378/1991

På utlänningars inresa och utresa samt på deras vistelse och arbete i Finland tillämpas denna lag och de stadganden och bestämmelser som utfärdas med stöd av den samt de internationella avtal som binder Finland.

Med utlänning avses i denna lag var och en som inte är finsk medborgare.

Med en Schengenstat avses i denna lag de stater som anslutit sig till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, nedan Schengenkonventionen, samt till samarbetsavtalet mellan parterna i Schengenavtalet och Schengenkonventionen och Island och Norge. (10.7.1998/179 år 2001)

Vid tillämpningen av lagen får utlänningarnas rättigheter inte begränsas mer än vad som är nödvändigt.

Vid behandlingen av ärenden som avses i denna lag iakttas lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) om inte något annat bestäms särskilt i lag.

På ett förhör som polisen verkställer för att utreda grunderna för asylansökan tillämpas lagen om förvaltningsförfarande, utan hinder av vad som bestäms i 1 § 2 mom. lagen om förvaltningsförfarande.

På polisens utredning av en asylsökandes identitet, inresa och resrutt tillämpas bestämmelserna om polisundersökning i polislagen (493/1995) . På gränsbevakningsväsendets undersökningar för att utreda en asylsökandes identitet, inresa och resrutt tillämpas 47 § lagen om gränsbevakningsväsendet (320/1999) .

Om inresa av en militärperson från en främmande stat gäller dessutom vad som bestäms i territorialövervakningslagen (755/2000) . (18.8.2000/757)

Statsrådet ställer upp de allmänna målen för Finlands invandrar- och flyktingpolitik.

I beslutsfattande som sker med stöd av denna lag och som gäller ett barn som är yngre än 18 år skall särskild uppmärksamhet fästas vid barnets bästa samt vid omständigheter som hänför sig till barnets utveckling och hälsa.

Innan beslut fattas i ett ärende som gäller ett barn som har fyllt 12 år skall barnet höras enligt 15 § lagen om förvaltningsförfarande, om hörandet inte är uppenbart onödigt. Barnets åsikter skall beaktas enligt dess ålder och utvecklingsnivå. Även ett yngre barn kan höras om barnet är så utvecklat att dess åsikter kan uppmärksammas.

En utlänning har rätt att anlita biträde och tolk i angelägenheter som avses i denna lag.

En utlänning får resa in i Finland och ut ur landet endast via ett gränsövergångsställe, om något annat inte följer av ett internationellt fördrag som är bindande för Finland.

En passkontrollmyndighet kan på det sätt som vederbörande ministerium närmare bestämmer bevilja tillstånd till inresa eller utresa också via något annat ställe än ett gränsövergångsställe.

En utlänning som reser in i eller vistas i Finland skall ha ett giltigt pass som har utfärdats av en myndighet i hans hem- eller vistelseland.

Genom förordning stadgas på vilka villkor ett identitetsbevis eller någon motsvarande handling godkänns i stället för ett pass.

Utlänningsverket kan bevilja en utlänning som vistas i Finland främlingspass, om han inte kan få pass av en myndighet i sitt hemland eller om det annars finns särskilda skäl. (3.2.1995/154)

Utlänningsverket beviljar en utlänning främlingspass, om han har beviljats uppehållstillstånd på grund av behov av skydd. (3.2.1995/154)

I ett främlingspass får antecknas att innehavarens identitet inte har kunnat styrkas.

Innan ett främlingspass lämnas ut skall utlänningen överlämna de resedokument som han innehar till utlänningsverket. (3.2.1995/154)

Giltighetstiden för ett främlingspass förlängs av den lokala polisen. (28.6.1993/639)

För flyktingar som avses i 35 § utfärdar utlänningsverket resedokument för flykting. (3.2.1995/154)

I resedokumentet får antecknas att innehavarens identitet inte har kunnat styrkas.

Innan ett resedokument för flykting lämnas ut, skall utlänningen överlämna de resedokument som han innehar till utlänningsverket. (3.2.1995/154)

Giltighetstiden för ett resedokument för flykting förlängs av den lokala polisen. (28.6.1993/639)

Ett främlingspass och ett resedokument för flykting indras när innehavaren

Ett främlingspass och ett resedokument för flykting kan indras,

Beslut om indragning av främlingspass och resedokument fattas av utlänningsverket. (3.2.1995/154)

Främlingspass och resedokument för flykting skall tillvaratas av myndigheten, när beslut om indragning av passet eller dokumentet har fattats.

Ett främlingspass eller resedokument för flykting kan omhändertas tillfälligt innan beslut om indragning har fattats, om passet eller dokumentet har blivit fördärvat eller om anteckningarna i det har ändrats eller om det används av någon annan än den som det har beviljats.

Ett främlingspass och ett resedokument för flykting omhändertas av utlänningsverket eller på verkets begäran av polisen, en passkontrollant eller en finsk beskickning. I de fall som avses i 7 a § 2 mom. får främlingspasset eller resedokument även omhändertas av en anhållningsberättigad tjänsteman. (3.2.1995/154)

För omhändertagande av främlingspass eller resedokument för flykting kan kroppsvisitation företas.

Av en utlänning som kommer till Finland krävs det att

Om grunderna för avvisning bestäms i 37 §.

Om visumfrihet föreskrivs genom förordning.

När en medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz kommer till Finland krävs det att han uppvisar giltigt personbevis eller pass och att han inte anses äventyra allmän ordning och säkerhet eller folkhälsan.

En medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz behöver inte uppehållstillstånd om hans vistelse i landet varar högst tre månader. En arbetssökande medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz får även efter detta vistas i landet utan uppehållstillstånd under en skälig tid, om han fortfarande söker arbete och om han har faktiska möjligheter att få arbete.

En utlänning som har uppehållsrätt enligt denna lag får bo och röra sig fritt i Finland, om inte något annat stadgas eller om inte något annat föreskrivs med stöd av ett särskilt stadgande.

En utlänning får resa genom Finland till en annan Schengenstat förutsatt att han har ett av denna stat beviljat uppehållstillstånd eller återkomstvisum eller båda och att han inte har meddelats inreseförbud i Finland. Samma gäller innehavare av ett visum beviljat för mer än tre månader av en annan Schengenstat, såvida han uppfyller övriga villkor för inresa. (10.7.1998/179 år 2001)

En utlänning med en enhetlig visering eller ett uppehållstillstånd, som beviljats av en Schengenstat, får komma till Finland och vistas här medan tillståndet är giltigt, dock högst tre månader efter inresan, såvida han uppfyller övriga villkor för inresa. (10.7.1998/179 år 2001)

Medborgare i Danmark, Island, Norge och Sverige har rätt att resa in i Finland utan pass direkt från länderna i fråga och att vistas här utan uppehållstillstånd samt att arbeta utan arbetstillstånd, enligt vad som avtalas med dessa stater.

Med visering avses ett tillstånd eller beslut som ges en utlänning för turism eller någon därmed jämförbar kortvarig vistelse, och som berättigar utlänningen att resa in i Finland, såvida han uppfyller övriga villkor för inresa. Med återkomstvisering avses dock tillstånd för ny inresa under giltighetstiden för det engångsvisum som han beviljats. (10.7.1998/179 år 2001)

För att ett visum skall vara giltigt krävs att utlänningen har ett giltigt pass eller något annat giltigt resedokument.

Ett visum kan vara engångsvisum, flergångsvisum, genomresevisum, visum för flygplatstransitering eller återkomstvisum.

Engångsvisum beviljas för högst tre månaders vistelse.

Flergångsvisum beviljas för flera vistelser, vilka varje gång får vara högst tre månader, dock så att den totala längden av på varandra följande vistelser per halvår inte får överstiga tre månader. (10.7.1998/179 år 2001)

Genomresevisum beviljas för till antalet begränsade resor genom Finland vilka varje gång får vara högst fem dygn.

Återkomstvisum beviljas för en eller flera återresor till landet.

Visum för flygplatstransitering beviljas för till antalet begränsade genomresor via internationella flygplatsområden vilka varje gång får vara högst ett dygn.

I visumet antecknas hur många dagar visumet inom ramen för dess giltighetstid berättigar innehavaren att vistas i landet, samt i fråga om flergångsvisum dessutom det högsta antalet inresor till landet eller att visumet gäller för flera resor. Visum kan utfärdas att gälla högst till dess att passets giltighetstid utgår. (22.4.1999/537)

Visum beviljas utomlands av en diplomatisk beskickning eller ett konsulat i en Schengenstat, eller vid behov av en avtalsslutande parts myndighet som utsetts i enlighet med artikel 17 i Schengenkonventionen. (10.7.1998/179 år 2001)

Utrikesministeriet lämnar anvisningar om viseringsförfarandet till de finska beskickningarna sedan inrikesministeriet har hörts. (10.7.1998/179 år 2001)

Den som kommer till Finland utan visum beviljas visum av utlänningsverket eller av passkontrollmyndigheten på inresestället på det sätt som föreskrivs närmare genom förordning. (22.4.1999/537)

Återkomstvisum beviljas av den lokala polisen.

Den lokala polisen kan förlänga den giltighetstid som antecknats i ett visum. Den giltighetstid som antecknats i ett visum får dock inte heller när den förlängts gå över visumets utgångsdatum och inte heller de maximitider som anges i 12 §. (22.4.1999/537)

Avslag på ansökan om visum meddelas skriftligen. (22.4.1999/537)

Visum kan beviljas om en utlänning uppfyller de förutsättningar för inresa till landet som anges i 8 § 1 mom. 1 och 3–5 punkten. Av den som ansöker om visum kan krävas en försäkring som beviljats av ett tillförlitligt och solitt bolag eller av en tillförlitlig och solid anstalt för täckande av kostnader för sjukdom och olycksfall såsom vederbörande ministerium närmare bestämmer, om inte något annat följer av bilaterala överenskommelser om social trygghet eller andra internationella fördrag som är bindande för Finland.

En utlänning som kommer till landet utan visum kan beviljas visum här, om han har vägande skäl för att han inte har skaffat visum innan han kom till landet.

Visum får återkallas, om en utlänning när han söker visum avsiktligt har lämnat oriktiga upplysningar om sin identitet eller andra oriktiga upplysningar som har påverkat beslutet eller om han har hemlighållit något som hade kunnat inverka på beslutets innehåll.

Visum återkallas av utlänningsverket. Om utlänningen ännu inte har kommit till Finland, får visumet återkallas också av den beskickning som beviljat det. (3.2.1995/154)

I 39 § stadgas om återkallande av visum i samband med ett beslut om avvisning. (28.6.1993/639)

Visumet upphör att gälla, om utlänningen utvisas.

Med uppehållstillstånd avses tillstånd för en utlänning att i något annat syfte än turism eller någon därmed jämförbar kortvarig vistelse upprepade gånger resa in i landet och vistas här.

För att ett uppehållstillstånd skall vara giltigt måste utlänningen ha ett giltigt pass eller något annat giltigt resedokument.

Ett uppehållstillstånd är antingen ett tidsbegränsat uppehållstillstånd eller ett permanent uppehållstillstånd.

Tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas för minst ett år, om inte något annat följer av syftet med utlänningens vistelse här eller om han inte ansöker om uppehållstillstånd för en kortare tid.

En utlänning som har varit finsk medborgare eller av vars föräldrar åtminstone den ena är eller har varit finsk medborgare beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd för två år, om han inte ansöker om uppehållstillstånd för en kortare tid.

En utlänning som är medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd för fem år. Detsamma gäller hans make, hans egna och hans makes föräldrar som är beroende av honom för sin försörjning samt hans egna och hans makes barn, som är under 21 år eller beroende av dem för sin försörjning. Om en ovan nämnd utlännings vistelse likväl beräknas fortgå en kortare tid än ett år, kan uppehållstillståndet beviljas för den beräknade tiden för vistelsen. (31.8.2001/763)

Permanent uppehållstillstånd beviljas en utlänning som lovligen har vistats i Finland två år utan avbrott, om inte något annat följer av syftet med hans vistelse här eller om det inte finns särskilda skäl som talar mot att tillstånd beviljas. Tiden två år räknas från den dag uppehållstillståndet träder i kraft. För en flykting beräknas tiden för lovlig vistelse dock från inresedagen. (28.6.1993/639)

Uppehållstillstånd beviljas utomlands av en finsk diplomatisk beskickning eller av ett konsulat som förestås av en utsänd konsul. Uppehållstillstånd får också beviljas av någon annan finsk beskickning, om utrikesministeriet har beviljat en namngiven finsk medborgare som tjänstgör där fullmakt till detta.

Utrikesministeriet meddelar, efter att ha hört inrikesministeriet, beskickningarna anvisningar om förfarandet när uppehållstillstånd beviljas.

Tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas, om

Utöver vad som annars föreskrivs i denna lag, beviljas en person som kommer från det forna Sovjetunionens område tidsbegränsat uppehållstillstånd, om

Uppehållstillstånd beviljas också en i 1 mom. avsedd persons make samt barn som han eller hon har vårdnaden om och som inte har fyllt 18 år förrän sökanden har beviljats uppehållstillstånd på den grund som anges i 1 mom. Med make jämställs den som med personen i fråga fortgående lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden.

Ett villkor för att uppehållstillstånd beviljas är dessutom att

Den finländska härkomsten som avses i 1 mom. 3 punkten skall visas med hjälp av originaldokument eller, om detta inte är möjligt, på något annat tillförlitligt sätt.

Som familjemedlem anses maken till en i Finland bosatt person samt ett ogift barn under 18 år vars vårdnadshavare är en i Finland bosatt person. Om den person som är bosatt i Finland är ett minderårigt barn, är hans vårdnadshavare familjemedlem.

Personer som fortlöpande lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden jämställs med makar. En förutsättning för detta är att de har bott tillsammans minst två år, utom om de har ett gemensamt barn.

Om familjemedlemmar till medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz bestäms i 16 § 4 mom. I fråga om familjemedlemmar till medborgare i stater som har tillträtt Europeiska sociala stadgan (FördrS 44/1991) gäller vad som avtalas i fördraget. (31.8.2001/763)

En familjemedlem till en i Finland bosatt utlänning som har fått uppehållstillstånd på grund av flyktingskap, behov av skydd eller tillfälligt skydd eller till en i Finland bosatt person som är finsk medborgare eller medborgare i något annat nordiskt land beviljas uppehållstillstånd, om det inte finns några på allmän ordning eller säkerhet grundade eller andra vägande skäl som talar emot beviljandet av uppehållstillstånd. Beviljande av uppehållstillstånd avgörs med beaktande av alla omständigheter i sin helhet som framgår av ärendet. Vid helhetsbedömningen skall också beaktas möjligheten för en person som redan lagligen är bosatt i Finland att återvända till sitt hemland eller till ett tredje land för att återförena sig med familjen, om hans eller hennes familjeband i sin helhet kan anses vara koncentrerade dit. (15.2.2002/130)

En familjemedlem till en annan utlänning med uppehållstillstånd av permanent karaktär eller permanent uppehållstillstånd än en sådan som avses i 1 mom. eller 18 a § 1 mom. kan beviljas uppehållstillstånd förutsatt att, utöver vad som bestäms i 1 mom., hans eller hennes försörjning är tryggad.

Uppehållstillstånd kan beviljas en annan anhörig till en person som avses i 1 mom., om det är oskäligt att vägra uppehållstillstånd därför att personerna i fråga i Finland ämnar fortsätta leva i en sådan fast familjegemenskap som de tidigare levt i eller på grund av att den anhöriga är fullständigt beroende av den person som är bosatt i Finland. Dessutom förutsätts att det inte finns några på allmän ordning eller säkerhet grundade eller andra vägande skäl som talar emot beviljandet av uppehållstillstånd.

En familjemedlem till en person som tillfälligt vistas minst ett år i landet kan beviljas uppehållstillstånd om det inte finns några särskilda skäl att avvika från kravet på vistelsens längd. Dessutom förutsätts att familjemedlemmens försörjning är tryggad och att det inte finns några på allmän ordning eller säkerhet grundade eller andra vägande skäl som talar emot beviljandet av uppehållstillstånd.

En utlänning, som har beviljats uppehållstillstånd i Finland för inflyttning till landet, jämställs även om han ännu inte bor i landet med en person som vistas i Finland i sådana ärenden som avses i denna paragraf, om inte särskilda skäl talar emot detta.

Uppehållstillstånd på grund av familjeband kan utomlands sökas av en utlänning utan uppehållstillstånd ( sökande ). Ärendet kan likaså göras anhängigt av en sådan familjemedlem till sökanden som redan lagligen vistas i Finland.

När förutsättningarna för uppehållstillståndet utreds skall de parter som avses i 1 mom. höras. Sökanden kan åläggas att personligen infinna sig vid en finsk beskickning för att höras, om det inte med hänsyn till att ärendet har utretts skall anses vara obehövligt.

Ärendet kan avgöras utan hinder av att sökanden inte personligen har infunnit sig för att höras eller av att han inte heller på något annat sätt har kunnat höras.

Utlänningsverket kan ge sökanden och en familjemedlem som lagligen vistas i Finland tillfälle att bevisa den biologiska släktskapen genom en DNA-analys som betalas med statens medel, om det inte är möjligt att på något annat sätt få tillräcklig utredning om de på biologisk släktskap baserade familjebanden och om det med hjälp av en DNA-analys är möjligt att få fram väsentliga bevis som gäller familjebanden.

En part skall ges behövliga uppgifter om syftet med och karaktären av DNA-analysen och de följder och faror som är förknippade med den. En DNA-analys förutsätter att den som undersöks har gett sitt skriftliga samtycke, som baserar sig på vetskap och fri vilja. De uppgifter som fås i samband med analysen kan inte användas för andra ändamål än för utredande av de familjeband som är en förutsättning för beviljande av uppehållstillstånd i de fall som preciseras i det samtycke som har givits av den person som undersöks.

Om en part uppsåtligen lämnat sådana oriktiga uppgifter om sina familjeband, på basis av vilka parten och den familjemedlem som parten uppgett har hänvisats till en DNA-analys, kan utlänningsverket ålägga parten att ersätta statens kostnader för analysen, om inte detta med beaktande av omständigheterna är oskäligt.

DNA-test utförs på Folkhälsoinstitutet eller institutionen för rättsmedicin vid Helsingfors universitet. Den som utför ett DNA-test skall utan dröjsmål till utlänningsverket sända ett utlåtande som är baserat på typbestämningen av DNA. Utlänningsverket skall, efter att ha avgjort ärendet, meddela den som utfört testet att proven och uppgifterna om DNA-profilen skall förstöras.

I Finland tas de prov som behövs för ett DNA-test på institutionen för rättsmedicin vid Helsingfors universitet eller på en hälsovårdscentral av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Proven sänds till den i 1 mom. avsedda instans som utför testet.

Utomlands tas de prov som behövs för ett DNA-test på en finsk beskickning eller i lokaler som beskickningen har ordnat av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Proven sänds till den i 1 mom. avsedda instans som utför testet.

Provtagningen övervakas och provgivarens identitet fastställs i Finland av den lokala polisen och utomlands av en tjänsteman vid beskickningen eller vid utlänningsverket eller av polisen.

Närmare bestämmelser om utförandet av DNA-analyser utfärdas genom förordning.

En utlänning som kommer till Finland utan uppehållstillstånd beviljas uppehållstillstånd av utlänningsverket. En utlänning som avses i 16 § 4 mom. beviljas dock tidsbegränsat uppehållstillstånd av den lokala polisen.

Utlänningsverket beviljar uppehållstillstånd av sådana vägande humanitära skäl som avses i 18 § 4 punkten och på grund av familjeband som avses i 18 c §. En person som kommer till landet inom ramen för Finlands flyktingkvot beviljas uppehållstillstånd av utlänningsverket. (22.4.1999/537)

En utlänning som vistats i Finland beviljas nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd och permanent uppehållstillstånd av den lokala polisen. Om den lokala polisen av särskilda skäl inte anser sig kunna bevilja permanent uppehållstillstånd, skall den hänskjuta saken till utlänningsverket.

De som hör till personalen vid en diplomatisk beskickning i Finland eller till ett konsulat som förestås av en utsänd konsul samt medlemmarna av deras familjer beviljas uppehållstillstånd av utrikesministeriet. Medborgare i en tredje stat som hör till personalen och deras familjemedlemmar samt den som är i privat tjänst hos personalen beviljas dock uppehållstillstånd av utlänningsverket eller den lokala polisen.

Om beviljande av uppehållstillstånd på grund av behov av internationellt skydd bestäms i 5 kap. (22.4.1999/537)

Den som kommer till Finland utan uppehållstillstånd får beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd här, om

En i 16 § 4 mom. avsedd person som kommer till Finland utan uppehållstillstånd i annat syfte än som turist beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Om beviljande av permanent uppehållstillstånd bestäms i 16 § 5 mom.

Ett uppehållstillstånd får återkallas, om en utlänning när han söker tillståndet avsiktligt har lämnat oriktiga upplysningar om sin identitet eller andra oriktiga upplysningar som har påverkat beslutet eller om han har hemlighållit något som hade kunnat inverka på beslutets innehåll. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får återkallas också av andra vägande skäl.

Uppehållstillstånd återkallas av den myndighet som beviljade det. Om utlänningen redan kommit till landet, får ett uppehållstillstånd som har beviljats av en beskickning dock endast återkallas av utlänningsverket. (3.2.1995/154)

I 39 § stadgas om återkallande av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i samband med ett beslut om avvisning. (28.6.1993/639)

Ett uppehållstillstånd upphör att gälla, om utlänningen

Utlänningsverket får på ansökan besluta att uppehållstillståndet inte skall upphöra att gälla i de fall som avses i 1 mom. 3 punkten. (3.2.1995/154)

Med arbetstillstånd avses rätt att förvärvsarbeta i Finland.

Om utlänningars rätt att idka näring stadgas särskilt.

En utlänning som har för avsikt att börja förvärvsarbeta i Finland skall ha arbetstillstånd, om inte något annat följer av 25 §.

En utlänning som i Finland anställs för tjänstgöring på ett finskt fartyg skall ha arbetstillstånd, om inte arbetsministeriet bestämmer något annat.

Arbetstillstånd skall skaffas före ankomsten till landet. En utlänning som har kommit till landet utan arbetstillstånd får dock beviljas arbetstillstånd, om han inte tidigare har varit skyldig att skaffa arbetstillstånd eller om det vore uppenbart oskäligt att vägra tillstånd.

Arbetstillstånd krävs inte av en utlänning

En studerande som har fått uppehållstillstånd behöver inte arbetstillstånd för deltidsarbete eller arbete under ferierna.

En medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz samt hans make och deras barn som är under 21 år eller beroende av dem för sin försörjning behöver inte arbetstillstånd. (31.8.2001/763)

Genom förordning stadgas i vilka yrken, befattningar och uppgifter arbetstillstånd inte krävs av utlänningar.

En utlänning som i egenskap av asylsökande har vistats i Finland tre månader får utföra arbete utan arbetstillstånd enligt vad som bestäms närmare av vederbörande ministerium. (22.4.1999/537)

Utomlands beviljas arbetstillstånd av de beskickningar som anges i 17 § 1 mom., om inte hinder föreligger på grund av arbetsmyndighetens ståndpunkt. (28.6.1993/639)

En utlänning som vistas i Finland beviljas arbetstillstånd av utlänningsverket eller av den lokala polisen i samband med uppehållstillståndet. En utlänning som vistas i landet och som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas arbetstillstånd av den lokala polisen. Innan arbetstillstånd beviljas skall utlåtande av arbetsmyndigheten inhämtas, om vederbörande ministerium inte bestämmer något annat. (22.4.1999/537)

3 mom. har upphävts genom L 537/1999. (22.4.1999/537)

Arbetstillstånd beviljas för minst ett år, om inte något annat följer av arbetets natur eller varaktighet eller av syftet med utlänningens vistelse här och om det inte med beaktande av arbetsmyndighetens ståndpunkt finns andra vägande skäl att bevilja tillståndet för en kortare tid.

Arbetstillstånd beviljas för en bestämd bransch, men tillståndet får förenas med begränsningar som gäller arbetsgivaren, regional giltighet för tillståndet eller arbetets natur.

Arbetstillstånd kan beviljas också utan de begränsningar som anges i 2 mom., om det finns någon särskild orsak till detta med hänsyn till arbetsmyndighetens åsikt.

Arbetstillståndet förfaller, om uppehållstillståndet upphör att gälla.

Det får krävas att till ansökan om arbetstillstånd fogas utredning om sökandens hälsotillstånd, yrkesskicklighet, utbildning och arbetserfarenhet samt uppgift om han har dömts till frihetsstraff eller inte.

Arbetsgivaren skall innan en utlännings arbetsförhållande börjar förvissa sig om att utlänningen har arbetstillstånd eller att han inte behöver arbetstillstånd. Om arbetstillstånd har beviljats för en bestämd tid, skall arbetsgivaren medan arbetsförhållandet varar förvissa sig om att utlänningen har beviljats nytt arbetstillstånd.

Arbetsgivaren skall ge arbetsmyndigheten en försäkran om att den lön som betalas till utlänningen och övriga arbetsvillkor stämmer överens med de gällande kollektivavtalen eller, om det inte finns något kollektivavtal i branschen, om att de svarar mot den praxis som gäller finska arbetstagare.

Då arbetstagare som är anställda hos en utländsk arbetsgivare arbetar i entreprenadeller underentreprenadarbete eller som hyrd arbetskraft, tillämpas vad som i 1 och 2 mom. bestäms om arbetsgivarens skyldig heter på den som lämnat entreprenaden eller underentreprenaden eller på den som låter utföra arbetet. I fråga om de arbetsvillkor som skall iakttas tillämpas emellertid vad som bestäms i lagen om utstationerade arbetstagare (1146/1999) . (9.12.1999/1148)

4 mom. har upphävts genom L 1148/1999. (9.12.1999/1148)

En utlänning beviljas asyl och uppehållstillstånd, om han till följd av att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin politiska uppfattning uppehåller sig utanför sitt hemland eller det land där han är stadigvarande bosatt, och om han på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. (22.4.1999/537)

Asyl kan vägras i synnerhet om

En utlänning som uppehåller sig i landet kan beviljas uppehållstillstånd på grund av behov av skydd om han i sitt hemland eller det land där han är stadigvarande bosatt hotas av dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig behandling eller annan behandling som är kränkande för människovärdet, eller om han på grund av väpnad konflikt eller en miljökatastrof inte kan återvända dit.

Asylansökan skall lämnas till polisen eller passkontrollanten. Asylansökan innefattar ansökan om uppehållstillstånd. (28.6.1993/639)

Ansökan om asyl skall göras vid ankomsten till landet eller snart därefter. Asyl kan också beviljas på ansökan som görs senare, om förhållandena medan utlänningen befinner sig här har förändrats i hans hemland eller det land där han stadigvarande bor så att det är motiverat att asyl beviljas.

3 mom. har upphävts genom L 1269/1997. (19.12.1997/1269)

4 mom. har upphävts genom L 537/1999. (22.4.1999/537)

Polisen eller gränsbevakningsväsendet utreder identitet, resrutt och inresa för en utlänning som ansöker om asyl eller uppehållstillstånd på grund av behov av skydd.

Utlänningsverket eller polisen verkställer ett förhör för att utreda de grunder som sökanden anger för att han eller hon i sitt hemland eller det land där han eller hon är stadigvarande bosatt är utsatt för förföljelse eller andra rättskränkningar.

Vid förhöret skall asylsökanden särskilt tillfrågas om hur han eller hon förhåller sig till att eventuellt avlägsnas ur landet och sändas till ett tryggt asyl- eller ursprungsland samt till ett inreseförbud. Dessutom skall det utredas om sökanden har andra grunder för att stanna i landet.

Asylansökningar avgörs av utlänningsverket. (3.2.1995/154)

Minoritetsombudsmannen skall beredas tillfälle att bli hörd vid behandlingen av asylansökningar, om detta inte är uppenbart onödigt. (13.7.2001/661)

Utlänningsverket beslutar om det övertagande av ansvar för asylsökande som Dublinkonventionen avser och om ingivandet av framställningar till en annan konventionsstat. (31.10.1997/1183)

Som ett tryggt asylland för asylsökanden kan betraktas en sådan stat som utan geografiska förbehåll har tillträtt och iakttar konventionen angående flyktingars rättsliga ställning (FördrS 77/1968), den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS 8/1976) samt konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (FördrS 60/1989).

Som ett tryggt ursprungsland för asylsökanden kan betraktas en stat där han eller hon inte löper risk för förföljelse eller allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Vid bedömningen av ett tryggt ursprungsland beaktas särskilt om

Utlänningsverket kan avslå en asylansökan och en ansökan om uppehållstillstånd samt samtidigt besluta om avvisning, om utlänningen har kommit från

Förutsättningarna för beviljande av asyl och uppehållstillstånd bedöms individuellt för varje asylsökande med beaktande av de utredningar som sökanden företett om sina förhållanden i staten i fråga samt uppgifter om förhållandena i staten. Myndigheten skall särskilt fråga sökanden om grunderna för att sökanden anser att staten i fråga inte är trygg för honom eller henne.

Utlänningsverket skall besluta om ansökan senast inom sju dagar efter det att förhörsprotokollet har färdigställts och registrerats vid utlänningsverket.

Utlänningsverket skall ge en utlänning som skall sändas tillbaka till ett tryggt asylland ett dokument av vilket framgår att hans eller hennes asylansökan inte har prövats i sak i Finland. Dokumentet ges inte om asylansökan avgörs med stöd av 34 b §.

En asylansökan kan anses vara uppenbart ogrundad, om

När utlänningsverket med stöd av 34 § avslår en asylansökan som uppenbart ogrundad och en därtill ansluten ansökan om uppehållstillstånd, beslutar utlänningsverket samtidigt om avvisning.

Utlänningsverket kan avslå en asylansökan och en ansökan om uppehållstillstånd samt samtidigt besluta om avvisning, om utlänningen

En utlänning som sänds tillbaka till en stat som tillämpar Dublinkonventionen får av polisen en passersedel i enlighet med konventionen.

Utlänningsverket kan avslå en asylansökan eller en ansökan om uppehållstillstånd samt samtidigt besluta om avvisning, om en utlänning som fortfarande vistas i Finland lämnar in en ny ansökan efter det att han eller hon av utlänningsverket eller förvaltningsdomstolen har meddelats ett negativt beslut på sin tidigare ansökan och den nya ansökan inte innehåller några sådana nya grunder för att stanna i landet som påverkar avgörandet av ärendet. En ny ansökan kan likaså avslås, om en utlänning som lämnat Finland återvänder inom en kort tid och den nya ansökan inte innehåller några sådana grunder för att stanna i landet som påverkar avgörandet av ärendet. En ny ansökan uppskjuter inte heller verkställigheten av ett tidigare avvisningsbeslut.

Det förhör som avses i 32 a § verkställs inte, om det av asylansökan inte framgår några nya grunder som påverkar ärendet.

Tillfälligt skydd kan ges en utlänning som är i behov av internationellt skydd och som inte tryggt kan återvända till sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland på grund av att en väpnad konflikt eller någon annan våldssituation eller en miljökatastrof har lett till massflykt från landet eller dess närområden. För att tillfälligt skydd skall kunna ges förutsätts det att skyddsbehovet kan bedömas bli kortvarigt. Det tillfälliga skyddet varar högst tre år.

Statsrådet beslutar vid sitt allmänna sammanträde om vilken befolkningsgrupp som tillfälligt skydd kan tillämpas på och om den tidsperiod under vilken uppehållstillstånd kan beviljas på grund av tillfälligt skydd.

En utlänning som är i behov av tillfälligt skydd kan beviljas uppehållstillstånd av tillfällig karaktär för en tid av högst ett år åt gången.

Utlänningsverket beviljar det första uppehållstillståndet. Om behovet av skydd fortgår, beviljar polisen ett nytt uppehållstillstånd högst till dess den genom statsrådets beslut fastställda tidsperioden för tillfälligt skydd löper ut.

Ett uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd kan vägras, om utlänningen anses äventyra den allmänna ordningen eller säkerheten eller om det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon har gjort sig skyldig till en gärning som avses i artikel 1 stycke F i konventionen angående flyktingars rättsliga ställning (FördrS 77/1968).

Behandlingen av en asylansökan som gjorts av en utlänning avbryts för den tid ett uppehållstillstånd som beviljats utlänningen på grund av tillfälligt skydd är i kraft. Asylansökan kan dock behandlas under den tid det tillfälliga skyddet varar, om det framkommer grundad anledning till det. En asylansökan skall tas upp till behandling om förfarande för avlägsnande av sökanden ur landet anhängiggörs under den tid det tillfälliga skyddet varar.

När det tillfälliga skyddet har upphört förfaller behandlingen av en asylansökan, om sökanden inte på utlänningsverkets skriftliga förfrågan meddelar att han eller hon önskar få sin asylansökan behandlad.

Behandlingen av en asylansökan förfaller, om en utlänning som under den tid han eller hon har ett gällande uppehållstillstånd som beviljats på grund av tillfälligt skydd eller efter det att detta tillstånds giltighetstid löpt ut återtar sin asylansökan eller flyttar från landet.

Med flykting avses en utlänning som

En flykting ges på begäran ett intyg om att han är flykting ( flyktingförklaring ).

En flykting upphör att vara flykting, om han

Utlänningsverket beslutar om när flyktingskap upphör. (3.2.1995/154)

En utlänning får avvisas, om

Även en utlänning vars fortsatta vistelse i landet skulle kräva uppehållstillstånd, men som inte har beviljats ett sådant kan avvisas.

En utlänning vars rätt att uppehålla sig i landet grundar sig på fördraget om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller på avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer kan avvisas endast av skäl som grundar sig på allmän ordning och säkerhet samt folkhälsan. (31.8.2001/763)

Avvisning skall ske så snart det har varit möjligt att utreda att utlänningens inresa till eller vistelse i landet inte kan tillåtas. När avvisning prövas skall hänsyn tas till alla omständigheter och förhållanden i sin helhet som inverkar på saken. Sådana är åtminstone vistelsens längd, förhållandet mellan barn och förälder, familjeband och andra band till Finland.

Ingen får avvisas till ett område där han kan bli utsatt för sådan behandling som avses i 30 eller 31 § eller till ett område från vilket han kan bli sänd till ett sådant område.

Beslut om avvisning fattas av en passkontrollmyndighet eller polisen enligt vederbörande ministeriums anvisningar. Om avvisningen sker med stöd av 37 § 2 mom. eller om utlänningen har ansökt om asyl i Finland, skall beslutet om avvisning dock fattas av utlänningsverket.

Om ett avvisningsärende har betydelse för tillämpningen av 37 § i andra liknande fall, kan passkontrollmyndigheten eller polisen föra ärendet till utlänningsverket. Utlänningsverket får också på eget initiativ ta upp ett avvisningsärende för avgörande.

Om den som skall avvisas har visum eller ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats av en finsk beskickning och avvisningen sker på de grunder som anges i 37 § 1 mom., återkallas visumet eller uppehållstillståndet av den som beslutar om avvisningen.

Passkontrollmyndigheten eller polisen skall i de fall som nämns i 37 § 1 mom. fatta beslut om avvisning inom tre månader efter att utlänningen kommit till Finland. Utlänningsverket kan fatta beslut om avvisning i samband med avslag på en ansökan om asyl eller uppehållstillstånd.

En utlänning som har haft uppehållstillstånd i landet får utvisas ur Finland om

(22.4.1999/537)

En flykting får utvisas endast

En utlänning som har på avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller på avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer grundad vistelserätt får utvisas endast av skäl som sammanhänger med allmän ordning och säkerhet samt folkhälsan. (31.8.2001/763)

När utvisning övervägs skall hänsyn tas till alla omständigheter och förhållanden i sin helhet som verkar på saken. Sådana är åtminstone hur länge utlänningen har vistats i Finland, förhållandet mellan barn och förälder, familjeband och andra band till Finland, samt i det fall som anges i 40 § 1 mom. 3 punkten också brottets eller brottens art.

Ingen får utvisas till ett område där han kan bli utsatt för sådan behandling som avses i 30 eller 31 § eller till ett område från vilket han kan bli sänd till ett sådant område. (22.4.1999/537)

Beslut om utvisning fattas av utlänningsverket på framställning av polisen. Utlänningsverket får också utan framställning av polisen besluta om utvisning, om orsaken är verksamhet som äventyrar statens säkerhet eller Finlands förhållanden till en främmande stat. (3.2.1995/154)

Utlänningen och minoritetsombudsmannen skall alltid ges tillfälle att bli hörda i ett utvisningsärende. (13.7.2001/661)

I ett utvisningsbeslut och i ett beslut som utlänningsverket fattat om avvisning får utlänningen meddelas inreseförbud för högst fem år eller tills vidare.

Ett inreseförbud får återkallas helt eller för en bestämd tid på grund av förändrade förhållanden eller av någon viktig personlig anledning. Utlänningsverket beslutar om återkallandet.

Om en utlänning avvisas, är den trafikidkare som har transporterat hit honom skyldig att föra honom tillbaka till den plats där han medtogs för transporten.

Har utlänningen inte medel för återresan, är trafikidkaren skyldig att sköta transporten på egen bekostnad. Om avvisningen har berott på att utlänningen saknade pass, visum, uppehållstillstånd, arbetstillstånd eller medel och utlänningen behöver en följeslagare, är trafikidkaren också skyldig att betala kostnaderna för följeslagaren. Trafikidkaren har inte rätt till ersättning av staten för transportkostnaderna.

Om en utlänning har lämnat ett fartyg och stannat i land utan sådant pass, visum eller uppehållstillstånd som krävs, är fartygets befälhavare samt redaren och den speditionsrörelse som redaren har anlitat skyldiga att solidariskt ersätta statens kostnader för utlänningens vistelse här och för avvisningen. (22.4.1999/537)

Vad som stadgas i 3 mom. skall ha motsvarande tillämpning, om en utlänning utan sådant pass, visum eller uppehållstillstånd som krävs har stannat i landet efter ett luftfartyg.

Om det särskilt behövs för att undersöka om en utlännings inresa kan tillåtas eller inte, om beslut har fattats om att utlänningen skall avvisas eller utvisas eller om ett sådant beslut bereds, får han åläggas att med bestämda mellanrum anmäla sig hos polisen tills det har klarlagts om inresan kan tillåtas eller tills han har avvisats eller utvisats eller saken annars har avgjorts.

I de fall som anges i 1 mom. får det bestämmas att utlänningen skall överlämna sitt pass eller sin biljett till polisen, ställa en säkerhet som polisen bestämmer eller meddela polisen var han är anträffbar.

Om det under förhållanden som avses i 45 § 1 mom. med hänsyn till utlänningens personliga och andra förhållanden finns motiverad orsak att anta att han håller sig undan eller begår brott i Finland, eller om hans identitet inte har kunnat klarläggas, får han tas i förvar i stället för att bli föremål för övervakning enligt 45 §.

Den som inte har fyllt 18 år får inte tas i förvar utan att socialmyndigheten eller minoritetsombudsmannen hörs. (13.7.2001/661)

Det ärende som gäller en utlänning som har tagits i förvar skall behandlas skyndsamt.

Beslut om förvar fattas av en tjänsteman inom befälet vid polisinrättningen i häradet, centralkriminalpolisen, skyddspolisen eller rörliga polisen. Om kortvarigt förvar som varar högst 48 timmar kan beslut också fattas av en gränsbevakningsman med minst majors grad. Den som tagits i förvar eller hans eller hennes företrädare skall meddelas grunden för tagandet i förvar.

En utlänning som tagits i förvar skall så snart som möjligt placeras i en sådan förvarsenhet som avses i lagen om bemötande av utlänningar som tagits i förvar och om förvarsenheter (116/2002) .

En i 1 mom. nämnd tjänsteman kan fatta beslut om exceptionell placering av en i förvar tagen utlänning i polisens häkteslokaler, om

En person som inte har fyllt 18 år får placeras i polisens häkteslokaler endast tillsammans med sin familj eller sin vårdnadshavare.

På en utlänning som placerats i polisens häkteslokaler tillämpas vad som bestäms i lagen om bemötande av utlänningar som tagits i förvar och om förvarsenheter. För att ordning och säkerhet skall kunna upprätthållas i häkteslokalerna kan på utlänningar dock tillämpas bestämmelserna i 5–7 § lagen om rannsakningsfängelse (615/1974) , förutsatt att åtgärderna är förenliga med grunderna för tagande av utlänningen i förvar.

Den tjänsteman som har beslutat om tagande i förvar eller om exceptionell placering som avses i 47 § 3 mom. skall utan dröjsmål och senast dagen efter tagandet i förvar anmäla saken till tingsrätten på den ort där förvaret sker, eller i brådskande fall till någon annan tingsrätt enligt vad som bestäms närmare genom förordning av justitieministeriet. Anmälan får göras per telefon. En telefonanmälan skall utan dröjsmål sändas skriftligen till den behöriga tingsrätten. (15.2.2002/117)

Ett ärende som gäller förvar eller sådan exceptionell placering som avses i 47 § 3 mom. 1 punkten skall utan dröjsmål och senast inom fyra dygn efter åtgärden tas upp i tingsrätten. I fall som avses i 47 § 3 mom. 2 punkten skall ärendet tas upp utan dröjsmål och senast ett dygn efter anmälan. (15.2.2002/117)

I ärenden som gäller tagande i förvar är tingsrätten domför med ordföranden ensam. Sammanträdet kan hållas även vid en annan tidpunkt och på en annan plats än vad som bestäms om tingsrättens sammanträde. (15.2.2002/117)

Vid beräkningen av de frister som avses i 1 och 2 mom. tillämpas inte 5 § lagen om beräknande av laga tid (150/30) .

Den tjänsteman som har beslutat om tagande i förvar eller om sådan exceptionell placering som avses i 47 § 3 mom. eller en tjänsteman som förordnats av honom skall vara närvarande när ärendet behandlas i tingsrätten.

Vid behandlingen av ärendet skall tingsrätten föreläggas en utredning om förutsättningarna för tagandet i förvar och den exceptionella placeringen. Den i förvar tagna utlänningen skall hämtas till tingsrätten och vid tingsrättens sammanträde höras om förutsättningarna för tagandet i förvar och den exceptionella placeringen.

Behandlingen av ärendet kan uppskjutas endast av särskilda skäl. Förvaret fortsätter till följande behandling av ärendet, om inte tingsrätten bestämmer något annat.

Saknas förutsättningar för förvar, skall domstolen bestämma att den som har tagits i förvar omedelbart skall friges.

Om domstolen bestämmer att den som har tagits i förvar fortfarande skall hållas i förvar, skall den besluta att han skall förpassas till en plats som nämns i 47 §.

Fattas beslutet att utlänningen fortfarande skall hållas i förvar av någon annan underrätt än underrätten på förvaringsorten, skall den domstol som fattar beslutet utan dröjsmål underrätta domstolen på förvaringsorten om sitt beslut.

Den polisman som har beslutat om förvaret skall besluta att den som har tagits i förvar genast skall friges när det inte längre finns förutsättningar för förvaret.

Har en domstol beslutat att den som har tagits i förvar fortfarande skall hållas i förvar, skall polismannen utan dröjsmål göra anmälan om frigivningen till underrätten på förvaringsorten. Anmälan får också göras per telefon. En telefonanmälan skall utan dröjsmål bekräftas skriftligen.

Har det inte beslutats att den utlänning som har tagits i förvar skall friges, skall tingsrätten på förvaringsorten på eget initiativ ta upp ärendet som gäller tagandet i förvar eller exceptionell placering som avses i 47 § 3 mom. på nytt senast två veckor efter varje beslut genom vilket tingsrätten har bestämt att den som tagits i förvar fortfarande skall hållas i förvar på vederbörande placeringsställe.

Då en utlänning har tagits i förvar, skall han ges tillfälle att ta kontakt med en nära anförvant, en representant för sitt hemland, ett rättsbiträde, utlänningsombudsmannen och sin mottagare i Finland.

En utlänning skall på uppmaning av polisen eller någon annan myndighet som behandlar hans ärende visa upp sitt pass eller på något annat tillförlitligt sätt styrka sin identitet.

En utlänning skall på kallelse infinna sig hos polisen för att lämna behövliga upplysningar om sin vistelse.

En utlänning, som inte är medborgare i Europeiska unionen eller i en stat som anslutit sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, skall anmäla sig hos myndigheterna inom tre dygn efter inresan, om inte vederbörande ministerium bestämmer annat. Närmare bestämmelser om anmälan meddelas av vederbörande ministerium. (10.7.1998/179 år 2001)

En polisman eller en passkontrollant får för identifiering och registrering ta fingeravtryck, fotografier samt andra signalement på en utlänning

(15.2.2002/130)

Signalementen införs i ett register som polisen för. Uppgifterna skall hållas åtskilda från signalementen för personer som är misstänkta för brott. Uppgifterna avförs ur registret när den utlänning som de gäller har erhållit finskt medborgarskap.

Uppgifter som avses i 1 mom. kan för identifiering av en utlänning lämnas ut till en utländsk myndighet med beaktande av vad som stadgas i personregisterlagen (471/87) .

54 § har upphävts genom L 1269/1997.

En utlänning som är missnöjd med en passkontrollmyndighets eller polisens beslut med stöd av denna lag i något annat ärende än ett visumärende får anföra besvär över beslutet hos länsrätten på den grunden att beslutet strider mot lag. På besvär tillämpas förvaltningsprocesslagen (586/1996) dock så att besvärstiden är 14 dagar från delfåendet av beslutet. Länsrättens beslut får inte överklagas genom besvär.

Ändring i beslut som en beskickning fattat med stöd av 18 a § får sökas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol i enlighet med förvaltningsprocesslagen.

Utlänningsverkets beslut med stöd av denna lag i ett annat ärende än ett sådant som avses i 2 mom. eller 13 § 3 mom. i denna lag får på den grunden att beslutet strider mot lag överklagas hos länsrätten enligt förvaltningsprocesslagen.

En utlänning som är missnöjd med utlänningsverkets beslut om asyl eller om uppehållstillstånd som beviljas på grund av behov av skydd eller på grund av tillfälligt skydd eller med utlänningsverkets därtill anslutna beslut om avvisning eller med ett beslut om när flyktingskap upphör, får på den grund att beslutet strider mot lag anföra besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol enligt förvaltningsprocesslagen. (15.2.2002/130)

Besvär får inte anföras över ett beslut av utlänningsverket genom vilket ett visum eller ett uppehållstillstånd har återkallats innan utlänningen har rest in i landet. (15.2.2002/130)

I ett sådant beslut av länsrätten som avses i 1 och 2 mom. får ändring sökas endast om högsta förvaltningsdomstolen meddelar besvärstillstånd. Tillstånd kan meddelas endast om det med avseende på lagens tillämpning i andra liknande fall eller med hänsyn till en enhetlig rättstillämpning är av vikt att ärendet prövas av högsta förvaltningsdomstolen eller om det finns något annat vägande skäl att meddela tillstånd.

58 § har upphävts genom L 1269/1997.

Besvärsanvisning skall fogas till ett beslut över vilket besvär kan anföras.

I andra fall än de som anges i 55, 56 och 57 § får ändring i beslut som fattats med stöd av denna lag inte sökas genom besvär.

Besvärsskriften skall ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Denna skall utan dröjsmål sända in de handlingar som legat till grund för avgörandet med eget utlåtande till besvärsmyndigheten. I asylärenden får besvärsskriften även ges in till den lokala polisen. Utomlands får besvärsskriften också ges till en finsk beskickning, som utan dröjsmål skall sända den till den myndighet som har fattat beslutet. Den som har tagits i förvar får också ge besvärsskriften till förmannen för förvaringsstället eller till anstaltens direktör, som skall sända den vidare till den myndighet som har fattat beslutet. (28.6.1993/639)

Besvären skall behandlas i brådskande ordning.

I asylärenden får besvärsskriften också ges in till Helsingfors förvaltningsdomstol. Utlänningsverket skall då, efter att av Helsingfors förvaltningsdomstol ha fått underrättelse om besvären ställa de handlingar som ligger till grund för beslutet till förvaltningsdomstolens förfogande omedelbart sedan besvären inkommit. (30.6.2000/648)

Förvaltningsdomstolen kan avgöra en ansökan om förbud mot verkställighet av ett beslut som utlänningsverket fattat med stöd av 33 c eller 34 a–34 c §, utan att utlåtande enligt 1 mom. inhämtats av utlänningsverket. I dessa ärenden kan förvaltningsdomstolen avgöra en ansökan om förbud mot verkställighet och besvären i en sammansättning med en domare. Förvaltningsdomstolen skall avgöra de ärenden som avses i detta moment i brådskande ordning. (30.6.2000/648)

Ett beslut om avvisning som fattats med stöd av 37 § får verkställas utan hinder av att ändring i beslutet har sökts. Utlänningsverkets beslut om avvisning av en asylsökande får dock inte verkställas förrän ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut, om inte något annat bestäms i denna paragraf.

Utlänningsverkets beslut om avvisning som har fattats med stöd av 34 b eller 34 c § kan verkställas omedelbart efter det att sökanden har delgetts beslutet, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Utlänningsverkets beslut om avvisning, som har fattats med stöd av 33 c eller 34 a §, kan verkställas tidigast åtta dagar efter det att sökanden har delgetts beslutet, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Innan verkställigheten inleds skall det säkerställas att minst fem vardagar har ingått i tidsfristen. Utlänningsverkets beslut om utvisning får inte verkställas förrän ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut.

Ansökan om besvärstillstånd i fråga om förvaltningsdomstolens beslut om avvisning av en asylsökande uppskjuter inte verkställigheten av beslutet, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Utlänningsverkets beslut om avvisning och utvisning får dock verkställas innan det har vunnit laga kraft, om utlänningen i närvaro av två ojäviga vittnen meddelar att han eller hon samtycker till att beslutet verkställs och undertecknar en anteckning därom i beslutet.

En utlänning som

skall för utlänningsförseelse dömas till böter.

Straff för arbetstillståndsbrott bestäms i 47 kap. 6 a § strafflagen.

Ger en arbetsgivare, en entreprenad- eller underentreprenadgivare eller den som låter utföra arbete myndigheterna felaktiga eller vilseledande uppgifter om en sådan utländsk arbetstagares löne- eller anställningsvillkor som de anställer eller som kommer att arbeta i entreprenad- eller underentreprenadarbete vilket de givit ett utländsk företag eller som kommer att arbeta såsom hyrd arbetskraft vilken ett utländskt företag har ställt till deras förfogande eller om arbetsuppgifterna och de krav som dessa ställer, skall han för utlänningsförseelse av arbetsgivare dömas till böter, om inte stängare straff för gärningen stadgas någon annanstans.

Arbetsmyndigheten kan bestämma att det är möjligt att under en bestämd tid eller tills vidare inte bevilja arbetstillstånd för arbete hos en arbetsgivare, en entreprenad- eller underentreprenadgivare eller den som låter utföra arbete, för entreprenad- eller underentreprenadarbete som de givit ett utländskt företag eller för arbete som de låter utföra med arbetskraft som hyrts av ett utländskt företag, om denna upprepade gånger konstateras ha gett sådana felaktiga eller vilseledande uppgifter som avses i 1 mom.

Straff för ordnande av olaglig inresa bestäms i 17 kap. 8 § strafflagen.

64 c § har upphävts genom L 593/1998.

65 § har upphävts genom L 623/1999.

När ett beslut enligt denna lag skall delges en utlänning, iakttas i tillämpliga delar lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/1966) . Vid delgivning av beslutet i ett asylärende skall sökanden samtidigt underrättas om hur han eller hon har möjlighet att få juridisk hjälp för att anföra besvär. (30.6.2000/648)

Delgivningen får också verkställas genom att beslutet sänds med posten till den adress som utlänningen har uppgett eller, om utlänningen inte har uppgett någon adress för delgivningen, genom att beslutet genom utrikesministeriets förmedling sänds till den stats beskickning vars medborgare utlänningen är eller där han stadigvarande vistas. Det anses då, om inte något annat visas, att delgivningen har skett den trettionde dagen efter att handlingen postades eller sändes till beskickningen.

67 § har upphävts genom L 6.2.1998/112

Myndigheten skall ombesörja tolkning, om en utlänning i ett asylärende eller ett ärende enligt denna lag, som kan göras anhängigt på initiativ av myndigheten, inte behärskar det språk som enligt språklagen (148/22) skall användas vid myndigheten eller om han på grund av hörsel-, syn- eller talskada inte kan göra sig förstådd.

Av särskilda skäl kan myndigheten ombesörja tolkning även i ett annat ärende enligt denna lag än ett sådant som avses i 1 mom.

En utlänning har rätt att på ett främmande språk få del av ett beslut som gäller honom, enligt vad som närmare stadgas genom förordning.

I samband med arbetsministeriet finns en minoritetsombudsman. Om minoritetsombudsmannens uppgifter och hur verksamheten skall ordnas bestäms särskilt. (13.7.2001/661)

Om utvecklande av samarbetet mellan myndigheterna i ärenden som anges i denna lag stadgas genom förordning.

Beslut som nämns i 31, 32, 33, 34 a, 39, 42, 43, 47, 49, 51, 55 och 57 § skall utan dröjsmål delges minoritetsombudsmannen. På begäran av minoritetsombudsmannen skall också beslut som nämns i 21, 26, 63 och 64 § delges ombudsmannen.

Inrikesministeriet meddelar efter att ha hört arbetsministeriet anvisningar om hur minoritetsombudsmannen skall delges besluten.

Utöver vad som stadgas i lagen om befolkningsböcker (141/69) och förordningen om inkvarterings- och förplägnadsrörelser (502/69) får inrikesministeriet meddela föreskrifter om anmälningar om att utlänningar har inkvarterats eller flyttat.

72 § har upphävts genom L 537/1999.

Utlänningsverket kan förbehålla sig beslutanderätten i ett ärende som enligt denna lag skall avgöras av den lokala polisen.

Utlänningsverket och polisen övervakar att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas. Utöver gränsbevakningsväsendet övervakar också tullmyndigheterna i egenskap av passkontrollmyndighet att bestämmelserna om utlänningars inresa och utresa iakttas. Dessutom övervakar arbetsmyndigheten att gällande bestämmelser om utlänningars arbete iakttas.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.