758/1991

När en gäldenärs egendom har avträtts till konkurs, får genom domstols beslut fastställas att en rättshandling som gäller gäldenärens egendom skall gå åter så som stadgas i denna lag. Vad denna lag stadgar om rättshandlingar gäller även förfaranden, arrangemang och andra åtgärder som till sina verkningar är jämförbara med en rättshandling.

Med fristdag avses i denna lag den dag då konkursansökan gjordes hos domstolen. Har flera konkursansökningar varit anhängiga samtidigt, skall som fristdag anses dagen för den ansökan som först blev anhängig.

Blir ett dödsbo, som har överlåtits till förvaltning av boutredningsman, försatt i konkurs på en ansökan som gjorts inom tre månader från det boutredningsmannen förordnades, förstås med fristdag likväl den dag då ansökan gjordes om förordnande av boutredningsman. (21.7.2006/635)

Om en gäldenärs egendom avträds till konkurs på ansökan som har gjorts medan ett förfarande enligt lagen om företagssanering (47/1993) varit anhängigt eller inom tre månader från det att saneringsförfarandet av någon annan orsak än som följd av fastställande av saneringsprogram har upphört, anses som fristdag den dag som avses i 35 § 2 mom. i nämnda lag. Om en gäldenärs egendom avträds till konkurs på ansökan som har gjorts medan ett förfarande enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) varit anhängigt eller inom tre månader från det att skuldsaneringsansökan avslogs eller lämnades därhän, anses som fristdag den dag som avses i 60 § 2 mom. i nämnda lag. (6.11.1998/797)

Vid tillämpningen av denna lag anses som närstående till varandra gäldenären och

Som närstående till varandra skall vidare anses en enskild näringsidkare, ett bolag eller någon annan sammanslutning eller en stiftelse och

Ett nära förhållande som avses i 2 mom. 3 punkten saknar betydelse, om det görs sannolikt att förhållandet inte har haft något samband med rättshandlingen.

Enligt denna lag anses en gäldenär vara insolvent, om han är oförmögen att betala sina skulder när de förfaller till betalning och denna oförmåga inte är endast tillfällig. En gäldenär anses vara överskuldsatt, om hans skulder överstiger hans tillgångar.

En rättshandling går åter om genom den, ensamt eller i förening med andra åtgärder, på ett otillbörligt sätt har gynnats en viss borgenär framför andra, gäldenärens egendom har undandragits borgenärerna eller hans skulder har ökats till skada för borgenärerna. En förutsättning för återgång är att gäldenären när rättshandlingen skedde var insolvent eller att rättshandlingen bidrog till att han blev insolvent. I fråga om en gåva, ett avtal med egenskap av gåva eller en avvittring förutsätter återgång likväl att gäldenären när rättshandlingen skedde var överskuldsatt eller att rättshandlingen bidrog till att han blev överskuldsatt. Vidare förutsätts det att den andra parten kände till eller borde ha känt till gäldenärens insolvens eller överskuldsättning eller rättshandlingens betydelse för gäldenärens ekonomiska ställning samt de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.

Har den andra parten i en rättshandling som nämns i 1 mom. varit någon som är närstående till gäldenären, anses han ha känt till de omständigheter som avses i momentet, om det inte görs sannolikt att han vare sig hade eller borde ha haft kännedom om dem.

Om rättshandlingen företogs mer än fem år före fristdagen, går den åter endast då någon närstående till gäldenären var part i den.

En gåva går åter, om den har fullbordats senare än ett år före fristdagen. En gåva som har fullbordats dessförinnan, men senare än tre år före fristdagen, går åter när den har skett till någon som är närstående till gäldenären och det inte visas att gäldenären vare sig var eller till följd av gåvan blev överskuldsatt.

En gåva som avses i 6 § lagen om gåvoutfästelser går dessutom åter, om den anmälan som nämns i lagrummet inte har gjorts före fristdagen. Gåvan går även åter när en anmälan har gjorts efter det gåvan fullbordades,

Köp, byte eller annat avtal går åter enligt vad som stadgas om gåva i 1 mom., om det vid avtalets ingående rådde ett sådant uppenbart missförhållande mellan kontrahenternas utfästelser att avtalet delvis skall anses ha egenskap av gåva.

Understöd och sedvanliga gåvor som inte stod i missförhållande till gäldenärens ekonomiska ställning är undantagna från återvinning enligt denna paragraf.

På betalning av lön, arvode eller annan därmed jämförlig förmån tillämpas vad 6 § 1 mom. stadgar om återgång av gåva till den del betalningen står i ett uppenbart missförhållande till vad som kan anses skäligt med hänsyn till det arbete som har utförts och omständigheterna i övrigt.

Har gäldenären till en närstående överlåtit egendom eller ingått ett köpe- eller bytesavtal eller något annat avtal med denne eller betalt honom lön, arvode eller annan därmed jämförlig förmån, och påstås det att överlåtelsen har skett utan vederlag eller att avtalet på grund av ett missförhållande mellan utfästelserna på ömse sidor åtminstone delvis skall anses ha egenskap av gåva eller att betalningen av lön, arvode eller annan därmed jämförlig förmån står i missförhållande till vad som enligt 7 § kan anses skäligt, skall överlåtelsen, avtalet eller betalningen anses helt eller delvis ha egenskap av gåva, om inte något annat görs sannolikt.

Har gäldenären eftergivit sin rätt vid avvittring så som avses i 104 § i äktenskapslagen, går avvittringen åter,

Har gäldenären eftergivit sin rätt så som avses i 11 § i lagen om upplösning av sambors gemensamma hushåll (26/2011) , ska åtskiljandet eller gottgörelsen gå åter,

Betalning av en skuld som har skett senare än tre månader före fristdagen går åter, om den har gjorts med ovanliga betalningsmedel eller i förtid eller med ett belopp som med hänsyn till boets tillgångar skall anses vara avsevärt. Betalningen går likväl inte åter, om den med beaktande av förhållandena kan anses vara sedvanlig. Har betalningen skett till någon som är närstående till gäldenären tidigare än vad här sägs, men senare än två år före fristdagen, går den åter om det inte visas att gäldenären vare sig var eller till följd av betalningen blev insolvent.

Betalning för en växel eller check går enligt 10 § åter endast i den mån den som mottog betalningen hade kunnat vägra att ta emot den utan att förlora sin växel- eller checkrätt mot någon annan av vilken han kunnat erhålla täckning.

Om den ersättningsskyldighet som tredje man har, när återvinning av en betalning är utesluten enligt 1 mom., stadgas i 21 § 1 mom.

Betalning som en borgenär har erhållit genom utmätning går åter, om denna har verkställts senare än tre månader före fristdagen. Har utmätningen skett till förmån för någon som är närstående till gäldenären tidigare än som här sägs men senare än två år före fristdagen, går betalningen likaså åter, om det inte visas att gäldenären vare sig var eller till följd av utmätningen blev insolvent.

Stadgandena i 1 mom. tillämpas på utmätning för underhållsbidrag till barn eller make endast i den mån barnet eller maken genom utmätningen har gynnats på ett otillbörligt sätt.

Vad denna lag stadgar om återvinning av betalning tillämpas även när kvittning skett, om borgenären inte hade haft rätt att kvitta sin fordran i konkursen.

Pant som gäldenären överlämnat eller annan säkerhet som han ställt för sin skuld senare än tre månader före fristdagen går åter, om inte sådan säkerhet var betingad vid skuldens tillkomst eller om inte besittningen av panten överlämnats eller andra för säkerhetsrättens uppkomst nödvändiga åtgärder skett utan ogrundat dröjsmål efter skuldens tillkomst. Har säkerheten ställts till någon som är närstående till gäldenären tidigare än som här sägs men senare än två år före fristdagen, går säkerheten åter, om det inte visas att gäldenären vare sig var eller till följd av säkerhetsåtgärden blev insolvent.

När en rättshandling går åter skall den egendom som erhållits från gäldenären återbäras till konkursboet.

Konkursboet skall återbära vederlag som har lämnats gäldenären för egendom som avses i 1 mom. Återbäringsskyldighet föreligger likväl inte, om vederlaget har undanhållits borgenärerna och den som lämnade vederlaget hade eller borde ha haft kännedom om att detta var gäldenärens avsikt.

Finns den egendom som enligt 1 eller 2 mom. skall återbäras inte i behåll eller kan den av någon annan orsak inte återbäras, skall dess värde ersättas. Är återbäring av viss egendom förenad med olägenhet för den förpliktade, kan domstolen berättiga honom att i stället för egendomen betala ersättning enligt dess värde.

Om värdet av den egendom som skall återbäras har minskat betydligt på grund av att den har förslitits eller lidit skada, skall den återbäringsskyldige betala ersättning för värdeminskningen.

Har egendomens värde minskat av någon annan orsak än som nämns i 1 mom., är återvinningssvaranden skyldig att utge skälig ersättning för värdeminskningen såvitt gäller tiden efter det återvinning yrkades. Om återbäringsskyldigheten följer av 5 §, kan svaranden åläggas att betala ersättning räknat redan från den tid då han tog emot egendomen.

Den som är skyldig att återbära egendom skall även utge den avkastning som han har fått av egendomen efter det återvinning yrkades eller ersätta avkastningens värde med motsvarande tillämpning av 15 § 3 mom. Den återbäringsskyldige skall även betala skälig ersättning för den nytta som han haft av egendomen efter nämnda tidpunkt, om inte denna ersättning kan anses ingå i vad som skall utges för egendomens värdeminskning. Sker återvinning enligt 5 §, kan den återbäringsskyldige åläggas att betala ersättning redan från den tid då han tog emot egendomen.

Om den egendom som skall återbäras utgörs av pengar eller om ersättning skall utges för värdet av egendom, skall återvinningssvaranden betala ränta enligt 4 § räntelagen (633/82) från det återvinning yrkades. Sker återvinning enligt 5 §, kan svaranden även åläggas att betala ränta med stöd av 3 § 2 mom. räntelagen från den tid då han tog emot egendomen.

Den återbäringsskyldige har rätt till ersättning för nödvändig kostnad som han har lagt ned på den egendom som skall återbäras och, såvitt det prövas skäligt, även för annan kostnad.

Har tredje man ställt säkerhet för gäldenärens skuld och fått säkerheten tillbaka sedan gäldenärens förpliktelse fullgjorts, är borgenären då prestationen går åter inte skyldig att återbära mera än vad som överstiger säkerhetens värde, om han inte kan återfå denna och han inte heller, när han återställde säkerheten, kände till eller borde ha känt till gäldenärens insolvens. Vad som här sägs skall även tillämpas när någon har gått i borgen för gäldenärens förpliktelse och gäldenären har fullgjort denna.

Om ersättningsskyldighet för tredje man som har återfått säkerheten och för borgensmannen stadgas i 21 § 2 mom.

Har egendom som enligt denna lag kan krävas åter till ett konkursbo blivit överlåten vidare, får samma krav på återbäring av egendomen eller på ersättning för dess värde framställas mot förvärvaren, om han kände till eller borde ha känt till de omständigheter som leder till återgång av rättshandlingen. Härvid gäller även vad 15–18 §§ stadgar om verkan av återvinning. Förvärvaren är likväl inte skyldig att i det fall som nämns i 16 § 1 mom. betala ersättning för minskning av egendomens värde under tiden före hans förvärv.

Om betalningen av en växel eller check inte kan gå åter enligt 11 §, är den som skulle ha burit den slutliga förlusten om betalningen hade uteblivit skyldig att utge ersättning till konkursboet. Ersättningsskyldighet förutsätter att betalningen skulle ha kunnat dömas att gå åter, om den hade erlagts till nämnda person i egenskap av borgenär.

I det fall som avses i 19 § är den tredje man som har återfått sin säkerhet eller borgensmannen skyldig att till borgenären eller, om så yrkas, direkt till konkursboet lämna säkerheten på nytt eller ersätta dess värde. Detta förutsätter att betalningen skulle ha kunnat dömas att gå åter, om den hade erlagts till nämnda person i egenskap av borgenär.

En skyldighet som till följd av återvinning enligt denna lag uppkommer för någon annan än konkursboet kan jämkas, om det finns vägande skäl.

Återvinning får yrkas av boförvaltaren och av en borgenär som har bevakat sin fordran i konkursen eller vars fordran annars har beaktats i utdelningsförteckningen. Detsamma gäller övriga yrkanden på konkursboets vägnar enligt denna lag.

Återvinning yrkas genom talan vid domstol eller genom anmärkning mot en bevakning. I stället för vid det forum som avses i 10 kap. i rättegångsbalken kan talan väckas vid den tingsrätt som har behandlat frågan om försättande av gäldenären i konkurs och i samband med ett saneringsförfarande vid den tingsrätt som har behandlat ärendet om inledande av saneringsförfarandet. Boförvaltaren kan även yrka återvinning genom att göra en invändning mot något annat yrkande som har framställts mot konkursboet. (2.3.2007/248)

Om gäldenären försätts i konkurs under ett företagssaneringsförfarande eller medan ett saneringsprogram gäller, kan boförvaltaren i utredarens ställe fortsätta att på konkursboets vägnar föra en återvinningstalan som är anhängig vid denna tidpunkt. Om talan har väckts av en borgenär, kan denne fortsätta att föra talan på konkursboets vägnar. På motsvarande sätt kan en borgenär fortsätta att föra en återvinningstalan som borgenären har väckt i anslutning till en privatpersons skuldsanering. Talan får fortsättas under förutsättning att en anmälan om att talan fortsätts görs inom tre månader från den bevakningsdag som avses i 12 kap. 5 § konkurslagen (120/2004) till den domstol som behandlar återvinningstalan.

Talan om återvinning ska väckas inom ett år från det konkursen började. Talan får likväl väckas även inom tre månader från det grunden för återvinning blev känd eller borde ha blivit känd för konkursboet. (31.1.2013/87)

Har en borgenär väckt talan, skall domstolen ge boförvaltaren tillfälle att bli hörd i saken. Meddelande om sakens behandling får sändas till boförvaltaren med posten. (20.2.2004/121)

Väcks talan om återvinning så sent att en svarande som på grund av käromålet vill bevaka en fordran i konkursen inte kan göra detta på bevakningsdagen, får svaranden bevaka sin fordran efter bevakningsdagen, enligt vad som bestäms i 12 kap. 16 § konkurslagen. En likadan rätt har den som på grund av en invändning som nämns i 23 § 2 mom. får behov av att bevaka sin fordran i konkursen efter bevakningsdagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lagen tillämpas om konkursansökan har gjorts efter ikraftträdandet. På rättshandlingar som har företagits därförinnan skall i stället för 1–22 §§ tillämpas de stadganden som gällde när denna lag träder i kraft. En sådan rättshandling går likväl inte åter, om den inte skulle gå åter enligt denna lag. I fråga om en rättshandling som har företagits innan denna lag trätt i kraft gäller ej heller återbärings- eller ersättningsplikt eller någon annan motsvarande skyldighet i vidare mån än enligt denna lag.