1000/2002

1. Dessa riktlinjer gäller produkter som avses i lagen (242/1990, 197/1995, 900/2002), förordningen (108/1997) och försvarsministeriets beslut (192/1997) om export och transitering av försvarsmateriel och även kunnande, tillverkningsrättigheter, tillverkningsanordningar och programvara som avses i 1 § i lagen.

2. Riktlinjerna gäller i tillämpliga delar även sådana vapen och skjutförnödenheter av civil karaktär som avses i skjutvapenlagen (1/1998) och skjutvapenförordningen (145/1998) .

3. Handels- och industriministeriet har i författningar och publikationer framlagt riktlinjer och föreskrifter för export och transitering av produkter (produkter med dubbel användning) som kan främja utvecklande och tillverkning av massförstörelsevapen.

4. Riktlinjerna innehåller ur utrikes- och säkerhetspolitisk synvinkel preciserande, riktgivande regler för tillämpning av bestämmelsen i 3 § i lagen, enligt vilken paragraf tillstånd för export eller förmedling inte beviljas om tillståndet kunde äventyra Finlands säkerhet eller strida mot Finlands utrikespolitiska linje.

5. Dessa nationella utrikes- och säkerhetspolitiska riktlinjer kompletterar och preciserar samtidigt de internationella avtal och åtaganden som binder Finland vid export av försvarsmateriel.

6. Bilagor till dessa riktlinjer godkänns medelst beslut av utrikesministeriet. Utrikesministeriet ansvarar för att bilagorna hålls à jour med den internationella utvecklingen. Bilagorna och ändringar i dem utges i utrikesministeriets föreskriftssamling.

2.1. I tillståndsbeslutet beaktas:

1.1. gällande internationella avtal (förteckning i bilaga till denna punkt);

1.2. ekonomiska sanktioner och förbud mot vapenexport som FN:n säkerhetsråd utfärdat genom bindande beslut. Gällande sanktioner, förbud och rekommendationer anges i bilaga till denna punkt. De ekonomiska sanktionerna inbegriper i allmänhet alltid ett förbud mot export av försvarsmateriel;

1.3. Europeiska unionens vapenexportförbud, som anges i bilaga till denna punkt;

1.4. gällande restriktioner som bestämts av OSSE eller andra säkerhetsorganisationer eller genom internationella exportkontrollarrangemang, om de är multilateralt bindande.

2.2. Dessutom beaktas i tillståndsbeslutet följande internationellt överenskomna principer och kriterier för vapenexport:

2.1. Europeiska unionens kriterier för vapenexport, som anges i bilaga;

2.2. OSSE:s principer om överföring av konventionella vapen, som anges i bilaga;

2.3. andra motsvarande internationellt antagna principer;

2.4. de riktlinjer som godkänts i multilaterala exportkontrollarrangemang där Finland är part och som rör export av försvarsmateriel.

3.1. Klassificering av försvarsmateriel

1.1. För tillståndsprövningen har försvarsmaterielen delats in i fyra produktklasser i förordningen (108/1997) utgående från egenskaper, användning och militära betydelse.

1.2. Klassificeringen utgör ett redskap för fattandet av tillståndsbeslut sålunda att den första produktklassen omfattar förstörelsebringande materiel avsett att användas i strid, den andra lavetter, den tredje bepansring eller skyddsvärn och skyddskonstruktioner och den fjärde hjälputrustning.

1.3. Utanför denna klassificering står en specialklass som utgörs av kunnande och tillverkningsrättigheter som avses i 1 § i lagen samt, i tillämpliga delar, också av vapen och skjutförnödenheter av civil karaktär eller för civil tillämpning. De regler som gäller export av komponenter finns under punkt 5.

3.2. Helhetsbedömning

3.2.1. Vid helhetsbedömningen av tillståndsansökan tas dessutom hänsyn till:

3.3. Oförhindrad export och förmedling

3.1. Utrikes- eller säkerhetspolitiska hinder för export eller förmedling föreligger inte om exporten eller förmedlingen riktar sig till någon av de stater som anges i bilaga och om förhållandena i mottagarlandet inte ger anledning till en annan bedömning.

Punkten 3.3.2. har upphävts genom B 15.2.2007/180 . (15.2.2007/180)

3.3. Inga hinder föreligger heller om produkterna är avsedda att användas av FN eller OSSE eller i fredsbevarande åtgärder eller krishantering som sker med mandat från dessa organisationer.

1. Utrikesministeriet ansvarar för framläggandet av utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter i anslutning till tillståndsansökan, förhandsbesked och förhandsutlåtande i enlighet med 4 § 2 mom. i lagen.

(13.12.2003/101)

2. Utlåtanden avseende definieringen av försvarsmateriel, förhandsutlåtanden, förhandsbesked och tillståndsansökningar behandlas i en arbetsgrupp som tillsätts av försvarsministeriet och i vilken också vederbörande myndigheter kan delta. Arbetsgruppen samarbetar med den rådgivande exportkontrolldelegationen som tillsätts av handels- och industriministeriet. Om arbetsgruppen bestäms närmare i dess uppdrag.

(13.12.2003/101)

3. Avsikten med ett förhandsutlåtande är att informera exportören eller förmedlaren om projektets godtagbarhet i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende, innan anbud lämnas eller marknadsföring inleds. Utlåtandet skall sedan jämsides med övriga faktorer som inverkar på helhetsbedömningen beaktas då det slutliga tillståndsbeslutet fattas.

4. När det har konstaterats att det inte föreligger några utrikes- eller säkerhetspolitiska hinder för exporten eller förmedlingen, och att inget annat följer av Finlands internationella avtal eller åtaganden, kontrolleras med stöd av utredningar som inbegärts till försvarsministeriet och före det slutliga tillståndsbeslutet slutanvändare, slutlig användning samt att varan verkligen når det destinationsland som har uppgetts (förbud mot vidareexport samt ett i efterhand av tullmyndigheterna i destinationslandet utfärdat intyg över den materiel som avses i tillståndet).

(13.12.2003/101)

1. Med stöd av 4 § 3 mom. i lagen graderas intygsförfarandet som gäller slutanvändningen enligt hur stor och hur dominerande den finländska andelen och identiteten är i den slutliga produkten. Skalans ändpunkter utgörs härvid av en självständig produkt som i sin helhet är framställd i Finland och ett fristående, osjälvständigt delsystem eller enskilda komponenter som används vid monteringen av den slutliga produkten i mottagarlandet.

2. En eventuell vidareexport av delsystem eller komponenter som anges i punkt 5.1 och i fråga om vilka intyg erhållits om att de skall användas i mottagarlandets egen produktion är underställd det ifrågavarande landets exportkontroll.

3. Med export av komponenter jämställs också export av krut i sådana fall då krutet är avsett att användas som råmaterial i patroner eller projektiler.

4. I tillståndsprövningen beaktas den exportpolitik som mottagarlandet bedriver.

5. Vid tillämpningen av de principer för helhetsbedömning som anges i avsnitt 3.2. beaktas komponentens betydelse i förhållande till den färdiga produkt som komponenten utgör en del av.

1. Då det gäller sådan export eller förmedling av försvarsmateriel som avses i lagen och riktlinjerna, som är utrikes- och säkerhetspolitiskt godtagbar och som är underställd vederbörlig kontroll, är utgångspunkten den att tillståndet beviljas och exporten eller förmedlingen förordas i förhandsutlåtandet eller förhandsbeskedet om inget hinder för beviljandet eller förordandet kan påvisas.

(13.12.2003/101)

2. Att tillstånd beviljas är också utgångspunkten i det fall att en ny leverans till sin natur motsvarar en tidigare exportleverans, är en tilläggsleverans eller på annat sätt anknyter till den. Det samma gäller reservdelar eller kompletterande leveranser till leveranser för vilka tidigare beviljats exporttillstånd.

6.3. Ett återkallande av ett i 6 § i lagen avsett tillstånd kan, om det anses föreligga skäl för detta, ske t.ex. på följande grunder:

4. När återkallande av ett tillstånd övervägs beaktas också redan gjorda leveransåtaganden inklusive åtaganden som gäller underhåll och reservdelsleveranser i anslutning till redan gjorda eller pågående leveranser av försvarsmateriel.