Lag om delgivning i förvaltningsärenden
Inte i kraft- Ämnesord
- Förvaltningsärende, Delgivning
- Typ av författning
- Lag
- Förvaltningsområde
- Justitieministeriet
- Meddelats
- Ikraftträdande
- Anmärkning
- upphäv. julistus 5.1.1808
- ELI-kod
- http://data.finlex.fi/eli/sd/1966/232/ajantasa/1992-12-18/swe
I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:
1 kap.Allmänna stadganden.
1 §
Skall i förvaltningsärende, som angår enskilt fall, utslag, beslut, kallelse, meddelande eller annan förvaltningsakt, varöver handling upprättas, bringas till vederbörandes kännedom, skall vid delgivningen iakttagas vad i denna lag stadgas. Stadgandena i denna lag gälla även delgivning i förvaltningsrättsliga lagskipningsmål.
Hava i annan lag eller förordning från denna lag avvikande stadganden om delgivning givits, vare de gällande.
Stadgandena i denna lag äga tillämpning, såvitt i kyrkolagen ej annat stadgats, även då delgivning gäller förvaltningsakt av evangelisk-lutherska kyrkans myndighet.
2 § (18.12.1992/1431)
Delgivning verkställs, om annat inte stadgats, av den myndighet som har företagit förvaltningsakten. Myndigheten kan överlåta delgivningen på en underlydande myndighet, anlita stämningsman eller på begäran anförtro en part att sköta delgivningen, om den på detta sätt kan ske utan olägenhet.
2 kap.Sätten för delgivning.
3 §
Delgivning sker genom enskild eller offentlig delgivning.
4 §
Enskild delgivning verkställes så, att handlingen eller till riktigheten ex officio styrkt avskrift därav:
tillställes vederbörande med posten i rekommenderat eller orekommenderat brev eller genom postens förmedling mot mottagningsbevis;
överlämnas till vederbörande genom stämningsdelgivning; eller
genom myndighets försorg överlämnas till vederbörande eller dennes hud eller ock genom bud sändes till vederbörande mot, skriftligt bevis över mottagandet.
Kräver icke vederbörandes rätt, att handlingen överlämnas till honom, och förutsätta ej ändamålsenlighetsskäl annat må handlingen utan att överlämnas endast företes honom.
Delgivning må ske även till befullmäktigad, om denne äger behörighet att för vederbörande mottaga delgivningar, eller i form av mellanhandsdelgivning såsom i 5 kap. stadgas.
5 §
Stämningsdelgivning verkställes av stämningsman, polisman eller av två trovärdiga personer eller även av en enda, om vederbörande genom att underteckna delgivningsbeviset medger, att delgivning ägt rum.
Genom förordning stadgas om andra än i 1 mom. nämnda tjänstemän, vilka verkställa stämningsdelgivning.
6 §
Angående jäv för den, som verkställer delgivning, gäller vad i 17 kap. 43 § rättegångsbalken är stadgat om vittnesjäv.
7 §
Offentlig delgivning verkställes:
genom att i officiella tidningen införa den över en förvaltningsakt upprättade handlingen eller, om den icke lämpligen kan intagas i sin helhet, införa kungörelse om att förvaltningsakten företagits samt var och när handlingen finnes framlagd till påseende; eller
genom offentlig kungörelse på anslagstavla eller, i enlighet med vad genom förordning stadgas, kungörelse i rundradion.
Meddelande om, i vilket nummer av officiella tidningen handling eller kungörelse om att densamma finnes framlagd till påseende är införd, skall genom myndighetens försorg inom sju dagar från det vederbörande nummer av officiella tidningen utkom, med posten sändas till vederbörande, vilkas adresser äro kända, eller publiceras i en eller flera tidningar, ur vilka vederbörande kunna antagas bäst få kännedom därom.
Vad i 2 mom. är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, då myndighet, som utfört förvaltningsakt, prövar nödigt annonsera om anslående av kungörelse.
3 kap.Användningen av enskild och offentlig delgivning.
8 §
Då beslut är sådant, att det för att träda i kraft skall delgivas vederbörande eller att sakägare må söka ändring däri inom viss tid från det han fått del av beslutet eller att någon annan på vederbörandes rätt verkande fatalietid än tiden för ändringssökande börjar löpa från beslutets delfående, skall delgivningen av beslutet, därest denna ej sker på i 4 § 1 mom. 3 punkten stadgat sätt, verkställas genom postens förmedling med anlitande av förfarandet med mottagningsbevis eller, då myndighet en anser skäl därtill föreligga, genom stämningsdelgivning.
9 §
Då enskild delgivning skall verkställas i andra än i 8 § nämnda fall, skall delgivningen, där icke särskilda skäl påkalla anlitande av i sagda paragraf nämnda delgivningssätt, verkställas på något i 4 § stadgat sätt, enligt vad myndigheten prövar ändamålsenligt.
Delgivning till myndighet må ske genom tjänstebrev med anlitande av posten eller bud.
Delgivning, vars ombesörjande anförtrotts sakägare, skall verkställas genom stämningsdelgivning.
10 §
Har vederbörande med fast boningsort i Finland sökts för delgivning utan att anträffas och utan att upplysning kunnat vinnas om, var han eller hans i 4 § 3 mom. avsedda befullmäktigade uppehåller sig, och kan det på grund av omständigheter, som yppat sig, antagas att han håller sig undan, och kan delgivningen icke ske genom mellanhandsdelgivning eller saknar vederbörande känd bonings- eller uppehåll sort, må delgivningen verkställas genom offentlig delgivning i officiella tidningen.
11 §
Delgivning till flera personer, av vilka alla icke äro kända, skall verkställas genom offentlig delgivning.
Offentlig delgivning må anlitas även då delgivning skall ske till flere än tio kända personer.
4 kap.Delgivning i vissa fall.
12 §
Delgivning till staten skall tillställas den myndighet, som i ärendet företräder staten, eller, därest ovisshet härom råder, länsstyrelse.
13 § (3.2.1984/114)
Delgivning till kommun skall ske med kommundirektören eller, om det i kommunen inte finns en kommundirektörstjänst, kommunstyrelsens ordförande eller, i ärenden i vilka kommunal nämnd enligt lag har självständig behörighet, nämndens ordförande. Delgivningen kan även ske med den som med stöd av lag, förordning, reglemente eller instruktion utsetts att vid sidan av kommundirektören eller ordföranden på dennes vägnar ta emot tillkännagivanden.
14 §
Delgivning till annat offentligträttsligt samfund än de i 12 och 13 §§ nämnda skall tillställas ordföranden i dess styrelse eller den, som är behörig att företräda samfundet. Delgivning till bolag, andelslag, förening eller annan sammanslutning eller till anstalt eller stiftelse tillställes den, som är behörig att ensam eller jämte andra företräda vederbörande, eller, om företrädare icke finnes, genom offentlig delgivning. Delgivning till dödsbo må tillställas jämväl syssloman, som omhänderhar boet.
15 §
I ärende, som angår två eller flera gemensamt, må delgivning ske till första undertecknaren av deras till myndigheten inkomna gemensamma skrivelse eller, då flera gemensamma skrivelser inkommit, till första undertecknaren av den sista skrivelsen.
16 §
Då delgivning mottagits för dödsbo av syssloman, som omhänderhar boet, eller i fall, som avses i 15 §, av första undertecknaren av skrivelse, skall denne ofördröjligen därom underrätta bodelägarna eller de övriga undertecknarna av skrivelsen.
17 §
Enskild delgivning till person, som är bosatt eller vistas i utlandet på känd ort, eller till bolag, andelslag, förening eller annan sammanslutning eller ock samfund, anstalt eller stiftelse i utlandet, som ej har företrädare i Finland, må ske i utländsk stat med iakttagande av villkor, som möjligen avtalats staterna emellan. Kan enskild delgivning icke verkställas i utlandet, må delgivning till annan vederbörande än offentligträttsligt samfund verkställas i Finland genom offentlig delgivning.
Enskild delgivning i utlandet anses behörigen förrättad, om den verkställts i enlighet med denna lag eller enligt stadganden, som om delgivning utfärdats i vederbörande främmande stat.
5 kap.Mellanhandsdelgivning.
18 §
Kan person, som har stadigvarande boningsort i Finland, eller hans i 4 § 3 mom. avsedda befullmäktigade icke anträffas i sin bostad eller annorstädes, må delgivning ske genom mellanhandsdelgivning sålunda, att handlingen eller densamma innehållande postförsändelse mot delgivnings- eller mottagningsbevis överlämnas till maken eller annan person, som tillhör vederbörandes husfolk och fyllt 15 år, eller, om ej delgivningen lämpligen kan tillställas dessa, till i samma gård bosatt hyresvärd, disponent, gårdskarl, annan person, som har tillsyn över gården eller bostaden, eller, om vederbörande person driver rörelse, till den, som i hans frånvaro sköter rörelsen, därest dessa samtyckt till att mottaga delgivningen.
Ovan i 1 mom. avsedd mellanhandsdelgivning må dock ej ske, då handlingen icke anses kunna komma vederbörande till hands inom skälig tid.
19 §
Skall delgivning ske till offentligträttsligt samfund, bolag, andelslag, förening eller annan sammanslutning eller ock samfund, anstalt eller stiftelse, som avses i 13 och 14 §§, och finnes för dess förvaltning kontor med anställd person, som äger rätt att mottaga delgivningen, men denne icke anträffas där, må delgivningen verkställas genom mellanhandsdelgivning sålunda, att handlingen eller densamma innehållande postförsändelse mot delgivnings- eller mottagningsbevis överlämnas på kontoret till där tjänstgörande funktionär.
20 §
Då fråga är om annan än i 19 § avsedd mellanhandsdelgivning, skall den, som verkställt densamma, senast tredje dagen efter det mellanhandsdelgivningen skett, till den, vilken delgivningen hade bort tillställas, under dennes adress sända meddelande om del givningen med uppgivande särskilt av, till vem handlingen eller densamma innehållande postförsändelse lämnats.
Person som vid mellanhandsdelgivning mottagit handling eller postförsändelse, är skyldig att utan dröjsmål överbringa denna till vederbörande.
21 §
Myndighet, som verkställt förvaltningsåtgärd, må förbjuda utförande av mellanhandelsdelgivning eller begränsa kretsen av de personer, till vilka mellanhandsdelgivning må ske.
6 kap.Delfåendet.
22 §
Vid enskild delgivning anses delfåendet hava ägt rum den dag, då handlingen överlämnats till vederbörande eller hans bud eller företetts honom. Vederbörande anses hava fått del av per post mot mottagningsbevis sänd handling vid den tid mottagningsbeviset utvisar. Då sådant bevis icke krävts eller då fråga är om mellanhandsdelgivning, anses delgivningen, därest annat icke visas, hava ägt rum den sjunde dagen efter det handlingen för befordran inlämnats till posten, eller den tredje dagen efter den dag delgivnings- eller mottagningsbeviset rörande mellanhandsdelgivningen utvisar.
Tjänstebrev anses hava kommit till myndighets kännedom den dag brevet anlänt.
Vid offentlig delgivning anses delfåendet hava skett sjunde dagen efter den dag, då handlingen eller kungörelsen om att den finnes framlagd till påseende införts i officiella tidningen eller kungörelsen anslagits på anslagstavla.
23 §
Företages förvaltningsåtgärd vid muntlig behandling, vid vilken sakägare eller laga företrädare eller ombud för honom varit närvarande, anses sakägaren härvid hava fått del av åtgärden.
7 kap.Särskilda stadganden.
24 §
Vägrar den, till vilken delgivning skall ske, mottaga handling eller postförsändelse, som innehåller handling, eller underteckna mottagningsbevis angående postförsändelse eller vägrar vid mellanhandsdelgivning make eller annan person, som hör till vederbörandes husfolk, mottaga handling eller densamma innehållande postförsändelse, må delgivningen verkställas genom att handlingen eller postförsändelsen, därest för densamma icke skall utgå stämpelskatt eller lösen, expeditionskostnader eller andra avgifter, lämnas i vederbörandes bostad eller på annan lämplig plats och i annat fall genom att vederbörande underrättas om handlingen eller postförsändelsen och därom, var den hålles för honom tillgänglig.
25 § (18.12.1992/1431)
Har till en handling som skall delges fogats handlingar som tillkommit vid ärendets behandling och som inte kan överlämnas, skall den som saken gäller beredas tillfälle att ta del av dem hos stämningsmannen, någon annan myndighet eller en tillförlitlig person. Vid delgivandet skall meddelas var och när handlingarna är tillgängliga.
26 §
Den som underlåter att lämna i 16 § stadgad underrättelse eller att, såsom i 20 § 2 mom. avses, överbringa handling eller postförsändelse, är skyldig att ersätta av underlåtelsen förorsakad skada, såvitt detta med hänsyn till underlåtelsens art och övriga förhållanden finnes skäligt.
Vid mellanhandsdelgivning skall mottagare av handling erinras om den skyldighet och det ansvar, som avses i 1 mom. Den myndighet, som drar försorg om delgivningen, skall i det fall, som avses i 16 §, på handlingen göra anteckning om mottagarnas av delgivningen anmälningsskyldighet och ansvar.
27 §
Angående kostnader och avgifter för delgivning samt om deras erläggande gäller, vad särskilt är stadgat.
28 §
Ombud, som av vederbörande befullmäktigats att företräda denne i ärende, äger rätt att i denna sak på hans vägnar mottaga i denna lag avsedda delgivningar, därest icke fullmaktsgivaren annorlunda bestämt.
29 §
Den som verkställer delgivningen, skall vid enskild delgivning, därest denna icke sker genom postens förmedling, angående delgivningen av handlingen uppsätta och till vederbörande överlämna intyg, vilket jämväl må tecknas på den handling, som skall delgivas. Angående mottagningsbevis gäller, vad därom är särskilt stadgat.
Har handling överlämnats till postbefordran utan att mottagningsbevis krävts, skall avsändaren på handlingen göra anteckning om den dag, då den överlämnades till postbefordran.
Sådant bevis om delgivning, som avses i denna lag, skall anses styrka, att delgivningen, därest annat icke visas, blivit så verkställd som i beviset sägs.
30 §
Närmare stadganden om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom förordning. Genom förordning bestämmas även de postanstalter, genom vilkas förmedling delgivning mot mottagningsbevis må verkställas.
31 §
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967, och genom densamma upphävas 8 § 2 mom. lagen den 24 mars 1950 om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) och kungörelsen den 5 januari 1808 huru resolutioner och utslag uti ekonomie- och politiemål, som röra menigheter, skola dem kungöras, samt kommunikationsresolutioner dem tillställas.
Ikraftträdelsestadganden
3.2.1984/114:
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1984.
18.12.1992/1431:
Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.
HE 131/92 , LaVM 10/92