449/1988

Denna lag tillämpas på statliga lån som beviljas ur anslag som anvisats i statsbudgeten samt på statsborgen som beviljas med riksdagens samtycke.

Denna lag tillämpas endast om inte annat stadgas i någon annan lag eller i en förordning som givits med stöd därav.

Beslut om räntor, lånetid och övriga villkor i fråga om lån som beviljas av statens medel fattas av den myndighet som beviljar lånet inom de gränser som fastställts i statsbudgeten. Beslut om lånevillkor i anslutning till skötseln av lånet fattas dock av den myndighet som sköter lånet.

Lån mot skuldebrev kan beviljas endast på viss tid samt för återbetalning genom amorteringar. För lån som givits på fem år eller på kortare tid kan bestämmas att det i sin helhet skall återbetalas på en gång.

Om minimibeloppet för lån stadgas genom förordning.

Lån kan beviljas endast mot betryggande säkerhet, om inte något annat stadgas i lag eller riksdagen när anslag anvisas har beslutat något annat. Lån till kommuner och kommunalförbund beviljas utan att säkerhet krävs.

Låntagaren är skyldig att hålla egendom som utgör säkerhet tillräckligt försäkrad.

Den myndighet som beviljat lånet har rätt att granska eller låta granska låntagarens ekonomi och verksamhet. Låntagaren är skyldig att förete alla nödvändiga räkenskapshandlingar samt andra handlingar och utredningar och att även annars bistå vid granskningen.

Låntagaren är skyldig att vid en tidpunkt som bestäms av den myndighet som beviljat lånet redogöra för användningen av lånemedlen.

Den som ställt säkerhet eller låntagaren skall på begäran av den myndighet som sköter lånet till myndigheten lämna de upplysningar som behövs för konstaterande av säkerhetens värde.

Den myndighet som sköter lånet kan kräva att lånet omedelbart skall betalas utan uppsägning,

Om låntagaren har använt lånemedlen för något annat ändamål än det för vilket de har beviljats eller om låntagaren i samband med ansökningen om lånet eller därefter har lämnat väsentligen felaktiga uppgifter eller hemlighållit omständigheter som väsentligt inverkat på beslutet om beviljande av lån, kan den myndighet som beviljat lånet bestämma att lånet omedelbart skall återbetalas helt eller delvis.

Den myndighet som har beviljat lånet kan även bestämma att lånet skall återbetalas omedelbart, om låntagaren inte har iakttagit lånevillkoren eller om de förutsättningar för lånemedlens användning, under vilka lånet beviljades, har förändrats väsentligt. Den myndighet som sköter lånet kan bestämma att lånet skall återbetalas, om värdet av den säkerhet som ställts för lånet har nedgått så mycket att säkerheten inte längre täcker den del av lånet som är obetald eller om underhållet av säkerheten har försummats.

Har det med stöd av 1 mom. bestämts att ett lån eller en del därav skall återbetalas, skall låntagaren samtidigt betala en tilläggsränta som stadgas genom förordning. Tilläggsränta skall betalas också på ett redan återbetalt lånebelopp, om betalningen har skett sedan långivaren har vilseletts på det sätt som avses i 1 mom. Tilläggsräntan räknas från den dag då respektive lånerat har lyfts fram till betalningsdagen eller den fastställda återbetalningsdagen.

Vid dröjsmål med betalningen av ett lån skall låntagaren på det försenade beloppet betala dröjsmålsränta enligt 16 procent per år räknat från förfallodagen.

Ränta, dröjsmålsränta eller annan prestation som underskrider ett belopp som stadgas genom förordning kan uppbäras följande förfallodag eller också kan den sista låneraten efterskänkas.

Den myndighet som sköter lånet har rätt att bevilja sammanlagt högst ett års uppskov med betalningen av ränta och avkortning på grund av sjukdom eller arbetslöshet av annan särskild orsak, utan att lånetiden ändras. Om ränta på en lånerat som uppskjuts stadgas genom förordning.

För tryggande av statens fördel kan med medel som anvisats i statsbudgeten inköpas egendom som ställts som säkerhet för en statlig fordran och som säljs på exekutiv auktion eller pantauktion.

Vid auktionen skall egendom inköpas till staten endast om den lämpar sig för statens eget bruk eller om statens fordran bättre kan tryggas genom att staten säljer egendomen senare. Om användningen av egendom som inköpts till staten beslutar statsrådet.

För efterskänkning av lån skall riksdagens godkännande inhämtas, om inte riksdagen har samtyckt till att statsrådet eller den myndighet som beviljat lånet kan efterskänka det.

För indrivning av lån, utfärdande av skuldebrev, förnyande av inteckning och borgen, avgivande av efterpantsättningsförbindelse och övriga åtgärder i anslutning till skötseln av lån samt för utfärdande av intyg om lån kan avgift eller arvode uppbäras enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (980/73).

För statsborgen skall motsäkerhet krävas, om inte riksdagen har beslutat något annat.

Vad som stadgas i 4 §, 5 § 3 mom. och 11 § gäller även motsäkerhet som ställts för statsborgen.

Då statsrådet med riksdagens samtycke beviljar statsborgen som säkerhet för inhemsk eller utländsk kredit eller för någon annan därmed jämförbar avtalsförpliktelse, skall statsrådet bestämma att en avgift skall betalas för borgen. Avgiften fastställs enligt borgenskreditens kapitalbelopp eller det ansvar som avtalsförpliktelsen medför för staten. Borgensavgift uppbärs både som engångs- och som årsavgift till belopp som stadgas genom förordning. Borgensavgiften kan vara olika stor för inhemsk och för utländsk kredit.

Statsrådet kan av särskilda skäl besluta att borgensavgift inte skall fastställas.

Borgensavgift får utan dom eller utslag utsökas i den ordning som stadgas om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.