33/2008

Denna förordning tillämpas när läkemedelspreparat som innehåller buprenorfin eller metadon används för avgiftning och substitutionsbehandling av opioidberoende personer.

Förordningen tillämpas inte när läkemedelspreparat som innehåller buprenorfin eller metadon används som stödbehandling vid somatiska sjukdomar hos opioidberoende personer i ett läge där abstinenssymtom försämrar patientens kliniska tillstånd eller försvårar behandlingen.

På vård som avses i denna förordning tilllämpas dessutom lagen om missbrukarvård (41/1986) , lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) , 14 och 15 b § i folkhälsolagen (66/1972) samt 3 och 31 § i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) . Vid hantering, förstöring, bokföring och anmälning i fråga om läkemedel som avses i denna förordning tillämpas social- och hälsovårdsministeriets beslut om skyldighet att föra bok över och lämna uppgifter om narkotika och ämnen som kan användas vid tillverkning av narkotika samt om hantering och förstöring av narkotika (1708/1993) .

I denna förordning avses med

Substitutionsbehandling med läkemedelspreparat som avses i denna förordning får inledas i fråga om en sådan opioidberoende patient som inte har kunnat avvänjas från opioider.

Målet med substitutionsbehandlingen ska klarläggas när behandlingen inleds och målet ska vid behov ses över. Målet ska vara att minska skadorna i synnerhet när det gäller personer som sannolikt inte helt och hållet kan upphöra att använda narkotika, men för vars del behandlingen sannolikt kan förebygga spridning av smittsamma sjukdomar och andra men för hälsan och således förbättra livskvaliteten. Dessa patienter kan förberedas för rehabiliterande substitutionsbehandling som är mer krävande.

Vårdbehovet hos en opioidberoende person ska bedömas och vården genomföras vid en hälsovårdscentral, en enhet inom missbrukarvården eller en enhet för hälso- och sjukvård inom fångvårdsväsendet som har en ansvarig läkare som är förtrogen med vården och övrig sådan personal som verksamheten förutsätter samt övriga förutsättningar att kunna ge vård.

Om vården är av krävande natur ska vårdbehovet bedömas och vården inledas och genomföras vid en verksamhetsenhet som drivs av en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt, vid socialsjukhuset Järvenpään sosiaalisairaala eller vid ett statligt sinnessjukhus. Vården kan fortsätta i samarbete med den enhet som inlett vården vid en hälsovårdscentral, en enhet inom missbrukarvården eller en enhet för hälso- och sjukvård inom fångvårdsväsendet som, enligt de uppgifter den verksamhetsenhet som inlett vården förfogar över, har tillräckliga förutsättningar att ge denna vård. Substitutionsbehandling ska på grund av vårdens långvariga karaktär förläggas så nära patientens bostadsort som möjligt.

Vårdbehovet ska bedömas och vården inledas polikliniskt, om det inte finns särskilda skäl att göra bedömningen och inleda vården vid en anstalt.

Namnet på och kontaktuppgifterna till den läkare som ansvarar för vårdverksamheten vid verksamhetsenheten och byten av ansvarig läkare ska anmälas till länsstyrelsen och Rättsskyddscentralen för hälsovården.

I denna förordning avsedd vård av en opioidberoende person ska basera sig på en vårdplan som utöver läkemedelsbehandlingen anger målet för vården, övrig medicinsk och psykosocial behandling av patienten, rehabilitering och uppföljning av behandlingen.

Läkemedelspreparat som nämns i denna förordning får ordineras för avgiftning eller substitutionsbehandling av opioidberoende personer endast av en läkare som är anställd vid en i 4 § avsedd verksamhetsenhet och som ansvarar för verksamheten eller av en läkare som denna har anvisat för uppgiften. Läkemedelsbehandlingen och överlåtelsen av läkemedel till patienten får ske endast under övervakning av verksamhetsenheten.

Om en patient förbinder sig till vården på ett bra sätt, kan vid verksamhetsenheten överlåtas en sådan mängd läkemedel som motsvarar högst 8 dygnsdoser. Av särskilda skäl kan till en sådan patient undantagsvis vid verksamhetsenheten överlåtas en sådan mängd läkemedel som motsvarar 15 dygnsdoser.

Läkemedel för avgiftning eller substitutionsbehandling enligt denna förordning får inte ordineras för expedition på apotek.

Utan hinder av vad som bestäms i 6 § får ett kombinationspreparat som innehåller buprenorfin och naloxon ordineras för expedition på apotek på basis av ett sådant av patienten undertecknat apoteksavtal som avses i 2 § 4 punkten så länge detta avtal är giltigt.

De verksamhetsenheter som avses i 4 § ska på begäran lämna länsstyrelsen och social- och hälsovårdsministeriet uppgifter om genomförandet och ordnandet av avgiftning och substitutionsbehandling som de inlett.

Verksamhetsenheterna ska för sin enhets del följa upp hur lång tid det tar innan en person får vård. Den verksamhetsenhet som inlett vården ska även följa upp att verksamheten genomförs på ett ändamålsenligt sätt i samarbete med den verksamhetsenhet som fortsätter vården.

Verksamhetsenheter som deltar i vården kan i enlighet med 13 § i lagen om patientens ställning och rättigheter med patientens samtycke lämna ut uppgifter om vården av patienten till varandra.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2008.

Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets förordning av den 15 april 2002 om avgiftning samt substitutions- och underhållsbehandling av opioidberoende personer med vissa läkemedel (289/2002) .

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.