484/1972

I denna lag avses med:

fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans,

i enlighet med vad statsrådet förordnar, annan anläggning, i vilken finnes atombränsle eller radioaktiv produkt;

Statsrådet har befogenhet att förordna, att denna lag icke äger tillämpning på atomanläggning, atombränsle eller radioaktiv produkt, om den risk för atomskada som är förbunden med anläggningen, bränslet eller produkten är ringa.

Statsrådet eller myndighet som statsrådet bestämmer har befogenhet att förordna, att två eller flera anläggningar som är i samma innehavares hand och är förlagda inom samma område vid tillämpningen av denna lag skall anses som en enda anläggning.

Denna lag äger icke tillämpning på atomskada till följd av atomolycka som inträffat i annan stat än konventionsstat.

I fråga om ansvarighet som åvilar innehavare av atomanläggning i Finland äger denna lag tillämpning på atomskada, som uppkommit i annan stat än konventionsstat, endast om atomolyckan inträffat i Finland. I fråga om ansvarighet som enligt denna lag åvilar innehavare av atomanläggning utom riket gäller beträffande ansvarighetens utsträckning i rummet vad som föreskrives i anläggningsstatens lag.

Genom förordning kan beträffande stat som ej är konventionsstat stadgas, att ersättning för atomskada som uppkommer i sagda stat icke skall utgå i Finland i vidare mån än ersättning enligt samma stats lag skulle utgå för atomskada som uppkommer i Finland. Genom förordning må dock icke inskränkning göras i ansvarighet som grundas på konvention som avses i 15 § 3 mom. och som Finland anslutit sig till.

Angående rätt i vissa fall för den som utgivit ersättning för atomskada att utan hinder av bestämmelserna i denna paragraf av innehavaren av atomanläggning återkräva ersättningen stadgas nedan i 16 §.

På grundvalen av ömsesidighet kan genom förordning stadgas, med beaktande av Finlands förpliktelser enligt Pariskonventionen att stat som ej är konventionsstat, vid lagens tillämpning skall likställas med konventionsstat.

Atomskada till följd av atomolycka i atomanläggning ersattes av anläggningens innehavare. Denne är dock ej utan uttryckligt åtagande genom skriftligt avtal ansvarig med anledning av atomolycka, till vars skadeverkningar icke medverkat annat atombränsle eller annan radioaktiv produkt än sådan atomsubstans, som tillfälligt upplagts i anläggningen under i 7 eller 8 § avsedd transport, och beträffande vilken skadeståndsansvaret för därav orsakad atomskada enligt 9 § åvilar den för atomsubstansens transport ansvarige anläggningsinnehavaren.

Atomskada till följd av atomolycka under transport av atomsubstans från atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat ersattes av anläggningens innehavare, om icke nedan i 2 och 3 mom. är annorlunda stadgat.

Sker transporten till atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat, övergår ansvarigheten för atomskada till följd av atomolycka under transporten på den mottagande anläggningsinnehavaren vid den tidpunkt som blivit bestämd genom skriftligt avtal mellan denne och avsändaren. Har sådant avtal ej träffats, övergår ansvarigheten på den mottagande anläggningsinnehavaren när atomsubstansen övertages.

Sker transporten till atomreaktor, som infogats i fartyg eller annat transportmedel och är avsedd att där användas som kraftkälla, upphör anläggningsinnehavarens ansvarighet när atomsubstansen övertagits av den som med vederbörligt tillstånd driver eller .innehar transportmedlets reaktor.

Sändes atomsubstans från annan stat än konventionsstat till atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat med skriftligt samtycke av anläggningens innehavare, svarar denne för atomskada till följd av atomolycka under transporten, om annat icke följer av vad i 2 mom. nedan är stadgat.

Vid transport av atomsubstans från atomreaktor, som infogats i fartyg eller annat transportmedel och är avsedd att där användas som kraftkälla, till atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat, åvilar ansvarigheten anläggningens innehavare från det atomsubstansen övertagits av denne.

Atomskada till följd av atomolycka, som inträffar i Finland under annan transport av atomsubstans än sådan som sker från eller till atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat, ersattes av den som innehar tillstånd till transporten, varvid jämväl beträffande honom gäller de bestämmelser i denna lag som avser innehavare av atomanläggning i Finland.

Stadgandena i 7 och 8 §§ om ansvarighet för atomskada till följd av atomolycka under transport av atomsubstans tillämpas även beträffande atomolycka, som inträffar under tillfällig uppläggning av atomsubstansen under transporten, utom i de fall då uppläggningen skett i atomanläggning och dennas innehavare är ansvarig på grund av avtal som avses i 6 §.

Har atomskada i annat fall än de som avses i 6―9 §§ orsakats av atomsubstans, vilken kommer från atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat eller vilken före atomolyckan varit under transport som avses i 8 §, åvilar ansvarigheten för skadan den anläggningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin besittning eller, om substansen då icke var i någon anläggningsinnehavares besittning, den anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin besittning. Om likväl atomsubstansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anläggningsinnehavares besittning, åvilar ansvarigheten den anläggningsinnehavare som, när transporten upphör, är ansvarig enligt 7 eller 8 § för atomskada till följd av atomolycka under transporten.

11 §.

På ansökan av fraktförare, vilken utför sådan transport av atomsubstans som avses i 7 eller 8 §, äger statsrådet eller myndighet som statsrådet bestämmer rätt att förordna, att fraktföraren i stället för innehavare av atomanläggning i Finland är ansvarig för atomskada till följd av atomolycka under eller i anslutning till transporten. Sådant förordnande får meddelas endast om anläggningens innehavare samtyckt därtill och fraktföraren visat att försäkring tecknats enligt 23―27 §§ eller att säkerhet ställts enligt 28 § 2 mom. Har förordnande meddelats, gäller de stadganden i denna lag som avser innehavare av atomanläggning i stället fraktföraren i fråga om atomolycka under eller i anslutning till transporten.

Har enligt lagstiftningen i annan konventionsstat motsvarande förordnande meddelats i fråga om skada, för vilken innehavare av atomanläggning i sagda stat skulle vara ansvarig, har förordnandet vid tillämpningen av denna lag samma verkan som förordnande enligt 1 mom.

Innehavare av atomanläggning skall erlägga ersättning enligt denna lag även om han eller hans personal ej är vållande till skadan.

Innehavare av atomanläggning i Finland är dock ej ansvarig enligt denna lag med anledning av atomolycka, som är en direkt följd av handling som hänför sig till väpnad konflikt, fientligheter, inbördeskrig eller uppror eller som orsakats av naturkatastrof av osedvanlig art. I fråga om ansvarighet som åvilar innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat gäller i ovan avsedda fall vad i anläggningsstatens lag är stadgat.

I 15 § 2 mom. stadgas, när krav på ersättning i fall som avses i 2 mom. kan framställas enligt andra skadeståndsregler än de som ingår i denna lag.

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för atomskada på anläggningen eller på egendom som vid tiden för atomolyckan fanns inom anläggningens område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna.

Är innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig för atomolycka som inträffat under transport av atomsubstans, avgöres enligt anläggningsstatens lag, huruvida ersättning skall utgå för skada på transportmedlet.

Angående ansvarighet för skada, som avses i 1 eller 2 mom., enligt andra skadeståndsregler än de som ingår i denna lag, stadgas i 15 § 2 mom.

Om ej nedan annat stadgas, bestämmes ersättning, som utgår enligt denna lag, med tillämpning av gällande allmänna skadeståndsgrunder.

Har från den skadelidandes sida uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet medverkats till atomskadan kan skadeståndet jämkas i enlighet med vad skäligt är.

Anspråk på ersättning för atomskada, som omfattas av ersättningsbestämmelserna i denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat, må ej göras gällande mot annan än innehavaren av atomanläggningen eller försäkringsbolag som meddelat försäkring beträffande hans ansvarighet, om annat icke följer av 17 § 2 mom.

Anspråk på ersättning för atomskada, för vilken anläggningsinnehavaren enligt 12 eller 13 § eller motsvarande stadgande i annan konventionsstats lag icke är ansvarig, kan göras gällande endast mot fysisk person som uppsåtligen orsakat skadan. För sådan skada på transportmedel som avses i 13 § 2 mom. är dock anläggningsinnehavaren ansvarig enligt allmänna skadeståndsgrunder.

Beträffande ansvarighet för atomskada till följd av atomolycka under transport av atomsubstans eller atomskada som i övrigt uppkommer till följd av begagnande av fartyg eller annat transportmedel utgör stadgandena i 1 och 2 mom. icke hinder för tillämpning av konvention, vilken var i kraft eller öppen för undertecknande, ratifikation eller anslutning den 29 juli 1960, eller av stadganden grundade på sådan konvention. Genom förordning kan stadgas, att vad i detta moment är stadgat skall gälla även i fråga om annat stadgande i konventionsstats lag, som i huvudsak motsvarar bestämmelse i sådant fördrag.

Angående ersättning av statsmedel stadgas i 29―36 §§.

Den som nödgats utgiva ersättning för atomskada på grund av konvention eller stadgande, som avses i 15 § 3 mom., eller på grund av lagstiftning i främmande stat, inträder i den skadelidandes rätt mot den anläggningsinnehavare som svarar för skadan enligt denna lag. Föranledes ersättningen av skada, som avses i ett med stöd av 4 § 3 mom. meddelat förordnande äger den ersättningsskyldige rätt att återkräva ersättningen av den anläggningsinnehavare som skulle ha svarat för skadan, om förordnandet ej meddelats.

Har någon som har sin huvudsakliga verksamhet i Finland eller i annan konventionsstat eller någon som är anställd hos sådan person nödgats utgiva ersättning för atomskada, för vilken den skadelidande på grund av stadgandena i 4 § icke är berättigad till ersättning enligt denna lag, äger han rätt att återkräva skadeståndet av den anläggningsinnehavare som med bortseende från nämnda stadganden skulle ha svarat för skadan. Därvid äger 1 mom. motsvarande tillämpning. Har skadan uppkommit under transport av atomsubstans till mottagare i annan stat än konventionsstat, gäller dock den avsändande anläggningsinnehavarens ansvarighet ej längre än till dess substansen lossats från det transportmedel varmed det anlände till denna stat. Har skadan uppkommit under transport av atomsubstans från avsändare i sådan stat, inträder den mottagande anläggningsinnehavarens ansvarighet icke förrän substansen lastats på det transportmedel varmed det sändes från den främmande staten.

Regressrätt enligt denna paragraf tillkommer icke den som själv svarar för skadan enligt 21 §.

Har någon på en gång lidit både atomskada, vilken medför rätt till ersättning enligt denna lag, och annan skada, tillämpas lagens bestämmelser om ansvarighet för atomskada på samtliga skador, om och i den mån det råder sådant samband mellan dem att de icke kan tillförlitligt särskiljas.

Vad i 1 mom. är stadgat medför dock ej inskränkning i den ansvarighet som enligt andra skadeståndsstadganden åvilar annan än den enligt denna lag ansvarige anläggningsinnehavaren för skada till följd av sådan joniserande strålning som icke omfattas av denna lag.

För innehavare av atomanläggning i Finland är ansvarigheten enligt denna lag begränsad till högst 42 miljoner mark för atomskador till följd av en och samma atomolycka. Statsrådet äger rätt att med hänsyn till anläggningens storlek eller art, omfattningen av transport eller andra på saken inverkande omständigheter fastställa ett lägre ansvarighetsbelopp, som dock ej må vara mindre än 21 miljoner mark. I fråga om atomolycka som inträffat under transport av atomsubstans uppgår anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt denna lag för andra skador än skada på transportmedlet till ett sammanlagt belopp av minst 21 miljoner mark.

De belopp som angives i 1 mom., innefattar icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Är två eller flera anläggningsinnehavare ansvariga för samma atomskada, svarar de solidariskt för skadeståndet, dock med begränsning för var och en av dem till belopp som gäller för vederbörande enligt 18 § 1 mom. Har skadan uppkommit under transport av flera partier atomsubstans, tillhörande flera atomläggningsinnehavare, med ett och samma transportmedel eller under tillfällig uppläggning i en och samma atomanläggning av flera partier atomsubstans under transport, är dock anläggningsinnehavarnas sammanlagda ansvarighet begränsad till det högsta belopp som gäller för någon av dem.

Mellan anläggningsinnehavarna fördelas ansvarigheten efter vad som prövas skäligt med hänsyn till respektive anläggnings andel i skadans uppkomst samt till övriga omständigheter.

Förslår ej ansvarighetsbelopp, som gäller enligt 18 § 1 mom. eller 19 § 1 mom. till full gottgörelse åt alla dem som är berättigade till ersättning, nedsättes deras ersättningar och därpå belöpande ränta med samma kvotdel.

Är det efter inträffat skadefall sannolikt att nedsättning enligt 1 mom. visar sig erforderlig, äger social- och hälsovårdsministeriet rätt att förordna, att ersättning tills vidare skall utgå endast med viss kvotdel av den fulla ersättningen.

Ersättning, som innehavare av atomanläggning utgivit enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat, äger han rätt att återfå av fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen eller av den som genom skriftligt avtal med anläggningsinnehavaren uttryckligen åtagit sig att svara för skadan. I övrigt äger innehavare av atomanläggning icke rätt att av annan återfå vad han utgivit enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat i vidare mån än vad i 17 § 2 mom. och 19 § 2 mom. är stadgat.

Den som med stöd av 6―10 §§ eller 16 § vill rikta ersättningsanspråk mot innehavare av atomanläggning eller mot den som meddelat försäkring beträffande dennes ansvarighet, skall vid äventyr av talans förlust anmäla sitt anspråk hos innehavaren inom tre år från den dag då han fick eller med iakttagande av skälig aktsamhet bort få kännedom om att han lidit skada, som medför rätt till ersättning enligt denna lag, och om den för skadan ansvarige eller, i fall som avses i 16 § 1 och 2 mom., från den dag då ersättningsanspråk riktades mot honom.

Talan om ersättning skall väckas mot anläggningens innehavare eller dennes försäkringsgivare inom tio år från den dag då atomolyckan inträffade. Har skadan orsakats av atomsubstans som olovligen tillgripits, förlorats eller övergivits utan att åter ha tillvaratagits, må dock talan icke väckas senare än tjugo år från dagen för tillgreppet, förlusten eller övergivandet.

I fall, då det är nödvändigt för att uppfylla Pariskonventionens bestämmelser, äger statsrådet rätt att föreskriva, att den till ersättning berättigade bibehåller sin rätt till ersättning, trots att kan icke väckt talan vid finsk domstol inom i denna paragraf föreskriven tid, samt bestämma vad den till ersättning berättigade därvid har att iakttaga för att bibehålla sin rätt.

Angående ersättning av statens medel i de fall, då anläggningsinnehavares ansvarighet upphört, stadgas i 33 §.

Innehavare av atomanläggning i Finland skall taga och vidmakthålla av social- och hälsovårdsministeriet godkänd försäkring för att täcka sin ansvarighet för atomskada enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat intill den ansvarighet som gäller för honom enligt 18 §.

Försäkringen kan tagas antingen

Ansvarighet för skada under i 6―8 §§ avsedd transport kan täckas av särskild försäkring.

Försäkringsbeloppet skall i försäkring som avses i 23 § 2 mom. a punkten motsvara minst det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningens innehavare enligt 18 § 1 mom., samt i försäkring som avses i 23 § 2 mom. b punkten överstiga ovannämnda belopp med minst en femtedel. I försäkringsbeloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Har försäkringen tagits på det sätt som angives i 23 § 2 mom. b punkten och inträffar försäkringsfall som kan antagas ensamt eller i förening med tidigare försäkringsfall medföra nedskrivning av försäkringsbeloppet under det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningens innehavare, åligger det denne att ofördröjligen taga tilläggsförsäkring som åter bringar försäkringen upp till ett belopp, som är minst en femtedel större än ansvarighetsbeloppet.

Försäkring skall för den som är berättigad till ersättning för atomskada medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsgivaren. Har denne ej gjort annat förbehåll, gäller försäkringen också innehavaren av atomanläggningen beträffande hans ansvarighet enligt denna lag eller motsvarande stadganden i annan konventionsstat.

Har försäkringsavtal efter uppsägning eller på annan grund upphört, är försäkringsgivaren likväl ansvarig för ersättning med anledning av atomolycka som inträffat inom två månader från den dag skriftlig anmälan om tiden för avtalets upphörande inkom till handels- och industriministeriet. Gäller försäkringen skada som uppkommer under transport av atomsubstans och har sådan transport påbörjats före utgången av nämnda tid, upphör dock försäkringsgivarens ansvarighet mot den skadelidande icke förrän transporten avslutats.

Vad i 1 mom. är stadgat tillämpas icke i fråga om atomolycka som inträffat efter det att ny försäkring trätt i kraft.

Utöver vad som följer av 1 eller 2 mom. må försäkringsgivaren icke till befrielse från ansvarighet gentemot den skadelidande åberopa omständigheter som är oberoende av denne.

Stadgandena i 25 och 26 §§ av denna lag tillämpas i fall, då talan om ersättning enligt denna lag kan väckas i Finland, även om utländsk lag är tillämplig på förhållandet mellan försäkringsgivaren och innehavaren av atomanläggningen eller om denna är förlagd utom riket.

Försäkringsplikt enligt denna lag åvilar icke staten.

Statsrådet äger befogenhet att från försäkringsplikt befria innehavare av atomanläggning som ställer annan lika betryggande säkerhet för sina förpliktelser enligt denna lag och motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat samt därjämte visar att han sörjt för reglering av ersättningen för uppkommande skador.

Vad i denna lag är stadgat om försäkring äger motsvarande tillämpning i fråga om säkerhet som avses i 2 mom., eller i annan konventionsstats motsvarande lagstiftning.

Visar den som enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat är berättigad till ersättning av innehavare av atomanläggning i Finland, att han icke kunnat få ut ersättningen av anläggningsinnehavarens försäkringsgivare, utgives ersättningen av staten.

Statens ersättningsskyldighet enligt 1 mom. överstiger icke det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningsinnehavaren i enlighet med 18 § 1 mom.

Åvilar ansvarighet för atomskada innehavare av i Finland eller i annan stat, som anslutit sig till tilläggskonventionen, belägen atomanläggning, vilken användes för fredliga ändamål och vid tiden för atomolyckan fanns upptagen i den i artikel 13 i tilläggskonventionen nämnda förteckningen, och är finsk domstol enligt 37 § behörig att pröva ersättningsanspråk mot anläggningsinnehavaren, skall, om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 18 eller 19 § icke förslår till full ersättning eller om ersättning tills vidare utgår endast med viss kvotdel på grund av förordnande enligt 20 § 2 mom., ersättning utgivas av statsmedel för atomskada som uppkommit

Vid tillämpning av 1 mom. likställes med medborgare i stat, som anslutit sig till tilläggskonventionen, staten själv eller del därav, offentligt- eller privaträttsligt bolag, förening, stiftelse eller annat samfund, eller sammanslutning, vilken är hemmahörande eller eljest etablerad i sådan stat. Såsom medborgare i annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen än Finland anses även den som enligt lagen i sådan stat är att anse som stadigvarande bosatt i sagda stat och i fråga om rätt till ersättning enligt tilläggskonventionen jämställes med merborgare i denna stat.

Ersättning av statsmedel enligt 30 § bestämmes enligt de grunder som stadgats i 12 § 1 mom., 13 och 14 §§ samt 18 § 2 mom.

Stadgandena i 16 § 1 och 3 mom. om rätt till regress mot innehavare av atomanläggning äger motsvarande tillämpning beträffande rätt att av staten återfå vad som utgivits i anledning av atomskada, för vilken ersättning enligt 30 § utgår av statsmedel.

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som erlägges följd av en och samma atomolycka, dels enligt 6―22 §§ samt 30 och 31 §§ på innehavares av atomanläggning och statens försorg, dels enligt i tilläggskonventionens artikel 15 avsett avtal mellan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen och annan stat, är begränsat till ett belopp motsvarande 120 miljoner i det europeiska monetära avtalet av den 5 augusti 1955 avsedda betalningsenheter, sådana dessa var till sitt belopp den 29 juli 1960. I beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Förslår ej det belopp, som med tillämpning av 1 mom. står till förfogande för gottgörelse som utgår av statsmedel enligt 30 och 31 §§, till ersättande av skadorna, nedsättes ersättningarna och räntorna på dem med samma kvotdel. Stadgandet i 20 § 2 mom. äger därvid motsvarande tillämpning.

Har atomolycka, för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Finland är ansvarig, i Finland orsakat atomskada på person, och har skadan yppats först efter det att anläggningsinnehavarens ansvarighet upphört enligt 22 § 2 mom. eller motsvarande stadgande i annan konventionsstats lag, men inom 30 år från dagen för atomolyckan, utgives ersättning av staten. Också för skada som yppats innan ansvarigheten sålunda upphört utgives ersättningen av staten, om den därtill berättigade visserligen underlåtit att inom föreskriven tid väcka talan eller företaga annan preskriptionsavbrytande åtgärd, men haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet.

Har skadestånd nedsatts enligt 20 § 1 mom. och 32 § 2 mom. eller enligt motsvarande stadganden i annan konventionsstats lag, nedsättes ersättningen av statsmedel enligt denna paragraf i samma mån. Ersättningsskyldigheten bestämmes i övrigt som om anläggningens innehavare svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall vid äventyr av talans förlust anmälas hos social- och hälsovårdsministeriet inom i 22 § 1 mom. stadgad tid.

Statsrådet kan förordna, att ersättning skall utgå enligt denna paragraf på villkor som statsrådet bestämmer, även om den atomskada, för vilken anläggningsinnehavare i Finland svarar, uppkommit utom Finland.

Om ansvarighetsbelopp som gäller enligt 18 § 1 mom., 19 § 1 mom. eller motsvarande stadgande i annan konventionsstats lag icke förslår till full ersättning för i Finland uppkommen skada och ersättning av statsmedel ej skall utgå enligt 30 § eller i övrigt enligt tilläggskonventionen, utgives ersättning av statsmedel enligt grunder som fastställes av statsrådet sedan riksdagen givit sitt samtycke därtill. Sådan ersättning utgives i de i denna paragraf avsedda fallen även såsom tillägg till ersättning som utges enligt 33 § för i Finland uppkommen skada, om sådan ersättning nedsatts enligt 33 § 2 mom.

I denna paragraf avsedd ersättning utgives för i Finland uppkommen skada även i det fall att ersättning på grund av stadgandet i 20 § 2 mom. endast utgår med viss kvotdel och ersättning av statsmedel ej utgår enligt tilläggskonventionen.

Ersättning enligt 29, 30 eller 34 § utgår ej med anledning av atomolycka som avses i 12 § 2 mom.

Belopp som utgivits enligt 29 § äger staten rätt att kräva åter endast av anläggningens innehavare, dennes försäkringsgivare och den mot vilken anläggningens innehavare enligt 21 § har regressrätt.

För belopp som utgivits enligt 30 eller 34 § har staten samma rätt till ersättning av anläggningsinnehavaren som den skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit enligt 30―32 §§ eller som eljest utgivits enligt tilläggskonventionens bestämmelser med anledning av atomolycka, för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Finland är ansvarig enligt annan konventionsstats lag, eller som staten utgivit enligt 34 §, krävas åter endast av fysisk person som uppsåtligen orsakat skadan. Vad ovan är stadgat gäller i fråga om ersättning som staten utgivit enligt 33 §.

Talan med stöd av 6―10 §§ eller 16 § mot innehavare av atomanläggning eller dennes försäkringsgivare väckes i Finland, om

Beträffande inskränkning av den behörighet, som tillkommer finsk domstol enligt 1 mom. i fall då det är nödvändigt for att efterkomma bestämmelserna i artikel 13 c) ii) i Pariskonventionen, gäller vad därom genom lag särskilt stadgas.

Talan i mål, som enligt 37 § får upptagas till behandling i Finland, och talan mot staten enligt 29, 30, 33 eller 34 § väckes vid allmän underrätt på den ort där atomolyckan inträffade. Är två eller flera domstolar behöriga, kan talan väckas vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt 1 mom., väckes talan vid rådstuvurätten i Helsingfors.

Har dom i mål om ersättning för atomskada givits i annan konventionsstat och är domstolarna i denna stat enligt Pariskonventionen behöriga att pröva tvist som domen gäller, skall domen, sedan den vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den givits, på ansökan verkställas i Finland utan att ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen. Detta innebär ej skyldighet att verkställa utländsk dom, om det ansvarighetsbelopp som gäller för atomanläggningens innehavare därigenom skulle överskridas.

Ansökan om verkställighet göres hos Helsingfors hovrätt, och till ansökningen skall fogas:

Ovan i 2 mom. a och b punkterna nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utfärdat av finsk beskickning eller konsul i den främmande staten eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen givits.

Ansökan om verkställighet må ej bifallas utan att motparten beretts tillfälle att bemöta ansökningen.

Bifalles ansökningen, verkställes domen på samma sätt som finsk domstols laga kraft vunna dom, om ej högsta domstolen på grund av ändringsansökan förordnar annorlunda.

När atomsubstans sändes från atomanläggning i Finland till mottagare utom riket eller till sådan atomanläggning från avsändare utom riket och transporten sker under sådana omständigheter, att anläggningens innehavare enligt 7 eller 8 § svarar för uppkommande skada, skall denne till fraktföraren lämna ett certifikat, som är utfärdat av försäkringsgivaren eller av den som ställt i 28 § 2 mom. avsedd säkerhet och varav framgår vem som är anläggningens innehavare ävensom dennes adress, den atomsubstans och den transport, som försäkringen eller säkerheten avser, samt försäkringens eller säkerhetens belopp, art och giltighetstid. Certifikatet skall vara försett med anteckning av handels- och industriministeriet eller av myndighet som ministeriet bestämmer, därom, att den däri nämnda anläggningsinnehavaren är innehavare av atomanläggning i Pariskonventionens mening. Den som utfärdat certifikatet svarar för att uppgifterna däri om anläggningens innehavare och hans adress samt om försäkringens eller säkerhetens belopp, art och giltighetstid är riktiga.

Formulär för certifikat som avses i 1 mom. fastställes av handels- och industriministeriet.

Den som försummar försäkringsplikt, som avses i denna lag, eller ställande av säkerhet, som avses i 28 § 2 mom., skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag tillämpas efter det förutsättningarna för bringande i kraft av Pariskonventionen, i fråga om 30―32 §§ likväl först efter det förutsättningarna för bringande i kraft även av tilläggskonventionen, är för handen, såsom genom förordning stadgas.