Beaktats t.o.m. FörfS 1003/2019.

8.6.1972/484

Atomansvarighetslag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

Allmänna stadganden.
1 § (23.6.2005/493)

I denna lag avses med

1) atombränsle klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening,

2) radioaktiv produkt annat än i 1 punkten avsett radioaktivt material samt radioaktivt avfall, om materialet eller avfallet bildats vid framställning eller användning av atombränsle eller blivit radioaktivt genom bestrålning i samband med sådan framställning eller användning,

3) atomsubstans dels atombränsle, med undantag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiva produkter, med undantag av radioisotoper som används för eller gjorts färdiga att användas för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt ändamål eller för undervisning,

4) atomreaktor anordning som innehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atomkärnor i en självunderhållande kedjereaktion kan uppkomma i anordningen utan tillskott av neutroner från annan källa,

5) atomanläggning

a) atomreaktor, med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat transportmedel och där används eller är avsedd att användas som kraftkälla,

b) fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans,

c) fabrik för separation av isotoper i atombränsle,

d) fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle,

e) anläggning för förvaring av atomsubstans, om anläggningen inte är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen,

f) ovan avsedd atomreaktor, fabrik eller förvaringsanläggning som är under avveckling,

6) anläggningsstat den konventionsstat på vars territorium atomanläggningen är belägen eller, om anläggningen inte är belägen på någon stats territorium, den konventionsstat som driver eller godkänt anläggningen,

7) innehavare av atomanläggning i fråga om en anläggning i Finland den som med föreskrivet tillstånd eller i övrigt driver eller innehar anläggningen och i fråga om en anläggning utom riket den som enligt lagstiftningen i anläggningsstaten är att anse som anläggningens innehavare,

8) atomskada skada som orsakats av joniserande strålning från en strålningskälla i en atomanläggning, joniserande strålning från atombränsle, radioaktiva produkter eller radioaktivt avfall i en atomanläggning eller joniserande strålning från atomsubstanser med ursprung i eller skickade till en atomanläggning eller från atomsubstans som transporteras på det sätt som avses i 8 § 3 mom.,

9) atomolycka sådan händelse eller serie händelser med samma ursprung som orsakar atomskada,

10) Pariskonventionen den i Paris den 29 juli 1960 ingångna konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område, i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964 och ändringsprotokollet av den 16 november 1982, eller nämnda konvention i dess lydelse enligt nämnda protokoll och det i Paris den 12 februari 2004 upprättade ändringsprotokollet,

11) tilläggskonventionen den i Bryssel den 31 januari 1963 ingångna tilläggskonventionen till Pariskonventionen, sådan tilläggskonventionen lyder enligt tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964 och ändringsprotokollet av den 16 november 1982 samt det i Paris den 12 februari 2004 upprättade ändringsprotokollet,

12) Wienkonventionen den i Wien den 21 maj 1963 ingångna konventionen om ansvarighet för atomskada, eller nämnda konvention sådan den lyder enligt det i Wien den 12 september 1997 upprättade ändringsprotokollet, samt

13) konventionsstat en stat som har anslutit sig till Pariskonventionen och en stat som har anslutit sig till Wienkonventionen samt till det samprotokoll som upprättades i Wien den 21 september 1988 och som gäller tillämpningen av Wien- och Pariskonventionerna.

1 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

1 §

I denna lag avses med:

a) atombränsle klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, (27.5.2011/581)

a-punkten har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

a) atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, eller ock, i enlighet med vad statsrådet förordnar, annat klyvbart material;

b) radioaktiv produkt: annat än i a punkten avsett radioaktivt material samt radioaktivt avfall, om materialet eller avfallet bildats vid framställning eller användning av atombränsle eller blivit radioaktivt genom bestrålning i samband med sådan framställning eller användning;

c) atomsubstans: dels atombränsle, med undantag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiva produkter, med undantag av radioisotoper som används för eller gjorts färdiga att användas för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt ändamål eller för undervisning; (15.9.1989/820)

d) atomreaktor: anordning som innehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atomkärnor i en självunderhållande kedjereaktion kan uppkomma i anordningen utan tillskott av neutroner från annan källa;

e) atomanläggning atomreaktor, med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat transportmedel och där används eller är avsedd att användas som kraftkälla, fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans, fabrik för separation av isotoper i atombränsle, fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle samt anläggning för förvaring av atomsubstans, om anläggningen inte är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen, (27.5.2011/581)

e-punkten har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

e) atomanläggning:

atomreaktor, med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat transportmedel och där användes eller är avsedd att användas som kraftkälla,

fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans,

fabrik för separation av isotoper i atombränsle,

fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle,

anlägggning för förvaring av atomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen, samt

i enlighet med vad statsrådet förordnar, annan anläggning, i vilken finnes atombränsle eller radioaktiv produkt;

f) anläggningsstat: den konventionsstat, inom vars område vederbörande anläggning är förlagd, eller, om anläggningen icke är förlagd inom någon stats område, den konventionsstat som driver eller godkänt anläggningen;

g) innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Finland den som med föreskrivet tillstånd eller i övrigt driver eller innehar anläggningen och i fråga om anläggning utom riket den som enligt lagstiftningen i anläggningsstaten är att anse som anläggningens innehavare;

h) atomskada: dels skada som orsakas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv produkt eller av radioaktiva egenskaper i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strålning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle eller radioaktiv produkt;

i) atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma ursprung som orsakar atomskada;

j) Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 undertecknade konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område, i dess lydelse enligt det i Paris den 28 januari 1964 undertecknade tilläggsprotokollet, eller nämnda konvention i dess lydelse enligt detta protokoll och det ändringsprotokoll som undertecknades i Paris den 16 november 1982; (15.9.1989/820)

k) tilläggskonventionen: den i Bryssel den 31 januari 1963 undertecknade tilläggskonventionen till Pariskonventionen, sådan tilläggskonventionen lyder enligt det i Paris den 28 januari 1964 undertecknade tilläggsprotokollet och det i Paris den 16 november 1982 undertecknade ändringsprotokollet; (15.9.1989/820)

l) Wienkonventionen: den i Wien den 21 maj 1963 ingångna konventionen om ansvarighet för atomskada; (28.6.1994/588)

m) konventionsstat: en stat som har anslutit sig till Pariskonventionen och en stat som har anslutit sig till Wienkonventionen samt till det samprotokoll som upprättades i Wien den 21 september 1988 och som gäller tillämpningen av Wien- och Pariskonventionerna samt med (28.6.1994/588)

n) särskild dragningsrätt: en särskild dragningsrätt som används av Internationella Valutafonden. (28.6.1994/588)

När skadeståndsbeloppet fastställs, omräknas den särskilda dragningsrätten till nationell valuta enligt kursen den dag då atomolyckan inträffade, om inte de stater som anslutit sig till tilläggskonventionen har kommit överens om att i de fall som avses i 30–32 § någon annan dag ska läggas till grund för omräkningen i fråga om en bestämd atomolycka. När den särskilda dragningsrätten omräknas till nationell valuta, ska valutans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella Valutafonden tillämpade i sin verksamhet och på sina betalningar den dag som avses ovan. (27.5.2011/581)

2 mom. har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

När skadeståndsbeloppet fastställs, omräknas den särskilda dragningsrätten i finska mark enligt kursen den dag då atomolyckan inträffade, om inte de stater som anslutit sig till tilläggskonventionen har kommit överens om att i de fall som avses i 30-32 §§ någon annan dag skall läggas till grund för omräkningen i fråga om en bestämd atomolycka. När den särskilda dragningsrätten omräknas i finska mark, skall markens värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella Valutafonden tillämpade i sin verksamhet och på sina betalningar den dag som avses ovan. (15.9.1989/820)

2 § (23.6.2005/493)

Genom förordning av statsrådet kan föreskrivas att denna lag inte skall tillämpas på atombränsle eller radioaktiva produkter, om den risk för atomskada som är förbunden med bränslet eller produkterna är ringa på grund av små mängder, låg anrikningsgrad eller ringa radioaktivitet, och inte heller på atomanläggningar med endast sådan atomsubstans.

2 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

2 § (27.5.2011/581)

Genom förordning av statsrådet kan det föreskrivas att denna lag inte ska tillämpas på atombränsle eller radioaktiva produkter, om den risk för atomskada som är förbunden med bränslet eller produkterna är ringa på grund av små mängder, låg anrikningsgrad eller ringa radioaktivitet, och inte heller på atomanläggningar med endast sådan atomsubstans.

2 § har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

2 §

Statsrådet har befogenhet att förordna, att denna lag icke äger tillämpning på atomanläggning, atombränsle eller radioaktiv produkt, om den risk för atomskada som är förbunden med anläggningen, bränslet eller produkten är ringa.

3 § (23.6.2005/493)

Två eller flera atomanläggningar som har samma innehavare och som är belägna inom samma anläggningsområde i Finland skall vid tillämpningen av denna lag anses som en enda anläggning tillsammans med samma innehavares övriga utrymmen på anläggningsområdet i vilka förvaras atomsubstans.

3 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

3 § (27.5.2011/581)

Två eller flera atomanläggningar som har samma innehavare och som är belägna inom samma anläggningsområde i Finland ska vid tillämpningen av denna lag anses som en enda anläggning tillsammans med samma innehavares övriga utrymmen på anläggningsområdet i vilka atomsubstans förvaras.

3 § har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

3 § (15.9.1989/820)

Statsrådet eller en myndighet som statsrådet förordnar kan bestämma att två eller flera atomanläggningar, som har samma innehavare och som är belägna inom samma område i Finland, vid tillämpningen av denna lag skall anses som en enda anläggning sådana de är eller som en anläggning tillsammans med samma innehavares övriga utrymmen på området, i vilka förvaras något radioaktivt ämne.

4 § (23.6.2005/493)

Innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvarig enligt denna lag för en atomskada som uppkommit inom ett område som omfattas av Finlands eller en annan konventionsstats suveränitet eller jurisdiktion enligt internationell rätt, eller inom motsvarande område tillhörande en stat som inte är konventionsstat och som inte hade någon atomanläggning på sitt territorium när atomolyckan inträffade.

Det som föreskrivs i 1 mom. gäller även atomskador som uppkommit ombord på ett fartyg eller luftfartyg som är registrerat i en sådan stat som avses i nämnda moment, förutsatt att fartyget eller luftfartyget när skadan uppkom inte befann sig inom ett område tillhörande en annan stat än en sådan som avses i 1 mom. eller 5 §.

När det är fråga om en atomanläggning utanför Finland tillämpas anläggningsstatens lag på maximibeloppet för och den geografiska utsträckningen av innehavarens ansvar enligt denna lag.

4 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

4 §

Denna lag gäller inte, med undantag av 15 § 3 mom. och 15 a §, en atomskada som till följd av en atomolycka har inträffat i någon annan stat än en konventionsstat. (27.5.2011/581)

1 mom. har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Denna lag gäller inte, med undantag av 15 § 3 mom. och 15 a § 1 mom., en atomskada som till följd av en atomolycka har inträffat i någon annan stat än en konventionsstat. (15.9.1989/820)

I fråga om ansvarighet som åvilar innehavare av atomanläggning i Finland äger denna lag tillämpning på atomskada, som uppkommit i annan stat än konventionsstat, endast om atomolyckan inträffat i Finland. I fråga om ansvarighet som enligt denna lag åvilar innehavare av atomanläggning utom riket gäller beträffande ansvarighetens utsträckning i rummet vad som föreskrives i anläggningsstatens lag.

Genom förordning av statsrådet kan det föreskrivas att det för atomskador som uppkommer i någon annan stat än en konventionsstat inte i Finland ska betalas större ersättning än vad som enligt samma stats rättsordning ska betalas för en atomskada som uppkommer i Finland, förutsatt att staten i fråga har en atomanläggning inom sitt område. Genom förordning kan dock inte inskränkningar göras i ansvarighet som grundar sig på en konvention om transport av atomsubstans som Finland har anslutit sig till. (27.5.2011/581)

3 mom. har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Genom förordning kan stadgas att det för en atomskada som uppkommer i någon annan stat än en konventionsstat inte i Finland skall betalas större ersättning än vad som enligt samma stats rättsordning skall betalas för en atomskada som uppkommer i Finland. Genom förordning kan dock inte inskränkningar göras i ansvarighet som grundar sig på en konvention som avses i 15 a § 2 mom. och som Finland har anslutit sig till. (15.9.1989/820)

Angående rätt i vissa fall för den som utgivit ersättning för atomskada att utan hinder av bestämmelserna i denna paragraf av innehavaren av atomanläggning återkräva ersättningen stadgas nedan i 16 §.

5 § (23.6.2005/493)

Utöver det som föreskrivs i 4 § är innehavaren av en atomanläggning i Finland också ansvarig enligt denna lag för en atomskada som uppkommit inom ett område vilket omfattas av en sådan stats suveränitet eller jurisdiktion enligt internationell rätt som inte är konventionsstat och som hade en atomanläggning på sitt territorium när atomolyckan inträffade, om lagstiftningen i staten i fråga överensstämmer med principerna i Pariskonventionen. Detsamma gäller atomskador som uppkommit ombord på ett fartyg eller luftfartyg som är registrerat i en sådan stat, förutsatt att fartyget eller luftfartyget när skadan uppkom inte befann sig inom ett område tillhörande en annan stat än en sådan som avses i 4 § 1 mom. eller i detta moment.

För en atomskada som avses i denna paragraf betalas ur den försäkring som innehavaren av en atomanläggning i Finland har inte större ersättning än vad som enligt den främmande statens lagstiftning skall betalas för motsvarande atomskada som uppkommit i Finland.

5 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

5 §

På grundvalen av ömsesidighet kan genom förordning stadgas, med beaktande av Finlands förpliktelser enligt Pariskonventionen att stat som ej är konventionsstat, vid lagens tillämpning skall likställas med konventionsstat.

Skadestånd.
6 §

Atomskada till följd av atomolycka i atomanläggning ersattes av anläggningens innehavare. Denne är dock ej utan uttryckligt åtagande genom skriftligt avtal ansvarig med anledning av atomolycka, till vars skadeverkningar icke medverkat annat atombränsle eller annan radioaktiv produkt än sådan atomsubstans, som tillfälligt upplagts i anläggningen under i 7 eller 8 § avsedd transport, och beträffande vilken skadeståndsansvaret för därav orsakad atomskada enligt 9 § åvilar den för atomsubstansens transport ansvarige anläggningsinnehavaren.

7 §

Atomskada till följd av en atomolycka under transport av atomsubstans från en atomanläggning i Finland eller i en annan konventionsstat skall ersättas av anläggningens innehavare. Sänds ovan avsedd atomsubstans till en annan stat än en konventionsstat, svarar anläggningens innehavare för atomskador till följd av en atomolycka som inträffat innan den atomsubstans som transporteras har lossats från det transportmedel med vilket det förs till den främmande staten i fråga. (23.6.2005/493)

1 mom. har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Atomskada till följd av atomolycka under transport av atomsubstans från atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat ersattes av anläggningens innehavare, om icke nedan i 2 och 3 mom. är annorlunda stadgat.

Sker transporten till atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat, övergår ansvarigheten för atomskada till följd av atomolycka under transporten på den mottagande anläggningsinnehavaren vid den tidpunkt som blivit bestämd genom skriftligt avtal mellan denne och avsändaren. Har sådant avtal ej träffats, övergår ansvarigheten på den mottagande anläggningsinnehavaren när atomsubstansen övertages.

Sker transporten till atomreaktor, som infogats i fartyg eller annat transportmedel och är avsedd att där användas som kraftkälla, upphör anläggningsinnehavarens ansvarighet när atomsubstansen övertagits av den som med vederbörligt tillstånd driver eller .innehar transportmedlets reaktor.

Som ett skriftligt avtal enligt denna paragraf anses inte ett sådant skriftligt avtal som innehavaren av en atomanläggning i Finland ingått och enligt vilket skada till följd av en atomolycka ersätts av innehavaren av den mottagande atomanläggningen, om det är uppenbart att den atomsubstans som transporteras inte är av direkt ekonomisk betydelse för den mottagande anläggningens innehavare. (23.6.2005/493)

4 mom. har tillfogats genom 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.

8 §

Sänds atomsubstans från en annan stat än en konventionsstat till en atomanläggning i Finland eller i en annan konventionsstat med skriftligt samtycke av anläggningens innehavare, svarar anläggningens innehavare för atomskador till följd av en atomolycka som inträffar efter det att den atomsubstans som skall transporteras har lastats på det transportmedel med vilket det skall transporteras från den främmande staten i fråga. (23.6.2005/493)

1 mom. har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Sändes atomsubstans från annan stat än konventionsstat till atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat med skriftligt samtycke av anläggningens innehavare, svarar denne för atomskada till följd av atomolycka under transporten, om annat icke följer av vad i 2 mom. nedan är stadgat.

Vid transport av atomsubstans från atomreaktor, som infogats i fartyg eller annat transportmedel och är avsedd att där användas som kraftkälla, till atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat, åvilar ansvarigheten anläggningens innehavare från det atomsubstansen övertagits av denne.

Atomskada till följd av atomolycka, som inträffar i Finland under annan transport av atomsubstans än sådan som sker från eller till atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat, ersattes av den som innehar tillstånd till transporten, varvid jämväl beträffande honom gäller de bestämmelser i denna lag som avser innehavare av atomanläggning i Finland.

9 §

Stadgandena i 7 och 8 §§ om ansvarighet för atomskada till följd av atomolycka under transport av atomsubstans tillämpas även beträffande atomolycka, som inträffar under tillfällig uppläggning av atomsubstansen under transporten, utom i de fall då uppläggningen skett i atomanläggning och dennas innehavare är ansvarig på grund av avtal som avses i 6 §.

10 § (15.9.1989/820)

Har en atomskada i andra fall än de som avses i 6-9 §§ orsakats av en atomsubstans, som kommer från en atomanläggning i Finland eller i en annan konventionsstat eller som före atomolyckan varit under transport som avses i 8 §, vilar ansvaret för skadan på den anläggningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin besittning. Om substansen då inte var i någon anläggningsinnehavares besittning, ansvarar den anläggningsinnehavare för skadan som senast haft substansen i sin besittning.

En anläggningsinnehavare som genom ett skriftligt avtal har förbundit sig att ansvara för en atomskada är utan hinder av 1 mom. ansvarig för skadan. Om atomsubstansen före olyckan varit under transport och inte efter transporten varit i någon anläggningsinnehavares besittning, vilar ansvaret på den anläggningsinnehavare som när transporten upphörde var ansvarig enligt 7 eller 8 § för en atomskada till följd av atomolycka under transport.

11 §

På ansökan av fraktförare, vilken utför sådan transport av atomsubstans som avses i 7 eller 8 §, äger statsrådet eller myndighet som statsrådet bestämmer rätt att förordna, att fraktföraren i stället för innehavare av atomanläggning i Finland är ansvarig för atomskada till följd av atomolycka under eller i anslutning till transporten. Sådant förordnande får meddelas endast om anläggningens innehavare samtyckt därtill och fraktföraren visat att försäkring tecknats enligt 23–27 §§ eller att säkerhet ställts enligt 28 § 2 mom. Har förordnande meddelats, gäller de stadganden i denna lag som avser innehavare av atomanläggning i stället fraktföraren i fråga om atomolycka under eller i anslutning till transporten.

Har enligt lagstiftningen i annan konventionsstat motsvarande förordnande meddelats i fråga om skada, för vilken innehavare av atomanläggning i sagda stat skulle vara ansvarig, har förordnandet vid tillämpningen av denna lag samma verkan som förordnande enligt 1 mom.

12 §

Innehavare av atomanläggning skall erlägga ersättning enligt denna lag även om han eller hans personal ej är vållande till skadan.

Innehavaren av en atomanläggning i Finland är dock inte ansvarig enligt denna lag för en atomolycka som är en direkt följd av en handling som hänför sig till en väpnad konflikt, fientligheter, inbördeskrig eller uppror. I fråga om ansvaret för innehavaren av en atomanläggning i en annan konventionsstat i ovan avsedda situationer gäller vad som föreskrivs i anläggningsstatens lag. (23.6.2005/493)

2 mom. har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Innehavare av atomanläggning i Finland är dock ej ansvarig enligt denna lag med anledning av atomolycka, som är en direkt följd av handling som hänför sig till väpnad konflikt, fientligheter, inbördeskrig eller uppror eller som orsakats av naturkatastrof av osedvanlig art. I fråga om ansvarighet som åvilar innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat gäller i ovan avsedda fall vad i anläggningsstatens lag är stadgat.

I 15 § 2 mom. stadgas, när krav på ersättning i fall som avses i 2 mom. kan framställas enligt andra skadeståndsregler än de som ingår i denna lag.

13 §

Innehavaren av en atomanläggning ansvarar inte enligt denna lag för atomskador på själva anläggningen eller på andra färdiga atomanläggningar eller atomanläggningar under uppförande, som vid tiden för atomolyckan fanns inom den förstnämnda anläggningens område, eller för atomskada på egendom som då fanns inom anläggningarnas område och som användes eller var avsedd att användas i förbindelse med anläggningarna. (15.9.1989/820)

Är innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig för atomolycka som inträffat under transport av atomsubstans, avgöres enligt anläggningsstatens lag, huruvida ersättning skall utgå för skada på transportmedlet.

Angående ansvarighet för skada, som avses i 1 eller 2 mom., enligt andra skadeståndsregler än de som ingår i denna lag, stadgas i 15 § 2 mom.

14 § (23.6.2005/493)

Som atomskada ersätts

1) person- eller sakskada i enlighet med 5 kap. och 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974),

2) sådan ekonomisk skada som inte hänför sig till person- eller sakskada, om skadan orsakats av att miljön i betydande mån förorenats, samt

3) kostnader för skäliga åtgärder vidtagna för att återställa miljöskador till följd av en atomolycka, förutsatt att miljöskadorna inte är obetydliga.

Som atomskada skall dessutom ersättas kostnader för skäliga förebyggande åtgärder och skada som orsakats av sådana åtgärder, förutsatt att åtgärderna vidtas i syfte att förebygga en skada enligt 1 mom. efter en atomolycka eller, utan hinder av 1 § 8 punkten, efter en sådan händelse som ger upphov till en allvarlig och omedelbar risk för atomskada.

Har från den skadelidandes sida uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet medverkats till skadan, kan skadeståndet jämkas i enlighet med vad som är skäligt.

14 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

14 §

Om ej nedan annat stadgas, bestämmes ersättning, som utgår enligt denna lag, med tillämpning av gällande allmänna skadeståndsgrunder.

Har från den skadelidandes sida uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet medverkats till atomskadan kan skadeståndet jämkas i enlighet med vad skäligt är.

15 §

Ersättning för en atomskada som omfattas av ersättningsbestämmelserna i denna lag eller i motsvarande lagstiftning i någon annan konventionsstat får inte krävas hos någon annan än innehavaren av atomanläggningen eller det försäkringsbolag som har beviljat försäkring för innehavarens ansvar. (23.6.2005/493)

1 mom. har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Anspråk på ersättning för en atomskada som omfattas av ersättningsbestämmelserna i denna lag eller i motsvarande lagstiftning i någon annan konventionsstat får inte göras gällande mot någon annan än innehavaren av atomanläggningen eller det försäkringsbolag som har meddelat försäkring för innehavarens ansvar. (27.5.2011/581)

1 mom. har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Anspråk på ersättning för en atomskada som omfattas av ersättningsstadgandena i denna lag eller i motsvarande lagstiftning i någon annan konventionsstat får inte göras gällande mot någon annan än innehavaren av atomanläggningen eller det försäkringsbolag som har meddelat försäkring för hans ansvar, om inte något annat följer av 15 a § eller 17 § 2 mom. (15.9.1989/820)

Anspråk på ersättning för atomskada, för vilken anläggningsinnehavaren enligt 12 eller 13 § eller motsvarande stadgande i annan konventionsstats lag icke är ansvarig, kan göras gällande endast mot fysisk person som uppsåtligen orsakat skadan. För sådan skada på transportmedel som avses i 13 § 2 mom. är dock anläggningsinnehavaren ansvarig enligt allmänna skadeståndsgrunder.

För en atomskada som inte berörs av ersättningsbestämmelserna i denna lag eller av motsvarande bestämmelser i någon annan konventionsstats lag får ersättning inte krävas i Finland, om atomskadan har orsakats av en atomolycka ombord på ett fartyg under transport av atomsubstans eller annars har uppkommit till följd av användning av fartyg, och den som innehar eller driver atomanläggningen är ansvarig för skadan enligt lagen i en stat som utan att vara konventionsstat har anslutit sig till Wienkonventionen, eller enligt sådan annan, i en främmande stat gällande lagstiftning om skadeståndsansvar för atomskador som i alla hänseenden är lika förmånlig för de skadelidande som Pariskonventionen eller Wienkonventionen. Om den som innehar eller driver atomanläggningen i dessa fall är ansvarig för en atomskada tillämpas, utöver vad denna lag föreskriver om fysiska personers ansvar för atomskador som de har orsakat uppsåtligen, dessutom vad denna lag föreskriver om fysiska personers ansvar för atomskador som avses i 12 § och 13 § 1 mom. samt för skada på ett transportmedel. Vad som föreskrivs här gäller även om den som innehar eller driver anläggningen inte svarar för skadan enligt särskilda bestämmelser om detta i Wienkonventionen eller enligt motsvarande bestämmelse i en sådan främmande stats lag som avses i detta moment. (23.6.2005/493)

3 mom. har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

För en atomskada som inte berörs av ersättningsbestämmelserna i denna lag eller av motsvarande bestämmelser i någon annan konventionsstats lag får anspråk på ersättning inte göras i Finland, om atomskadan har orsakats av en atomolycka ombord på ett fartyg under transport av atomsubstans eller annars har uppkommit till följd av användning av fartyg, och den som innehar eller driver atomanläggningen är ansvarig för skadan enligt lagen i en stat som utan att vara konventionsstat har anslutit sig till Wienkonventionen, eller enligt sådan annan, i en främmande stat gällande lagstiftning om skadeståndsansvar för atomskador som i alla hänseenden är lika förmånlig för de skadelidande som Pariskonventionen eller Wienkonventionen. Om den som innehar eller driver atomanläggningen i dessa fall är ansvarig för en atomskada tillämpas, utöver vad som i denna lag föreskrivs om fysiska personers ansvar för atomskador som de har orsakat uppsåtligen, dessutom vad som i denna lag föreskrivs om fysiska personers ansvar för atomskador som avses i 12 § och 13 § 1 mom. samt för skada på ett transportmedel. Vad som föreskrivs här gäller även om den som innehar eller driver anläggningen inte svarar för skadan enligt särskilda bestämmelser om detta i Wienkonventionen eller enligt motsvarande bestämmelse i en sådan främmande stats lag som avses i detta moment. (27.5.2011/581)

3 mom. har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

För en atomskada som inte berörs av ersättningsstadgandena i denna lag eller av motsvarande stadganden i någon annan konventionsstats lag får anspråk på ersättning inte göras i Finland, om atomskadan har orsakats av en atomolycka ombord på ett fartyg under transport av atomsubstans eller annars har uppkommit till följd av användning av fartyg, och den som innehar eller driver atomanläggningen är ansvarig för skadan enligt lagen i en stat som har anslutit sig till Wienkonventionen eller enligt sådan annan, i en främmande stat gällande lagstiftning om skadeståndsansvar för atomskador som i alla hänseenden är lika förmånlig för de skadelidande som Pariskonventionen eller Wienkonventionen. Om den som innehar eller driver atomanläggningen i dessa fall är ansvarig för en atomskada tillämpas, utöver vad denna lag stadgar om en fysisk persons ansvar för atomskador som han har orsakat uppsåtligen, dessutom vad denna lag stadgar om fysiska personers ansvar för atomskador som avses i 12 § och 13 § 1 mom. samt för skada på ett transportmedel. Vad som stadgas här gäller även om den som innehar eller driver anläggningen inte svarar för skadan enligt särskilda bestämmelser om detta i Wienkonventionen eller enligt motsvarande stadganden i en sådan främmande stats lag som avses i detta moment. (28.6.1994/588)

Angående ersättning av statsmedel stadgas i 29–36 §§.

15 a § (23.6.2005/493)

Bestämmelserna i 5 § 2 mom. och 15 § tillämpas inte till den del de strider mot förpliktelser enligt internationella avtal som binder Finland och gäller transport av atomsubstans, eller mot vad som föreskrivs någon annanstans i lag.

15 a § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

15 a § (27.5.2011/581)

Bestämmelserna i 15 § tillämpas inte till den del de strider mot förpliktelser enligt internationella avtal som binder Finland och gäller transport av atomsubstans eller mot vad som föreskrivs någon annanstans i lag.

15 a § har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

15 a § (15.9.1989/820)

Stadgandena i 15 § tillämpas inte till den del de strider mot förpliktelser enligt internationella avtal som Finland ingått.

Vad 15 § 1 och 2 mom. stadgar om ansvar för atomskada till följd av en atomolycka som inträffat under transport av atomsubstans eller om ansvar för atomskada som annars uppkommit till följd av begagnande av fartyg eller annat transportmedel utgör inte hinder för tillämpning av lufttransportlagen (387/86). Genom förordning kan stadgas att detta moment även skall gälla i fråga om ett annat stadgande i en konventionsstats lag vilket i huvudsak motsvarar en bestämmelse i en sådan konvention som den 29 juli 1960 var i kraft eller öppen för undertecknande, ratificering eller tillträde.

16 § (23.6.2005/493)

Den som för en atomskada har blivit tvungen att betala ersättning enligt ett internationellt avtal som binder Finland och gäller transport av atomsubstans eller enligt bestämmelser som grundar sig på ett sådant avtal eller enligt någon annan gällande bestämmelse i en främmande stat vilken huvudsakligen motsvarar bestämmelserna i ett sådant avtal, övertar utan hinder av 4 och 5 § den skadelidandes rätt gentemot den innehavare av en atomanläggning som svarar för skadan enligt denna lag. Om ersättningen beror på en atomskada som avses i 5 §, har den som betalat ersättning rätt att, utan hinder av 5 § 2 mom., återkräva ersättningen av innehavaren.

Regressrätt enligt denna paragraf tillkommer inte den som själv ansvarar för skadan enligt 21 §.

16 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

16 §

Den som för en atomskada har blivit tvungen att betala ersättning enligt ett internationellt avtal som binder Finland och gäller transport av atomsubstans eller enligt en främmande stats lagstiftning övertar den skadelidandes rätt mot den anläggningsinnehavare som svarar för skadan enligt denna lag. Om ersättningen beror på en skada som avses i en bestämmelse som har utfärdats med stöd av 4 § 3 mom., har den ersättningsskyldige rätt att återkräva ersättningen av den anläggningsinnehavare som skulle ha svarat för skadan, om bestämmelsen inte hade utfärdats. (27.5.2011/581)

1 mom. har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Den som för en atomskada har blivit tvungen att betala ersättning enligt lufttransportlagen eller lagstiftning i en främmande stat eller enligt en konvention eller ett stadgande som avses i 15 a § 2 mom., övertar den skadelidandes rätt mot den anläggningsinnehavare som svarar för skadan enligt denna lag. Om ersättningen beror på en skada som avses i ett stadgande som har utfärdats med stöd av 4 § 3 mom., har den ersättningsskyldige rätt att återkräva ersättningen av den anläggningsinnehavare som skulle ha svarat för skadan, om stadgandet inte hade utfärdats. (15.9.1989/820)

Har någon som har sin huvudsakliga verksamhet i Finland eller i annan konventionsstat eller någon som är anställd hos sådan person nödgats utgiva ersättning för atomskada, för vilken den skadelidande på grund av stadgandena i 4 § icke är berättigad till ersättning enligt denna lag, äger han rätt att återkräva skadeståndet av den anläggningsinnehavare som med bortseende från nämnda stadganden skulle ha svarat för skadan. Därvid äger 1 mom. motsvarande tillämpning. Har skadan uppkommit under transport av atomsubstans till mottagare i annan stat än konventionsstat, gäller dock den avsändande anläggningsinnehavarens ansvarighet ej längre än till dess substansen lossats från det transportmedel varmed det anlände till denna stat. Har skadan uppkommit under transport av atomsubstans från avsändare i sådan stat, inträder den mottagande anläggningsinnehavarens ansvarighet icke förrän substansen lastats på det transportmedel varmed det sändes från den främmande staten.

Regressrätt enligt denna paragraf tillkommer icke den som själv svarar för skadan enligt 21 §.

17 §

Har någon på en gång lidit både atomskada, vilken medför rätt till ersättning enligt denna lag, och annan skada, tillämpas lagens bestämmelser om ansvarighet för atomskada på samtliga skador, om och i den mån det råder sådant samband mellan dem att de icke kan tillförlitligt särskiljas.

Vad i 1 mom. är stadgat medför dock ej inskränkning i den ansvarighet som enligt andra skadeståndsstadganden åvilar annan än den enligt denna lag ansvarige anläggningsinnehavaren för skada till följd av sådan joniserande strålning som icke omfattas av denna lag.

18 § (23.6.2005/493)

För innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvaret enligt denna lag obegränsat för atomskador som uppkommit i Finland till följd av en och samma atomolycka.

För innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvaret enligt denna lag begränsat till högst 700 miljoner euro för atomskador som uppkommit någon annanstans än i Finland till följd av en och samma atomolycka.

Statsrådet har rätt att på ansökan för enskilda transporter av atomsubstans fastställa ett lägre maximibelopp för ansvaret än det som nämns i 2 mom., om risken för skada till följd av en atomolycka orsakad av den atomsubstans som transporteras är ringa med hänsyn till mängden eller arten av denna atomsubstans samt transportförhållandena i sin helhet. Maximibeloppet för ansvaret kan dock inte fastställas till ett lägre belopp än 80 miljoner euro. Av maximibeloppet enligt detta moment ersätts andra atomskador än skador på transportmedlet till ett belopp av minst 80 miljoner euro.

Maximibeloppet för anläggningsinnehavarens ansvar innefattar inte ränta på ersättningsbeloppet eller ersättning för rättegångskostnader.

18 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

18 § (27.5.2011/581)

För innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvaret enligt denna lag obegränsat för atomskador som uppkommer i Finland till följd av en och samma atomolycka. För innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvaret enligt denna lag begränsat till högst 600 miljoner särskilda dragningsrätter för atomskador som uppkommer någon annanstans än i Finland till följd av en och samma atomolycka. Statsrådet har rätt att med hänsyn till anläggningens storlek eller art eller omfattningen av transporten på ansökan från anläggningsinnehavaren fastställa ett lägre maximibelopp för ansvarigheten än 600 miljoner särskilda dragningsrätter, dock inte ett mindre belopp än fem miljoner särskilda dragningsrätter. I fråga om en atomolycka som inträffat under transport av atomsubstans uppgår anläggningsinnehavarens ansvar enligt denna lag för andra skador än skada på transportmedlet till minst fem miljoner särskilda dragningsrätter.

De ansvarighetsbelopp som anges i 1 mom. innefattar inte ränta på ersättningsbeloppet eller ersättning för rättegångskostnader.

18 § har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

18 § (28.6.1994/588)

För innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvaret enligt denna lag begränsat till högst 150 miljoner särskilda dragningsrätter för atomskador till följd av en och samma atomolycka. Statsrådet har rätt att med hänsyn till anläggningens storlek eller art, omfattningen av transporten eller andra på saken inverkande omständigheter fastställa ett lägre ansvarsbelopp, som dock inte får vara mindre än fem miljoner särskilda dragningsrätter. I fråga om en atomolycka som inträffat under transport av atomsubstans uppgår anläggningsinnehavarens ansvar enligt denna lag för andra skador än skada på transportmedlet till minst fem miljoner särskilda dragningsrätter.

De belopp som anges i 1 mom. innefattar inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

Det maximibelopp som 1 mom. stadgar för en anläggningsinnehavares ansvar kan genom förordning höjas till högst ett lika stort belopp som det maximibelopp som enligt artikel 3 punkt b underpunkt ii i tilläggskonventionen skall ersättas med finska statens allmänna medel. För att maximibeloppet för ansvarigheten skall kunna höjas förutsätts att det för det höjda ansvaret finns en försäkring enligt 23 §.

19 § (23.6.2005/493)

Är två eller flera innehavare av atomanläggningar ansvariga för samma atomskada, svarar de solidariskt för den, dock med begränsning för var och en av dem till det maximibelopp som gäller atomanläggningen i fråga. Har skadan uppkommit under transport av flera partier atomsubstans, tillhörande flera innehavare av atomanläggning, med ett och samma transportmedel eller under tillfällig uppläggning i en och samma atomanläggning av flera partier atomsubstans under transport, är innehavarnas sammanlagda ansvar begränsat till det högsta belopp som gäller för någon av dessa anläggningar.

Finns någon av de atomanläggningar som är ansvariga enligt 1 mom. i Finland, svarar innehavaren av denna anläggning för egen del för atomskador som uppkommit i Finland, utan begränsning av ansvaret.

Mellan innehavarna av atomanläggningar fördelas ansvaret enligt vad som prövas skäligt med hänsyn till respektive anläggnings andel i skadans uppkomst samt övriga omständigheter.

19 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

19 § (27.5.2011/581)

Är två eller flera innehavare av atomanläggningar ansvariga för samma atomskada, svarar de solidariskt för den, dock med begränsning för var och en av dem till maximala ansvarsbelopp som gäller för vederbörande anläggning enligt 18 § 1 mom. Har skadan uppkommit under transport av flera partier atomsubstans, som tillhör flera innehavare av atomanläggning, med ett och samma transportmedel eller under tillfällig uppläggning i en och samma atomläggning av flera partier atomsubstans under transport, är dock innehavarnas sammanlagda ansvar begränsat till det högsta belopp som gäller för någon av dessa anläggningar.

Finns någon av de atomanläggningar som är ansvariga enligt 1 mom. i Finland, svarar innehavaren av denna anläggning för egen del för atomskador som uppkommer i Finland, utan begränsning av ansvaret.

Mellan innehavarna av atomanläggningar fördelas ansvaret enligt vad som prövas skäligt med hänsyn till respektive anläggnings andel i skadans uppkomst samt övriga omständigheter.

19 § har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

19 §

Är två eller flera anläggningsinnehavare ansvariga för samma atomskada, svarar de solidariskt för skadeståndet, dock med begränsning för var och en av dem till belopp som gäller för vederbörande enligt 18 § 1 mom. Har skadan uppkommit under transport av flera partier atomsubstans, tillhörande flera atomläggningsinnehavare, med ett och samma transportmedel eller under tillfällig uppläggning i en och samma atomanläggning av flera partier atomsubstans under transport, är dock anläggningsinnehavarnas sammanlagda ansvarighet begränsad till det högsta belopp som gäller för någon av dem.

Mellan anläggningsinnehavarna fördelas ansvarigheten efter vad som prövas skäligt med hänsyn till respektive anläggnings andel i skadans uppkomst samt till övriga omständigheter.

20 § (23.6.2005/493)

Förslår inte maximibeloppet för ansvaret när det gäller innehavaren av en atomanläggning i Finland eller i en annan konventionsstat eller maximibeloppet för solidariskt ansvar enligt 19 § 1 mom. till full gottgörelse åt alla dem som är berättigade till ersättning för atomskada, nedsätts deras ersättningar ur innehavarens försäkring och räntan på ersättningarna med samma kvotdel.

Är det efter inträffad atomolycka sannolikt att nedsättning enligt 1 mom. visar sig nödvändig, har Försäkringsinspektionen rätt att förordna att i ersättning tills vidare skall betalas endast en viss kvotdel av den fulla ersättningen.

20 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

20 §

Förslår ej ansvarighetsbelopp, som gäller enligt 18 § 1 mom. eller 19 § 1 mom. till full gottgörelse åt alla dem som är berättigade till ersättning, nedsättes deras ersättningar och därpå belöpande ränta med samma kvotdel.

Är det efter inträffat skadefall sannolikt att nedsättning enligt 1 mom. visar sig nödvändig, har Försäkringsinspektionen rätt att förordna att i ersättning tills vidare skall betalas endast en viss kvotdel av den fulla ersättningen. (29.1.1999/89)

21 § (23.6.2005/493)

En innehavare av en atomanläggning som betalat ersättning enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat har rätt att återfå ersättningen av en fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen eller av den som genom ett skriftligt avtal med innehavaren uttryckligen åtagit sig att svara för skadan. I övrigt har innehavaren inte större rätt att av någon annan återfå vad han betalat enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat än vad som föreskrivs i 17 § 2 mom. och 19 § 3 mom.

21 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

21 §

Ersättning, som innehavare av atomanläggning utgivit enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat, äger han rätt att återfå av fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen eller av den som genom skriftligt avtal med anläggningsinnehavaren uttryckligen åtagit sig att svara för skadan. I övrigt äger innehavare av atomanläggning icke rätt att av annan återfå vad han utgivit enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat i vidare mån än vad i 17 § 2 mom. och 19 § 2 mom. är stadgat.

22 §

Den som med stöd av 6–10 eller 16 § vill kräva ersättning av innehavaren av en atomanläggning eller av den som meddelat försäkring beträffande innehavarens ansvar, skall anmäla sitt yrkande hos innehavaren av atomanläggningen inom tre år från den dag då han fick eller med iakttagande av skälig aktsamhet borde ha fått kännedom om skadan och om den för skadan ansvarige eller, i de fall som avses i 16 § 1 mom., från den dag då ersättningsanspråk riktades mot honom. (23.6.2005/493)

1 mom. har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Den som med stöd av 6–10 §§ eller 16 § vill rikta ersättningsanspråk mot innehavare av atomanläggning eller mot den som meddelat försäkring beträffande dennes ansvarighet, skall vid äventyr av talans förlust anmäla sitt anspråk hos innehavaren inom tre år från den dag då han fick eller med iakttagande av skälig aktsamhet bort få kännedom om att han lidit skada, som medför rätt till ersättning enligt denna lag, och om den för skadan ansvarige eller, i fall som avses i 16 § 1 och 2 mom., från den dag då ersättningsanspråk riktades mot honom.

Utan hinder av 1 mom. går talerätten förlorad också om skadeståndstalan mot innehavaren av atomanläggningen eller mot försäkringsgivaren inte har väckts

1) i fråga om personskada inom 30 år från dagen för atomolyckan, och

2) i fråga om annan atomskada inom 10 år från dagen för atomolyckan.

(23.6.2005/493)

2 mom. har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Talan om ersättning skall väckas mot anläggningens innehavare eller dennes försäkringsgivare inom tio år från den dag då atomolyckan inträffade. Har skadan orsakats av atomsubstans som olovligen tillgripits, förlorats eller övergivits utan att åter ha tillvaratagits, må dock talan icke väckas senare än tjugo år från dagen för tillgreppet, förlusten eller övergivandet.

I fall, då det är nödvändigt för att uppfylla Pariskonventionens bestämmelser, äger statsrådet rätt att föreskriva, att den till ersättning berättigade bibehåller sin rätt till ersättning, trots att kan icke väckt talan vid finsk domstol inom i denna paragraf föreskriven tid, samt bestämma vad den till ersättning berättigade därvid har att iakttaga för att bibehålla sin rätt.

Angående ersättning av statens medel i de fall, då anläggningsinnehavares ansvarighet upphört, stadgas i 33 §.

Försäkring.
23 § (23.6.2005/493)

Innehavaren av en atomanläggning i Finland skall ha en av Försäkringsinspektionen godkänd försäkring beträffande ansvaret för atomskada enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat så att innehavarens ansvar enligt 18 § 1–3 mom. kan täckas intill det maximibelopp som avses i 18 § 2 eller 3 mom.

Försäkringen kan tas

1) så att försäkringsbeloppet täcker maximibeloppet för ansvaret för varje atomolycka, eller

2) så att försäkringen vid varje tidpunkt gäller för anläggningen till maximibeloppet.

Ansvaret för atomskada under transport som avses i 6–8 § kan täckas av särskild försäkring.

23 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

23 §

Innehavaren av en atomanläggning i Finland ska ha en av Finansinspektionen godkänd försäkring beträffande ansvaret för atomskada enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat så att innehavarens ansvar enligt 18 § 1 mom. kan täckas intill det maximibelopp som avses i nämnda moment. (27.5.2011/581)

1 mom. har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Innehavaren av en atomanläggning i Finland skall ha en av Försäkringsinspektionen godkänd försäkring för att täcka sin ansvarighet för atomskada enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat intill den ansvarighet som gäller för honom enligt 18 §. (29.1.1999/89)

Försäkringen kan tas så att

1) försäkringsbeloppet täcker maximibeloppet för ansvaret för varje atomolycka, eller

2) så att försäkringen vid varje tidpunkt gäller för anläggningen till maximibeloppet.

(27.5.2011/581)

2 mom. har ändrats genom L 581/2011, som gäller temporärt 1.1.2012 till den dag då lagen 493/2005 träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Försäkringen kan tagas antingen

a) så att försäkringsbeloppet täcker ansvarigheten för varje inträffande atomolycka; eller

b) så att försäkringen vid varje tidpunkt gäller för anläggningen till avtalat försäkringsbelopp på sätt i 24 § stadgas.

Ansvarighet för skada under i 6–8 §§ avsedd transport kan täckas av särskild försäkring.

24 § (23.6.2005/493)

24 § har upphävts genom L 23.6.2005/493, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

24 §

Försäkringsbeloppet skall i försäkring som avses i 23 § 2 mom. a punkten motsvara minst det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningens innehavare enligt 18 § 1 mom., samt i försäkring som avses i 23 § 2 mom. b punkten överstiga ovannämnda belopp med minst en femtedel. I försäkringsbeloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Har försäkringen tagits på det sätt som angives i 23 § 2 mom. b punkten och inträffar försäkringsfall som kan antagas ensamt eller i förening med tidigare försäkringsfall medföra nedskrivning av försäkringsbeloppet under det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningens innehavare, åligger det denne att ofördröjligen taga tilläggsförsäkring som åter bringar försäkringen upp till ett belopp, som är minst en femtedel större än ansvarighetsbeloppet.

25 §

Försäkring skall för den som är berättigad till ersättning för atomskada medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsgivaren. Har denne ej gjort annat förbehåll, gäller försäkringen också innehavaren av atomanläggningen beträffande hans ansvarighet enligt denna lag eller motsvarande stadganden i annan konventionsstat.

26 §

Har försäkringsavtal efter uppsägning eller på annan grund upphört, är försäkringsgivaren likväl ansvarig för ersättning med anledning av atomolycka som inträffat inom två månader från den dag skriftlig anmälan om tiden för avtalets upphörande inkom till handels- och industriministeriet. Gäller försäkringen skada som uppkommer under transport av atomsubstans och har sådan transport påbörjats före utgången av nämnda tid, upphör dock försäkringsgivarens ansvarighet mot den skadelidande icke förrän transporten avslutats.

Vad i 1 mom. är stadgat tillämpas icke i fråga om atomolycka som inträffat efter det att ny försäkring trätt i kraft.

Utöver vad som följer av 1 eller 2 mom. må försäkringsgivaren icke till befrielse från ansvarighet gentemot den skadelidande åberopa omständigheter som är oberoende av denne.

27 §

Stadgandena i 25 och 26 §§ av denna lag tillämpas i fall, då talan om ersättning enligt denna lag kan väckas i Finland, även om utländsk lag är tillämplig på förhållandet mellan försäkringsgivaren och innehavaren av atomanläggningen eller om denna är förlagd utom riket.

28 §

Försäkringsplikt enligt denna lag åvilar icke staten.

Statsrådet äger befogenhet att från försäkringsplikt befria innehavare av atomanläggning som ställer annan lika betryggande säkerhet för sina förpliktelser enligt denna lag och motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat samt därjämte visar att han sörjt för reglering av ersättningen för uppkommande skador.

Vad i denna lag är stadgat om försäkring äger motsvarande tillämpning i fråga om säkerhet som avses i 2 mom., eller i annan konventionsstats motsvarande lagstiftning.

Ersättning av statsmedel.
29 § (23.6.2005/493)

Visar den som enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat är berättigad till ersättning av innehavaren av en atomanläggning i Finland att han inte kunnat få ut ersättningen enligt det i 18 § 2 mom. avsedda maximibeloppet för ansvaret av den försäkringsgivare som ingått försäkringsavtal med innehavaren av atomanläggningen, betalas den sålunda uteblivna ersättningen av staten.

Statens ersättningsskyldighet enligt 1 mom. upphör då ersättning har betalats ur försäkringen och av staten till ett belopp av sammanlagt 700 miljoner euro.

29 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

29 §

Visar den som enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat är berättigad till ersättning av innehavare av atomanläggning i Finland, att han icke kunnat få ut ersättningen av anläggningsinnehavarens försäkringsgivare, utgives ersättningen av staten.

Statens ersättningsskyldighet enligt 1 mom. överstiger icke det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningsinnehavaren i enlighet med 18 § 1 mom.

30 § (23.6.2005/493)

Är innehavaren av en i Finland eller i en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen belägen atomanläggning vilken används för fredliga ändamål ansvarig för en atomskada enligt Pariskonventionen, och är finsk domstol enligt 37 § behörig att pröva ersättningsanspråk mot innehavaren skall ersättningen, till den del den överstiger 700 miljoner euro, betalas av statsmedel, om atomskadan uppkommit

1) i Finland eller i en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen,

2) på eller ovanför havsområden utanför territorialhav tillhörande Finland eller en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen och atomskadan tillfogas finska medborgare eller medborgare i en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen,

3) på eller ovanför havsområden utanför territorialhav tillhörande Finland eller en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen och ombord på ett fartyg eller luftfartyg som är registrerat i nämnda stat, eller på en konstgjord ö eller i en anläggning eller konstruktion som omfattas av nämnda stats jurisdiktion, eller

4) inom eller ovanför den ekonomiska zon som tillhör Finland eller en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen, eller på nämnda stats kontinentalsockel i samband med utvinning eller utforskning av naturtillgångarna inom den ekonomiska zonen eller på kontinentalsockeln.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. 2 och 3 punkten betalas ersättning dock inte om atomskadan har uppkommit på eller ovanför territorialhav tillhörande någon annan stat än Finland eller en stat som anslutit sig till tilläggskonventionen.

Vid tillämpning av 1 mom. jämställs med medborgare i en stat som anslutit sig till tilläggskonventionen, staten själv eller en del av den eller ett bolag, en förening eller en stiftelse av offentlig- eller privaträttslig art eller ett annat samfund eller en annan sammanslutning med hemort eller annars fast driftställe i en sådan stat. Som medborgare i en stat som anslutit sig till tilläggskonventionen anses även en person, som enligt gällande lag i en sådan stat skall anses som stadigvarande bosatt i den staten och som i fråga om rätt till ersättning enligt tilläggskonventionen jämställs med medborgare i denna stat.

30 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

30 §

Åvilar ansvarighet för atomskada innehavare av i Finland eller i annan stat, som anslutit sig till tilläggskonventionen, belägen atomanläggning, vilken användes för fredliga ändamål och vid tiden för atomolyckan fanns upptagen i den i artikel 13 i tilläggskonventionen nämnda förteckningen, och är finsk domstol enligt 37 § behörig att pröva ersättningsanspråk mot anläggningsinnehavaren, skall, om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 18 eller 19 § icke förslår till full ersättning eller om ersättning tills vidare utgår endast med viss kvotdel på grund av förordnande enligt 20 § 2 mom., ersättning utgivas av statsmedel för atomskada som uppkommit

a) i Finland eller i annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen;

b) på eller över det öppna havet ombord på fartyg eller luftfartyg som är registrerat i Finland eller i annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen; eller

c) på eller över det öppna havet i annat fall, om skadan tillfogats stat, som anslutit sig till tilläggskonventionen, eller medborgare i sådan stat, varvid dock ersättning för skada på fartyg eller luftfartyg utgår endast om detta vid tiden för atomolyckan var registrerat i stat som anslutit sig till tilläggskonventionen.

Vid tillämpning av 1 mom. jämställes med medborgare i stat, som tillträtt tilläggskonventionen, staten själv eller del därav eller ock bolag, förening, stiftelse eller annat samfund eller annan sammanslutning av offentlig- eller privaträttslig art som har hemort eller eljest fast driftställe i sådan stat. Såsom medborgare i stat som tillträtt tilläggskonventionen anses även person, som enligt i sådan stat gällande lag är att anse som stadigvarande bosatt i den staten och som i fråga om rätt till ersättning enligt tilläggskonventionen jämställes med medborgare i denna stat. (7.1.1977/128)

31 § (23.6.2005/493)

Ersättning av statsmedel enligt 30 § bestäms enligt de grunder som anges i 12 § 1 mom., 13 och 14 § samt 18 § 4 mom.

Bestämmelserna i 16 § om rätt till regress mot innehavaren av en atomanläggning skall på motsvarande sätt tillämpas på rätten att av staten återfå vad som betalats med anledning av en atomskada för vilken ersättning enligt 30 § betalas av statsmedel.

31 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

31 §

Ersättning av statsmedel enligt 30 § bestämmes enligt de grunder som stadgats i 12 § 1 mom., 13 och 14 §§ samt 18 § 2 mom.

Stadgandena i 16 § 1 och 3 mom. om rätt till regress mot innehavare av atomanläggning äger motsvarande tillämpning beträffande rätt att av staten återfå vad som utgivits i anledning av atomskada, för vilken ersättning enligt 30 § utgår av statsmedel.

32 § (23.6.2005/493)

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som innehavaren av en atomanläggning och staten skall betala till följd av en och samma atomolycka, dels med stöd av 6–15, 15 a, 16–22, 30 och 31 §, dels enligt ett i tilläggskonventionens artikel 15 angivet avtal mellan en stat som har anslutit sig till tilläggskonventionen och någon annan stat, är begränsat till 1 500 miljoner euro eller det större belopp som följer av tillämpningen av artikel 12 a i tilläggskonventionen. I beloppet inräknas inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

Förslår inte det belopp som med tillämpning av 1 mom. står till förfogande för ersättning som betalas av statsmedel enligt 30 och 31 § till ersättande av atomskadorna, nedsätts de ersättningar som betalas av statsmedel och räntorna på dem med samma kvotdel. Vid tillämpningen av detta moment skall bestämmelsen i 20 § 2 mom. iakttas på motsvarande sätt, dock så att förordnandet enligt momentet meddelas av Statskontoret.

32 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

32 §

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som innehavaren av en atomanläggning och staten skall betala till följd av en och samma atomolycka, dels med stöd av 6-22 §§ samt 30 och 31 §§, dels enligt ett i tilläggskonventionens artikel 15 angivet avtal mellan en stat som har anslutit sig till tilläggskonventionen och någon annan stat, är begränsat till 300 miljoner dragningsrätter. I beloppet inräknas inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader. (15.9.1989/820)

Förslår ej det belopp, som med tillämpning av 1 mom. står till förfogande för gottgörelse som utgår av statsmedel enligt 30 och 31 §§, till ersättande av skadorna, nedsättes ersättningarna och räntorna på dem med samma kvotdel. Stadgandet i 20 § 2 mom. äger därvid motsvarande tillämpning.

33 § (23.6.2005/493)

Har en atomolycka för vars skadeverkningar innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvarig, i Finland orsakat personskada eller orsakat en finsk medborgare personskada under vistelse någon annanstans, och har en sådan atomskada framkommit innan innehavarens ansvar upphört enligt 22 § eller motsvarande bestämmelse i en annan konventionsstats lag, betalas ersättningen av statsmedel, även om den därtill berättigade inte inom föreskriven tid har väckt talan eller vidtagit andra preskriptionsavbrytande åtgärder, men haft godtagbar anledning till det.

Har för andra skadelidande förordnats om nedsättning av ersättning med stöd av 20 § 1 mom. eller om nedsättning av ersättning som betalas av statsmedel med stöd av 32 § 2 mom. eller enligt motsvarande bestämmelser i en annan konventionsstats lag, nedsätts i samma mån den ersättning som enligt 1 mom. betalas av statsmedel. Skadeståndsskyldigheten bestäms i övrigt som om anläggningens innehavare svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall anmälas hos Statskontoret inom den tid som anges i 22 § 1 mom.

33 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

33 §

Har atomolycka, för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Finland är ansvarig, i Finland orsakat atomskada på person, och har skadan yppats först efter det att anläggningsinnehavarens ansvarighet upphört enligt 22 § 2 mom. eller motsvarande stadgande i annan konventionsstats lag, men inom 30 år från dagen för atomolyckan, utgives ersättning av staten. Också för skada som yppats innan ansvarigheten sålunda upphört utgives ersättningen av staten, om den därtill berättigade visserligen underlåtit att inom föreskriven tid väcka talan eller företaga annan preskriptionsavbrytande åtgärd, men haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet.

Har skadestånd nedsatts enligt 20 § 1 mom. och 32 § 2 mom. eller enligt motsvarande bestämmelser i en annan konventionsstats lag, nedsätts i samma mån den ersättning som enligt denna paragraf betalas av statsmedel. Ersättningsskyldigheten bestäms i övrigt som om anläggningens innehavare svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall vid äventyr av talans förlust anmälas hos Försäkringsinspektionen inom den tid som anges i 22 § 1 mom. (29.1.1999/89)

Statsrådet kan förordna, att ersättning skall utgå enligt denna paragraf på villkor som statsrådet bestämmer, även om den atomskada, för vilken anläggningsinnehavare i Finland svarar, uppkommit utom Finland.

34 § (23.6.2005/493)

34 § har upphävts genom L 23.6.2005/493, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

34 §

Om ansvarighetsbelopp som gäller enligt 18 § 1 mom., 19 § 1 mom. eller motsvarande stadgande i annan konventionsstats lag icke förslår till full ersättning för i Finland uppkommen skada och ersättning av statsmedel ej skall utgå enligt 30 § eller i övrigt enligt tilläggskonventionen, utgives ersättning av statsmedel enligt grunder som fastställes av statsrådet sedan riksdagen givit sitt samtycke därtill. Sådan ersättning utgives i de i denna paragraf avsedda fallen även såsom tillägg till ersättning som utges enligt 33 § för i Finland uppkommen skada, om sådan ersättning nedsatts enligt 33 § 2 mom.

I denna paragraf avsedd ersättning utgives för i Finland uppkommen skada även i det fall att ersättning på grund av stadgandet i 20 § 2 mom. endast utgår med viss kvotdel och ersättning av statsmedel ej utgår enligt tilläggskonventionen.

35 § (23.6.2005/493)

Ersättning enligt 29 eller 30 § betalas inte med anledning av en atomolycka som avses i 12 § 2 mom.

35 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

35 §

Ersättning enligt 29, 30 eller 34 § utgår ej med anledning av atomolycka som avses i 12 § 2 mom.

36 §

Belopp som utgivits enligt 29 § äger staten rätt att kräva åter endast av anläggningens innehavare, dennes försäkringsgivare och den mot vilken anläggningens innehavare enligt 21 § har regressrätt.

Belopp som staten betalat med stöd av 30–32 § eller som annars betalats enligt tilläggskonventionens bestämmelser med anledning av en atomolycka för vars skadeverkningar innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvarig enligt en annan konventionsstats lag, kan krävas åter endast hos den mot vilken anläggningens innehavare har regressrätt enligt 21 §. Det som föreskrivs i detta moment tillämpas också på ersättning som staten betalat med stöd av 33 §. (23.6.2005/493)

2 mom. har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

För belopp som utgivits enligt 30 eller 34 § har staten samma rätt till ersättning av anläggningsinnehavaren som den skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit enligt 30–32 §§ eller som eljest utgivits enligt tilläggskonventionens bestämmelser med anledning av atomolycka, för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Finland är ansvarig enligt annan konventionsstats lag, eller som staten utgivit enligt 34 §, krävas åter endast av fysisk person som uppsåtligen orsakat skadan. Vad ovan är stadgat gäller i fråga om ersättning som staten utgivit enligt 33 §.

Jurisdiktion och verkställighet.
37 § (23.6.2005/493)

Vilken stats domstolar som är behöriga att pröva en talan som väckts med stöd av denna lag bestäms i artikel 13 i Pariskonventionen, sådan den lyder ändrad genom det protokoll som avses i 1 § 10 punkten och som upprättades i Paris den 12 februari 2004.

37 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

37 §

Talan med stöd av 6–10 §§ eller 16 § mot innehavare av atomanläggning eller dennes försäkringsgivare väckes i Finland, om

a) atomolyckan helt eller delvis inträffat i Finland, eller

b) atomanläggningen är belägen i Finland och atomolyckan i sin helhet inträffat utom konventionsstaternas områden eller platsen för olyckan ej kan bestämmas med säkerhet.

Beträffande inskränkning av den behörighet, som tillkommer finsk domstol enligt 1 mom. i fall då det är nödvändigt for att efterkomma bestämmelserna i artikel 13 c) ii) i Pariskonventionen, gäller vad därom genom lag särskilt stadgas.

38 § (23.6.2005/493)

När en finsk domstol är behörig att pröva en talan som väckts med stöd av denna lag, är den behöriga domstolen Helsingfors tingsrätt.

38 § har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

38 § (28.6.1994/588)

Talan i mål som enligt 37 § får tas upp till behandling i Finland och talan mot staten enligt 29, 30, 33 eller 34 § väcks i Helsingfors tingsrätt.

39 §

Har dom i ett mål om ersättning för atomskada givits i en annan konventionsstat och är domstolarna i denna stat enligt Pariskonventionen eller Wienkonventionen behöriga att pröva den tvist som domen gäller, skall domen, sedan den vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den givits, på ansökan verkställas i Finland utan att ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen. Detta innebär inte skyldighet att verkställa en utländsk dom, om det maximibelopp för ansvaret som gäller för innehavaren av en atomanläggning därigenom skulle överskridas. (23.6.2005/493)

1 mom. har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Har dom i ett mål om ersättning för atomskada givits i en annan konventionsstat och är domstolarna i denna stat enligt Pariskonventionen eller Wienkonventionen behöriga att pröva den tvist som domen gäller, skall domen, sedan den vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den givits, på ansökan verkställas i Finland utan att ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen. Detta innebär inte skyldighet att verkställa en utländsk dom, om det ansvarsbelopp som gäller för atomanläggningens innehavare därigenom skulle överskridas. (28.6.1994/588)

Ansökan om verkställighet görs hos Helsingfors hovrätt, och till ansökningen skall fogas

1) domen i original eller som kopia bestyrkt av behörig myndighet,

2) förklaring av behörig myndighet i den stat där domen givits att domen avser er sättning enligt Pariskonventionen eller Wienkonventionen samt att domen vunnit laga kraft och kan verkställas i nämnda stat, samt

3) om ovan nämnda handlingar är avfattade på något annat språk än finska eller svenska, en på tjänstens vägnar bestyrkt översättning av handlingarna till finska eller svenska.

(23.6.2005/493)

2 mom. har ändrats genom L 493/2005, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. Den tidigare formen lyder:

Ansökan om verkställighet göres hos Helsingfors hovrätt, och till ansökningen skall fogas:

a) domen i original eller i avskrift som bestyrkts av behörig myndighet;

b) förklaring av behörig myndighet i den stat där domen givits, att domen avser ersättning enligt Pariskonventionen samt att den vunnit laga kraft och kan verkställas i nämnda stat; samt

c) om ovan nämnda handlingar är avfattade på annat språk än finska eller svenska, på tjänstens vägnar bestyrkt översättning av handlingarna till finska eller svenska.

Ovan i 2 mom. a och b punkterna nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utfärdat av finsk beskickning eller konsul i den främmande staten eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen givits.

Ansökan om verkställighet må ej bifallas utan att motparten beretts tillfälle att bemöta ansökningen.

Bifalles ansökningen, verkställes domen på samma sätt som finsk domstols laga kraft vunna dom, om ej högsta domstolen på grund av ändringsansökan förordnar annorlunda.

Särskilda stadgandes.
40 §

När atomsubstans sändes från atomanläggning i Finland till mottagare utom riket eller till sådan atomanläggning från avsändare utom riket och transporten sker under sådana omständigheter, att anläggningens innehavare enligt 7 eller 8 § svarar för uppkommande skada, skall denne till fraktföraren lämna ett certifikat, som är utfärdat av försäkringsgivaren eller av den som ställt i 28 § 2 mom. avsedd säkerhet och varav framgår vem som är anläggningens innehavare ävensom dennes adress, den atomsubstans och den transport, som försäkringen eller säkerheten avser, samt försäkringens eller säkerhetens belopp, art och giltighetstid. Certifikatet skall vara försett med anteckning av handels- och industriministeriet eller av myndighet som ministeriet bestämmer, därom, att den däri nämnda anläggningsinnehavaren är innehavare av atomanläggning i Pariskonventionens mening. Den som utfärdat certifikatet svarar för att uppgifterna däri om anläggningens innehavare och hans adress samt om försäkringens eller säkerhetens belopp, art och giltighetstid är riktiga.

Formulär för certifikat som avses i 1 mom. fastställes av handels- och industriministeriet.

41 § (24.5.2002/416)

Om straff för försummande av den försäkringsplikt som avses i denna lag eller av ställandet av säkerhet enligt 28 § 2 mom. bestäms i 44 kap. 10 § 2 mom. strafflagen (39/1889).

42 §

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

43 §

Denna lag tillämpas efter det förutsättningarna för bringande i kraft av Pariskonventionen, i fråga om 30–32 §§ likväl först efter det förutsättningarna för bringande i kraft även av tilläggskonventionen, är för handen, såsom genom förordning stadgas.

Ikraftträdelsestadganden:

7.1.1977/128:
23.5.1986/388:

Denna lag träder i kraft den dag som stadgas genom förordning.

Regeringens proposition 6/86, Trafikutsk. bet. 1/86, Stora utsk. bet. 18/86

15.9.1989/820:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som fastställs genom förordning. När 1 § 1 mom. m-punkten och 2 mom. träder i kraft i enlighet med vad som nu sägs, tillämpas 32 § 1 mom. atomansvarighetslagen, sådant det lyder i lag av den 8 juni 1972 (484/72), så att den särskilda dragningsrätt som stadgas i denna lag anses vara den betalningsenhet som nämns i momentet.

4 § 1 och 3 mom., 15 § 1 och 3 mom., 15 a § samt 16 § 1 mom. trädde i kraft enligt F 1156/1991 den 4.9.1991.

1 § k punkten och 32 § 1 mom. trädde i kraft enligt F 1280/1991 den 1.11.1991.

Regeringens proposition 39/89, Statsutsk. bet. 27/89, Stora utsk. bet. 75/89

28.6.1994/588:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som stadgas genom förordning.

RP 10/94, EkUB 15/94

29.1.1999/89:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

RP 163/1998, EkUB 29/1998, RSv 202/1998

24.5.2002/416:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2002.

RP 17/2001, LaUB 5/2002, RSv 35/2002

23.6.2005/493:

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av statsrådet.

Behörig domstol mellan Finland och en annan konventionsstat som har undertecknat det i Paris den 12 februari 2004 upprättade protokoll som avses i 1 § 10 punkten men inte har godtagit eller godkänt det eller anslutit sig till det, bestäms dock enligt 37 § i den ordalydelse den hade vid ikraftträdandet av denna lag. På en ovan avsedd konventionsstat tillämpas dessutom 1 § 1 mom. n-punkten och 1 § 2 mom., vilka upphävts genom denna lag.

När 18 § i denna lag träder i kraft upphävs statsrådets beslut av den 5 maj 1994 om högsta ansvarsbelopp enligt atomansvarighetslagen (333/1994).

RP 2/2005, EkUB 8/2005, RSv 50/2005

27.5.2011/581:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012 och gäller till den dag då lagen om ändring av atomansvarighetslagen (493/2005) träder i kraft i sin helhet eller till övriga delar än 30–32 §.

Atomansvarighetslagens (484/1972) 24 och 34 § tillämpas inte efter denna lags ikraftträdande.

RP 297/2010, EkUB 46/2010, RSv 322/2010

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.