1057/1982

I Lapplands län och Kuusamo kommun genomförs under 1982–1998 för skogsbruket en områdesplanering och främjas iståndsättning av underproduktiva områden, vilken omfattar främjande av naturlig förnyelse, skogsodling och tryggande av återväxten (iståndsättningsarbeten), enligt denna lag.

I 1 mom. angivna åtgärder finansieras med medel som enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (1094/1996) årligen upptas i statsbudgeten. Om finansieringen av planering och utförande av arbeten och om maximibeloppet av stöd som kan beviljas stadgas genom förordning.

En i denna lag avsedd områdesplan kan utarbetas för andra än statens marker, om inte för dem redan tidigare har uppgjorts en områdesplan. Iståndsättningsarbeten får inte utföras på områden som ägs av bolag, samfund eller stiftelse. Vad som stadgas i detta moment gäller dock inte delägarlag för samfälld skog eller delägarlag för i lagen om samfälligheter (758/89) avsedda samfälligheter eller ett bolag, ett andelslag eller något annat samfund som består av fysiska personer och som har som huvudsyfte att idka gårds- eller skogsbruk. Över iståndsättningsarbetena uppgörs en plan så som stadgas närmare genom förordning.

De i denna lag avsedda iståndsättningsarbetena skall i första hand inriktas på de objekt som är fördelaktigast med avseende på virkesproduktionen, likväl med beaktande av förhållandena inom områdets olika delar och miljövårds- och sysselsättningssynpunkterna. Iståndsättningsarbetena skall vara ändamålsenliga från ekonomisk och från natur- och miljövårdssynpunkt samt med tanke på bevarandet av skogarnas biologiska mångfald och de skall, om möjligt, koncentreras så att de kan genomföras på det sätt som är mest förmånligt i ekonomiskt avseende. Det ministerium som är behörigt i skogsbruksfrågor kan meddela närmare allmänna föreskrifter om de allmänna kraven på arbetena.

Finansiering får inte användas för ett arbete som har föranletts av enligt lagen om enskilda skogar (412/67) konstaterad skövling av skog. Finansiering får inte heller användas för ett arbete eller en åtgärd som åligger markägaren enligt skogsförbättringslagen (140/87) eller motsvarande tidigare lag eller lagen om finansiering av hållbart skogsbruk.

Finansiering enligt denna lag får endast enligt vad som stadgas i denna lag och i en förordning som utfärdats med stöd av den användas för ett arbete som i skogslagen (1093/1996) stadgas åligga markägaren.

Finansiering får dessutom inte användas för ett arbete eller en åtgärd som har föranletts av verksamhet vilken konstaterats strida mot skogslagen eller som inte överensstämmer med vad som stadgas i skogslagen eller någon annanstans. När skogscentralen beslutar om finansiering av åtgärder skall den beakta de begränsningar som följer av 9, 29–35, 47–49, 55 och 56 §§ samt 10 kap. naturvårdslagen (1096/1996) . Genom förordning stadgas om det utlåtandeförfarande som hänför sig till beslutsfattandet.

Skogscentralen beslutar inom ramen för de anslag som ställts till dess förfogande om vidtagande av åtgärder som avses i denna lag. En förutsättning för att medel för iståndsättningsarbeten skall kunna beviljas är att markägaren ansökt därom.

Vad som i denna lag stadgas om markägare kan tillämpas även på dem som innehar en arrenderätt, en nyttjanderätt som baserar sig på testamente, en efterlevande makes besittningsrätt, en sytning eller någon motsvarande rättighet som härstammar från markägaren.

Angående finansiering av arbeten inom ramen för program som Europeiska unionen delfinansierar gäller vad som stadgas i 25 § lagen om finansiering av hållbart skogsbruk.

Skogscentralen kan dra in finansieringen eller ändra sitt beslut därom till den del arbetet inte har utförts, om det är uppenbart att det område som är föremål för arbetet kommer att börja användas så att målet för arbetet till väsentliga delar inte uppnäs.

Markägaren är skyldig att i 15 år efter att den för ett projekt beviljade finansieringen betalts i dess helhet dra försorg om skötseln av ett sådant område på vilket har utförts ett i denna lag avsett arbete för främjande av naturlig förnyelse eller skogsodling. Om ett sådant område övergår till någon annan, övergår på denne även skyldigheten att sköta området. (30.12.1996/1348)

I fall som stadgas genom förordning kan åtgärder som med stöd av 1 mom. ankommer på jordägaren vidtagas såsom i 1 § 1 mom. avsedda åtgärder för tryggande av återväxten.

Har inom 15 år efter att finansieringen betalts i dess helhet någon försummelse inträffat med avseende på skötseln av ett område för främjande av naturlig förnyelse eller skogsodling, varvid med skötsel avses plantskogsröjning och gräsbekämpning, och föreligger risk för att åtgärden med anledning av försummelsen förlorar en avsevärd del av sin betydelse och har försummelsen inte avhjälpts inom en av skogscentralen förelagd tillräckligt lång tid, kan skogscentralen besluta att det stöd som har beviljats för åtgärden skall återbetalas helt eller delvis och att den vårdskyldighet som avses i 3 § 1 mom. skall upphöra. Stödet återkrävs hos den som under tiden som ägare har försummat sin vårdskyldighet. Om finansieringsmottagaren har försummat nämnda skyldighet kan han åläggas en i 4 c § avsedd påföljd av återkrav av stöd.

Har ett område där iståndsättningsarbete har utförts börjat användas på ett sådant sätt att områdets användning för skogsbruksändamål till väsentliga delar förhindras och det inte har förflutit 15 år efter att finansieringen betalts i dess helhet, kan skogscentralen, efter att ha fått vetskap om saken, besluta att det stöd som beviljats för området skall återbetalas helt eller delvis. Sedan skogscentralen har fattat ett här avsett beslut, upphör den i 3 § 1 mom. avsedda vårdskyldigheten för området. Stödet återkrävs hos den under vars tid som ägare områdesanvändningen har ändrats.

Har ett iståndsättningsarbete till väsentliga delar förlorat sin betydelse på grund av förödelse i naturen, en skogsbrand som uppstått utan markägarens vållande eller av någon annan orsak som inte beror på markägaren eller på grund av skador till följd av åtgärder som behövts för att förhindra skada, och är det inte ändamålsenligt att på nytt genomföra iståndsättningsarbetet enligt denna lag, kan skogscentralen på ansökan besluta att den i 3 § 1 mom. avsedda vårdskyldigheten för det område som har utsatts för förödelsen eller åtgärden skall upphöra.

Går den ekonomiska fördelen av iståndsättningsarbetet förlorad till följd av åtgärder enligt 1 § 2 mom. 2 och 3 punkten lagen om finansiering av hållbart skogsbruk eller till följd av sådana inskränkningar i användningen eller åtgärdsförbud som på grundval av olika lagar skall bestämmas för området, kan skogscentralen på ansökan besluta att vårdskyldigheten för området upphör.

Vid indragning och återkrav av stöd som avses i denna lag iakttas vad 28 § lagen om finansiering av hållbart skogsbruk stadgar om indragning och återkrav av stöd samt vad 29 § i nämnda lag stadgar om påföljder av indragning och återkrav av stöd.

Ändring i beslut som skogscentralen har fattat enligt denna lag får sökas genom besvär hos länsrätten. Länsrättens behörighet bestäms i enlighet med inom vilken länsrätts domkrets huvuddelen av den ifrågavarande skogsbruksmarken är belägen. På sökande av ändring tillämpas vad förvaltningsprocesslagen (586/96) stadgar om sökande av ändring i beslut av förvaltningsmyndighet.

Om besvärsinstansen eller skogscentralen anser det vara behövligt eller om markägaren det yrkar, skall syn förrättas i ärenden som avses i 2 a, 3, 4, 4 a och 4 b §§. Syn förrättas av den synenämnd som avses i 15 § lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral (1474/95) .

Finansiering eller andra prestationer som enligt denna lag skall återkrävas eller betalas till staten får utsökas utan hinder av eventuellt ändringssökande så som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61) . Besvärsinstansen kan dock förbjuda utsökning eller bestämma att en sådan skall avbrytas.

De förmåner som jordägaren får med stöd av denna lag är skattefria.

8 § har upphävts genom L 8.12.1994/1125 .

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.