666/1993

Jaktlicens enligt 10 § 1 mom. i jaktlagen (615/1993) krävs för jakt på

Kräver en ändamålsenlig vård av beståndet av en viltart samt ett opartiskt och ändamålsenligt ordnande av jakten detta, kan antalet bytesdjur fastställas till ett färre antal än det ansökta. Vid beviljande av jaktlicens ska beaktas att de skador som förorsakas av viltarten i fråga hålls på en skälig nivå inom området. Jaktlicensen beviljas högst för ansökt antal vilt.

Till en ansökan om jaktlicens enligt 1 § ska det fogas utredning om inom vilket område och vid vilken tidpunkt avsikten är att jaga den viltart som nämns i ansökan. Om Finlands viltcentral kräver det, ska sökanden dessutom lämna en utredning till Finlands viltcentral om storleken på beståndet av den viltart som nämns i ansökan om jaktlicens. Sökanden ska på uppmaning av Finlands viltcentral lämna in en utredning om sin jakträtt inom det område som ansökan gäller.

I en jaktlicens som avses i 1 § ska det anges vilket område som licensen gäller för samt antalet djur som får fällas. Av särskilda skäl kan det i licensen ställas begränsningar i fråga om jaktsätt och jaktområde och tas in villkor om ålder och kön på de djur som får fällas.

Beviljad jaktlicens gäller under högst ett år från den tidpunkt då den beviljats.

För jakt på gråsäl på Östersjön finns en kvot inom följande områden:

Finlands viltcentral ska underrättas om fångsten av en gråsäl senast den tredje vardagen efter fångsten. Av anmälan ska framgå

Sedan kvoten fyllts ska Finlands viltcentral avlysa jakten på gråsälar inom förvaltningsområdet. Tillräckligt effektiv information ska ges om Finlands viltcentrals beslut. Avlysningen av jakten anses ha kommit till jägarnas kännedom inom tre dygn efter det att beslutet gavs.

Finlands viltcentral ska lämna jord- och skogsbruksministeriet uppgifter om jakt på gråsäl efter utgången av varje kalenderår.

Till ansökan om jaktlicens för hjortdjur ska det fogas en karta över det område som avses i ansökan samt utredning om områdets areal.

Om Finlands viltcentral kräver det, ska sökanden till ansökan foga en förteckning över de enheter i fastighetsregistret eller jordregistret eller de delar av dessa inom vilka jakten på hjortdjur sker eller bifoga handlingar som krävs för att visa jakträtten.

Om ansökan om jaktlicens avser jakt på hjortdjur inom områden som nämns i 8 § i jaktlagen och arealen av statens marker som ingår i jaktområdet överstiger 1 000 hektar, ska det till ansökan fogas en preliminär uppgift om dem som deltar i jakten som skyttar och deras fasta boningsorter samt vilka andra möjligheter de har att delta i jakt på hjortdjuret i fråga.

En jaktlicens för ett hjortdjur berättigar till att fälla ett fullvuxet djur eller två kalvar. I jaktlicensen kan det tas in närmare villkor om ålder eller kön på de hjortdjur som får fällas, om detta behövs för en ändamålsenlig vård av hjortdjursbeståndet.

Med kalv avses ett hjortdjur som är yngre än ett år.

7 a § har upphävts genom F 18.7.2013/557 .

Ansökan om jaktlicens för hjortdjur ska senast den 30 april lämnas till den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde huvuddelen av det jaktområde som avses i ansökan är beläget.

Jaktvårdsföreningen ska senast den 15 maj lämna in ansökningshandlingarna och sitt eget utlåtande till Finlands viltcentral.

Finlands viltcentral ska senast den 10 augusti avgöra ansökningarna och utan dröjsmål tillställa sökandena sina beslut.

Jaktlicens för hjortdjur gäller under ett jaktår i taget.

Licenshavaren ska underrätta jaktvårdsföreningen om utfallet av den jakt som skett med stöd av en jaktlicens enligt 10 § i jaktlagen eller en jaktlicens för hjortdjur enligt 26 § i nämnda lag. Anmälan ska göras inom sju dygn efter det att de i jaktlicensen nämnda djuren fällts eller, om djur inte fällts, inom sju dygn efter det att fredningstiden har börjat.

I anmälan ska anges antalet fällda djur och djurens kön samt när och var djuren har fällts. I fråga om hjortdjur som avses i 26 § i jaktlagen ska dessutom antalet fällda fullvuxna hjortdjur och kalvar anges samt till anmälan fogas ett verifikat över att jaktlicensavgiften betalats.

Jaktvårdsföreningen ska lämna Finlands viltcentral de anmälda uppgifterna inom 14 dygn efter det att fredningstiden för viltarten i fråga har börjat.

Finlands viltcentral ska årligen lämna jord- och skogsbruksministeriet ett sammandrag över beviljade jaktlicenser och antalet bytesdjur som fällts med stöd av dem.

För viltfångst får enbart sådan sax användas som dödar viltet omedelbart när den slår igen. Saxen ska underhållas regelbundet. Saxen ska placeras så att den inte medför fara för människor eller andra djur än de som får fångas.

På land får sax användas för jakt på iller, hermelin, mink, skogsmård och ekorre samt för fångst av icke fredade däggdjur. Saxens diameter får vara högst 20 centimeter.

Under vatten får sax användas för jakt på europeisk bäver, kanadensisk bäver, mink och bisamråtta samt för fångst av icke fredade däggdjur. Saxens diameter får vara högst 30 centimeter.

Snaror får användas för fångst av dalripa och fjällripa i Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner.

Fällor som fångar bytet levande och andra motsvarande fångstanordningar får användas för fångst av lodjur, europeisk bäver, kanadensisk bäver, bisamråtta, i farm uppfödd fjällräv, rödräv, mårdhund, hermelin, mink, iller, skogsmård, grävling, utter, vildkanin, ekorre, östersjövikare, och gråsäl samt av icke fredade däggdjur. Fällor och andra fångstanordningar ska vara sådana att ett fångat djur ryms i dem stående och liggande i naturlig ställning utan att skada sig självt.

Fotsnaror får användas för fångst av rödräv under den tid terrängen är snötäckt. Diametern på fotsnarans ögla i utlöst tillstånd ska vara minst 30 millimeter.

Användning av en fångstanordning som avses i 1 och 2 mom. ska ordnas så att man minst en gång per dygn kan konstatera om ett djur gått i fångstanordningen.

Vid jakt på hjortdjur får inte användas okopplad drivande hund med större mankhöjd än 28 centimeter.

Vid jakt på rådjur får användas hund som tillåts i 1 mom. endast från den sista lördagen i september till den 31 januari. (22.6.2005/440)

13 § har upphävts genom F 27.8.2015/1105 .

Artificiella ljuskällor får användas vid spårning och avlivning av sårade djur eller djur i fotsnara och vid avlivning av djur som befinner sig i ett gryt, i en fälla, i ett blockfält, i eller under en byggnad eller under en ved- eller virkestrave eller annars i hjälplöst tillstånd.

Lövblåsare får användas för att fånga eller driva bort fjällräv som uppfötts i farm, rödräv, mårdhund, mink, hermelin, ekorre, grävling, tvättbjörn och icke fredade däggdjur endast när djuret befinner sig i ett gryt, i ett blockfält, i eller under en byggnad, under en ved- eller virkestrave eller i motsvarande förhållanden.

Gift och giftbeten får användas för att döda råttor, möss eller sorkar endast i byggnader, på gårdsplaner, i trädgårdar, i pälsdjursfarmer, på avstjälpningsplatser och i vattenbruksanläggningar. Gift och giftbeten ska placeras så att de inte medför fara för människor eller andra än i denna paragraf avsedda djur.

Elektricitet får användas för att döda råttor, möss och sorkar endast när djuren fångats i slutna fällor. Sådana fällor får endast användas i byggnader, på gårdsplaner, i trädgårdar, i pälsdjursfarmer, på avstjälpningsplatser och i vattenbruksanläggningar. Fällorna ska placeras så att de inte medför fara för människor eller andra än i denna paragraf avsedda djur. Fällor med elektricitet som dödar ska underhållas regelbundet.

Halvautomatiska vapen vars magasin kan laddas med tre patroner får inte användas för att skjuta fågelvilt som avses i 5 § i jaktlagen eller för att skjuta skogshare, europeisk bäver, varg, brunbjörn, iller, utter, skogsmård, lodjur, östersjövikare, knubbsäl eller gråsäl. Bestämmelser om förbud mot användning vid jakt av halvautomatiska vapen vars magasin kan laddas med fler än tre patroner finns i 33 § i jaktlagen.

Vid jakt får endast användas skjutvapen enligt 6 § 2 mom. 1–3 och 8 punkten i skjutvapenlagen (1/1998) samt skjutvapen enligt 6 § 2 mom. 11 och 12 punkten i den lagen som är minst 600 millimeter långa och har en minst 300 millimeter lång pipa.

Anslagsenergin hos kulan i ett räfflat kulvapen som används för att skjuta vilt ska vid pipans mynning vara minst 100 joule (E 0 > 100 J).

Utöver vad som sägs i 1 mom.

För att skjuta djur som nämns i 2 mom. 3 och 4 punkten ska det användas kulor som är konstruerade för att expandera.

Hagelgevär som används för att skjuta vilt ska ha kaliber 10–20. Hagelgevär av mindre kaliber får dock användas för att skjuta vildkanin, bisamråtta, ekorre, hermelin, dalripa, fjällripa, järpe, rapphöna, morkulla och ringduva, dock inte hagelgevär av mindre kaliber än 36.

Hagelgevär som laddats med hagelpatron får inte användas för att skjuta älg, vitsvanshjort, kronhjort, skogsvildren, dovhjort, sikahjort, brunbjörn, vildsvin, säl eller mufflon. (21.12.2000/1206)

För hagelgevär avsedda kulor får inte användas för att skjuta älg eller brunbjörn.

Ett sårat djur, ett djur i fotsnara och ett djur som befinner sig i ett gryt, i en fälla, i ett blockfält, i eller under en byggnad, under en ved- eller virkestrave eller annars i hjälplöst tillstånd får avlivas med ett för ändamålet lämpat skjutvapen.

Endast vildkanin, skogshare, fälthare, ekorre, europeisk bäver, kanadensisk bäver, bisamråtta, sumpbäver, i farm uppfödd fjällräv, rödräv, mårdhund, tvättbjörn, grävling, hermelin, iller, skogsmård, mink och rådjur samt fåglar som räknas till vilt liksom även icke fredade djur får skjutas med pilbåge. (15.3.2001/224)

Endast pilbågar som kräver en kraft om minst 180 newton (180 N) för spänning av bågen får användas för att skjuta vilt.

Spetsen på en pil som används för att skjuta djur skall vara sådan att en lyckad träff är omedelbart dödande. Om pilbåge används för att skjuta europeisk bäver, kanadensisk bäver eller rådjur skall på pilen användas en skärande spets vars diameter är minst 22 millimeter. Om pilbåge används för att skjuta europeisk bäver eller kanadensisk bäver skall pilen dessutom vara fäst till bågen med en lina. (15.3.2001/224)

4 mom. har upphävts genom F 11.4.2013/270 . (11.4.2013/270)

Luftvapen får användas endast i en byggnad och där endast för att döda andra icke fredade djur än förvildad katt.

Luftvapen får användas för att avlossa projektiler med bedövningsmedel mot vilt eller icke fredade djur i forsknings-, omplacerings- eller utplanteringssyfte.

Katter och icke fredade fåglar får skjutas med skjutvapen som fyller kraven enligt 16 a § 1 mom. eller 17 §.

Vid jakt på dovhjort, kronhjort, sikahjort, älg, vitsvanshjort och skogsvildren ska de som deltar i jakten använda orangeröd eller orange huvudbonad eller ett överdrag av sådan färg och orangeröda eller orange klädesplagg som täcker överkroppen. Den orange eller orangeröda färgen ska täcka minst två tredjedelar av den synliga ytan av klädesplagget och huvudbonaden.

Kravet i 1 mom. gäller dock inte en jägare som jagar i skydd av en konstruktion.

Jaktledaren för jakt på dovhjort, kronhjort, sikahjort, älg, vitsvanshjort och skogsvildren skall

(22.6.2005/440)

Jaktlicenshavaren skall innan jakt inleds skriftligen meddela vederbörande jaktvårdsförening vem som är jaktledare och hans ersättare.

Viltet är fridlyst som följer:

Hona av i farm uppfödd fjällräv, mårdhund, tvättbjörn, iller, mink och sumpbäver, vilken åtföljs av årsunge, är fridlysta från och med den 1 maj till och med 31 juli.

Hona av vildsvin, dovhjort, kronhjort, sikahjort, rådjur, älg, vitsvanshjort, skogsren och mufflon, vilken åtföljs av årsunge, är alltid fridlyst.

Icke fredade fåglar är fridlysta som följer:

Bebodda bon av bisamråtta och bäver får inte förstöras. Dammar eller andra konstruktioner som hör till ett bebott bo får dock för förebyggande av skador förstöras mellan

27 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

28 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

29 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

30 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

Handel med i Finland jagad kanadagås, sädgås, årta, alfågel, knipa, småskrake, storskrake, järpe, orre och tjäder samt med identifierbara delar av dessa fåglar och av dem tillverkade produkter är förbjuden.

Om verkställigheten av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem stadgas i 44 § naturskyddslagen (1096/1996) . (19.7.2001/664)

Ersättning enligt 55 § 3 mom. jaktlagen för skötsel av hund skall bestämmas så, att den till fullo täcker utgifterna för skötseln av den omhändertagna hunden. Som sådana utgifter beaktas arbetsåtgången vid skötseln, de för skötseln anskaffade förnödenheterna och en skälig andel av omkostnaderna för de utrymmen som under vårdtiden använts vid skötseln.

33 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

34 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

35 § har upphävts genom F 23.12.1999/1238 .

36 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

37 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

Tillstånd enligt 46 § 3 mom. jaktlagen kan beviljas en utlänning som tillsammans med en finländsk jägare bedriver jakt inom ett område som avses i det nämnda momentet. Villkor är vidare, att vederbörande fyller i 2 § lagen om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift (616/93) nämnda krav.

En i 83 c § 2 mom. i jaktlagen avsedd anmälan ska göras muntligt, per telefon eller på annat sätt senast följande vardag efter det att viltet påträffats. Påträffas inte jakträttshavaren inom två dygn, får jägaren behålla djuret.

Om jakträttshavaren i fall som avses i 83 § 2 mom. i jaktlagen övertar djuret, anses han i stället för jägaren ha utnyttjat sin motsvarande jaktlicens.

Anmälan om vildsvin, varg, brunbjörn, järv eller lodjur som sårats och som kvarblivit i skogen skall utan dröjsmål göras till närmaste polis.

Tillstånd enligt 40 § i jaktlagen ska sökas skriftligen hos Finlands viltcentral. I ansökan ska anges skälen till att tillstånd söks liksom också de fångstmetoder som kommer att användas. Förutsättningar för beviljande av tillstånd är att de avsedda åtgärderna inte föranleder betydande men för de i vilt tillstånd levande bestånden av villebråd.

I beslutet ska anges

Ett beviljat tillstånd gäller under ett år i taget, om det inte i tillståndsbeslutet bestäms att giltighetstiden är kortare.

Är ägaren av en fångstanordning som avses i 81 § 2 mom. jaktlagen känd och kan fångstanordningen med smärre reparationer ändras så att den fyller de krav som ställs på fångstanordningar eller har dess delar bruksvärde, skall fångstanordningen återlämnas till ägaren. I annat fall skall fångstanordningen förstöras.

Omhändertas en enligt 1 mom. återlämnad fångstanordning på nytt med stöd av 81 § jaktlagen, skall fångstanordningen förstöras.

43 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

Jägaren ska underrätta Finlands viltcentral om utfallet av jakt som skett på rådjur. Anmälan ska lämnas inom sju dygn efter det att rådjuret har fällts.

I anmälan ska för varje fällda rådjursindivid anges

Fångstplatsen ska anges med registerenheten i fastighetsregistret. Dessutom ska det uppges om registerenheten i fråga ingår i en jaktförenings eller ett jaktlags jaktområde för rådjur eller om det är fråga om en registerenhet som inte hört till ett sådant jaktområde. Arealen av jaktföreningens eller jaktlagets jaktområde ska också uppges. Om bytet har fällts på en registerenhet som inte ingår i en jaktförenings eller ett jaktlags jaktområde, ska också arealen av registerenheten uppges.

Finlands viltcentral ska lämna jord- och skogsbruksministeriet ett sammandrag av de anmälda uppgifterna inom 30 dygn efter det att fredningstiden har börjat.

Polisen kan på förslag av renbeteslagets renvärd ge en renkarl som utför sysslor inom renskötseln tillstånd att trots 35 § 3 mom. i jaktlagen i motordrivet fordon i terräng transportera ett jaktgevär vars kula har en träffenergi som fyller i 16 a § 2 mom. 2 punkten föreskrivna krav.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1993.

Med avvikelse från vad som stadgas i 24 § iakttas under tiden mellan den 1 augusti 1993 och den 31 mars 1994 de jakttider som gäller när denna förordning träder i kraft.

Föreligger skäl härtill kan jord- och skogsbruksministeriet föreskriva undantag från jakttiderna enligt 1 mom. för älg.

Med avvikelse från vad som sägs i 36 § 3 mom. skall anslag som beviljats jaktvårdsdistrikten och jaktvårdsföreningarna år 1993 betalas av länsstyrelsen, till vilken också skall inlämnas redogörelsen för användningen av medel.