecklingen eller räntenivån och innehållet i försäkringsavtalet inte väsentligt ändras jämfört med det ursprungliga avtalet.

Försäkringsgivaren har dessutom rätt till sådana smärre ändringar i försäkringsvillkoren för en personförsäkring som inte påverkar försäkringsavtalets huvudsakliga innehåll.

Om bestämmelserna om arbetspension har ändrats, får försäkringsgivaren trots denna paragraf ändra premien eller övriga avtalsvillkor för en icke formbunden arbetspensionsförsäkring i överensstämmelse med de ändrade bestämmelserna.

Försäkringsgivaren ska sända ett meddelande till försäkringstagaren om hur premien eller övriga avtalsvillkor ändras. I meddelandet ska nämnas att försäkringstagaren har rätt att säga upp försäkringen. Ändringen träder i kraft vid ingången av den första premieperiod eller, om premieperioden är kortare än ett år eller om ingen premieperiod avtalats, vid ingången av det första kalenderår som följer efter att en månad förflutit efter det att försäkringsgivaren sände ett i detta moment avsett meddelande om ändring av avtalsvillkoren till försäkringstagaren.

Om en livförsäkring har varit i kraft längre än ett år, skall försäkringsgivaren senast en månad och tidigast tre månader innan försäkringen upphör att gälla sända försäkringstagaren en påminnelse om att försäkringen kommer att upphöra och om eventuell rätt till fortsatt försäkring.

Om försäkringsgivaren försummar att sända en påminnelse enligt 1 mom., fortsätter försäkringen att vara i kraft för dödsfall. Försäkringen upphör dock en månad efter att den försenade påminnelsen har sänts till försäkringstagaren och senast sex månader efter att försäkringens giltighetstid har löpt ut.

Försäkringstagaren och den försäkrade skall innan försäkringen meddelas ge korrekta och fullständiga svar på försäkringsgivarens frågor vilka kan vara av betydelse för bedömningen av försäkringsgivarens ansvar. Försäkringstagaren och den försäkrade skall dessutom under försäkringsperioden utan obefogat dröjsmål rätta upplysningar som han gett försäkringsgivaren och därefter konstaterat vara oriktiga eller bristfälliga.

Om försäkringstagaren eller den försäkrade när han i samband med skadeförsäkring uppfyllt sin i 22 § angivna plikt har förfarit svikligen, är försäkringsavtalet inte bindande för försäkringsgivaren. Försäkringsgivaren har rätt att behålla de betalda premierna också om försäkringen förfaller.

Om försäkringstagaren eller den försäkrade uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte kan anses vara ringa har åsidosatt sin upplysningsplikt, kan ersättningen sänkas eller förvägras.

Om försäkringstagaren eller den försäkrade när han i samband med personförsäkring uppfyllt sin i 22 § angivna plikt har förfarit svikligen, är försäkringsavtalet inte bindande för försäkringsgivaren. Försäkringsgivaren har rätt att behålla de betalda premierna också om försäkringen förfaller.

Försäkringsgivaren är fri från ansvar, om försäkringstagaren eller den försäkrade uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte kan anses vara ringa har åsidosatt sin upplysningsplikt och försäkringsgivaren inte över huvud taget skulle ha meddelat försäkring i det fall att han hade fått korrekta och fullständiga svar. Om försäkringsgivaren visserligen skulle ha meddelat försäkring men endast mot högre premie eller annars på andra villkor än de avtalade, begränsas försäkringsgivarens ansvar till vad som motsvarar den avtalade premien eller de villkor på vilka försäkringen skulle ha meddelats.

Om resultatet av de påföljder som föreskrivs i 1 och 2 mom. blir uppenbart oskäligt för försäkringstagaren eller den som är berättigad till försäkringsersättning kan påföljderna jämkas. (14.5.2010/426)

25 § har upphävts genom L 14.5.2010/426 .

I försäkringsvillkoren för en skadeförsäkring får föreskrivas att försäkringstagaren ska meddela försäkringsgivaren, om det i de förhållanden som uppgavs när försäkringsavtalet ingicks eller som antecknades i försäkringsbrevet har skett en förändring som väsentligt ökar risken för skada och som försäkringsgivaren inte kan anses ha beaktat när avtalet ingicks. Försäkringsgivaren ska påminna försäkringstagaren om denna skyldighet i det årliga meddelande som avses i 7 §.

Försäkringstagaren ska underrätta försäkringsgivaren om en i 1 mom. avsedd förändring senast en månad efter det att försäkringstagaren erhållit det första årliga meddelandet efter förändringen.

Om försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte kan anses vara ringa åsidosätter sin skyldighet enligt 2 mom., kan ersättningen sänkas eller förvägras.

Om någon omständighet som hänför sig till den försäkrade, såsom yrke, fritidsintressen eller boningsort, har betydelse för bedömningen av försäkringsgivarens ansvar vid personförsäkring, får det i försäkringsvillkoren föreskrivas att försäkringstagaren ska underrätta försäkringsgivaren om förändringar i dessa omständigheter. Förändringar i hälsotillståndet betraktas inte som riskökning enligt denna paragraf och de omfattas inte heller av upplysningsplikten. Försäkringsgivaren ska påminna försäkringstagaren om upplysningsplikten i det årliga meddelande som avses i 7 §.

Försäkringstagaren ska underrätta försäkringsgivaren om en i 1 mom. avsedd förändring senast en månad efter det att han eller hon erhållit det första årliga meddelandet efter förändringen.

Om försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte kan anses vara ringa åsidosätter sin skyldighet enligt 2 mom., gäller på motsvarande sätt bestämmelserna i 24 § 2 och 3 mom.

Försäkringsgivaren är fri från ansvar om den försäkrade har framkallat försäkringsfallet uppsåtligen.

Om den försäkrade begår självmord ansvarar försäkringsgivaren dock för dennes livförsäkring om före självmordet har förflutit ett år från det försäkringsgivarens ansvar inträdde.

Har den som är försäkrad genom olycksfalls- eller sjukförsäkring framkallat försäkringsfallet av grov oaktsamhet, kan försäkringsgivarens ansvar sänkas enligt vad som är skäligt med beaktande av förhållandena.

Om någon annan som inom personförsäkring är berättigad till försäkringsersättning än den försäkrade har framkallat försäkringsfallet uppsåtligen, är försäkringsgivaren fri från ansvar gentemot honom.

Den som har framkallat ett försäkringsfall av grov oaktsamhet eller i en sådan ålder eller ett sådant sinnestillstånd att han inte skulle kunna dömas till straff för brott, kan få ut försäkringsersättningen eller en del av den endast om detta anses skäligt med beaktande av de förhållanden under vilka försäkringsfallet har framkallats.

Om den försäkrade har avlidit skall den del av försäkringsersättningen som inte utbetalas till den eller dem som framkallat försäkringsfallet utbetalas till de övriga ersättningsberättigade.

Försäkringsgivaren är fri från ansvar gentemot en försäkrad som har framkallat försäkringsfallet uppsåtligen.

Om den försäkrade har framkallat försäkringsfallet av grov oaktsamhet kan ersättningen sänkas eller förvägras.

I försäkringsvillkoren för en skadeförsäkring får det dessutom anges att ersättningen till den försäkrade kan sänkas eller förvägras i det fall att den försäkrades bruk av alkohol eller narkotika har varit en bidragande orsak till försäkringsfallet. I försäkringsvillkoren för en frivillig motorfordonsförsäkring får det anges hur användning av alkohol, narkotika eller andra berusningsmedel påverkar försäkringsersättningen, enligt vad som föreskrivs i 48 § i trafikförsäkringslagen. (17.6.2016/467)

I samband med försäkring som tecknats för skadeståndsansvar ( ansvarsförsäkring ) är försäkringsgivaren trots att den försäkrade förfarit så som nämns i 2 eller 3 mom. skyldig att till en skadelidande fysisk person betala ut den del av ersättningen som den skadelidande inte har lyckats driva in hos den försäkrade.

I ett försäkringsavtal kan tas in föreskrifter om anordningar, metoder och andra arrangemang som syftar till att förebygga eller begränsa skada, eller om att den som nyttjar eller sköter försäkringsobjektet skall ha en viss kompetens ( säkerhetsföreskrifter ).

Den försäkrade skall iaktta säkerhetsföreskrifterna.

Om den försäkrade uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte kan anses vara ringa har åsidosatt sin skyldighet enligt 2 mom., kan ersättningen till honom sänkas eller förvägras.

Vid ansvarsförsäkring kan ersättningen dock på grund av den försäkrades oaktsamhet sänkas eller förvägras endast om han har åsidosatt sin skyldighet av grov oaktsamhet eller, när så föreskrivs i försäkringsvillkoren, om hans bruk av alkohol eller något annat rusmedel har varit en bidragande orsak till försummelsen. Angående en skadelidande fysisk persons rätt till ersättning gäller härvid på motsvarande sätt vad som stadgas i 30 § 4 mom.

När ett försäkringsfall inträffar eller kan befaras vara omedelbart förestående, skall den försäkrade efter förmåga vidta åtgärder för att hindra eller minska skadan. Om skadan framkallats av en utomstående skall den försäkrade vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bevara försäkringsgivarens rätt gentemot skadevållaren. Den försäkrade skall om möjligt iaktta de föreskrifter som försäkringsgivaren ger i detta syfte.

Om den försäkrade uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte kan anses vara ringa har åsidosatt sin skyldighet enligt 1 mom., kan ersättningen till honom sänkas eller förvägras.

Vid ansvarsförsäkring kan ersättningen dock på grund av den försäkrades oaktsamhet sänkas eller förvägras endast om han har åsidosatt sin skyldighet av grov oaktsamhet eller, när så föreskrivs i försäkringsvillkoren, om hans bruk av alkohol eller något annat rusmedel har varit en bidragande orsak till försummelsen. Angående en skadelidande fysisk persons rätt till ersättning gäller härvid på motsvarande sätt 30 § 4 mom.

Vad som ovan stadgas om den försäkrade i fråga om framkallande av försäkringsfall, säkerhetsföreskrifter eller räddningsplikt skall på motsvarande sätt tillämpas på den som

Vad som ovan stadgas om den försäkrade i fråga om iakttagande av säkerhetsföreskrifter skall på motsvarande sätt tillämpas på den som på grund av ett arbets- eller tjänsteförhållande till försäkringstagaren skall sörja för att säkerhetsföreskrifterna iakttas.

Vid prövningen av om ersättningen från en skadeförsäkring ska sänkas eller förvägras på någon grund som föreskrivs i detta kapitel ska det beaktas vilken betydelse för skadans uppkomst den omständighet har haft som försäkringstagarens eller den försäkrades oriktiga eller bristfälliga uppgift gällt. Detsamma gäller även om det har skett en sådan förändring i förhållandena som medför ökad risk för skada och åtgärder eller försummelser av den försäkrade eller en person som avses i 33 §. Dessutom ska eventuellt uppsåt hos försäkringstagaren, den försäkrade eller en person som avses i 33 § beaktas, liksom också arten av hans eller hennes oaktsamhet samt förhållandena i övrigt.

Om försäkringstagaren eller den försäkrade har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och premien på grund av detta har avtalats till ett lägre belopp än vad som skulle ha varit fallet om riktiga och fullständiga uppgifter hade lämnats, ska förhållandet mellan den avtalade premien och premien beräknad enligt riktiga och fullständiga uppgifter beaktas när en ersättning sätts ned. Mindre avvikelser i försäkringspremierna ger dock inte rätt till nedsättning av ersättningen.

Försäkringsgivaren får inte åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts, om försäkringsgivaren eller en behörig representant för denne, när försäkringen meddelades, visste eller hade bort veta att upplysningarna var oriktiga eller bristfälliga. Vad som stadgas här skall inte tillämpas, om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligen och om försäkringsgivaren eller dennes representant inte visste att upplysningarna var oriktiga eller bristfälliga.

Försäkringsgivaren får inte åberopa en försummelse av upplysningsplikten heller i det fall att den omständighet som en oriktig eller bristfällig upplysning gäller, vid den tidpunkt då avtalet ingicks inte hade betydelse för bedömningen av försäkringsgivarens ansvar eller om omständigheten därefter har förlorat sin betydelse.

Vid livförsäkring får försäkringsgivaren åberopa försummelse av upplysningsplikten endast om dödsfallet har inträffat innan fem år förflutit från ansvarets inträdande eller om försäkringsgivaren inom samma tid har sänt ett meddelande som avses i 17 § 3 mom. eller 20 § 3 mom. Vad som bestäms i detta moment ska inte tillämpas om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligen. (14.5.2010/426)

Försäkringsgivaren får inte åberopa en ökning av risken, om ett förändrat förhållande har återgått till det tidigare eller om ökningen av risken inte annars längre har någon betydelse.

Försäkringsgivaren får inte för att undgå ansvar eller begränsa det åberopa stadgandena i detta kapitel, om den försäkrade när han framkallade ett försäkringsfall eller när han åsidosatte en säkerhetsföreskrift eller räddningsplikten var yngre än tolv år eller befann sig i ett sådant sinnestillstånd att han inte skulle ha kunnat dömas till straff för brott. Vad som stadgas här skall inte tillämpas i det fall som avses i 28 § 2 mom.

Försäkringsgivaren får inte säga upp en skadeförsäkring med stöd av 15 § 1 mom. 3 eller 4 punkten eller för att undgå eller begränsa sitt ansvar åberopa stadgandena i detta kapitel heller i det fall att den försäkrade, när han framkallade ökningen av risken eller försäkringsfallet eller åsidosatte en säkerhetsföreskrift eller räddningsplikten, handlade i syfte att hindra person- eller egendomsskada under sådana förhållanden att försummelsen eller åtgärden kunde försvaras.

Vad denna paragraf stadgar om den försäkrade skall tillämpas även på den som avses i 33 §.

I försäkringsvillkoren kan försäkringsgivarens ansvar i fråga om följderna av sjukdom eller kroppsskada som ersätts från försäkringen begränsas på den grunden att sjukdomen eller kroppsskadan existerade redan när ansökan om försäkringen gjordes, endast i det fall att

I ett avtal som gäller livförsäkring eller dess tilläggsförsäkring får försäkringsgivaren inte åberopa ett avtalsvillkor enligt vilket försäkringsgivaren befrias från ansvar eller försäkringsgivarens ansvar minskar, om en försäkrad finsk medborgares eller en i Finland bosatt försäkrad persons död eller arbetsoförmåga orsakas av väpnat angrepp eller krig som riktar sig mot Finland.

Under krig har försäkringsgivaren rätt att ta ut en krigstillskottspremie för sådana försäkringsavtal som berörs av ovan nämnda ökning av risken. Försäkringsinspektionen fastställer grunderna för krigstillskottspremien.

Premien ska betalas inom en månad efter det att försäkringsgivaren har sänt en premiefaktura till försäkringstagaren. Den första premien behöver dock inte betalas förrän försäkringsgivarens ansvar har inträtt, om inte betalning av premien enligt försäkringsvillkoren är en förutsättning för att försäkringsgivarens ansvar ska inträda. De följande premierna behöver inte betalas före den avtalade premieperiodens eller försäkringsperiodens början. Om försäkringsgivarens ansvar delvis inträder senare behöver premien för denna del av ansvaret inte betalas innan ansvaret inträtt.

Om försäkringstagarens betalning inte täcker en och samma försäkringsgivares alla premiefordringar, har försäkringstagaren rätt att bestämma vilka premiefordringar som ska avkortas med det belopp som betalas.

Om försäkringstagaren har försummat att betala premien inom den tid som stadgas i 38 §, har försäkringsgivaren rätt att säga upp försäkringen att upphöra 14 dagar efter att uppsägningsmeddelandet avsändes. Försummad premiebetalning berättigar emellertid inte till uppsägning av en sådan fortlöpande skadeförsäkring som avses i 40 § 1 mom.

Om försäkringstagaren betalar premien före uppsägningstidens slut, upphör försäkringen likväl inte när uppsägningstiden löper ut. Försäkringsgivaren skall nämna denna möjlighet i uppsägningsmeddelandet. I fråga om personförsäkring skall i uppsägningsmeddelandet dessutom nämnas försäkringstagarens rätt att enligt 43 § återuppliva försäkringen.

Om försummelsen att betala premien har berott på att försäkringstagaren råkat i betalningssvårigheter på grund av sjukdom, arbetslöshet eller av någon annan särskild orsak, huvudsakligen utan egen förskyllan, upphör försäkringen trots uppsägningen först 14 dagar efter att hindret bortfallit. Försäkringen upphör dock senast tre månader efter den i 1 mom. stadgade uppsägningstidens utgång. I uppsägningsmeddelandet skall nämnas också den i detta moment stadgade möjligheten att försäkringen fortsättes att gälla en viss tid.

Om någon av de uppgifter som stadgas i 2 eller 3 mom. saknas i uppsägningsmeddelandet, är uppsägningen ogiltig.

Om det i försäkringsvillkoren för en fortlöpande skadeförsäkring föreskrivs att försäkringsgivarens ansvar inte upphör före utgången av försäkringsperioden, trots att premien för försäkringsperioden inte har betalts inom utsatt tid, får försäkringsgivaren driva in premien jämte dröjsmålsränta i utsökningsväg utan dom eller beslut, med iakttagande av lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) , förutsatt att försäkringsgivaren har gjort en anteckning om detta på premiefakturan. (14.5.2010/426)

Innan försäkringsgivaren vidtar verkställighetsåtgärder skall han informera försäkringstagaren om den premie som skall drivas in med stöd av 1 mom. och om premiegrunden samt om att verkställighetsåtgärder vidtas i det fall att försäkringstagaren inte inom 14 dagar efter att meddelandet avsänts skriftligen bestrider sin betalningsskyldighet. Om försäkringstagaren bestrider betalningsskyldigheten är ett domstolsavgörande en förutsättning för verkställigheten.

Försäkringsgivarens ansvar upphör vid utgången av den försäkringsperiod som avses i 1 mom., om inte hela försäkringspremien före det har kunnat drivas in.

Har en gruppförmånsförsäkring upphört enligt 17 b § i fråga om en försäkringstagare som har utträtt eller uteslutits ur gruppen, anses försäkringen dock vara i kraft i fråga om en sådan försäkringstagare för vilken försäkringsgivaren har tagit emot premien.

Om en försäkringstagare i ett fall som avses i 11 § 3 mom. betalar premien för en skadeförsäkring för sent eller i ett fall som avses i 39 § efter det att försäkringen upphört, inträder försäkringsgivarens ansvar dagen efter att premien betalts. Försäkringen gäller härvid till utgången av den ursprungligen avtalade försäkringsperioden, räknat från det att den på nytt trätt i kraft.

Vad som bestäms i 1 mom. ska dock inte tillämpas, om försäkringsgivaren inom 14 dagar efter det att premien betalts meddelar försäkringstagaren sin vägran att ta emot betalningen. Försäkringsgivaren får inte vägra ta emot betalningen av den anledningen att ett försäkringsfall har inträffat efter det att premien betalts.

En personförsäkring som har upphört på grund av att någon annan premie än den första premien inte betalts träder på nytt i kraft, om försäkringstagaren betalar premien inom sex månader efter att försäkringen upphört.

En personförsäkring som av någon annan orsak än försenad premiebetalning har ändrats till ett fribrev träder på nytt i kraft i sin tidigare omfattning, om försäkringstagaren inom sex månader efter att begäran om ändring till ett fribrev framställdes till försäkringsgivaren betalar den premie som skulle ha betalts om försäkringen inte hade ändrats.

Om försäkringen träder i kraft på nytt börjar försäkringsgivarens ansvar dagen efter att premien betalts.

Om försäkringstagaren är en konsument, anses en premie som betalats till försäkringsgivaren genom bank eller någon annan betaltjänstleverantör ha blivit betald den dag då den debiterades inbetalarens konto eller betalades kontant på betaltjänstleverantörens verksamhetsställe.

Om en skadeförsäkring eller en sådan personförsäkring som inte ger försäkringstagaren rätt till återköpsvärde som nämns i 13 § 1 mom. upphör före avtalat datum, har försäkringsgivaren rätt till premie endast för den tid under vilken hans ansvar varit i kraft, om inte annat följer av 23 § 1 mom. eller 24 § 1 mom. Återstoden av den redan betalda premien skall återbetalas till försäkringstagaren. I försäkringsvillkoren skall bestämmas hur det premiebelopp som återbetalas skall räknas ut. I villkoren för en pensionsförsäkring kan dock föreskrivas att premien inte återbetalas.

Om det premiebelopp som skall återbetalas är mindre än 8 euro, behöver det inte återbetalas särskilt. Beloppet kan genom förordning av statsrådet ändras så att det motsvarar förändringen i penningvärdet. (9.11.2001/968)

En försäkringsgivare som inte lagligen har sökt betalning av en premie inom tre år efter att den förföll till betalning, förlorar sin rätt till den.

Försäkringstagaren har rätt att förordna en person ( förmånstagare ) som i stället för försäkringstagaren eller den försäkrade har rätt till den ersättning som betalas ut enligt en personförsäkring. Försäkringstagaren får ändra eller återkalla förmånstagarförordnandet, om något försäkringsfall i samband med vilket förordnandet är avsett att tillämpas inte har inträffat. I försäkringsvillkoren för pensionsförsäkring får begränsningar göras i försäkringstagarens rättigheter enligt detta moment.

Försäkringstagaren kan ge förmånstagaren eller den försäkrade en skriftlig utfästelse om att hålla förordnandet i kraft ( oåterkalleligt förmånstagarförordnande ). Förmånstagarförordnandet får i dessa fall inte ändras eller återkallas utan samtycke av den som har tagit emot utfästelsen.

Om ett förmånstagarförordnande är i kraft, ingår en försäkringsersättning som ska betalas med anledning av den försäkrades död inte i dödsboet. Försäkringsersättningen hör till den försäkrades dödsbo om det inte finns något förmånstagarförordnande och om det i försäkringsvillkoren inte har angetts att ersättningen ska betalas till försäkringstagaren.

Har en livförsäkring tecknats för någon annan än försäkringstagaren eller annars på sådana villkor att den tidpunkt då försäkringsersättningen ska betalas inte är beroende av försäkringstagarens död och avlider försäkringstagaren innan försäkringsersättningen ska betalas ut, övergår försäkringstagarens rätt på förmånstagaren, om en sådan har förordnats.

Ett förmånstagarförordnande samt återkallande och ändring av det är utan verkan, om försäkringsgivaren inte skriftligen har underrättats om saken.

Ett förmånstagarförordnande återgår om den namngivne förmånstagaren avlider före det försäkringsfall i samband med vilket förordnandet är avsett att tillämpas. Om det finns flera namngivna förmånstagare, förblir förordnandet i kraft för de övrigas vidkommande. Efter att ett försäkringsfall inträffat skall ersättning härvid betalas till de efterlevande förmånstagarna också till den del ersättning skulle ha betalts till en tidigare avliden förmånstagare, om försäkringstagaren inte bestämmer något annat.

Har försäkringstagaren avlidit och har hans uppenbara avsikt varit att en efterlevande förmånstagare får endast en viss del av ersättningen, skall en avliden förmånstagares andel betalas till försäkringstagarens dödsbo.

3 mom. har upphävts genom L 14.5.2010/426 . (14.5.2010/426)

Har till förmånstagare inte förordnats en namngiven person skall, om inte något annat följer av förordnandet eller förhållandena, denna paragraf iakttas.

Om försäkringstagarens make har förordnats till förmånstagare är förordnandet i kraft till förmån för den som försäkringstagaren var gift med vid sin död. Detta gäller dock inte om makarnas äktenskapsskillnadsärende var anhängigt vid försäkringstagarens död eller om makarna dömts till hemskillnad som inte hade förfallit vid försäkringstagarens död.

Om försäkringstagarens barn har förordnats till förmånstagare är förordnandet i kraft till förmån för de bröstarvingar till försäkringstagaren som avses i ärvdabalken (40/65) . Försäkringsersättningen skall delas mellan bröstarvingarna enligt vad ärvdabalken stadgar om deras rätt till arv.

Om försäkringstagarens make och barn har förordnats till förmånstagare gäller förordnandet till förmån för den i 2 mom. angivna maken och de i 3 mom. angivna barnen. Om försäkringstagaren inte har någon make tillfaller försäkringsersättningen uteslutande bröstarvingarna. Om försäkringstagaren inte har några bröstarvingar tillfaller försäkringsersättningen uteslutande maken. Om försäkringsersättningen skall delas mellan maken och bröstarvingarna, får maken och bröstarvingarna hälften var av försäkringsersättningen.

Om försäkringstagarens anhöriga har förordnats till förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för den i 2 mom. angivna maken och de arvingar som avses i ärvdabalken. Om försäkringstagaren inte har några bröstarvingar tillfaller försäkringsersättningen dock uteslutande maken. Om försäkringstagaren inte har någon make tillfaller försäkringsersättningen uteslutande arvingarna. Den försäkringsersättning som tillfaller arvingarna skall delas så som ärvdabalken stadgar om deras rätt till arv.

Vad 2-5 mom. stadgar om försäkringstagare gäller på motsvarande sätt den försäkrade, om denne är någon annan än försäkringstagaren.

Försäkringstagaren får överlåta och pantsätta en rättighet som grundar sig på livförsäkring. Överlåtelse och pantsättning av rättigheter som grundar sig på pensionsförsäkring kan dock begränsas i försäkringsvillkoren. En rättighet som grundar sig på grupplivförsäkring får inte pantsättas. Överlåtelsen eller pantsättningen är inte gällande mot försäkringstagarens borgenärer, om inte försäkringsgivaren skriftligen har underrättats om saken. Om en försäkring är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, får försäkringstagaren inte överlåta eller pantsätta försäkringen utan samtycke av den som har mottagit utfästelsen om förmånstagarförordnandet. (14.5.2010/426)

Om en rättighet som grundar sig på en livförsäkring har pantsatts eller om försäkringen är försenad med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, skall samtycke av panträttsinnehavaren eller den som mottagit utfästelsen om förmånstagarförordnandet utverkas för återköp av försäkringen, för lån som försäkringsgivaren meddelar försäkringstagaren mot försäkringens värde ( lån mot försäkringsbrev ) samt för andra åtgärder som begränsar panträttsinnehavarens eller förmånstagarens rätt.

Om en rättighet som grundar sig på en livförsäkring har överlåtits eller pantsatts till flera personer vilkas rättigheter är sinsemellan oförenliga, gäller en tidigare överlåtelse och pantsättning framom en senare. Om försäkringsgivaren dock har underrättats om den senare överlåtelsen eller pantsättningen innan han fick kännedom om den tidigare överlåtelsen eller pantsättningen och om den vars rätt saken gäller var i god tro, har den senare överlåtelsen och pantsättningen företrädesrätt framom den tidigare. Vad som stadgas här skall på motsvarande sätt tillämpas på ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande.

Den hos vilken en på livförsäkring grundad rättighet har pantsatts, har rätt att ur försäkringsersättningen få en andel som motsvarar hans fordran, även om fordran inte förfallit till betalning. Om panträttsinnehavarens fordran förfaller till betalning innan försäkringsersättningen har betalts ut, får panträttsinnehavaren använda försäkringens återköpsvärde som betalning för sin fordran. En förutsättning är dock att fordran först har krävts hos försäkringstagaren och att denne inte betalt den inom två månader efter att kravet framställdes.

Ett villkor enligt vilket panträttsinnehavaren har rätt att få betalning ur en försäkring med bättre företrädesrätt än enligt 1 mom. är ogiltigt.

Bestämmelserna i 17, 20, 21 och 39 § om försäkringsgivarens skyldighet att informera försäkringstagaren om att försäkringen upphör eller att försäkringsgivarens ansvar minskar gäller även den hos vilken en på livförsäkring baserad rättighet har pantsatts eller som har mottagit en utfästelse om att ett förmånstagarförordnande ska hållas i kraft, under förutsättning att försäkringsgivaren har underrättats om pantsättningen eller förmånstagarförordnandet. En försäkringsgivare som åsidosätter sin informationsskyldighet kan inte gentemot panträttsinnehavaren eller förmånstagaren åberopa att försäkringen har upphört eller ansvaret minskat.

Om enligt en livförsäkring den försäkrade är försäkringstagaren eller dennes make, får ingenderas rätt enligt försäkringsavtalet utmätas för någonderas skuld, om

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte vid utmätning av underhåll som ska betalas till make eller barn.

Kostnadsersättningar som har betalts från en olycksfallsförsäkring eller en sjukförsäkring får inte utmätas.

Om försäkringstagaren försätts i konkurs och det framgår att han senare än tre år före den fristdag som avses i 2 § lagen om återvinning till konkursbo (758/91) till betalning av en personförsäkrings premier har använt belopp som vid den tidpunkt då betalningen skedde inte stod i skälig relation till hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren kräva ut vad som på detta sätt har erlagts för mycket, i den mån fordran hos denne på grund av försäkringen förslår till det. Har försäkringstagaren inte lämnat konkursboet sitt samtycke till att beloppet krävs ut, skall konkursboet för prövning av sin rätt väcka talan mot försäkringstagaren vid äventyr att det mister sin talerätt. På sådan talan tillämpas 23 § 1 mom. och 24 § lagen om återvinning till konkursbo.

Vad som stadgas i 1 mom. skall tillämpas också i det fall att försäkringstagaren har givit ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande.

Egendom eller ett intresse har överförsäkrats, om det försäkringsbelopp som anges i försäkringsavtalet avsevärt överstiger den försäkrade egendomens eller det försäkrade intressets rätta värde.

Försäkringsgivaren är inte skyldig att med anledning av ett försäkringsfall som har drabbat överförsäkrad egendom eller ett överförsäkrat intresse betala ut mera i ersättning än vad som behövs för att täcka skadan. Om försäkringsbeloppet dock väsentligen grundar sig på en värdering som har gjorts av försäkringsgivaren eller dennes representant skall ersättningen betalas enligt försäkringsbeloppet, utom i det fall att värderingen påverkats av att försäkringstagaren uppsåtligen har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter.

Egendom eller ett intresse har underförsäkrats, om det försäkringsbelopp som anges i försäkringsavtalet avsevärt understiger den försäkrade egendomens eller det försäkrade intressets rätta värde.

I försäkringsvillkoren kan föreskrivas att försäkringsgivaren med anledning av ett försäkringsfall som har drabbat underförsäkrad egendom eller ett underförsäkrat intresse är skyldig att ersätta endast en så stor del av skadan som motsvarar förhållandet mellan försäkringsbeloppet och egendomens eller intressets värde. Om försäkringsbeloppet dock väsentligen grundar sig på en värdering som har gjorts av försäkringsgivaren eller dennes representant, skall ersättning betalas enligt skadebeloppet, dock högst upp till försäkringsbeloppet.

Är ett och samma intresse försäkrat hos flera försäkringsgivare mot samma risk, ansvarar var och en av dem gentemot den försäkrade som om han ensam hade meddelat försäkringen. Om en sammanräkning av försäkringarna visar att intresset är överförsäkrat, har den försäkrade dock inte rätt att genom flera försäkringar få ut ett sammanlagt ersättningsbelopp som överstiger skadan, om inte något annat följer av 57 § 2 mom.

Om flera försäkringsgivare är ansvariga för samma skada och de sammanräknade ansvarsbeloppen överstiger den ersättning som tillkommer den försäkrade, skall ansvaret fördelas mellan försäkringsgivarna i förhållande till deras ansvarsbelopp.

Försäkringsgivaren är skyldig att ersätta kostnaderna för uppfyllande av räddningsplikten enligt 32 § i den mån de är skäliga, även om försäkringsbeloppet därigenom skulle överskridas.

Om inte något annat har avtalats, är en egendomsförsäkring i kraft till förmån för ägaren, den som köpt egendomen med äganderättsförbehåll och den som har panträtt eller retentionsrätt i egendomen samt även i övrigt till förmån för den som bär risken för egendomen.

Om en försäkring enligt avtal eller till följd av försäkringstagarens uppsägning upphör när den försäkrade egendomen genom en rättshandling övergår till en ny ägare, har den nye ägaren dock rätt till ersättning för försäkringsfall som inträffar inom 14 dagar efter äganderättens övergång, om han inte själv har tecknat en försäkring för egendomen.

Försäkringsgivaren är skyldig att upplysa de försäkrade enligt 62 § som försäkringsgivaren känner till, om att försäkringsgivarens ansvar upphör eller om ett avtal eller en åtgärd som begränsar ansvaret, om avtalet eller åtgärden kännbart begränsar den försäkrades rättigheter. Försäkringsgivarens ansvar upphör eller avtalet eller åtgärden träder i kraft gentemot den i 62 § avsedda försäkrade tidigast 14 dagar efter det att meddelandet har avsänts till den försäkrade.

En försäkringsgivare får i syfte att sänka eller förvägra ersättningen, gentemot en försäkrad som avses i 62 § åberopa stadgandena i 23 eller 26 § om försäkringstagarens eller någon annan försäkrads försummelse av upplysningsplikten endast i det fall att en försäkrad som avses i 62 § före försäkringsfallet hade eller borde ha haft kännedom om försäkringstagarens eller någon annan försäkrads förfarande.

Varje försäkrad har rätt till den ersättning som betalas ut med anledning av ett försäkringsfall. Försäkringstagaren får dock med bindande verkan för den försäkrade förhandla med försäkringsgivaren samt lyfta ersättningen, utom i det fall att den försäkrade nämns vid namn i avtalet eller har uppgivit att han själv bevakar sin rätt eller då det är fråga om en inteckningshavares rätt att få betalning ur ersättningen.

Gäller en egendomsförsäkring till förmån för en person som till säkerhet för sin fordran har panträtt i egendomen, har denne, även om fordran inte har förfallit till betalning, rätt att före ägaren få betalning ur ersättningen, om ägaren inte inom skälig tid har reparerat skadan eller ställt säkerhet för reparationen. Vad som stadgas här gäller på motsvarande sätt till förmån för den som i egendomen har retentionsrätt till säkerhet för en fordran som förfallit till betalning.

Ägaren har rätt att få betalning ur ersättningen före den som köpt egendomen med äganderättsförbehåll.

Angående en inteckningshavares rätt att få betalning ur ersättningen stadgas särskilt.

Den skadelidande har vid ansvarsförsäkring rätt att kräva ersättning enligt försäkringsavtalet direkt av försäkringsgivaren, om

Om ett ersättningskrav riktas till försäkringsgivaren skall denne utan obefogat dröjsmål underrätta den försäkrade om saken samt ge honom tillfälle att lägga fram utredning om försäkringsfallet. Den försäkrade skall också informeras om ärendets senare handläggningsskeden.

Om försäkringsgivaren godkänner den skadelidandes ersättningskrav, är godkännandet inte bindande för den försäkrade.

Försäkringsgivaren skall till den skadelidande sända ett meddelande om sitt beslut angående ersättning från en ansvarsförsäkring. Den skadelidande har rätt att med anledning av ersättningsbeslutet väcka talan mot försäkringsgivaren eller att hänskjuta ärendet till konsumentklagonämnden eller motsvarande organ, om ärendet i övrigt ankommer på organet i fråga.

Om ett skadeståndsärende som avses i 1 mom. eller 67 § behandlas i en domstol eller något annat rättsskyddsorgan, skall den försäkrade ges tillfälle att bli hörd.

Den som söker ersättning skall till försäkringsgivaren överlämna de handlingar och uppgifter som behövs för utredning av försäkringsgivarens ansvar och som skäligen kan krävas av honom med beaktande även av försäkringsgivarens möjligheter att skaffa utredning.

Försäkringsgivaren skall med anledning av ett försäkringsfall utan dröjsmål och senast en månad efter att han fått de handlingar och uppgifter som avses i 69 § betala ut ersättning enligt försäkringsavtalet eller meddela att någon ersättning inte betalas.

Försäkringsgivaren ska när försäkringsersättning betalas till en omyndig underrätta förmyndarmyndigheten i den omyndiges hemkommun, om ersättningens totala belopp är större än 1 000 euro och ersättningen innefattar annat än ersättning för sådana kostnader eller förmögenhetsförluster som har orsakats av ett försäkringsfall. (14.5.2010/426)

På försenad ersättning skall betalas dröjsmålsränta enligt räntelagen (633/82) .

Om ersättningsbeloppet inte är ostridigt, skall försäkringsgivaren dock betala den ostridiga delen av ersättningen inom den tid som nämns i 1 mom.

Om försäkringsgivaren betalar en försäkringsersättning eller en personförsäkrings återköpsvärde till någon annan än den som har rätt till försäkringsersättningen eller återköpsvärdet, har försäkringsgivaren dock fullgjort sin förpliktelse om han vid betalningen iakttagit den omsorg som förhållandena kräver.

Om den som söker ersättning efter ett försäkringsfall svikligen har lämnat försäkringsgivaren oriktiga eller bristfälliga upplysningar som är av betydelse för bedömningen av försäkringsgivarens ansvar, kan ersättningen till honom sänkas eller förvägras enligt vad som är skäligt med hänsyn till förhållandena.

Ersättningsanspråk som grundar sig på försäkringsavtal ska riktas till försäkringsgivaren inom ett år efter det att den som söker ersättning fått kännedom om försäkringen, försäkringsfallet och den skadepåföljd som föranletts av försäkringsfallet. Ersättningsanspråk ska i varje fall göras inom tio år efter försäkringsfallet eller, om försäkringen tecknats för personskador eller skadeståndsskyldighet, efter det att skadepåföljden uppkommit. Med framläggande av ersättningsanspråk jämställs anmälan om försäkringsfallet.

Om något ersättningsanspråk inte läggs fram inom den tid som anges i 1 mom. förlorar den som söker ersättning sin rätt därtill.

Talan med anledning av försäkringsgivarens ersättningsbeslut eller annat beslut som inverkar på försäkringstagarens, den försäkrades eller någon annan ersättningsberättigads ställning ska väckas inom tre år efter det att parten fått skriftligt besked om försäkringsgivarens beslut och denna tidsfrist, annars är talerätten förlorad. I 11 § i lagen om preskription av skulder (728/2003) bestäms om avbrytande av preskription av den anledningen att ett ärende anhängiggörs i konsumenttvistenämnden, Försäkringsnämnden eller något annat organ som avgör konsumenttvister.

Den försäkrades rätt att hos tredje man kräva det ersättningsbelopp som försäkringsgivaren betalt till den försäkrade, övergår till försäkringsgivaren endast i det fall att tredje man har framkallat försäkringsfallet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet eller enligt lag är skyldig att betala ersättning oberoende av eventuell oaktsamhet. Om begränsningar av försäkringsgivarens regressrätt i samband med vissa försäkringar stadgas i 13 a § produktansvarslagen.

Vid personförsäkring får försäkringsgivaren inte med stöd av regressrätten hos tredje man yrka något annat än ersättning för sådana kostnader och förmögenhetsförluster som orsakats av sjukdom eller olycksfall.

Försäkringsvillkoren får inte avvika från bestämmelserna i 1 och 2 mom. till nackdel för tredje person, om denne är en privatperson eller en arbetstagare, en tjänsteman eller någon annan som i enlighet med 3 kap. 1 § i skadeståndslagen (412/1974) kan jämställas med dessa. I försäkringsvillkoren för en frivillig motorfordonsförsäkring kan dock regressrätten regleras i enlighet med 73 § i trafikförsäkringslagen. (17.6.2016/467)

Om en försäkringstagare, försäkrad eller i 33 § avsedd person har framkallat försäkringsfallet eller åsidosatt en skyldighet som anges i 4 kap., får försäkringsgivaren helt eller delvis återkräva den skadeförsäkringsersättning som han betalt till en försäkrad som avses i 62 §. Försäkringsgivaren får med stöd av regressrätten återkräva hela ersättningen, om försäkringsgivaren på de grunder som anges i 4 kap. skulle vara fri från ansvar eller berättigad att vägra betala ersättning. Om ersättningen hade nedsatts enligt 4 kap., får försäkringsgivaren återkräva den del av ersättningen som motsvarar nedsättningen.

Har i ett gruppförsäkringsavtal föreskrivits att försäkringsgivaren skall föra en förteckning över de försäkrade som omfattas av gruppförsäkringen, skall försäkringsgivaren sedan gruppförsäkringen trätt i kraft och därefter med skäliga mellanrum informera de försäkrade om försäkringsskyddets omfattning, om väsentliga begränsningar av försäkringsskyddet, om de försäkrades skyldigheter enligt försäkringsavtalet samt om på vilket sätt försäkringens giltighet är beroende av att de försäkrade hör till en sådan grupp som nämns i gruppförsäkringsavtalet. Om det inte förs någon förteckning över de försäkrade, skall de informeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till förhållandena.

Om försäkringsgivaren eller dennes representant har underlåtit att ge de försäkrade behövlig information om försäkringen eller lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter, anses försäkringen vara i kraft till förmån för den försäkrade med det innehåll som han hade skäl att sluta sig till utgående från den information han fått. Detta gäller dock inte information som försäkringsgivaren eller dennes representant efter ett försäkringsfall har gett om en förestående ersättning.

I fråga om den information som skall ges om rättsmedel gäller vad som stadgas i 8 §.

Om en gruppförsäkring upphör på grund av åtgärder som vidtagits av försäkringsgivaren eller den som tecknat gruppförsäkringen, skall en försäkringsgivare som för en sådan förteckning över de försäkrade som avses i 76 § 1 mom. sända de försäkrade ett meddelande om att försäkringen har upphört. Om det inte förs någon förteckning över de försäkrade skall försäkringsgivaren på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till förhållandena underrätta de försäkrade om att försäkringen upphört. För den försäkrade upphör försäkringen en månad efter att försäkringsgivaren sände meddelandet eller underrättade de försäkrade om upphörandet.

Om försäkringsgivaren och den som tecknat gruppförsäkringen har avtalat att den försäkrade skall tillställa tecknaren de meddelanden som gäller försäkringen och om den försäkrade i fråga om ett meddelande har förfarit på detta sätt, får försäkringsgivaren inte åberopa att han inte fått meddelandet. Detta tillämpas dock inte, om den försäkrade har grundad anledning att förmoda att meddelandet inte tillställs försäkringsgivaren.

Försäkringsgivaren får utan dom eller beslut i utsökningsväg driva in premien med dröjsmålsränta för en grupplivförsäkring som arbetsgivaren enligt kollektivavtal är skyldig att teckna för arbetstagarna ( grupplivförsäkring för arbetstagare ), med iakttagande av bestämmelserna i lagen om verkställighet av skatter och avgifter. (14.5.2010/426)

Innan försäkringsgivaren vidtar verkställighetsåtgärder skall han informera försäkringstagaren om den premie som skall drivas in med stöd av 1 mom. och om premiegrunden samt om att verkställighetsåtgärder vidtas i det fall att försäkringstagaren inte inom 14 dagar efter att meddelandet avsänts skriftligen bestrider sin betalningsskyldighet. Om försäkringstagaren bestrider betalningsskyldigheten är ett domstolsavgörande en förutsättning för verkställigheten.

Om ett gruppförsäkringsavtal som avser livförsäkring upphör eller om den försäkrade utträder eller utesluts ur den persongrupp som nämns i gruppförsäkringsavtalet av någon annan orsak än ålder, har den försäkrade rätt att oberoende av sitt hälsotillstånd få motsvarande fortsatt försäkring mot att han betalar premien för en individuell försäkring. I försäkringsvillkoren kan dock föreskrivas att den försäkrade inte har rätt till fortsatt försäkring i det fall att han får eller kan få motsvarande försäkringsskydd genom en annan gruppförsäkring.

Om den försäkrade vill utnyttja sin rätt till fortsatt försäkring, skall han anmäla detta till försäkringsgivaren inom sex månader från det att försäkringsgivarens ansvar har upphört. Försäkringsgivarens ansvar börjar dagen efter att han har mottagit den försäkrades meddelande om att han vill ha en fortsatt försäkring.

Den försäkrades rätt till fortsatt försäkring skall nämnas också i det meddelande som avses i 77 §.

Denna paragraf gäller inte grupplivförsäkring för arbetstagare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Genom denna lag upphävs lagen den 12 maj 1933 om försäkringsavtal (132/33) jämte ändringar.

Denna lag tillämpas

Också på andra försäkringar om vilka avtalats eller beträffande vilka ansvaret har inträtt innan denna lag trätt i kraft, tillämpas 1-4, 7, 8, 21, 24, 25 och 27 §§, 35 § 1, 2 och 4 mom. samt 38-49 och 69-75 §§ i denna lag.