615/1993

Denna lag gäller jakt, fångst och dödande av icke fredade djur samt viltvård, ersättande av skador som vållats av vilt och tillsynen över hundar.

Denna lag gäller i tillämpliga delar även fångst och dödande av däggdjur och fåglar som är fridlysta med stöd av naturvårdslagen (9/2023) . (5.1.2023/28)

Förutom i denna lag finns det bestämmelser om skötsel, behandling och hantering av djur i lagen om djurvälfärd (693/2023) och naturvårdslagen. (23.3.2023/698)

Bestämmelser om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift finns i lagen om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift (616/1993) .

Med jakt avses att vilt som lever i fritt tillstånd fångas eller dödas samt att fångsten omhändertas av jägaren. Jakt är även att i fångstsyfte locka, söka efter, ringa, vakta på, skrämma eller spåra vilt, att använda hund eller något annat för fångst dresserat djur till att söka efter, driva eller spåra vilt samt att hålla fångstredskap gillrade på fångstplatsen.

Med viltvård avses verksamhet som bedrivs i syfte att genom reglering av viltbestånd, genom tryggande eller förbättrande av levnadsförhållandena för vilt eller på något annat sätt öka, bevara eller förbättra viltbeståndet och balansen mellan olika djurbestånd.

Jaktåret börjar den 1 augusti och slutar den 31 juli.

Till vilt räknas

Till icke fredade djur räknas

Bestämmelserna om icke fredade djur tillämpas på en förvildad katt.

Rätten att bedriva jakt och att bestämma därom tillkommer markägaren, om inte något annat stadgas nedan.

Var och en som är fast bosatt i Finland har rätt att jaga inom allmänt vattenområde i havet och på sådana holmar och skär inom allmänt vattenområde i havet vilka tillhör staten och för vilkas del besittningen inte har överlåtits till någon, samt i Finlands ekonomiska zon. (26.11.2004/1068)

Inom allmänna vattenområden i sjöar samt på holmar och skär som staten äger inom sådana områden har var och en rätt att jaga, om han har hemort i en kommun till vilken det allmänna vattenområdet helt eller delvis hör eller till vilken det gränsar.

Nyttjandet av den rätt som avses i 1 och 2 mom. kan begränsas genom förordning, om det är nödvändigt att viltbeståndet skall kunna tryggas eller på grund av att området används för något annat ändamål.

Var och en som har sin hemkommun enligt 2 § i lagen om hemkommun (201/1994) i en kommun som hör till landskapet Lappland eller landskapet Kajanaland eller i Kuusamo, Pudasjärvi eller Taivalkoski kommun, enligt den indelning som gällde den 31 december 2014, har rätt att i sin hemkommun jaga på områden som tillhör staten.

Om rätten att jaga inom skyddsområden som avses i lagen om naturskydd gäller dessutom vad som stadgas eller bestäms särskilt.

Om jakt kan medföra skada på beståndet av någon annan än en i 26 § nämnd viltart eller om en ändamålsenlig jakt i fråga om en viltart kräver det, ska den som bedriver jakt ha jaktlicens eller iaktta en regional kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om viltarter som jagas med stöd av jaktlicens eller regional kvot, om villkoren för beviljande av jaktlicens eller regional kvot, om det förfarande som ska iakttas vid beviljandet och om andra omständigheter som gäller jaktlicens samt om anmälan av det byte som erhållits med stöd av jaktlicens eller regional kvot.

Den årliga tillåtna bytesmängden vid jakt med stöd av jaktlicens eller regional kvot kan begränsas. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om vilka viltarter som begränsningen avser, största tillåtna bytesmängder, de jaktbara djurens kön och ålder samt det område som begränsningarna gäller.

Finlands viltcentral beviljar i 1 mom. avsedd jaktlicens och ansvarar för övervakningen av jakt som är tillåten med stöd av regional kvot.

Finlands viltcentral kan, på framställning av polisen eller gränsbevakningsväsendet, återkalla en i 10 eller 26 § avsedd jaktlicens, om jaktlicensenshavaren bryter mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Detsamma gäller om jaktlicenshavaren i väsentlig grad bryter mot villkoren i jaktlicensen.

Under samma jaktår beviljas inte den vars jaktlicens har återkallats någon ny motsvarande jaktlicens förrän återkallandet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller återkallandet har upphävts.

Markägaren kan arrendera ut sin jakträtt helt eller delvis ( avtal om jaktarrende ). På utarrendering av jakträtt utan vederlag tillämpas vad som gäller för utarrendering av jakträtt, om inte något annat stadgas nedan.

Legoavtal enligt jordlegolagen (258/66) ger rätt till jakt på det arrenderade området endast om detta uttryckligen nämns i avtalet.

På yrkan av en avtalspart skall avtal om jaktarrende ingås skriftligen och undertecknas.

Arrendatorn får inte utan samtycke av den som arrenderat ut jakträtten överföra sin jakträtt på tredje man eller arrendera ut sin jakträtt eller en del av den i andra hand.

Avtal om jaktarrende ingås för en bestämd tid eller tills vidare.

Ett arrendeavtal som har ingåtts tills vidare kan sägas upp när som helst och det upphör på grund av uppsägning sedan uppsägningstiden har löpt ut. Om något annat inte har överenskommits om uppsägningstiden och om avtalet sägs upp senast sex månader före utgången av jaktåret, upphör arrendeförhållandet den sista dagen samma jaktår. I annat fall upphör arrendeförhållandet den sista dagen följande jaktår.

Om arrendatorn försummar att betala arrendeavgiften eller annars bryter mot avtalsvillkoren eller missbrukar sin jakträtt, och förseelsen inte är ringa, får den som arrenderat ut jakträtten häva avtalet om jaktarrende så att det genast upphör att gälla.

Om den som arrenderat ut jakträtten bryter mot avtalsvillkoren, och förseelsen inte är ringa, eller om arrendeområdet blir olämpligt för jakt på grund av förändrade förhållanden, får arrendatorn häva avtalet om jaktarrende varvid det genast upphör att gälla.

Om ett jaktarrendeområde eller en del av det överlåts till någon annan, får områdets nya ägare säga upp avtalet om jaktarrende så att det upphör att gälla på det sätt som stadgas om jaktarrendeavtal som gäller tills vidare. Om den nya ägaren inte utnyttjar sin uppsägningsrätt inom tre månader från det han fått kännedom om arrendeavtalet, förblir arrendeavtalet dock i kraft. Ingår i överlåtelsehandlingen en bestämmelse om att avtalet om jaktarrende fortsätter att gälla eller har överlåtelsetagaren annars godkänt avtalet, binder avtalet dock överlåtelsetagaren.

Om inteckning av jakträtt och ett intecknat arrendeavtals bestånd stadgas särskilt.

När ett område säljs på exekutiv auktion binder ett arrendeavtal köparen bara om rätten har intecknats och försäljningen sker på sådana villkor.

Om något annat inte har överenskommits får arrendatorn vidta viltvårdsåtgärder på jaktarrendeområdet. Härvid får områdets ägare eller innehavare inte vållas skada eller men.

I samband med tvist om jakträtt kan domstolen på yrkande av en part meddela ett temporärt beslut om vem som under den tid rättegången pågår har rätt att jaga på det område som tvisten gäller. Avgörandet, som inte får överklagas, är i kraft tills domstolen meddelar utslag i målet, om inte beslutet återkallas eller ändras före det.

Den som enligt 6 § eller med stöd av ett avtal om jaktarrende eller ett jordlegoavtal innehar jakträtten kan på de villkor som han ställer ge någon annan tillstånd till jakt ( jakttillstånd ), om detta inte har förbjudits i arrendeavtalet.

Om ett jakttillstånd har givits utan vederlag kan den som innehar jakträtten återkalla tillståndet så att det genast upphör att gälla.

Ett tillstånd som givits tills vidare mot vederlag kan återkallas med iakttagande av de uppsägningstider som gäller för avtal om jaktarrende som gäller tills vidare. Om den som fått tillstånd jagar eller annars förfar i strid med tillståndsvillkoren, kan den som innehar jakträtten återkalla tillståndet så att det genast upphör att gälla.

När jakträtten övergår på någon annan förfaller de jakttillstånd som givits av den förra jakträttshavaren.

För förebyggande av djursjukdomar eller av andra hälsoskäl eller för tryggande av den allmänna säkerheten eller för avvärjande av kännbar skada på egendom kan jord- och skogsbruksministeriet utan hinder av detta kapitel besluta att visst villebråd får jagas på ett bestämt område under en viss tid utan jakträtt på området.

Jakt skall bedrivas i enlighet med principerna för bärkraftigt nyttjande och så att viltbestånden inte äventyras, att naturen inte skadas i onödan och att djuren inte vållas onödigt lidande.

Viltbeståndens fortbestånd bör säkerställas genom ändamålsenlig viltvård.

Jakt skall bedrivas så att människor eller egendom inte utsätts för fara eller skadas.

En person som bedriver jakt med räfflat kulvapen eller jaktbåge ska avlägga skjutprov, om detta krävs för jakt på viltarten i fråga. Bestämmelser om vid jakt på vilka viltarter den som får vara skytt ska ha avlagt skjutprov utfärdas genom förordning av statsrådet.

Jaktvårdsföreningen anordnar skjutprov och ger intyg över godkända skjutprov samt på begäran kopior av intyg. Intygen över skjutprov motsvarar i förvaltningslagen (434/2003) avsedda förvaltningsbeslut. En godkänd prestation i ett skjutprov får införas i det i 7 a § i lagen om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift avsedda jägarregistret.

Ett intyg över skjutprov gäller i tre år från det att provet har avlagts.

Vid jakt på det vilt som avses i 21 § får också den vara skytt som har ett motsvarande gällande intyg över skjutprov som avlagts i något annat land och som gäller motsvarande vilt eller den som lämnar jaktvårdsföreningen utredning om att han eller hon har rätt att i sitt hemland jaga vilt av motsvarande storlek. Jaktvårdsföreningen ger intyg över ömsesidigt erkännande av skjutprov som avlagts utomlands eller av ovan avsedd utredning. Jaktvårdsföreningens intyg får gälla i högst tre år.

Skjutprov som har avlagts på Åland motsvarar skjutprov enligt 21 §.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas det bestämmelser om

Jaktkortet eller en kopia av det samt en personlig identitetshandling ska medföras under jakten och på begäran visas upp för den som enligt 88 § övervakar jakt. Om någon jagar utan att medföra det jaktkort som han eller hon har löst in eller en kopia av det samt en personlig identitetshandling, kan han eller hon dock inom fjorton dagar visa upp handlingen för den som utförde övervakningen eller en person som denne förordnat att utföra övervakningen eller för polisen.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om skyldigheten att visa upp i det momentet avsedda handlingar gäller också skyldigheten för den jägare som är skytt vid jakt på vilt som avses i 21 § att visa upp det intyg över skjutprov eller den kopia som avses i 21 § eller det intyg över ömsesidigt erkännande som avses i 21 a §.

Om jaktkortet eller intyget över skjutprov förkommit kan polisen bevilja anstånd med uppvisandet.

Om det med hänsyn till den allmänna säkerheten är särskilt viktigt, kan regionförvaltningsverket för viss tid inom ett bestämt område förbjuda jakt eller begränsa den. Innan beslutet om förbud eller begränsning fattas ska jakträttshavaren och markägaren höras.

Regionförvaltningsverket ska upphäva förbud eller begränsningar som nämns i 1 mom. innan den utsatta tiden har löpt ut, om det inte längre finns behov av förbud eller begränsningar.

De uppgifter som enligt 1 och 2 mom. ankommer på regionförvaltningsverket sköts i Finlands ekonomiska zon av det regionförvaltningsverk vid vars verksamhetsområde den ifrågavarande delen av den ekonomiska zonen är belägen. Med undantag för gränsen mot verksamhetsområdet för Statens ämbetsverk på Åland anses gränsen mellan regionförvaltningsverkens verksamhetsområden fortsätta från territorialvattnets yttre gräns till den ekonomiska zonens yttre gräns utan att ändra riktning.

På obebodda utskär i havet får den som har rätt att jaga på vattenområdet bedriva sjöfågeljakt från land på öppen strand som tillhör någon annan.

Djur får inte skjutas på närmare avstånd än 150 meter från en sådan byggnad i vilken någon bor utan uttryckligt tillstånd av byggnadens ägare eller innehavare.

Utan uttryckligt tillstånd av områdets ägare eller innehavare får ingen söka efter vilt på en gårdsplan eller i en trädgård eller i jaktsyfte röra sig på odlingar innan grödan är bärgad eller uppsatt.

Vilt får inte skjutas över en järnväg eller en allmän väg eller när viltet eller skytten befinner sig på en sådan väg. Skogshönsfågel får inte heller skjutas när den eller skytten befinner sig på en enskild väg.

För jakt på dovhjort, kronhjort, sikahjort, älg, vitsvanshjort och skogsvildren krävs det jaktlicens.

Jaktlicens enligt 1 mom. beviljas av Finlands viltcentral. När jaktlicenser beviljas ska det säkerställas att bestånden av hjortdjur inte äventyras på grund av jakten och att de skador som hjortdjur orsakar hålls på skälig nivå. För att trafikskador och skador på jordbruk och skog ska bli beaktade ska Finlands viltcentral årligen höra de regionala intressentgrupperna. När jaktlicenser beviljas för områden som avses i 8 § ska avseende dessutom fästas vid en jämlik fördelning av möjligheterna till jakt och en ändamålsenlig organisering av jakten. (10.7.2017/504)

I fråga om varje hjortdjur som nedlagts med stöd av jaktlicens ska det göras en fångstanmälan till Finlands viltcentral. (10.7.2017/504)

En förutsättning för beviljande av jaktlicens för hjortdjur är att sökanden förfogar över ett för jakt lämpligt enhetligt område. Ett område som används för jakt på älg ska ha en landareal på minst 1 000 hektar och ett område som används för jakt på andra hjortdjur en landareal på minst 500 hektar.

Jaktlicens för hjortdjur beviljas sökande som inom ett i 1 mom. avsett område har rätt att jaga sådana hjortdjur som nämns i ansökan. Inom andra än i 8 § avsedda områden kan bara en ansökan beviljad jaktlicens gälla för ett och samma område enligt 1 mom.

Finlands viltcentral ska utesluta sådana områden som inte uppfyller de krav på areal och enhetlighet som avses i 1 mom. från det område som berättigar till licens. Jaktlicensen får användas endast inom ett i licensen avgränsat område.

Finlands viltcentral får avvika från de krav på areal och enhetlighet som föreskrivs i 1 mom. och den i 37 § avsedda fredningstiden för hjortdjur som får jagas med stöd av jaktlicens, om det berörda området är en holme eller det finns motsvarande särskilda skäl till avvikelsen.

Om ett hjortdjur som har erhållits som byte är så skadat eller sjukt att mer än hälften av det är odugligt som människoföda och detta inte beror på jaktlicenshavarens förfarande, ska Finlands viltcentral avgiftsfritt bevilja ny jaktlicens.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om

Den som fått jaktlicens för hjortdjur och den som beviljats dispens för jakt på varg, brunbjörn, järv eller lodjur ska utse en jaktledare och ett behövligt antal vice jaktledare. Var och en som deltar i jakten är skyldig att iaktta de föreskrifter som jaktledaren meddelar. Jaktledaren får förbjuda personer som inte iakttar hans eller hennes föreskrifter att delta i jakten.

Bestämmelser om hur jaktledare och vice jaktledare utses, anmäls till den behöriga jaktvårdsföreningen, deras skyldighet att närvara vid jaktevenemanget och jaktledarens uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

Jaktlicens enligt 10 och 26 § samt dispens enligt 41 § kan sökas gemensamt av flera sökande och beviljas då gemensamt till dem ( samlicens ). I ansökan och beslutet om samlicens ska det fastställas vem som i förvaltningsmässigt hänseende innehar licensen. Om samlicens beviljas för jakt på fler än ett djur, kan licenshavarna komma överens om hur samlicensen fördelas mellan dem. Var och en av licenshavarna i en samlicens ska iaktta de skyldigheter för jaktlicenshavare som föreskrivs i denna lag och med stöd av den.

Det är förbjudet att förhindra eller försvåra laglig jakt genom att göra fångstredskap odugliga eller på annat sätt störa fångsten.

Vilt får inte i fångstsyfte skrämmas eller spåras med luftfartyg eller med motordrivna fordon som rör sig på marken eller isen eller med fartyg eller båtar vilkas motor är i gång.

Vilt får inte skjutas från luftfartyg eller från motordrivna fordon som rör sig på marken eller isen, inte heller i skydd av dessa eller, omedelbart efter att de har stannat, närmare än hundra meter från dessa eller från fartyg eller båtar vilkas motor är i gång.

Vad som sägs i 1 och 2 mom. gäller inte när sårat vilt avlivas på havsområde från fartyg eller båtar vilkas motor är i gång.

Vid jakt är det allmänt förbjudet att använda följande fångstredskap och fångstmetoder:

Utöver det som föreskrivs i 1 mom. gäller följande förbud och begränsningar för jakt:

Undantag från förbudet enligt 1 mom. 4 punkten och från förbudet mot användning av artificiella ljuskällor enligt 1 mom. 5 punkten kan dock göras vid jakt på vildsvin. (3.5.2024/214)

Bestämmelser om förbud mot att orsaka djur onödig smärta eller onödigt lidande finns i 6 § i lagen om djurvälfärd. Bestämmelser om förbjuden behandling av djur finns i 13 § och bestämmelser om avlivning av djur i 64 § i den lagen. (23.3.2023/698)

Genom förordning av statsrådet utfärdas det närmare bestämmelser om

(3.6.2016/422)

Utöver vad som föreskrivs i 33 § får begränsningar i fråga om användningen av fångstredskap och fångstmetoder utfärdas genom förordning av statsrådet. Begränsningarna får gälla vissa

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om sådan användning av skjutvapen och patroner samt sådan användning av artificiella ljuskällor som avviker från vad som föreskrivs i 33 § vid spårning och avlivning av skadade eller fångade djur eller djur som annars befinner sig i hjälplöst tillstånd.

Genom förordning av statsrådet får regionalt förbud utfärdas för tiden den 1 juni–9 september mot avsiktligt lockande av vilt med hjälp av kadaver eller annat lockbete som har samband med föda eller doft av animaliskt ursprung och som har gjorts av människan eller med hjälp av förädlade livsmedelsprodukter avsedda som föda för människor eller djur, om det behövs för att effektivisera tillsynen över förbudet enligt 33 § 2 mom. 3 punkten.

Ett förbud som utfärdas med stöd av 1 mom. kan dock inte gälla beten inuti fällor eller skydd på saxar som används som fångstredskap vid jakt på räv, grävling, iller och skogsmård. (17.5.2019/683)

Ett förbud som utfärdas med stöd av 1 mom. gäller inte företag som till handelsregistret uppgett naturfotografering och naturspaning som verksamhetens art eller som verksamhetsområde. På sådana företag tillämpas konsumentsäkerhetslagen (920/2011) .

På den plats där ett lockbete som har samband med föda och som avses i 3 mom. placerats ska det finnas uppgifter om vem som svarar för lockbetet, inklusive dennes kontaktuppgifter, och om var det i konsumentsäkerhetslagen avsedda säkerhetsdokumentet finns till påseende. Anmälan om lockbetet med uppgifter om dess placering ska lämnas till Finlands viltcentral.

Vid användning av lockbeten som har samband med föda ska dessutom iakttas vad som i lagen om animaliska biprodukter (517/2015) och bestämmelser som utfärdats med stöd av den föreskrivs om användningen av obehandlade biprodukter vid utfodring av vilda djur och om förstöring av avfall. Bestämmelser om skyldighet att anmäla uppgifter om platser för utfodring av vilda djur med kadaver och om registret över sådana platser finns i lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010) .

Jaktvapen och jaktbågar får inte annat än oladdade och insatta i fodral transporteras utan lovligt syfte eller utan jakträttshavarens samtycke på ett sådant område där den person som transporterar dem inte har jakträtt eller jakttillstånd. Detta gäller dock inte allmän väg som gränsar till ett jaktområde.

Jaktvapen och jaktbågar ska i luftfartyg, i motordrivna fordon som rör sig på marken samt i fartyg och båtar vilkas motor är i gång vara oladdade och insatta i fodral eller skyddade utrymmen. Detta gäller dock inte transport av vapen på havsområde i det fall som avses i 32 § 3 mom.

Det är förbjudet att transportera jaktvapen och jaktbågar i motordrivna fordon i terrängen. En person i tjänsteförrättning får dock transportera vapen om han eller hon på grund av tjänsteförrättningen behöver ha vapen med sig eller om en person utför ett tjänsteuppdrag eller handräckningsuppdrag på begäran av polisen.

Trots det förbud som föreskrivs i 3 mom. får ett oladdat jaktvapen eller en jaktbåge dock transporteras i ett motordrivet fordon i ett fodral, ett skyddat utrymme eller ett utrymme där det inte omedelbart kan användas för jakt, om transporten sker

Dessutom får jaktvapen och jaktbågar transporteras i motordrivna fordon i terrängen i fodral, i skyddat utrymme eller i ett utrymme där de inte omedelbart kan användas för jakt med tillstånd av Finlands viltcentral, om det kan anses föreligga en annan godtagbar grund för transporten än en grund som avses i 4 mom. Finlands viltcentral får i sitt beslut ange närmare tillståndsvillkor i fråga om områden och jaktvapen.

Finlands viltcentral får återkalla ett gällande tillstånd enligt 5 mom., om tillståndshavaren bryter mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Detsamma gäller om tillståndshavaren i väsentlig grad bryter mot villkoren i tillståndet. Under samma jaktår beviljas inte den vars tillstånd har återkallats något nytt motsvarande tillstånd förrän återkallandet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller återkallandet har upphävts.

Vilt får inte ofredas när det befinner sig på ett område där personen i fråga inte har jakträtt eller jakttillstånd för jakt på viltet.

Om det behövs för att bevara ett viltbestånd eller trygga en störningsfri fortplantning inom ett viltbestånd, ska viltarten i fråga fredas för en bestämd tid eller tills vidare. Bestämmelser om vilka viltarter som ska fredas och om fredningstiderna utfärdas genom förordning av statsrådet. Under fredningstiden får vilt inte jagas eller skadas, inte heller spel, häckning eller ungar störas. (18.2.2011/159)

Inom viltskyddsområden som avses i 39 § kan avvikelser från de allmänna fredningstiderna göras genom jord- och skogsbruksministeriets beslut. Om anordnande av hundprov och om skolning av hundar under fredningstiden stadgas i 52 §.

Varg, brunbjörn, utter, järv, lodjur och knubbsäl är alltid fridlysta. (18.2.2011/159)

Närmare bestämmelser om fredning av den europeiska bäverns och den kanadensiska bäverns hyddor med därtill hörande konstruktioner samt om undantag från fredningen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om ett viltbestånd försvagas tillfälligt eller permanent inom hela eller en del av det område där den berörda arten förekommer, får bestämmelser om begränsning eller förbud av jakten på viltarten i fråga utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Jakten på en viltart kan begränsas eller förbjudas också när den spridning av viltarten som eftersträvas eller en ändamålsenlig organisering av jakten kräver det. En begränsning av jakten kan även avse en skyldighet att förse fångsten med identifieringsmärkning.

En begränsning eller ett förbud kan vara i kraft högst tre år. Om viltbeståndet blir livskraftigt, ska begränsningen eller förbudet upphävas innan tiden löper ut.

Begränsningen eller förbudet kan gälla

Närmare bestämmelser om begränsningar, förbud och identifieringsmärkningar utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Innan förordning utfärdas ska jord- och skogsbruksministeriet höra de jaktvårdsföreningar vars verksamhetsområde begränsningen eller förbudet gäller.

Utöver vad som föreskrivs i 26 § ska en fångstanmälan göras till Finlands viltcentral i fråga om vilt som erhållits som byte, om hållbarheten i jakten på viltarten eller en ändamålsenlig organisering av jakten på viltarten kräver det.

Bestämmelser om vilka viltarter det ska göras fångstanmälan om och bestämmelser om anmälans form och innehåll och tidsfrister för anmälan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Finlands viltcentral för med hjälp av automatisk databehandling ett fångstregister som ska användas för att följa viltbestånden och planera hur de ska utnyttjas samt för jaktövervakning och statistik.

I registret ska följande uppgifter registreras utifrån de fångstanmälningar som avses i denna lag:

I lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) föreskrivs om offentligheten för och utlämnandet av uppgifter och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) och i dataskyddslagen (1050/2018) föreskrivs om behandlingen av personuppgifter. På behandlingen av personuppgifter tillämpas dock inte det som anges i artikel 18.1 a och b i den förordningen. Den personuppgiftsansvarige får trots sekretessbestämmelserna lämna ut behövliga i 2 mom. förtecknade uppgifter ur fångstregistret till jord- och skogsbruksministeriet, viltvårdsföreningar, Naturresursinstitutet, Forststyrelsen, de myndigheter som svarar för jaktövervakningen och de jaktövervakare som avses i 23 § i viltförvaltningslagen (158/2011) när de ska följa viltbeståndet och planera dess utnyttjande och när de ska övervaka jakten.

Personuppgifterna i fångstregistret ska gallras ur registret tio år efter utgången av det år under vilket personen senast har gjort en fångstanmälan.

Om förhållandena för viltets tillhåll och fortplantning på en ö eller inom en ögrupp eller något annat klart angivet område är särskilt gynnsamma, kan ett viltskyddsområde bildas av detta.

För viltskyddsområdet bör utarbetas skyddsbestämmelser, varav framgår hur det skall säkerställas att områdets natur bevaras och hur viltet inom området skall utnyttjas. Under viltets fortplantningstid kan vistelse på området förbjudas eller begränsas till bestämda rutter. Begränsningarna får inte sträcka sig längre än vad viltvårdsbehovet kräver.

Om godkännande av ett område som viltskyddsområde samt om de skyddsbestämmelser som avses i 2 mom. beslutar jord- och skogsbruksministeriet på ansökan av områdets ägare efter att ha hört miljöministeriet. Områdets ägare skall tydligt markera området i terrängen.

Jord- och skogsbruksministeriet kan upplösa ett viltskyddsområde på anmälan av ägaren eller om det är motiverat på grund av förändrade förhållanden.

Finlands viltcentral kan för viltvårdsåtgärder eller uppfödning av djur ge en jakträttsinnehavare tillstånd att fånga vilt levande med fångstredskap eller fångstmetoder som annars är förbjudna. För nämnda ändamål kan även beviljas tillstånd att fånga djur under fredningstiden och att ta ägg. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av tillstånd och om de villkor som ska fogas till tillståndet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Finlands viltcentral kan bevilja dispens från fredning, förbud eller begränsning enligt 37 och 38 § samt 50 § 2 mom. under de förutsättningar som anges i 41 a–41 c §.

Finlands viltcentral kan även vid andra tidpunkter än under sådan fredningstid som avses i 37 §, under de förutsättningar som anges i 41 a § 1 mom., 41 b § 1 mom. och 41 c §, bevilja dispens för att störa, fånga eller döda vilt eller icke fredade djur. (10.7.2017/504)

Finlands viltcentral kan i de fall som avses i 41 a § 1 mom., 41 b § 1 och 3 mom. och 41 c § bevilja dispens också från begränsningen av användningen av motordrivna fordon enligt 32 §, från de förbud som avser fångstredskap och fångstmetoder i 33 §, från bestämmelserna i en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 34 § och från bestämmelserna om transport av jaktvapen i 35 § samt från bestämmelserna om skyldigheten att hålla hundar kopplade i 51 § 1 mom. Finlands viltcentral kan bevilja dispens från bestämmelserna om begränsning av användning av motorfordon i 32 § 2 mom. och bestämmelserna om transport av jaktvapen i 35 § 3 mom. även om sökanden är permanent eller långvarigt rörelsehämmad. Finlands viltcentral kan bevilja dispens från ett förbud som utfärdats genom förordning med stöd av 34 a § 1 mom. (13.7.2018/555)

Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om det förfarande som ska iakttas när dispens beviljas, om de villkor som ska ingå i dispensen, om anmälan om den bytesmängd som erhållits med stöd av dispens, om dispensens giltighetstid samt om bedömningen av förutsättningarna för dispens. Genom förordning av statsrådet får det även utfärdas bestämmelser om vid vilka tidpunkter dispens får beviljas från bestämmelserna om fredning i 37 §.

Den årliga bytesmängden vid jakt som sker med stöd av dispens och med stöd av en sådan regional kvot som avses i 41 a § 4 mom. kan begränsas. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om vilka viltarter eller grunder för beviljande av dispens som begränsningen avser, största tillåtna bytesmängder, de jaktbara djurens kön och ålder samt om det område som begränsningen gäller.

Om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och beslutet inte inverkar menligt på möjligheterna att bibehålla eller uppnå en gynnsam bevarandestatus inom artens naturliga utbredningsområde, kan dispens enligt 41 § beviljas för att fånga eller döda järv, varg, brunbjörn, utter, lodjur, europeisk bäver, gråsäl, knubbsäl, östersjövikare, iller, skogsmård och skogshare (23.3.2023/447)

Varg, brunbjörn, utter, lodjur och järv som erhållits som byte med stöd av 1 mom. tillhör staten och ska sändas till ett forskningsinstitut som bedriver viltforskning. Forskningsinstitutet ska förstöra viltkroppen, överlåta den till allmännyttigt ändamål eller sälja den för statens räkning.

Dispens i fråga om varg, brunbjörn, utter och lodjur kan även beviljas för att under strängt övervakade förhållanden, selektivt och begränsat fånga eller döda vissa djur.

Undantag från fredning enligt 3 mom. kan inom renskötselområdet även ordnas med stöd av en regional kvot som fastställs genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av en regional kvot och om anmälan av det byte som erhållits med stöd av regional kvot. Finlands viltcentral svarar för övervakningen av undantag från fredning som det beviljats dispens för med stöd av regional kvot.

Om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och beslutet inte inverkar menligt på möjligheterna att bibehålla en gynnsam bevarandestatus, kan dispens enligt 41 § beviljas för att fånga eller döda fågelvilt och icke fredade fåglar som avses i 5 § (5.1.2023/28)

Dispens kan även beviljas under strängt övervakade förhållanden och selektivt för att döda, fånga eller förvara ett mindre antal vissa andra än icke fredade fåglar eller för annan förnuftig användning av dem.

I fall som avses i 1 mom. 1–3 punkten får undantag från fredningen av i 5 § 2 mom. 2 punkten avsedda fåglar också grunda sig på en anmälan till Finlands viltcentral. Viltcentralen kan på ansökan godkänna deltagande i anmälningsförfarandet, om det finns ett återkommande behov av sådana undantag på grund av verksamhetens natur och omfattning och det inte finns någon annan tillfredsställande lösning samtidigt som undantag från fredningen inte äventyrar bibehållandet av en gynnsam bevarandestatus för fågelarterna i fråga ( anmälningsförfarande ). Anmälningsförfarande är tillåtet (5.1.2023/28)

(10.7.2017/504)

I sitt beslut om godkännande fastställer Finlands viltcentral de fågelarter som anmälningsförfarandet gäller och anger det maximala årliga fångstantalet per fågelart. En aktör som fått rätt att tillämpa anmälningsförfarande ska varje år lämna in en fångstanmälan till Finlands viltcentral. Om skyddsåtgärderna avslutas eller ändras väsentligt, ska detta meddelas Finlands viltcentral, som bedömer om anmälningsförfarandet ska fortsätta att gälla. (10.7.2017/504)

Närmare bestämmelser om ansökan om och godkännande av ett anmälningsförfarande, de villkor som tas in i ett beslut om godkännande, justering av maximiantal, övervakning samt fångstanmälan och tidsfrister för den utfärdas genom förordning av statsrådet. (10.7.2017/504)

Finlands viltcentral får återkalla undantag från en fredning som grundar sig på ett anmälningsförfarande, om den som godkänts för förfarandet inte längre uppfyller villkoren enligt 3 mom., försummar skyldigheten att göra en fångsanmälan eller bryter mot denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller i väsentlig grad bryter mot de villkor som har tagits in i ett beslut om godkännande. (10.7.2017/504)

Om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning kan dispens enligt 41 § beviljas i fråga om annat däggdjursvilt än sådant som avses i 41 a §

Finlands viltcentral kan bevilja dispens enligt 41 § för förstöring av bon för vilt och bon för icke fredade fåglar samt konstruktioner som hänger samman med bon när förutsättningarna enligt 41 a–41 c § är uppfyllda. Dispens för förstöring av i 5 § avsedda fågelarters ägg kan beviljas när förutsättningarna enligt 41 b § är uppfyllda.

Finlands viltcentral kan, på framställning av polisen eller gränsbevakningsväsendet, återkalla en dispens, om dispenshavaren bryter mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Detsamma gäller om dispenshavaren i väsentlig grad bryter mot villkoren i dispensen.

Under samma jaktår beviljas inte den vars dispens har återkallats någon ny motsvarande dispens förrän återkallandet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller återkallandet har upphävts.

I denna paragraf avses med

Vilt av främmande ursprung och viltbestånd av främmande ursprung får inte importeras från länder utanför Europeiska unionen eller från en medlemsstat i Europeiska unionen eller sättas ut i frihet utan tillstånd av Finlands viltcentral. Tillstånd ska vägras, om åtgärden kan medföra skada på naturen eller de vilda djuren. Tillståndet kan förenas med villkor om hur importen och införseln från en annan medlemsstat och utsättandet i frihet ska ske.

Vad som bestäms i 2 mom. tillämpas på motsvarande sätt på införsel av vilt av främmande ursprung och viltbestånd av främmande ursprung som härstammar från Åland till andra delar av Finland och utsättande av sådana djur i frihet.

Bestämmelser om införsel och utsläppande i miljön av invasiva främmande arter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter och i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015) . Bestämmelser om utsläppande i miljön av främmande arter finns i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter.

För bevarande av viltbeståndet kan genom förordning av statsrådet handel med en viltart som jagas i Finland eller i Finlands ekonomiska zon begränsas eller förbjudas i hela landet eller i någon del av det eller i Finlands ekonomiska zon eller i någon del av den.

Bestämmelser om handel med östersjövikare, knubbsäl och gråsäl samt med produkter som framställts av östersjövikare, knubbsäl eller gråsäl finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter, i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1850 om genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter och i lagen om handel med sälprodukter (355/2020) .

Om nyttjandet av jakträtt och om viltvård inom statens områden beslutar den myndighet som innehar området, om inte något annat föranleds av stadgandena i detta kapitel.

Beträffande statens områden kan avtal om jaktarrende ingås med sådana registrerade jaktföreningar som på goda grunder kan anses ha möjlighet att fullgöra skyldigheterna enligt avtalet och att anordna jakten på ett ändamålsenligt sätt. När jakträtt utarrenderas skall företräde ges föreningar vilkas medlemmar inte annars skulle ha skäliga jaktmöjligheter.

Ett område som på grund av sin storlek eller sitt läge annars är av liten betydelse i jakthänseende kan i stället för till en registrerad jaktförening utarrenderas till en enskild person, om det är ändamålsenligt med hänsyn till ordnandet av jaktförhållandena.

Ett jakttillstånd som gäller statens område skall ges skriftligen. I tillståndet skall jakttiden och det vilt som jagas anges. I tillståndsvillkoren kan bestämmas att tillståndshavaren inom utsatt tid skall underrätta den som beviljat tillståndet om bytets mängd.

Om det på något område som tillhör staten är nödvändigt att begränsa antalet tillstånd skall jägare som annars inte har skälig jaktmöjlighet ges företräde.

Forststyrelsen kan i enlighet med vad som stadgas genom förordning ge utlänningar jakttillstånd inom områden som avses i 7 § 1 och 2 mom.

Jakttillstånd som gäller statens områden beviljas mot avgift. Av dem som deltar i jakt som en statlig myndighet anordnar på ett område i sin besittning uppbärs ingen avgift. På ett område som en statlig myndighet innehar kan myndigheten avgiftsfritt eller mot nedsatt avgift bevilja sådana personer som utför tillsyns- eller viltvårdsuppgifter jakttillstånd inom deras verksamhetsområde.

Jaktavgifterna och tillståndsavgifterna skall fastställas så att inkomsterna av dem täcker utgifterna för statens viltvårdsåtgärder.

Den som äger eller innehar ett område har rätt att fånga eller döda icke fredat djur som befinner sig på hans område. Denna rätt har ägaren eller innehavaren även när jakträtten på området har överlåtits till någon annan genom ett avtal om jaktarrende.

Rätt att fånga eller döda icke fredat djur har även en byggnads ägare eller innehavare, om ett skadedjur påträffas i byggnaden eller på dess gårdsområde, samt den som innehar jakträtten genom avtal om jaktarrende och den som fått jakttillstånd, om inte något annat följer av arrendeavtalet eller tillståndet.

Utan hinder av vad som stadgas i 1 mom. kan jord- och skogsbruksministeriet besluta att icke fredat djur för förhindrande av djursjukdomar, av andra hälsoskäl, för tryggande av den allmänna säkerheten eller för avvärjning av stor skada som hotar egendom får fångas eller dödas inom ett visst område under en bestämd tid utan tillstånd av områdets eller byggnadens ägare eller innehavare.

Icke fredade djur ska fångas eller dödas så att människor, husdjur, vilt eller fredade djur inte utsätts för fara.

Den som fångar eller dödar en icke fredad fågel eller en förvildad katt får inte använda sådana fångstredskap eller fångstmetoder som nämns i 33 § 1 mom. Den som fångar eller dödar något annat icke fredat däggdjur får inte använda sådana fångstredskap eller fångstmetoder som nämns i 33 § 1 mom. 1 och 6–14 punkten.

När motordrivna fortskaffningsmedel används för fångst eller dödande av icke fredade djur ska de begränsningar som anges i 32 § 1 och 2 mom. iakttas. På fångst och dödande av icke fredade djur tillämpas dessutom vad som i 25 § 3 mom. föreskrivs om vilt.

Finlands viltcentral kan genom dispens tillåta att fångstredskap och fångstmetoder som är förbjudna enligt 49 § 2 mom. används vid fångst eller dödande av icke fredade däggdjur. Finlands viltcentral kan dessutom i fråga om icke fredade däggdjur bevilja dispens från bestämmelserna i en förordning av statsrådet som har utfärdats med stöd av 50 § 1 mom.

Dispens enligt 1 mom. kan beviljas för att förebygga allvarliga skador på odlingar, skogsbruk, fiskerinäring, renhushållning, vilthushållning, djurhållning, vattendrag eller egendom eller om det behövs med hänsyn till folkhälsan, den allmänna säkerheten eller något annat synnerligen viktigt allmänt intresse. Dispens kan även beviljas för forskning kring arterna i fråga.

Närmare bestämmelser om de villkor och den anmälningsskyldighet som ska förenas med en dispens som beviljas med stöd av 1 mom. samt om dispensens giltighetstid får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Genom förordning av statsrådet utfärdas vid behov närmare bestämmelser om fångstredskap och fångstmetoder som är tillåtna vid fångst eller dödande av icke fredade djur samt om användningen av redskapen och metoderna.

Genom förordning av statsrådet kan ett icke fredat djur fredas eller fångst och dödande av ett icke fredat djur begränsas.

Från den 1 mars till den 19 augusti skall hundar som är utomhus hållas kopplade eller så att de omedelbart kan kopplas.

Vad som sägs i 1 mom. gäller dock inte

Avvikelse från den skyldighet som avses i 1 mom. får göras då andra än drivande hundar används för jakt. Avvikelse från förbudet får även göras när hönshundar eller andra fågelhundar dresseras utan att fredat vilt ofredas under fortplantningstiden.

Finlands viltcentral kan ge dispens från skyldigheten som förskrivs i 51 § 1 mom. när hundprov anordnas eller hundar dresseras. Hundproven och dressyren ska ske så att fredat vilt inte ofredas under sin fortplantningstid. (18.2.2011/159)

Utan hinder av att hjortdjur fredats får jaktprov för hundar som används för jakt på hjortdjur anordnas och sådana hundar dresseras från den 20 augusti till utgången av december. På motsvarande sätt får jaktprov för hundar som används för annan jakt anordnas och sådana hundar dresseras från den 20 augusti till utgången av februari. Hundproven och dressyren skall genomföras så att fredat vilt inte skadas.

För anordnande av jaktprov för hundar som används för jakt på varg, brunbjörn, utter och lodjur och då sådana hundar dresseras krävs dock Finlands viltcentral tillstånd. (18.2.2011/159)

Utan markägarens eller jakträttshavarens tillstånd får en hund inte hållas okopplad på någon annans område.

Markägaren eller jakträttshavaren har rätt att från området avlägsna hundar som är där i strid med 1 mom. eller att omhänderta dem. Om ett drev eller skall vid jakt med hund kommer in på främmande område, skall områdets ägare eller jakträttshavaren dock låta drevet eller skallet fortsätta ostört en halv timme. Om hundägaren inte under denna tid hämtar sin hund, har områdets ägare eller jakträttshavaren rätt att avbryta drevet eller skallet samt avlägsna hunden från området eller omhänderta den.

Vad som sägs i 1 mom. gäller inte hundar som avses i 51 § 2 mom. 3 och 4 punkten.

Om någon som avses i 88 § påträffar en hund som hålls i strid med stadgandena i 51 och 52 §§, har han rätt att omhänderta hunden.

2 mom. har upphävts genom L 18.2.2011/159 . (18.2.2011/159)

Har en hund tagits om hand enligt 53 eller 54 § skall hundägaren, om han är känd, eller polisen omedelbart underrättas om omhändertagandet.

En hundägare som vill återfå sin omhändertagna hund skall lösa ut den inom tio dagar från det han underrättades om omhändertagandet. Om hunden inte löses ut inom nämnda tid eller inom 15 dagar från det den som tog hand om hunden underrättade polisen om omhändertagandet, får omhändertagaren hunden i sin ägo. Den tidigare ägaren har dock rätt att lösa ut hunden så länge omhändertagaren har den i sin besittning, om han betalar lösen och ersättning enligt 3 mom.

Har en hund omhändertagits av någon annan än en statlig myndighet, skall hundägaren till omhändertagaren betala lösen som är lika stor som jaktvårdsavgiften samt ersättning för skötseln av hunden. Har en hund omhändertagits av en statlig myndighet, skall hundägaren till staten betala ersättning för skötseln. Om beloppet av ersättningen stadgas genom förordning.

Den högsta ledningen av och tillsynen över jakt- och viltvårdsverksamheten ankommer på jord- och skogsbruksministeriet.

Bestämmelser om Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets uppgifter finns i lagen om vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (1131/1987) .

Bestämmelser om Finlands viltcentral och jaktvårdsföreningarna finns i viltförvaltningslagen (158/2011) .

57 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

58 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

59 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

59 a § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

60 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

61 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

62 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

63 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

64 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

65 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

66 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

67 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

68 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

69 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

70 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

71 § har upphävts genom L 18.2.2011/159 .

Bestämmelser om straff för jaktbrott finns i 48 a kap. 1 och 1 a § i strafflagen (39/1889) .

73 § har upphävts genom L 14.6.2002/516 .

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet jagar

ska, om inte gärningen utgör brott enligt 48 a kap. 1 eller 1 a § i strafflagen eller om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för jaktförseelse dömas till böter.

För jaktförseelse döms också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

(10.7.2017/504)

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

För brott mot bestämmelserna i jaktlagen döms också den som gör fångstredskap odugliga eller på annat sätt stör fångsten i syfte att i strid med 31 § förhindra eller försvåra någon annans lagliga jakt.

Bestämmelser om straff för olovlig fångst finns i 28 kap. 10 § strafflagen.

Bestämmelser om straff för döljande av olagligt byte finns i 48 a kap. 4 och 4 a § i strafflagen. (11.3.2011/234)

77 § har upphävts genom L 14.6.2002/516 .

Bestämmelser om jaktförbud finns i 48 a kap. 6 § strafflagen.

Den som har meddelats jaktförbud ges inte ett nytt jaktkort under den tid förbudet gäller.

Domstolen ska göra anmälan till den som ansvarar för jägarregistret och till polisen på den persons hemort som meddelats jaktförbud om sitt beslut att utfärda jaktförbud.

Genom förordning av justitieministeriet föreskrivs vid behov om domstolens skyldighet att göra anmälan genom registrering av uppgifter om sina avgöranden i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem eller genom överföring av uppgifterna till Rättsregistercentralen för förmedling till den som ansvarar för jägarregistret och till polisen på den persons hemort som meddelats jaktförbud. På registreringen och överföringen tillämpas lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (372/2010) och vad som föreskrivs med stöd av den.

Om vilt har jagats utan jakträttshavarens tillstånd eller annars med kränkning av någon annans jakträtt under sådana förhållanden att någon annan haft rätt att jaga eller tillägna sig viltet, är den vars rätt har kränkts berättigad att enligt eget val få viltet eller dess värde, oberoende av om jakten även av någon annan orsak strider mot denna lag. Viltets värde bestäms på grundval av det riktgivande värde för levande vilt som jord- och skogsbruksministeriet fastställt.

Om vilt har jagats i strid med bestämmelserna i denna lag eller i en förordning som utfärdats med stöd av den, utan att någon annan har haft rätt att jaga eller tillägna sig viltet, döms viltet eller dess värde förverkat till staten. Viltets värde bestäms enligt 79 §. I övrigt skall 10 kap. 1–4 och 6–11 § strafflagen (39/1889) iakttas i tillämpliga delar.

Om det för jakt på vilt som avses i 1 mom. krävs jaktlicens enligt 26 §, ska jägaren samtidigt åläggas att betala obetald jaktlicensavgift till staten. (18.2.2011/159)

Om icke fredade djur har fångats eller dödats i strid med bestämmelserna i denna lag eller i en förordning som utfärdats med stöd av den, skall vad som bestäms i 10 kap. strafflagen iakttas i fråga om förverkandepåföljden.

Bestämmelserna i 10 kap. 4 § 1 mom. 1 punkten strafflagen tillämpas endast om det brott som förverkandepåföljden grundar sig på är en sådan gärning som avses i 72 § eller en sådan uppsåtlig gärning som avses i 75 § 5 punkten. (14.6.2002/516)

Om en person som i enlighet med 88 § utövar tillsyn över att jaktlagen iakttas påträffar ett förbjudet, på förbjudet sätt eller olovligen utsatt fångstredskap som är gillrat för fångst, får han ta det i förvar eller göra det funktionsodugligt. När ett fångstredskap har tagits i förvar skall polisen utan dröjsmål underrättas därom eller redskapet tillställas polisen för förvaring.

Genom förordning stadgas hur ett fångstredskap som tagits i förvar eller förvaras hos polisen skall tillställas ägaren eller förstöras.

Har genom jaktförseelse eller brott mot bestämmelserna i jaktlagen enbart en enskilds rätt kränkts, får åklagaren inte väcka åtal, om inte målsäganden anmäler brottet till åtal.

Vilt som har påträffats dött tillhör den som innehar jakträtten på området, om han eller hon har rätt att jaga likadant vilt på området.

Om vilt som avses i 1 mom. har jagats med jaktlicens, tillhör viltet den som innehar jakträtten på området, om han eller hon har likadan jaktlicens och vill behålla viltet. I annat fall tillfaller viltet jägaren.

Om ingen har jakträtt eller jaktlicens för viltet och om något annat inte föreskrivs nedan, får vilt som påträffats dött inte omhändertas.

En gråsäl eller östersjövikare som påträffats död i fiskeredskap inom havsområdet tillhör redskapets ägare.

Om ett i 26 § avsett hjortdjur, rådjur eller vildsvin har dött i trafiken eller avlivats på grund av trafikolycka, tillhör det krockplatsens jaktvårdsförening.

Fällhorn av hjortdjur tillfaller upphittaren.

Om vilt som påträffats dött orsakar olägenhet, kan den som lider av olägenheten gräva ner kroppen eller förstöra den på egen bekostnad.

Järv, lodjur, brunbjörn, utter, varg och skogsvildren som påträffats döda ska utan dröjsmål anmälas till ett forskningsinstitut som bedriver viltforskning och till Finlands viltcentral. Ett dött djur eller en del av ett sådant kan sändas till forskningsinstitutet med institutets samtycke och på dess bekostnad. (10.7.2017/504)

I 83 § 2 mom. avsett vilt som har påträffats dött ska utan dröjsmål anmälas till den som innehar jakträtten och till jaktvårdsföreningen på området.

Närmare bestämmelser om hur anmälan ska göras utfärdas genom förordning av statsrådet.

Järv, lodjur, brunbjörn, utter och varg som avlivats med stöd av 2 kap. 16 § i polislagen (872/2011) tillhör staten. Övrigt vilt som avlivats med stöd av den paragrafen tillhör jaktvårdsföreningen på området.

Järv, lodjur, brunbjörn, utter eller varg som avses i 1 mom. ska sändas till ett forskningsinstitut som bedriver viltforskning. Forskningsinstitutet kan överlåta djuret till ett allmännyttigt ändamål eller förstöra det.

Den som påträffar ett djur som avses i denna lag och som är sjukt, skadat eller annars i hjälplöst tillstånd skall i mån av möjlighet hjälpa djuret eller försöka underrätta områdets ägare, jakträttshavaren eller polisen därom.

Är djuret i ett sådant tillstånd att det uppenbarligen utsätts för oskäligt lidande om det hålls vid liv, får upphittaren avliva det även om han inte har rätt att på området fånga eller döda djuret eller fastän djuret är fredat när det påträffas.

På avlivat djur tillämpas vad som i detta kapitel stadgas om djur som har träffats döda.

Det är förbjudet att utsätta och överge katter som tagits till husdjur.

Ett dött icke fredat djur får behållas av upphittaren.

Bestämmelser om ersättning för skador som orsakats av vilt finns i viltskadelagen (105/2009) .

Polisen, gränsbevakningsväsendet och tullmyndigheterna samt de jaktövervakare som avses i viltförvaltningslagen ska inom sina verksamhetsområden övervaka att bestämmelserna och föreskrifterna om jakt följs. (18.2.2011/159)

På områden som ägs av staten utövas tillsynen över efterlevnaden av lagen av de tjänstemän som enligt gällande stadganden och bestämmelser skall sköta övervakningen.

Markägaren och jakträttshavaren har rätt att övervaka efterlevnaden av denna lag på sitt område.

Åsidosätts en skyldighet som grundar sig på denna lag eller på bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den, kan regionförvaltningsverket med anledning av en anmälan av en tillsynsmyndighet eller sammanslutning som avses i denna lag eller på ansökan av den vars rätt eller fördel saken gäller ålägga den försumlige att fullgöra sin skyldighet vid vite eller vid äventyr att det som lämnats ogjort utförs på den försumliges bekostnad. (22.12.2009/1469)

Om det finns skäl att misstänka att en person har gjort sig skyldig till ett brott som avses i 28 kap. 10 § eller 48 a kap. 1, 1 a, 4 eller 4 a § i strafflagen har de myndigheter som avses i 88 § rätt att granska att byte och fångstredskap som finns i en persons medhavda saker överensstämmer med gällande bestämmelser och föreskrifter. De myndigheter som avses i 88 § har också rätt att inspektera transport- och lagerutrymmen där byte förvaras. Inspektionen får dock inte utsträckas till utrymmen som används för boende av permanent natur, om inte detta är nödvändigt för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller och det finns grundad anledning att misstänka att någon gjort sig skyldig till ett brott som avses i 48 a kap. 1, 1 a, 4 eller 4 a § i strafflagen.

Bestämmelser om begäran om omprövning och överklagande av beslut som Finlands viltcentral och jaktvårdsföreningarna fattat finns i viltförvaltningslagen. I ärenden som gäller dispens enligt 41 § och anmälningsförfarande enligt 41 b § har även en sådan registrerad lokal eller regional sammanslutning besvärsrätt vars syfte är att främja natur- eller miljöskyddet.

91 § har upphävts genom L 15.3.2013/206 .

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1993.

Genom denna lag upphävs jaktlagen av den 13 april 1962 (290/62) jämte ändringar.

Ett registrerat vapen som enligt den lag som upphävs genom denna lag har fått användas vid jakt, men vars användning enligt 32 § 1 mom. 7 punkten i denna lag är förbjuden vid jakt, får användas vid jakt under tre års tid från det denna lag trätt i kraft.

Om ett reglemente som fastställts för Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten eller jaktvårdsföreningarna innehåller bestämmelser som strider mot denna lag, skall stadgandena i lagen iakttas i deras ställe. Reglementet skall dock utan dröjsmål och senast inom två år efter att den nya lagen trätt i kraft ändras så att det överensstämmer med lagen. Ett personval som skett innan denna lag trätt i kraft gäller för den tid för vilken personen i fråga har utsetts till uppgiften eller befattningen.

Avtal om jaktarrende som har ingåtts och jakttillstånd som har givits före ikraftträdandet förblir i kraft. Tillstånd som en myndighet givit med stöd av den lag som upphävs genom denna lag förblir i kraft.

Länsstyrelsens beslut som givits med stöd av 30 § 2 mom. i den lag som upphävs genom denna lag förblir alltjämt i kraft, dock högst till utgången av 1995.