238/2010

I denna lag föreskrivs om identifiering, registrering och spårning av aktörer som är ansvariga för djur, av djurhållningsplatser och av djur ( ett system för identifiering av djur ).

Denna lag tillämpas på djur som inte förekommer naturligt i vilt tillstånd. Lagen tillämpas dock på platser för utfodring av vilda djur med kadaver.

Bestämmelser om vilka djurarter som på basis av 1 mom. ska omfattas av tillämpningsområdet för denna lag utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet på det sätt som Europeiska unionens lagstiftning om identifiering av djur, djurs hälsa och välbefinnande, animaliska biprodukter, folkhälsa eller livsmedelssäkerhet eller den nationella lagstiftningen om djursjukdomar, zoonoser eller jordbruksstöd förutsätter.

Om inte annat föreskrivs i någon annan lag, tillämpas denna lag också på genomförandet av och tillsynen över iakttagandet av följande rättsakter om identifiering och registrering av djur samt platser för utfodring av vilda djur med kadaver som antagits av Europeiska unionen och bestämmelser som utfärdats med stöd av dem:

Vad som i denna lag föreskrivs om Europeiska unionen eller Europeiska unionens medlemsstater gäller också Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och dess medlemsstater.

Uppgifterna i registren i systemet för identifiering av djur förs in i landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem ( informationssystemet ) som avses i lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008) , nedan informationssystemlagen . På handlingarna och registren i systemet för identifiering av djur tillämpas den ovan nämnda lagen, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

I denna lag avses med

Livsmedelssäkerhetsverket är registeransvarig för registren i systemet för identifiering av djur. Bestämmelser om den registeransvariges ansvar finns i 5 § i informationssystemlagen.

Livsmedelssäkerhetsverket kan på de villkor som det bestämmer bevilja någon annan än en myndighet rätt att bistå vid uppdatering av registeruppgifter eller i uppdrag som ansluter sig till identifiering av djur, förutsatt att den som ska sköta det biträdande uppdraget är tillräckligt förtrogen med den djurart som uppdraget gäller och kraven på hållning av den och tillräckliga kunskaper om registerföring.

På den som sköter det biträdande uppdraget tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974) .

I djurhållar- och djurförmedlarregistret införs följande uppgifter:

Djurhållare och djurförmedlare är skyldiga att skriftligen eller på elektronisk väg anmäla de uppgifter som avses i 8 § 1–5 punkten för införande i registret innan verksamheten påbörjas.

Djurhållare och djurförmedlare är skyldiga att skriftligen eller på elektronisk väg anmäla de uppgifter som avses i 8 § 6 och 7 punkten för införande i registret senast 30 dygn efter händelsen i fråga. Djurtransportmedel som är avsedda att tas i bruk inom djurförmedlingsverksamhet ska dock anmälas innan transporterna påbörjas.

I fråga om tillstånd eller godkännande för verksamhet som innebär transport och hållning av djur, för bedrivande av handel med djur och för djurtransportmedel föreskrivs särskilt.

Närmare bestämmelser om anmälningsförfarandet i fråga om djurtransportmedel som är avsedda att tas i eller ur bruk inom djurförmedlingsverksamhet får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

I registret över djurhållningsplatser och platser för utfodring med kadaver införs följande uppgifter om djurhållningsplatser:

I registret införs följande uppgifter om platser för utfodring med kadaver:

Aktörer som är ansvariga för djurhållningsplatser är skyldiga att skriftligen eller på elektronisk väg anmäla uppgifter som avses i 10 § 1 mom. 1–6 punkten för införande i registret över djurhållningsplatser och platser för utfodring med kadaver innan djurhållningen inleds och uppgifter som avses i 7 och 8 punkten senast 30 dygn efter händelsen i fråga.

Aktörer som är ansvariga för platser för utfodring med kadaver är skyldiga att skriftligen eller på elektronisk väg anmäla uppgifter som avses i 10 § 2 mom. 1–5 punkten för införande i registret över djurhållningsplatser och platser för utfodring med kadaver innan utfodringen med kadaver inleds och uppgifter som avses i 6 och 7 punkten senast 30 dygn efter händelsen i fråga.

I fråga om tillstånd eller godkännande för utrymmen som är avsedda för djurhållning eller för platser för utfodring av vilda djur med kadaver föreskrivs särskilt.

Närmare bestämmelser om anmälan av antalet djur på djurhållningsplatsen och djurhållningsplatsens kapacitet enligt 10 § 1 mom. 5 punkten får för olika djurarters del utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

I djurregistret införs följande uppgifter:

Aktörer som är ansvariga för djur är skyldiga att anmäla uppgifter som avses i 12 § 1–10 punkten för införande i djurregistret.

Bearbetningsanläggningar för kategori 1-material är skyldiga att anmäla uppgifter som avses i 12 § 11 punkten när de tar emot hela kroppar från döda djur som utgör kategori 1-material enligt biproduktsförordningen.

Bestämmelser om vilka djurarter anmälningsskyldigheten enligt 1 och 2 mom. omfattar samt om tidsfristen för anmälan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Djurhållare och djurförmedlare får inte överlåta eller från djurhållningsplatsen förflytta djur för vars del de anmälningar till djurregistret som avses i 13 § helt eller delvis har försummats.

Aktörer som är ansvariga för djur får inte till djurhållningsplatsen ta emot och transportörer får inte för transport ta emot djur för vars del anmälningarna till djurregistret helt eller delvis har försummats.

Den som tar emot ett djur för djurförmedling, transport, slakt eller rensning är innan åtgärden i fråga vidtas skyldig att göra en registerförfrågan i informationssystemet för att utreda djurets duglighet. Registerförfrågan omfattar de uppgifter om ett djur som förts in i informationssystemet, försummelser som avses i 14 § och av myndigheter meddelade förbud och förelägganden som riktar sig mot djuret.

Bestämmelser om vilka djurarter skyldigheten enligt 1 mom. omfattar utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får dessutom närmare bestämmelser utfärdas om innehållet i och förfarandet vid registerförfrågan.

I fråga om djurarter om vilka det föreskrivs på det sätt som avses i 2 mom. har djurhållaren rätt att göra en registerförfrågan enligt 1 mom. innan djur anskaffas.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av information har den registeransvarige rätt att få följande information från myndigheter:

Uppgifterna kan lämnas via teknisk anslutning eller på annat sätt i elektronisk form.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av information har den registeransvarige rätt att av aktörer som bedriver försäljning, hantering eller marknadsföring av animaliska produkter få sådana nödvändiga uppgifter om kunder eller råvaruleverantörer som behövs för tillsynen över iakttagandet av den i 9 § föreskrivna anmälningsskyldigheten för djurhållare och djurförmedlare.

Livsmedelssäkerhetsverket godkänner på ansökan av tillverkaren av eller marknadsföraren för identifieringsmärken separat för respektive djurart de identifieringsmärken som ska användas vid märkning av djur. För godkännande av identifieringsmärken krävs, inom de gränser som Europeiska unionens lagstiftning om identifiering av djur ställer, att identifieringsmärket

Om det vid behandlingen av ansökan visar sig att identifieringsmärkena inte uppfyller kraven enligt 1 mom., ska Livsmedelssäkerhetsverket avslå ansökan. Om Livsmedelssäkerhetsverket efter det att ansökan har godkänts konstaterar att identifieringsmärkena inte uppfyller kraven enligt 1 mom., ska Livsmedelssäkerhetsverket ge den som erhållit godkännandet en anmärkning om missförhållandet och vid behov meddela en tidsfrist inom vilken missförhållandet ska avhjälpas. Om missförhållandet inte har avhjälpts efter anmärkningen, får Livsmedelssäkerhetsverket återkalla godkännandet av identifieringsmärket.

Livsmedelssäkerhetsverket ska hålla en förteckning över godkända identifieringsmärken allmänt tillgänglig.

Den landskod som avses i standarderna ISO 11784 och ISO 11785 får användas i den för djuret unika identitetskod som ingår i ett elektroniskt identifieringsmärke bara om Livsmedelssäkerhetsverket ser till att alla identitetskoder av detta slag är entydiga.

Djurhållare och djurförmedlare är skyldiga att märka djur som vid födelsen är i deras ägo eller innehav med ett identifieringsmärke där det ingår en identitetskod som Livsmedelssäkerhetsverket har anvisat. Djurhållare och djurförmedlare är skyldiga att se till att djur som de äger eller innehar förblir märkta på det sätt som anges i denna lag och i Europeiska unionens lagstiftning om identifiering av djur.

Bestämmelser om vilka djurarter som omfattas av märkningsskyldigheten utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får dessutom utfärdas närmare bestämmelser om märkningssättet och märkningstidpunkten samt om lagring, användning, ersättande och förstöring av identifieringsmärken.

Om märkningen av ett djur i enlighet med 19 § har försummats helt eller delvis, får djuret inte överlåtas eller flyttas från en djurhållningsplats, tas emot till en djurhållningsplats eller tas emot för transport.

En aktör som är ansvarig för djur ska separat för varje djurart och djurhållningsplats föra förteckning över djur som aktören äger eller innehar. Bearbetningsanläggningar för kategori 1-material ska föra förteckning över de hela kroppar från döda djur som utgör kategori 1-material enligt biproduktsförordningen som de tar emot.

Förteckningen ska hållas uppdaterad antingen med hjälp av en pappersblankett eller i elektronisk form så att den vid behov kan visas för tillsynsmyndigheten. Förteckningen ska bevaras i tre kalenderår från utgången av det år då den senaste anteckningen om djur fördes in i förteckningen.

Bestämmelser om vilka djurarter som skyldigheten att föra förteckning omfattar utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelssäkerhetsverket fastställer en mall för den i 21 § avsedda förteckningen över djur enligt djurart. Av särskilda skäl kan Livsmedelssäkerhetsverket på ansökan godkänna en förteckningsmall som avviker från den fastställda mallen.

Den allmänna styrningen av och tillsynen över verkställigheten av denna lag och av Europeiska unionens lagstiftning om identifiering av djur hör till jord- och skogsbruksministeriets uppgifter.

Livsmedelssäkerhetsverket planerar, styr och utvecklar tillsynen över systemet för identifiering av djur på nationell nivå i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag och i Europeiska unionens lagstiftning om identifiering av djur.

Livsmedelssäkerhetsverket utövar tillsyn över att de slakterier som avses i 6 § 23 punkten i livsmedelslagen följer denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Vid sidan av Livsmedelssäkerhetsverket har regionförvaltningsverket tillsyn över att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs inom dess verksamhetsområde.

Vid sidan av Livsmedelssäkerhetsverket har kommunalveterinären inom sitt tjänsteområde tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Närings-, trafik- och miljöcentralen verkställer inspektioner på djurhållningsplatser hos aktörer som är ansvariga för djur för att övervaka att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs inom dess verksamhetsområde.

Utöver vad som bestäms i 24 § får Livsmedelssäkerhetsverket vid tillsynen anlita inspektörer som Livsmedelssäkerhetsverket skriftligen har bemyndigat för tillsynsuppdraget och som står under dess överinseende. De auktoriserade inspektörerna ska ha för skötseln av uppdraget tillräcklig förtrogenhet med den djurart som uppdraget gäller och kraven på hållning av djur av den arten.

På auktoriserade inspektörer tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

Tillsynen över att systemet för identifiering av djur fungerar, tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den och tillsynen över efterlevnaden av Europeiska unionens lagstiftning om identifiering av djur ska vara heltäckande och regelbunden. Tillsynsåtgärderna ska vara ändamålsenliga och riktas så att de gäller systemets alla delområden.

Tillsynen ska effektiviseras, om det kan misstänkas eller om det på basis av utförda inspektioner kan konstateras att aktörer som är ansvariga för djur inte iakttar denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Tillsynsmyndigheten ska vid behov ge aktörer som är ansvariga för djur, transportörer, bearbetningsanläggningar för kategori 1-material, aktörer som är ansvariga för djurhållningsplatser och aktörer som är ansvariga för platser för utfodring med kadaver råd om iakttagandet av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Livsmedelssäkerhetsverket ska årligen utarbeta en landsomfattande tillsynsplan över hur tillsynen kommer att organiseras, genomföras, följas upp och rapporteras.

Av tillsynsplanen, med beaktande av de krav beträffande tillsynen som ställs i Europeiska unionens lagstiftning om identifiering av djur, ska åtminstone framgå antalet inspektioner som ska verkställas, inspektionernas omfattning, tillsynsmetoden och den riskbedömning som inverkar på valet av tillsynsobjekt.

Tillsynsmyndigheten har rätt att på djurhållningsplatser få tillträde till alla utrymmen där djur som ägs eller innehas av aktörer som är ansvariga för djur finns eller där handlingar som gäller djuren bevaras. Dessutom har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till sådana utrymmen i bearbetningsanläggningar för kategori 1-material där hela kroppar från döda djur som tagits emot för bearbetning förvaras eller där handlingar som gäller dem bevaras. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få tillträde till platser för utfodring med kadaver och till sådana utrymmen som ägs eller innehas av aktörer som är ansvariga för platserna för utfodring med kadaver och där animaliska biprodukter som är avsedda för kadaverutfodring förvaras eller där handlingar som gäller dem bevaras.

Vid en inspektion kan djuren, deras identitetskoder, identifieringsmärken och förteckningar över djuren samt andra betydelsefulla omständigheter som hänför sig till tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den kontrolleras. På områden som omfattas av hemfriden får en inspektion utföras endast om det är nödvändigt för att förhindra att djurs och människors hälsa, miljöhälsan eller livsmedelssäkerheten äventyras. Inspektioner på områden som omfattas av hemfriden får endast utföras av en myndighet.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av information har tillsynsmyndigheten rätt att av aktörer som är ansvariga för djur, bearbetningsanläggningar för kategori 1-material, aktörer som är ansvariga för djurhållningsplatser och aktörer som är ansvariga för platser för utfodring med kadaver få de uppgifter och handlingar som är nödvändiga för inspektioner och tillsyn som avses i denna lag och i Europeiska unionens lagstiftning om identifiering av djur.

Vad som i denna lag bestäms om myndigheters rätt att utföra inspektioner och få upplysningar gäller också inspektörer som avses i Europeiska unionens lagstiftning.

Närmare bestämmelser om ordnandet av tillsynen enligt 26 § och om tillsynsplanen enligt 27 § och tillsynsplanens innehåll får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning finns i 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011) .

Tillsynsmyndigheten kan förelägga att ett missförhållande ska avhjälpas om en aktör som är ansvarig för djur, en bearbetningsanläggning för kategori 1-material, en aktör som är ansvarig för en djurhållningsplats eller en aktör som är ansvarig för en plats för utfodring med kadaver underlåter eller försummar att iaktta denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Missförhållandet ska avhjälpas omedelbart eller inom den tid som tillsynsmyndigheten satt ut.

Tillsynsmyndigheten ska göra en anteckning i informationssystemet om sitt föreläggande att avhjälpa ett missförhållande.

Utan hinder av vad som i 31 § bestäms om avhjälpande av missförhållande kan regionförvaltningsverket förbjuda en aktör som är ansvarig för djur att överlåta och förflytta djur från en djurhållningsplats, om aktören har försummat att iaktta bestämmelserna i 9, 11, 13, 19 eller 21 § eller 28 § 3 mom. Förbudet kan gälla enskilda djur eller samtliga djur av en och samma djurart på djurhållningsplatsen. En förutsättning för ett förbud som gäller samtliga djur av en och samma djurart på djurhållningsplatsen är att en betydande andel av djuren inte uppfyller kraven på identifiering och registrering av djur.

Utöver förbud att överlåta och förflytta djur kan regionförvaltningsverket meddela förbud att ta emot djur till en djurhållningsplats, om försummelsen att iaktta de bestämmelser som nämns i 1 mom. är omfattande, upprepad eller uppsåtlig så att fara för djurs och människors hälsa, miljöhälsan, djurens välbefinnande eller livsmedelssäkerheten kan orsakas.

Bestämmelser om meddelande av förbud att överlåta, förflytta och ta emot nötkreatur finns i kommissionens förordning (EG) nr 494/98 om närmare föreskrifter för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 820/97 vad gäller tillämpningen av administrativa minimipåföljder inom ramen för systemet för identifiering och registrering av nötkreatur, nedan påföljdsförordningen . Beslut om sådana förbud fattas av regionförvaltningsverket.

En tillsynsmyndighet som har utfört inspektion på en djurhållningsplats kan meddela förbud som avses i 1, 2 eller 3 mom. temporärt för den tid ett ärende utreds eller ett missförhållande avhjälps. Ett temporärt förbud gäller tills regionförvaltningsverket ger sitt slutliga avgörande i ärendet.

Den tillsynsmyndighet som meddelat förbudet ska göra en anteckning om förbudet i informationssystemet.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om förutsättningarna för att ett förbud enligt 1 mom. ska få meddelas i fråga om samtliga djur av en och samma djurart på en djurhållningsplats.

Regionförvaltningsverket ska återkalla ett förbud som avses i 32 § så snart det utgående från en utredning som tillsynsmyndigheten har lagt fram är möjligt att förvissa sig om att det missförhållande som legat till grund för förbudet har avhjälpts.

Regionförvaltningsverket ska göra en anteckning om återkallande av förbudet i informationssystemet.

Bestämmelser om avlivning av oidentifierade nötkreatur finns i påföljdsförordningen. Sådana beslut om avlivning fattas av regionförvaltningsverket.

Tillsynsmyndigheten kan förena förelägganden som avses i 31 § och förbud som avses i 32 § med vite eller med hot om tvångsutförande.

Skyldigheten enligt denna lag att anmäla uppgifter får inte förenas med vite när den anmälningsskyldige är en fysisk person, om det finns anledning att misstänka personen för brott och uppgifterna hänför sig till det ärende som är föremål för brottsmisstanke.

Bestämmelser om vite och hot om tvångsutförande finns i viteslagen (1113/1990) .

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för förseelse mot lagen om ett system för identifiering av djur dömas till böter.

Den som bryter mot ett förbud eller åläggande som har meddelats med stöd av denna lag och förenats med vite, kan lämnas obestraffad för samma gärning.

Regionförvaltningsverket gör polisanmälan om förseelse mot lagen om ett system för identifiering av djur för de tillsynsmyndigheters räkning som avses i 24 §. Anmälan behöver dock inte göras, om förseelsen som helhet betraktad ska anses som uppenbart ringa.

Ett beslut som fattats med stöd av denna lag får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

Förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller godkännande av identifieringsmärken får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Tillsynsmyndighetens beslut ska iakttas även om det överklagas, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat.