289/2002

Denna förordning tillämpas när läkemedelspreparat som innehåller buprenorfin eller metadon används för avgiftning samt substitutions- och underhållsbehandling av opioidberoende personer.

Förordningen tillämpas inte när läkemedelspreparat som innehåller buprenorfin eller metadon används som stödbehandling vid somatiska sjukdomar hos opioidberoende personer i ett läge där abstinenssymtom försämrar det kliniska tillståndet eller försvårar behandlingen.

Vid vård som avses i denna förordning iakttas dessutom lagen om missbrukarvård (41/1986) och lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992). Vid hantering, förstöring, bokföring och anmälning i fråga om läkemedel som avses i denna förordning tillämpas social- och hälsovårdsministeriets beslut om skyldighet att föra bok över och lämna uppgifter om narkotika och ämnen som kan användas vid tillverkning av narkotika samt om hantering och förstöring av narkotika (1708/1993).

I denna förordning avses med

Substitutionsbehandling med läkemedelspreparat som avses i denna förordning får inledas bara i fråga om en sådan opioidberoende patient som inte har kunnat avvänjas från opioider genom vetenskapligt motiverade och allmänt godtagna vårdrutiner och tillvägagångssätt.

Underhållsbehandling med läkemedelspreparat som avses i denna förordning får inledas bara när det är särskilt viktigt att minska skadorna till följd av en opioidberoende patients opioidanvändning. Detta gäller i synnerhet personer som sannolikt inte helt och hållet kan upphöra att använda narkotika, men för vars del underhållsbehandlingen sannolikt kan förebygga spridning av smittsamma sjukdomar och andra men för hälsan och således förbättra livskvaliteten. Medan underhållsbehandlingen pågår kan dessa patienter förberedas för rehabiliterande substitutionsbehandling, som är mer krävande.

I fråga om avgiftning samt substitutions- och underhållsbehandling av en opioidberoende person utförs bedömningen av vårdbehovet och inleds vården vid ett centralsjukhus eller socialsjukhus. I stället för ett centralsjukhus kan samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt anvisa ett annat sjukhus på motsvarande nivå för de uppgifter som anges ovan.

Vård som har inletts vid en sådan verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som avses i 1 mom. kan, i samarbete med den enhet som inlett vården, fortsätta vid verksamhetsenheter som drivs av samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt, hälsovårdscentraler, enheter inom missbrukarvården eller vid enheter för hälso- och sjukvård inom fångvårdsväsendet som, enligt de uppgifter den verksamhetsenhet som inlett vården förfogar över, har tillräckliga förutsättningar att ge denna vård. Eftersom substitutions- och underhållsbehandlingen är långvarig skall man sträva efter att förlägga vården så nära patientens bostadsort som möjligt.

Vid den verksamhetsenhet som ger vården skall finnas en särskilt utsedd läkare som ansvarar för vårdverksamheten. Länsstyrelsen skall underrättas om denna läkare. Länsstyrelsen underrättar vidare Rättsskyddscentralen för hälsovården om den läkare som ansvarar för vårdverksamheten.

Utan hinder av vad som bestäms i 4 § kan i fråga om avgiftning samt substitutions- och underhållsbehandling bedömningen av vårdbehovet utföras samt vården inledas och ges vid verksamhetsenheter som drivs av samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt, hälsovårdscentraler, enheter inom missbrukarvården eller enheter för hälso- och sjukvård inom fångvårdsväsendet, vilka har en särskilt utsedd läkare som ansvarar för vården och övrig sådan med vården förtrogen personal som verksamheten förutsätter, ändamålsenliga lokaliteter samt övriga förutsättningar att självständigt kunna ge vård.

En sådan enhet som avses i 1 mom. skall minst 30 dygn innan vårdverksamheten inleds underrätta länsstyrelsen därom. Till anmälan skall fogas en utredning om arten på och omfattningen av den vård som avses i denna förordning, om de lokaliteter där vården ges samt en utredning om den läkare som ansvarar för vården samt om den övriga personalens storlek, utbildning och förtrogenhet med den vård som avses i denna förordning. Länsstyrelsen underrättar Rättskyddscentralen för hälsovården om den läkare som ansvarar för vårdverksamheten.

Om verksamhet som avses i denna paragraf eller om förutsättningarna för verksamheten förändras väsentligt skall länsstyrelsen underrättas därom.

I denna förordning avsedd vård av opioidberoende personer skall basera sig på en vårdplan som utöver läkemedelsbehandlingen också anger övrig medicinsk och psykosocial behandling av patienten och uppföljning av behandlingen.

Läkemedelspreparat som nämns i denna förordning får ordineras för avgiftning eller substitutions- eller underhållsbehandling av opioidberoende personer endast av en läkare som är anställd vid en i 4 och 5 § avsedd verksamhetsenhet och som ansvarar för verksamheten eller av en läkare som denna har anvisat för uppgiften. Läkemedelsbehandlingen och överlåtelsen av läkemedel till patienten får ske endast under övervakning av verksamhetsenheten. Till en patient som har visat god ordinationsföljsamhet kan vid verksamhetsenheten likväl överlåtas en sådan mängd läkemedel som motsvarar högst 8 dygnsdoser. Läkemedel för avgiftning eller substitutions- eller underhållsbehandling enligt denna förordning får inte ordineras för expedition på apotek.

De verksamhetsenheter som avses i 4 och 5 § skall på begäran lämna länsstyrelsen och social- och hälsovårdsministeriet uppgifter om genomförandet och ordnandet av avgiftning eller substitutions- eller underhållsbehandling som de inlett.

Verksamhetsenheterna skall för sin enhets del följa upp hur lång tid det tar innan en person får vård. Den verksamhetsenhet som inlett vården skall även följa upp att verksamheten genomförs på ett ändamålsenligt sätt i samarbete med den verksamhetsenhet som fortsätter vården.

Verksamhetsenheter som deltar i vården kan i enlighet med 13 § lagen om patientens ställning och rättigheter med patientens samtycke lämna ut uppgifter om vården av patienten till varandra.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2002.

Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets förordning den 21 juni 2000 om avgiftning samt substitutions- och underhållsbehandling av opioidberoende personer med vissa läkemedel (607/2000).

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.