666/1993

Jaktlicens enligt 10 § 1 mom. i jaktlagen (615/1993) krävs för jakt på

Kräver en ändamålsenlig vård av beståndet av en viltart samt ett opartiskt och ändamålsenligt ordnande av jakten detta, kan antalet bytesdjur fastställas till ett färre antal än det ansökta. Vid beviljande av jaktlicens ska beaktas att de skador som förorsakas av viltarten i fråga hålls på en skälig nivå inom området. Jaktlicensen beviljas högst för ansökt antal vilt.

Till en ansökan om jaktlicens enligt 1 § ska det fogas utredning om inom vilket område och vid vilken tidpunkt avsikten är att jaga den viltart som nämns i ansökan. Om Finlands viltcentral kräver det, ska sökanden dessutom lämna en utredning till Finlands viltcentral om storleken på beståndet av den viltart som nämns i ansökan om jaktlicens. Sökanden ska på uppmaning av Finlands viltcentral lämna in en utredning om sin jakträtt inom det område som ansökan gäller.

I en jaktlicens som avses i 1 § ska det anges vilket område som licensen gäller för samt antalet djur som får fällas. Av särskilda skäl kan det i licensen ställas begränsningar i fråga om jaktsätt och jaktområde och tas in villkor om ålder och kön på de djur som får fällas.

Beviljad jaktlicens gäller under högst ett år från den tidpunkt då den beviljats.

För jakt på gråsäl och östersjövikare finns en kvot för respektive art inom följande områden:

Finlands viltcentral ska underrättas om fällda djur senast den tredje vardagen efter fångsten av djuret. I fångstanmälan ska följande uppgifter finnas:

Sedan kvoten fyllts ska Finlands viltcentral avlysa jakten inom förvaltningsområdet. Tillräckligt effektiv information ska ges om Finlands viltcentrals beslut. Avlysningen av jakten anses ha kommit till jägarnas kännedom inom tre dygn efter det att beslutet meddelades.

Finlands viltcentral ska lämna jord- och skogsbruksministeriet uppgifter om jakten efter utgången av varje kalenderår.

Om fällda rådjur, vildsvin, illrar, grågäss, sädgäss, bläsänder, stjärtänder, årtor, skedänder, brunänder, viggar, ejdrar, alfåglar, småskrakar, storskrakar samt sothöns ska en fångstanmälan göras till Finlands viltcentral på en av Finlands viltcentral fastställd blankett eller via en elektronisk tjänst. Fångstanmälan ska lämnas in inom sju dygn efter det att ett djur har fällts.

I en fångstanmälan som avses i 1 mom. ska följande uppgifter finnas:

Uppgifter som avses i 2 mom. 1–3 punkten ska anmälas om djur som fällts inom Finlands ekonomiska zon.

För fällda vildsvin ska fångstplatsens koordinater anges.

Till ansökan om jaktlicens för hjortdjur ska det fogas en karta över det område som avses i ansökan, utredning om områdets areal samt en förteckning över de enheter i fastighetsregistret eller de delar av dessa inom vilka jakten på hjortdjur sker.

Finlands viltcentral kan kräva att sökanden ska redogöra för jakträtten i det område som ansökan om jaktlicens avser.

Om ansökan om jaktlicens avser jakt på hjortdjur inom områden som avses i 8 § i jaktlagen och arealen av de statsägda marker som ingår i jaktområdet överstiger 1 000 hektar, ska det till ansökan fogas en preliminär uppgift om dem som deltar i jakten som skyttar och deras fasta boningsorter samt vilka andra möjligheter de har att delta i jakt på hjortdjuret i fråga.

En jaktlicens för ett hjortdjur berättigar till att fälla ett fullvuxet djur eller två kalvar. I en jaktlicens kan det tas in närmare villkor om ålder eller kön på de hjortdjur som får fällas, om detta behövs för en ändamålsenlig vård av hjortdjursbeståndet. Finlands viltcentral får bestämma om den regionala fördelningen av jaktlicenserna inom ett jaktlicensområde.

Med kalv avses ett hjortdjur som är yngre än ett år.

7 a § har upphävts genom F 18.7.2013/557 .

Varje jaktvårdsförening ska för sitt eget område utarbeta en beskattningsplan för hjortdjur senast den 15 april.

Jaktlicens för hjortdjur ska sökas senast den 30 april. Ansökan ska delges den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde huvuddelen av det jaktområde som avses i ansökan är beläget.

Jaktlicens för hjortdjur gäller under ett jaktår i taget.

Licenshavaren ska göra en anmälan på en av Finlands viltcentral fastställd blankett eller via en elektronisk tjänst till Finlands viltcentral om utfallet av den jakt som skett med stöd av en jaktlicens enligt 10 § i jaktlagen eller en jaktlicens för hjortdjur enligt 26 § i den lagen. Anmälan ska göras inom sju dygn efter det att de i jaktlicensen nämnda djuren fällts eller, om djur inte fällts, inom sju dygn efter det att fredningstiden har börjat. Dessutom ska anmälan göras om varje fällt hjortdjur inom sju dygn från det att djuret fällts.

I anmälan ska nämnas skyttens namn och jägarnummer, antalet fällda djur och deras art och kön samt när och var djuren har fällts. I fråga om hjortdjur som avses i 26 § i jaktlagen ska dessutom anges antalet fällda fullvuxna hjortdjur och kalvar samt fångstplatsens koordinater.

Finlands viltcentral ska årligen lämna jord- och skogsbruksministeriet ett sammandrag över beviljade jaktlicenser och antalet bytesdjur som fällts med stöd av dem.

För fångst av djur får enbart sådan sax användas som dödar djuret omedelbart när den slår igen. Saxen ska underhållas regelbundet. Saxen ska placeras så att den inte medför fara för människor eller för andra djur än de som får fångas.

På land eller på en konstruktion placerad på vatten får sax användas för jakt på iller, hermelin, skogsmård och ekorre samt för fångst av icke fredade däggdjur. I detta fall ska saxen placeras i en skyddskonstruktion. Diametern på skyddskonstruktionens öppning får vara högst 8 centimeter. En skyddskonstruktion behöver dock inte användas om sax används för fångst av råttor, möss och sorkar.

Under vatten får sax användas för jakt på europeisk bäver och kanadensisk bäver samt för fångst av icke fredade däggdjur. I detta fall får saxens diameter vara högst 30 centimeter.

Snaror får användas för fångst av dalripa och fjällripa i Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner.

Fällor som fångar bytet levande och andra motsvarande fångstredskap får användas för fångst av lodjur, europeisk bäver, kanadensisk bäver, fjällräv som uppfötts i farm, rödräv, hermelin, iller, skogsmård, grävling, utter, vildkanin, ekorre, vildsvin, östersjövikare och gråsäl samt av icke fredade däggdjur. Fällor och andra fångstredskap ska vara sådana att ett fångat djur ryms i dem stående och liggande i naturlig ställning utan att skada sig självt.

Fotsnaror får användas för fångst av rödräv, om terrängen är snötäckt. Diametern på fotsnarans ögla i utlöst tillstånd ska vara minst 30 millimeter.

Inhägnader för levandefångst får användas vid fångst av vildsvin. Inhägnaden ska vara tillräckligt stor så att ett vildsvin med avkomma ryms i den. Inhägnaden ska vara utan tak och till formen rund eller oval. Utanför inhägnaden, fast ansluten till den, ska det i syfte att kunna åtskilja vildsvinen finnas en gång som går att avstänga.

Användningen av fångstredskap som avses i 1 och 2 mom. ska ordnas så att det minst en gång per dygn kontrolleras om ett djur gått i fångstredskapet. Fångstredskap enligt 1 mom. som används för fångst av vildsvin och fångstredskap enligt 3 mom. ska kontrolleras minst två gånger per dygn.

Vid jakt på hjortdjur får inte användas okopplad drivande hund med större mankhöjd än 39 centimeter.

Vid jakt på rådjur får hund som avses i 1 mom. användas endast från och med den sista lördagen i september till och med den 15 februari.

Vid jakt på älg får hund inte användas inom renskötselområdet från och med den 1 januari till och med den 15 januari. Förbudet gäller dock inte användning av hund för att spåra sårade djur.

13 § har upphävts genom F 27.8.2015/1105 .

Artificiella ljuskällor får användas vid spårning och avlivning av sårade djur eller djur i fotsnara och vid avlivning av djur som befinner sig i ett gryt, i en fälla, i ett blockfält, i eller under en byggnad eller under en ved- eller virkestrave eller annars i hjälplöst tillstånd.

Lövblåsare får användas för att fånga eller driva bort fjällräv som uppfötts i farm, rödräv, hermelin, ekorre, grävling och icke fredade däggdjur endast när djuret befinner sig i ett gryt, i ett blockfält, i eller under en byggnad, under en ved- eller virkestrave eller i motsvarande förhållanden.

Gift och giftbeten får användas för att döda råttor, möss eller sorkar endast i byggnader, på gårdsplaner, i trädgårdar, i pälsdjursfarmer, på avstjälpningsplatser och i vattenbruksanläggningar. Gift och giftbeten ska placeras så att de inte medför fara för människor eller andra än i denna paragraf avsedda djur.

Elektricitet får användas för att döda råttor, möss och sorkar endast när djuren fångats i slutna fällor. Sådana fällor får endast användas i byggnader, på gårdsplaner, i trädgårdar, i pälsdjursfarmer, på avstjälpningsplatser och i vattenbruksanläggningar. Fällorna ska placeras så att de inte medför fara för människor eller andra än i denna paragraf avsedda djur. Fällor med elektricitet som dödar ska underhållas regelbundet.

Halvautomatiska vapen vars magasin kan laddas med tre patroner får inte användas för att skjuta fågelvilt som avses i 5 § i jaktlagen eller för att skjuta skogshare, europeisk bäver, varg, brunbjörn, iller, utter, skogsmård, lodjur, östersjövikare, knubbsäl eller gråsäl. Bestämmelser om förbud mot användning vid jakt av halvautomatiska vapen vars magasin kan laddas med fler än tre patroner finns i 33 § i jaktlagen.

Vid jakt får endast användas skjutvapen enligt 6 § 2 mom. 1–3 och 8 punkten i skjutvapenlagen (1/1998) samt skjutvapen enligt 6 § 2 mom. 11 och 12 punkten i den lagen som är minst 600 millimeter långa och har en minst 300 millimeter lång pipa.

Anslagsenergin hos kulan i ett räfflat kulvapen som används för att skjuta vilt ska vid pipans mynning vara minst 100 joule.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. får

För att skjuta djur som nämns i 2 mom. 3 och 4 punkten ska det användas expanderande kulor.

Endast den som har avlagt sådant skjutprov som avses i 21 § i jaktlagen får vara skytt vid jakt med räfflat kulvapen på dovhjort, kronhjort, sikahjort, rådjur, älg, vitsvanshjort, skogsvildren, brunbjörn eller vildsvin.

Hagelgevär som används för att skjuta vilt ska ha kaliber 10 eller mindre men minst 20. Hagelgevär av mindre kaliber än 20 får dock användas för att skjuta vildkanin, ekorre, hermelin, dalripa, fjällripa, järpe, rapphöna, morkulla och ringduva, dock inte hagelgevär av mindre kaliber än 36.

Hagelgevär som laddats med hagelpatron får inte användas för att skjuta älg, vitsvanshjort, kronhjort, skogsvildren, dovhjort, sikahjort, brunbjörn, vildsvin, säl eller mufflon. (21.12.2000/1206)

För hagelgevär avsedda kulor får inte användas för att skjuta älg eller brunbjörn.

Ett sårat djur, ett djur i fotsnara och ett djur som befinner sig i ett gryt, i en fälla, i ett blockfält, i eller under en byggnad, under en ved- eller virkestrave eller annars i hjälplöst tillstånd får avlivas med ett för ändamålet lämpat skjutvapen.

Endast vildkanin, skogshare, fälthare, ekorre, europeisk bäver, kanadensisk bäver, fjällräv som uppfötts i farm, rödräv, grävling, hermelin, iller, skogsmård, rådjur, dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort, skogsvildren, mufflon och vildsvin, fåglar som räknas till vilt samt icke fredade djur får skjutas med pilbåge.

Endast pilbågar som kräver en kraft om minst 180 newton för spänning av bågen får användas för att skjuta vilt.

Spetsen på en pil som används för att skjuta djur ska vara sådan att en lyckad träff är omedelbart dödande. Om pilbåge används för att skjuta europeisk bäver, kanadensisk bäver, rådjur, dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort, skogsvildren, mufflon eller vildsvin ska på pilen användas en skärande spets vars diameter är minst 22 millimeter. Om pilbåge används för att skjuta europeisk bäver eller kanadensisk bäver ska pilen dessutom vara fäst till bågen med en lina.

Endast den som har avlagt sådant skjutprov som avses i 21 § i jaktlagen får vara skytt vid jakt med båge på rådjur, dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort, skogsvildren, mufflon eller vildsvin.

Luftvapen får användas endast inne i en byggnad och där endast för att döda kråka, skata, kaja, tamduva, ekorre, skogsmård och hermelin samt andra icke fredade däggdjur än förvildad katt.

Luftvapen får användas för att avlossa projektiler med bedövningsmedel mot vilt och icke fredade djur i forsknings-, utplanterings- eller omplaceringssyfte.

Katter och icke fredade fåglar får skjutas med skjutvapen som fyller kraven enligt 16 a § 1 mom. eller 17 §.

Vid jakt på dovhjort, kronhjort, sikahjort, älg, vitsvanshjort och skogsvildren ska de som deltar i jakten använda orangeröd eller orange huvudbonad eller ett överdrag av sådan färg och orangeröda eller orange klädesplagg som täcker överkroppen. Den orange eller orangeröda färgen ska täcka minst två tredjedelar av den synliga ytan av klädesplagget och huvudbonaden.

Kravet i 1 mom. gäller dock inte en jägare som jagar i skydd av en konstruktion eller med jaktbåge. (3.8.2017/516)

Jaktledaren för jakt på dovhjort, kronhjort, sikahjort, älg, vitsvanshjort och skogsvildren ska

Jaktlicenshavaren ska innan jakt inleds skriftligen meddela jaktvårdsföreningen vem som är i 1 mom. avsedd jaktledare samt vice jaktledare.

Jaktledaren för jakt på björn, varg, järv eller lodjur ska

Den som beviljats dispens för jakt på varg ska innan jakten inleds skriftligen meddela jaktvårdsföreningen vem som är jaktledare samt vice jaktledare.

Bestämmelserna i 4 mom. tillämpas inte, om dispensen har beviljats för forskning. (15.4.2021/302)

Vid jakt i sällskap ska antingen jaktledaren eller en vice jaktledare vara närvarande. Jaktledaren eller vice jaktledaren behöver dock inte vara närvarande om jakten bedrivs som vaktjakt. Med jakt i sällskap avses ett jaktevenemang där fler än en jägare är närvarande.

Viltet är fridlyst som följer:

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. 10, 11 och 16 punkten får

En sådan hona av fjällräv uppfödd i farm eller iller som åtföljs av årsunge är fridlyst från och med den 1 maj till och med den 31 juli.

En sådan hona av vildsvin som åtföljs av årsunge är fridlyst från och med den 1 mars till och med den 31 juli.

En sådan hona av älg som åtföljs av årsunge är i landskapen Norra Österbotten, Kajanaland och Lappland fridlyst från och med den 1 september till och med dagen före den första lördagen i oktober och i övriga delar av landet från och med den 1 september till och med dagen före den andra lördagen i oktober. (15.4.2021/302)

En sådan hona av sikahjort, dovhjort, rådjur, mufflon, vitsvanshjort eller kronhjort som åtföljs av årsunge är fridlyst från och med den 1 september till och med dagen före den sista lördagen i september.

Icke fredade fåglar är fridlysta som följer:

Bebodda bon av bäver får inte förstöras. Dammar eller andra konstruktioner som hör till ett bebott bo får dock för förebyggande av skador förstöras mellan

27 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

28 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

29 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

30 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

Handel med i Finland jagad kanadagås, sädgås, årta, alfågel, knipa, småskrake, storskrake, järpe, orre och tjäder samt med identifierbara delar av dessa fåglar och av dem tillverkade produkter är förbjuden.

Om verkställigheten av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem stadgas i 44 § naturskyddslagen (1096/1996) . (19.7.2001/664)

Ersättning enligt 55 § 3 mom. jaktlagen för skötsel av hund skall bestämmas så, att den till fullo täcker utgifterna för skötseln av den omhändertagna hunden. Som sådana utgifter beaktas arbetsåtgången vid skötseln, de för skötseln anskaffade förnödenheterna och en skälig andel av omkostnaderna för de utrymmen som under vårdtiden använts vid skötseln.

33 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

34 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

35 § har upphävts genom F 23.12.1999/1238 .

36 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

37 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

Tillstånd enligt 46 § 3 mom. jaktlagen kan beviljas en utlänning som tillsammans med en finländsk jägare bedriver jakt inom ett område som avses i det nämnda momentet. Villkor är vidare, att vederbörande fyller i 2 § lagen om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift (616/93) nämnda krav.

En i 83 c § 2 mom. i jaktlagen avsedd anmälan ska göras muntligt, per telefon eller på annat sätt senast följande vardag efter det att viltet påträffats. Påträffas inte jakträttshavaren inom två dygn, får jägaren behålla djuret.

Om jakträttshavaren i fall som avses i 83 § 2 mom. i jaktlagen övertar djuret, anses han i stället för jägaren ha utnyttjat sin motsvarande jaktlicens.

Anmälan om vildsvin, varg, brunbjörn, järv eller lodjur som sårats och som kvarblivit i skogen skall utan dröjsmål göras till närmaste polis.

Tillstånd enligt 40 § i jaktlagen ska sökas skriftligen hos Finlands viltcentral. I ansökan ska anges skälen till att tillstånd söks liksom också de fångstmetoder som kommer att användas. Förutsättningar för beviljande av tillstånd är att de avsedda åtgärderna inte föranleder betydande men för de i vilt tillstånd levande bestånden av villebråd.

I beslutet ska anges

Ett beviljat tillstånd gäller under ett år i taget, om det inte i tillståndsbeslutet bestäms att giltighetstiden är kortare.

Är ägaren av en fångstanordning som avses i 81 § 2 mom. jaktlagen känd och kan fångstanordningen med smärre reparationer ändras så att den fyller de krav som ställs på fångstanordningar eller har dess delar bruksvärde, skall fångstanordningen återlämnas till ägaren. I annat fall skall fångstanordningen förstöras.

Omhändertas en enligt 1 mom. återlämnad fångstanordning på nytt med stöd av 81 § jaktlagen, skall fångstanordningen förstöras.

43 § har upphävts genom F 24.2.2011/170 .

44 § har upphävts genom F 3.8.2017/516 .

45 § har upphävts genom F 3.8.2017/516 .

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1993.

Med avvikelse från vad som stadgas i 24 § iakttas under tiden mellan den 1 augusti 1993 och den 31 mars 1994 de jakttider som gäller när denna förordning träder i kraft.

Föreligger skäl härtill kan jord- och skogsbruksministeriet föreskriva undantag från jakttiderna enligt 1 mom. för älg.

Med avvikelse från vad som sägs i 36 § 3 mom. skall anslag som beviljats jaktvårdsdistrikten och jaktvårdsföreningarna år 1993 betalas av länsstyrelsen, till vilken också skall inlämnas redogörelsen för användningen av medel.