247/1996

Syftet med denna lag är att på bästa möjliga sätt skydda djur mot lidande, smärta och plåga.

Lagen syftar också till att främja djurens välbefinnande och god behandling av djur.

Genom denna lag genomförs även rådets direktiv 1999/22/EG om hållande av vilda djur i djurparker. Dessutom föreskrivs det i denna lag om övervakning enligt rådets förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning, nedan avlivningsförordningen , och om annan verkställighet som avses i den förordningen. (9.8.2013/584)

Denna lag ska tillämpas på alla djur.

I fråga om jakt, fiske, medicinsk behandling av djur, avel, artificiell reproduktion av djur, användning av ryggradsdjur och bläckfiskar för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål, transport av djur och offentlig kontroll av införsel av djur i Europeiska unionen, genteknik och naturskydd ska dessutom iakttas vad som särskilt bestäms om dessa.

Djur skall behandlas väl och de får inte åsamkas onödigt lidande. Det är förbjudet att åsamka djur onödig smärta eller plåga. Vid djurhållningen skall också djurens hälsa främjas och hänsyn tas till djurens fysiologiska och beteendemässiga behov.

Genom förordning kan utfärdas närmare stadganden om vad som skall anses åsamka djur onödigt lidande samt onödig smärta och plåga.

Ett förvaringsutrymme för djur skall vara tillräckligt rymligt, skyddande, ljust, rent och tryggt samt även i övrigt ändamålsenligt med hänsyn till djurartens behov. Det är förbjudet att hålla djur på ett sätt som åsamkar onödigt lidande.

Genom förordning kan utfärdas närmare stadganden om krav på förvaringsutrymmen för djur. Genom förordning kan också stadgas att jord- och skogsbruksministeriet får meddela närmare föreskrifter om dessa.

Djur som tagits om hand får inte lämnas utan skötsel eller överges. Djuren skall få tillräckligt med lämplig föda, dryck och annan behövlig skötsel. Djur som insjuknat skall få ändamålsenlig vård. Djurens välbefinnande och miljö skall kontrolleras tillräckligt ofta.

Genom förordning kan utfärdas närmare stadganden om krav på djurskötseln. Genom förordning kan också stadgas att jord- och skogsbruksministeriet får meddela närmare föreskrifter om dessa.

Den som äger eller håller produktionsdjur ska se till att det finns ett tillräckligt antal behöriga djurskötare som sköter om djuren. Den som sköter om produktionsdjur ska ha sådan utbildning eller annan tillräcklig kompetens som behövs med beaktande av djurarten och som möjliggör en ändamålsenlig skötsel av djuren. De som äger eller håller djur ska förse de personer som de anställer eller anlitar för att sköta och hantera djuren med instruktioner om och handledning i fråga om de krav som gäller djurens välbefinnande.

Med produktionsdjur avses djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller päls eller för annan typ av produktion. Med produktionsdjur avses dock inte

Närmare bestämmelser om utbildning för eller annan kompetens hos personer som sköter produktionsdjur får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Det är förbjudet att överanstränga djur, att hålla dem i oskäligt sträng tukt, att dressera dem oskäligt strängt och att behandla dem alltför hårdhänt. Det är förbjudet att binda eller tjudra djur på ett sätt som åsamkar onödigt lidande. Djuren skall ges möjlighet att vila ordentligt och att röra sig.

Genom förordning kan utfärdas närmare stadganden om krav på behandling av djur. Genom förordning kan också stadgas att jord- och skogsbruksministeriet får meddela närmare föreskrifter om dessa.

Operationer och andra därmed jämförbara åtgärder som åsamkar smärta får utföras på djur endast om de behövs på grund av djurets sjukdom eller av någon därmed jämförbar orsak.

Åtgärden får utföras endast av en veterinär. Om den smärta som åtgärden vållar är lindrig och kortvarig eller om åtgärden inte tål uppskov, får den dock utföras även av någon annan än en veterinär.

Genom förordning kan avvikas från stadgandena i 1 och 2 mom. Genom förordning kan också stadgas att jord- och skogsbruksministeriet får bevilja undantag från stadgandena i 1 och 2 mom. Jord- och skogsbruksministeriet får dock inte bevilja undantag för utförande av sådana åtgärder som syftar till att göra ett djur stumt eller ändra djurets utseende. Jord- och skogsbruksministeriet får förbjuda att djur används vid tävlingar eller förevisas, om de har utsatts för en operation eller en åtgärd som är förbjuden enligt denna lag.

Vad som i 1 och 2 mom. bestäms om åtgärder som utförs på djur och om dem som utför dem tillämpas inte på användning av ryggradsdjur eller bläckfiskar för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål eller på användning av ryggradslösa djur för annan vetenskaplig forskning eller för undervisningsändamål. (28.6.2013/498)

Djurskyddssynpunkter och djurens hälsa skall beaktas vid avel.

Sådan avel och användning av avelsmetoder som kan åsamka djuret lidande eller medföra betydande men för djurets hälsa eller välbefinnande är förbjuden.

Utöver vad som bestäms i 1 mom. är det förbjudet att använda genteknik i syfte att förändra djurproduktionens kvantitet eller kvalitet, om det kan inverka menligt på djurens hälsa eller välbefinnande. I fråga om användning av genteknik när djur används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål iakttas dock vad som bestäms särskilt. (28.6.2013/498)

Genom förordning kan utfärdas närmare stadganden om djurskyddskrav vid avel och vid användning av genteknik. Genom förordning kan även stadgas att jord- och skogsbruksministeriet får meddela närmare föreskrifter om djurskyddskrav vid avel och vid användning av genteknik.

Det är förbjudet att öka, minska eller upprätthålla djurens prestationsförmåga på konstlat sätt med läkemedel eller andra motsvarande ämnen eller preparat.

Då det misstänks att sådana ämnen eller preparat som avses i 1 mom. har använts, har veterinärer som utför tillsyn enligt denna lag rätt att få tillträde till de utrymmen där djuret hålls samt att ta behövliga prov. Djurets ägare och innehavare är skyldig att bistå veterinären vid provtagningen och att ge de upplysningar som behövs för tillsynen.

Det är förbjudet att öka djurens produktionsförmåga på konstlat sätt med läkemedel eller andra motsvarande ämnen eller preparat, om det inte kan visas att dessa inte åsamkar men för djurens hälsa eller välbefinnande.

Vid tillsyn över förbudet enligt 1 mom. skall i tillämpliga delar iakttas lagen om medicinsk behandling av djur (402/90) .

Djur får inte tvångsmatas i gödningssyfte eller för ökande av produktionen.

Sådana för vård, hantering, infångande, transport, bedövning eller avlivning av djur avsedda redskap, anordningar eller ämnen som uppenbart åsamkar ett djur onödig smärta eller plåga får inte tillverkas, importeras, säljas, överlåtas eller användas.

Jord- och skogsbruksministeriet bestämmer vilka redskap, anordningar och ämnen som skall anses vara sådana som uppenbart åsamkar djur onödig smärta eller plåga.

Det är förbjudet att ta vilda däggdjur och fåglar för uppfödning, om det inte är fråga om infångande av djur som skall hållas i djurgård, farmuppfödning av djur i syfte att producera kött, ägg eller avelsdjur för kött- eller äggproduktion eller i viltvårdssyfte, tillfällig sjukvård för djuret eller något annat godtagbart tillfälligt behov eller vetenskapligt forskningsarbete.

Ett djur som har omhändertagits för tillfällig sjukvård eller för något annat godtagbart tillfälligt behov skall försättas i frihet då dess tillstånd möjliggör detta, om det kan antas att djuret utan svårighet anpassar sig till ett liv i naturtillstånd. Om djuret inte kan försättas i frihet och vården av det inte kan ordnas, skall djuret avlivas.

Då ett sjukt eller skadat djur överlåts skall mottagaren underrättas om sjukdomen eller skadan.

Den som påträffar ett husdjur som är sjukt, skadat eller annars i hjälplöst tillstånd eller något annat djur som omhändertagits av människor skall själv hjälpa djuret eller göra anmälan därom till djurets ägare eller skötare eller till kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen eller polisen.

Är det oskäligt svårt att anträffa en person som nämns i 2 mom. och är djuret i sådant tillstånd att det är uppenbart grymt mot djuret att hålla det vid liv, får det avlivas. Om detta skall utan dröjsmål göras en anmälan som nämns i 2 mom.

Vilda djur som är sjuka, skadade eller annars i hjälplöst tillstånd skall hjälpas, om det är möjligt. Är djuret dock i sådant tillstånd att det är uppenbart grymt mot det att hålla det vid liv, skall djuret avlivas eller avlivningen ombesörjas.

Kommunen skall se till att inom dess område ordnas tillfällig skötsel av herrelösa hundar och katter samt motsvarande små sällskaps- och hobbydjur som påträffas och tas om hand.

Omhändertagna djur skall förvaras minst 15 dagar, varefter kommunen har rätt att sälja djuret, överlåta det på annat sätt eller avliva det.

Kommunen har rätt att av djurets ägare eller innehavare uppbära ersättning för kostnaderna för omhändertagande, skötsel och eventuell avlivning av djuret.

Om en anmälan om omhändertagande av en hund har gjorts till polisen enligt 55 § jaktlagen (615/93) , skall denna underrätta kommunens mottagningsplats för herrelösa djur härom.

Om djur vid en tävling kan bli utsatta för smärta, plåga eller oskälig påfrestning, skall tävlingsarrangören på egen bekostnad kalla till tävlingen en veterinär med uppgift att se till att denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser följs.

Regionförvaltningsverket kan vid behov på tävlingsarrangörens bekostnad förordna en veterinär att närvara vid tävlingen och övervaka att bestämmelserna och föreskrifterna om djurskydd följs. (22.12.2009/1477)

Jord- och skogsbruksministeriet får förbjuda sådana djurtävlingar eller motsvarande tillställningar där djuren kan åsamkas onödig smärta eller onödigt lidande eller utsättas för oskälig påfrestning.

Vad denna paragraf och 17 § stadgar om tävlingar och övervakning av dem gäller också tillställningar där djurs avelsvärde, bruksvärde eller andra egenskaper testas på ett sätt som kan åsamka djuret smärta eller plåga eller utsätta det för oskälig påfrestning.

En i 16 § avsedd veterinär skall förbjuda användningen av djur vid tävlingar, om han har grundad anledning att misstänka att djuret används i strid med denna lag eller stadganden eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Om djurets ägare eller innehavare inte följer ett av veterinären meddelat förbud, är tävlingsarrangören skyldig att hindra att djuret deltar i tävlingen. I detta syfte kan tävlingsarrangören avbryta tävlingen eller omhänderta djuret för den tid tävlingen pågår. Polisen skall vid behov ge tävlingsarrangören handräckning för verkställande av förbudet.

Det är förbjudet att överlåta djur som pris vid lotterier och tävlingar. Regionförvaltningsverket kan av särskilda skäl bevilja undantag från förbudet.

Utställande av djur och användning av djur vid fotografering eller filminspelning eller vid andra förevisningar får inte åsamka djuren smärta eller plåga.

Utan hinder av 1 mom. får kommunalveterinären av särskilda skäl ge tillstånd till sådan verksamhet enligt 1 mom. som kan åsamka djuren lindrig smärta eller plåga. Om verksamhet enligt 1 mom. bedrivs i flera kommuner, ska tillstånd dock sökas hos det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten huvudsakligen bedrivs. Tillståndet kan förenas med villkor som behövs från djurskyddssynpunkt. Tillståndet kan återkallas, om tillståndsvillkoren inte iakttas. (22.12.2009/1477)

I fråga om sådan fotografering och filminspelning som sker i det syfte som anges i 12 § i lagen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål (497/2013) , ska bestämmelserna i den lagen tillämpas. (28.6.2013/498)

I denna lag avses med djurpark en permanent anläggning där i huvudsak djur som tillhör vilda arter hålls för att förevisas för allmänheten. Med permanent djurutställning avses en permanent anläggning där enbart eller i huvudsak djur som inte tillhör vilda arter hålls för att förevisas för allmänheten, eller där det förevisade antalet vilda djur eller arter är litet.

Djur får förevisas i djurparker och permanenta djurutställningar endast med tillstånd av regionförvaltningsverket. Tillstånd att hålla en djurpark och en permanent djurutställning ska sökas hos det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde djurparken eller den permanenta djurutställningen är belägen.

Djurparkerna ska bidra till att skydda den vilda faunan och bevara den biologiska mångfalden. I detta syfte ska djurparkerna tillhandahålla allmänheten information om de förevisade arterna och deras naturliga livsmiljöer. Djurparkerna ska därtill delta i

Utöver vad som i 39 § föreskrivs om inspektion kan regionförvaltningsverket inspektera att kraven i 3 mom. i denna paragraf iakttas i djurparkerna.

Djur får användas på cirkusar och vid andra därmed jämförbara föreställningar där djuren visar färdigheter som de har blivit lärda, samt förevisas i ambulerande djurutställningar endast med tillstånd av regionförvaltningsverket. Om det enligt den kunskap som är tillgänglig inte går att ordna från djurskyddssynpunkt godtagbara förhållanden för någon djurart på cirkusar och vid andra därmed jämförbara föreställningar eller i ambulerande djurutställningar eller om användningen av någon djurart på cirkusar eller vid andra därmed jämförbara föreställningar inte enligt den kunskap som är tillgänglig kan anses godtagbar från djurskyddssynpunkt, kan genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas förbud mot att djurarten används på cirkusar och vid andra därmed jämförbara föreställningar eller förevisas i ambulerande djurutställningar.

Tillstånd att driva en inhemsk cirkus eller att ordna någon annan därmed jämförbar föreställning eller en inhemsk ambulerande djurutställning ska sökas hos det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde den som äger cirkusen eller den därmed jämförbara föreställningen eller djurutställningen har sin hemort. Tillstånd att driva en utländsk cirkus eller att ordna en därmed jämförbar föreställning eller en utländsk ambulerande djurutställning ska sökas hos det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde den utländska cirkusen, den motsvarande föreställningen eller den ambulerande djurutställningen inreser till Finland.

En ansökan om tillstånd för djurpark, permanent eller ambulerande djurutställning samt cirkus skall innehålla

Utöver vad som bestäms i 1 mom. skall en ansökan om tillstånd för djurpark innehålla information om vilken av de i 20 § 3 mom. avsedda uppgifterna för att skydda den vilda faunan och bevara den biologiska mångfalden som anläggningen kommer att delta i. En beskrivning av de programnummer som djuren deltar i och en utredning om vilka konster djuren gör vid föreställningen skall fogas till en ansökan om tillstånd för cirkus.

Tillstånd för djurpark, permanent eller ambulerande djurutställning samt cirkus beviljas, om verksamheten uppfyller de krav på förvaringsutrymmen för och skötseln av djuren som ställs i denna lag och med stöd av den. En ytterligare förutsättning för tillstånd att hålla djurpark är att kraven i 20 § 3 mom. uppfylls och för tillstånd att hålla cirkus att de krav på behandlingen av djuren som ställs i denna lag och med stöd av den uppfylls. Tillståndet kan förenas med villkor som behövs från djurskyddssynpunkt. Tillståndet kan återkallas och anläggningen eller en del av den stängas, om den som bedriver verksamheten väsentligt åsidosätter de krav på djurskydd eller de tillståndsvillkor som ställs i denna lag eller med stöd av den, eller om verksamheten inte längre uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd och den som bedriver verksamheten inte rättar olägenheterna inom en skälig tid som utsätts av tillsynsmyndigheten. Tillståndet kan likväl omedelbart återkallas och anläggningen eller en del av den omedelbart stängas om det är en nödvändig förutsättning för att säkerställa djurens välbefinnande. Regionförvaltningsverket ska inspektera djurparker, permanenta djurutställningar, ambulerande djurutställningar och cirkusar innan verksamheten inleds och innan tillstånd återkallas eller något annat avgörande fattas som väsentligt ändrar tillståndets innehåll eller som gäller tillståndets giltighetstid. Regionförvaltningsverket ska genom regelbundna inspektioner övervaka att tillståndsvillkoren iakttas. (22.12.2009/1477)

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om

Genom förordning av statsrådet föreskrivs vilka vilda däggdjurs- och fågelarter som får farmuppfödas i syfte att producera kött, ägg eller avelsdjur för kött- eller äggproduktion.

Verksamhetsidkaren ska i god tid innan verksamheten inleds eller avslutas eller förändras väsentligt göra en skriftlig anmälan till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde farmen är belägen om sådan farmuppfödning som syftar till att producera kött, ägg eller avelsdjur för kött- eller äggproduktion och som gäller vilda däggdjur eller fåglar eller deras avkomma som har fötts i fångenskap och som hör till en art vilken lever i naturtillstånd.

Närmare bestämmelser om anmälan till regionförvaltningsverket och om de utredningar som ska bifogas den utfärdas genom förordning av statsrådet. Jord- och skogsbruksministeriet kan vid behov bestämma att anmälan ska göras också vid annan farmuppfödning än sådan som avses i denna paragraf.

Genom förordning kan farmuppfödning av djur i produktionssyfte förbjudas av djurskyddsskäl.

Den som i viltvårdssyfte idkar farmuppfödning av vilda däggdjur eller fåglar eller deras avkomma som har fötts i fångenskap och som hör till en art vilken lever i naturtillstånd ska i god tid innan verksamheten inleds eller avslutas eller förändras väsentligt göra en skriftlig anmälan till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde farmen är belägen.

Närmare bestämmelser om anmälan till regionförvaltningsverket och om de utredningar som ska bifogas den utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som bedriver yrkesmässig eller annars storskalig försäljning av hundar, katter eller övriga sällskaps- eller hobbydjur ska i god tid innan verksamheten inleds eller avslutas eller förändras väsentligt göra en skriftlig anmälan till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten bedrivs.

Vad 1 mom. föreskriver om försäljning av djur gäller också förmedling, uthyrning, uppfödning, träning och dressyr av djur samt omhändertagande av djur för förvaring och vård och meddelande av undervisning i användningen av djur.

Närmare bestämmelser om vilket slag av verksamhet som ska anses vara yrkesmässig eller annars storskalig kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Närmare bestämmelser om anmälan till regionförvaltningsverket och om de utredningar som ska bifogas den utfärdas genom förordning av statsrådet.

Regionförvaltningsverket kan, efter att ha granskat en i 21, 23 eller 24 § avsedd anmälan, meddela verksamhetsidkaren föreskrifter som behövs för förebyggande av olägenheter i samband med djurskyddet. Om verksamheten inte uppfyller de krav som ställs i denna lag eller som bestäms eller föreskrivs med stöd av den och om verksamhetsidkaren inte avhjälper bristfälligheterna i verksamheten inom utsatt tid, kan regionförvaltningsverket efter att ha hört verksamhetsidkaren förbjuda bedrivandet av verksamheten.

Den som bedriver verksamheten skall föra en uppdaterad förteckning över de djurarter och djur som verksamheten enligt 20, 20 a, 21, 23 eller 24 § omfattar. Förteckningen skall på begäran uppvisas för de tillsynsmyndigheter och djurskyddsövervakare som nämns i 3 kap. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får närmare föreskrifter meddelas om förande av förteckningen och om de uppgifter som skall införas i den.

Den som äger eller håller produktionsdjur ska föra bok över den medicinska behandling som getts produktionsdjuren och över antalet döda djur.

Bokföringen över den medicinska behandlingen av produktionsdjur som hålls för livsmedelsproduktion ska bevaras i minst fem år och bokföringen över antalet döda djur och bokföringen över den medicinska behandlingen av produktionsdjur som inte hålls för livsmedelsproduktion ska bevaras i minst tre år efter utgången av det år då den senaste anteckningen om ett djur gjordes i bokföringen. Bokföringen ska på begäran visas upp för regionförvaltningsverket, kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen, polisen, besiktningsveterinären, gränsveterinären och djurskyddsövervakaren.

Närmare bestämmelser om bokföringen över antalet döda djur får utfärdas genom förordning av statsrådet.

En fysisk person som håller broilrar och ansvarar för skötseln av minst 500 fåglar ska ha kompetens som motsvarar minst en examensdel, fastställd av Utbildningsstyrelsen, med specialisering på slaktfjäderfä. Över kompetensen ska dessutom finnas ett intyg över genomförd examensdel utfärdat av en utbildningsanordnare som har av undervisnings- och kulturministeriet beviljat tillstånd att ordna examina och utbildning enligt lagen om yrkesutbildning (531/2017) . Med broiler avses en fågel av arten Gallus gallus som föds upp för slakt. (11.8.2017/556)

I de fall som hör till tillämpningsområdet för lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015) beslutar Livsmedelssäkerhetsverket, med iakttagande av den lagen, om den rätt att hålla broilrar i Finland som yrkeskvalifikationer som har förvärvats utomlands medför.

Utöver vad som i lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010) föreskrivs om anmälningar av djurhållningsplatser och om registrering av uppgifter, ska den som äger eller håller broilrar lämna uppgifter om de delar av uppfödningsstallet där broilerflockar föds upp ( uppfödningsavdelning ) för registrering i registret över djurhållningsplatser.

Den förteckning som avses i 21 § i lagen om ett system för identifiering av djur ska föras separat för varje uppfödningsavdelning, och av den ska framgå

Om djurtätheten för broilrar överstiger 33 kilogram levande vikt per kvadratmeter, ska den som äger eller håller broilrarna göra en skriftlig beskrivning av produktionssystemet i broileruppfödningsstallet, vilken ska innehålla tekniska uppgifter om byggnaderna och deras anordningar. Beskrivningen ska hållas uppdaterad och på begäran visas upp för regionförvaltningsverket. Den djurtäthet som tillämpas i uppfödningsstallet eller en ändring av djurtätheten och viktiga uppgifter om produktionssystemet ska anmälas till regionförvaltningsverket senast 15 dagar innan den första flocken sätts in i stallet. Sådana förändringar i produktionssystemet som kan påverka broilrarnas välbefinnande ska utan dröjsmål anmälas till regionförvaltningsverket.

För att djurtätheten ska få höjas så att den överstiger 39 kilogram levande vikt per kvadratmeter och är högst 42 kilogram levande vikt per kvadratmeter förutsätts att det vid djurskyddsinspektionerna i broileruppfödningsstallet under de senaste två åren inte har uppdagats någon sådan verksamhet som strider mot bestämmelserna om djurskydd, att den som äger eller håller broilrarna tillämpar riktlinjer för god praxis och att dödligheten bland broilrarna är tillräckligt låg. Om ingen inspektion har gjorts i broileruppfödningsstallet under de senaste två åren, ska minst en inspektion göras innan djurtätheten får höjas.

När de som äger eller håller broilrar sänder broilrar till slakt ska de till slakteriet lämna de uppgifter om flockens förvaringsutrymme och om flocken som behövs för bedömningen av broilrarnas välbefinnande.

Närmare bestämmelser om beskrivningen av produktionssystemet i broileruppfödningsstallet, om viktiga uppgifter om produktionssystemet, om de krav som gäller djurtätheten för broilrar, om riktlinjer för god praxis, om omständigheter som ska beaktas när det gäller dödligheten bland broilrar samt om de uppgifter om flocken som ska lämnas till slakteriet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Det är förbjudet att idka kringföringshandel med djur.

Jord- och skogsbruksministeriet kan förbjuda import av djur av djurskyddsskäl. Importen kan förbjudas, om förhållanden som är godtagbara från djurskyddssynpunkt inte kan ordnas för djuren eller om djurhållningen i övrigt åsamkar djuren lidande. Jord- och skogsbruksministeriet kan också förbjuda försäljning och innehav av sådana djur som inte får importeras.

Ett djur som har importerats i strid med förbudet i 1 mom. skall återsändas eller avlivas på djurägarens eller innehavarens bekostnad, eller beträffande det förfaras på ett sätt som Livsmedelssäkerhetsverket godkänner. (28.4.2006/300)

Livsmedelssäkerhetsverket eller regionförvaltningsverket kan bestämma att åtgärder enligt 2 mom. ska utföras på djurägarens eller innehavarens bekostnad. Bestämmelser om tvångsutförande finns i övrigt i viteslagen (1113/1990) . (22.12.2009/1477)

Nötkreatur, svin, får, getter och hästdjur får semineras av den som har avlagt en examen där krav på yrkesskicklighet för seminering av djurarten i fråga ingår. Embryoöverföring på nötkreatur och hästdjur får utföras av den som har avlagt en examen där krav på yrkesskicklighet för seminering ingår samt en anknytande examensdel där krav på yrkesskicklighet för embryoöverföring på djurarten i fråga ingår.

Rävar och finnsjubb får semineras av den som har avlagt en examen där krav på yrkesskicklighet för seminering av djurarten i fråga ingår.

Nötkreatur, svin, får, getter, rävar och finnsjubb hos en djurinnehavare får semineras av djurinnehavaren och av dennes anställda, förutsatt att den som seminerar har avlagt en examensdel där krav på yrkesskicklighet för seminering av djurarten i fråga ingår.

Hästdjur får semineras på insamlingsstationer för sperma och på mottagningsstationer för sperma av den som har genomgått utbildning som ger behörighet för seminering av hästar. Detta ska ske under överinseende av en veterinär och på dennes ansvar.

Närmare bestämmelser om krav på yrkesskicklighet för seminering och embryoöverföring för respektive djurart får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

I de fall som hör till tillämpningsområdet för lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer beslutar Livsmedelssäkerhetsverket, med iakttagande av den lagen, om den rätt att arbeta med uppgifter som gäller seminering av djur eller embryoöverföring i Finland som yrkeskvalifikationer som har förvärvats utomlands medför.

31 § har upphävts genom L 20.1.2006/63 .

Ett djur ska avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt genom en metod och en teknik som lämpar sig för avlivning av det djuret.

Ett djur får avlivas endast av en person som har tillräckliga kunskaper i den avlivningsmetod och avlivningsteknik som används i fråga om den djurarten samt tillräcklig skicklighet i att vidta åtgärden.

Innan destruktionen av djuret påbörjas eller andra åtgärder vidtas ska den som avlivat djuret försäkra sig om att djuret har dött.

Närmare bestämmelser om de avlivningsmetoder och avlivningstekniker som används vid avlivning av djur utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om vilken behörighet som krävs av personer som avlivar djur får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ett djur ska bedövas eller avlivas på behörigt sätt med en metod som lämpar sig för det före blodavtappningen, om inte annat följer av 33 b §. Fjäderfän, med undantag av ratiter, får dock slaktas genom att halsen snabbt skärs av med ett vasst instrument, om det är djurets ägare som slaktar djuret utanför ett slakteri för egen konsumtion i privat hushåll. Djuret får inte utsättas för andra åtgärder i anslutning till slakten förrän det har dött. Med slakt avses avlivning av djur som är avsedda att användas som livsmedel med undantag för vilda djur.

Närmare bestämmelser om slakt av djur utanför ett slakteri får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om tillämpningen av avlivningsförordningen på avlivning och slakt av djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn, päls eller andra produkter och på avlivning av sådana djur vid besättningsavlivning samt på med dessa åtgärder sammanhängande verksamhet finns i artikel 1 i avlivningsförordningen.

Nationella bestämmelser som kompletterar avlivningsförordningen får utfärdas genom förordning av statsrådet när det gäller

Med avvikelse från det som föreskrivs i artikel 4.4 i avlivningsförordningen är endast en sådan särskild slaktmetod tillåten som används på religiösa grunder där blodavtappningen inleds samtidigt som djuret bedövas. Fjäderfän, med undantag av ratiter, får dock slaktas genom att halsen snabbt skärs av med ett vasst instrument. Slakt som avses i denna paragraf är tillåten endast i slakterier i närvaro av en besiktningsveterinär.

Närmare bestämmelser om den slaktmetod som avses i 1 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet

En verksamhetsutövare som bedriver verksamhet som omfattar avlivning av djur, eller en ägare eller innehavare av djur som regelbundet avlivar stora besättningar, ska i god tid innan verksamheten inleds eller avslutas eller förändras väsentligt göra en skriftlig anmälan till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten i huvudsak bedrivs. Anmälningsskyldigheten gäller inte avlivning av djur som är avsedda att användas som livsmedel.

Anmälan om avlivning av pälsdjur enligt artikel 7.3 i avlivningsförordningen ska göras till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten i huvudsak bedrivs.

Närmare bestämmelser om de anmälningar som ska göras till regionförvaltningsverket får utfärdas genom förordning av statsrådet.

I artikel 18 i avlivningsförordningen föreskrivs om de särskilda krav som gäller besättningsavlivning av sådana djur som hör till förordningens tillämpningsområde.

Regionförvaltningsverket, kommunalveterinären, besiktningsveterinären och gränsveterinären är de myndigheter som enligt artikel 18.1 i avlivningsförordningen ska utarbeta en handlingsplan och de myndigheter som enligt artikel 18.2 i avlivningsförordningen ska se till att handlingsplanen följs och tillförsäkra djuren välbefinnande.

Livsmedelssäkerhetsverket och regionförvaltningsverket är sådana myndigheter som enligt artikel 18.3 i avlivningsförordningen får bevilja undantag från bestämmelserna i avlivningsförordningen.

Livsmedelssäkerhetsverket är den myndighet som enligt artikel 18.4 i avlivningsförordningen till kommissionen ska överlämna en rapport om den besättningsavlivning som skett under det föregående året samt göra rapporten allmänt tillgänglig via internet.

Närmare bestämmelser om de olika myndigheternas uppgifter och om de förfaranden som ska iakttas i samband med besättningsavlivning får utfärdas genom förordning av statsrådet.

I nödfall, för att hindra utdraget lidande för ett djur och om avlivningsmetoderna enligt 32 § inte kan användas eller om djuret inte kan fångas in, får djuret också avlivas på något annat sätt, dock så att djuret inte orsakas onödigt lidande.

Utbildning som innefattar sådan kompetens som avses i avlivningsförordningen får ges av en utbildningsanordnare som har av undervisnings- och kulturministeriet beviljat tillstånd att ordna examina och utbildning enligt lagen om yrkesutbildning för en sådan examen som innehåller kunnande enligt det kompetensbevis som förutsätts i avlivningsförordningen.

Jord- och skogsbruksministeriet leder och övervakar i egenskap av högsta myndighet verkställigheten och tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt av avlivningsförordningen.

Livsmedelsverket leder och övervakar i egenskap av centralförvaltningsmyndighet verkställigheten och tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt av avlivningsförordningen.

Livsmedelsverket är den myndighet som enligt artikel 13.3 i avlivningsförordningen ska bedöma vägledningsdokumenten för god praxis och den myndighet som enligt artikel 13.4 får utarbeta och offentliggöra egna vägledningsdokument för god praxis samt den myndighet som enligt artikel 22.1 e får kräva ändringar i bruksanvisningarna för fixerings- eller bedövningsutrustning.

Livsmedelsverket övervakar att denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt avlivningsförordningen följs vid gränskontrollstationer och utförselställen.

Regionförvaltningsverket svarar inom sitt verksamhetsområde för verkställigheten och tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt av avlivningsförordningen.

Regionförvaltningsverket är den myndighet som får utfärda kompetensbevis enligt artikel 21.1 b i avlivningsförordningen och en av de myndigheter som får utfärda tillfälliga kompetensbevis enligt artikel 21.5 i avlivningsförordningen.

Regionförvaltningsverket är den myndighet som enligt artikel 22.1 c i avlivningsförordningen tillfälligt eller slutgiltigt får återkalla ett sådant kompetensbevis som avses i avlivningsförordningen.

Kommunalveterinären och den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen samt polisen övervakar att denna lag, bestämmelser som utfärdats och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag samt avlivningsförordningen följs i kommunen.

Besiktningsveterinären och köttinspektören övervakar att denna lag, bestämmelser som utfärdats och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag samt avlivningsförordningen följs i de slakterier och renslakterier som godkänts med stöd av livsmedelslagen (23/2006) .

Besiktningsveterinären är en av de myndigheter som får utfärda tillfälliga kompetensbevis enligt artikel 21.5 i avlivningsförordningen.

Regionförvaltningsverket kan på de villkor som det föreskriver bevilja rätt att i egenskap av djurskyddsövervakare verkställa inspektioner enligt 39 § åt den som genom sin utbildning eller genom praktisk erfarenhet har förvärvat tillräcklig förtrogenhet med den djurart som är föremål för inspektionen och de djurskyddskrav som ställs på djurhållningen av arten och som har genomgått Livsmedelssäkerhetsverkets djurskyddsövervakarkurs om utförande av djurskyddsinspektioner. I enlighet med djurskyddsövervakarens kompetens kan inspektionsrätten gälla antingen en enskild djurart eller flera djurarter. Djurskyddsövervakaren har inte rätt att verkställa inspektioner på områden som omfattas av hemfriden.

Djurskyddsövervakaren svarar för en skada som han eller hon vållar vid en inspektion i enlighet med vad som föreskrivs i skadeståndslagen (412/1974) , och djurskyddsövervakaren ska ha en försäkring för eventuella skador som uppstår vid inspektionerna. Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på djurskyddsövervakare då de verkställer inspektioner enligt denna lag.

Regionförvaltningsverket kan återkalla rätten att verkställa inspektioner, om djurskyddsövervakaren försummar att iaktta de villkor som regionförvaltningsverket ställt eller annars på ett väsentligt sätt bryter mot sina förpliktelser när det gäller inspektionen. Rätten kan också återkallas av annan grundad anledning.

Om det finns anledning att misstänka att ett djur sköts, behandlas eller används i strid med denna lag, i strid med bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag, eller i strid med avlivningsförordningen, har regionförvaltningsverket, kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen, polisen och djurskyddsövervakaren rätt att verkställa inspektion. (9.8.2013/584)

Även utan misstanke har regionförvaltningsverket, kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen, polisen och djurskyddsövervakaren rätt att verkställa inspektion vid cirkusar, djurparker, permanenta och ambulerande djurutställningar, djurtävlingar, tillställningar som avses i 16 § 4 mom. samt förevisningar och föreställningar där djur medverkar och på platser där det bedrivs verksamhet enligt 21, 23 eller 24 § eller verksamhet enligt 33 c § 1 mom. om vilken anmälan ska göras. Även utan misstanke har besiktningsveterinärer och köttinspektörer rätt att verkställa inspektion i alla förvaringsutrymmen för djur inom ett slakteri- eller renslakteriområde. Även utan misstanke har Livsmedelsverket rätt att verkställa inspektion inom området för en gränskontrollstation och ett utförselställe. (19.12.2019/1279)

Den som verkställer en inspektion har rätt att få tillträde till de utrymmen där djuren hålls och att utan ersättning ta de prov som behövs för inspektionen. Vid inspektionen får djuret och dess förvaringsplats samt föda, dryck, utrustning och redskap för djuret inspekteras. Även den förteckning som avses i 26 §, den bokföring som avses i 26 a § och de handlingar som krävs enligt avlivningsförordningen får inspekteras. (9.8.2013/584)

På områden som omfattas av hemfriden får i denna paragraf avsedd inspektion eller provtagning utföras endast av en myndighet och endast om det är nödvändigt för utredande av de omständigheter som inspektionen gäller samt om det finns anledning att misstänka att djurets ägare eller innehavare gjort sig skyldig till straffbart förfarande som strider mot denna lag. Djurskyddsövervakaren kan inom ramen för sin inspektionsrätt vid behov bistå en myndighet vid verkställandet av en inspektion på ett område som omfattas av hemfriden.

Den som verkställer en inspektion skall genom råd till djurets ägare eller innehavare sträva efter att främja djurets välbefinnande och verka för att lindriga missförhållanden i djurskyddshänseende som uppdagats vid inspektionen avhjälps.

Besiktningsveterinären skall ge i 1 mom. avsedda råd på slakteri- eller slaktplatsområdet till den som bär ansvaret för att missförhållandena uppkommit.

Om djurskyddsövervakaren vid en inspektion finner att denna lag eller bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag, eller avlivningsförordningen har överträtts, ska han eller hon anmäla detta till regionförvaltningsverket, kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen eller polisen, vilka vid behov ska vidta åtgärder enligt 42–44 §.

Om besiktningsveterinären misstänker att denna lag eller bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag, eller avlivningsförordningen har överträtts vid en djurhållningsenhet som levererar djur till slakt, ska han eller hon anmäla detta till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde djurhållningsenheten är belägen.

Besiktningsveterinären ska se till att uppgifterna om de broilrar som anlänt till slakteriet samt antalet broilrar som är döda vid ankomsten till slakteriet registreras vid slakteriet.

Vilken inverkan de förhållanden under vilka broilrar hålls och andra motsvarande faktorer har på broilrarnas välbefinnande bedöms utifrån dödligheten inom flocken och den bedömning av hudinflammation på trampdynorna som görs i samband med köttbesiktningen ( faktorer som beskriver broilrars välbefinnande ).

Om bedömningen av broilrarnas välbefinnande visar att välbefinnandet försämrats under uppfödningen, ska besiktningsveterinären underrätta den som äger eller håller broilrarna samt det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde djurhållningsenheten är belägen om detta. Dessa ska vidta lämpliga åtgärder.

Närmare bestämmelser om faktorer som beskriver broilrars välbefinnande och om hur dessa faktorer påverkar djurtätheten för broilrar samt om bedömningen av broilrars välbefinnande och om besiktningsveterinärens anmälan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Livsmedelsverket, regionförvaltningsverket, kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen, besiktningsveterinären och polisen får förbjuda den som bryter mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag, eller mot avlivningsförordningen att fortsätta med eller upprepa det förfarande som strider mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av den, eller mot avlivningsförordningen eller ålägga honom eller henne att fullgöra sin skyldighet inom en angiven tid som är tillräckligt lång med hänsyn till sakens natur. (19.12.2019/1279)

Bestämmelser om tillsynsmyndighetens åtgärder finns också i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, i artikel 54 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd och i artikel 22 i avlivningsförordningen.

Utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. får regionförvaltningsverket ålägga den som äger eller håller broilrar att vidta sådana korrigerande åtgärder i broilrarnas förvaringsutrymme som behövs med tanke på broilrarnas välbefinnande, om de faktorer som beskriver broilrars välbefinnande visar att välbefinnandet försämrats under uppfödningen. Regionförvaltningsverket får ålägga den som äger eller håller broilrar att minska djurtätheten för broilrarna, om de faktorer som beskriver broilrars välbefinnande visar att välbefinnandet hos broilrarna försämrats i minst två av tre på varandra följande flockar under uppfödningen, eller om det konstateras att den som äger eller håller broilrarna har brutit mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Om den som äger eller håller broilrar har ålagts att minska djurtätheten för broilrarna, ska regionförvaltningsverket underrätta besiktningsveterinären om saken.

Regionförvaltningsverket kan på eget initiativ eller på begäran av kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen, besiktningsveterinären eller polisen förena ett förbud eller ett åläggande som har meddelats med stöd av 42 § med vite eller med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad.

Bestämmelser om vite och hot om tvångsutförande finns i övrigt i viteslagen.

Om det behövs av djurskyddsskäl, får Livsmedelsverket, regionförvaltningsverket, kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen, besiktningsveterinären eller polisen med avvikelse från 42 § vidta omedelbara åtgärder för att trygga ett djurs välbefinnande. I detta syfte kan för djuret skaffas vård någon annanstans eller en skötare eller foder eller andra ämnen som är absolut nödvändiga för djurets välbefinnande eller, om detta inte är möjligt eller ändamålsenligt, djuret avlivas eller sändas till slakt eller säljas på auktion eller på annat sätt till gängse pris.

Innan ett beslut enligt 42 eller 43 § fattas skall djurets ägare eller innehavare ges tillfälle att bli hörd. Innan åtgärder enligt 44 § vidtas skall djurets ägare eller innehavare ges tillfälle att bli hörd endast om denne kan anträffas omedelbart. Djurets ägare eller innehavare skall underrättas om beslutet.

Regionförvaltningsverket, kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen, besiktningsveterinären och polisen har rätt att omhänderta anordningar, redskap och ämnen som avses i 12 §. I fråga om hörande av anordningens, redskapets eller ämnets ägare eller innehavare före beslutet om omhändertagande samt om delgivning av beslutet gäller på motsvarande sätt vad som föreskrivs om dem i 45 §. (22.12.2009/1477)

Om någon annan i denna lag avsedd tillsynsmyndighet än polisen har verkställt ett omhändertagande enligt 1 mom., skall den anordning, det redskap eller det ämne som omhändertagits omedelbart lämnas till polisen.

En anhållningsberättigad tjänsteman får bevisligen förstöra eller låta förstöra anordningar, redskap och ämnen enligt 12 § som kan tas i beslag, om det är sannolikt att anordningarna, redskapen eller ämnena skulle komma att dömas förverkade till staten och saknar betydande värde.

Beträffande beslag av djur samt av anordningar, redskap och ämnen som avses i 12 § gäller tvångsmedelslagen (806/2011) . Trots vad som i 7 kap. 13 § i tvångsmedelslagen bestäms om förvaring av det beslagtagna får ett djur som tagits i beslag omedelbart avlivas, säljas eller annars överlåtas, om dess värde är obetydligt eller om det inte är möjligt eller ändamålsenligt att ordna dess skötsel.

Livsmedelssäkerhetsverket och regionförvaltningsverket får för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt för tillsynen över efterlevnaden av avlivningsförordningen eller för fullgörande av skyldigheter enligt ett internationellt avtal som är förpliktande för Finland eller då Europeiska unionens lagstiftning förutsätter detta förordna tjänsteveterinärer att utföra utredningar och undersökningar i sådana djurhållningsenheter där djur hålls för idkande av näring samt i slakterier och renslakterier. (9.8.2013/584)

Den som utför utredningen eller undersökningen har rätt att få tillträde till de utrymmen där djur hålls samt till de förråd och andra utrymmen som hänför sig till djurhållningen. Djurhållningsenhetens ägare eller innehavare samt slakteriets eller slaktplatsens ägare eller innehavare är skyldig att bistå den som utför utredningen eller undersökningen samt att, vid behov skriftligen, lämna de upplysningar som denne begär.

Vad som i 1 och 2 mom. bestäms om rätten för veterinärer att få tillträde till den djurhållningsenhet, det slakteri eller den slaktplats där utredningen eller undersökningen skall utföras gäller också utländska inspektörer då ett internationellt avtal som är förpliktande för Finland eller Europeiska gemenskapens lagstiftning förutsätter detta. (29.12.2006/1430)

Livsmedelssäkerhetsverket har rätt att närvara vid de utredningar och undersökningar som avses i denna paragraf och följa genomförandet av dem. (8.4.2011/321)

Inspektioner, utredningar och undersökningar enligt denna lag skall om möjligt utföras så att de inte orsakar onödiga olägenheter för djuren, djurhållningsenhetens ägare eller innehavare eller djurhållningsenhetens verksamhet.

Polisen ska vid behov ge tillsynsmyndigheterna och djurskyddsövervakarna handräckning vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag, bestämmelser som utfärdats och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag, samt vid tillsynen över efterlevnaden av avlivningsförordningen, om tillsynsmyndigheterna och djurskyddsövervakarna hindras från att utföra sitt övervakningsuppdrag och om undanröjande av hindret förutsätter att polisbefogenheter används. (9.8.2013/584)

Dessutom är Tullen på Livmedesverkets begäran skyldig att ge Livsmedelsverket handräckning vid utförandet av uppgifter som följer av denna lag och av bestämmelser som utfärdats och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag, samt av avlivningsförordningen. (19.12.2019/1279)

Kommunalveterinären ska vid behov ge polisinrättningen handräckning vid verkställigheten av förverkandepåföljd som gäller djur. (14.1.2011/15)

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) .

Vid sökande av ändring i beslut av kommunalveterinären och den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen tillämpas vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.

Besvär över beslut som fattats med stöd av denna lag ska behandlas skyndsamt.

I beslut som fattas med stöd av 28, 42–44 eller 46 § får föreskrivas att beslutet skall följas trots att ändring söks, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Över ett sådant beslut av förvaltningsdomstolen som enbart gäller verkställighet och genom vilket verkställigheten av det överklagade beslutet förbjuds eller avbryts får besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen endast i samband med huvudsaken.

Bestämmelser om straff för djurskyddsbrott finns i 17 kap. 14, 14 a och 15 § i strafflagen (39/1889) .

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

För djurskyddsförseelse döms också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

Bestämmelser om djurhållningsförbud finns i 17 kap. 23 § i strafflagen.

Om någon har meddelats djurhållningsförbud eller fullföljdsdomstolen har förbjudit verkställigheten av ett djurhållningsförbud, ska domstolen göra anmälan om avgörandet till Rättsregistercentralen. Genom förordning av justitieministeriet föreskrivs det vid behov om domstolens skyldighet att göra anmälan genom registrering av uppgifter om sina avgöranden i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem eller genom överföring av uppgifterna till Rättsregistercentralen. På registreringen och överföringen tillämpas lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (372/2010) och vad som föreskrivs med stöd av den.

56 § har upphävts genom L 21.5.1999/662 .

Bestämmelser om förverkandepåföljder som har samband med djurskyddsbrott finns i 17 kap. 23 a § i strafflagen.

Djurets ägare eller innehavare skall betala de kostnader som åtgärder enligt 42 och 44 §§ föranleder. Om djuret har sålts eller sänts till slakt eller om annan inkomst av djuret har fåtts, skall kostnaderna dras av från försäljningspriset eller från den övriga inkomsten av djuret, och återstoden ges till djurets ägare eller innehavare.

De kostnader som åtgärder enligt 44 § föranleder kan av särskilda skäl betalas i förskott av det anslag som i statsbudgeten har reserverats för veterinärvård. Djurets ägare eller innehavare ansvarar för den slutliga betalningen av kostnaderna enligt vad som föreskrivs i 1 mom. (28.4.2006/300)

Kostnaderna får indrivas utan dom eller beslut i den ordning som stadgas om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg. Om kostnaderna inte kan indrivas, ersätts de av statens medel.

Bestämmelser om ersättning som av statens medel ska betalas till kommunen för en inspektion som kommunalveterinären verkställt med stöd av 39 § eller en utredning eller undersökning som kommunalveterinären har utfört med stöd av 48 § finns i 23 § i veterinärvårdslagen (765/2009) .

60 § har upphävts genom L 29.12.2006/1430 .

För skada som kommunalveterinären eller den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen eventuellt vållar när de utövar tillsyn över att denna lag, bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag, och avlivningsförordningen följs svarar staten enligt vad som i skadeståndslagen (412/1974) föreskrivs om offentliga samfunds skadeståndsansvar. (9.8.2013/584)

På statens rätt att av kommunalveterinären och den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen uppbära det belopp som staten har betalt till en skadelidande iakttas i tillämpliga delar vad skadeståndslagen stadgar om arbetsgivarens regressrätt gentemot arbetstagaren.

Vad som bestäms i 1 och 2 mom. tillämpas också i fråga om ersättande av skada som eventuellt har vållats av en veterinär som Livsmedelssäkerhetsverket eller regionförvaltningsverket har förordnat att utföra uppgifter enligt denna lag samt i fråga om återkrav av ersättningarna. (22.12.2009/1477)

Den som vid tillsynen över att denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser följs eller vid utförandet av en utredning eller undersökning enligt 48 § har tagit del av uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska ställning, företagshemlighet eller om en enskilds personliga förhållanden får trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämna ut uppgifterna till (10.8.2018/668)

Om det är skäl att misstänka att denna lag eller bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av den, eller avlivningsförordningen har överträtts, ska de tillsynsmyndigheter som avses i denna lag omedelbart underrätta polisen om saken.

Vårdnadshavare och andra som har uppsikt över barn som inte har fyllt 15 år ska se till att barnet inte behandlar djur på ett sätt som strider mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av den, eller mot avlivningsförordningen.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

Genom denna lag upphävs djurskyddslagen av den 27 januari 1971 (91/71) jämte ändringar samt förordningen den 10 maj 1968 om kringföringshandel med husdjur (280/68) jämte ändringar.

Förordningen den 20 december 1985 om försöksdjursverksamhet (1076/85) , som har utfärdats med stöd av 9 § 1 mom. och 11 § 2 mom. i den lag som upphävs, förblir i kraft.

Ärenden som är anhängiga när denna lag träder i kraft behandlas enligt de stadganden som gällde vid denna lags ikraftträdande.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Den som när denna lag träder i kraft bedriver verksamhet enligt 21 § 2 mom., 23 § 1 mom. eller 24 § 1 mom. skall inom ett år från ikraftträdandet anmäla verksamheten till länsstyrelsen.

Verksamhetsidkare som när denna lag träder i kraft transporterar djur i förvärvssyfte skall ansöka om tillstånd enligt 30 § inom sex månader från ikraftträdandet.

Kommunen skall se till att skötseln av djur enligt 15 § 1 mom. ordnas inom två år från det att lagen har trätt i kraft.