Finlex - Till startsidan
Lagstiftning

692/1993

Uppdaterad lagstiftning

Uppdaterade författningstexter där ändringar i lagen eller förordningen ingår i författningstexten.

Författningar följda till och med FörfS 59/2025.

Lag om strafforderförfarande

Inte i kraft
Denna lag har upphävts genom L 27.8.2010/754 , som träder i kraft 1.12.2016.
Ämnesord
Strafforderförfarande
Typ av författning
Lag
Förvaltningsområde
Justitieministeriet
Meddelats
Ikraftträdande
ELI-kod
http://data.finlex.fi/eli/sd/1993/692/ajantasa/2016-10-28/swe

I enlighet med riksdagens beslut, tillkommet på det sätt som 67 § riksdagsordningen föreskriver, stadgas:

Allmänna stadganden

1 §

Vid förfarande enligt denna lag ( strafforderförfarande ) kan dömas ut bötesstraff och förverkandepåföljder på högst 1 000 euro för förseelser för vilka den straffbestämmelse som skall tillämpas på fallet inte med tanke på de föreliggande omständigheterna föreskriver strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader samt för överträdelse av lagligen fastställt vitesförbud. Straff kan dömas ut enligt denna lag även i det fall att förseelsen också kan medföra någon annan påföljd än vad som nämns ovan, om det inte yrkas att den som begått förseelsen skall dömas till en sådan. (27.6.2003/614)

Mål som gäller tjänstebrott eller mål som avses i 20 kap. sjölagen (674/1994) eller i 2 § militära rättegångslagen (326/1983) får inte behandlas i strafforderförfarande. (12.7.2002/609)

3 mom. har upphävts genom L 14.6.2001/525 . (14.6.2001/525)

2 §

Ett mål får inte behandlas i strafforderförfarande, om inte målsäganden givit sitt samtycke till det. Samtycket kan ges till förundersökningsmyndigheten eller till den som framställer straffanspråket eller utfärdar straffordern. Återtagande av samtycke utgör inget hinder för att målet behandlas i strafforderförfarande.

Framställande av straffanspråk

3 §

Straffanspråk framställs av en polisman, en tullman eller någon annan tjänsteman som utför lagstadgad övervakning, på eget initiativ eller på åklagarens vägnar.

4 §

Ett straffanspråk skall framställas skriftligen och vara undertecknat av framställaren.

Av straffanspråket skall framgå

1)

den misstänkte,

2)

förseelsen, när och var den begåtts, samt övriga uppgifter som behövs för att beskriva förseelsen,

3)

de lagrum som tillämpas,

4)

det straff och den förverkandepåföljd som yrkas för förseelsen samt

5)

hur den som mottagit straffanspråket skall förfara om han önskar motsätta sig det.

5 § (28.10.2016/895)

Innan straffanspråk framställs görs det en summarisk förundersökning enligt 11 kap. 2 § i förundersökningslagen (805/2011) , där endast de omständigheter utreds som är nödvändiga för att döma ut en påföljd genom strafforderförfarande. En sådan förundersökning får göras utan att 4 kap. 10 § 2 mom. och 13 och 16 § i förundersökningslagen iakttas.

6 §

Ett straffanspråk skall delges den misstänkte så snart förundersökningen är slutförd eller, om detta inte är möjligt, så snart som möjligt därefter, så som 11 kap. rättegångsbalken stadgar om delgivning i brottmål. (11.7.1997/698)

Preskriptionen av åtalsrätten avbryts då straffanspråket delges den misstänkte.

7 §

Efter delgivningen skall straffanspråket utan dröjsmål tillställas åklagaren för utfärdande av strafforder.

Gensaga mot straffanspråk

8 §

Om den som meddelats straffanspråket motsätter sig det skall han inom en vecka från det att anspråket delgivits honom meddela detta till den i 9 § nämnda allmänna åklagarens kansli. Han kan också sända meddelandet om gensagan per post. I samband med meddelandet skall det straffanspråk som gensagan gäller företes.

Straffanspråket skall förses med anteckning om att mottagaren har motsatt sig det och återlämnas till honom. Åklagaren skall föra ett straffyrkande som mottagaren har motsatt sig till tingsrätten för behandling med iakttagande av vad som stadgas i 5 kap. lagen om rättegång i brottmål (689/1997) . (11.7.1997/698)

Vid domstolsbehandlingen av målet skall den allmänna rättegångsordningen i brottmål iakttas. (11.7.1997/698)

Utfärdande av strafforder

9 §

Strafforder utfärdas av åklagaren.

2 mom. har upphävts genom L 22.3.1996/196 . (22.3.1996/196)

3 mom. har upphävts genom L 22.3.1996/196 . (22.3.1996/196)

10 §

Den som utfärdar strafforder skall utan dröjsmål granska straffanspråket och, om det är befogat, genast vidta åtgärder för att verkställa ytterligare undersökningar som han finner påkallade eller för att avhjälpa fel eller brister som framkommit.

11 §

Strafforder får inte utfärdas, om

1)

den misstänkte har motsatt sig straffanspråket,

2)

målsäganden har återkallat sin åtalsbegäran och saken gäller en förseelse för vilken allmänna åklagaren inte får väcka åtal utan en sådan begäran,

3)

straffanspråket inte har delgivits den misstänkte innan åtalsrätten har preskriberats med stöd av stadgandena i 8 kap. strafflagen,

4)

mer än ett år har förflutit efter delgivningen av straffanspråket, eller

5)

det i målet framkommer omständigheter med hänsyn till vilka straff inte skall dömas ut.

Den som utfärdar strafforder kan låta bli att utfärda en strafforder, om förseelsen i fråga är sådan att åtalseftergift är möjlig enligt lag.

Om den som meddelats ett straffanspråk motsätter sig detta endast i fråga om dagsbotsbeloppet, kan den som utfärdar straffordern, på basis av en utredning som han har tillställts, utan hinder av 1 mom. 1 punkten och utan att saken förs till domstol utfärda straffordern på det sätt som yrkas av den som meddelats straffanspråket. (30.4.1999/553)

12 §

Om den som utfärdar strafforder anser att strafforder skall utfärdas för någon annan gärning eller att straffet skall vara strängare än vad som har angivits i straffanspråket, skall en ny delgivning verkställas med anledning av ändringen, och det tidigare straffanspråket skall återkallas.

13 §

Om det med stöd av 11 § inte utfärdas någon strafforder eller om straffanspråket återkallas eller om ett lindrigare straff än det yrkade döms ut, skall detta omedelbart meddelas den för vilken straff har yrkats samt den myndighet som skall ta emot förskottsbetalning som avses i 6 kap. 2 § förordningen om verkställighet av straff.

6 kap. 2 § i L om verkställighet av straff 39A/1889 (rubriken har ändrats genom L 128/1995 ) har upphävts genom L om verkställighet av böter 672/2002 .

14 §

Om det har beslutats att strafforder inte skall utfärdas och om det på grund av ny utredning i saken framgår att beslutet har grundat sig på uppgifter som i väsentlig grad är bristfälliga eller felaktiga, får allmänna åklagaren utan hinder av beslutet väcka åtal.

Högre åklagare har utan hinder av ett beslut enligt 1 mom. rätt att ta upp frågan om väckande av åtal till ny prövning enligt vad som stadgas särskilt.

Särskilda stadganden

15 §

Angående verkställigheten av strafforder gäller vad som stadgas om verkställighet av dom som vunnit laga kraft och om indrivning av böter.

16 §

Vid strafforderförfarande tillämpas inte vad som för särskilda fall stadgas om att ett utdömt straff skall anmälas till myndighet, utom då anmälningsskyldigheten stadgas med tanke på tillsynen över en viss närings- eller yrkesutövning eller över trafiken.

17 §

I strafforder får ändring inte sökas genom besvär.

18 §

Utöver vad som stadgas i 31 kap. 1 § rättegångsbalken kan en strafforder på ansökan undanröjas också i de fall då den grundar sig på felaktig tillämpning av lag. För svaranden kan inte efter det straffordern undanröjts bestämmas eller dömas ut ett strängare straff än det som har bestämts i den undanröjda straffordern.

Tingsrätten kan utan tidsbegränsning undanröja en strafforder, om någon vid utfärdandet av straffordern har behandlats som en annan person eller under oriktigt namn. (26.8.2005/669)

Ansökan enligt 1 mom. skall göras till tingsrätten inom ett år från verkställigheten av de böter eller den förverkandepåföljd som har bestämts genom straffordern eller från det att den misstänkte har betalat böterna eller förverkandepåföljden. (26.8.2005/669)

Vid behandling av ansökningar som avses i denna paragraf är tingsrätten domför med en lagfaren ledamot ensam. (26.8.2005/669)

18 a § (26.8.2005/669)

Om den som har meddelats ett straffanspråk inte har kunnat motsätta sig anspråket inom föreskriven tid på grund av laga förfall eller annars anför synnerligen vägande skäl till stöd för sin ansökan, kan tingsrätten på ansökan sätta ut en ny tidsfrist på en vecka för motsättandet. Ansökan skall göras inom 30 dagar efter det att hindret upphörde och senast ett år från den dag då tidsfristen löpte ut. Tingsrätten är domför med en lagfaren ledamot ensam.

19 §

Åklagaren skall rätta skriv- eller räknefel eller andra motsvarande uppenbara fel som han observerar i straffordern, om straffordern inte blir strängare med anledning av rättelsen. Innan ett fel rättas skall svaranden vid behov beredas tillfälle att bli hörd.

Om det straff som har bestämts blir lindrigare till följd av rättelsen, skall meddelande om det nya straffet sändas så som stadgas i 13 §.

20 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

21 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

Genom denna lag upphävs lagen den 27 februari 1970 om strafforder (146/70) jämte ändringar.

På strafforderärenden i vilka straffanspråk har meddelats innan denna lag har trätt i kraft tillämpas de stadganden som gällde vid ikraftträdandet.

RP 63/93

LaUB 12/93

Ikraftträdelsestadganden

22.3.1996/196:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

RP 83/95 , LaUB 14/95, RSv 3/96

11.7.1997/698:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.

RP 82/1995 , LaUB 9/1997, RSv 98/1997

30.4.1999/553:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.

RP 74/1998 , LaUB 25/1998, RSv 274/1998

14.6.2001/525:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2001.

RP 177/2000 , LaUB 8/2001, RSv 46/2001

9.11.2001/973:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 103/2001 , LaUB 19/2001, RSv 119/2001

12.7.2002/609:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002.

RP 77/2001 , LaUB 10/2002, RSv 85/2002

27.6.2003/614:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2003.

RP 20/2002 , FvUB 28/2002, RSv 295/2002

26.8.2005/669:

Denna lag träder i kraft den 31 december 2005.

På ärenden som har väckts före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 9/2005 , LaUB 6/2005, RSv 81/2005

22.7.2011/820:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 222/2010 , LaUB 44/2010, RSv 374/2010

8.11.2013/775:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 63/2013 , LaUB 12/2013, RSv 115/2013, Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU (32010L0064); EUT L 280, 26.10.2010, s. 1

8.11.2013/776:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2013 och gäller till och med den 31 december 2013.

RP 63/2013 , LaUB 12/2013, RSv 115/2013, Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU (32010L0064); EUT L 280, 26.10.2010, s. 1

17.10.2014/822:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2014.

RP 71/2014 , LaUB 7/2014, RSv 90/2014 , Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU (32012L0013); EUT L 142, 1.6.2012, s. 1

28.10.2016/895:

Denna lag träder i kraft den 27 november 2016.

RP 99/2016 , LaUB 9/2016, RSv 113/2016, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU (32013L0048); EUT L 294, 6.11.2013, s. 1

Till början av sidan