449/1988

Denna lag tillämpas på statliga lån som beviljas av anslag som anvisats i statsbudgeten samt på statsborgen och statsgaranti som beviljas med riksdagens samtycke.

Denna lag tillämpas endast om inte annat stadgas i någon annan lag eller i en förordning som givits med stöd därav.

På tillsynen över statliga lån, statsborgen och statsgaranti enligt denna lag samt på sökande av ändring i en myndighets beslut och verkställandet av det i ett ärende enligt denna lag tillämpas dessutom 14–18, 31–32 och 33–35 § statsunderstödslagen (688/2001) . (16.11.2001/986)

Beslut om räntor, lånetid och övriga villkor i fråga om lån som beviljas av statens medel fattas av den myndighet som beviljar lånet inom de gränser som fastställts i statsbudgeten. Beslut om lånevillkor i anslutning till skötseln av lånet fattas dock av den myndighet som sköter lånet.

Lån mot skuldebrev kan beviljas endast på viss tid samt för återbetalning genom amorteringar. För lån som givits på fem år eller på kortare tid kan bestämmas att det i sin helhet skall återbetalas på en gång.

Lån till sådana bolag med statlig majoritet som avses i 2 § 3 mom. i lagen om statens bolagsinnehav och ägarstyrning (1368/2007) eller till statens intressebolag enligt 4 mom. i den paragrafen kan för att stärka bolagets finansiella ställning beviljas utan en för låntagaren bindande förfallodag, om detta särskilt tillåts i budgeten. (26.6.2020/491)

Om minimibeloppet för lån stadgas genom förordning.

Lån kan beviljas endast mot betryggande säkerhet, om inte något annat stadgas i lag eller riksdagen när anslag anvisas har beslutat något annat. Lån till kommuner och kommunalförbund beviljas utan att säkerhet krävs.

Låntagaren är skyldig att hålla egendom som utgör säkerhet tillräckligt försäkrad.

Ett statligt lån kan beviljas som ett kapitallån enligt 12 kap. 1 § i aktiebolagslagen (624/2006) endast om detta särskilt tillåts i budgeten.

Den myndighet som beviljat lånet har rätt att granska eller låta granska låntagarens ekonomi och verksamhet. Låntagaren är skyldig att förete alla nödvändiga räkenskapshandlingar samt andra handlingar och utredningar och att även annars bistå vid granskningen.

Låntagaren är skyldig att vid en tidpunkt som bestäms av den myndighet som beviljat lånet redogöra för användningen av lånemedlen.

Den som ställt säkerhet eller låntagaren skall på begäran av den myndighet som sköter lånet till myndigheten lämna de upplysningar som behövs för konstaterande av säkerhetens värde.

Den myndighet som sköter lånet kan kräva att lånet omedelbart skall betalas utan uppsägning,

Om låntagaren har använt lånemedlen för något annat ändamål än det för vilket de har beviljats eller om låntagaren i samband med ansökningen om lånet eller därefter har lämnat väsentligen felaktiga uppgifter eller hemlighållit omständigheter som väsentligt inverkat på beslutet om beviljande av lån, kan den myndighet som beviljat lånet bestämma att lånet omedelbart skall återbetalas helt eller delvis.

Den myndighet som har beviljat lånet kan även bestämma att lånet skall återbetalas omedelbart, om låntagaren inte har iakttagit lånevillkoren eller om de förutsättningar för lånemedlens användning, under vilka lånet beviljades, har förändrats väsentligt. Den myndighet som sköter lånet kan bestämma att lånet skall återbetalas, om värdet av den säkerhet som ställts för lånet har nedgått så mycket att säkerheten inte längre täcker den del av lånet som är obetald eller om underhållet av säkerheten har försummats.

Har det med stöd av 1 mom. bestämts att ett lån eller en del därav skall återbetalas, skall låntagaren samtidigt betala en tilläggsränta som stadgas genom förordning. Tilläggsränta skall betalas också på ett redan återbetalt lånebelopp, om betalningen har skett sedan långivaren har vilseletts på det sätt som avses i 1 mom. Tilläggsräntan räknas från den dag då respektive lånerat har lyfts fram till betalningsdagen eller den fastställda återbetalningsdagen.

Vid dröjsmål med betalningen av ett lån skall låntagaren på det försenade beloppet betala en årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen, räknat från förfallodagen.

Ränta, dröjsmålsränta eller annan prestation som underskrider ett belopp som fastställs genom förordning av statsrådet kan uppbäras följande förfallodag eller också beträffande den sista låneraten särskilt lämnas ouppburen.

Den myndighet som sköter lånet har rätt att bevilja sammanlagt högst ett års uppskov med betalningen av ränta och avkortning på grund av sjukdom eller arbetslöshet av annan särskild orsak, utan att lånetiden ändras. Om ränta på en lånerat som uppskjuts stadgas genom förordning.

För tryggande av statens fördel kan med medel som anvisats i statsbudgeten inköpas egendom som ställts som säkerhet för en statlig fordran och som säljs på exekutiv auktion eller pantauktion.

Vid auktionen skall egendom inköpas till staten endast om den lämpar sig för statens eget bruk eller om statens fordran bättre kan tryggas genom att staten säljer egendomen senare. Om användningen av egendom som inköpts till staten beslutar statsrådet.

För efterskänkning av lån och ändring av lån till understöd skall riksdagens samtycke inhämtas, om inte riksdagen har samtyckt till att statsrådet eller den myndighet som beviljat lånet kan efterskänka det eller ändra det till understöd. På ändring av lån till understöd tillämpas i övrigt vad som bestäms i statsunderstödslagen.

För indrivning av lån, utfärdande av skuldebrev, förnyande av inteckning och borgen, avgivande av efterpantsättningsförbindelse och övriga åtgärder i anslutning till skötseln av lån samt för utfärdande av intyg om lån kan avgift eller arvode uppbäras enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (980/73) .

För statsborgen skall motsäkerhet krävas, om inte riksdagen har beslutat något annat.

Vad som stadgas i 4 §, 5 § 3 mom. och 11 § gäller även motsäkerhet som ställts för statsborgen.

För statsborgen som beviljas med riksdagens samtycke tas en borgensavgift ut. Då borgensavgiften fastställs beaktas beloppet av den betalningsskyldighet som borgen eventuellt medför för staten, arten och omfattningen av den verksamhet och ekonomi som är föremål för risken, riskperiodens längd, kreditvärdigheten hos föremålet för risken, kreditvärdigheten hos landet där föremålet för risken finns och andra omständigheter som inverkar på den risk som skall täckas samt konkurrensfaktorerna. Närmare bestämmelser om fastställande av borgensavgiften kan utfärdas genom förordning av statsrådet. (16.11.2001/986)

Statsrådet kan av särskilda skäl besluta att borgensavgift inte skall fastställas.

Borgensavgift får utan dom eller utslag utsökas i den ordning som stadgas om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Vad som ovan bestäms om avgift för statsborgen och om borgensavgift tillämpas också på statsgaranti och garantiavgift för den. (16.11.2001/986)

Den myndighet som beviljat statsborgen eller statsgaranti har rätt att vid en tidpunkt som myndigheten bestämmer av den för vars ekonomi och verksamhet borgen eller garantin har beviljats få sådana uppgifter och utredningar som behövs vid tillsynen över att villkoren för borgen eller garantin iakttas, samt rätt att granska ekonomin och verksamheten hos denna. När det gäller statsborgen har myndigheten rätt att få ovan avsedda uppgifter och utredningar också av en borgenär, då borgen har beviljats för tryggande av dennes fordringar.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.